Semesterpratare idag i P4 Värmland

http://sverigesradio.se/varmland
Du kan lyssna till mitt sommarprat i Radio Värmland här. Programmet sändes idag och sänds i repris på torsdag denna vecka kl. 15.04
I programmet berättar jag om den kraft som finns i förlåtelse.http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/565033?programid=3727
 
 

Sång och musikfest lördag kl.18

 
PÅ LÖRDAG DEN 13 JUNI KLOCKAN 18 GÄSTAS VI AV EN GOSPELKÖR FRÅN ÅRJÄNGS
KYRKOR. KORSKYRKAN I HÄLLEFORS LIGGER PÅ BRANDINVÄGEN
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Vi har servering efter mötet. Just DU är välkommen!
 

Ett mycket annorlunda 1- majtåg

Klockan 6.01 på 1 maj väcktes jag av en vän som ringde och berättade att det brann på asylboendet i Filipstad. Min vän bad mig komma dit. Trots ett besvärligt ryggskott gick jag dit så fort som jag kunde.
Synen som mötte mig var kaotisk och allvarlig. Jag räknade till nio ambulanser, fem eller sex brandbilar och en mängd polisbilar. Det rykte från asylboendet och utanför stod cirka 110 asylsökande. Några hade inte fått på sig sin ytterkläder och skor. Andra hade hunnit få med sig sin dokumentväska, men de flesta hade inte fått med sig någonting.

Personal på plats frågade om jag kunde visa de asylsökande vägen till kommunens uppsamlingsplats, dit POSOM-gruppen var på väg. (POSOM står för psykiskt och fysiskt omhändertagande) Jag tittade snabbt ut över gården där de stod och kände igen några som brukar tolka på vårt språkcafé i kyrkan. Jag informerade vart vi skulle gå och började gå. Bakom mig hade jag ett tåg på cirka 120 personer. Det var säkert årets märkligaste första majtåg. Vi gick genom centrala delarna av staden mot Kyrkans Hus, men klockan var bara halv sju på morgonen och inga filipstadsbor var ute och såg den brokiga skaran av vandrare. Några hade precis kommit till Sverige och överlevt båtfärden över Medelhavet.

När vi kom in i Kyrkans Hus stod prästen och gräddade våfflor. Diakonen och medlemmar från Röda Korset fanns på plats liksom folk från kommunen och polis och räddningstjänsten. Affärerna var stängda och brödet räckte inte till alla hungriga och frusna människor. Jag gick och hämtade min bil och åkte runt till kyrkorna i stan och tömde kylskåp och frysboxar på smör, bröd, ost och jag hittade även ett antal kanelbullar hemma i vår frys. Åkte ner till Kyrkans Hus där man ivrigt väntade på att kunna göra sig smörgåsar och dricka kaffe eller te.

Vi försökte informera de som drabbats av branden och efter en tid kom migrationsverket som berättade att man skulle leta nya asylplatser, men att de boende skulle beredas plats på flera orter runt om i Värmland. Timmarna gick och fram emot kvällen hade det ordnat sig för de flesta. En hel del passade på att besöka Vasakyrkan för att hämta kläder.

Dagen efter drog vi igång en insamling i Värmland där vi speciellt gick ut med upprop om behov av herrskor. Ett 20-tal män gick barfota eller hade foppa-tofflor. Det ordandes med transport till olika boenden med kläder. Endast ett fåtal par skor kom in.

I dagsläget vet vi inte vad som orsakat branden. Lika dant är det med Erikshjälpen Second Hand som brann i början av februari i år. Det har varit många bränder under det senaste året. Många frågar sig vad det är som pågår i vår vackra och idylliska stad.

Erikshjälpen Second Hand var en mötesplats för de flesta asylsökande och nyanlända med uppehållstillstånd. Genom åren har tusentals människor passerat. Nu står allt precis som efter branden. Vi hoppas att en ny butik ska kunna öppnas.

 
 
 

Semesterpratare i Radio Värmland

Med start måndagen den 15 juni möter du varje vecka i sommar en av våra semesterpratare. Ninni Schulman, Soheila Fors och Johannes Klennell är några av profilerna du kan lyssna på i hängmatten.

