Fartun har lidit nog nu

Det är tidig morgon och jag kan inte sova. (varning för lång, men viktig text och med en viktig och konkret uppmaning på slutet) Jag tänker på flickan i minibussen. Det är en och en halv månad sen vi for till Migrationsverket i Lindesberg och blev avvisade, men fick ett varmt välkomnande hos samma myndighet i Örebro. Det var ju bra att vi fick registrera en ny ansökan i Örebro, men F har legat i sin säng i ett helt år med svåra smärtor. Nu snart ska hon på en neurologisk undersökning och då behöver hon ett LMA-kort (en id-handling) Kanske kan man operera så att smärtorna lindras, efter det som hände då hon som 12-åring våldtogs av fyra män som brände henne, sköt henne och skar henne i ryggen. Tack alla ni som skickat pengar till F till Korskyrkans Flyktingfond.

 


Jag har i flera dagar ringt till Migrationsverket för att få besked och blivit hänvisad att ringa olika kontor och handläggare. De två senaste dagarna fick jag ett direktnummer, men när jag ringde igår hamnade jag varje gång på Arlanda!!!hos en visserligen vänlig kvinna, men inte dit jag trodde jag kommit.....Ska fortsätta idag och hoppas komma till NÅGON som kan ta tag i frågan.
Hur gick det med riksdagsledamöter som eventuellt skulle ställa en principiell fråga i riksdagen? Den som jag hade kontakt med som övervägde att ställa en fråga blev avrådd av sitt partis "handläggare för samordning och godkännande av enskilda ledamöter som vill ställa frågor till ministrar vid riksdagens frågestund". Man skulle försöka lyfta frågan "på annat sätt, i andra fora". Sitter och tittar på andra frågor som ställts i riksdagen. Jo, det är viktiga frågor om jakt, vatten och vägar, men frågan om en ung kvinnas oerhörda lidande, är också viktigt. Jag har samarbetat med ett flertal riksdagsledamöter från olika partier som ställt konkreta frågor i riksdagen tidigare. En ledamot tog upp frågan om två döva iranska bröder som fick vänta i över tio år!!!på att få uppehållstillstånd och som hade en oerhört svår situation.
Migrationsverket vill överföra F till Grekland. Där får hon ingen hjälp och kan inte klara sig själv pga alla skador och funktionsnedsättningar.

 


Det går att göra undantag från Dublinförordningen och denna flicka/kvinna är ett mycket humanitärt angeläget ärende som enligt mig borde kunna få stanna i Sverige. Vi har accepterat att hon överförs till Grekland OM Migrationsverket kan visa oss en plan för hur hon ska tas om han i Grekland. Någon sådan plan har vi inte fått trots att vi väntat i mer än ett halvt år!!!Hur kan man vägra hjälp till en lidande flicka och välja att titta bort, välja att inte svara, välja att leka kurragömma med den som vill försöka hjälpa?
Tack alla ni som skänkt pengar till mat, mediciner, resor o.s.v.
Nu pågår Ramadan och F har vänner som fastar och ber för henne. jag vill uppmana mina kristna vänner att hjälpa till att be för flickan. Och ni som inte ber kanske har tid att skicka ett brev till Migrationsverket och be dem om att:
1. Utse en handläggare för Fartun med ärendenummer 51-206982
2. Ge Fartun ett LMA-kort
3. Ge henne dagersättning
4. Låta henne få stanna i Sverige
Skicka till migrationsverket@migrationsverket.se
I meddelande skriver ni Till Dublinenheten i Solna
KORSKYRKANS FLYKTINGFOND BG 891-8302

swish 123 427 2902


Fartun, somalisk flicka som tackar för hjälp

Idag har vi haft styrelsemöte i Korskyrkan Filipstad-Hällefors. Vår kassör har redogjort för ekonomin. Vi är så tacksamma och glada. Stort tack till alla som gett gåvor till Fartun, den somaliska flickan. Jag ska ge en uppdatering om henne lite längre ner i detta inlägg.

Vi har verksamhet i två kommuner samt biståndsarbete i sex olika länder t.ex. Bangladesh, Tanzania, Indien och Pakistan.

Idag fick vi rapporter från olika verksamhetsgrenar bland annat från Måndagsklubben för barn. Det kommer fler barn i Filipstad, men minskar i Hällefors på grund av Migrationsverkets omflyttning av barnfamiljer. Tonårsgruppen i Hällefors är inte drabbad av flyttningar eftersom ungdomarna som går där är bofasta. Tonårsgruppen är ett ämne till stor tacksamhet och glädje. På fredag kl.11 har vi ett ekumeniskt möte i Korskyrkan tillsammans med Svenska Kyrkan.

