En märklig händelse

Ikväll satt jag och tänkte tillbaka på året som gått. Då mindes jag en obehaglig händelse som hade kunnat sluta illa.
Jag hade hyrt en kärra för att åka och hämta ett stort lass med björkved. Jag hade lastat kärran och var nu på väg till ett missionshus någonstans i Värmland. Om 40 minuter skulle vi ha en kvällsgudstjänst där jag skulle spela, sjunga och tala. Jag befann mig nu på E18. Plötsligt brakade det till och kärrans ena däck flög av. Det blev tungt och svårt att köra. Jag letade efter en plats att köra åt sidan, men det var vajerräcken på båda sidorna. Tungt lastade fordon dånade förbi och jag mötte bussar och bilar i mängd. Körde en bit utan däcket för jag insåg att jag absolut inte kunde stanna. Då riskerade jag att lastbilar skulle köra på mig. Kärran var full med björkved och det gick trögt att köra, men cirka 800 meter framåt såg jag en chans att styra av vägen och in på en liten väg. Det rasslade om kärran när jag körde utan däck.
Med hjärtat rejält pumpande och rätt så andfådd gick jag ut och tittade på kärran. Precis då kommer en ung man emot mig. Han frågar vad som hänt och erbjuder sig att gå och leta efter däcket. Efter en stund kommer han tillbaka med däcket. Han tar fram några verktyg och tittar på det däck som sitter kvar på kärran. Han drar den första muttern ett varv samt ytterligare tre varv. Muttern satt helt lös. Så gör han lika dant med de andra muttrarna. De satt alla helt lösa och det andra däcket hade också kunnat ramla av när som helst. Han skruvar fast det ordentligt, men vi hittar inga muttrar att skruva fast det andra däcket med. Vi såg också att det hade punktering.
Nu börjar det bli dags för mötet i kyrkan några kilometer bort åt skogen till. Jag vänder mig om för att tacka killen, men då är han redan på väg bort. Vem var det? Han dök upp som en räddande ängel, men varifrån kom han och hur hittade han däcket där långt borta i mörkret?
Efter gudstjänsten hade klockan blivit cirka 21.45. Jag åkte tillbaka till kärran och undrade hur jag skulle göra. Kärran stod rätt så dumt till på sidovägen. Jag ringde till macken i Filipstad. Där hade man upptäckt att alla kärror hade alla muttrar lösa. Jag bestämde mig för att åka hem de 16 milen och skaffa ett nytt däck och ta med mig dagen därpå.
Tidigt dagen efter for jag iväg. Macken bjöd på en tankning bensin som plåster på såret för vad som hänt.
Resan tillbaka med nytt däck på kärran gick bra och veden lastades av. Jag kände mig trots allt tacksam och lugn och trygg. Men tankarna gick av och an hur alla muttrar och däck hade kunnat sitt lösa och vad orsaken kunde varam


Tankar inför ett nytt år.