Jag är en av dem som fått förtroendet att vara semesterpratare.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6164578

               

Programmen sänds måndagar kl.15.00 med repris torsdag samma vecka.

Här är sommarens lista:

  • 15 juni (och 18 juni) Ninni Schulman, deckarförfattaren som sätter Värmland och Hagfors på kartan genom sina böcker.
  • 22 juni (och 25 juli) Bengt Sjöberg, pastorn från Filipstad som berättar om kostnaden och glädjen av att ge.
  • 29 juni (och 2 juli) Maria Westerberg, konstnären som hittar sin konst i pinnar och räddades av skogen.
  • 6 juli (och 9 juli) Yngve Segerström, mannen som har lärt värmlänningarna att dansa.
  • 13 juli (och 16 juli)  Soheila Fors, kvinnan bakom flera tehus, som är en mötesplats för bara kvinnor. Hon berättar även om sin lite ovanliga uppväxt.
  • 20 juli (och 23 juli)  Johannes Klenell, redaktör på tidningen Galago. En serietidning som samlar för svenska tecknade serier för en vuxen publik.
  • 27 juli (30 juli)  Joanna Halvardsson, bloggerska och föreläsare  som ska berätta för oss om hur det är att leva med Aspergers syndrom.
  • 3 augusti (och 6 augusti)  Rania Shemon-Olsson, nyhetsankaret på TV4 som berättar om hat och hot bara för att man gör sitt jobb
 
 
 

Tragedierna på Medelhavet

För några dagar sedan träffade jag några kvinnor från Eritrea på vårt språkcafé. Vi satt och fikade och pratade. De hade ägnat god tid åt sina frisyrer som bestod av olika flätor, lockar och hårförlängningar. Jag frågade hur de tagit sig hit till Sverige. De berättade om fasansfulla dygn på en överlastad och ranglig båt. Alla passagerare stod tätt sammanpackade i flera dygn. Jag undrade hur de bar sig åt när de behövde gå på toaletten, men fick endast några lågmälda svar medan kvinnorna slog ner blicken.
-Vi fick inte röra oss för då kunde båten kantra, fick jag till svar. Jag kunde bara ana hur fruktansvärt svårt och förnedrande det måste ha känts för dessa vackra kvinnor med stark integritet och värdighet. Jag tänkte, att detta vansinne måste få ett slut. 1495 drunknade då Titanic förliste. Bara under 2014 drunknade 3419 personer i Medelhavet på sin väg till Europa. Bara de senaste dagarna har fler drunknat än vad som skedde med Estoniakatastrofen. EU har stängt alla lagliga vägar! Nu MÅSTE rättfärdiga och humanitära vägar öppnas samtidigt som man omintetgör och krossar smugglarnas smutsiga och fruktansvärt inhumana verksamhet.
Idag läste jag två bra artiklar i ämnet som jag länkar till med hopp om att trycket mot EUs länder ökar, så att lagliga vägar öppnas och att vi får ett slut på detta vansinne. Det ena är ett öppet brev från Farrs ordförande och den andra artikeln är skriven av barnläkaren Lars H Gustafsson. Läs och sprid!
Bengt Sjöberg

Öppet brev från FARR:s ordförande Sanna Vestin
till Sveriges representant vid EU:s utrikesministermöte 20 april 2015
Utrikesminister Margot Wallström

