Bönekväll en måndag-storsamling i Storfors
Den unge mannen i vita kläder står längst fram i den välfyllda kyrkan på måndagskvällen. Innan dopet vill han säga något.
-Vid alla viktiga tillfällen i livet har jag haft min far och mor vid min sida. De har alltid funnits där för mig. Idag är den viktigaste dagen i mitt liv, det är dagen då jag får börja ett helt nytt liv. Jag har inte min mor och far här. De har tagit avstånd från mig, men nu, och så sträcker han fram sina båda händer och sveper över publiken, finns ni alla här. Ni är min nya familj.
Jag går fram till honom och ger honom en kram, så går vi ner i dopvattnet.
Även en kvinna döps denna förunderliga kväll. Nya människor har kommit för att se vad det är och hur en baptistiskt dop går till. Gästerna är inte blyga utan sitter längst fram.
Det blir sång, berättelser, böner på olika språk. En kvinna har fått ett smärtsamt besked. Man samlas runt henne och visar kärlek och medmänsklighet. Efter någon timme fortsätter bönekvällen med gott fika och härlig gemenskap.
Några som kom ikväll har jobbat på annan ort hela dagen och hann bara hem för att äta. Något håller på att ske i kyrkan som gör att folk inte vill missa det som händer. Bönekväll i Storfors frikyrkoförsamling.
OM DETTA HÖR DU INTE I VALRÖRELSEN.
"Idag möttes jag av en verklighet som jag bara har fått berättat för mig MÅNGA gånger under de senaste veckorna. Skräckhistorier från unga killar, som kom hit som ensamkommande barn, men som nu hunnit bli "vuxna" i lagens namn. Skräckhistorier om hur migrationsverket skickar runt dem bland olika boenden över hela vårt avlånga land, hur de blir placerade i nån slags förvaring i väntan på nästa besked, hur de kastas ut på gatan från de boenden de haft som sina hem å trygga punkt de senaste åren, bara för att de fyllt 18, hur personal ersätts av väktare, vars enda syfte är att "hålla ordning" å "se till att inte vem som helst kommer in på boendet", utan någon som helst empati eller medmänsklighet i kroppen...Ja listan kan göras lång av dessa hemska skildringar. Just idag fick jag själv uppleva, se å känna av denna hantering av människor som vi i Sverige "erbjuder", när jag tillsammans med några andra volontärer oanmält gjorde ett spontant besök på Kristinehamns asylboende. Resultatet blev att vi hittade en kille som var i akut behov av psykiatrisk vård, men som ingen kunde/ville hjälpa, (vi körde honom till psykakuten CSK), väktarna stod med mycket dålig attityd å hånade oss å tänkte skicka polisen på oss. Har aldrig blivit så illa berörd, varken fysiskt eller psykiskt, eller skämts så mycket över mitt land som idag. Vad är det som händer?" Nethe
Min kommentar: Minst ett 15 tal ungdomar har inte orkat leva och begått självmord. Många går på starka mediciner. Runt om i landet jobbar civilsamhället för att rädda dessa ungdomars liv.
Min bror Kjell Sjöberg och bön för vårt land i valtider
Kristna ber för valet och vårt land. Det är bra. Bön och arbete kan och bör gå hand i hand. Men jag blir ledsen när min brors namn, Kjell Sjöberg, som varit död i många år dras in i en tvivelaktig kampanj.
Jag har skrivit boken om min bror, Bönegeneralen som reste i 100 länder och samlade kristna till att ta ansvar för sitt land. I Pakistan startade han ett 50-tal församlingar, skolor, barnhem, yrkesskolor och hjälparbete. Han ordnade läs och skrivkurser. Gav de anställda kunskaper att stå emot utnyttjande företagare genom att de fick lära sig läsa, skriva och känna till sina rättigheter. Inför bokskrivandet läste jag 105 pärmar fulla med brev. Inga brev gav en bild av främlingsfientlighet och hat mot andra religioner. Tvärtom!
När Kjell besökte byar på landsbygden i Pakistan satte han sig ner bland lokalbefolkningen och mötte muslimerna med orden. ”Vi är Abrahams bröder och jag kan berätta om Abrahams välsignelse. I Irak blev han inbjuden till Abrahams grav dit endast muslimer hade tillträde. Han var frimodig att berätta om Jesus när han väl fått förtroende.
Dra inte in honom i sammanhang där man talar illa om vårt land. Där man för fram rena lögner om att svensk lag inte gäller i vissa områden. Där man utmålar muslimer som det stora hotet mot vårt land. Där man drar alla muslimer över en kam. Där man häcklar dem som bryr sig om flyktingar.
