Splittrad familj får hjälp
Min vädjan igår för en splittrad flyktingfamilj fick ett stort gensvar. Från djupet av mitt hjärta. TACK! Pappan berättar hur han i förrgår natt hade en märklig dröm. Han drömde att hans mor kom till honom och sa: " oroa dig inte min son. Gud är stor och kan göra allt. Han kommer inte att överge dig eller hålla dig i ovisshet." Han vaknade och visste inte vad han skulle göra annat än be till Gud, " det mest naturliga för mig och Gud hörde verkligen mina böner."
Nu har det kommit in pengar till hyran och dessutom något till andra behov som en mor och 2- årig son kan behöva. Jag kan dessutom fortsätta ge matkasse då och då när den ensidiga ägg, lök och nudelmenyn behöver utökas. Stort tack ännu en gång.
Nu har det kommit in pengar till hyran och dessutom något till andra behov som en mor och 2- årig son kan behöva. Jag kan dessutom fortsätta ge matkasse då och då när den ensidiga ägg, lök och nudelmenyn behöver utökas. Stort tack ännu en gång.
Hazarer måste få skydd
I fredags i Afghanistan dödades 9 gruvarbetare som tillhörde den etniska gruppen hazarer. Alla hzarer som satt i bussen beordrades att gå ur bussen. Där blev de skjutna. De är svårt förföljda både i Afghanistan, Pakistan och Iran. Det ena sprängdådet efter det andra riktas mot denna folkgrupp. I staden Quetta i Pakistan har det hänt att man går runt på gatorna och skjuter hazarerna. Många av dem har kommit till Sverige och sökt skydd.
Jag satt med några av dem i kyrkan idag. Vid fikat visade de bilder och berättade om hur fruktansvärt illa de blir behandlade.
Jag lovade att skriva ett brev till Migrationsverkets högste jurist och förmedla några aktuella händelser. Det har jag gjort nu.
För ett tag sedan kom nyheter om att de som fått avslag skulle få en ny chans genom att hävda verkställighetshinder. Men vinterkylan består, både den politiska och den mänskliga kylan. Känslan av hopplöshet och förtvivlan ökar bland de tusen asylsökande som håller sig undan en utvisning. De har berövats sin plats på asylboendet och de får 0 kronor till mat. Några jobbar svart 12 timmar per dag för 100 kronor. Andra säljer sin kropp till en äldre man eller kvinna. Inte konstigt att många väljer självmord vid en sådan situation.
Är det talibanska ordspråket i Afghanistan på väg att besannas? ”Tadzjiker ska till Tadzjikistan, Uzbeker till Uzbekistan och Hazarer ska till Goristan (kyrkogården)”! Medan det sker, vad har vi för ansvar? Vad har vi för möjlighet? Vad har vi för skyldigheter gentemot dessa människor? Många söker sig till våra kyrkor. Hur kan vi hjälpa? Hur kan vi påverka politikerna? Nu när få asylsökande kommer, borde vi inte kunna ge dessa människor andrum och ge dem trygghet i vårt land?
Jag satt med några av dem i kyrkan idag. Vid fikat visade de bilder och berättade om hur fruktansvärt illa de blir behandlade.
Jag lovade att skriva ett brev till Migrationsverkets högste jurist och förmedla några aktuella händelser. Det har jag gjort nu.
För ett tag sedan kom nyheter om att de som fått avslag skulle få en ny chans genom att hävda verkställighetshinder. Men vinterkylan består, både den politiska och den mänskliga kylan. Känslan av hopplöshet och förtvivlan ökar bland de tusen asylsökande som håller sig undan en utvisning. De har berövats sin plats på asylboendet och de får 0 kronor till mat. Några jobbar svart 12 timmar per dag för 100 kronor. Andra säljer sin kropp till en äldre man eller kvinna. Inte konstigt att många väljer självmord vid en sådan situation.
Är det talibanska ordspråket i Afghanistan på väg att besannas? ”Tadzjiker ska till Tadzjikistan, Uzbeker till Uzbekistan och Hazarer ska till Goristan (kyrkogården)”! Medan det sker, vad har vi för ansvar? Vad har vi för möjlighet? Vad har vi för skyldigheter gentemot dessa människor? Många söker sig till våra kyrkor. Hur kan vi hjälpa? Hur kan vi påverka politikerna? Nu när få asylsökande kommer, borde vi inte kunna ge dessa människor andrum och ge dem trygghet i vårt land?
Att få natta sin son
Förlåt. Jag kanske skriver för mycket om mitt engagemang för flyktingar. Nu har jag ännu ett angeläget ärende som jag delar här. Men jag är ju också far och farfar som spelar Yatzi och leker med bilar med barnbarnen. Jag är engagerad i landstinget där jag bland annat är med i en framtidsgrupp som tittar på hur vi kan öka möjligheterna att få kontakt med sjukvård och tandvård. Jag bryr min hjärna med kommunal budget i kommunfullmäktige och jobbar med skolfrågor i Barn och Utbildningsnämnden. Jag predikar i kyrkan och skriver böcker och artiklar. I jul och nyår har vi haft det väldigt lugnt och skönt, men hela tiden har jag tänkt på en av våra unga män från Afghanistan. Han skulle också vilja leka med sin 2-årige son. Han skulle vilja dricka te med sin fru och prata om hur dagen varit. Han skulle också vilja natta sin son, men under flykten till Europa skildes de från varandra. Trots tre försök att ta sig till Europa tillsammans skildes deras vägar. Frun och sonen befinner sig i ett främmande land i Asien. Pappa är i Sverige. Flera gånger har han tänkt att ge upp. Med nuvarande hårda regler kanske han aldrig kan få se sin son växa upp. Kanske han aldrig får krama om sin fru. Vi jobbar juridiskt, men vi kanske inte lyckas. Kanske FN kan hjälpa? Vi kollar med UNHCR. Men just nu är läget mycket akut. Frun har snart ingen bostad/rum. Hyrestiden går ut och det saknas 5 tusen kronor för att betala årshyran. I kyrkan har vi samlat in 2 tusen, så det återstår tre tusen kronor. Mannen får 1800 kronor i månaden att leva på. Då får han bekosta maten själv. Han lever mest på ägg, lök och nudlar. Kanske det finns några av mina Facebookvänner som kan ge en gåva? Du kan skicka till Korskyrkan Filipstad-Hällefors på 891-8302 eller swisha till nr. 123 427, 29 02.
Tusen tack! Och förlåt att jag skriver så ofta om svåra frågor och jobbiga saker.
Tusen tack! Och förlåt att jag skriver så ofta om svåra frågor och jobbiga saker.
