Spännande och glädjerikt i Korskyrkan

Det är spännande att gå på gudstjänst i Korskyrkan. Idag kom en tonårsflicka från Afrikas Horn fram och berättade om en stark dröm som hon haft. Hon berättade om tonårsgruppen och hur de stod utomhus hand i hand i en ring. Tusentals människor stod och tittade på när en av pojkarna i gruppen döptes. Vad som hände sedan var fantastiskt, men jag tror jag ska berätta om det i min kommandse bok......
Det kan vara lite rörigt ibland när vi har möte som idag då jag tolkade Peter Johansson till engelska och sen tolkade en irakisk man till arabiska och hans fru till persiska. Nya människor idag också och glädjeämnen (en familj fick uppehållstillstånd i veckan) och andra hade precis fått sitt tredje avslag. Så det blev både skratt och tårar. Just nu är det en välsignad tid med ungdomsgrupp och kvinnogrupp och barngrupp som växer. Behov och utmaningar är stora och vi önskar vi kunde göra ännu mer, men plötsligt kommer överraskningar. Någon känner sig manad att ge en gåva (swish 123 427 29 02) En kvinna från Göteborg ringde och frågade om hon fick komma förbi ikväll och lämna "enheter" (vet inte vad det heter) med Bibeln inläst på dari (ett språk som talas i Afghanistan) och på samma apparat en film om Jesus. Så nu snart lärt det ringa på dörren. Ha det så bra! Ha en bra vecka!

 


Den tomma stolen

 

För många år sedan hade vi hemgrupper i församlingen. Vi fikade, sjöng, delade livet och bad med och för med varandra. För att det inte skulle bli för inskränkt och egotrippat påminde jag då och då om den tomma stolen. Jag sa till hemgruppsledarna, att ställa fram en tom stol som ett talande budskap, att alltid vara inkluderande, bjuda in nya människor och även be en bön för någon medmänniska. Målet var att hela tiden ta in nya människor och dela hemgrupperna då de blev för stora.
Hur är det nu? Har ni det senaste året fått utöka med fler stolar vid fikabordet och kring myssoffan? Ber och önskar ni fortfarande att ni var fler i gruppen?
Varje vecka får jag brev och telefonsamtal från människor som bjudit in en ny person, att slå sig ner på den tomma stolen. Man öppnade dörren till gästrummet eller det utflugna barnets rum. Bäddade med nya lakan och Ali eller Atefeh fick flytta in.
Det blev en ny och berikande gemenskap med större sammanhållning, energi, kärlek och engagemang. Samtalen vid den varma tekoppen drog ut på tiden, ögon öppnades och vyerna vidgades.
I bönegrupper blev det nytt liv. Det var inte alls betungande att åka och hämta Ahmed och Zahra och skjutsa hem dem från hemgruppen. Och efter en tid hade Ali och Atefeh hämtat flera av sina vänner. Nu var man 15 personer och kanske skulle man ändå våga ta det där steget och dela gruppen, sätta fram fler tomma stolar.


Bönekväll en måndag-storsamling i Storfors

Den unge mannen i vita kläder står längst fram i den välfyllda kyrkan på måndagskvällen. Innan dopet vill han säga något.
-Vid alla viktiga tillfällen i livet har jag haft min far och mor vid min sida. De har alltid funnits där för mig. Idag är den viktigaste dagen i mitt liv, det är dagen då jag får börja ett helt nytt liv. Jag har inte min mor och far här. De har tagit avstånd från mig, men nu, och så sträcker han fram sina båda händer och sveper över publiken, finns ni alla här. Ni är min nya familj.
Jag går fram till honom och ger honom en kram, så går vi ner i dopvattnet.
Även en kvinna döps denna förunderliga kväll. Nya människor har kommit för att se vad det är och hur en baptistiskt dop går till. Gästerna är inte blyga utan sitter längst fram.
Det blir sång, berättelser, böner på olika språk. En kvinna har fått ett smärtsamt besked. Man samlas runt henne och visar kärlek och medmänsklighet. Efter någon timme fortsätter bönekvällen med gott fika och härlig gemenskap.
Några som kom ikväll har jobbat på annan ort hela dagen och hann bara hem för att äta. Något håller på att ske i kyrkan som gör att folk inte vill missa det som händer. Bönekväll i Storfors frikyrkoförsamling.