När det gäller Fartun har hon ännu inte fått sitt id-kort och rätten till dagersättning. Jag har haft kontakt med två riksdagsledamöter som planerat att ställa en fråga i riksdagen om henne. De väntar ett godkännande från ansvarig inom partiet.

Fartun har haft svår värk i helgen och alla mediciner påverkar henne så hon mår illa och kräks. Hon tål endast näringsdryck och någon soppa. Läkare har sagt att hon måste opereras om hon ska kunna få smärtlindring. Det känns så fruktansvärt svårt och outhärdligt, att de byråkratiska kvarnarna inom Migrationsverket ska mala så långsamt. Ser man inte att det är en människa som behöver hjälp NU?

Vi funderar på att söka hjälp av privat sjukvård som eventuellt skulle kunna utföra ett ingrepp. Vi ska sammanställa behov, intyg, journaler och beräkna kostnaderna och ta hjälp av kunnig medicinsk personal.

Några har även skickat pengar Flyktingfonden till andra behov som till exempel utdelning av matkassar, pengar till medicin, kläder, skor och till en familj som snart ska få ett barn och som behöver allt möjligt. Migrationsverket ville flytta dem till obygden, bort från nätverk av vänner, stödpersoner och kyrkan. Vi har ordnat boende, så de får känna sig trygga.

Ännu en gång vill Korskyrkans styrelse rikta ett varmt, hjärtligt och stort tack till alla som stödjer oss och som skickat till Flyktingfonden swish 123 427 29 02 eller bg 891-8302

VI ÖNSKAR GLAD PÅSK!

 

Olika bemötande hos Migrationsverket

Vi hade fått en tid hos Migrationsverket i Lindesberg, men när vi kom dit stod det stängt på dörren. Vi såg människor inne på kontoret och vi försökte få deras uppmärksamhet. Efter ett tag kom två män ut till Fartun i rullstolen och Jasmin och mig. De förklarade att de inte jobbade! "Men ni kan väl ta emot två brev", frågade jag som ombetts att komma med en hel familj och visa upp dem och meddela ny adress. De svarade att de inte kunde göra det.
" Men titta på Fartun", sa jag. "Hon är en människa". Nu lät jag riktigt upprörd. En av männen skrattade då han tittade på den svårt sjuka flickan, Fartun.
Vi plockade ihop rullstolen och våra handlingar och åkte till Migrationsverket i Örebro. Där var lång kö, men alla var så enastående vänliga. Inom tio minuter hade vi registrerat ärendena och kunde åka hemåt efter ett besök på Mac Donalds.
Jasmin sa att EN DÖRR KAN VARA STÄNGD, MEN INTE LÅST. OM VI LITAR PÅ GUD ÖPPNAR HAN EN ANNAN DÖRR.
Bilden. Fartun vilar i bussen.

 

Flickan som riskerar överföras till Grekland

 
Folk hör av sig och vill hjälpa Fartun med pengar till mediciner och vård. Hon får inte ett öre i bidrag och all vård kostar tusentals kronor.
Vill du hjälpa till med en gåva kan du skicka till Korskyrkans Flyktingfond 
bg 891-8302 eller swisha 123 427 29 02
TACK!

12-årig flicka våldtogs. Migrationsverket vill utvisa

När Fartun var 12 år blev hon tillfrågad om hon ville gifta sig med en man från en högre klan med mer makt. Fartun var mycket vacker och fin och mannen tänkte att hon var ett lätt byte. När han nekades att gifta sig med Fartun blev han arg och tillsammans med tre andra män från klanen våldtog de den unga och försvarslösa flickan. Efter våldtäkten hällde de en vätska på hennes rygg och tände på för att bränna upp sitt offer. Fartun fick svåra brännskador. Som om inte detta var nog sköt man henne i benet med en pistol. Fartuns bror som försökte försvara sin syster blev dödad. Fartuns far är död och kan inte heller försvara henne. Den klan som männen tillhörde utövar fortfarande ett hot mot henne om hon skulle återkomma till hemlandet.

