Fotboja på asylsökande? I Sverige???

Förslaget om fotboja för de asylsökande som fått laga kraftvunna utvisningsbeslut

Jag anser att det är ett mycket dåligt förslag. Enligt Migrationsverkets egen utredning finns brister i en stor del av besluten.
Som jurist för konvertiter blir jag förtvivlad eftersom vi i kyrkorna i Sverige ser hur Migrationsverket och domstolarna missbedömer och misstror de kristna konvertiterna.
Jag har tidigare varit med om att undervisa MVs jurister i kristen tro i de kurser som SKR arrangerade i samverkan med Sveriges Kristna Råd. Tyvärr har inte MV velat fortsätta utbildningen.
DET tycker jag man skulle trycka på för att göra asylprocessen rättssäker.
Förslaget om fotboja är orealistiskt ur många synpunkter. Vet de som förespråkar fotboja, att många asylsökande med laga kraftvunna
beslut INTE TAS EMOT AV SINA HEMLÄNDER. Så är fallet för iranier utan pass, eritreaner, en del palestinier m.fl. De lever här
i Ingenmansland ibland ända upp till 12-13 år.
Har träffat flera bland annat från Libanon. (kristna från södra Libanon där
Hizbollah tog över deras hus för att skjuta mot Israel)

Advokat Gabriel Donner har skrivit en artikel som jag vill rekommendera. Viktiga fakta om de gömda asylsökande/flyktingarna. Vi har samarbetat i många konvertitärenden. Längst ner i artikeln kan ni läsa om fotboja)
De senaste dagarnas debatt om de gömda flyktingarna har kretsat kring ett påstående att det skulle finnas 12 500 personer som lever gömda i Sverige samt att gärningsmannen på Drottninggatan skall ha levt gömd. När fakta och fiktion blandas tävlar våra politiker igen om att lösa ett fiktivt problem istället för att koncentrera på orsakerna till att regeringens satsningar mot våldsbejakande islamism är ett totalt misslyckande.
”12 500”
Först måste vi vara klara över att 12 500 anmälda som avvikna inte alls betyder att det skulle röra sig om lika många som lever gömda. Många som nekas asyl i Sverige söker sig vidare till andra länder, men, de glömmer att säga adjö innan de lämnar landet. Utav angivna 12 500 kan det röra sig om uppemot 4 000 som inte alls finns i Sverige. Den riktiga siffran är således betydligt lägre.
Nya omständigheter
En viss del av de s.k. ”12 500” är personer med pågående ärenden om verkställighetshinder. Dessa behandlas hos polisen som avvikna och hos Migrationsverket som personer vars nya skäl kan eventuellt berättiga dem till skydd. Denna grupp har vuxit lavinartat under senaste halvåret när det blivit allt vanligare att placera dem i förvar i avvaktan på prövningen av deras sak. De som är i förvar har också mycket svårare att föra sin talan.
Asylhandläggningen
I asylärenden rör det sig om personer som hävdar att de är i behov av skydd och att de i hemlandet riskerar sina liv, eller att utsättas för omänsklig behandling. Rättsligen är kravet att de ska visa att det är mer sannolikt att de är skyddsbehövande än att så inte vore fallet. Man förväntar sig normalt att bedömningen av denna risk ska vara statisk och att asylsökanden ska behandlas lika. Men, under nuvarande regering har personer nekats asyl som för fem år sedan skulle beviljats asyl och antalet beviljade asylfall är idag lägre än under normalår.
Rädslan
Det krävs inte mycket fantasi för att inse att ett påtagligt antal nekade flyktingar gömmer sig utav rädsla. De har anledning att fly. De är rädda för sina liv. De fruktar tortyr m.m. men fick ingen fristad i Sverige. Tanken att skickas åter till hemlandet driver dem till att gömma sig. Denna grupp som upplever en verklig fruktan för att återvända till hemlandet utgör självklart ingen fara för vårt samhälle. Men, hur stor är den. Om vi tar sikte på den ändrade viljan att erkänna skyddsbehov kan det röra sig om uppemot 1/3 av alla som är gömda.
De kristna som erbjuds martyrdöden
Sedan har vi kristna konvertiter från länder som Iran och Afghanistan som numera nekas asyl under de mest fantastiska argument man kan tänka sig. Migrationsverkets egna landinformation uppger att kristna konvertiter behöver skydd och alla kristna konvertiter som nekas asyl är just konvertiter. De är döpta och aktiva i sina församlingar och församlingarna bedömer att de är genuint troende.
Den svenska bedömningen av tro har utvecklats i en riktning som skiljer sig allt mer från den syn som finns i länderna de flyr från liksom från församlingarnas bedömning där de också är mest väl kända. Vi vet att kristna afghaner inte kan leva i hemlandet och, vi vet att uppemot 90% av alla konvertiter förblir trogna sin kristna tro, men, kan återstående 10% verkligen motivera en vägran att skydda de troende?
Rättvisa utan rättvisa
En missionerande afghan som på allehanda sätt inte bara visar sin tro utan uppmuntrar landsmän att konvertera nekades asyl med motivering att man inte skulle behöva vara kristen för att missionera för Jesus. En annan konvertit nekades asyl med motivering att han vid dopet inte kunde hela Nya Testamentet och därför inte skulle kunna vara kristen. Senast, nekades en konvertit därför att han trots sin tydliga kristna tro inte kunde svara på frågan vad hans församling tyckte om HBTQ personer. Antalet gömda kristna konvertiter torde uppgå till dryga 1 000, dvs någonstans mellan 12 – 15% av alla gömda flyktingar.
Lag eller förföljelse
Lagen består av rättigheter och skyldigheter, rättigheten att få en objektiv och opartisk process utifrån gällande lag, och en skyldighet att rätta sig efter beslut och dom. Men, hur är det med skyldigheter om rättigheterna inte respekteras?
Vi ser att en stor del av de som lever gömda i Sverige gör det därför att Sverige inte följer det europeiska Skyddsgrundsdirektivet och inte följer UNHCR:s riktlinjer trots att båda är lag i Sverige. Tyvärr ägnar sig inte Migrationsöverdomstolen åt rättsvård och de juridiska bristerna i asylprocessen stadfästs i en atmosfär att rättslig likgiltighet. Det är därför svårt att förklara för de kristna konvertiterna och andra med giltiga asylskäl att de skulle ha en skyldighet att medverka till att de skickas till sitt hemland . Gränsen mellan rätt och förföljelse kan ibland vara hårfin.
Fotboja m.m.
Fotbojan som är vårt medel för att tillse att brottslingar följer de anvisningar som de får för att leva bland oss är nu föreslagen som ett medel mot de som fått avslag. Om man då besinnar att Migrationsverket på sistone kallat många på samtal för återvändande trots att saken överklagats till Migrationsdomstolen blir förslaget lätt ett instrument för något vi bör noga med att förstå innan förhastade åtgärder föreslås och kanske blir beslutade.

Bruce Clark, från annat inlägg på facebook)
Kanske bör förslagsställarna sätta sig in i vilka förutsättningar få fotboja kräver? Tror inte de vet detta nämligen,
1. Bojan är kopplad till sändare i bostaden där telefon finns. Alltså måste den som har boja ha fast bostadsadress.
2. Sändaren larmar central enhet när bojan inte längre är uppkopplad, alltså kan den DÖMDA till fotboja inte vistas utanför sändarens räckvidd. Sändaren är programmerad att inte larma de tider den DÖMDE har tillstånd gå ut för utföra vissa ärenden. Alltså är den som DÖMTS till boja i princip DÖMD till husarrest.
3. Konsekvensen av denna DOM är att 12 500 asylanter som inte får stanna i landet måste ha en fast bostad där de måste vistas större delen av sin dygnsvistelse.
Slutligen innebär bojan ett STRAFF för ett BROTT som bara kan utdömas av domstol och verkställs av Frivården.