Jag är tacksam för det gångna året. Jag har rest en hel del och talat över ämnet ”Vad gör kyrkan då främlingen knackar på dörren?” Jag har haft seminarier och möten i Närpes i Finland, Karlstad, Kristinehamn, Karlskoga, Örebro, Linköping, Arboga och Årjäng. Jag är mycket glad över det stora engagemang som finns att integrera våra nyanlända. Jag har tagit del av fantastiskt bra initiativ även när det gäller att göra en insats för tiggare. Det som under året gjort mig mycket ledsen och beklämd är när jag sett och upplevt hur människor visat sitt hat mot invandrare och särskilt de som är muslimer. Jag är förfärad över att man fördömer alla muslimer efter vad man ser att extremister gör. Tänk om man skulle döma alla kristna efter vad vissa extrema kristna i USA eller Uganda har för sig. Förstår man inte att våra ord påverkar? Att de ord som uttalas är en sådd? En sådd av hatbrott och negativa handlingar. Jag undrar vad man gör med Bibeln och Jesu ord om att älska sina fiender, förlåta, samt bibelordet om att ”allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni göra mot dem” och om att behandla främlingen som en infödd, ja älska främlingen! Vidare ”vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig.” Jag vill bygga broar och visa kärlek. Jag är inte blåögd som en del hävdat, men jag tror inte på konfrontation och hatiska budskap. Jag tror på dialog samtidigt som jag står för min kristna tro och övertygelse.
Under året har vi haft flera val och jag blev invald i kommunfullmäktige och i landstinget (som ersättare) I kommunen är jag dessutom invald i Barn och Utbildningsnämnden och i kommunstyrelsen (ersättare). Jag är tacksam att det inte blev något extra val.
Under året har jag skrivit klart min biografi ”Flyktingpastorn berättar”. Den kommer förmodligen ut i januari eller februari. Tack Tomas Dixon, Kerstin Hugosson, min bror Stanley, min fru Maud och mina söner för bra synpunkter på texterna.
Jag är inte längre pastor i församlingen, men jag är ordförande och föreståndare. Till vår hjälp har vi Peter Johansson och två ungdomar från Teen Challenge. Det är Daniel Anderälv och Jonathan Norin. Så här kan en vecka i församlingen se ut: En vanlig vecka i Korskyrkan, är den så vanlig egentligen för en församling på landsorten? Jag skulle nog inte tro det? Det börjar med gudstjänst på söndagen, antingen i Vasakyrkan eller i Korskyrkan. På tisdag kväll är det dags för barnsamling på Träffpunkten och bibelgrupp i Vasakyrkan. Samtidigt är det bönemöte i Korskyrkan. Alltså en församling med tre olika samlingar på en och samma dag. Det fungerar just nu tack vare vårt ungdomsteam från Teen Challenge som bor i Vasakyrkan och som jobbar i våra två församlingar.
På onsdag bär det iväg till Öppen Kyrka med språkcafé och Onsdagskul i Korskyrkan. På torsdag är det Öppen Kyrka med språkcafé i Vasakyrkan och senare på kvällen bönesamling på Träffpunkten. På fredagar och lördagar kan det vara ungdomssamlingar både i Filipstad och Hällefors eller kontaktskapande verksamhet på Ungdomens Hus eller på stan. Naturligtvis är jag inte med på alla dessa samlingar. Jag brukar mest vara med på Språkcaféet samt på söndagarnas gudstjänster.
Under mer än tio år har vi varit engagerade i Erikshjälpen Second Hand i Filipstad. Jag har brukat vara där för att jobba med böcker samt hjälpa till med att stå i kassan på onsdagseftermiddagarna och en lördag i månaden. Under detta år har jag inte alls varit på Erikshjälpen. Sen vi bildade församlingen Korskyrkan har vi väntat på ett nytt samarbetsavtal mellan Erikshjälpen och församlingen. Tyvärr har det efter två år ännu inte kommit till stånd. Jag inser att vi avslutat en epok som innehållit mycket välsignelser, enormt många möten med människor av alla slag, svenskar såväl som människor från ett 50-tal länder. Vi har sålt för miljoner och vi har kunnat ge bistånd till ett tiotal länder. Vi har delat ut matkassar till behövande svenskar m.fl. Många har kommit för att skänka saker, handla, jobba och hjälpa till på olika sätt. Vi har som församling också haft samlingar i caféet som samlat 30-50-tal personer på tisdagskvällar. Vi har haft Öppen Gemenskap och tittat på Jesusfilmen och andra filmer, sjungit, läst Bibeln och samtalat med människor. Människor har kommit och jobbat hos oss som senare blivit våra vänner för livet. Arbetsförmedlingen, socialkontoret, Migrationsverket, Frivården m.fl har placerat människor hos oss. Allt har sin tid och vi tänker med tacksamhet tillbaka på allt roligt som vi haft på Erikshjälpen.
Under året har vi fått vårt åttonde barnbarn. Joel och Shkurtes lille pojke Leo är så fin och go. Vi önskar honom och alla våra barnbarn allt gott. Vi är också så glada för att vår son Josef med familj flyttat tillbaka till Sverige efter två år i Pakistan.
Det viktigaste inför det nya året är min relation med Gud genom Jesus. Att få ha en mening och ett mål med mitt liv. Att få leva i försoning och förlåtelse och möta varje ny dag med hopp, positiva tankar och framtidstro. Det ger livsenergi.
Nu hoppas jag att vi skall få vara friska och att vår kommun, Filipstad, ska få en positiv utveckling. Vi har många utmaningar framför oss. Jag ber och hoppas att vi ska få fler arbetstillfällen och att kommunen skall blomstra.
JAG ÖNSKAR ER ALLA ETT GOTT NYTT ÅR!


Hur hanterar vi tiggare i Sverige?

 

Det var sent på kvällen i Linköping. Jag skulle gå och köpa en hamburgare och sen gå tillbaka till hotellet för att sova. Dagen efter väntade föreläsningar för diakoner, stödpersoner och människor i ett asylnätverk som ville lära sig mer om ”vad kyrkan gör då främlingen knackar på dörren”. När jag kom ut på gatan höll jag på att snava på en ung flicka som satt och tiggde. Hennes vädjan om hjälp överrumplade mig och denna gång kom jag mig inte för att lägga en slant i hennes pappmugg.

Tiggarna finns över allt i nästan hela Sverige. Vad gör vi på kort sikt och vad gör vi mer långsiktigt för att hjälpa dem?

När jag är ute och besöker olika nätverk och kyrkor får jag lyssna till många uppmuntrande berättelser. Just i Linköping i Ryttargårdskyrkan ställde sig en äldre herre upp och berättade, att han tagit med sig några av tiggarna ut i skogen. Där hade de hittat 150 liter trattkantareller som de kunna sälja.

På andra orter har jag mötts av engagerade medmänniskor som tagit med sig tiggarna in i kyrkan där de fått duscha och äta sig mätta. Sen har man åkt till kyrkans second hand där de fått kläder, men även fått en möjlighet att bidra med att sortera kläder, packa upp inkomna saker och diska och putsa föremål som ska ut i butiken.