Efter det fruktansvärda trauma som Fartun varit med om var hon sängliggande i fyra år i sitt hem. Hon vågade inte gå ut av rädsla för männen och den klan som står över henne. Hon led fruktansvärt av detta trauma. Efter en tid lyckades hon ta sig ur Somalia och levde sen i flera år som flykting i olika länder. Hon hankade sig fram, sov på gatorna och vid tillfälliga boenden. Under tiden ådrog hon sig tuberkulos. I Grekland fick hon flyktingstatus, men hon kunde inte få vård för sina sjukdomar och skador varför hon sökte sig till Sverige där hon har tagits om hand av en kvinna som hon nu får bo hos.

Jag har besökt Fartun och kan vittna om att hon är sängliggande. Hon får näring genom näringsdrycker och hon tar flera mediciner, men får bara lindring för någon timme. Hon sover dåligt på nätterna på grund av den intensiva och brännande smärta hon lever med.

Fartun känner välgrundad fruktan för att bli ett offer för den så kallade hederskulturen. Hon har ingen som kan skydda henne och hon skulle inte klara av en resa till hemlandet på grund av de svåra skador som hon lider av.

Nu jobbar jag på att få några politiker att ta upp hennes fall vid en frågestund i riksdagen. Jag har också skickat in en ny ansökan till Migrationsverket om att Sverige ska göra undantag från Dublinförordningen eftersom Grekland inte kan ge henne den vård hon behöver för att kunna överleva.


Mina önskningar inför 2019

https://www.dagen.se/debatt/bengt-sjoberg-jag-onskar-mig-1.1247458
 
Tidningen DAGEN idag
 
Vi vill se fler ta emot Jesus i sina liv. Jag ber för alla ungdomar som detta år bjudit in Jesus i sina liv genom de möten som Sebastian Stakset med flera haft i vårt land. Jag ber om fler arbetare till skörden, fler andliga fäder till de nykristna. Samtidigt är jag oerhört tacksam för alla nya människor som kommit till tro. Många har döpts i församlingar i det karga Bergslagen.

Jag önskar att de kristna inser vad vi har i tron. Att vi blir mer aktiva att praktisera vår tro genom att frimodigt vittna, be för sjuka, hjälpa praktiskt i samhället. Många människor känner sig ensamma och många lever i utanförskap. Fler och fler är positiva och nyfikna på kristen tro.

Jag är tacksam och glad för allt engagemang som varit för ensamkommande ungdomar och tacksam för många familjer som gett rum för ungdomar i sina hem. Tillsammans med andra aktörer i civilsamhället har det varit en febril aktivitet. Vi har inspirerat varandra och i kyrkorna har vi lärt känna många nya medmänniskor.

Samtidigt vill vi se fler volontärer i integrationsarbetet och ett större engagemang för flyktingar och konvertiter. Hela församlingen och dess ledning bör vara mer delaktiga. Jag har rest mycket i landet och sett att det är endast en liten grupp medlemmar som tar del i flyktingarbetet. När vi hade 50 nyfrälsta afghaner och iranier på en bibeldag i en större stad, var det endast några få svenskar med. Tänk vad många som gick miste om en stor inspiration och glädje att se dessa nyanlända prisa och upphöja Jesus!

Migrationsverket och migrationsdomstolarna underkänner många genuint troende konvertiters kristna tro. Pingst FFS genomför en studie av en mängd ”konvertitfall”. Min önskan är att vi ska få in ett bra underlag som vi sedan kan använda i dialog och samtal med politiker och migrationsmyndigheter. Religionsfriheten och rättssäkerheten måste upprätthållas.

Till sist skulle jag vilja se mer av kärlek och vilja att försöka förstå och visa respekt för andras åsikter. Tyvärr har polariseringen gått långt och samtalsklimatet är hårt och kallt.

Bengt Sjöberg, ”flyktingpastorn” Filipstad


Korskyrkans Träffpunkt Julfest

Kom precis hem från en fantastisk julfest. 25-30 personer deltog på Korskyrkan TRÄFFPUNKT i Filipstad. Vi hade laddat med 25 landgångar, lussebullar, pepparkakor, men sen kom iranierna med iransk mat i stora lass, afghaner hade bakat svenska kanelbullar som Solweig lärt dem, Jan kom med en stor bricka med goda smörgåsar och en lärare kom med en stor bricka med choklad m.m. Barnen fick julklappar. Tänk vad en sån här samling kan ge av glädje, stimulans och energi. Det finns så mycket kraft hos våra nyanlända. De var med och hjälpte till att tolka och be och samtala med dem som hade problem av olika slag och flera fick tolka på olika språk. Några berättade livfullt om drömmar som de haft. Spännande, men det tar vi en annan gång…..