Tragedierna på Medelhavet

För några dagar sedan träffade jag några kvinnor från Eritrea på vårt språkcafé. Vi satt och fikade och pratade. De hade ägnat god tid åt sina frisyrer som bestod av olika flätor, lockar och hårförlängningar. Jag frågade hur de tagit sig hit till Sverige. De berättade om fasansfulla dygn på en överlastad och ranglig båt. Alla passagerare stod tätt sammanpackade i flera dygn. Jag undrade hur de bar sig åt när de behövde gå på toaletten, men fick endast några lågmälda svar medan kvinnorna slog ner blicken.
-Vi fick inte röra oss för då kunde båten kantra, fick jag till svar. Jag kunde bara ana hur fruktansvärt svårt och förnedrande det måste ha känts för dessa vackra kvinnor med stark integritet och värdighet. Jag tänkte, att detta vansinne måste få ett slut. 1495 drunknade då Titanic förliste. Bara under 2014 drunknade 3419 personer i Medelhavet på sin väg till Europa. Bara de senaste dagarna har fler drunknat än vad som skedde med Estoniakatastrofen. EU har stängt alla lagliga vägar! Nu MÅSTE rättfärdiga och humanitära vägar öppnas samtidigt som man omintetgör och krossar smugglarnas smutsiga och fruktansvärt inhumana verksamhet.
Idag läste jag två bra artiklar i ämnet som jag länkar till med hopp om att trycket mot EUs länder ökar, så att lagliga vägar öppnas och att vi får ett slut på detta vansinne. Det ena är ett öppet brev från Farrs ordförande och den andra artikeln är skriven av barnläkaren Lars H Gustafsson. Läs och sprid!
Bengt Sjöberg

Öppet brev från FARR:s ordförande Sanna Vestin
till Sveriges representant vid EU:s utrikesministermöte 20 april 2015
Utrikesminister Margot Wallström

RÄDDA LIV NU - ÖPPNA LAGLIGA VÄGAR FÖR FLYKTINGAR!
”Ännu en fartygskatastrof i Medelhavet, med det ofattbara dödstalet av 900 människor, måste leda till att EU:s utrikesministrar sätter prestige och rättfärdiganden åt sidan och agerar tillsammans omgående för att inte fler liv ska spillas. Sverige kan gå i spetsen genom konkreta förslag och erbjudanden.
Att diskutera hur döden i Medelhavet ska stoppas utan att diskutera lagliga vägar för flyktingar Låt nu inte diskussionen om asylvisum förvrängas till en diskussion om hur flyktingarna ska hållas utanför EU! Det som behövs, med tanke på situationen i EU:s grannländer, är just lagliga och säkra vägar för att söka asyl inom unionen, och för familjeåterförening.
Hur asylvisum och humanitära visum kan utformas har redan utretts många gånger. EU-parlamentet publicerade så sent som hösten 2014 en studie av hur EU:s nuvarande regelverk kan användas och drog slutsatsen att medlemsstaterna har en skyldighet att använda viseringskodens möjlighet att utfärda humanitära visum.
FN:s flyktingkommissionär António Guterres vädjade igår till EU om utökad kvotmottagning, humanitära visum och bättre möjligheter till familjeåterförening.
Låt oss få höra dig idag ställa dig bakom FN:s förslag och försäkra att Sverige kommer att gå i spetsen genom att öka antalet kvotflyktingar och börja använda humanitära visum, samtidigt som du kräver utökade räddningsaktioner och samarbete om mottagandet inom unionen.
Här kan du läsa brevet i sin helhet: http://www.farr.se/sv/18-nyheter/1042-oppet-brev-till-margot-wallstrom-radda-liv-nu
Och här kan du läsa en mycket tankeväckande artikel av författaren och barnläkaren Lars H Gustafsson
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/vi-ar-alla-migranter/
Vi är alla migranter
Sverige står inför ett val, men det finns bara en väg att gå: anständighetens. Det skriver barnläkaren och författaren Lars H. Gustafsson.
”Det är en illusion att tro att vi ska kunna fortsätta leva ostört i den privilegierade enklav som vi ser som vår. Genom internet och sociala medier vet snart hela världen hur gynnade vi är. De missgynnade kommer tillbaka. Ju mer avvisande och diskriminerande vi varit tidigare, desto mer hat kommer vi då att möta.
Men det finns ett alternativ – den anständiga vägen. Då bestämmer vi oss för att en gång för alla sluta skilja mellan "vi" och "dom". Vi tar fasta på FN-stadgans formulering om att vi alla, utan undantag, är "medlemmar av människosläktet". Vårt hem är jorden. Vi förvaltar den gemensamt.”


Jag föreslår att regeringen inbjuder till en brett upplagd konferens om dessa avgörande viktiga framtidsfrågor. Till den bör inbjudas inte bara politiska partier och myndigheter utan också representanter för näringsliv och fack, kyrkor och samfund, liksom alla de frivilligorganisationer som arbetar med humanitärt stöd, bistånd och frågor som har med långsiktig hållbarhet att göra.


Ingen ska kunna säga: "Jag visste inte"

Här är en mycket ovanlig inlaga till Migrationsverket. Jag brukar verkligen inte skriva så här.

Begäran om human behandling av S,Medborgare i Syrien med ärendenummer…………………………………………..
Ombud: Bengt Sjöberg
Jag har ingen lagparagraf att hänvisa till. Jag känner till Dublinförordningen och jag känner till att varje EU-land skall ha likartad behandling av migranter. Att EU-länderna håller varandra om ryggen och inte kritiserar varandra. Att principen om första asylland är till för staterna och inte för människorna. Att Ni kan känna er fria av att ha uppfyllt Era skyldigheter och att ingen kan fälla Migrationsverket eller Migrationsdomstolen för något formellt fel. Ni gjorde bara som man ska enligt lagen.
Jag vet att jag skriver denna inlaga i onödan. Beslutet om att överföra S lär redan vara fattat. Biljetten ligger på bordet. Hans väskor med alla hans personliga saker lovade ni att skicka till honom. Sin medicin skulle han också få, men när vi pratades vid i torsdags hade ingenting ännu kommit. Kanske hinner den fram tills han ska skickas iväg.
Jag skriver ändå denna VUT för att man kanske någon gång i historien kommer att titta på alla de ärenden med människor som vädjade om medlidande och om förbarmande. Som vädjade för sina liv och som berättade de mest hemska berättelser från Grekland, Bulgarien, Ungern och Italien. Medan de med darrande stämma och oro och ångest i blicken målade upp de mest hemska bemötanden som de varit med om. Fängslade utav den enda anledningen, att de flydde från krigets Syrien. Slagna och sparkade av poliser. Bortjagade av ilskna rasister och beskjutna av galna nationalister. S blev opererad, men två dagar efter operationen kastades han ut på gatan där han fick klara sig bäst han kunde. Där låg han blödande, hungrig och törstig. Folk gick förbi och ögnade honom knappast en blick. Till sist kom en muslimsk man fram till honom och erbjöd ett rum i hans lilla lägenhet. Där fick han vila och återhämta sig några dagar.
Jag skriver detta för att ni ska veta, att vårt sista samtal på telefon, slutade med att S berättade att han gett upp. Han vill inte vara i Europa utan återvänder hellre till krigets och fasornas Syrien! Vi vädjade till honom. Vi försökte tala mod och styrka in i hans förtvivlade sinne.
När vi träffades i kyrkan för två veckor sedan visste vi inte att vi inte skulle ses mer. Jag kände ändå något märkligt när vi satt och pratade. Plötsligt var det som om himlen landade i rummet på kyrkans expedition. Jag fick en tanke att jag skulle berätta om Jesus och den frid och glädje man kan få uppleva genom tron på Jesus. Jag berättade att han kunde få ta emot Jesus i sitt hjärta och att han inte behövde vänta på dagen för dopet som han hade sett fram emot. Han kunde redan nu kalla sig kristen eftersom han bjudit in Jesus i sitt liv. Vi läste några bibelord och sen bad jag tolken och S att vi skulle ta varandra i händerna och gemensamt be för vår vän. Just då kändes det som om Gud själv kom till oss. Det är genom tron på Gud som jag hoppas att S skall kunna räddas undan våld, krig och död.
Jag inser att det inte går att hänvisa till något avsnitt i Utlänningslagen och att situationen är nattsvart för min vän. Men nu kan ni inte säga att Ni ingenting visste om hans situation. Tänk två år på flykt genom hela Europa och ingen vill ge honom ett värdigt liv. Två år av sjukdom, lidande och trauma. Två år allt medan han hör nyheter om vilka som dött och fått halsarna avskurna i hans hemland. Två år av oro och ängslan för föräldrar och släktingar och vänner. Två år som kändes som en evighet.
Det enda som jag kan hänvisa till är om det finns någon chans att visa medmänsklighet och låta S få stanna av humanitära skäl. Han planerade att låta döpa sig och bli medlem i en kyrka. Där skulle han få hjälp med att integrera sig och bli en ansvarstagande svensk medborgare.
Filipstad den 24 januari 2015
Bengt Sjöberg

En efterlängtad julklapp

Pappa, åh pappa!!! Vi har fått uppehållstillstånd idag!!!Vilken julklapp!!!! Flickan som nu snart ska fylla 18 år jublar i telefonen. MÅNGA år på flykt och flera år i ovisshet i Sverige. Ja, ett av de mest dramatiska och segslitna asylärendena har fått sin positiva lösning idag. Familjen har varit här i flera år och för ett par år sedan höll allt på att sluta i katastrof. Poliser som fyllde i felaktiga uppgifter i en rapport, god man som motarbetade den som skulle ha fått hjälp, JO kritiserade Migrationsverkets olika enheter som inte visste vad den andra enheten gjorde. Alltså kaos på alla områden. Nu glädje, men till vilket pris? Flickan var nära att ge upp livet flera gånger, men vi har kämpat och kämpat. Jag säger tack till många som sträckt ut en hjälpande hand, men tackar också Jesus. Nu stor glädje!!!

380 kristna ledare skriver idag

”Hjälpa människor på flykt är bland det viktigaste vi kan göra”

Sverigedemokraternas valframgång i senaste valet och deras ambition att göra invandringen till en huvudfråga i ett nyval gör oss mycket bekymrade.
Många myter och förenklingar om invandringen sprids i dag via främlingsfientliga hemsidor. Invandringen och invandrare lyfts fram som en viktig orsak till ett antal svenska problem, som ökad arbetslöshet, ökad kriminalitet, ökad islamisering och ökad gettoisering av vissa områden i våra större städer, med mera. Sorgligt nog så har dessa tankar även fått ett fäste ibland kristna.

