Bengt Sjöberg

Jag fick ett brev från en 12-årig förtvivlad flicka. Hon är utvisningshotad och läste om Barnkonventionen och att Migrationsverket ska lyssna till och fråga efter barnens asylskäl. När hon insåg att ingen velat lyssna på henne skrev hon detta brev som jag ska skicka till Migrationsverket och en advokat som vi hoppas skall hjälpa henne och henns familj. Så här skriver hon:(Jag har tagit bort några detaljer för att avidentifiera brevet något)

Jag vill att nån läser mitt brev och förstår hur svårt jag har, jag behöver lita på någon och någon som kan tro på mig.
Jag led mycket i L. Det är just därför jag hatar det landet som jag är född i. Jag vill aldrig åka tillbaka till det hårda livet och leva där. De brände upp alla mina saker som fanns där jag bodde, de lämnade inte en enda sak som jag tyckte om när jag var liten.
Jag bodde i källaren med min pappa i 9 månader utan att se min mamma eller min lilla syster. Jag kunde inte äta eller tänka på nåt, för att det fanns några människor som ville skada mig och min familj. Alla barn gick i skolan och lärde sig utom jag, för att jag bodde i källaren och jag fick inte visa mig för att pappa var mycket rädd om mig.
När vi kom hit till Sverige så lyssnade ingen på mig. I första intervjun fick vi en tolk som jag fattade inte ett dugg av vad hon sa eftersom hon pratade XYoch mitt moderspråk är ZZ. Det är olika språk och då kunde jag inte säga nånting för tolken och kvinnan som satt framför datorn pratade samtidigt och tolken pratade XY-språket då blev jag jätte stressad och kunde inte svara på nånting. På 2:intervjun så ville jag prata och berätta om allt som hände med mig, men sen fick jag inte ens följa med in och prata och ingen ville lyssna på mig. Då blev jag mycket ledsen.
Jag sökte och läste om barnkonvention och läste att alla vuxna måste lyssna på alla barn och lyssna på alla barns känslor fast det gjorde dom inte på mig. Jag har även rätt att prata och säga hur jag känner, och jag tycker att alla barn har rätt att prata och berätta hur dom känner sig.

Jag vill även berätta om skolan här i Sverige. När jag började i skolan, först så längtade jag efter skolan så fort som jag kom hem och det andra var att jag gjorde mitt bästa för att lära mig svenska så fort som möjligt för att börja i svensk klass med svenska barn och få kompisar. Efter ungefär fem månader började jag i svensk klass och jag fick jätte många vänner som gillar mig och jag dom, och så är det första gången i livet som jag har fått så många vänner. Nu går jag även på högstadiet och jag har fått ännu mera vänner som är jätte snälla, nu även så har jag tre bästa vänner som jag är jätte nära vän med.

När vi fick beslut om att vi måste återvända blev jag mycket ledsen och jag kände på mig dom hårda dagarna kom tillbaka till mitt liv! Det är jätte jobbigt att leva i osäkerhet, och jag är rädd att polisen kommer till oss. Det är därför jag skriver det här till er och jag ber er från mitt lilla hjärta att hjälpa mig och min familj att stanna här i Sverige och leva här hela livet utan problem.
Snälla låt mig inte lida mer i livet, säg att ni ska hjälpa mig oss med våran problem. Ingen lyssnade på mig; dom bestämde bara så där.

Jag önskar från mitt hjärta att nån läser mitt brev och sen bestämmer. Jag har mycket drömmar att uppleva som till exempel att jag vill bli en hjärtläkare för att hjälpa alla sjuka. Men vet ni varför jag har bestämt mig att bli hjärtläkare för att hjälpa alla som är liksom min mormor som har hjärtsjukdom och ligger alltid i sängen, och så har jag farmor och farfar som bor här i Sverige och jag älskar dom mycket och dom också är jätte gamla och sjuka. Snälla hjälp mig, jag ber er att hjälpa oss att få stanna i Sverige  och leva lugnt liv som jag
aldrigt fått brevid mina släktingar och mina kompisar, och jag vill säga att om mina föräldrar har gjort nåt fel nån gång det betyder inte att jag måste lida istället. Glöm inte att vi har ingenstans att bo i ifall vi återvänder. Till sist vill jag bara säga att jag har jätte bra just nu men ifall ni skickar oss tillbaka så måste ni veta att ni har krossat en 12-årings hjärta.