Hazarer måste få skydd

I fredags i Afghanistan dödades 9 gruvarbetare som tillhörde den etniska gruppen hazarer. Alla hzarer som satt i bussen beordrades att gå ur bussen. Där blev de skjutna. De är svårt förföljda både i Afghanistan, Pakistan och Iran. Det ena sprängdådet efter det andra riktas mot denna folkgrupp. I staden Quetta i Pakistan har det hänt att man går runt på gatorna och skjuter hazarerna. Många av dem har kommit till Sverige och sökt skydd.
Jag satt med några av dem i kyrkan idag. Vid fikat visade de bilder och berättade om hur fruktansvärt illa de blir behandlade.
Jag lovade att skriva ett brev till Migrationsverkets högste jurist och förmedla några aktuella händelser. Det har jag gjort nu.
För ett tag sedan kom nyheter om att de som fått avslag skulle få en ny chans genom att hävda verkställighetshinder. Men vinterkylan består, både den politiska och den mänskliga kylan. Känslan av hopplöshet och förtvivlan ökar bland de tusen asylsökande som håller sig undan en utvisning. De har berövats sin plats på asylboendet och de får 0 kronor till mat. Några jobbar svart 12 timmar per dag för 100 kronor. Andra säljer sin kropp till en äldre man eller kvinna. Inte konstigt att många väljer självmord vid en sådan situation.
Är det talibanska ordspråket i Afghanistan på väg att besannas? ”Tadzjiker ska till Tadzjikistan, Uzbeker till Uzbekistan och Hazarer ska till Goristan (kyrkogården)”! Medan det sker, vad har vi för ansvar? Vad har vi för möjlighet? Vad har vi för skyldigheter gentemot dessa människor? Många söker sig till våra kyrkor. Hur kan vi hjälpa? Hur kan vi påverka politikerna? Nu när få asylsökande kommer, borde vi inte kunna ge dessa människor andrum och ge dem trygghet i vårt land?

Kommentarer
Postat av: Ute Stöckmann

Hej!
På Smedbergsskolan i Vansbro har vi många unga pojkar som är hazarer och uppvuxna som illegala flyktingar i Iran. Någon har fått avslag och blivit uppskriven i ålder, men har överklagat. Andra väntar på besked. Vi är mycket oroliga eftersom vi förstår att det ser dystert ut. Vi har lyssnat på ungdomarnas tragiska öden och vi förstår att ett liv i Kabul som internflykting vilket Migrationsverket anser är säkert, inte är ett alternativ. Det är alldeles för farligt. Vi förstår att de inte kan klara sig där. Bra att du skrivit till Migrationsverket, men jag tror att det är ytterst våra politiker som måste agera. Jag vet inte vad vi ska göra för att ge en röst åt dessa förtvivlade ungdomarna och varför de inte tas på allvar? Vi kan inte titta på när de skickas till döden!
Migrationsverket verkar inte ta hänsyn till det försämrade säkerhetsläge i Afghanistan. Jag har hört om många fler avvisningsbeslut efter landuppdateringen i december. Tack för att du engagera dig för dessa människor som inget land vill ta emot!
Mvh
Ute Stöckmann, lärare på Smedbergsskolan

2017-01-30 @ 20:18:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0