På vissa områden kan den sverigedemokratiska retoriken låta fin, med hänvisningar till kristen historia och kultur. Men det är viktigt för oss kristna att se igenom och bakom den ytan. Det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen. I enskilda värderingsfrågor kan man tyckas ha en vettig politik, men när man ser på vad som är den röda tråden och vad som präglar och genomsyrar deras människosyn och deras politiska förslag, så borde det vara uppenbart för var och en att de står oerhört långt från Jesu ord: "Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig, jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig" (Matt 25: 35-36). Detta är riktmärket för oss kristna, både för hur vi lever som församlingar och för hur vi vill påverka politiken.

Vi anser att talet om massinvandring är en myt som Sverigedemokraterna sprider. Under 2013 var, enligt Migrationsverkets egen officiella statistik, den totala invandringen till Sverige 116 600 personer. Den största gruppen var antingen adoptivbarn, hemvändande svenskar eller personer som kommit hit genom den fria rörlighet vi har inom EU för att studera eller arbeta. Endast en dryg tredjedel av totala invandringen var flyktingar inklusive anhöriga till dem, totalt 40 000 personer. Den största delen av så kallad invandring till Sverige är naturlig migration som sker runt om i världen, även svenskar flyttar till andra länder för att arbeta, studera eller på grund av giftermål. Det är riktigt att antalet asylsökande har ökat kraftigt i år, framförallt beroende på en snabb ökning av asylsökande från Syrien, 29 000 hittills i år. Man bör dock komma ihåg att 4-5 miljoner är på flykt från Syrien så det är bara en bråkdel av dessa som kommer till Sverige. Flyktinginvandringen på 40 000 bör ställas i relation till utvandringen från Sverige som är cirka 50 000 per år. Under senare år har närmare hälften av alla asylsökande fått uppehållstillstånd.

Många av dem som kommer till Sverige som flyktingar är antingen muslimer eller kristna. Flertalet av dessa flyr ifrån miljöer där islamistiska grupper utövar våld för att driva igenom sin tolkning av islam. Vi begår ett stort misstag om vi säger att dessa islamistiska grupper visar på islams sanna natur. Det är ett lika stort misstag som att säga att korstågen under medeltiden visar på den kristna trons sanna natur. Flyktingar som kommer hit vill leva ett liv i fred och trygghet.

Att ta emot flyktingar handlar om ett etiskt vägval, att ett samhälle visar öppenhet och barmhärtighet mot utsatta människor. Det finns plats för fler i Sverige och vi kan förbättra vår migrationspolitik, bland annat genom att skapa bättre förutsättningar för nyanlända att snabbt komma in på den svenska arbetsmarknaden. Eftersom flyktingar på sikt i stor utsträckning integreras på arbetsmarknaden är det fel att bara kalla flyktinginvandringen för en kostnad. Sanningen är att vissa sektorer i Sverige är i dag beroende av invandrares arbetsinsatser.

Vi tycker inte alls att Sverige tillämpar en för generös flyktingpolitik. Det har utkämpats många kamper mot myndigheterna för att övertyga dem om att konverterade muslimer ska få stanna i Sverige.

Vi bör som kristna och som kyrkor vara goda föredömen och aktivt hjälpa flyktingar, verka för integration med mera. Detta kan vi göra på många sätt som kyrkor, vi kan ordna språkundervisning, vi kan hjälpa till med myndighetskontakter, vi kan använda kyrkor och kyrktomter för övernattning, vi kan dela ut mat, vi kan hjälpa till och starta företag som kan anställa flyktingar med mera. Vi gläds åt alla initiativ som tagits av kristna församlingar för att hjälpa både flyktingar och EU-migranter.

Att hjälpa människor i närområden har vi kyrkor ägnat oss åt i alla tider, men det utesluter inte att ha en generös flyktingpolitik på hemmaplan. Även Sverige kan bli ett närområde om Ryssland får större maktambitioner. Om vi då vill och kan ta emot många fler flyktingar än i dag, varför kan vi då inte ta emot mera långväga flyktingar i dag?

Vi behöver vara en opinionsbildande röst i samhället för att värna om generositet och tolerans. Att hjälpa människor på flykt är bland det viktigaste vi kan göra. I en valrörelse där invandring och flyktingar av vissa krafter bara kommer att framställas som ett stort problem, där ska vi höja rösten i protest.

Stefan Swärd
pastor i Elim­kyrkan i Stock­holm, som tillhör Evan­ge­liska frikyrkan/Equmeniakyrkan

Sven-Gunnar Hultman
pastor i Hedvigs­lundskyrkan i Gävle, som tillhör Pingströrelsen


Följade pastorer och ledare har skrivit under uppropet:

Pingströrelsen:
Thomas Henning, Falköping
Görgen Hellman, Vetlanda
Magnus Edforss, Mariestad
Sebastian Tarkiainen, Överhörnäs
Andreas Wessman, Malmö
Stefan Rizell, Lerum
Rolf Gard, Tranås
Henrik Demetriades, Norrköping
Per Hammarström, Härnösand
Mattias Sennehed, Malmö
Paul Orlenius, Stockholm
Christian Kastö, Borås
David Johansson, Sandviken
David Sundström, Luleå
Niclas Nilsson, Mörlunda
Elias Berg, Älvängen
Peter Lewin, Göteborg
Sören Eskilsson, Stockholm
Kjell Eriksson, Delsbo
Pumba Johansson, Mölndal
Patrick Larsson, Avesta
Daniel Alm, Västerås
Krister Hultberg, Lund
Tigleth Malkey, Södertälje
Hans-Erik Bylund, Botkyrka
Sören Perder, Örebro
Johannes Magnusson, Göteborg
Marica Reid, Sollentuna
Stanley Karlman, Karlshamn
Andreas Nielsen, Stockholm
Ulf Sundkvist, Karlskrona
Håkan Nordlund, Bollnäs
Niclas Wiktorell, Nässjö
Malin B Murphy, Gävle
Niclas Forsberg, Östersund
Anders Ekstedt, Linköping
Joakim Appelgren, Gävle
Samuel Rönnbrink, Ärla
Manuel Henriquez, Solna
Allan Ekstedt, Eskilstuna
Robert Bergström, Malmköping
Samuel Wennstig, Bollnäs
Stefan Claar, Norrköping
Jörgen Fahlstedt, Lycksele
Ola Olofsson, Varberg
GertOve Liw, Hudiksvall
Ingrid Andersson, Österfärnebo
Marcus Sönnerbrandt, Linköping
Mattias Edlund, Växjö
Mia Lindgren, Edsbyn
Tomas Höglund, Borlänge
Stefan Beimark, Örnsköldsvik
David Vindlycke, Mariestad
Samuel Hector, Stockholm
Bernt Broberg, Motala
Sven Bengtsson, Skövde
Tommy Sandqvist, Sundsvall
Anders Jansson, Näsviken
Anders Ahlenius, Värnamo
Pär Haglund, Alfta
Tomas Jonsson, Falköping
Kurt Enström, Ljusdal
Samuel Jonsson, Tyresö
Chatrine Carlson, Jönköping
Stig Bomberhult, Växjö
Emil Gillsberg, Mora
Pelle Hörnmark, Föreståndare för Pingst fria församlingar i samverkan