OM DETTA HÖR DU INTE I VALRÖRELSEN.

 

"Idag möttes jag av en verklighet som jag bara har fått berättat för mig MÅNGA gånger under de senaste veckorna. Skräckhistorier från unga killar, som kom hit som ensamkommande barn, men som nu hunnit bli "vuxna" i lagens namn. Skräckhistorier om hur migrationsverket skickar runt dem bland olika boenden över hela vårt avlånga land, hur de blir placerade i nån slags förvaring i väntan på nästa besked, hur de kastas ut på gatan från de boenden de haft som sina hem å trygga punkt de senaste åren, bara för att de fyllt 18, hur personal ersätts av väktare, vars enda syfte är att "hålla ordning" å "se till att inte vem som helst kommer in på boendet", utan någon som helst empati eller medmänsklighet i kroppen...Ja listan kan göras lång av dessa hemska skildringar. Just idag fick jag själv uppleva, se å känna av denna hantering av människor som vi i Sverige "erbjuder", när jag tillsammans med några andra volontärer oanmält gjorde ett spontant besök på Kristinehamns asylboende. Resultatet blev att vi hittade en kille som var i akut behov av psykiatrisk vård, men som ingen kunde/ville hjälpa, (vi körde honom till psykakuten CSK), väktarna stod med mycket dålig attityd å hånade oss å tänkte skicka polisen på oss. Har aldrig blivit så illa berörd, varken fysiskt eller psykiskt, eller skämts så mycket över mitt land som idag. Vad är det som händer?" Nethe

Min kommentar: Minst ett 15 tal ungdomar har inte orkat leva och begått självmord. Många går på starka mediciner. Runt om i landet jobbar civilsamhället för att rädda dessa ungdomars liv.

 
 

Min bror Kjell Sjöberg och bön för vårt land i valtider

Kristna ber för valet och vårt land. Det är bra. Bön och arbete kan och bör gå hand i hand. Men jag blir ledsen när min brors namn, Kjell Sjöberg, som varit död i många år dras in i en tvivelaktig kampanj.

Jag har skrivit boken om min bror, Bönegeneralen som reste i 100 länder och samlade kristna till att ta ansvar för sitt land. I Pakistan startade han ett 50-tal församlingar, skolor, barnhem, yrkesskolor och hjälparbete. Han ordnade läs och skrivkurser. Gav de anställda kunskaper att stå emot utnyttjande företagare genom att de fick lära sig läsa, skriva och känna till sina rättigheter. Inför bokskrivandet läste jag 105 pärmar fulla med brev. Inga brev gav en bild av främlingsfientlighet och hat mot andra religioner. Tvärtom!

När Kjell besökte byar på landsbygden i Pakistan satte han sig ner bland lokalbefolkningen och mötte muslimerna med orden. ”Vi är Abrahams bröder och jag kan berätta om Abrahams välsignelse.  I Irak blev han inbjuden till Abrahams grav dit endast muslimer hade tillträde. Han var frimodig att berätta om Jesus när han väl fått förtroende.

Dra inte in honom i sammanhang där man talar illa om vårt land. Där man för fram rena lögner om att svensk lag inte gäller i vissa områden. Där man utmålar muslimer som det stora hotet mot vårt land. Där man drar alla muslimer över en kam. Där man häcklar dem som bryr sig om flyktingar.

