Skakande berättelse från Afghanistan


Detta är skakande läsning. Tillsammans med alla andra rapporter om det stora antal dödsoffer i Afghanistan, borde detta få våra politiker och Migrationsverket att stoppa alla utvisningar till Afghanistan.

"Från ett gömställe i Kabul kommer detta vittnesbörd från två konvertiter som nyligen utvisades från Sverige. Deras berättelse vittnar om att det blev precis så illa som vi befarade. De döljer inte sin kristna tro, de blir förföljda och de tvingas gömma sig:

"Hej, jag är en troende broder till er som tillsammans med en till kristen broder blivit utvisad från Sverige till Afghanistan.
Just nu befinner jag mig i Afghanistan och har från första stund gått igenom svåra saker i mitt liv och haft det mycket besvärligt.

Från den stund vi kom till flygplatsen i Kabul var vi öppna med att vi är kristna och vi dolde inte sanningen.

Vi fick bo på ett hotell i Kabul. Cirka klockan 01:30 på natten kom en person till hotellet och frågade i receptionen efter två afghaner som hade utvisats från Sverige. Receptionisten förnekade att vi bodde där.
De framhärdade och sa vi ska ge dig pengar om du ger dem till oss. Men de lyckades inte gripa oss.
Efter att de hade lämnat ringde vi till en kvinna som tidigare hade gett oss hundra dollar och berättade om allt som hade hänt på hotellet.

Just nu har vi ett mycket svårt liv och lever i ett gömställe och kan inte ens gå ut. Vi vill att ni ska be för oss om att vi också ska kunna vara fria och leva i frid som i många europeiska länder.
Vi är rädda och vet inte vad ska vi göra och varje stund kan någonting hända oss här.
Vi kan inte göra någonting och det är bara era böner som bär oss.

Som människor och kristna vill vi att den svenska regeringen och människor och Migrationsverket ska besluta korrekt och inte frånta afghaner deras mänskliga rättigheter genom att skicka de till Afghanistan.
Det finns inget liv för en troende i Afghanistan.

Vi har blivit offrade och det kan vi inte ändra på och vi lärde oss i vår kristna tro att några har alltid blivit offer.
Vi önskar att ingen och speciellt ingen troende ska hamna i en sådan situation som vi är i.

Situationen är oerhört svår och det är livsfarligt och det finns inget hopp.
Och det enda som håller oss stående är vår tro och väntan på att Gud ska komma tillbaka och den helige Ande ska komma och rädda oss.

Det här var allt som vi villa rapportera och allt är sanning och vi tackar er för att ni lyssnar."

KOMMENTAR

1 – Här ser vi rent konkret det som vi i #rättilltro har varnat för, nämligen att när svenska myndigheter utvisar kristna till världens näst farligaste land för kristna, så förnekar vi de facto dessa konvertiter deras rätt till tro. Svenska myndigheter tror inte att de är ”genuina” kristna, men uppenbarligen vill de behålla sin tro även inne i Afghanistan. Dessa två killar har redan från första stund varit öppna med att de är kristna, något som dock ledde till att de blev uppsökta och nära på tillfångatagna.

2 – Vilka var dessa hotfulla personer som sökte upp konvertiterna på hotellet i Kabul? Med tanke på att de inte var välkomna och dessutom försökte muta hotellpersonalen verkar det ju onekligen som att de hade ont uppsåt. Vad hade de tänkt göra med de två kristna?


Nödrop från Fartun

 

 

Hur kan en svårt sjuk ung kvinna behandlas så här som Migrationsverket gjort?

Dags att göra anmälan till JO och DO (Diskrimineringsombudsmannen)?Under mina 30 år har jag varit med om polishämtningar med 8, 10 och 13 poliser, ambulans, sjuksköterskor m.m. Då fanns pengar, men att hjälpa EN kvinna som lider med att få bo några dagar tills det praktiska är ordnat, det vill man inte.
Vi fick kallelse till återvändarsamtal den 20 juni. Accepterade och körde Fartun till Örebro. Hon hade packat alla saker och vi hade växlat pengar som samlats in och gett henne m.m. Vi accepterade utvisning/överföring BARA VI FICK VETA OM NÅGON SKULLE HJÄLPA HENNE VID ANKOMSTEN. Efter att vi lämnat av henne åkte vi till Torpkonferensen. Då började vi få meddelanden.
-Är hon såå sjuk? Det visste vi inte. Kan ni ta hem henne bara över helgen, så ordnar vi ett aktuellt läkarintyg.
Migrationsverket hade tydligen inte läst våra intyg. De tog henne till en lägenhet, men den låg på tredje våningen. Hur skulle de få upp henne och rullstolen dit? Vilka skulle hjälpa henne? Personal från hemtjänsten dök upp. Två män som snart insåg, att det här klarade de inte.
Fartun kom "hem" igen, men bara några dagar......
I måndags var det dags igen för, som vi trodde läkarundersökningen. Taxi kom och hämtade. Men ingen undersökning, bara besked att Fartun får själv ta sig till Grekland. Man körde ut henne på gatan där hon satt i flera timmar i sin rullsol. Det började regna. Fartun grät. Några snälla människor tog hand om henne, men bara nåt dygn. Igår kom hon "hem" igen och idag frågade jag Migrationsverket, MV, hur det blir.
-Hon är utskriven och hon är ju så dålig så hon kan inte bo på ett utslussningsboende eftersom hon behöver hjälp med allt. Vi kan inte göra något för att genomföra utvisningen. Det får hon sköta själv.
-Ja, men hur tänker ni då att hon ska klara sig i Grekland?frågar jag.
-.........MV svarar inte på frågan.
-Sverige kan skriva in henne igen och köra henne till utslussningsboende för utvisning när det praktiska ordnats, tycker jag.
- ...........MV svarar inte.
-Jag har varit med under 30 år då ni haft pengar till att anlita 13 poliser, en ambulans, en sjuksköterska som injicerade lugnande i de barn som skulle utvisas och ni kan inte ta emot henne några dagar, säger jag.
-......................Ingetr svar från Migrationsverket.
Vad händer idag med henne? frågar jag och har inte fått svar.