 
 

Gudstjänst med praktiskt betjänande

Mycket bra gudstjänst idag med besök från Ljus i öster och Magnus Lindeman. Han talade oerhört bra, koncentrerat med ett tydligt budskap och berättade bland annat om husförsamlingar i länder där man inte får bygga kyrkor. Den lilla församlingen såg den illegala illaluktande och skräpiga soptippen i grannskapet och började köra bort sopberget, snygga till området och bygga en lekplats för barnen. Människor började fråga varför de brydde sig och sen var det bara att presentera evangeliet/injil.
Ett mycket fint och gripande inslag i gudstjänsten var en sångkör från vår församling som består av människor från ett land där det nästan inte finns någon som är kristen.
När det blev dags för fika kom familjerna fram till mig med buntar med handlingar på svenska och ville ha en förklaring. Två av våra tolkar har precis flyttat till Örebro (grattis Örebro) men nu fick andra tolkar hjälpa till. Familjerna från Afghanistan berättade att de inte får bo kvar i sina lägenheter. Man hade stängt av vattnet för att tvinga ut dem. Det var bara det att de inte hade någon stans att ta vägen och det börjar bli vinter. Nästa familj hade fått hyresavier på tusentals kronor. De bor i anvisade lägenheter som Migrationsverket hyr, men nu ska de också ut. Sen var det pappan från Irak som också förlorat dagersättning och bostad fast barnen går i skolan. Något ordnat mottagande har vad jag vet inte ordnats för någon av dessa familjer. Hur tänker myndigheterna? Så till sist var det ett gammalt par som visade mig sina gamla LMA-kort. De hade hört att de inte längre kunde få ut sina mediciner, men jag berättade att det får de, men de måste betala själva. Så firar vi gudstjänst i vår församling. Men fikat smakade riktigt gott och den unga afghanska flickan gjorde ett bra jobb liksom den unga grabben från Irak, så vi klarade på persiska och arabiska idag också.


Bönedag för konvertiter

S

 

Söndagen den 25 november bjuder pastorerna Christian Mölk, Micael Grenholm och Bengt Sjöberg in till en nationell bön- och fastedag för flyktingar och konvertiter.

De tre pastorerna har alla ett stort engagemang för att hjälpa flyktingar, i synnerhet kristna konvertiter. Pingstpastorn Christian Mölk är drivande inom Pingst Integration, Bengt Sjöberg kallas ofta för ”flyktingpastorn” utifrån sitt långvariga arbete för att hjälpa asylsökande i Filipstad, och Micael Grenholm är medförfattare till boken ”Jesus var också flykting”.

”Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen och har därför ett legitimt asylskäl, speciellt när de kommer från länder där kristna förföljs och mördas för sin tro”, säger Christian Mölk. ”Trots att det är emot svensk lag att utvisa kristna till länder där kristna förföljs och mördas så gör Sverige just det. Många flyktingar och konvertiter lever just nu i stor rädsla inför framtiden och vi behöver be till Gud om räddning för deras skull. När gränserna stängs och förvaren fylls är fortfarande fönstret mot himlen öppet.”

Pastorerna har skapat ett Facebook-evenemang för dagen där man kan dela böneämnen, Bibelord och profetiska hälsningar. Där laddar de även upp affischer att sätta upp i kyrkorna och annat material för bönedagen. Länk: https://www.facebook.com/events/283662968921658/

För mer information:

Christian Mölk: 0708-74 69 94
Micael Grenholm: 0730-35 05 27
Bengt Sjöberg: 0706-34 73 47


Spännande och glädjerikt i Korskyrkan

Det är spännande att gå på gudstjänst i Korskyrkan. Idag kom en tonårsflicka från Afrikas Horn fram och berättade om en stark dröm som hon haft. Hon berättade om tonårsgruppen och hur de stod utomhus hand i hand i en ring. Tusentals människor stod och tittade på när en av pojkarna i gruppen döptes. Vad som hände sedan var fantastiskt, men jag tror jag ska berätta om det i min kommandse bok......
Det kan vara lite rörigt ibland när vi har möte som idag då jag tolkade Peter Johansson till engelska och sen tolkade en irakisk man till arabiska och hans fru till persiska. Nya människor idag också och glädjeämnen (en familj fick uppehållstillstånd i veckan) och andra hade precis fått sitt tredje avslag. Så det blev både skratt och tårar. Just nu är det en välsignad tid med ungdomsgrupp och kvinnogrupp och barngrupp som växer. Behov och utmaningar är stora och vi önskar vi kunde göra ännu mer, men plötsligt kommer överraskningar. Någon känner sig manad att ge en gåva (swish 123 427 29 02) En kvinna från Göteborg ringde och frågade om hon fick komma förbi ikväll och lämna "enheter" (vet inte vad det heter) med Bibeln inläst på dari (ett språk som talas i Afghanistan) och på samma apparat en film om Jesus. Så nu snart lärt det ringa på dörren. Ha det så bra! Ha en bra vecka!