RÄDDA LIV NU - ÖPPNA LAGLIGA VÄGAR FÖR FLYKTINGAR!
”Ännu en fartygskatastrof i Medelhavet, med det ofattbara dödstalet av 900 människor, måste leda till att EU:s utrikesministrar sätter prestige och rättfärdiganden åt sidan och agerar tillsammans omgående för att inte fler liv ska spillas. Sverige kan gå i spetsen genom konkreta förslag och erbjudanden.
Att diskutera hur döden i Medelhavet ska stoppas utan att diskutera lagliga vägar för flyktingar Låt nu inte diskussionen om asylvisum förvrängas till en diskussion om hur flyktingarna ska hållas utanför EU! Det som behövs, med tanke på situationen i EU:s grannländer, är just lagliga och säkra vägar för att söka asyl inom unionen, och för familjeåterförening.
Hur asylvisum och humanitära visum kan utformas har redan utretts många gånger. EU-parlamentet publicerade så sent som hösten 2014 en studie av hur EU:s nuvarande regelverk kan användas och drog slutsatsen att medlemsstaterna har en skyldighet att använda viseringskodens möjlighet att utfärda humanitära visum.
FN:s flyktingkommissionär António Guterres vädjade igår till EU om utökad kvotmottagning, humanitära visum och bättre möjligheter till familjeåterförening.
Låt oss få höra dig idag ställa dig bakom FN:s förslag och försäkra att Sverige kommer att gå i spetsen genom att öka antalet kvotflyktingar och börja använda humanitära visum, samtidigt som du kräver utökade räddningsaktioner och samarbete om mottagandet inom unionen.
Här kan du läsa brevet i sin helhet: http://www.farr.se/sv/18-nyheter/1042-oppet-brev-till-margot-wallstrom-radda-liv-nu
Och här kan du läsa en mycket tankeväckande artikel av författaren och barnläkaren Lars H Gustafsson
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/vi-ar-alla-migranter/
Vi är alla migranter
Sverige står inför ett val, men det finns bara en väg att gå: anständighetens. Det skriver barnläkaren och författaren Lars H. Gustafsson.
”Det är en illusion att tro att vi ska kunna fortsätta leva ostört i den privilegierade enklav som vi ser som vår. Genom internet och sociala medier vet snart hela världen hur gynnade vi är. De missgynnade kommer tillbaka. Ju mer avvisande och diskriminerande vi varit tidigare, desto mer hat kommer vi då att möta.
Men det finns ett alternativ – den anständiga vägen. Då bestämmer vi oss för att en gång för alla sluta skilja mellan "vi" och "dom". Vi tar fasta på FN-stadgans formulering om att vi alla, utan undantag, är "medlemmar av människosläktet". Vårt hem är jorden. Vi förvaltar den gemensamt.”


Jag föreslår att regeringen inbjuder till en brett upplagd konferens om dessa avgörande viktiga framtidsfrågor. Till den bör inbjudas inte bara politiska partier och myndigheter utan också representanter för näringsliv och fack, kyrkor och samfund, liksom alla de frivilligorganisationer som arbetar med humanitärt stöd, bistånd och frågor som har med långsiktig hållbarhet att göra.


Öppen Kyrka i Hällefors

 
Följde med våra "teampojkar" Jonathan och Daniel till Öppen Kyrka/Språkcafe´i Hällefors idag. De gör ett mycket bra arbete. Idag besök av kyrkoherden samt Nerikes Allehanda. I Filipstad kommer det fler än 80 personer, men i Hällefors cirka 15-20 personer. Då hinner man hälsa och prata med alla. Pojkarna undervisade i svenska och jag sjöng och spelade och vi lärde svenska genom sångerna. Vi fick gott fika. En ung man frågade om vi kunde lära honom hur man ber till Gud. Det kändes meningsfullt att få berätta. Här är några som tyckte det var okey att vara med på bild.

Intervjuer om min bok

 
Här vinkar Ola Finell på Radio Värmland efter avslutad intervju.
Tidningsklippen är från Filipstads Tidning
 
 
 

Min svaghet har aldig hindrat Gud

Filipstads Tidning river om min bok "Flyktingpastorn" Min svaghet har aldrig hindrat Gud.
Här är texten:
Bengt berättar om barndomen, engagemanget – och bullarna


LIVSBERÄTTELSE. Bengt Sjöberg föddes in i en frikyrkofamilj och både far och två storebröder var kända profiler inom Pingströrelsen.
Själv skulle han jobba med helt andra saker – trodde han. Till sist blev han ändå både pastor och något av en missionär i sitt eget land.
Nu har han skrivit en bok om sitt liv, och i den ryms både skolåren i Japan – då han blev relegerad! – flyktingarna han hjälpt och de berömda bullarna.