 
Utanför Migrationsverket i Örebro

Återfunnen och infogad på sin rätta plats

Vi hade ett underbart möte idag. Besök av såpnggruppen Vi fyra som sjöng engagerat, vackert och med värme och kärlek. Jag delar lite av min predikan om att bli återfunnen. Kanske du ska bli funnen och komma in i det som Gud tänkt för ditt liv. Du har ett stort värde och är viktig. Läs Lukas 15: 4-7 om det borttappade fåret och 8-10 Kvinnan och det borttappade myntet
Brukar du leta efter saker?
Fyra saker jag brukar kolla att jag har med mig då jag ska gå ut: Plånboken, bilnycklarna, telefonen samt brickan som visar att jag tar blodförtunnande medicin. Glömmer ändå ofta en av dessa saker……
En dag gick det inte att komma in i telefonen. Glömt lösenordet efter en uppdatering. Prövade allt. Telefonen innehåller idag så mycket viktigt. Mail, meddelanden, anteckningar om tider och möten med människor, adresser. Försökte i tre dagar utan att lyckas. Planer på att ta bort allt för att kunna använda igen eller köpa ny telefon. Skulle precis sätta mig i bilen och åka cirka tio mil för att få hjälp att göra fullständig omstart, DÅ ringde mannen och berättade att han lyckats göra detta på distans. GLAD!!! GUD HAR MILJARDER MÄNNISKOR ATT HÅLLA REDA PÅ-ÄNDÅ GLÖMMER HAN ALDRIG NÅGON.
Matteus 10:29-31 Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.

Myntet hörde förmodligen ihop med flera mynt i ett halsband. Det var viktigt för helheten. Och om det bara var ett ensamt mynt, hade det sitt värde och var så viktigt för kvinnan. Du och de gåvor som Gud gett dig är viktiga för teamet, för din familj, för din släkt m.m. De gåvor som Gud gett dig kommer till sin rätt då du intar din plats i det som Gud tänkt ut.
Bibeln visar gång på gång hur viktigt ett människoliv är, hur viktig en individ är, hur Gud älskar varenda en av oss, att han var villig att lämna allt för att söka upp det förlorade. Jesus tog tid med EN samarisk kvinna. Detta ledde till att en hel stad fick höra talas om Jesus och frälsningen.
Jesus måste stanna och gå till EN blind tiggare för att hela honom.
Gud hittade Sebastian Stakset som nu får vara många, många till hjälp. Tältmötena i Sävsjö. 100-tals tar emot Jesus till frälsning, nytt liv, upprättelse. Se bilden från tältet i Sävsjö. Guds kärlek når in på SIS-hemmen, på fängelser och anstalter.
De som kommer till tro idag tar emot HELA PAKETET, frälsningen, dopet och uppfyllelsen av den helige Ande. Joel, min son har döpt flera den senaste tiden. De nydöpta började tala det himmelska språket allt eftersom den helige Ande gav dem orden. De prisade, ärade och lovade Gud. Du behöver ALLT för att bli andligt stark i denna mörka och jobbiga tid. Vi lever inte efter en kyrkas eller samfunds regler och traditioner utan efter Guds ords klara instruktioner.

GUD LETAR EFTER DIG! Du har ett stort värde! Om du befinner dig i dammet, i röran, i misären, bland kompisar och vänner, på gatan i folkvimlet-GUD LETAR EFTER DIG. Han ska hitta dig. DU GLIMMAR-DET FINNS NÅGOT AV GULD OCH SKIMRANDE DIAMANT I DIG. Ge inte upp! Ta emot HOPPET, LIVSMOD mobilisera MOD och TÅLAMOD. Du blir funnen-du hittar hem.


Fartun till läkare idag den 24 juni 2019

Viktig dag för Fartun. Torsdagens besök på Migrationsverket förändrade plötsligt situationen. Idag ställer MV upp med taxi och har ordnat undersökning hos förtroendeläkare. Be/tänk goda tankar för henne idag. En dag som kan innebära förändring.
Vi anar att Migrationsverket nu insett hur pass sjuk Fartun är och vilket stort vårdbehov hon har. 
När jag fått ta del av hennes nya läkarintyg ska jag överklaga utvisningsbeslutet eller skriva ny ansökan.
 