 


Den tomma stolen

 

För många år sedan hade vi hemgrupper i församlingen. Vi fikade, sjöng, delade livet och bad med och för med varandra. För att det inte skulle bli för inskränkt och egotrippat påminde jag då och då om den tomma stolen. Jag sa till hemgruppsledarna, att ställa fram en tom stol som ett talande budskap, att alltid vara inkluderande, bjuda in nya människor och även be en bön för någon medmänniska. Målet var att hela tiden ta in nya människor och dela hemgrupperna då de blev för stora.
Hur är det nu? Har ni det senaste året fått utöka med fler stolar vid fikabordet och kring myssoffan? Ber och önskar ni fortfarande att ni var fler i gruppen?
Varje vecka får jag brev och telefonsamtal från människor som bjudit in en ny person, att slå sig ner på den tomma stolen. Man öppnade dörren till gästrummet eller det utflugna barnets rum. Bäddade med nya lakan och Ali eller Atefeh fick flytta in.
Det blev en ny och berikande gemenskap med större sammanhållning, energi, kärlek och engagemang. Samtalen vid den varma tekoppen drog ut på tiden, ögon öppnades och vyerna vidgades.
I bönegrupper blev det nytt liv. Det var inte alls betungande att åka och hämta Ahmed och Zahra och skjutsa hem dem från hemgruppen. Och efter en tid hade Ali och Atefeh hämtat flera av sina vänner. Nu var man 15 personer och kanske skulle man ändå våga ta det där steget och dela gruppen, sätta fram fler tomma stolar.


Bönekväll en måndag-storsamling i Storfors

Den unge mannen i vita kläder står längst fram i den välfyllda kyrkan på måndagskvällen. Innan dopet vill han säga något.
-Vid alla viktiga tillfällen i livet har jag haft min far och mor vid min sida. De har alltid funnits där för mig. Idag är den viktigaste dagen i mitt liv, det är dagen då jag får börja ett helt nytt liv. Jag har inte min mor och far här. De har tagit avstånd från mig, men nu, och så sträcker han fram sina båda händer och sveper över publiken, finns ni alla här. Ni är min nya familj.
Jag går fram till honom och ger honom en kram, så går vi ner i dopvattnet.
Även en kvinna döps denna förunderliga kväll. Nya människor har kommit för att se vad det är och hur en baptistiskt dop går till. Gästerna är inte blyga utan sitter längst fram.
Det blir sång, berättelser, böner på olika språk. En kvinna har fått ett smärtsamt besked. Man samlas runt henne och visar kärlek och medmänsklighet. Efter någon timme fortsätter bönekvällen med gott fika och härlig gemenskap.
Några som kom ikväll har jobbat på annan ort hela dagen och hann bara hem för att äta. Något håller på att ske i kyrkan som gör att folk inte vill missa det som händer. Bönekväll i Storfors frikyrkoförsamling.


OM DETTA HÖR DU INTE I VALRÖRELSEN.

 

"Idag möttes jag av en verklighet som jag bara har fått berättat för mig MÅNGA gånger under de senaste veckorna. Skräckhistorier från unga killar, som kom hit som ensamkommande barn, men som nu hunnit bli "vuxna" i lagens namn. Skräckhistorier om hur migrationsverket skickar runt dem bland olika boenden över hela vårt avlånga land, hur de blir placerade i nån slags förvaring i väntan på nästa besked, hur de kastas ut på gatan från de boenden de haft som sina hem å trygga punkt de senaste åren, bara för att de fyllt 18, hur personal ersätts av väktare, vars enda syfte är att "hålla ordning" å "se till att inte vem som helst kommer in på boendet", utan någon som helst empati eller medmänsklighet i kroppen...Ja listan kan göras lång av dessa hemska skildringar. Just idag fick jag själv uppleva, se å känna av denna hantering av människor som vi i Sverige "erbjuder", när jag tillsammans med några andra volontärer oanmält gjorde ett spontant besök på Kristinehamns asylboende. Resultatet blev att vi hittade en kille som var i akut behov av psykiatrisk vård, men som ingen kunde/ville hjälpa, (vi körde honom till psykakuten CSK), väktarna stod med mycket dålig attityd å hånade oss å tänkte skicka polisen på oss. Har aldrig blivit så illa berörd, varken fysiskt eller psykiskt, eller skämts så mycket över mitt land som idag. Vad är det som händer?" Nethe

Min kommentar: Minst ett 15 tal ungdomar har inte orkat leva och begått självmord. Många går på starka mediciner. Runt om i landet jobbar civilsamhället för att rädda dessa ungdomars liv.