Under några år då jag levt med hot, lögner, sabotage och varit utsatt för olika attacker, inte minst i valtider har jag haft kontakt med SÄPO och den lokala polisen. Jag har varit på kurser som Brottsförebyggande centrum hållit och fått veta att dessa myndigheter ser nazismen som det största hotet mot Sverige och vår demokrati. Nazister i Sverige har kastat bomber i Västsverige mot flyktingförläggningar, utfört bombdåd mot Syndikalisterna. De hotar demokratin på flera orter i Dalarna. De trängde in på kommunfullmäktige i Karlstad och under pågående möte uppträdde hotfullt. Nazisten Anders Behring Breivik dödade 77 personer i Norge för några år sedan. Inför böneaktioner använder man lösryckta citat från Bibeln för att passa in i sverigedemokraternas propaganda.

Magnus Helmner skriver i tidningen DAGEN idag mycket bra: ”Några som menar sig vara troende kristna har gått in i en apokalyptisk psykos och ser, till skillnad från exempelvis Jesus, en mening i att bekämpa människor med en annan tro………………….Och det där med islam. Ni kristna som glömt berättelsen om den barmhärtige samariern, ta en titt igen! Återkom om ni finner något slags stöd för att bekämpa människor av annan härkomst, kultur eller tro i Jesu namn.”

 

 


"Oäkting", förnedrad, våldsutsatt och svårt mobbad fick nytt liv, men

I förrgår umgicks vi med våra barn och barnbarn. Idag har jag umgåtts med flera flyktingungdomar. Inte fysiskt utan genom att läsa deras berättelser och skriva juridiska inlagor. Vilka berättelser! Man blir helt tagen.
Pojken som i sitt land kallades oäkting och som man ansåg att man kunde våldföra sig på precis hur och när man ville. Pojken led fruktansvärt i flera år och fick alltid höra att han var förlorad och aldrig skulle få komma till Paradiset. Jo, det fanns en väg till Paradiset. Det var att bli självmordsbombare och döda de otrogna. Döden tycktes vara den enda utvägen, men hans försök att dö misslyckades. Han kom till andra länder där han utsattes för våld av olika slag. På HVB-hemmet i Sverige kände han sig också utanför. En oäkting som alla såg ner på, det var hans självbild.
Hans vrede och ilska kom till uttryck på boendet och många lade märke till pojken med det ilskna humöret och vredesutbrotten.
Efter en tid kom pojken i kontakt med en kyrka där han fick höra om Guds kärlek, att han är älskad precis som man är. Att man kan få ett helt nytt liv. Pojken sög in allt han fick höra och vid dopet kände han sig totalt ren, ny inombords och glad och lycklig.
Vid den stora och långa intervjun hos Migrationsverket berättade han om sitt liv och han beskrev oerhört målande och detaljrikt det nya livet. Han beskrev hur lagar och regler präglade hans gamla liv och han jämförde det med Gamla Testamentet. Men i Nya Testamentet kom Jesus med nåd och kärlek och nu kände han sig för första gången i sitt liv älskad och värdefull. Migrationsverkets handläggare lyssnade, men återknöt inte till pojkens berättelse utan fortsatte att kräva svar på sina teoretiska och formella kunskapsfrågor. Så tragiskt!!! Pojken hade ju en fantastiskt självupplevd berättelse. Så kom beslutet och domen från migrationsmyndigheterna. Pojkens kristna tro ansågs inte genuin och äkta!!! Han ska utvisas till sina plågoandar, våldet, förtrycket och striderna. Jag har nog aldrig läst en så bra berättelse från en ung pojke och trodde inte mina ögon då jag idag läst igenom de många sidorna i protokollet. Hur i all sin dar ska man få Migrationsverket att förstå hur en självmordsbenägen ung pojkes liv kunde förvandlas av KÄRLEK? Det blir min uppgift i morgon.


Konvertit får uppehållstillstånd

 

Glädjande besked idag:

MIG: En minderårig afghansk pojke hade nekats asyl av Migrationsverket, men beviljas detta av Migrationsdomstolen som anser att det i Afghanistan finns en generell risk att utsättas för förföljelse och skyddsgrundande behandling för konvertiter.