På en ort fick en av kyrkorna god kontakt med en grupp tiggare. Ute på samhället talades det om kriminella gäng som höll ihop, men kyrkans folk som lärde känna gruppen fick veta, att det var en storfamilj med morfar, mormor, flera barn med familjer. Totalt 17 personer. Genom att visa medmänsklighet och bygga relationer skapades förtroende och öppenhet. Efter en tid åkte några i den romska gruppen tillbaka till Rumänien för att närvara på en begravning. Kort därefter fick några av dem arbete i Spanien där de skulle plocka frukt. Nu kunde övriga återvända till sitt kära hemland eftersom försörjningen var tryggad.

I Göteborg får tiggarna komma in i en kyrka och sova, men på morgonen efter frukost får de göra nytta genom att sälja de hemlösas tidning.

Det mest inspirerande exemplet hämtar jag från Gnosjö, detta samhälle som är så präglat av företagsamhet och sammanhållning.

Det som frivilliggruppen i Gnosjö kommun lyckats med är, att få tiggarna att resa på sig - bokstavligen - från marken där de suttit och tiggt till att stå och stolt sälja bröd, som de fått hjälp att baka, och ved som folk i gruppen skänkt.

Att lägga pengar i koppen löser inte problemet, det bara skjuter det framför sig. Det måste till entreprenörskap och företagande och ett nytt sätt att tänka, genom att försörja sig.  Nu har de blivit arbetare och businessfolk istället för att vara tiggare.

Romerna har även sålt kantareller och lingon som de fått.

De klyver även ved och packar den och det är strykande åtgång.

Detta var några exempel på akut nödvändig hjälp. Vi måste även hitta mer långssiktiga vägar, annars permanentar man deras situation. Vad kan man då göra?

I veckan träffade jag ett nätverk som hjälper romer i södra Serbien. Där får romska barn lära sig serbiska för att senare kunna börja i den vanliga skolan. På olika sätt försöker man lyfta det romska samhället genom att man är med och tar ansvar och visar att man har en egen kraft att ta tag i sin situation. Med hjälp av pengar från EU och olika hjälporganisationer skapas trovärdiga och långsiktiga samarbetspartners som ser till att inga medel försvinner i egna fickor utan kommer till dem som verkligen behöver det. Genom att medvetandegöra och stärka självkänslan och ingjuta mod och motivation, att börja lyfta sig själv, starta olika företag, gå samman och samverka och vara med och jobba för ett gemensamt mål lyfts ett helt samhälle. Romerna som jag träffade berättade om hur många människor fått sina liv förvandlade då de tagit emot Jesus i sina liv. Stora församlingar har startats och drogmissbruk och kriminalitet har upphört eftersom människorna fått hopp och ett mål att leva för. Denna långsiktiga hjälp till självhjälp vill jag vara en del utav.

 

 

 


Greklandsbesök på söndag

På söndag klockan 11 kommer flera grekiska gäster till Vasakyrkan i Filipstad. En av dem är Paul Demetriades som förestår Greklands största pingstkyrka. Paul kommer att tala, men han är även konsertpianist och ska både spela och sjunga tillsammans med sin fru i gudstjänsten på söndag. Församlingen i Thessaloniki bedriver ett omfattande socialt arbete sedan krisen eskalerade i Grekland. Det var med anledning av detta som församlingen tog kontakt med några kyrkor i Sverige bl. a Korskyrkan i Filipstad-Hällefors och Pingstkyrkan i Karlstad. Min far, Tage Sjöberg arbetade i slutet av 50-talet i Grekland och var med om att starta pingstkyrkan i Thessaloniki, staden och området som först nåddes av den kristna tron genom aposteln Paulus.
Senare på eftermiddagen har de grekiska gästerna en gudstjänst i Pingstkyrkan i Karlstad.

Hjärtligt välkomna!

 

 

 
 
 

 


NWT och FT- en presentation inför valet

Del av artikel i NWT och FT
 
Känner inte motvind

Numera har han fyllt 67 och tillhör veteranerna inom kommunpolitiken. Han sitter i fullmäktige och kämpar på som ensam kandidat för sitt parti. Han hoppas att KD ska få tillbaka det mandat partiet förlorade i förra valet nu, och tror att det kan gå.

Så du känner inte motvind nu när det är så het debatt om asylmottagningen?

– Nej då. Jag tror naturligtvis att det kan bli en skräll för SD, men jag tror också att det finns många människor som uppskattar att det finns någon som ser också till de mjuka värdena och försöker hitta en balans där, mellan hjärta och hjärna.

Hans drivkraft inom politiken handlar mycket om den balansen, och att lyfta fram etiska frågor i debatten:

– De etiska grundvärderingarna – det behövs människor som håller upp dem. Mitt engagemang är inte beroende av hur många motioner jag får igenom, utan att jag får möjlighet att berätta och visa olika frågor och belysa dem utifrån etiska värderingar, säger han.

 

Och lite längre ner i artikeln som du kan läsa i sin helhet genom att klicka på länken nedan:

 

Att han trivs i politiken är uppenbart:

– Jag tycker det är en naturlig del av allt annat jag står för. En möjlighet att praktiskt visa omsorg och vara med och bygga ett samhälle.

