2016-ett omskakande år


I början av juli fick jag besked om cancer och att jag hade en elakartad tumör som måste opereras. Jag började genast förbereda mig för operationen genom att motionera mer, äta nyttigare och inte minst förbereda mig mentalt. Varje dag långa promenader i skogen där jag plockade bär och svamp eller bara cyklade eller gick. Veckorna och månaderna gick och tremånadersregeln överskreds, men den 28 oktober opererades jag. Allt har gått bra och jag är mycket tacksam och glad. 40 år med ständiga inflammationer och långa behandlingar med antibiotika är över.
Årets största händelse: att bli friskförklarad. Ja absolut.
Under våren uppdagades hur vi blivit lurade av en person som vi litade helt på. Visst förlorade vi pengar, men det var inte det värsta. Känslan av att ha blivit utnyttjad, förd bakom ljuset och lurad stack som vassa nålar i hjärtat och sinnet. Sånt har hänt förut också. När man räcker ut en hjälpande hand kan någon bita tag i den riktigt hårt och åsamka rejäl skada. Men att stanna upp och bli bitter och hård förstör bara en själv. Vi ger förlåtelse och går vidare, men visst får man ett stort sår.
Till årets glädjeämnen hör våra barn och barnbarn. Vårt yngsta barnbarn Leo är en riktig solstråle. Korskyrkans persiska grupp är också en källa till stor glädje. Flera iranier och afghaner har under året blivit kristna och döpta. Även en del från andra länder t.ex Albanien.
I kommunen har samarbetet med S, V och Mp fungerat utmärkt och vi har kunnat satsa mycket på integration, praktikplatser och jobb genom Arbetsmarknads och Integrationsavdelningen. Vår kommun har fått många extra miljoner från staten och varenda krona behövs för att möta alla utmaningar.
Nu ser jag fram emot ett år då jag ska fylla 70 år. Det låter helt ofattbart. Lillpojken i Sjöbergs familj-70 år! Han som alltid var yngst jämt och i alla sammanhang. Han som bara gick och längtade efter att bli stor och vuxen. Med trygghet och förtröstan går vi in i ett nytt år. Tron på Gud ger styrka och hopp mitt i en galen värld där krigsbilderna från Syrien aldrig slutar att förskräcka. Vi välkomnar Fredsfursten och ber att friden ska börja i våra hjärtan och sprida sig till dem som vi har i vår närhet och till dem som vi möter i vår vardag. Där vill jag vara ett redskap att komma med Guds frid och fred.
Till sist vill jag önska alla GOTT NYTT ÅR!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0