Under några år då jag levt med hot, lögner, sabotage och varit utsatt för olika attacker, inte minst i valtider har jag haft kontakt med SÄPO och den lokala polisen. Jag har varit på kurser som Brottsförebyggande centrum hållit och fått veta att dessa myndigheter ser nazismen som det största hotet mot Sverige och vår demokrati. Nazister i Sverige har kastat bomber i Västsverige mot flyktingförläggningar, utfört bombdåd mot Syndikalisterna. De hotar demokratin på flera orter i Dalarna. De trängde in på kommunfullmäktige i Karlstad och under pågående möte uppträdde hotfullt. Nazisten Anders Behring Breivik dödade 77 personer i Norge för några år sedan. Inför böneaktioner använder man lösryckta citat från Bibeln för att passa in i sverigedemokraternas propaganda.
Magnus Helmner skriver i tidningen DAGEN idag mycket bra: ”Några som menar sig vara troende kristna har gått in i en apokalyptisk psykos och ser, till skillnad från exempelvis Jesus, en mening i att bekämpa människor med en annan tro………………….Och det där med islam. Ni kristna som glömt berättelsen om den barmhärtige samariern, ta en titt igen! Återkom om ni finner något slags stöd för att bekämpa människor av annan härkomst, kultur eller tro i Jesu namn.”
"Oäkting", förnedrad, våldsutsatt och svårt mobbad fick nytt liv, men
I förrgår umgicks vi med våra barn och barnbarn. Idag har jag umgåtts med flera flyktingungdomar. Inte fysiskt utan genom att läsa deras berättelser och skriva juridiska inlagor. Vilka berättelser! Man blir helt tagen.
Pojken som i sitt land kallades oäkting och som man ansåg att man kunde våldföra sig på precis hur och när man ville. Pojken led fruktansvärt i flera år och fick alltid höra att han var förlorad och aldrig skulle få komma till Paradiset. Jo, det fanns en väg till Paradiset. Det var att bli självmordsbombare och döda de otrogna. Döden tycktes vara den enda utvägen, men hans försök att dö misslyckades. Han kom till andra länder där han utsattes för våld av olika slag. På HVB-hemmet i Sverige kände han sig också utanför. En oäkting som alla såg ner på, det var hans självbild.
Hans vrede och ilska kom till uttryck på boendet och många lade märke till pojken med det ilskna humöret och vredesutbrotten.
Efter en tid kom pojken i kontakt med en kyrka där han fick höra om Guds kärlek, att han är älskad precis som man är. Att man kan få ett helt nytt liv. Pojken sög in allt han fick höra och vid dopet kände han sig totalt ren, ny inombords och glad och lycklig.
Vid den stora och långa intervjun hos Migrationsverket berättade han om sitt liv och han beskrev oerhört målande och detaljrikt det nya livet. Han beskrev hur lagar och regler präglade hans gamla liv och han jämförde det med Gamla Testamentet. Men i Nya Testamentet kom Jesus med nåd och kärlek och nu kände han sig för första gången i sitt liv älskad och värdefull. Migrationsverkets handläggare lyssnade, men återknöt inte till pojkens berättelse utan fortsatte att kräva svar på sina teoretiska och formella kunskapsfrågor. Så tragiskt!!! Pojken hade ju en fantastiskt självupplevd berättelse. Så kom beslutet och domen från migrationsmyndigheterna. Pojkens kristna tro ansågs inte genuin och äkta!!! Han ska utvisas till sina plågoandar, våldet, förtrycket och striderna. Jag har nog aldrig läst en så bra berättelse från en ung pojke och trodde inte mina ögon då jag idag läst igenom de många sidorna i protokollet. Hur i all sin dar ska man få Migrationsverket att förstå hur en självmordsbenägen ung pojkes liv kunde förvandlas av KÄRLEK? Det blir min uppgift i morgon.
Konvertit får uppehållstillstånd
Glädjande besked idag:
MIG: En minderårig afghansk pojke hade nekats asyl av Migrationsverket, men beviljas detta av Migrationsdomstolen som anser att det i Afghanistan finns en generell risk att utsättas för förföljelse och skyddsgrundande behandling för konvertiter.
Domstolen konstaterar i sin dom att pojken har framstått som trovärdig och hans uppgifter som tillförlitliga. Han får därför, genom sin berättelse, anses ha gjort sannolikt att han konverterat till kristendomen av genuin religiös övertygelse samt att han inför ett återvändande till Afghanistan känner en välgrundad fruktan att utsättas för förföljelse på grund av att han lämnat islam och numera är utövande kristen.
Enligt domstolen finns det vidare i Afghanistan en generell risk att utsättas för förföljelse och skyddsgrundande behandling för konvertiter. Det är förbjudet enligt afghansk lag att lämna islam och det saknas ett generellt myndighetsskydd i landet.
Pojken anses därmed inte ha möjlighet att få skydd av afghanska myndigheter om han skulle utsättas för något på grund av sin kristna religion och han är således att anse som flykting. Hans överklagande bifalles därför och han beviljas uppehållstillstånd som flykting.
FAKTA
Identifikationsnr: UM 7602-18A
Instans: Migrationsdomstolen
Rättsfall: MIG 2011 :29