 

Flyktingpastorn är titeln på boken och visst är det som pastor och hjälpande hand åt många flyktingar han blivit rikskänd, men hans liv har innehållit mer än så.
I sin bok berättar han om hela sin livsväg från födseln till nu och det blir en brokig berättelse som handlar om alltifrån den annorlunda uppväxten i frikyrkofamiljen Sjöberg, till hur han mer eller mindre slumpartat hamnade inom politiken.
Berättar för barnbarnen
Hela bokprojektet började med att han ville skriva ner lite för barnbarnens skull. De är åtta stycken och några av dem har till och med haft råmanuset till boken som godnattsaga!
-Min äldste son läste för sina barn ur boken, berättar Bengt.
Det var det han skrev om hur det var när han var liten som barnbarnen fick lästa för sig, och de delarna av boken började han skriva redan för tjugo år sedan.
-Det låg i någon byrålåda, men jag tog fram det och sen har jag skrivit lite då och då, men det har alltid kommit andra, mer akuta saker emellan, säger han.
Det blir lätt så för en person som har svårt att säga nej när någon behöver hjälp, och som blivit bra på att ta sig fram i de vindlande vändningarna i migrationsärendena. I boken beskriver han hur ibland tänkt att nu får det räcka, nu orkar jag inte, nu kan jag inte mer – men "ett samtal kan jag ju ringa", och så har allt varit i gång igen.
Så är också det här med att hjälpa andra något nästan nedärvt i den Sjöbergska själen. Pappa var Tage Sjöberg, nära medarbetare till Lewi Pethrus och missionär i länder som Pakistan, Japan, Thailand och Sri Lanka. Bengts storebröder Stanley och Kjell gick i hans fotspår som pastorer och missionärer. Att tänka på andra, utanför den egna familjesfären, fanns med från början.
-Det kommer ju ifrån att när jag växte upp var båda mina bröder ute i vida världen och pappa var globetrotter, och de kom hem och berättade. Som när Stanley följde med pappa till Turkiet där det varit jordbävning och kom hem och berättade om människor i nöd som vi måste hjälpa. Pappa var också med i Erikshjälpens första styrelse. När han åkte till Bangladesh där det varit en stor översvämning behövdes det pengar till tält och då gick jag och sålde Erikshjälpens tidning. Då var jag kring tio år.
Minst och ensam
Men det stora internationella engagemanget i familjen har också påverkat på andra sätt.
-Familjen har varit stor, men inte alltid sammanhållen, säger han.
Med en pappa som var ute i världen och missionerade och syskon som är mycket äldre, blev det en hel del ensamma stunder för barnet Bengt. Periodvis fick han bo hos sin mormor och morfar i Roslagen. Där var lekkompisarna få och fritiden fylldes med en hel del fiske.
-Jag blev väl lite av ensamvarg mitt i allt. Men då värdesätter man gemenskapen mer, när man väl har en gemenskap, säger han.
Som lillebror var han ofta för liten för att få följa med ut i världen, men en sejour i Japan blev det i alla fall. Både mor och far skulle dit och han fick åka med och gå i internatskola. Det var ett liv som hade sina utmaningar – han och bästisen Roland gjorde uppror mot de hårda reglerna, vilket fick till följd att de blev relegerade i två veckor efter en rymning.
De två åren i Japan gav även den nyttiga erfarenheten av hur det känns att vara främling i ett land. "Amerikaner, amerikaner" skrek ungdomar efter honom på gatan och kastade sten. Den upplevelsen är kanske en nyckel till att han haft så stor förståelse och så stort engagemang för dem som kommer till Sverige från andra länder.
En svårt värkande rygg gjorde att ett liv som resande predikant inte var aktuellt, men världen kom ändå till honom, genom arbetet med flyktingarna. Många av dem har blivit frälsta och nog kan man se honom som en missionär i sitt eget land. Pastor blev han också, en med ibland okonventionella metoder, som exempelvis "bullgerillan", där hembakta bullar blev basen i en kontaktskapande ungdomsverksamhet. Han har kört en kundvagn lastad med bullar genom stan många helgnätter.
Bullar och gädda
Apropå bullarna tycker hans fru att han nämnt dem lite för ofta i boken. Men andra har hört av sig för att få recept, tips på hur man varierar gädda och hur man lagar falukorv med senapssås, som han också skriver om i boken.
-Det får väl bli en receptbok nästa gång, säger han med ett leende.
Fast strax kommer han på, att det nog kan bli svårt. Han är inte typen som följer recept slaviskt:
-Jag har ett grundrecept, men jag är spontan, så det blir aldrig riktigt lika, säger han.
Kanske är det rent av en god sammanfattning på själva livsvägen också, den han berättar om i boken. Ibland kan livet kännas utstakat på förhand, ibland rullar det i trygga hjulspår men ofta tar det sig egna vägar och krumbukter. Bengt har tagit sig an de mest skilda uppgifter och trots – eller tack vare? – starka förebilder med starka åsikter, har han allt gått sin egen väg ändå.