 
 

Min bror Kjell Sjöberg och bön för vårt land i valtider

Kristna ber för valet och vårt land. Det är bra. Bön och arbete kan och bör gå hand i hand. Men jag blir ledsen när min brors namn, Kjell Sjöberg, som varit död i många år dras in i en tvivelaktig kampanj.

Jag har skrivit boken om min bror, Bönegeneralen som reste i 100 länder och samlade kristna till att ta ansvar för sitt land. I Pakistan startade han ett 50-tal församlingar, skolor, barnhem, yrkesskolor och hjälparbete. Han ordnade läs och skrivkurser. Gav de anställda kunskaper att stå emot utnyttjande företagare genom att de fick lära sig läsa, skriva och känna till sina rättigheter. Inför bokskrivandet läste jag 105 pärmar fulla med brev. Inga brev gav en bild av främlingsfientlighet och hat mot andra religioner. Tvärtom!

När Kjell besökte byar på landsbygden i Pakistan satte han sig ner bland lokalbefolkningen och mötte muslimerna med orden. ”Vi är Abrahams bröder och jag kan berätta om Abrahams välsignelse.  I Irak blev han inbjuden till Abrahams grav dit endast muslimer hade tillträde. Han var frimodig att berätta om Jesus när han väl fått förtroende.

Dra inte in honom i sammanhang där man talar illa om vårt land. Där man för fram rena lögner om att svensk lag inte gäller i vissa områden. Där man utmålar muslimer som det stora hotet mot vårt land. Där man drar alla muslimer över en kam. Där man häcklar dem som bryr sig om flyktingar.

Under några år då jag levt med hot, lögner, sabotage och varit utsatt för olika attacker, inte minst i valtider har jag haft kontakt med SÄPO och den lokala polisen. Jag har varit på kurser som Brottsförebyggande centrum hållit och fått veta att dessa myndigheter ser nazismen som det största hotet mot Sverige och vår demokrati. Nazister i Sverige har kastat bomber i Västsverige mot flyktingförläggningar, utfört bombdåd mot Syndikalisterna. De hotar demokratin på flera orter i Dalarna. De trängde in på kommunfullmäktige i Karlstad och under pågående möte uppträdde hotfullt. Nazisten Anders Behring Breivik dödade 77 personer i Norge för några år sedan. Inför böneaktioner använder man lösryckta citat från Bibeln för att passa in i sverigedemokraternas propaganda.

Magnus Helmner skriver i tidningen DAGEN idag mycket bra: ”Några som menar sig vara troende kristna har gått in i en apokalyptisk psykos och ser, till skillnad från exempelvis Jesus, en mening i att bekämpa människor med en annan tro………………….Och det där med islam. Ni kristna som glömt berättelsen om den barmhärtige samariern, ta en titt igen! Återkom om ni finner något slags stöd för att bekämpa människor av annan härkomst, kultur eller tro i Jesu namn.”

 

 