Nu är han redo att göra det på tre plan. Han står på listorna i såväl kommunvalet som i valet till landstinget och riksdagen. Landstings- och kommunpolitik går att kombinera, men skulle valet bära honom ända in i riksdagen måste han välja.

– Skulle jag komma in i riksdagen måste jag släppa allt annat.

Och om du skulle bli kommunalråd – vad blir din första åtgärd?

– Jag skulle vilja samla alla kommunanställda – ja, det går inte att samla alla samtidigt, men i avdelningar eller områden – och hålla ett tal och lyssna på hur de vill jobba tillsammans i öppenhet och med kraft för att göra en rejäl nystart för Filipstad. Jag skulle vilja vara en ledare och verkligen visa för hela organisationen att nu måste vi ändra riktning, hela landsbygden måste få leva och hela Filipstad blomstra. Jag skulle vilja hålla ett inspirerande tal och säga att nu är alla välkomna med nya idéer och förslag. Vi måste få ny kraft och vitalitet. Det är så jag känner.

http://nwt.se//filipstad/article1633360.ece
 
 

Ny bestseller hos Sjöbergs?!

Ögonblicket efter att islamisternas bomb exploderade stod Samaa Habib mitt framför Jesus!

Attentatsmännen hade infiltrerat församlingen för att kunna gömma fyra bomber i kyrkan. Bomber som skulle döda och föröda och förstöra kristnas­ möjligheter att verka i det muslimska landet.
Tonårsflickan Samaa Habib, hängiven i sin kristna tro och förföljd och misshandlad av sin muslimska familj, stod alldeles intill ett brandskåp där en av bomberna exploderade. Hon fick smaka döden och mötte Jesus ansikte­ mot ansikte i den himmelska världen. Men han sände henne tillbaka till den jordiska verkligheten för att vittna om himlens verklighet och vikten av att vara förberedd på hans återkomst.
Samaa Habibs berättelse om sin väg till kristen tro och sitt liv som kristen­ skildrar ingen idyllisk pilgrimstur. Det är en berättelse om våld och krig, och om de fruktansvärda trakasserier och förföljelser som drabbar många kristna i Mellanöstern. Men också om under och tecken, drömmar, syner och uppenbarelser. Och om ett mod som bara den helige Ande kan ingjuta i en människa.
”Mitt mandat på jorden är att väcka kyrkan och uppmana kristna att tala om de goda nyheterna”, skriver Saama Habib. Och den här boken är inte bara spännande läsning, den är ett väckelserop rakt in i en slumrande västerländsk kristenhet.
http://www.sjobergsforlag.se/bocker/livsberattelser/ansikte-mot-ansikte-med-jesus-samaa-habib-och-bodie-thoene




Ett Filipstad för alla. Foton

 
 
 
 

Ett Filipstad för alla!


Toppenbra dag och kväll med manifestationen "Ett Filipstad för alla". Cirka 300 kom och deltog och mer än 250 personer gick i marschen runt centrum. Kommunfullmäktiges ordförande och många duktiga och engagerade talare och fantastiska musiker och sångare medverkade. Läkaren och entreprenören Lokman Atroshi som startat Filipstads Nya Vårdcentral och byggt ett sjukhus i Kurdistan var en uppskattad talare. Blueass Bluesband rockade loss och det blev en härlig gemenskap och dans. Tidningar, radio och TV var på alerten och vi har gjort något som får genomslag i hela Värmland. Med kärlek, respekt och medmänsklighet ska vi bygga ett bra sammanhållet och öppet Filipstad där alla ska känna sig hemma, trygga och inkluderade

Innanför eller utanför?