Sång o musikmöten till helgen

Något om Lennart Larsson
 

Lennart Larsson är en svensk evangelist med hela Norden som sitt
arbetsfält. Det händer att han kallare sig sverigest mest norske predikant.
Han är född i Fredriksberg i Dalarna, har bott 18 år I Halden, Norge, men sedan 2006 i Sverige.
Inte sammanhängande, men dock i ungefär 28 år, har han haft en resande tjänst. I perioder har han haft ett “vanligt” arbete eller en pastorstjänst.
Sången och musiken har stor betydelse, och sångrepertoaren betecknas som “tidlös”. Den är också nog så varierad, och Lennart ackompanjerar sig själv med antingen digitalt piano eller dragspel. Ibland ordnas ett “husband” med lokala krafter i de församlingar som besöks.
Utantill
Det kanske mest kännetecknande för hans sångkvällar är att publiken får önska sånger. Det lär vara så att han kan c:a 400 sånger utantill. Ofta frågar han :”vad vill ni att jag skall sjunga”, och för det mesta klarar han av det som kommer. Att möta en publik som har ett stort inslag av lite “ovana” besökare, vad beträffar kristen verksamhet, gläder Lennart.
Genom åren har det blivit en hel del inspelningar. CD men också video och dvd. Flera arrangemang där han sjunger önskesånger live – någon gång med hjälp av lokala musiker – finns på dvd. Han har dessutom medverkat i sångprogram i norsk såväl som svensk tv. Två instrumentala cd tillsammans med musiker, som tidigare har medverkat på hans
nspelningar är också tillgängliga.
I Tv
Genom åren har det blivit en del medverkan i olika tv-program.
Tillsammans med sonen Hans-Bertil eller ensam ses han på såväl Kanal 10 som Visjon Norge av och till.
Specialitet
“O Store Gud” sjunger Lennart mer än gärna. Han har samlat på sig
refrängen på mer än 25 olika språk. Han påstår att det är världens mest spridda sång alla kategorier.
Att kvällarna/samlingarna med Lennart har en glad ton och ett viktigt budskap, önskar han att understryka.
Samlingarna hålles i Vasakyrkan Filipstad på lördag den 7 februari klockan 18 och i Korskyrkan i Hällefors på söndag den 8 februari klockan 11

Nu har min nya bok kommit

 

Det var en kristen konferens i Dala-Järna i början av 1980-talet och missions­pastorn Christer Lindberg talade. Då fick han ett speciellt budskap – en så kallad profetia – till Bengt Sjöberg. Han såg Bengt omgiven av människor från många länder. Christer Lindberg började gråta, medan han berättade att Bengt skulle få vara Guds redskap för att föra många människor från olika länder fram till en tro på Jesus. Åhörarna tänkte nog att Bengt skulle bli missionär, men för Bengt var det en omöjlig tanke på grund av mycket svåra ryggproblem. På 1980-talet fanns det heller inga invandrare på orten.

Profetian blev en verklighet. Idag kan Bengt Sjöberg se tillbaka på snart tre decennier av engagemang för att hjälpa människor som flytt från krig, oroligheter och förföljelse. I tidningar, radio och TV har han blivit känd som flyktingpastorn och utsågs 2009 till ”Årets förebild” av tidningen Dagen.

Vad är det som har format honom och gjort honom till den han är? I den här boken berättar Bengt Sjöberg om uppväxten i en familj som varit starkt engagerad i internationellt arbete. Han skriver om sina två år i Japan på 1960-talet då han fick smaka på främlingsfientlighet och fördomar när folk kastade sten på honom och skrek ”amerikanare, amerikanare”.