Evangeliska frikyrkan:
Claes Rangsjö, Skara
Daniel Lindqvist, Uppsala
Anna Enberg, Ljungsbro
Bengt Freed, Borensberg Godegård
Peter Samuelsson, Umeå
Joachim Elsander, Borlänge
Eleonore Gustafsson, Linköping
Kevin David, Gävle
Mattias Lindsmyr, Rimforsa
Martin Davén, Sundsvall
Anton Johnsson, Finnerödja
Lars Mörling, Husbykyrkan
Fredrik Lignell, Linköping
Mats Nordén, Västerås
Rikard Edefors, Örebro
Robert Bavington, Göteborg
Kiell Thofters, Heby
Johan Mörlid, Klädesholmen
Jan-Gunnar Wahlén, Örebro
Robert Åkerlund, Örnsköldsvik
Thomas Arvidsson, Aneby
Magnus Lilja, Östervåla
Andreas Tofters, Sala
Linalie Karlsson, Linköping
Håkan Karlsson, Råslätt
Anton Fagerstedt, Östra Ryd
Erik Bryskhe, Götene
Christer Roshamn, Motala
Tomas Wallengren, Hillerstorp
Henrik Steen, Istanbul
Carl Lindahl, Örnsköldsvik
Ingemar Forss, Östersund
Kenneth Hermansson, Östersund
David Axelsson, Huskvarna
Kjell Söderblom, Stockholm
Ivan Lundberg, Älvsbyn
Annika Karlsson, Tingsryd
Richard Hultmar, Luleå
Kjell Waern, Stockholm
Alfred Nygren, Vargön
Mikael Boman, Mullhyttan
Eric Lacabanne, Huskvarna
Karl-Oskar Fredriksson, Djursdala
Waldemar Sjögren, Mariestad
Patricia Ask, Västerort
Per Alexanderson, Örebro
Jan Gustafson, Kisa
Mikael Hallenius, Örebro
Ingemar Fhager, Göteborg
Hans Jansson, Huskvarna
Richard Cruz, Helsingborg
Krister Petersson, Götabro
David Svensson, Skärholmen
Martin Wärnelid, Stockholm
Josefin Lennartsson, Örebro
Urban Gustavsson, Borås
Boris Nilsson, Ljungby
Peter Johansson, Filipstad
Charlotta Aginger, Skärholmen
Maria Furusand, Stockholm
Bengt Sjöberg, Filipstad-Hällefors
Alexander Bervebrink, Malmbäck
Mattias Gustafsson, Malmbäck
Inga-Märtha Isacson, Norrköping
Sofia Bengtsson, Linköping
Samantha Junggren, Korsberga
Sune Nordin, Uppsala
Lennarth Hambre, Linköping
Micael Nilsson, Borås
Conny Thordsson, Tingsryd
Ingrid Thordsson, Tingsryd
Carl-Johan Hultman, Rumskulla
Tord Johansson, Mockfjärd
Daniel Klemetz, Tuve
Lars-Inge Larsson, Asker
Tomas Olsson, Lindesberg
Ingegerd Allansson, Nässjö
Fredrik Wenell, Örebro missionsskola
Mikael Tellbe, Örebro missionsskola
Maritha Vilhelmsson, böne­koordinator Evangeliska fri­kyrkan
Öyvind Tholvsen, Församlingsprogrammet Evangeliska frikyrkan
Daniel Norburg, Missionsdirektor Evangeliska frikyrkan

Equmeniakyrkan:
Per Marklund, Östadkullebygden
Gustaf Björkman, Fiskebäck
Carl Johan Berglund, Uppsala
Johnny Lithell, Göteborg
Andreas Möller, Uppsala
Mattias Martinson, Öckerö
Magnus Kronberg, Sundbyberg
Lars Gunther, Trollhättan
Johan Arenius, Bromma
Thomas Mark, Rydsnäs
Lasse Andersson, Vrigstad
Niklas Björklund, Gävle
Josefine Arenius, Bromma
Stefan Albinsson, Stockholm
Jakob Olofsgård, Jönköping
Jonas Lund, Värne
Jens Marklund, Falun
David Lomas, Ekenässjön
Thomas Sandin, Hackvad
Daniel Sander, Bankeryd
Anders Svensson, Mölndal
Ulf Eriksson, Jönköping
Lennart Okkonen Johansson, Värmlandsnäs
Jovita Häggmyr, Karlstad
Cecilie B.S. Larsen, Dals-Ed
Andreas Sköldmark, Kaxholmen
Anna-Karin Holmberg, Hudiksvall
John Ahlström, Jönköping
Peter Baric, Fiskebäck
Pär Månsson, Askersund
Johanna Lantz, Mysingsö
Göran Bondesson, Upplands Väsby
Henrik Wernvik, Lindome
Klas Eriksson, Bromma
Robert Eriksson, Sävedalen
Jonas Eveborn, Linköping
Jakob Svensson, Åkerbygden
Linus Brengesjö, Stockholm
Oskar Johansson, Örbyhus
Arne Josefsson, Mariestad
Daniel Strömner, Vännäs
Lasse Vallmoss, Uppsala
Göran Zettergren, Göteborg
Ingrid Svensson, Kållered
Claes-Göran Ydrefors, Stockholm
Kalle Spetz, Skillinge
Samuel Östersjö, Lidköping
Ulla Marie Gunner, Stockholm
Lars-Anders Kjellberg, Jönköping
Elin Alm, Göteborg
Daniel Åkerblad, Falkenberg
Linda Näkne, Jönköping
Urban Gustafsson, Eksjö
AnnaCarin Abrahamsson, Donsö
Pelle Widman, Gävle
Maria Öst, Stockholm
Lena Huld, Styrsö
Urban Elenäs, Örbyhus
Per Knutsson, Rättvik
Emma Rudäng, Bohus-Björkö
Tobias Wahlström, Tranås
Jan-Eric Larsson, Eksjö
Johan Einarsson, Jönköping
Frida Blomberg, Linköping
P-O Sveder Renklint, Arvika
Erling Andersson, Nässjö
Hanna Enbom, Bromma
Andreas Löwkvist, Västerås
Paul Enlund, Örebro
Gunnar Pettersson, Växjö
Jonas Lundkvist, Örebro
Emanuel Georgson, Trollhättan
Gabriel Blad, Eskilstuna
Jessica Elnefred, Borlänge
Per-Henrik Bark, Linköping
Ann Westblom, Bromma
David Norén, Floda
Terése Svensson, Mullsjö
Rut Rydberg, Åsbro
André Bertilsson, Luleå
Pehr Hellberg, Enskede
Carola Störbäck, Lund
Lennart Thorsell, Gävle
Pea Karlsson, Lidköping
Carl Sundberg, Halmstad
Sten Högberg, Furulund/Malmö
Lena Olsson, Torpa
Anna Bendes, Stockholm
Alf Englund, Västerås
Derek Walles, Sösala
Peter Lindroos, Alingsås
David Sirviö, Malmö
Tomas Boström, Visby
Gustaf Danielsson, Horla-Siene
Carin Hemmati, Hallunda
Rebecca Simonsson, Trollhättan
Julia Everstrand, Jönköping
Ulla Svensson, Södertälje
Martin Linde, Örebro
Albin Andreasson, Horla-Siene
Angela Collin, Örebro
Anton Ahlmark, Värnamo
Hanna Bogren, Kaxholmen.
Karolina Rönn, Uppsala
Martin Linde, Örebro
Lennart Karlsson, Säffle
Torbjörn Härlin, Åsbro
Ann-Louise Holmlind, Örebro
Maria Schönning, Fellingsbro
Carina Jarlsbonde, Kumla
Christer Hambre, Equmeniakyrkan Region Svea
Erik Lund, Pastorskandidat
Lotta Geisler, Bromma Folkhögskola
Ida-Maria Brengesjö, Equmenia Region Öst
HannaSara Leonos, Hässelby, pastorskandidat
Bertil Svensson, Internationell koordinator, Equmeniakyrkan
David Lund, Pastorskandidat
Jonathan Lennartson, Pastorskandidat
Joakim Stenmo, Equmenia Region Syd
Josue Leones, Pastorskandidat
John Eidering, Equmenia Väst
Patric Forsling, General­sekreterare Equmenia
Rune W Dahlén, Equmeniakyrkan
Helen Friberg, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Roger Henningsson, Equmeniakyrkan, Region Mitt
Charlotte Thaarup, Equmeniakyrkan, RegionSyd
Jenny Dobers, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Peter Svanberg, samordnare församlingsgrundande Equmeniakyrkan
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan
Olle Alkholm, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan
Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan

Frälsningsarmén:
Ragnhild Granholm, Skövde
Elisabeth Mattila, Nässjö
Christina Vauhkola, Skebobruk
Marcus ”Mackan” Andersson, Umeå
Maud Fennvik, Haparanda
Rolf Karlsson, Alingsås
Turid Bååth, Stockholm
Per-Uno Åslund, Stockholm
Christer Eklöv, Umeå
Johanna Fryk, Visby
Henrik Bååth, Stockholm
Karin Larsson, redaktör Stridsropet
Marie Willermark, samfunds­ledare Frälsningsarmén
Lennart Lundberg, officers­skolan

Trosrörelsen:
Joakim Lundqvist, Uppsala
Peo Svensson, Sävsjö
Paul John, Falun
Leif Johansson, Uppsala
Sebastian Asklund, Uppsala
Elia Källner, Göteborg
Niklas Strindell, Uppsala
Mats Holmgren, Umeå
Eddie Stigson, Jönköping
Conny Thimberg, Vikarbyn
David Nyrén, Sävsjö
Peder Teglund, Borås
Jan Rosman, Norrköping
Carl-Gustaf Severin, Uppsala
Thomas Nordberg, Örnsköldsvik
Sören Johansson, Bollnäs
Håkan Gniste, Uddevalla
Calle Lilja, Uppsala
Ingrid Lilja, Uppsala
Thomas Lahti, Uppsala
Simon Ahlstrand, Uppsala
Jimmy Patring, Västerås
Per-Olof Eurell, Uppsala
Emil Anderås, Uppsala
Christian Åkerhielm, Uppsala
Jan Blom, Uppsala
Ingmar Aronson, Malmö
Svante Rumar, Uppsala
Mattias Nordström, Uppsala
Robert Johansson, Uppsala
Tormod Flatebö, Sundsvall
Tom Stigson, Sarpsborg
Thomas Wallin, Helsingborg