"Oäkting", förnedrad, våldsutsatt och svårt mobbad fick nytt liv, men

I förrgår umgicks vi med våra barn och barnbarn. Idag har jag umgåtts med flera flyktingungdomar. Inte fysiskt utan genom att läsa deras berättelser och skriva juridiska inlagor. Vilka berättelser! Man blir helt tagen.
Pojken som i sitt land kallades oäkting och som man ansåg att man kunde våldföra sig på precis hur och när man ville. Pojken led fruktansvärt i flera år och fick alltid höra att han var förlorad och aldrig skulle få komma till Paradiset. Jo, det fanns en väg till Paradiset. Det var att bli självmordsbombare och döda de otrogna. Döden tycktes vara den enda utvägen, men hans försök att dö misslyckades. Han kom till andra länder där han utsattes för våld av olika slag. På HVB-hemmet i Sverige kände han sig också utanför. En oäkting som alla såg ner på, det var hans självbild.
Hans vrede och ilska kom till uttryck på boendet och många lade märke till pojken med det ilskna humöret och vredesutbrotten.
Efter en tid kom pojken i kontakt med en kyrka där han fick höra om Guds kärlek, att han är älskad precis som man är. Att man kan få ett helt nytt liv. Pojken sög in allt han fick höra och vid dopet kände han sig totalt ren, ny inombords och glad och lycklig.
Vid den stora och långa intervjun hos Migrationsverket berättade han om sitt liv och han beskrev oerhört målande och detaljrikt det nya livet. Han beskrev hur lagar och regler präglade hans gamla liv och han jämförde det med Gamla Testamentet. Men i Nya Testamentet kom Jesus med nåd och kärlek och nu kände han sig för första gången i sitt liv älskad och värdefull. Migrationsverkets handläggare lyssnade, men återknöt inte till pojkens berättelse utan fortsatte att kräva svar på sina teoretiska och formella kunskapsfrågor. Så tragiskt!!! Pojken hade ju en fantastiskt självupplevd berättelse. Så kom beslutet och domen från migrationsmyndigheterna. Pojkens kristna tro ansågs inte genuin och äkta!!! Han ska utvisas till sina plågoandar, våldet, förtrycket och striderna. Jag har nog aldrig läst en så bra berättelse från en ung pojke och trodde inte mina ögon då jag idag läst igenom de många sidorna i protokollet. Hur i all sin dar ska man få Migrationsverket att förstå hur en självmordsbenägen ung pojkes liv kunde förvandlas av KÄRLEK? Det blir min uppgift i morgon.


Konvertit får uppehållstillstånd

 

Glädjande besked idag:

MIG: En minderårig afghansk pojke hade nekats asyl av Migrationsverket, men beviljas detta av Migrationsdomstolen som anser att det i Afghanistan finns en generell risk att utsättas för förföljelse och skyddsgrundande behandling för konvertiter.

Domstolen konstaterar i sin dom att pojken har framstått som trovärdig och hans uppgifter som tillförlitliga. Han får därför, genom sin berättelse, anses ha gjort sannolikt att han konverterat till kristendomen av genuin religiös övertygelse samt att han inför ett återvändande till Afghanistan känner en välgrundad fruktan att utsättas för förföljelse på grund av att han lämnat islam och numera är utövande kristen.

Enligt domstolen finns det vidare i Afghanistan en generell risk att utsättas för förföljelse och skyddsgrundande behandling för konvertiter. Det är förbjudet enligt afghansk lag att lämna islam och det saknas ett generellt myndighetsskydd i landet.

Pojken anses därmed inte ha möjlighet att få skydd av afghanska myndigheter om han skulle utsättas för något på grund av sin kristna religion och han är således att anse som flykting. Hans överklagande bifalles därför och han beviljas uppehållstillstånd som flykting.

FAKTA
Identifikationsnr: UM 7602-18A
Instans: Migrationsdomstolen
Rättsfall: MIG 2011 :29


Gripande bok om Anahita från Iran

Sommar och semester ger tid för att läsa bra böcker. Har precis lagt ifrån mig en oerhört gripande och dramatisk berättelse. Boken om Annahita Parsan. Jag är djupt berörd och jag rekommnederar boken som finns att köpa på Sjöbergs Förlag.
https://www.sjobergsforlag.se/bocker/livsberattelser/flykten-till-livet-annahita-parsan-med-craig-borlase

Flykten till livet är Annahitas oerhört omskakande berättelse om vägen från förtryck till frihet. Hon flydde det krigshärjade Iran över de snöklädda bergen in i Turkiet med sin nyfödda dotter i en väska och tillbringade månader i det fruktansvärda Aðrý-fängelset i Turkiet innan hon blev mirakulöst frisläppt och kunde fly vidare till Norden. Där blev hon senare kristen och präst. Annahita har överlevt grövsta misshandel, självmordsförsök, en fruktansvärd tid i fångläger och ett hemligt liv i skyddat boende. Flykten till livet är hennes berättelse och den är fylld med otänkbara omständigheter, och dramatiska räddningar. Annahita Parsan har berättat sin berörande livshistoria många gånger, bland annat på inbjudan av Sveriges drottning, i Malou efter tio (TV4) och i När livet vänder (SVT) med Anja Kontor. Hon är präst och leder en persisktalande församling.


Tält för bostadslösa ungdomar i Värmland

Världen i Värmland är ett nystartat nätverk som vill jobba med integration. Man har lösa band till Röda Korset och till olika kyrkor men är en fristående grupp. Snart registreras en ekonomisk förening med samma namn.