Domstolen konstaterar i sin dom att pojken har framstått som trovärdig och hans uppgifter som tillförlitliga. Han får därför, genom sin berättelse, anses ha gjort sannolikt att han konverterat till kristendomen av genuin religiös övertygelse samt att han inför ett återvändande till Afghanistan känner en välgrundad fruktan att utsättas för förföljelse på grund av att han lämnat islam och numera är utövande kristen.

Enligt domstolen finns det vidare i Afghanistan en generell risk att utsättas för förföljelse och skyddsgrundande behandling för konvertiter. Det är förbjudet enligt afghansk lag att lämna islam och det saknas ett generellt myndighetsskydd i landet.

Pojken anses därmed inte ha möjlighet att få skydd av afghanska myndigheter om han skulle utsättas för något på grund av sin kristna religion och han är således att anse som flykting. Hans överklagande bifalles därför och han beviljas uppehållstillstånd som flykting.

FAKTA
Identifikationsnr: UM 7602-18A
Instans: Migrationsdomstolen
Rättsfall: MIG 2011 :29


Gripande bok om Anahita från Iran

Sommar och semester ger tid för att läsa bra böcker. Har precis lagt ifrån mig en oerhört gripande och dramatisk berättelse. Boken om Annahita Parsan. Jag är djupt berörd och jag rekommnederar boken som finns att köpa på Sjöbergs Förlag.
https://www.sjobergsforlag.se/bocker/livsberattelser/flykten-till-livet-annahita-parsan-med-craig-borlase

Flykten till livet är Annahitas oerhört omskakande berättelse om vägen från förtryck till frihet. Hon flydde det krigshärjade Iran över de snöklädda bergen in i Turkiet med sin nyfödda dotter i en väska och tillbringade månader i det fruktansvärda Aðrý-fängelset i Turkiet innan hon blev mirakulöst frisläppt och kunde fly vidare till Norden. Där blev hon senare kristen och präst. Annahita har överlevt grövsta misshandel, självmordsförsök, en fruktansvärd tid i fångläger och ett hemligt liv i skyddat boende. Flykten till livet är hennes berättelse och den är fylld med otänkbara omständigheter, och dramatiska räddningar. Annahita Parsan har berättat sin berörande livshistoria många gånger, bland annat på inbjudan av Sveriges drottning, i Malou efter tio (TV4) och i När livet vänder (SVT) med Anja Kontor. Hon är präst och leder en persisktalande församling.


Tält för bostadslösa ungdomar i Värmland

Världen i Värmland är ett nystartat nätverk som vill jobba med integration. Man har lösa band till Röda Korset och till olika kyrkor men är en fristående grupp. Snart registreras en ekonomisk förening med samma namn.

De behov som vi ser i Värmland finns i hela landet. Nu behövs fler initiativ och fler som hjälper ungdomarna med att fylla i gymnasieansökan, skriva begärna om verkställighetshinder, överklaga och ordna sängplatser. Dessa ofta traumatiserade ungdomar behöver stöd och hjälp.

Klara Patzauer berättar:

Det är vi som har sett till att unga asylsökande som av olika anledningar har förlorat sitt boende har fått tak över huvudet i form av ett militärtält som vi lånat från Hammarös SMU-scouter. Tältplatsen måste vi dock betala för (340 kr per natt) och mat måste ungdomarna ha. Detta är förhoppningsvis en mycket kortsiktig lösning. Om tältet måste stå kvar i några veckor och om ungdomarna inte får någon dagersättning så behövs ekonomiska bidrag.

Lyssna på det länkade Radioinslaget så får du veta mera. NWT, VF och lokal-TV har också uppmärksammat detta.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=7003412

Vill du bidra till boende för en natt för bostadslösa, ensamkommande ungdomar, i väntan på att kommunen och Migrationsverket tar sitt ansvar?

Swisha i så fall valfritt belopp till Klara Patzauer på nummer 070 0016 096

Märk betalningen med HEMLÖS

 

 

Hänger du med i flyttsvängen?