 

Senaste nytt om Fartun

 

17 månader i ett litet rum hos Jasmin, ”ängeln i Hällefors” fick räcka. I torsdags morse klockan 7 började vi hjälpa Fartun ner till hyrbilen som var stor nog att ta med rullstolen och en del hjälpmedel. Vårt mål var Migrationsverket i Örebro och syftet var att överlämna ansvaret till Migrationsverket. Vi blev vänligt mottagna och lämnade byggnaden. Vi hade försett Fartun med 440 Euro, brev på engelska, grekiska och svenska och mediciner, näringsdrycker m.m. Jasmin har också köpt en telefon och laddat den med pengar så hon kan ringa. Men nu var det dags för MV att ta sitt ansvar. Hon var också kallad till ett så kallat återvändarsamtal. Vi har accepterat en överföring till Grekland OM verket kunde presentera en plan för hur man ska ta hand om en kvinna som behöver hjälp med precis allt. En ung kvinna som är förlamad i ena benet, har enorma smärtor från ett stort sår i ryggen orsakat av en machete eller bajonett samt skottskador och ärr över hela kroppen. Skulle vi få någon plan? Innan vi började köra ville Jasmin att vi skulle be en bön. Det kändes så fint att be och kvinnorna avslutade bönen med Amen=låt det ske så.

 
 
 När vi lämnat Fartun fortsatte Jasmin och jag åkte till Torpkonferensen och drack kaffe och en smörgås. Det var så fantastiskt roligt att många kom fram till Jasmin och mig och hälsade och var så vänliga mot Jasmin. Hon har aldrig varit på en kristen konferens och var så imponerad över alla samlingar och aktiviteter. I varje tält och samlingssal som vi tittade in i sjöng man och talade om att alla är välkomna, att alla är viktiga och att alla kan göra skillnad i livet.
 
Det började komma sms från Fartun och en kvinna från en asylgrupp i Örebro som vi bett finnas till hands. Migrationsverket var förvånade över hur dålig Fartun är. De planerar att lämna henne på ett återvändarcenter nära Arlanda, men hur skulle de få henne dit? Migrationsverket skickade meddelande, att de ville ha aktuella intyg från läkare om hur pass dålig hon är. De har fått hur många intyg som helst. Vi har betalat 10 000:- kronor för olika läkarbesök, privata och regionala vårdcentraler, tortyrskadeutredning m.m. men har MV läst det vi skickat in? Det verkar inte så. En annan gång då vi reste till MV i Lindesberg ville handläggarna inte titta och hälsa på henne.

I skrivande stund vet vi inte hur det har gått. Vi vet inte var Fartun ska sova i natt, men vi vet att vi inte orkar mer och att det som händer nu på den internationella flyktingdagen kanske blir ett uppvaknande för Migrationsverket.

Jasmin har vårdat Fartun i 17 månader samtidigt som hon som ensamstående mamma tagit hand om sina barn och jobbat     90 % på ett korttidsboende. Jasmin är sköterska. Hon har under dessa 17 månader lärt Fartun att läsa och skriva. Hon var helt slut idag.

Tack alla som på olika sätt stöttat Fartun.

Torsdagen den 20 juni 2019

Bengt Sjöberg. bengt.w.sjoberg@gmail.com

 


Fartun har lidit nog nu

Det är tidig morgon och jag kan inte sova. (varning för lång, men viktig text och med en viktig och konkret uppmaning på slutet) Jag tänker på flickan i minibussen. Det är en och en halv månad sen vi for till Migrationsverket i Lindesberg och blev avvisade, men fick ett varmt välkomnande hos samma myndighet i Örebro. Det var ju bra att vi fick registrera en ny ansökan i Örebro, men F har legat i sin säng i ett helt år med svåra smärtor. Nu snart ska hon på en neurologisk undersökning och då behöver hon ett LMA-kort (en id-handling) Kanske kan man operera så att smärtorna lindras, efter det som hände då hon som 12-åring våldtogs av fyra män som brände henne, sköt henne och skar henne i ryggen. Tack alla ni som skickat pengar till F till Korskyrkans Flyktingfond.

 


Jag har i flera dagar ringt till Migrationsverket för att få besked och blivit hänvisad att ringa olika kontor och handläggare. De två senaste dagarna fick jag ett direktnummer, men när jag ringde igår hamnade jag varje gång på Arlanda!!!hos en visserligen vänlig kvinna, men inte dit jag trodde jag kommit.....Ska fortsätta idag och hoppas komma till NÅGON som kan ta tag i frågan.
Hur gick det med riksdagsledamöter som eventuellt skulle ställa en principiell fråga i riksdagen? Den som jag hade kontakt med som övervägde att ställa en fråga blev avrådd av sitt partis "handläggare för samordning och godkännande av enskilda ledamöter som vill ställa frågor till ministrar vid riksdagens frågestund". Man skulle försöka lyfta frågan "på annat sätt, i andra fora". Sitter och tittar på andra frågor som ställts i riksdagen. Jo, det är viktiga frågor om jakt, vatten och vägar, men frågan om en ung kvinnas oerhörda lidande, är också viktigt. Jag har samarbetat med ett flertal riksdagsledamöter från olika partier som ställt konkreta frågor i riksdagen tidigare. En ledamot tog upp frågan om två döva iranska bröder som fick vänta i över tio år!!!på att få uppehållstillstånd och som hade en oerhört svår situation.
Migrationsverket vill överföra F till Grekland. Där får hon ingen hjälp och kan inte klara sig själv pga alla skador och funktionsnedsättningar.