Övriga:
Daniel Karlsson, Stenungsund, Kristet Center Väst
Torbjörn Freij, Stockholm Vineyard
Andreaz Hedén, Stockholm Vineyard
Johan Skog, Skellefteå Vineyard
Josefin Skog, Skellefteå Vineyard
Jörn Hjort, Ledare Vineyard Sverige
Gunnar Axelsson, Malmö Vineyard
Mats Joelsson, Jönköping Vineyard
Henrik Lindmark, Norrköping Vineyard
Per-Magnus Börefelt, Nyköping Vineyard
Ted Jeans, Stockholm Vineyard
Ulf Dagerbrant, Umeå Vineyard
Tomas Lundqvist, Bankeryd, Svenska alliansmissionen
Kennet Heinevik, Lekeryd, Svenska alliansmissionen
Johan Ström, Älta, Svenska alliansmissionen
Jonas Melin, pionjärkonsulent, Svenska alliansmissionen
Ulf Häggqvist, församlingskonsulent, Svenska alliansmissionen
Carl-Johan R Freed, Skarpnäckskyrkan, SAM/EFK
Eva Albertsson, Bodafors Frikyrkoförsamling
Katarina Halldorf, Bönerörelsen Göteborg
Micael Grenholm, Uppsala, Mosaik
Anders Gerdmar, Uppsala, rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola
Lasse Andersson, Nävekvarn, församlingen Nyckeln
Erling Wennerlund, Rydaholms frikyrka
David Axelsson, Hällestad friförsamling
Torbjörn Aronson, Uppsala, Teol dr, Skandinavisk teologisk högskola
David Nyström, Uppsala, teolog och kyrkohistoriker
Carolina Nilsson, Jönköping, teologistudent, ALT
Andreas Grumsén, Hässleholm, teologistudent, ALT
Johan Danz, Hyssna församling, Svenska kyrkan
Tobias Elof Hadin, Hammar­kullen, EFS/Svenska kyrkan
Christoffer Abrahamsson, Stockholm, EFS
David Åhlén, Stockholm, artist
Maud Cajdert, Gävle, sjukhuspastor
Håkan Englund, Döderhult, Svenska kyrkan
Lennart Åkerlund, Kungälv, Svenska kyrkan
Micael Lundin, Örebro, Kristet Center
Patrik Sandberg, Sverigebönen
Joel Halldorf, Linköping, teolog och kyrkohistoriker
Marianne Andréas, generalsekreterare Sveriges frikyrkosamråd
Kjell Larsson, missionsföreståndare Svenska alliansmissionen
Lars-Gunnar Jonsson, missionssekreterare Svenska Alliansmissionen
Stefan Gustavsson, general­sekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Göran Andreasson, arméledare, Svenska Frälsningsarmén
Jacob Orlenius, Göteborg, föreståndare Linneahuset


Ny lag gav uppehållstillstånd

Skiljaktigt om särskilt ömmande omständigheter för barn

MIG: 2007 ansökte en familj med två barn om uppehållstillstånd. De fick avslag 2009, men beviljas nu permanent uppehållstillstånd. Det föreligger särskilt ömmande omständigheter vad gäller barnen. Men ordföranden är skiljaktig.


En familj bestående av mamma, pappa och numera fyra barn ansökte den 25 juni 2007 om uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl gentemot Västbanken. Migrationsverket avslog ansökan och beslutade att utvisa familjen. Beslutet vann laga kraft i april 2009. Familjen har efter preskription återigen ansökt om uppehållstillstånd, vilket Migrationsverket avslagit. Två av döttrarna är födda i Sverige.

Familjen uppgav att barnen talar flytande svenska, deltar i flera fritidsaktiviteter och har befunnit sig i Sverige under den absoluta merparten av sina medvetna liv. De har idag ingen som helst anknytning till hemlandet Jordanien. De befinner sig i en känslig ålder och det finns en uppenbar risk att deras psykosociala hälsa och utveckling kan komma att skadas om de idag rycks upp från sin trygga och invanda miljö.

Domstolen konstaterar att genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2014 har bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter i 5 kap. 6 § utlänningslagen ändrats så att barn får beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande.

I förhållande till barnens åldrar, de äldsta är 14 och 11 år, måste deras vistelsetid i Sverige anses vara avsevärd. Att vistelsetiden blivit så lång och till stor del varit illegal har inte heller berott på barnen utan helt och hållet på deras föräldrars agerande. Deras avsevärda vistelsetid tillsammans med deras påtagliga anpassning till Sverige; socialt, kulturellt och språkligt, väger tungt vid en bedömning av om ett återvändande till Jordanien skulle innebära en oproportionerlig inskränkning av de rättigheter de är tillförsäkrade genom artikel 8 i Europakonventionen och genom principen om barnets bästa. Migrationsdomstolen bedömer att en utvisning av barnen till Jordanien inte kan anses proportionerlig. Vid en samlad bedömning av barnens anpassning till Sverige, situationen i hemlandet, deras hälsotillstånd, barnets bästa och övriga omständigheter anser domstolen att det framstår som klart att det avseende barnen föreligger sådana särskilt ömmande omständigheter som avses i 5 kap. 6 § utlänningslagen. De ska därför beviljas permanenta uppehållstillstånd.

Med stöd av principen om familjens enhet ska därför även deras föräldrar beviljas permanent uppehållstillstånd på samma grund.

Men ordföranden är skiljaktig och vill avslå överklagandet.




FAKTA

Identifikationsnr: UM 70-14

Rättsområde: Asyl/Uppehållstillstånd

Källdokument: Dom

Instans: Migrationsdomstolen

En solskenshistoria

Ungdomsledaren i kyrkan frågade om jag var villig att träffa en familj som fått sitt sista utvisningsbeslut och polisen kunde snart komma för att hämta dem. I hemmet fanns en pojke som var svårt sjuk och apatisk. Läkare och övrig sjukvårdspersonal hade förgäves vädjat för pojken. Familjen var uigurer, ett turkiskt folk som är förföljda och trakasserade i flera länder. Vi gick ner i ungdomsrummet och jag insåg att det var bråttom. En handskriven fullmakt fick duga och senare samma dag skrev jag en begäran om verkställighetshinder och faxade in till Förvaltningsprocessenheten på Migrationsverket tillsammans med intyg från läkare, psykolog och kurator på kommunen. Sen följde år av avslag, avslag och avslag allt medan pojken pendlade mellan svår sjukdom och tillfälliga förbättringar. Familjen fick efter en tid hjälp av Anita Dorazio i Stockholm, en oerhört engagerad kvinna som hjälpt många i liknande situationer. Hon kan mycket om uigurerna som till största delen är bosatta i Xinjiang i västra nuvarande Kina. Det finns även uiguriska samhällen i Kazakstan, Kirgizistan, Mongoliet, Uzbekistan, Turkiet, samt en mindre grupp i Hunanprovinsen i södra Kina.

Under en tid har jag inte hört något från familjen, men igår kväll ringde en strålande glad mor i den uigurska familjen och ropade: Mister Bengt, vi har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige! Telefonsamtalet kom som en uppmuntran på en för övrigt mycket jobbig dag.

Flyktingstatus till äldre iransk kvinna

Migrationsdomstolen: När den äldre kvinnan deltog i demonstrationer i Iran sommaren 2009 blev hon uppmärksammad av de iranska myndigheterna. Nu beviljas hon flyktingstatus i Sverige och får permanent uppehållstillstånd.
Migrationsverket beslutade att utvisa en nu 84-årig kvinna till Iran, men Migrationsdomstolen ändrar och låter henne stanna i Sverige.

Migrationsdomstolen konstaterar att kvinnan har blivit uppmärksammad i hemlandet som motståndare till regimen, vilket ska bedömas enligt det nu försämrade läget för oppositionella i Iran. Enligt Migrationsdomstolen finns det risk för att hon som äldre sjuklig kvinna i Iran kan komma att utsättas för förföljelse i utlänningslagens mening på grund av sina politiska åsikter. Hon beviljas därför permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring.

När man nått vägs ände


För några dagar sedan plockade jag ihop en hög med beslut och domar samt andra handlingar och begav mig till en familj som nått vägs ände. Inom ett par dagar skulle de lämna landet. Utvisas. När jag kom in i lägenheten, hade de packat ihop vad de ville ta med sig efter fem års vistelse i Sverige. De båda barnen som är födda här lekte som vanligt. Mina tankar gick till sommaren då mamman skulle utvisas, trots att hon var gravid i åttonde månaden. Hon satt med sin dotter i Stockholm på ett transithotell och väntade på att utvisas. Men dagarna och veckorna gick och ingenting hände. En dag då vi pratade med varandra, var kvinnan extra rädd och orolig. Hennes pappa som har uppehållstillstånd i Sverige blev sjuk. Jag sa till kvinnan, att hon kunde åka hem och besöka sin far. Det fanns ett vandrarhem i närheten där hon kunde bo tills barnet var fött. Under tiden kunde hon hälsa på sin far.

Kvinnan födde barnet och flyttade in till sin far. Efter ett par månader gjorde vi en asylansökan för det nyfödda barnet. Vi hävdade egna asylskäl för barnet och bad åter igen att Migrationsverket skulle ta hela familjens situation under övervägande. Tyvärr blev det nej i alla instanser. Nu ett år senare befann familjen i samma situation som då de var på transithotellet. Vad hade vi vunnit på att dra ut på tiden? Kanske lite tid att planera sitt fortsatta liv. Se över förutsättningarna att klara livet som ensamstående mor med två barn. Leta efter ett arbete och någon trygg plats att bo. Hade jag gett rätt råd? Varför reagerade inte Gränspolisen? Insåg de kvinnans svåra situation? Ja, frågorna malde i huvudet.