Ögonblicksbild från den stora flyttkarusellen och integrationen.
Staten gör det inte precis lätt att jobba med integration. Idag hade vi samling för iranier och afghaner. Den mest positiva och fantastiska mirakelomflyttningen var när E fick flytta hem till Värmland efter ca två månader på förvaret. Domstolen valde att tro på honom och på våra bevis och ge Migrationsverket bakläxa. DEN flytten var ju positiv, men.......familjen från X som vi precis lärt känna och som börjat få vänner i kyrkan har förflyttats till L. Vi letade efter lämplig kyrka i L som är öppen och välkomnande. Jo ,men visst där har jag varit flera gånger. Då kom S och berättade att han ska flytta till Sunne eller Kristinehamn. Migrationsverket lägger ner sina boenden där S bor. Men S har hittat ett privat boende i M. Vi letade efter lämplig kyrka i M. Oj, va bra. Där har vi ju A som ju jobbar med flyktingar. De gör ett bra integrationsarbete. Där kommer S säkert att få vänner.
När vi står och pratar får vi sms från A, att de precis flyttat till Sunne och där fick de hjälp av X och Y att ta sig till Missionskyrkan. Det hade varit sååå bra skrev A. De blev t.o.m. skjutsade hem och fick hämta saker från second hand. Tack och lov för X och Y i Sunne!
Men R som inte får bo kvar i Filipstad har flyttats till Grums, men han tar sig till våra samlingar ändå varje vecka, medan M från S som också blivit förflyttad till M har närmare till K där han hittat vänner i kyrkan. Han vill ändå hålla kontakten med oss och kommer då och då. Han vill ju träffa dem som åker från L som förut bodde tillsammans i F på Berts boende Jokarjo. Ja, det gäller att hänga med i svängarna.

Ordning var det ja

När novemberkylan svepte in över landet kastade Migrationsverket ut den unge mannen som varit 8 år i Sverige. Inte ut ur landet eftersom han inte kan utvisas, men ut från sitt boende. Undrar hur de tänkte om de nu tänkte alls. Var skulle han sova på natten i landet "där det är ordning och reda i asylmottagandet" enligt de flesta politikers uttalanden råder.
Ja, inte skedde avhysningen i den ordning som lagen säger, men det kanske inte är så noga när det handlar om asylsökande?
Mannen kom med en svensk vän. Vi hade precis plockat undan alla kaffetermosar och bullarna var nästan slut i kyrkan. Vi tänkte precis börja med studiecirkeln "Vänner emellan" när de kom in.
Jag lyssnade till mannens berättelse och blev upprörd. Skrev brev och ringde till Migrationsverket, Polisen, Kronofogden och för ordningens skulle även till Justitieombudsmannen. Det ska ju vara ordning och reda tänkte jag. Det är nämligen så, att en avhysning ska gå till på ett visst sätt och inte genom att från en dag till en annan kasta ut någon i vinterkylan.
Flera veckor gick och vi hörde ingenting. Mannen fick bo hos några snälla svenskar. (Det finns många, men de håller på att gå in i väggen efter allt slit och kamp med myndigheterna)
Plötsligt damp det ner det ena brevet efter det andra. Mannen ska inte utvisas, i alla fall inte än på ett tag. Pengar ska han få och nytt LMA-kort bara Migrationsverkets personal får se att han finns. Jo, han finns svarade jag, men de menade att de ville se själva att han finns. För så gör man i landet där det råder ordning och reda.
Mannen åkte till Karlstad och visst fick han sitt ID-kort och pengar och bevis på att han inte ska utvisas ifall han skulle bli stoppad av någon polis som kollar att allt är i ordning. Men ingen bostad. Inte ens i Kiruna eller Nordingrå. Så var skulle han bo tänkte de? Tur att de snälla svenskarna inte gett upp ännu.
JO har inte hört av sig. Jag måste nog skriva en rapport att det tycks ordna sig i landet där ordning och reda upprätthålls i mottagandet av asylsökande.