 


Det går att göra undantag från Dublinförordningen och denna flicka/kvinna är ett mycket humanitärt angeläget ärende som enligt mig borde kunna få stanna i Sverige. Vi har accepterat att hon överförs till Grekland OM Migrationsverket kan visa oss en plan för hur hon ska tas om han i Grekland. Någon sådan plan har vi inte fått trots att vi väntat i mer än ett halvt år!!!Hur kan man vägra hjälp till en lidande flicka och välja att titta bort, välja att inte svara, välja att leka kurragömma med den som vill försöka hjälpa?
Tack alla ni som skänkt pengar till mat, mediciner, resor o.s.v.
Nu pågår Ramadan och F har vänner som fastar och ber för henne. jag vill uppmana mina kristna vänner att hjälpa till att be för flickan. Och ni som inte ber kanske har tid att skicka ett brev till Migrationsverket och be dem om att:
1. Utse en handläggare för Fartun med ärendenummer 51-206982
2. Ge Fartun ett LMA-kort
3. Ge henne dagersättning
4. Låta henne få stanna i Sverige
Skicka till migrationsverket@migrationsverket.se
I meddelande skriver ni Till Dublinenheten i Solna
KORSKYRKANS FLYKTINGFOND BG 891-8302

swish 123 427 2902


Fartun, somalisk flicka som tackar för hjälp

Idag har vi haft styrelsemöte i Korskyrkan Filipstad-Hällefors. Vår kassör har redogjort för ekonomin. Vi är så tacksamma och glada. Stort tack till alla som gett gåvor till Fartun, den somaliska flickan. Jag ska ge en uppdatering om henne lite längre ner i detta inlägg.

Vi har verksamhet i två kommuner samt biståndsarbete i sex olika länder t.ex. Bangladesh, Tanzania, Indien och Pakistan.

Idag fick vi rapporter från olika verksamhetsgrenar bland annat från Måndagsklubben för barn. Det kommer fler barn i Filipstad, men minskar i Hällefors på grund av Migrationsverkets omflyttning av barnfamiljer. Tonårsgruppen i Hällefors är inte drabbad av flyttningar eftersom ungdomarna som går där är bofasta. Tonårsgruppen är ett ämne till stor tacksamhet och glädje. På fredag kl.11 har vi ett ekumeniskt möte i Korskyrkan tillsammans med Svenska Kyrkan.

När det gäller Fartun har hon ännu inte fått sitt id-kort och rätten till dagersättning. Jag har haft kontakt med två riksdagsledamöter som planerat att ställa en fråga i riksdagen om henne. De väntar ett godkännande från ansvarig inom partiet.

Fartun har haft svår värk i helgen och alla mediciner påverkar henne så hon mår illa och kräks. Hon tål endast näringsdryck och någon soppa. Läkare har sagt att hon måste opereras om hon ska kunna få smärtlindring. Det känns så fruktansvärt svårt och outhärdligt, att de byråkratiska kvarnarna inom Migrationsverket ska mala så långsamt. Ser man inte att det är en människa som behöver hjälp NU?

Vi funderar på att söka hjälp av privat sjukvård som eventuellt skulle kunna utföra ett ingrepp. Vi ska sammanställa behov, intyg, journaler och beräkna kostnaderna och ta hjälp av kunnig medicinsk personal.

Några har även skickat pengar Flyktingfonden till andra behov som till exempel utdelning av matkassar, pengar till medicin, kläder, skor och till en familj som snart ska få ett barn och som behöver allt möjligt. Migrationsverket ville flytta dem till obygden, bort från nätverk av vänner, stödpersoner och kyrkan. Vi har ordnat boende, så de får känna sig trygga.

Ännu en gång vill Korskyrkans styrelse rikta ett varmt, hjärtligt och stort tack till alla som stödjer oss och som skickat till Flyktingfonden swish 123 427 29 02 eller bg 891-8302

VI ÖNSKAR GLAD PÅSK!

 

Olika bemötande hos Migrationsverket

Vi hade fått en tid hos Migrationsverket i Lindesberg, men när vi kom dit stod det stängt på dörren. Vi såg människor inne på kontoret och vi försökte få deras uppmärksamhet. Efter ett tag kom två män ut till Fartun i rullstolen och Jasmin och mig. De förklarade att de inte jobbade! "Men ni kan väl ta emot två brev", frågade jag som ombetts att komma med en hel familj och visa upp dem och meddela ny adress. De svarade att de inte kunde göra det.
" Men titta på Fartun", sa jag. "Hon är en människa". Nu lät jag riktigt upprörd. En av männen skrattade då han tittade på den svårt sjuka flickan, Fartun.
Vi plockade ihop rullstolen och våra handlingar och åkte till Migrationsverket i Örebro. Där var lång kö, men alla var så enastående vänliga. Inom tio minuter hade vi registrerat ärendena och kunde åka hemåt efter ett besök på Mac Donalds.
Jasmin sa att EN DÖRR KAN VARA STÄNGD, MEN INTE LÅST. OM VI LITAR PÅ GUD ÖPPNAR HAN EN ANNAN DÖRR.
Bilden. Fartun vilar i bussen.