De behov som vi ser i Värmland finns i hela landet. Nu behövs fler initiativ och fler som hjälper ungdomarna med att fylla i gymnasieansökan, skriva begärna om verkställighetshinder, överklaga och ordna sängplatser. Dessa ofta traumatiserade ungdomar behöver stöd och hjälp.

Klara Patzauer berättar:

Det är vi som har sett till att unga asylsökande som av olika anledningar har förlorat sitt boende har fått tak över huvudet i form av ett militärtält som vi lånat från Hammarös SMU-scouter. Tältplatsen måste vi dock betala för (340 kr per natt) och mat måste ungdomarna ha. Detta är förhoppningsvis en mycket kortsiktig lösning. Om tältet måste stå kvar i några veckor och om ungdomarna inte får någon dagersättning så behövs ekonomiska bidrag.

Lyssna på det länkade Radioinslaget så får du veta mera. NWT, VF och lokal-TV har också uppmärksammat detta.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=7003412

Vill du bidra till boende för en natt för bostadslösa, ensamkommande ungdomar, i väntan på att kommunen och Migrationsverket tar sitt ansvar?

Swisha i så fall valfritt belopp till Klara Patzauer på nummer 070 0016 096

Märk betalningen med HEMLÖS

 

 

Finns det hopp?

Fnns det något hopp? Ungdomarna satt kring bordet tillsammans med nätverket som försökt att hjälpa dem. Samtalet hade pågått en stund.
-Finns det inget hopp för oss mer?
Ungdomarna tittade på oss vuxna runt bordet. Jag mötte deras blick, men var tvungen att säga, att vi försökt allt och nu kunde vi inte göra något mer. Så fruktansvärt svårt att säga dessa ord, men också nödvändigt ibland. Vi lämnade dem inte utan att ha försäkrat dem, att vi fortsätter att stötta dem och vill förmedla kontakter till andra som kanske har någon lösning.
For vidare till ICA för att posta några viktiga brev. I kön bakom mig får jag en knuff i sidan av Johan. Han frågar:
-Tror du Bengt, att det finns något hopp?
-Jo, visst svarar jag. Johan lyser upp och tackar och skyndar glad vidare. Johan möter mig ofta på stan. Han kom ofta in i vår second handbutik och ställde då ofta en kort fråga, drack en slät kopp kaffe och skyndade vidare. Ständigt rastlös, darrande som ett asplöv och hade många oroliga tankar. Han tycktes dock bli lugn för en stund om han fick byta några ord med någon av oss i butiken.
Kassörskan på ICA nickade åt mig och log.
-Jo, det finns hopp, sa hon.

Inte så farligt på pensionärsmöte

Maud och jag har varit på vårt första möte för pensionärer. Det var en samling för ett 100- tal ledare, pastorer och missionärer inom Evangeliska Frikyrkan. Samlingarna hölls på Götabro kursgård och på den stora konferensanläggningen vid Torp.
På en samling fick vi lyssna till ett missionärspar från Brasilien som jobbar med att starta församlingar i Sverige!!! De berättade om hur de börjat samla människor i deras hem i ett bostadsområde i Falun. Där samlas man och äter, fikar, hjälper varandra och delar livet. Man sjunger, läser i Bibeln och samtalar. Alltså bygger de kyrka med RELATIONER OCH GEMENSKAP. Gruppen växer och man har fri tillgång till kvarterslokal och ungdomsgård. Många barn samlas och de ingår i gemenskapen och är delaktiga i det gemensamma aktiviteterna.
På kvällen var det gammaldags strängmusik med gitarrer, dragspel, saxofon, bas, piano och trumpet. Våra vänner från Ludvika som en gång utgjorde "Ludvikaungdomarna"sjöng och spelade (Stig Jirenius, Roland Lövgren och Kjell Rhodheim) I slutet av mötet kom ungdomarna som går på Götabro fram till estraden och varje ungdom fick en äldre förebedjare som välsignade dem. Stafettpinnen går vidare, men vi pensionärer tänker inte lämna in ännu. Vi ska fortsätta vår tjänst och fortsätta sprida kärlekens och det glada budskapet ( Evangeliet) till varje generation och till alla nyanlända som behöver få uppleva Guds kärlek, frid, glädje och stöd att bli en medborgare i det nya landet.
Solen sken fortfarande när vi åkte över närkesslätten, men vid Kilsbergen gick solen ner i ett rödgult intensivt ljus. Det kändes inte såå främmande att vara på pensionärsmöte.

Tidigare inlägg
RSS 2.0