Finns det hopp?

Fnns det något hopp? Ungdomarna satt kring bordet tillsammans med nätverket som försökt att hjälpa dem. Samtalet hade pågått en stund.
-Finns det inget hopp för oss mer?
Ungdomarna tittade på oss vuxna runt bordet. Jag mötte deras blick, men var tvungen att säga, att vi försökt allt och nu kunde vi inte göra något mer. Så fruktansvärt svårt att säga dessa ord, men också nödvändigt ibland. Vi lämnade dem inte utan att ha försäkrat dem, att vi fortsätter att stötta dem och vill förmedla kontakter till andra som kanske har någon lösning.
For vidare till ICA för att posta några viktiga brev. I kön bakom mig får jag en knuff i sidan av Johan. Han frågar:
-Tror du Bengt, att det finns något hopp?
-Jo, visst svarar jag. Johan lyser upp och tackar och skyndar glad vidare. Johan möter mig ofta på stan. Han kom ofta in i vår second handbutik och ställde då ofta en kort fråga, drack en slät kopp kaffe och skyndade vidare. Ständigt rastlös, darrande som ett asplöv och hade många oroliga tankar. Han tycktes dock bli lugn för en stund om han fick byta några ord med någon av oss i butiken.
Kassörskan på ICA nickade åt mig och log.
-Jo, det finns hopp, sa hon.

Christian Mölk om hur konvertiter blir behandlade

http://www.christianmolk.se/2018/01/politiker-sa-som-ni-behandlar-konvertiterna-sa-behandlar-ni-aven-oss
 
Mycket bra skrivet! 

Hur mår civilsamhället idag?

Regeringen och olika politiska företrädare har gång på gång prisat civilsamhället för enastående engagemang för flyktingar och deras integration i samhället. Utan ideella organisationer, kyrkor och olika aktionsgrupper hade vi inte klarat den stora flyktingströmmen 2015-2016.
Men hur mår det civila samhället idag? Vad tänker de om politikernas kovändning i migrationspolitiken?
Vi har engagerat oss, lärt känna flyktingarna, undervisat i svenska, tolkat beslut och kallelser som enbart skrivit på svenska, hjälpt till att ringa myndigheter, besökt kontor, sjukhus och psykologer. Bjudit hem på fika och mat. Försökt vara en god lyssnare när ångesten och förtvivlan gripit tag i våra vänner från Syrien, Afghanistan och Irak.
Många av våra vänner har fått avslag på sin asylansökan. De har inte blivit trodda av dem som kanske träffat dem några timmar medan vi träffat dem under två år, ibland dagligen. När de äntligen fick komma till den stora asylintervjun och till domstolen har de fått höra att ”vi har bara två, högst tre timmar på oss”. Hela deras liv stod på spel under dessa timmar.
De senaste månadernas flyttkaos, när våra vänner måst flytta långt från nätverk, skola, kyrka, förening och vänner, har tärt hårt på oss alla. Den senaste tidens uppskrivningar av åldern på våra ungdomar har inneburit att många av oss öppnat våra hem eftersom ungdomarnas hela värld rasat samman. Många av oss har engagerat oss i att skriva verkställighetshinder, överklagat, sökt läkare och psykologers alternativa bedömningar, men oftast har ingenting hjälpt. Hur ska vi orka engagera oss i fortsättningen? Hur ska vi finna en mening i det vi gör då benen rycks undan och allt faller ihop? Hur ska vi kunna känna tillit och förtroende längre? Hur ska vi få förtroende för politiska partier som gjort helomvändning? Hur ska vi kunna rösta på er när ni vänt barnen och de unga ryggen? Hur ska vi återfå förtroendet för myndigheters rättssäkerhet när vi ser hur misstag, felaktiga beslut, missförstånd, tolkningsmissar och okunskap om kultur, religion och landinformation inte rättas till? Finns det några som vågar bryta mönstret och stå upp för en human flyktingpolitik? Finns det hopp om att rakryggade politiker bryter partipiskans hämmande och låsta positioner? Vilka skall få våra röster i höst?
Här är några uttalanden där civilsamhället prisas, men vad betyder det nu?