 

Flickan som riskerar överföras till Grekland

 
Folk hör av sig och vill hjälpa Fartun med pengar till mediciner och vård. Hon får inte ett öre i bidrag och all vård kostar tusentals kronor.
Vill du hjälpa till med en gåva kan du skicka till Korskyrkans Flyktingfond 
bg 891-8302 eller swisha 123 427 29 02
TACK!

12-årig flicka våldtogs. Migrationsverket vill utvisa

När Fartun var 12 år blev hon tillfrågad om hon ville gifta sig med en man från en högre klan med mer makt. Fartun var mycket vacker och fin och mannen tänkte att hon var ett lätt byte. När han nekades att gifta sig med Fartun blev han arg och tillsammans med tre andra män från klanen våldtog de den unga och försvarslösa flickan. Efter våldtäkten hällde de en vätska på hennes rygg och tände på för att bränna upp sitt offer. Fartun fick svåra brännskador. Som om inte detta var nog sköt man henne i benet med en pistol. Fartuns bror som försökte försvara sin syster blev dödad. Fartuns far är död och kan inte heller försvara henne. Den klan som männen tillhörde utövar fortfarande ett hot mot henne om hon skulle återkomma till hemlandet.

Efter det fruktansvärda trauma som Fartun varit med om var hon sängliggande i fyra år i sitt hem. Hon vågade inte gå ut av rädsla för männen och den klan som står över henne. Hon led fruktansvärt av detta trauma. Efter en tid lyckades hon ta sig ur Somalia och levde sen i flera år som flykting i olika länder. Hon hankade sig fram, sov på gatorna och vid tillfälliga boenden. Under tiden ådrog hon sig tuberkulos. I Grekland fick hon flyktingstatus, men hon kunde inte få vård för sina sjukdomar och skador varför hon sökte sig till Sverige där hon har tagits om hand av en kvinna som hon nu får bo hos.

Jag har besökt Fartun och kan vittna om att hon är sängliggande. Hon får näring genom näringsdrycker och hon tar flera mediciner, men får bara lindring för någon timme. Hon sover dåligt på nätterna på grund av den intensiva och brännande smärta hon lever med.

Fartun känner välgrundad fruktan för att bli ett offer för den så kallade hederskulturen. Hon har ingen som kan skydda henne och hon skulle inte klara av en resa till hemlandet på grund av de svåra skador som hon lider av.

Nu jobbar jag på att få några politiker att ta upp hennes fall vid en frågestund i riksdagen. Jag har också skickat in en ny ansökan till Migrationsverket om att Sverige ska göra undantag från Dublinförordningen eftersom Grekland inte kan ge henne den vård hon behöver för att kunna överleva.


Mina önskningar inför 2019

https://www.dagen.se/debatt/bengt-sjoberg-jag-onskar-mig-1.1247458
 
Tidningen DAGEN idag
 
Vi vill se fler ta emot Jesus i sina liv. Jag ber för alla ungdomar som detta år bjudit in Jesus i sina liv genom de möten som Sebastian Stakset med flera haft i vårt land. Jag ber om fler arbetare till skörden, fler andliga fäder till de nykristna. Samtidigt är jag oerhört tacksam för alla nya människor som kommit till tro. Många har döpts i församlingar i det karga Bergslagen.

Jag önskar att de kristna inser vad vi har i tron. Att vi blir mer aktiva att praktisera vår tro genom att frimodigt vittna, be för sjuka, hjälpa praktiskt i samhället. Många människor känner sig ensamma och många lever i utanförskap. Fler och fler är positiva och nyfikna på kristen tro.

Jag är tacksam och glad för allt engagemang som varit för ensamkommande ungdomar och tacksam för många familjer som gett rum för ungdomar i sina hem. Tillsammans med andra aktörer i civilsamhället har det varit en febril aktivitet. Vi har inspirerat varandra och i kyrkorna har vi lärt känna många nya medmänniskor.

Samtidigt vill vi se fler volontärer i integrationsarbetet och ett större engagemang för flyktingar och konvertiter. Hela församlingen och dess ledning bör vara mer delaktiga. Jag har rest mycket i landet och sett att det är endast en liten grupp medlemmar som tar del i flyktingarbetet. När vi hade 50 nyfrälsta afghaner och iranier på en bibeldag i en större stad, var det endast några få svenskar med. Tänk vad många som gick miste om en stor inspiration och glädje att se dessa nyanlända prisa och upphöja Jesus!

Migrationsverket och migrationsdomstolarna underkänner många genuint troende konvertiters kristna tro. Pingst FFS genomför en studie av en mängd ”konvertitfall”. Min önskan är att vi ska få in ett bra underlag som vi sedan kan använda i dialog och samtal med politiker och migrationsmyndigheter. Religionsfriheten och rättssäkerheten måste upprätthållas.

Till sist skulle jag vilja se mer av kärlek och vilja att försöka förstå och visa respekt för andras åsikter. Tyvärr har polariseringen gått långt och samtalsklimatet är hårt och kallt.