Bengt Sjöberg beskriver sin kamp för flyktingar i nöd. Han har kämpat mot iskall byråkrati, blivit utsatt för sabotage som kunnat kosta honom livet och drabbats av hjärtflimmer och stressreaktioner när bakslagen kommit trots alla insatser. Han har sett konsekvenserna av främlingsfientlighet och fördomar och upprörts över orättvisor. Dessutom har en svår ryggvärk och tinnitus plågat honom sju dagar i veckan.

Bengt Sjöbergs biografi skildrar också glädjen när en människa som flytt för sitt liv får uppehållstillstånd, när Migrationsverket till slut övertygas om att en person riskerar att dödas i sitt hemland, och när människor vänder sig till Jesus och äntligen får uppleva den frid de så länge sökt.

Bengt Sjöbergs biografi skildrar ett innehållsrikt liv med mycket dramatik och ett engagemang som haft livsavgörande betydelse för många.

Format: Inbunden med skyddsomslag, 202 sidor
Utgiven: 2015
Utgiven av: Sjöbergs Förlag
ISBN: 978-91-86935-91-7

Ingen ska kunna säga: "Jag visste inte"

Här är en mycket ovanlig inlaga till Migrationsverket. Jag brukar verkligen inte skriva så här.

Begäran om human behandling av S,Medborgare i Syrien med ärendenummer…………………………………………..
Ombud: Bengt Sjöberg
Jag har ingen lagparagraf att hänvisa till. Jag känner till Dublinförordningen och jag känner till att varje EU-land skall ha likartad behandling av migranter. Att EU-länderna håller varandra om ryggen och inte kritiserar varandra. Att principen om första asylland är till för staterna och inte för människorna. Att Ni kan känna er fria av att ha uppfyllt Era skyldigheter och att ingen kan fälla Migrationsverket eller Migrationsdomstolen för något formellt fel. Ni gjorde bara som man ska enligt lagen.
Jag vet att jag skriver denna inlaga i onödan. Beslutet om att överföra S lär redan vara fattat. Biljetten ligger på bordet. Hans väskor med alla hans personliga saker lovade ni att skicka till honom. Sin medicin skulle han också få, men när vi pratades vid i torsdags hade ingenting ännu kommit. Kanske hinner den fram tills han ska skickas iväg.
Jag skriver ändå denna VUT för att man kanske någon gång i historien kommer att titta på alla de ärenden med människor som vädjade om medlidande och om förbarmande. Som vädjade för sina liv och som berättade de mest hemska berättelser från Grekland, Bulgarien, Ungern och Italien. Medan de med darrande stämma och oro och ångest i blicken målade upp de mest hemska bemötanden som de varit med om. Fängslade utav den enda anledningen, att de flydde från krigets Syrien. Slagna och sparkade av poliser. Bortjagade av ilskna rasister och beskjutna av galna nationalister. S blev opererad, men två dagar efter operationen kastades han ut på gatan där han fick klara sig bäst han kunde. Där låg han blödande, hungrig och törstig. Folk gick förbi och ögnade honom knappast en blick. Till sist kom en muslimsk man fram till honom och erbjöd ett rum i hans lilla lägenhet. Där fick han vila och återhämta sig några dagar.
Jag skriver detta för att ni ska veta, att vårt sista samtal på telefon, slutade med att S berättade att han gett upp. Han vill inte vara i Europa utan återvänder hellre till krigets och fasornas Syrien! Vi vädjade till honom. Vi försökte tala mod och styrka in i hans förtvivlade sinne.
När vi träffades i kyrkan för två veckor sedan visste vi inte att vi inte skulle ses mer. Jag kände ändå något märkligt när vi satt och pratade. Plötsligt var det som om himlen landade i rummet på kyrkans expedition. Jag fick en tanke att jag skulle berätta om Jesus och den frid och glädje man kan få uppleva genom tron på Jesus. Jag berättade att han kunde få ta emot Jesus i sitt hjärta och att han inte behövde vänta på dagen för dopet som han hade sett fram emot. Han kunde redan nu kalla sig kristen eftersom han bjudit in Jesus i sitt liv. Vi läste några bibelord och sen bad jag tolken och S att vi skulle ta varandra i händerna och gemensamt be för vår vän. Just då kändes det som om Gud själv kom till oss. Det är genom tron på Gud som jag hoppas att S skall kunna räddas undan våld, krig och död.
Jag inser att det inte går att hänvisa till något avsnitt i Utlänningslagen och att situationen är nattsvart för min vän. Men nu kan ni inte säga att Ni ingenting visste om hans situation. Tänk två år på flykt genom hela Europa och ingen vill ge honom ett värdigt liv. Två år av sjukdom, lidande och trauma. Två år allt medan han hör nyheter om vilka som dött och fått halsarna avskurna i hans hemland. Två år av oro och ängslan för föräldrar och släktingar och vänner. Två år som kändes som en evighet.
Det enda som jag kan hänvisa till är om det finns någon chans att visa medmänsklighet och låta S få stanna av humanitära skäl. Han planerade att låta döpa sig och bli medlem i en kyrka. Där skulle han få hjälp med att integrera sig och bli en ansvarstagande svensk medborgare.
Filipstad den 24 januari 2015
Bengt Sjöberg