Lena Nyberg, generaldirektör, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, 2016-09-30
”Tack vare omfattande insatser av organisationer som Röda Korset, Refugees Welcome, Fryshuset och Hej främling kunde Sverige ge många flyktingar ett bättre mottagande under det senaste årets flyktingsituation än vad offentlig sektor hade kunnat på egen hand.Nu måste vi ta tillfället i akt och skapa långsiktiga förutsättningar för civilsamhället att vara en inkluderande kraft i samhället. För det krävs bättre samverkan mellan civilsamhället och offentlig sektor.
Att stärka civilsamhället är att stärka demokratin och ett öppet och inkluderande Sverige. Att värdesätta och främja kunskap om det civila samhället och dess villkor borde vara ett centralt mål för beslutsfattare på alla nivåer. Vi måste med gemensamma krafter ge goda förutsättningar så att alla kan etablera sig i samhället.”
”I den pågående flyktingkrisen har det civila samhällets organisationer klivit fram Det civila samhället och trossamfunden visar, inte minst i flyktingkrisen, hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor.” Det skriver Jakob Forssmed, Kristdemokraterna. 30 september 2016
Jakob fortsätter: ”Sverige har tagit ett stort ansvar i den humanitära katastrof som pågår. Det är vi stolta över. Under hösten har historiskt många sökt asyl i vårt land och mottagningssystemet har varit mycket ansträngt.
Vi hade helt enkelt inte kunnat hantera höstens flyktingkris utan frivilligas hjälp människa till människa. Och på samma sätt kommer vi inte klara integrationen och välkomnandet till vårt samhälle av de som kommit, utan civilsamhället.Vi blir återigen påminda om att det är i civilsamhället som grunden läggs inte bara för demokrati och ett fungerande samhälle, utan även för medmänsklighet och solidaritet.
Trossamfunden gör stora samhällsinsatser genom stöd till utsatta grupper och utgör ett unikt bidrag i integrationsprocessen. Förutom praktiska insatser bidrar de också på ett unikt sätt till större förståelse, kunskap och respekt för olika trosinriktningar i vårt land, något som tjänar integrationen väl.
Det civila samhället och trossamfunden visar hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor. Om den kraften försvagas kommer hela samhället att försvagas. Det civila samhället ska uppmuntras och ges goda förutsättningar. Det är en politik för ett samhälle som håller samman.”
Stefan Löfven på besök i Bro utanför Stockholm.
Statsministern bjuder in till den nationella samlingen Sverige tillsammans för att samla alla krafter som kan och vill bidra till att förbättra nyanländas etablering.
”Flyktingsituationen kräver en kraftsamling för att skapa de jobb, bostäder, utbildningsmöjligheter och den samhällsgemenskap som krävs, så att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans”, säger Stefan Löfven. Han menar att volontära krafter är en viktig del för att skapa trygghet i samhället.
”Vi måste stödja civilsamhället som är ett av de starkaste kitten där många människor är engagerade”, sade han avslutningsvis.


Kyrkor vädjar för flyktingar

https://www.svd.se/uppgorelsen-racker-inte--vi-ar-oroade-over-asylpolitiken Spännande att ta del av hur det kommer att gå med uppgörelsen mellan S och Mp om de ensamkommande barnen och ungdomarna. L och Kd har sagt nej och C verkar också tveka. Blir det förhandlingar och någon uppgörelse som gynnar humanitet och kärlek? Varför och hur kan Kd agera som man gör?

RSS 2.0

Frälsaren

En iRing webbring.

Slump

Lista

Nästa


Bloggtoppen.se BlogRankers.com Blogglista.se Religion bloggar Religion