Bengt Sjöberg, ”flyktingpastorn” Filipstad


Korskyrkans Träffpunkt Julfest

Kom precis hem från en fantastisk julfest. 25-30 personer deltog på Korskyrkan TRÄFFPUNKT i Filipstad. Vi hade laddat med 25 landgångar, lussebullar, pepparkakor, men sen kom iranierna med iransk mat i stora lass, afghaner hade bakat svenska kanelbullar som Solweig lärt dem, Jan kom med en stor bricka med goda smörgåsar och en lärare kom med en stor bricka med choklad m.m. Barnen fick julklappar. Tänk vad en sån här samling kan ge av glädje, stimulans och energi. Det finns så mycket kraft hos våra nyanlända. De var med och hjälpte till att tolka och be och samtala med dem som hade problem av olika slag och flera fick tolka på olika språk. Några berättade livfullt om drömmar som de haft. Spännande, men det tar vi en annan gång…..

 
 

Gudstjänst med praktiskt betjänande

Mycket bra gudstjänst idag med besök från Ljus i öster och Magnus Lindeman. Han talade oerhört bra, koncentrerat med ett tydligt budskap och berättade bland annat om husförsamlingar i länder där man inte får bygga kyrkor. Den lilla församlingen såg den illegala illaluktande och skräpiga soptippen i grannskapet och började köra bort sopberget, snygga till området och bygga en lekplats för barnen. Människor började fråga varför de brydde sig och sen var det bara att presentera evangeliet/injil.
Ett mycket fint och gripande inslag i gudstjänsten var en sångkör från vår församling som består av människor från ett land där det nästan inte finns någon som är kristen.
När det blev dags för fika kom familjerna fram till mig med buntar med handlingar på svenska och ville ha en förklaring. Två av våra tolkar har precis flyttat till Örebro (grattis Örebro) men nu fick andra tolkar hjälpa till. Familjerna från Afghanistan berättade att de inte får bo kvar i sina lägenheter. Man hade stängt av vattnet för att tvinga ut dem. Det var bara det att de inte hade någon stans att ta vägen och det börjar bli vinter. Nästa familj hade fått hyresavier på tusentals kronor. De bor i anvisade lägenheter som Migrationsverket hyr, men nu ska de också ut. Sen var det pappan från Irak som också förlorat dagersättning och bostad fast barnen går i skolan. Något ordnat mottagande har vad jag vet inte ordnats för någon av dessa familjer. Hur tänker myndigheterna? Så till sist var det ett gammalt par som visade mig sina gamla LMA-kort. De hade hört att de inte längre kunde få ut sina mediciner, men jag berättade att det får de, men de måste betala själva. Så firar vi gudstjänst i vår församling. Men fikat smakade riktigt gott och den unga afghanska flickan gjorde ett bra jobb liksom den unga grabben från Irak, så vi klarade på persiska och arabiska idag också.


Bönedag för konvertiter

S

 

Söndagen den 25 november bjuder pastorerna Christian Mölk, Micael Grenholm och Bengt Sjöberg in till en nationell bön- och fastedag för flyktingar och konvertiter.

De tre pastorerna har alla ett stort engagemang för att hjälpa flyktingar, i synnerhet kristna konvertiter. Pingstpastorn Christian Mölk är drivande inom Pingst Integration, Bengt Sjöberg kallas ofta för ”flyktingpastorn” utifrån sitt långvariga arbete för att hjälpa asylsökande i Filipstad, och Micael Grenholm är medförfattare till boken ”Jesus var också flykting”.

”Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen och har därför ett legitimt asylskäl, speciellt när de kommer från länder där kristna förföljs och mördas för sin tro”, säger Christian Mölk. ”Trots att det är emot svensk lag att utvisa kristna till länder där kristna förföljs och mördas så gör Sverige just det. Många flyktingar och konvertiter lever just nu i stor rädsla inför framtiden och vi behöver be till Gud om räddning för deras skull. När gränserna stängs och förvaren fylls är fortfarande fönstret mot himlen öppet.”

Pastorerna har skapat ett Facebook-evenemang för dagen där man kan dela böneämnen, Bibelord och profetiska hälsningar. Där laddar de även upp affischer att sätta upp i kyrkorna och annat material för bönedagen. Länk: https://www.facebook.com/events/283662968921658/

För mer information:

Christian Mölk: 0708-74 69 94
Micael Grenholm: 0730-35 05 27
Bengt Sjöberg: 0706-34 73 47


Spännande och glädjerikt i Korskyrkan

Det är spännande att gå på gudstjänst i Korskyrkan. Idag kom en tonårsflicka från Afrikas Horn fram och berättade om en stark dröm som hon haft. Hon berättade om tonårsgruppen och hur de stod utomhus hand i hand i en ring. Tusentals människor stod och tittade på när en av pojkarna i gruppen döptes. Vad som hände sedan var fantastiskt, men jag tror jag ska berätta om det i min kommandse bok......
Det kan vara lite rörigt ibland när vi har möte som idag då jag tolkade Peter Johansson till engelska och sen tolkade en irakisk man till arabiska och hans fru till persiska. Nya människor idag också och glädjeämnen (en familj fick uppehållstillstånd i veckan) och andra hade precis fått sitt tredje avslag. Så det blev både skratt och tårar. Just nu är det en välsignad tid med ungdomsgrupp och kvinnogrupp och barngrupp som växer. Behov och utmaningar är stora och vi önskar vi kunde göra ännu mer, men plötsligt kommer överraskningar. Någon känner sig manad att ge en gåva (swish 123 427 29 02) En kvinna från Göteborg ringde och frågade om hon fick komma förbi ikväll och lämna "enheter" (vet inte vad det heter) med Bibeln inläst på dari (ett språk som talas i Afghanistan) och på samma apparat en film om Jesus. Så nu snart lärt det ringa på dörren. Ha det så bra! Ha en bra vecka!

