Jag gör bara mitt jobb

Klockan kvart i tio ringde telefonen. Min iranske vän som varit på flykt i sex år allt sedan han fyllde 16 år togs av polisen idag. Han skulle vittna, men blev omhändertagen och ska sättas i förvar. Nyligen skrev en psykiater ett oerhört starkt intyg för honom. Migrationsdomstolen lovade anstånd i tre veckor till dess man behandlat intyget på Migrationsverkets förvaltningsprocessenhet. När jag igår ringde till mannens handläggare menade hon att det inte var någon idé för henne att ta del av det starka intyget efytersom hon inte var delaktig i några beslut utan bara gjorde sitt jobb.

När jag fick tag i polisen vid halv-elvatiden sa polisen att de endast gjorde sitt jobb. Polismannen tyckte att jag skulle ringa till handläggaren på Migrationsverket och förklara lite kring intyget eftersom det var handläggarens beslut som låg till grund för att de tog mannen. Trots att jag fick direktnummer till flera handläggare i Växjö var det ingen som kunde svara i telefon, inte förrän klockan 16 idag.
Jo, mycket riktigt. Handläggaren som jag fick prata med idag menade att hon bara gjorde sitt jobb.

Intyget är så pass starkt att jag sällan sett ett så starkt intyg på 20 år. Även om tjänstemännen bara gör sitt jobb tycker man att det kunde tas mänskliga hänsyn någon gång. Var finns humanitet och empati? Hur kommer vårt samhälle att se ut om alla bara gör sitt jobb och blint litar på överordnades beslut.

Nu väntar en tid i förvar och en resa till Norge för nionde gången. Varken Norge eller Iran tar emot mannen. Inte heller Sverige. Alla bara sparkar ut honom och han får hela tiden bara höra att han inte är välkommen någon stans. Undantaget är Pingstkyrkan på orten där pastorn tagit emot honom med öppna armar.

Fick också veta av Miggan (migrationsverket) att mannen inte får någon advokat i förvarsfrågan trots att det är brukligt och under mina 20 år har det alltid skett.

Behandlingen av denne unge man är så skandalöst och hårt att jag tänker skriva till Migrationsverkets ledning och migrationsministern om detta. Sverige kan göra undantag från Dublinförordningen om man vill, speciellt på de grunder som intyget tar upp. En psykiater GJORDE MER ÄN BARA SITT JOBB NÄR HAN PÅ SIN FRITID TOG EMOT IRANSKE MANNEN OCH ÄGNADE SIN SÖNDAG ÅT ATT SKRIVA ETT MYCKET STARKT OCH LÅNGT INTYG. ETT INTYG SOM VAR MYCKET PRFESSIONELLT OCH VÄL UNDERBYGGT.

Fortsättning lär följa........

Kommentarer
Postat av: anne sjögren

har du läst Olle Jeppssons artikel från maj 2005:

http://www.dn.se/kultur-noje/omanskligheten-tranger-sig-pa-1.580521

2009-05-26 @ 11:55:09
URL: http://weblog.rosengrenska.org

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0