Det finns olika definitioner på begreppet utanförskap, men alla har vi kanske någon gång känt oss vara utanför. När innegänget snackar och när man skulle välja lag i skolan. Det kan kännas hårt att inte vara accepterad eller att inte duga. Många människor lever med en självbild av mindervärdeskänslor. Man jämför sig med andra och tycker att alla andra är så mycket bättre, mer självsäkra och mer inne. Vi skulle bara veta hur dem som vi betraktar med avund själva kämpar med sina funderingar om att räcka till. Varför inte inse att vi är bäst på att vara oss själva och att vi inte behöver jämföra oss med alla andra.
De som kanske har svårast att komma innanför i dagens Sverige, är våra nyanlända. Jag vet om forskare och studenter vid universitet som aldrig blivit hembjudna. De har aldrig fullt ut blivit accepterade och ändå kanske de i framtiden kommer att ha inflytelserika poster i sitt hemland. Tjänster och uppdrag som har betydelse för vårt lands förbindelser, handel och utbyte av tjänster. Den senaste tiden har vi hört talas om Invitationsdepartementet http://www.invitationsdepartementet.eu/about-1/ Jag tycker det är ett enkelt och genialiskt exempel på att bjuda in människor i vardagen och dela en måltidsgemenskap.
Under midsommarhelgen har jag medverkat på Torpkonferensen. Den samlar 10-15 000 deltagare och har på gått hela midsommarveckan . Falun, Rinkeby, Fellingsbro, Storfors och Filipstad lyftes fram som goda exempel vid ett av seminarierna. Exempel på samverkan, inkluderande gemenskap i församlingar som med enkla metoder arrangerar möten med nyanlända flyktingar. Möten utan ”vi och dom”-tänkande. (Finns säkert mer att göra) I Falun tar kyrkan med sig ungdomar upp i pulkabacken, ut på grillning och andra aktiviteter. Fler och fler engagerar sig. I lilla Fellingsbro har kyrkan blivit den naturliga samlingsplatsen så gott som varje dag för de asylsökande som bor på andra sidan gatan. Jag hade med mig Thu Nu Thu, ungdomsledare från Storfors, som berättade om hur karener och chin sätter sin prägel i en församling i Storfors som verkligen är inkluderande och fylld av mångfald. Dessa kyrkor hade inga stora och märkvärdiga program och inga projektpengar och personal. Man lade bildligt talat rälsen medan tåget rullade igång. Med glädje och entusiasm bygger man vidare och SER MÄNNISKAN. Inte bryr man sig om vilken hudfärg personen har som sparkar bollen, bara man är med i laget och gör mål. Inte bryr man sig om vilken etnicitet medlemmarna i gospelkören har, bara de kan hålla tonen. Inte bryr man sig om vilket kön eller vilken sexuell läggning personen har när det behöver bres smörgåsar och kokas kaffe till kvällens uteaktiviteter på stan.
I vår kommun och på fler och fler orter startas grupper för mångfald och mot rasism. Förra veckan bildade vi ETT FILIPSTAD FÖR ALLA. Vårt nätverk ingår i Tillsammansskapet. http://tillsammansskapet.se/
Vi ska ha en manifestation senare i höst. Vi känner oss taggade inför detta viktiga arbete och hoppas att även du som läser detta vill inspireras och göra något för att de människor som känner sig utanför ska välkomnas. När jag hade en gitarrgrupp i vår kyrka för några år sedan bjöd jag in oss till medlemmar på fika. I början var folk reserverade och sa att de inte vågade och inte kunde prata engelska. När jag berättade att vi naturligtvis skulle prata svenska och att våra invandrare skulle få en chans att praktisera svenska, då lossnade det och vi fick fika hos många medlemmar. Ha en skön och berikande sommar!



Tage Danielsson om mångkultur

En kom hit för att fly från nöden.
En kom hit för att undgå döden.
En kom hit av terror tvungen,
en kom hit för att gifta sig med kungen.
Dom är tyskar, iranier, greker och turkar,
mest är dom snälla andra är skurkar.
En del är ärliga andra är skumma,
en del är genier andra är dumma.
Mest är dom fredliga andra vill slåss,
med andra ord dom är som oss.
En fel söker lugnet istället för bråket,
det enda vi svenskar kan bättre är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam och Eva,
som inte är svenskar - men ja må dom leva!

Bloggen

Som besökarna till bloggen märker skriver jag inte så mycket här nu för tiden. Det kan bli mer framöver.
 
Jag skriver mest på Facebook, (Forum för mångkultur och religionsmöten, Kristdemokraterna i Filipstad, Filipstad för mångfald samt Diskutera Filipstad)  Twitter och på bloggar som t.ex Flyktingbloggen och på Evangeliska Frikyrkans blogg (Forum för ........)
 
Jag anser att det är viktigt att finnas med i samhället och delta i det offentliga samtalet. Samhällsengagemang och politiskt arbete är viktigt. Varför överlåta det till dem som har helt andra åsikter än att de kristna värderingarna ska vägleda samhället? Kommer ihåg från vår tid i Dalarna hur man i församlingarna alltid lyfte upp dem som satt i kommunala nämnder och styrelser och bad för de frågor som skulle tas upp. Det spelade ingen roll att vi tillhörde olika partier. Om vi jobbade för bygdens bästa, till exempel goda förhållanden för skolor och stöd till ungdomsgårdar m.m. fick vi förbön och uppmuntrande ord. Det ansågs inte fult att vara politiskt engagerad. Man bad och välsignade och uppmuntrade dem som jobbade för jordbruk, företagande och goda livsvillkor för landsbygdens fortlevnad.
Däremot ska det inte finnas partipolitik i kyrkan, men vi som kristna församlingar ska vara väl insatta i hur samhället fungerar. Då kan vi be och arbeta och vara ljus och salt på den ort där vi bor.
 
Önskar dig en skön sommar!
Jag tänker läsa Bibeln och litteratur i klimatfrågan denna sommar plus några andra bra böcker från SJÖBERGS förlag. Ha det gott!
 
 

Hur ofta "måste" man gå i kyrkan?