 


Den tomma stolen

 

För många år sedan hade vi hemgrupper i församlingen. Vi fikade, sjöng, delade livet och bad med och för med varandra. För att det inte skulle bli för inskränkt och egotrippat påminde jag då och då om den tomma stolen. Jag sa till hemgruppsledarna, att ställa fram en tom stol som ett talande budskap, att alltid vara inkluderande, bjuda in nya människor och även be en bön för någon medmänniska. Målet var att hela tiden ta in nya människor och dela hemgrupperna då de blev för stora.
Hur är det nu? Har ni det senaste året fått utöka med fler stolar vid fikabordet och kring myssoffan? Ber och önskar ni fortfarande att ni var fler i gruppen?
Varje vecka får jag brev och telefonsamtal från människor som bjudit in en ny person, att slå sig ner på den tomma stolen. Man öppnade dörren till gästrummet eller det utflugna barnets rum. Bäddade med nya lakan och Ali eller Atefeh fick flytta in.
Det blev en ny och berikande gemenskap med större sammanhållning, energi, kärlek och engagemang. Samtalen vid den varma tekoppen drog ut på tiden, ögon öppnades och vyerna vidgades.
I bönegrupper blev det nytt liv. Det var inte alls betungande att åka och hämta Ahmed och Zahra och skjutsa hem dem från hemgruppen. Och efter en tid hade Ali och Atefeh hämtat flera av sina vänner. Nu var man 15 personer och kanske skulle man ändå våga ta det där steget och dela gruppen, sätta fram fler tomma stolar.


Bönekväll en måndag-storsamling i Storfors

Den unge mannen i vita kläder står längst fram i den välfyllda kyrkan på måndagskvällen. Innan dopet vill han säga något.
-Vid alla viktiga tillfällen i livet har jag haft min far och mor vid min sida. De har alltid funnits där för mig. Idag är den viktigaste dagen i mitt liv, det är dagen då jag får börja ett helt nytt liv. Jag har inte min mor och far här. De har tagit avstånd från mig, men nu, och så sträcker han fram sina båda händer och sveper över publiken, finns ni alla här. Ni är min nya familj.
Jag går fram till honom och ger honom en kram, så går vi ner i dopvattnet.
Även en kvinna döps denna förunderliga kväll. Nya människor har kommit för att se vad det är och hur en baptistiskt dop går till. Gästerna är inte blyga utan sitter längst fram.
Det blir sång, berättelser, böner på olika språk. En kvinna har fått ett smärtsamt besked. Man samlas runt henne och visar kärlek och medmänsklighet. Efter någon timme fortsätter bönekvällen med gott fika och härlig gemenskap.
Några som kom ikväll har jobbat på annan ort hela dagen och hann bara hem för att äta. Något håller på att ske i kyrkan som gör att folk inte vill missa det som händer. Bönekväll i Storfors frikyrkoförsamling.


OM DETTA HÖR DU INTE I VALRÖRELSEN.

 

"Idag möttes jag av en verklighet som jag bara har fått berättat för mig MÅNGA gånger under de senaste veckorna. Skräckhistorier från unga killar, som kom hit som ensamkommande barn, men som nu hunnit bli "vuxna" i lagens namn. Skräckhistorier om hur migrationsverket skickar runt dem bland olika boenden över hela vårt avlånga land, hur de blir placerade i nån slags förvaring i väntan på nästa besked, hur de kastas ut på gatan från de boenden de haft som sina hem å trygga punkt de senaste åren, bara för att de fyllt 18, hur personal ersätts av väktare, vars enda syfte är att "hålla ordning" å "se till att inte vem som helst kommer in på boendet", utan någon som helst empati eller medmänsklighet i kroppen...Ja listan kan göras lång av dessa hemska skildringar. Just idag fick jag själv uppleva, se å känna av denna hantering av människor som vi i Sverige "erbjuder", när jag tillsammans med några andra volontärer oanmält gjorde ett spontant besök på Kristinehamns asylboende. Resultatet blev att vi hittade en kille som var i akut behov av psykiatrisk vård, men som ingen kunde/ville hjälpa, (vi körde honom till psykakuten CSK), väktarna stod med mycket dålig attityd å hånade oss å tänkte skicka polisen på oss. Har aldrig blivit så illa berörd, varken fysiskt eller psykiskt, eller skämts så mycket över mitt land som idag. Vad är det som händer?" Nethe

Min kommentar: Minst ett 15 tal ungdomar har inte orkat leva och begått självmord. Många går på starka mediciner. Runt om i landet jobbar civilsamhället för att rädda dessa ungdomars liv.

 
 

Min bror Kjell Sjöberg och bön för vårt land i valtider

Kristna ber för valet och vårt land. Det är bra. Bön och arbete kan och bör gå hand i hand. Men jag blir ledsen när min brors namn, Kjell Sjöberg, som varit död i många år dras in i en tvivelaktig kampanj.