Vi tog farväl och jag överlämnade mappen med alla handlingar. Var det värt alla timmar som jag suttit och skrivit? Alla telefonsamtal och alla intyg och sjukjournaler som vi samlat ihop från vårdinrättningar och psykologer. Jag tog cykeln och for hem medan jag tänkte på andra asylsökande som vi kämpat för i flera år utan att lyckas. Några hade klarat sig relativt bra i hemlandet. Visserligen kunde inte far i familjen arbeta och barnen kunde inte gå i någon högskola utan de fick ta enklare arbeten, men de levde i alla fall. Ibland skickade de bilder, där de log och tycktes må bra. De hade satt på sig sina finaste kläder, men av kommentarerna på Facebook kunde jag förstå, att livet var svårt för dem. De kunde till och med höra kriget på avstånd trots att det var i grannlandet. Deras stad fylldes av flyktingar från andra sidan.

Jag tänkte på familjen från ett av ”Stan-länderna” i gamla Sovjet. Vi hade under fyra år gjort allt för dem. På flygplatsen arresterades hela familjen och mannen fördes till ett fängelse där han torterades. Man hängde upp honom med fötterna i taket och slog honom med elkablar. Efter några dagar släpptes han och då lyckades han ringa till mig. Mannen berättade att det stod män från säkerhetspolisen utanför huset där de bodde. Nu trodde han, att de skulle fängsla honom igen. Mannen bad mig ringa till Migrationsverket. Jag lyckades nå handläggaren som i beslut efter beslut förklarat, att familjen kunde återvända till X-stan utan problem. De hade överdrivit sina asylskäl. När jag berättade att mannen blivit torterad svarade han, att jag kunde säga åt honom ”att ringa polisen”. Efter flera telefonsamtal, både till Migrationsverket och regeringskansliet, förstod jag att Sveriges ansvar upphör när en asylsökande lämnat vårt land. Mannen blev fängslad igen för en tid och har en mycket svår situation. Vi har försökt stötta och hjälpa på olika sätt. Vi har bland annat skickat pengar till familjens sjuka pojke som behöver dyr medicin.

Ibland måste vi inse, att vi nått vägs ände och vi får tänka på att vi gjort allt som vi kunnat. Kanske även tänka på de gånger som vi lyckats, men visst smärtar det i sinnet när man tänker på vänner som man lärt känna så där riktigt på djupet. Mina tankar går ofta till dem som hade skäl att få stanna i Sverige, men inte blev trodda.

Migrationsdomstolen om kristen iranier

Iransk läkare får stanna

Migrationsdomstolen: Den iranske läkaren får stanna i Sverige eftersom han är anklagad för apostasi - att ha lämnat islam - i hemlandet.

Migrationsdomstolen beviljade en iransk manlig läkare uppehållstillstånd. Det konstateras att den allmänna situationen i Iran inte är så allvarlig att den i sig ger rätt till uppehållstillstånd.

Mannen har uppgett att han ska betraktas som flykting på grund av sin religiösa och politiska uppfattning. Han påstår att han utsatts för tortyr. Vidare berättar mannen att han inte ser sig som muslim, men att han är troende, och att han uppmuntrat vissa patienter till att exempelvis inte fasta.

Även om vissa saker som mannen sagt inte framtår som trovärdiga, anser domstolen att det är styrkt att mannen är anklagad för apostasi - att lämna islam - samt att han häktats och utsatts för tortyr av den iranska säkerhetstjänsten. Brottet är belagt med dödsstraff.

Överklagandet ska sammantaget bifallas och mannen beviljas permanent uppehållstillstånd, flyktingstatusförklaring och resedokument, skriver domstolen. Rådmannen är skiljaktig och anser att överklagandet ska avslås.

Identifikationsnr: UM 194-13

Rättsområde: EU-rätt

Källdokument: Dom

Instans: Migrationsdomstolen

Datum: 2014-04-01

Särskilt ömmande-ska denna formulering hjälpa barn?


Två lagförslag om uppehållstillstånd
Proposition: Regeringen har lämnat propositioner som gäller särskilt ömmande omständigheter samt enklare regler om uppehållstillstånd för vissa vårdnadshavare som sammanbor med barn i Sverige.
I prop. 2013/14:216 föreslås att bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter i 5 kap. 6 § utlänningslagen ändras när det gäller barn så att uppehållstillstånd får beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande.
Det föreslås också en ändring i 12 kap. 18 § utlänningslagen så att barn får beviljas permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd efter ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft, när det kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns medicinska hinder eller någon annan särskild anledning att beslutet inte bör verkställas - även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer.
Syftet med förslagen är att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet och framhålla principen om barnets bästa samt därmed möjliggöra att fler barn ska kunna omfattas av bestämmelserna och beviljas uppehållstillstånd.
Vårdnadshavare
I prop. 2013/14:217 lämnas förslag till en särskild bestämmelse i utlänningslagen om uppehållstillstånd för en utlänning som är förälder till och vårdnadshavare för samt sammanbor med ett barn som är bosatt i Sverige. Syftet med förslaget är att tydliggöra regelverket när det gäller dessa föräldrar och säkerställa principen om barnets bästa.
Lagrådsremissen innehåller också förslag till ändringar i utlänningslagen om när en ansökan om uppehållstillstånd ska vara gjord i dessa fall och om uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. Förslag till följdändringar föreslås också i utlänningslagens bestämmelser om DNA-analys.
Slutligen föreslås att Migrationsverkets beslut om främlingspass ska kunna överklagas till en migrationsdomstol i samband med att ett beslut om uppehållstillstånd överklagas och att bestämmelsen om när Migrationsverket kan utfärda främlingspass flyttas från utlänningsförordningen till utlänningslagen.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.
FAKTA
Identifikationsnr: Prop. 2013/14:216 Prop. 2013/14:217
Instans: Regeringen
Datum: 2014-04-04
Saken: Särskilt ömmande omständigheter och Enklare regler om uppehållstillstånd för vissa vårdnadshavare som sammanbor med barn i Sverige


Barnen från Syrien äntligen i Filipstad!!!

Ett fantastiskt mirakel och ett sorgligt beslut, men så är väl livet. Äntligen har de två barnen får Syrien kommit till Filipstad. Det byråkratiska krånglet har pågått i TVÅ ÅR! men idag blev jag inbjuden till fest. Har haft stöd från alla myndigheter. Från FN till Migrationsverket, ambassader och IOM m.fl vars förkortningar jag inte kan tyda. Ändå såg det hopplöst ut och jag undrade hur de skulle klara sig utan föräldrar med en barnflicka som försökte ta hand om dem då de flydde från stadsdel till stadsdel o.s.v.
Jag vill tacka alla som bidragit med pengar till barnen.

Dagens sorgliga beslut handlar om en torterad pojke som jag följde med till en läkare idag. Sjukvården ansåg sig endast kunna ge antidepressiva tabletter trots svåra skador och posttraumatisk stress. Vi gick ut i bilen och för första gången fick jag be en bön i Jesus namn medan tårarna strömmade för våra kinder. Nu står hoppet till Röda Korsets läkare och psykolog.
Sverige har förbundit sig att inte skicka iväg människor till tortyr. Då borde väl samhället kunna genomföra en tortyrdokumentation för att förhindra utvisning tillbaka till våldet och grymheterna.

Nytt möte med Migrationsverket

Nu på torsdag den 16 januari ska vi (SKRs migrationsgrupp) träffa Migrationsverkets chefsjurister för en utvärdering av kursen som vi haft om konversion och religion som grund för asyl. Det återstår en utbildningsdag senare i vår. Efter det kommer jag att sluta i Sveriges Kristna Råd. Jag fortsätter mitt engagemang på andra sätt inom EFK och nu även inom Pingst.
Jag kan konstatera att det fortfarande utvisas flera konvertiter. Polisen jagar dem på uppdrag av Migrationsverket. Igår sms:ade en svensk kvinna som var förtvivlad över att polisen jagade hennes man som är kristen konvertit från Iran. En annan svensk man var så upprörd och arg eftersom ingen av migrationsmyndigheterna tror att hans fru blivit kristen. Ändå är hon med i församlingens styrelse och ledning!!! En av hennes bekanta blev hemskickad och där blev han slagen så illa att han inte kunde prata. Flera blir INTE kallade till utredning och man dömer ut deras kristna tro som icke genuin. Icke genuin, ett uttryck som en av cheferna sa, att de måste ta bort, för vem kan avgöra det. Ja, helt rätt.
Jag kan också konstatera att de som berättar att de blivit kristna i hemlandet eller visat intresse för kristen tro i hemlandet och när de kom till Sverige, de får oftast positiva beslut. Det är DE SOM BLIRE KRISTNA SENT I ASYLPROCESSEN och de som blir kristna EFTER LAGA KRAFTVUNNA BESLUT som får avslag. Jag kan delvis förstå MV. Det finns folk som kanske blir kristna för att ta en sista chans att få stanna. Men de absolut flesta uppfattar jag som ärliga. Eftersom vi tar tid för undervisning, samtal och reflektion, menar jag att vi kan vara trygga med de dop vi genomför och de intyg som vi skriver.
Läser man Bibeln ser vi även att Filippos döpte den etiopiske hovmannen och lämnade honom hastigt när den helige Ande ryckte bort Filippos. Det var ett undantag när det gäller uppföljning. Vi har också gjort undantag. Vi ber att den helige Ande ska leda oss att alltid handla rätt.
Jag tänker arbeta politiskt (kandiderar till riksdagen) för att få en mer rättssäker asylprocess. Tror även att den utbildning vi haft kommer att genomsyra Migrationsverkets jurister och övriga anställda. På sikt blir det bättre asylbedömningar.
Till mötet på torsdag tar jag ändå med mig ett flertal ärenden där kyrkor och församlingar är förtvivlade för att deras medlemmar inte blir trodda och inte får intervju där de kan berätta och redogöra för sin tro.