Hur ofta "måste" man gå till kyrkan för att räknas som kristen? Migrationsverket tycks veta svaret minsann. De skriver, att två helger i månaden (ungdomssamling på lördagen och gudstjänst på söndagen)=fyra samlingar/månad inte räcker!!! och anser att det tyder på att personen INTE HAR EN GENUIN TRO OCH ÖVERTYGELSE!!! Den senaste tiden har jag läst ett flertal beslut där Migrationsverket ägnar sig åt en massa tyckande utan att ta reda på fakta. Dessutom motiverar man sina beslut på ett sätt, som gör det totalt omöjligt att överklaga och få till stånd ny prövning. Det syntes gå åt rätt håll förra våren i samband med att vi från Sveriges Kristna Råd inledde en föreläsningsserie för MVs jurister. Nu har MV stoppat den fortsatta utbildningen med motiveringen att det kommer så många syrier och att MV måste anställa fler jurister, så man hinner inte med fortbildning detta år. Samtidigt finns klara riktlinjer för hur man ska jobba med frågor om religion, trovärdighet och bedömningar av konversion. Men det gäller endast dem som kommer nu och ska få sin sak prövad. För den som t.ex blivit kristen "sent i asylprocessen" eller efter att ha fått "laga kraftvunna beslut" tycks det endast finnas minimal chans att få sin sak prövad på ett rättvisande och juridiskt korrekt sätt. På detta sätt skickar Sverige tillbaka människor till tortyr, fängelse och död. Ibland känner man sig maktlös. Flera asylsökande med helt klara så kallade "sur-Place-skäl" har tvångsutvisats och befinner sig nu i en svår situation. Några har flytt vidare efter att ha dumpats i Afghanistan. Sitter med några svåra ärenden just nu och ska ändå göra mitt bästa med överklagan, men frågan är vad MV och Mig-domstolen hittar på vid nästa beslut/dom. Be gärna en bön, att myndigheterna ska inse att de måste ta frågan om konvertiter som har kyrkornas fulla förtroende på större allvar.

Innanför eller utanför?

Ämnen som EU-migranter och romer, utanförskap, främlingsfientlighet och asylfrågor ligger högt på agendan nuförtiden. Det debatteras och diskuteras hur vi i Sverige ska ta oss an de olika frågorna och från olika håll kommer väldigt olika svar. Vi jobbar med de här frågorna inom EFK och lördagen den 10 maj kommer vi att ta oss an dem för att försöka formulera ett möjligt svar och förhållningssätt utifrån vår horisont. Många kyrkor möter dessa frågor varje vecka och önskar också konkreta råd, och vi vill denna temadag också dela med oss av några av de erfarenheter som finns inom EFK på dessa områden.

Temadagen kallar vi ”Innanför eller utanför?” och den hålls i Mellringekyrkan lördagen den 10 maj. Mer information hittar du i foldern som du kan ladda ner här eller på hemsidan: http://ettnyttsverige.wordpress.com/temadag/. Där kan du också anmäla dig. Dagen kostar 250 kr och inkluderar fika och lunch.

Talare är Bengt Sjöberg, Daniel Råsberg, Sara Brunnegård, Markus Sand, Marika Lundberg m.fl.

Under temadagen kommer vi också att släppa ett nytt material ”Innanför eller utanför? - vägledning och råd i asylfrågor för församlingar och medmänniskor”, som riktar sig till dem som kommer i kontakt med asylsökande och vill ha hjälp på traven i hur man kan stödja dem i asylprocessen. I materialet tar vi också upp frågan om religion som asylskäl och konvertiters möjligheter att få uppehållstillstånd.

Dagen arrangeras av EFKs arbetsgrupp för mångkultur och religionsmöte (för mer info se www.efk.se/mangkultur). Har du frågor är du välkommen att kontakta Markus Sand (kontaktuppgifter finns nedan).

Varmt välkommen!


/Markus Sand, ansvarig för arbetet för mångkultur och religionsmöten


Mobil: 0739-77 06 50

E-post: [email protected]

Skypenamn: pastormarkus


Sånggrupp på Berts boende

Nu du Bert Karlsson. Gör dig redo för att skriva skivkontrakt. På ditt asylboende i Filipstad har vi nu en sånggrupp som träffas och övar i Vasakyrkan i Filipstad. På söndag ska de sjunga i Korskyrkan, Hällefors.
Här är gänget.

Ett fantastiskt stort mirakel

Jag tror att min fru och jag igår var med om något alldeles unikt. Att bli hembjuden på mat till en somalisk familj med deras vänner och dela deras glädje och gemenskap är nog inte så vanligt. Flera års gemensamt projekt är genomfört och nu kunde vi tacka varandra och Gud för ett helt unikt och fantastiskt mirakel. Under 25 års ideellt arbete med flyktingar har jag aldrig varit med om något liknande.
Tack alla vänner på Facebook och här på bloggen samt andra vänner som stöttat på många olika sätt.

Idag har jag undervisat på Örebro Missionsskola. I morgon blir intervju med SVT i Pingstkyrkan i Karlstad.
Det handlar om iranska konvertiter.

Här ett par bilder från Storfors Baptistförsamling där jag medverkade för någon vecka sedan.
 