Jag har skrivit boken om min bror, Bönegeneralen som reste i 100 länder och samlade kristna till att ta ansvar för sitt land. I Pakistan startade han ett 50-tal församlingar, skolor, barnhem, yrkesskolor och hjälparbete. Han ordnade läs och skrivkurser. Gav de anställda kunskaper att stå emot utnyttjande företagare genom att de fick lära sig läsa, skriva och känna till sina rättigheter. Inför bokskrivandet läste jag 105 pärmar fulla med brev. Inga brev gav en bild av främlingsfientlighet och hat mot andra religioner. Tvärtom!

När Kjell besökte byar på landsbygden i Pakistan satte han sig ner bland lokalbefolkningen och mötte muslimerna med orden. ”Vi är Abrahams bröder och jag kan berätta om Abrahams välsignelse.  I Irak blev han inbjuden till Abrahams grav dit endast muslimer hade tillträde. Han var frimodig att berätta om Jesus när han väl fått förtroende.

Dra inte in honom i sammanhang där man talar illa om vårt land. Där man för fram rena lögner om att svensk lag inte gäller i vissa områden. Där man utmålar muslimer som det stora hotet mot vårt land. Där man drar alla muslimer över en kam. Där man häcklar dem som bryr sig om flyktingar.

Under några år då jag levt med hot, lögner, sabotage och varit utsatt för olika attacker, inte minst i valtider har jag haft kontakt med SÄPO och den lokala polisen. Jag har varit på kurser som Brottsförebyggande centrum hållit och fått veta att dessa myndigheter ser nazismen som det största hotet mot Sverige och vår demokrati. Nazister i Sverige har kastat bomber i Västsverige mot flyktingförläggningar, utfört bombdåd mot Syndikalisterna. De hotar demokratin på flera orter i Dalarna. De trängde in på kommunfullmäktige i Karlstad och under pågående möte uppträdde hotfullt. Nazisten Anders Behring Breivik dödade 77 personer i Norge för några år sedan. Inför böneaktioner använder man lösryckta citat från Bibeln för att passa in i sverigedemokraternas propaganda.

Magnus Helmner skriver i tidningen DAGEN idag mycket bra: ”Några som menar sig vara troende kristna har gått in i en apokalyptisk psykos och ser, till skillnad från exempelvis Jesus, en mening i att bekämpa människor med en annan tro………………….Och det där med islam. Ni kristna som glömt berättelsen om den barmhärtige samariern, ta en titt igen! Återkom om ni finner något slags stöd för att bekämpa människor av annan härkomst, kultur eller tro i Jesu namn.”

 

 


"Oäkting", förnedrad, våldsutsatt och svårt mobbad fick nytt liv, men

I förrgår umgicks vi med våra barn och barnbarn. Idag har jag umgåtts med flera flyktingungdomar. Inte fysiskt utan genom att läsa deras berättelser och skriva juridiska inlagor. Vilka berättelser! Man blir helt tagen.
Pojken som i sitt land kallades oäkting och som man ansåg att man kunde våldföra sig på precis hur och när man ville. Pojken led fruktansvärt i flera år och fick alltid höra att han var förlorad och aldrig skulle få komma till Paradiset. Jo, det fanns en väg till Paradiset. Det var att bli självmordsbombare och döda de otrogna. Döden tycktes vara den enda utvägen, men hans försök att dö misslyckades. Han kom till andra länder där han utsattes för våld av olika slag. På HVB-hemmet i Sverige kände han sig också utanför. En oäkting som alla såg ner på, det var hans självbild.
Hans vrede och ilska kom till uttryck på boendet och många lade märke till pojken med det ilskna humöret och vredesutbrotten.
Efter en tid kom pojken i kontakt med en kyrka där han fick höra om Guds kärlek, att han är älskad precis som man är. Att man kan få ett helt nytt liv. Pojken sög in allt han fick höra och vid dopet kände han sig totalt ren, ny inombords och glad och lycklig.
Vid den stora och långa intervjun hos Migrationsverket berättade han om sitt liv och han beskrev oerhört målande och detaljrikt det nya livet. Han beskrev hur lagar och regler präglade hans gamla liv och han jämförde det med Gamla Testamentet. Men i Nya Testamentet kom Jesus med nåd och kärlek och nu kände han sig för första gången i sitt liv älskad och värdefull. Migrationsverkets handläggare lyssnade, men återknöt inte till pojkens berättelse utan fortsatte att kräva svar på sina teoretiska och formella kunskapsfrågor. Så tragiskt!!! Pojken hade ju en fantastiskt självupplevd berättelse. Så kom beslutet och domen från migrationsmyndigheterna. Pojkens kristna tro ansågs inte genuin och äkta!!! Han ska utvisas till sina plågoandar, våldet, förtrycket och striderna. Jag har nog aldrig läst en så bra berättelse från en ung pojke och trodde inte mina ögon då jag idag läst igenom de många sidorna i protokollet. Hur i all sin dar ska man få Migrationsverket att förstå hur en självmordsbenägen ung pojkes liv kunde förvandlas av KÄRLEK? Det blir min uppgift i morgon.


Tidigare inlägg
RSS 2.0