Lunchseminarium i riksdagen

I torsdags deltog jag i ett seminarium i riksdagen tillsammans med representanter för UNHCR, RFSL och Migrationsverket. Jag representerade Sveriges Kristna Råd och arrangörer var Kristdemokraterna. Moderator var Emma Henriksson som är gruppledare för Kd.
Ämnet var asylprocessen och rättssäkerheten för religiösa minoriteter, konvertiter och HBTQ-personer.
Jag belyste speciellt de svårigheter som asylsökande med laga kraftvunna utvisningsbeslut har, att bli trodda att deras tro är genuin och deras möjligheter att få ny prövning hos Migrationsverket och domstolarna.
Utanför riksdagshuset.
 

Myndighetsbeslut måste "barnsäkras"!!!

I onsdags satt jag med den asylsökande familjen som regelbundet besöker våra gudstjänster och åt god mat och hade ett trevligt samtal. Igår tog polisen pappan och satte honom i förvar trots att familjen har nya skäl som inte prövats. Tänk om polis och Migrationsverket kunde prata med varandra. Stackars barn och familj som splittras. I onsdags besökte jag även en annan familj där polisen skrämt barnen så de vågar inte sova på natten, kissar på sig och har ångest. Barnkonventionen måste bli svensk lag och beslut tagna av svenska myndigheter måste "barnsäkras"!

Omänskligt beslut av polis

Ska inte svensk polis ta hänsyn till Barnkonventionen?
I förrgår satt en ensamstående mor med barn och huttrade och skakade vid busstationen i Filipstad. Barnen var sjuka och låg på en bänk och i en barnvagn.
Jag stannade till och frågade hur det var. Har besökt familjen i över ett år. Är deras juridiska ombud, men har misslyckats att få gehör för begäran om verkställighetshinder.
I torsdags, då jag följde med dem till polisen, hade det ena barnet 40 graders feber! Trots barnens sjukdom måste mamman två ggr i veckan ta alla barnen med sig till polisstationen och skriva sitt namn på en lista. Varför???!!!De är “under uppsikt” av Gränspolisen, ett alternativ till att sättas i förvar. Gränspolisen tror att de skall avvika för att undvika utvisning. När jag besökt familjen har de aldrig, aldrig pratat om eller frågat om att gömma sig. Inget land verkar vilja ta emot familjen och ändå, trots att polisen vet det, försöker de trakassera kvinnan på olika sätt. Har skrivit en överklagan och bett att barnen åtminstone kunde få stanna i skolan/förskolan och slippa lämna skolan två ggr/vecka. Resan med buss fram och tillbaka till polisen tar nästan en hel skoldag. UPPRÖRANDE!
Igår skickade jag in en anmälan till barnombudsmannen och överklagade beslutet om uppsikt och bad för säkerhets skull att Migrationsverket skulle prata med polisen för att finna en bättre lösning.
Idag på morgonen fick jag ett telefonsamtal från Barnombudsmannen. Hon ansåg att jag skulle be Migrationsverket, att besöka familjen i stället för att se att de finns på plats i hemmet, eller att polisen skulle nöja sig med att mamman besöker polisen var 14:e dag eller någon annan lösning som inte går ut över barnen.
Hon skulle skriva ett svar och skicka.
Jag har idag försökt nå både Gränspolisen och Migrationsverket, men ingen har svarat.

Stoppa tvångsutvisningar till Afghanistan

Afghaner som sökt skydd i Sverige utvisas med tvång trots att säkerhetsläget förvärras, varnar Flyktinggruppernas Riksråd, FARR. Polisen hämtar nu in ungdomar för att genomföra fler gruppdeportationer. Den 12 november gick ett flyg med utvisade till Afghanistan trots många protester.


/Uppdaterad 13-11-15./

Den 12 november på kvällen avgick ett plan från Arlanda, medförande 12-15 unga män/pojkar till Kabul i Afghanistan. Många av dem hade gripits med överraskning, i hemmet på morgonen eller efter att ha kallats till samtal. Några togs till polishäkte där de hölls isolerade trots att de inte begått något brott. Ett par har försökt ta livet av sig tidigare, och en av dem ska ha skadat sig under transporten och är nu mycket sjuk enligt hans kamrat som håller kontakt med vänner i Sverige.
Den unge mannen, som är tortyrskadad, men under asylproceduren har vägrats tortyrutredning, var förvarstagen i två veckor utan att få träffa läkare trots upprepade löften. När en tortyrspecialist till slut kom till förvaret för att besöka pojken på frivilligt initiativ, släpptes han inte in.

Göteborgs-Posten publicerade måndagen den 11 november en debattartikel om en av de pojkar som deporterades i september - han hade genast gripits av polis i Afghanistan och håller sig nu gömd, beredd att fly igen. Undertecknarna vädjade om att utvisningarna ska stoppas. Samma krav hade den grupp som demonstrerade utanför förvaret i Märsta under tisdagen. Förskräckta klasskamrater hade samlat in namn. Gode män för ungdomar som kommit hit som barn hade sökt efter lösningar. Frivilliga hade skrivit juridiska inlagor. Ett par timmar innan flyget skulle lyfta spreds ett nödrop på sociala medier, för hjälp åt den tortyrskadade pojken.


Men protesterna var förgäves även den här gången.

Många experter befarar att den interna konflikten kommer att intensifieras i Afghanistan då de utländska trupperna lämnar landet 2014. Svenska myndigheter försöker rädda afghanska tolkar. FN:s flyktingorgan UNHCR har gett ut nya riktlinjer som varnar för att fler civila redan drabbas och att situationen för internflyktingar har förvärrats. Parlamentariker i Afghanistan vädjar om att utvisningarna ska upphöra. Svenska Afghanistankommittén vill att Sverige ska avvakta med att verkställa utvisningar. Redan utvisade som inte har någonstans att ta vägen demonstrerar i Kabul. Andra håller sig gömda eller försöker fly på nytt, för att de fortfarande är hotade (Källor, se nedan).

En deportation stoppades i början av november av Europadomstolen. Pojken skulle vara säker i ett visst område enligt svenska myndigheter. Men Europadomstolen saknade en förklaring till hur han skulle ta sig från flygplatsen i Kabul till det området.

Migrationsverket besökte Afghanistan i oktober och väntas snart komma med ett nytt rättsligt ställningstagande. Samtidigt samlar svensk polis ihop afghaner som fått avslag utifrån Migrationsverkets förra ställningstagandet från 2010. Många har inte pass och skulle fram till för några veckor sedan inte ha kunnat deporteras. Men den afghanska gränspolisen har ändrat sig och släpper nu in dem. Nu har minst tre gruppdeportationer skett sedan september. Förutom polis följer sjukvårdspersonal med i de chartrade planen för att ge lugnande injektioner.

Afghanistans ambassad för de nordiska länderna har tillfrågats om Afghanistans uppfattning om tvångsdeportationerna. Svaret blev att den ansvariga ministern inte har undertecknat någon överenskommelse om tvångsdeportationer, enbart frivilligt återvändande.

Det finns fortfarande många afghaner i förvar och häkten i Sverige. FARR har kontakt med några av dem genom våra lokalgrupper. Vi har dessutom intervjuat ett hundratal utvisningshotade afghaner och satt oss in i deras utvisningsbeslut.

Det kan vara en person som utsetts till självmordsbombare eller en tonåring som hamnat i kläm mellan befälhavare från olika miliser. Det kan vara någon som redan slagits sönder och samman för att han arbetat för utländska organisationer, men överlevt och flytt. Det kan vara en kvinna som lovats bort till tvångsäktenskap eller våldtagits och som hotas med hedersmord efter sin flykt. Huset kan vara nedbränt, fälten beslagtagna. Nästan alla har familjemedlemmar som dödats. Några har varit papperslösa flyktingar hela livet men ska utvisas till Afghanistan där de aldrig bott. Några är konvertiter - livsfarligt i Afghanistan. De flesta tillhör minoritetsgrupper.