 
 
 

Tid att söka Gud

En ögonblicksbild från igår kväll från möteskampanjen med Ingemar Helmner i Hällefors-Filipstad
 
Kärlek, gudsnärvaro, atmosfär, läsarsånger, bön och förbön, tårar, skratt och glädje. Fullsatt kyrka på Melodifestivalskvällen. Helandeunder, men även mäktigt att våra nyanlända afghaner, eritreaner och iranier upplever Guds kraft och blir så starkt berörda när förkunnaren Ingemar Helmner sjunger de gamla läsarsångerna. Vi minns sångerna från väckelsetider, men samme underbare Guds helige Ande talar rakt in i våra flyktingars liv, läker sår, gjuter olja i tortyroffrens smärtfyllda minnen. Ingen rör sig när gudstjänsten efter flera timmar tar slut. Man vill sitta i stillhet och dricka mer av det levande vattnet. I bilen hem brister våra passagerare ut i stort tack till vår underbare Jesus. Detta mina vänner är LIVET.
Nu ska snart söndagens gudstjänst i Filipstad börja. Vi har ordnat med buss från Hällefors. I fredags och lördags hade vi buss till mötena i Hällefors. Vi invigde även vår tolkanläggning. Glädjen och tacksamheten över detta var stor bland dem som fick tolkat till engelska. Vi hade tyvärr problem med att få persisk tolk, men åhörarna spridde ut sig och satt bredvid varandra och hjälptes åt att tolka till sina kamrater. Det störde inte alls.
Är så oerhört tacksam till Gud för Hans stora nåd och kärlek till oss här i Bergslagen.
Igår hade vi även BÖN FÖR BERGSLAGEN då vi bad för vårt land, för skola, media, de styrande, familjen, företagande och näringsliv, våra kommuner och vi bad för de länder och folk som var representerade under dagen. Vi kallade fram några av våra nyanlända vänner från Afghanistan, Iran, Guinea, Etiopien, Eritrea, Finland, Uganda och Holland.
Det var liv och engagemang i bönen och förbönen. Bön, bibelord varvades med lovsånger och läsarsånger. Även då en underbar ATMOSFÄR av Guds helighet och kärlek, nåd och sanning.

Nyanlända i Filipstad

INFO HÄMTAT FRÅN VÅR KOMMUNS HEMSIDA:

Oroligheter, krig och förföljelse gör att människor flyr från sina länder och söker asyl bland annat här i Sverige.

Just nu är det många som kommer från Syrien, men också från Somalia, Eritrea och Afghanistan.

Migrationsverket har i uppdrag att pröva skälen för ansökan om asyl. Migrationsverket har anläggningar där asylsökande får bo. Den asylsökande kan också bo hos vänner eller släktingar.

Filipstads kommun har avtal med Migrationsverket om anläggningsboende. Det är cirka 410 platser runt om i vår kommun. Boendet är i lägenheter. Flest bor i Lesjöfors, men även i Filipstad, Persberg och Nykroppa.

Filipstads kommun tar även emot asylsökande ensamkommande barn. Dessa barn har kommit hit till Sverige utan någon vårdnadshavare eller annan vuxen i sällskap. Det behöver dock inte innebära att dessa barn är föräldralösa.

Kommunen har sedan flera år ett avtal att ta emot personer som fått uppehållstillstånd (Kommunplacering). Antalet är 35 st per år. På grund av att det är fri bosättning, har antalet som valt att flytta till Filipstad ökat till 140 st (under 2013).

Migrationsverket har på senare tid, på grund av den stora inströmningen av flyktingar, stort behov av ytterligare platser av boende för asylsökande. Detta har man löst genom att hyra på kortare tid av privata aktörer. I Filipstad finns ett sådant boende i närheten av gamla Lasarettet. Det rymmer cirka 180 platser. Detta har skett utan kommunens möjlighet till påverkan.

Antal (cirka) anläggningsboende asylsökande och kommunplacerade i Filipstads kommun
Kommunens lägenheter 410 platser
Ensamkommande barn (kommunalt boende) 30 platser
Privata lägenheter 180 platser

Kommunplacerade (2013) 140 personer

Andra kategorier av nyanlända
Vi har fler olika kategorier av nyanlända i vår kommun:

- De som nyligen fått uppehållstillstånd och fått kommunplats i Filipstad.
- De som flyttar hit av egen kraft. Det är fri bosättning i vårt land.
- Kvinnor eller män, från andra länder, som gifter sig med kommuninvånare.
- Gömda eller papperslösa, som vistas i landet utan tillstånd.

Ersättning från staten
Kommunen får statliga ersättningar, som till stora delar täcker kostnaderna för arbetet med våra nyanlända.
Inom kommunen arbetar 50-60 personer med nyanlända. Det är bland annat lärare och boendepersonal för de ensamkommande barnen.