Kom till Korskyrkan i morn (lörd)

 
Stefan Björk skriver om sitt besök i Hällfors i morgon. Välkommen med!
Vi har annonserat och skrivit en liten artikel i Nerikes Allehanda.

IMORGON ÄR EN UNDERBAR DAG!
Jag och Niclas har i flera år förberett oss att när Niclas blir fri ska vi åka ut och vittna och inspirera människor i olika sammanhang.
Niclas har tillbringat 20 år bakom lås och bom i fängelse.
Vi är nu under våren bokade på ett flertal platser och börjar med att besöka Korskyrkan i Hällefors.
Detta blir en fantastisk dag!
Välkommen!
Stefan
-----------------
MÖTESTIDER!
24 jan kl Möteskväll med Stefan Björk och Niclas Löfdahl:
kl 15 Seminarie, hur vi delar evangelium med våra vänner och grannar
kl 18 Väckelsemöte


Hjälpa människor på flykt

Att hjälpa människor på flykt är något av det viktigaste som vi kan göra.
Med dessa ord inleddes ett upprop från 380 kristna ledare några dagar före jul. Uppropet fick stort massmedialt utrymme. Här en länk till tidningen DAGEN 
http://www.dagen.se/debatt/380-pastorer-flyktingpolitiken-inte-f%C3%B6r-gener%C3%B6s-1.306400
Vi skrev i inledningen: ”Sverigedemokraternas valframgång i senaste valet och deras ambition att göra invandringen till en huvudfråga i ett nyval gör oss mycket bekymrade.
Många myter och förenklingar om invandringen sprids i dag via främlingsfientliga hemsidor. Invandringen och invandrare lyfts fram som en viktig orsak till ett antal svenska problem, som ökad arbetslöshet, ökad kriminalitet, ökad islamisering och ökad gettoisering av vissa områden i våra större städer, med mera. Sorgligt nog så har dessa tankar även fått ett fäste ibland kristna.”

Så drog debatten igång ännu mer trots eller tack vare jul- och nyårsledigheter. Jag tror att jag aldrig mått så dåligt av alla skriverier och hätska utfall mot invandring, muslimer och att vi som kristna ledare blandat oss i samhällsdebatten. Jag kan inte vara tyst när jag ser hur Sverigedemokrater delar upp folk i grupper som inte får räknas in i nationen Sverige. När jag sett hatet från rasister, upplevt klappjakten mot de värnlösa barnen, när jag fått hatbreven, sett rädslan hos flyktingarna då gäng kastat in stenar på nätterna i asylboendet. Jag har hört pensionärerna skrika åt mig på gatan. Jag har fått brev från människor som visat sitt hat mot muslimer, när jag försökt bygga broar till andra religioner. Jag har suttit i kommunfullmäktige då en sverigedemokrat la en motion om att repatriera, dvs skicka tillbaka 90 procent av våra invandrare. Det skulle i vår församling betyda halva församlingen. NEJ, sånt går direkt emot den kristna tro som jag lärt känna.