Berättelserna stämmer med landinformation. Men eftersom deras id-handlingar är av "enkel beskaffenhet" (som alla id-handlingar i Afghanistan) räknas de inte som trovärdiga - eller så räcker inte hoten. Många hänvisas till att de kan fly inom landet - som mer än en halv miljon redan har gjort och lever i misär.

De har sökt sig hit för att få skydd. Vi får inte svika dem. FARR kräver att tvångsutvisningarna till Afghanistan stoppas och att ärendena prövas på nytt utifrån situationen i Afghanistan idag och den befarade under 2014. Rätten till asyl grundas på en framåtsyftande bedömning av riskerna.

Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR

--------------------------------------------------------------------------------


Läs mer:

Av FN-rapporten "UNHCR Eligibility Guidelines for assessing the international protection needs of asylum-seekers from Afghanistan", sid 11-13, framgår att säkerhetssituationen i Afghanistan är oförutsebar, och det är i stor utsträckning civila som drabbas. Säkerhetssituationen för civila har försämrats under 2013. UNAMA (FN:s hjälporgan) rapporterade att att de civila offren för attacker under första halvåret 2013 ökade med 29 procent jämfört med samma period 2012. De södra och östra delarna av landet är generellt hårdast drabbade men de väpnade motståndsgrupperna strävar efter att ta kontroll över fler områden och konflikten är utspridd över landet.
Om framtiden står i rapporten bland annat: "In-country UN actors and other observers foresee an intensification of the conflict between pro-government forces and AGEs in the wake of the international troops’ withdrawal, should no peace agreement be reached before that time."
Se även Sveriges Radio Ekot: "Hotade tolkar kan få asyl i Sverige"
ABC News (Australien): "Afghan MPs write to the Federal Government"

Medlemmar av Svenska Afghanistankommittén i Sundsvalls Tidning 7 november: "Stoppa avvisning av unga afghanska flyktingar från Sundsvall till Afghanistan"

Svenska Afghanistankommitténs tidigare ställningstagande: "Migrationsverket bör vänta med att utföra avvisningar"
Demonstration planeras i Kabul: "Stop Deportation to Afghanistan, Kabul Demonstration"

Många långa resor

Under många år var jag så sjuk i min rygg, att min fru fick skjutsa mig och jag fick ligga i bilen. Kunde bara sitta en kvart.
Tänkte på detta i veckan då jag flög till Malmö och Migrationsverket ordnade med bil som mötte på flygplatsen i Sturup.
Det blev en bra kursdag i i ämnet Tro och trovärdighet.

”Nu har vi fått något att tänka på. Att man kan tänka på det sättet också", "nu förstår jag hur viktigt dopet är", "det där med blodet och korset tyckte jag var häftigt"......
Dessa lösryckta citat ringer i öronen när jag svänger in på gården hemma i kära Filipstad efter en heldag i Malmö.

På onsdag bär det iväg ända upp till Boden. Där hålls den näst sista utbildningsdagen som Migrationsverket och SKR anordnar. Dialogen med MV kommer att fortsätta.

Även denna gång gick alla Jesusfilmer och Alpha-kurshäften åt. Nu skulle vi verkligen behöva få in några bidrag för böckerna och filmerna är inte så billiga. Det är vår församling som lagt ut pengarna. Säkert finns det några som vill hjälpa till.

Hör av dig, så ska du få ett kontonummer att skicka till. bengt_sjoberg@telia.com



Dialog med Migrationsverket

December 2012 träffades Sveriges Kristna Råd och Migrationsverket för att inleda en dialog kring migrationsfrågor. Upprinnelsen var kyrkornas upprördhet över migrationsmyndigheternas beslut rörande två iranska kvinnor vars konversion underkändes. SKR menade att det finns stora brister inom verket kring frågor om religion som grund för asyl. Vid mötet beslutades om en utbildningssatsning där Migrationsverkets alla enheter skulle inbjudas till kursdagar kring ämnet Tro och Trovärdighet. Migrationsverkets rättschef och stabsjurist m.fl aviserade att de jobbade med ett rättsligt ställningstagande kring trovärdighetsbedömningar och nu ville de ha fallstudier och synpunkter från SKR. Jag som i flera år skickat mail och skrivelser till rättschefen, och blivit bemött på ett korrekt och vänligt sätt, fann mig nu sitta med i en förberedande arbetsgrupp, där jag kunde föra fram flera av de ärenden som upprört mig och de kyrkor som jag står i kontakt med.



SKR är ett samarbetsorgan för Sveriges 25 olika kyrkofamiljer t.ex Svenska Kyrkan, Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkor, Pingst fria församlingar i samverkan, Evangeliska Frikyrkan och Equmeniakyrkan m.fl Den fråga där samarbetet fungerar allra bäst och där SKR kunnat påverka samhället har handlat om asylfrågor. Många minns säkert den lyckade kampanjen Påskuppropet 2005 för en generösare flyktingpolitik. Sammanlagt skrev över 157 000 människor under namninsamlingen som överlämnades till migrationsminister Barbro Holmberg. Denna manifestation plus politiska påtryckningar från V och Mp med understöd av Fp, C och Kd ledde till att många gömda barnfamiljer fick uppehållstillstånd.

Jag har haft förmånen att få vara med och planera denna utbildningssatsning tillsammans med Migrationsverkets chefsjurister och några fler representanter för SKRs migrationsgrupp. Den första kursdagen hölls den 11 juni 2013 i Stockholm. För någon vecka sedan hade vi den andra träffen i Göteborg. Senare i höst står Malmö, Boden och ytterligare en gång i Stockholm på programmet. I Göteborg fanns även deltagare från Migrationsdomstolen. Domstolarna är inbjudna vid varje tillfälle.

På kursdagen den 11 juni presenterade stabsjurist Helene Hedebris det rättsliga ställningstagandet RCI 09/2013 -rättsligt ställningstagande-metod för prövning av trovärdighet och tillförlitlighet. Som jag ser det är det ett bra verktyg att försöka bedöma om en konversion är genuin, men man måste vara medveten om att denna fråga fortfarande kommer att diskuteras och vara föremål för olika bedömningar för vem kan avgöra vad som finns djupt inne i en människas tro och innersta tankar?

Den dialog som inletts är nyttig och viktig. Sverige är kanske det land i världen som är mest sekulariserat. Religionens roll i samhället är mycket perifer och frågor om tro och trosuppfattningar är ovanliga att definiera och utforska. Det är uppenbart att Migrationsverkets jurister såväl som företrädare för Sveriges kyrkor har mycket att lära. Med en ökad förståelse och en ödmjukhet inför dessa frågor skapas en grund att närma oss frågeställningarna med större varsamhet och mindre av tvärsäkerhet. Migrationsverket vill efter höstens kursdagar fortsätta dialogen. Fler frågor har anknytningspunkter till religion, kultur och värderingsfrågor. Jag är tacksam att få vara en av föreläsarna och på dessa kursdagar få möta flera av de beslutsfattare och föredragande som jag under många år försett med diverse inlagor, vädjanden och intyg. Nu får vi sitta ner i grupper och diskutera fiktiva ärenden. Vi får lyssna till hur den andra sidan ser på frågor och ta del av fakta som vi kanske inte har tänkt på.

Vid varje tillfälle finns representanter med från Migrationsverkets ledning, rättslig styrning, Förvaltningsprocessenheten och landexpert. Från SKRs sida finns generalsekreteraren Karin Wiborn och någon av juristerna på Rådgivningsbyrån. Prästen Håkan Sandvik och pastor Sanna Mansouri som kommer från Iran där hon varit polischef. Från SKRs migrationsgrupp medverkar även Michael Williams, flyktingkonsulent inom Sv. Kyrkan som också är verksam inom Farr.

Förutom föreläsningar tas god tid till fallstudier, samtal och paneldiskussion.

De senaste dagarna har jag tagit del av ett ärende då ett läkarpar tvångsutvisades till Iran. Genom olika kanaler får vi veta, att de har det mycket svårt och att de kallats till förhör, fått utreseförbud och erbjudits att avsäga sig sin tro. Enligt parets juridiska ombud har företrädare för Migrationsverket sagt till paret att ligga lågt med sin trosuppfattning. Detta strider mot religionsfriheten och är allvarligt. Detta exempel visar på nödvändigheten av att öka kunskapen kring religion som grund för asyl.

Jag ser med spänning och intresse fram emot kommande kursdagar.

Vill du studera ämnet mer grundligt kan du ta del av RCI 26/2012 och dokumentet The cost of faith som har beteckningen 30412 på lifos.

Studio Ett Sr om konvertiter idag

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5598544

Idag blev jag intervjuad i nyhetsprogrammet STUDIO ETT i Sveriges Radio P1. Även tf rättschefen Fredrik Beijer vid Migrationsverket och en iransk kvinna som blivit kristen genom Klara Kyrka deltog med vittnesbörd om Jesus som hon tagit emot i sitt liv.
Det var också inslag i vanliga nyheterna på Dagens Eko idag.
Jag är tacksam för den uppmärksamhet som frågan om konversion får i olika media. Be gärna en bön för alla dem som inte blir trodda. Be om vishet både hos Migrationsverket och bland de kristna kyrkorna.

Tidigare inlägg
RSS 2.0