Tomater, industri och mångkultur

Förkunnaren Frank Mangs hembygder modell för integration

Närpes stad i Finland är ett föredöme när det gäller integration och mottagande av flyktingar. Migrationsinstitutet har sammanställt en rapport som heter "tomater, industri och mångkultur". (det finns många växthus i bygderna runt omkring staden där flyktingarna arbetar) Jag har just nu avslutat fyra seminarier i Filadelfiakyrkan i Närpes på temat "Vad gör kyrkan då främlingen knackar på dörren?" Jag har framhållit det positiva sätt som jag uppfattat att Finland tar emot flyktingar. Blev intervjuad av tidningar och TV i Österbotten och berömde Finland samtidigt som jag underströk att Europa behöver hjälpas åt att ta hand om fler kvotflyktingar från Syrien. Närpes förbereder sig att under detta år ta emot ett 20-tal kvotflyktingar. Dagarna i Närpes var en förberedelse för att kunna ta emot flyktingarna på ett bra sätt.
Seminarierna anordnades av Filadelfiaförsamlingen m.fl kyrkor i samarbete med staden och Vuxeninstitutet.
Närpes vuxeninstitut är en utbildningsinstitution som ger människor möjlighet att utveckla fritidsintresse eller att fördjupa kunskaper i något ämne. Årligen erbjuder institutet ca 550 kurser i varierande längd och inom olika ämnesområden, allt från praktiskt inriktade kortkurser till teoretiska universitetsämnen inom öppna universitetet. Dessutom ordnas allmänna föreläsningar, seminarier och konferenser. Utställningar och resor kompletterar verksamheten, som bygger på kommuninvånarnas behov och önskemål och bedrivs så decentraliserat som möjligt. Finska staten är medfinansiär.
Jag har haft mycket intressanta dagar och är tacksam för det varma mottagandet och den intresserade publiken.
Den modell som vuxit fram i Närpes kännetecknas av en samverkan mellan kommuninvånare, företag, myndigheter och "tredje sektorn". Skulle tro att det menas civilsamhället dvs t.ex. kyrkor, idrottsföreningar m.fl organisationer. Attityden mot invandrare är positiv i staden och är den stad utanför storstäderna som lyckats bättre med integreringen. På ett av seminarierna deltog en bosnisk kvinna som sitter med i stadens styre. Nyanlända välkomnas som närpesbor och inte bara som arbetskraft. Invandrarna kom som räddande änglar då företag sökte arbetskraft. Den sk Närpesmodellen bygger på ett småskaligt lokalsamhälle.
JAG FICK BESÖKA FRANK MANGSGÅRDEN. Ska blogga om det besöket när jag kommer hem från Finland. har även en del bilder. Blev imponerad av Frank Mangsgårdens olika verksamheter och byggnader.

Nyårshälsning

Efter en summering av det gångna året blir jag glad och tacksam. Först och främst för fru och söner med familjer. De sju barnbarnen sprider glädje och lycka.

Vi är även så tacksamma för den lyckade nybildningen av församlingen Korskyrkan Filipstad-Hällefors. Vi har under året hälsat cirka 20 nya medlemmar välkomna. Vi är verkligen glad för detta. Samtidigt finns det medlemmar som står med i vårt register, men som aldrig finns med på gudstjänster eller samlingar. Några bor på andra orter och har ännu inte hittat någon församling. Andra vet vi inte varför man väljer att inte engagera sig. Den kände förkunnaren Frank Mangs gav ett levnadsråd angående medlemmar i församlingen. Han sa, att om han fick leva om sitt liv skulle han ägna all tid och energi åt de medlemmar som ville något och som var engagerade och inte ge de inaktiva så mycket tankemöda, grubbleri och energi. Detta för att orka med sitt engagemang.
Vilka underbara möten vi haft under året! Det har varit många gripande händelser, men också oerhört smärtsamt att ta del av alla sargade och tilltufsade människors levnadsöden och problem.

Efter 25 års engagemang för asylsökande och flyktingar har jag under detta år fått vara med om något som för mig känts helt unikt. Tillsammans med andra representanter för Sveriges Kristna Råd och fem av de högsta cheferna inom Migrationsverket, har vi utbildat Migrationsverkets jurister i ämnet religion som grund för asyl med speciell inriktning på kristen tro och konvertiter. Vi har varit i Malmö, Göteborg, Stockholm och Boden. Dialogen och samtalen som vi haft med Migrationsverket har varit viktiga och haft stor betydelse för förståelsen för hur Migrationsverket jobbar och vilka svåra avväganden de måste göra många gånger. Vår dialog fortsätter och den 16 januari möts vi igen till en utvärdering innan den sista utbildningsdagen äger rum.

Under året har jag engagerat mig för att försöka få hit några barn som under krig svåra konflikter skilts från sina föräldrar och vårdnadshavare. Det har varit ”helt sjukt” byråkratiskt och segdraget, men om bara några dagar kommer barnen till Sverige. Tyvärr har vi även under året fått uppleva hur barn försvunnit I SVERIGE. Vi vet inte alls vart de tagit vägen. Kanske har de flytt vidare till något annat land, men i något fall kan barnet valt att ta sitt liv. Jag tänker oerhört mycket på detta och undrar VARFÖR.

När man engagerat sig i barn och ungdomar och andra grupper, är det ofta som man inser att alla ansträngningar inte hjälper, eftersom det är lagar och praxis som styr myndigheternas handlingar. Man kan stånga sig blodig mot paragrafer och regler och ingenting hjälper. Därför har jag tackat ja till nomineringen som kandidat till riksdagen.Riksdagen stiftar vårt lands lagar. Därför vill jag påverka på detta sätt.

Önskar er alla ett gott nytt år. Tack för alla uppmuntrande ord och glada tillrop under året. Önskar alla Guds rika välsignelse!

Maud och jag önskar GOD JUL

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0