En dag då debattens vågor gick höga var min fru och jag ute på en resa.
Vi stannade bilen för att köpa spolarvätska. När jag stod på parkeringen kom en man emot mig. Jag kände igen honom som en av de anställda på Migrationsverket. ”Håller du fortfarande på med att hjälpa invandrare”, frågade mannen. Många tankar for genom mitt huvud. Jag mindes möten på hans kontor då stämningen var fruktansvärt jobbig. De asylsökande som skulle utvisas grät och var desperata. Jag visste att han inte var den person som var ansvarig för besluten, utan bara ansvarade för att verkställa fattade beslut, men visst hade vi argumenterat en hel del……”Jo, men jag är inte så engagerad i enskilda ärenden, utan fungerar oftast som rådgivare till andra och jag föreläser en del för olika nätverk”, blev mitt svar. ”Du Bengt, sluta aldrig med att hjälpa dem” sa han och gjorde en gest mot hjärtat. Vi fick ett fint samtal där på en parkering någonstans i Sverige. Den lilla episoden blev till uppmuntran och inspiration.

Inspiration att orka hålla ut kan behövas när man som jag varit engagerad för flyktingar i snart 30 år. I torsdags hade vi språkcafé i kyrkan. Det kom cirka 90 personer! En av dem som jag är juridiskt ombud för, berättade att han skulle åka till Migrationsverket för att förnya sitt LMA-kort. Han var livrädd att polisen skulle komma och ta honom eftersom han hade fått avslag på asylansökan. Jag kollade hans ärende och skrev ett brev till MV att vi förberedde en begäran om verkställighetshinder. Jag fick lugnande besked från en handläggare och rekommenderade mannen att åka in till Migrationsverket. När han kom dit ringde handläggaren polisen som kom och tog honom och förde honom till förvaret. Dagen efter ringde jag och pratade med handläggaren och undrade varför hon inte berättat att ärendet hade överförts till polisen. Hon svarade då, att jag inte ställt just den frågan! Jag fick igår hans dossier på 100 sidor och ska skriva en inlaga. Mannen ska överföras till Italien där han nyopererad och med blödande sår kastades ut på gatan för att klara sig bäst han kunde. På grund av fler akuta asylärenden hinner jag inte skriva mer i denna bloggpost. Kampen går vidare för medmänsklighet, kärlek och respekt för människovärdet.

Församlingen utvärderas

Blev lite förvånade då vi svängde in på kyrkans parkering och såg att det knappast fanns någon mer parkeringsplats ledig. Vad lockade så många att komma denna kväll? Jo, utvärdering av två år som ny församling i Hällefors-Filipstad. Vi tittade tillbaka, analyserade grundligt var vi befinner oss och tittade framåt med stor glädje och inspiration. Vi har delat ut en enkät som vi ska studera ytterligare, sammanställa och sätta in lämpliga åtgärder för förnyelse, korrigeringar och nya utmaningar samt visioner. Efter smörgåsar, te/kaffe blev det spontan bön då många ville ta emot mer av den helige Ande. En riktig glädjestund då vi blev rustade att gå ut och möta våra medmänniskor.

Möte på parkeringen

Vi stannade bilen för att köpa spolarvätska. När jag stod på parkeringen kom en man emot mig. Jag kände igen honom som en av de anställda på Migrationsverket. "Håller du fortfarande på med att hjälpa invandrare", frågade mannen. Många tankar for genom mitt huvud. Jag mindes möten på hans kontor då stämningen var fruktansvärt jobbig. De asylsökande som skulle utvisas grät och var desperata. Jag visste att han inte var den person som var ansvarig för besluten, utan bara ansvara...de för att verkställa fattade beslut, men visst hade vi argumenterat en hel del......"Jo, men jag är inte så engagerad i enskilda ärenden, utan fungerar oftast som rådgivare till andra och jag föreläser en del för olika nätverk", blev mitt svar. "Du Bengt, sluta aldrig med att hjälpa dem" sa han och gjorde en gest mot hjärtat. Vi fick ett fint samtal där på en parkering någonstans i Sverige för bara några dagar sedan.

RSS 2.0

Frälsaren

En iRing webbring.

Slump

Lista

Nästa


Bloggtoppen.se BlogRankers.com Blogglista.se Religion bloggar Religion