Bön för Bergslagen

Under många år har vi samlats till något som vi kallar för BÖN FÖR VÄRMLAND/BERGSLAGEN. Nu på lördag är det åter igen dags för en sådan dag i Hagfors på Hotell Monica i Centrumkyrkans regi. Detta är, mitt i all politik och valrörelse, en av de viktigaste dagarna för mig i höst. Tänk att kristna från många olika kyrkor och riktningar kan och vill samlas för att be för vårt land. För familjer, ungas uppväxtförhållanden, äktenskap, vårt samhälle och för fred i Europa och Mellanöstern. Att be och engagera sig för förföljda och lidande människor i Syrien och Irak. Det känns viktigt och inspirerande. Bön OCH arbete för våra medmänniskor måste gå hand i hand. Fina ord om kärlek från Gud hand i hand med att räcka en hand till en drogmissbrukare, en som mobbats och en som inte längre orkar att hålla modet uppe. Tack Morgan Carlsson för att du bjuder in till denna viktiga dag. Hoppas det kommer mycket folk från hela Bergslagen och Värmland. (Brukar komma folk från Sveriges näst bästa landskap också=Dalarna!!!)

NWT och FT- en presentation inför valet

Del av artikel i NWT och FT
 
Känner inte motvind

Numera har han fyllt 67 och tillhör veteranerna inom kommunpolitiken. Han sitter i fullmäktige och kämpar på som ensam kandidat för sitt parti. Han hoppas att KD ska få tillbaka det mandat partiet förlorade i förra valet nu, och tror att det kan gå.

Så du känner inte motvind nu när det är så het debatt om asylmottagningen?

– Nej då. Jag tror naturligtvis att det kan bli en skräll för SD, men jag tror också att det finns många människor som uppskattar att det finns någon som ser också till de mjuka värdena och försöker hitta en balans där, mellan hjärta och hjärna.

Hans drivkraft inom politiken handlar mycket om den balansen, och att lyfta fram etiska frågor i debatten:

– De etiska grundvärderingarna – det behövs människor som håller upp dem. Mitt engagemang är inte beroende av hur många motioner jag får igenom, utan att jag får möjlighet att berätta och visa olika frågor och belysa dem utifrån etiska värderingar, säger han.

 

Och lite längre ner i artikeln som du kan läsa i sin helhet genom att klicka på länken nedan:

 

Att han trivs i politiken är uppenbart:

– Jag tycker det är en naturlig del av allt annat jag står för. En möjlighet att praktiskt visa omsorg och vara med och bygga ett samhälle.

Nu är han redo att göra det på tre plan. Han står på listorna i såväl kommunvalet som i valet till landstinget och riksdagen. Landstings- och kommunpolitik går att kombinera, men skulle valet bära honom ända in i riksdagen måste han välja.

– Skulle jag komma in i riksdagen måste jag släppa allt annat.

Och om du skulle bli kommunalråd – vad blir din första åtgärd?

– Jag skulle vilja samla alla kommunanställda – ja, det går inte att samla alla samtidigt, men i avdelningar eller områden – och hålla ett tal och lyssna på hur de vill jobba tillsammans i öppenhet och med kraft för att göra en rejäl nystart för Filipstad. Jag skulle vilja vara en ledare och verkligen visa för hela organisationen att nu måste vi ändra riktning, hela landsbygden måste få leva och hela Filipstad blomstra. Jag skulle vilja hålla ett inspirerande tal och säga att nu är alla välkomna med nya idéer och förslag. Vi måste få ny kraft och vitalitet. Det är så jag känner.

http://nwt.se//filipstad/article1633360.ece
 
 

Hårdrockarens frimodiga vittnesbörd

I onsdags intervjuades Ulf Christiansson i P4 Extra med omkring 1,5 miljoner lyssnare. Det blev en intressant intervju som handlade om livet, rocken och inte minst tron på Gud. Jag tänkte att Ulf kan verkligen tala om Jesus på ett naturligt sätt. Hans liv blev förvandlat och han har verkligen upplevt mycket tillsammans med Jesus. En hel del inom den kristna församlingen har han upplevt som jobbigt, men ständigt kunnat gå vidare med Jesus.
Klicka här för att höra intervjun:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=5931210&playaudio=5035401&utm_campaign=cmp_324011&utm_source=getanewsletter

Det var värt alltihop!

Ulf Christiansson är känd långt utanför kyrkväggarna som rockmusiker, låtskrivare och preacher.

”Det var värt alltihop” är inte någon tillrättalagd biografi som berättar en polerad framgångssaga. Det är en bok som speglar Ulf Christianssons liv – som det har varit. Med framgångar, motgångar och allt där emellan! Det är personligt, rakt på och intressant!

http://www.sjobergsforlag.se/bocker/biografier/det-var-vart-alltihop-ulf-christiansson?utm_campaign=cmp_324011&utm_source=getanewsletter


Ny bestseller hos Sjöbergs?!

Ögonblicket efter att islamisternas bomb exploderade stod Samaa Habib mitt framför Jesus!

Attentatsmännen hade infiltrerat församlingen för att kunna gömma fyra bomber i kyrkan. Bomber som skulle döda och föröda och förstöra kristnas­ möjligheter att verka i det muslimska landet.
Tonårsflickan Samaa Habib, hängiven i sin kristna tro och förföljd och misshandlad av sin muslimska familj, stod alldeles intill ett brandskåp där en av bomberna exploderade. Hon fick smaka döden och mötte Jesus ansikte­ mot ansikte i den himmelska världen. Men han sände henne tillbaka till den jordiska verkligheten för att vittna om himlens verklighet och vikten av att vara förberedd på hans återkomst.
Samaa Habibs berättelse om sin väg till kristen tro och sitt liv som kristen­ skildrar ingen idyllisk pilgrimstur. Det är en berättelse om våld och krig, och om de fruktansvärda trakasserier och förföljelser som drabbar många kristna i Mellanöstern. Men också om under och tecken, drömmar, syner och uppenbarelser. Och om ett mod som bara den helige Ande kan ingjuta i en människa.
”Mitt mandat på jorden är att väcka kyrkan och uppmana kristna att tala om de goda nyheterna”, skriver Saama Habib. Och den här boken är inte bara spännande läsning, den är ett väckelserop rakt in i en slumrande västerländsk kristenhet.
http://www.sjobergsforlag.se/bocker/livsberattelser/ansikte-mot-ansikte-med-jesus-samaa-habib-och-bodie-thoene




Ett Filipstad för alla. Foton

 
 
 
 

Ett Filipstad för alla!


Toppenbra dag och kväll med manifestationen "Ett Filipstad för alla". Cirka 300 kom och deltog och mer än 250 personer gick i marschen runt centrum. Kommunfullmäktiges ordförande och många duktiga och engagerade talare och fantastiska musiker och sångare medverkade. Läkaren och entreprenören Lokman Atroshi som startat Filipstads Nya Vårdcentral och byggt ett sjukhus i Kurdistan var en uppskattad talare. Blueass Bluesband rockade loss och det blev en härlig gemenskap och dans. Tidningar, radio och TV var på alerten och vi har gjort något som får genomslag i hela Värmland. Med kärlek, respekt och medmänsklighet ska vi bygga ett bra sammanhållet och öppet Filipstad där alla ska känna sig hemma, trygga och inkluderade

Innanför eller utanför?


Det finns olika definitioner på begreppet utanförskap, men alla har vi kanske någon gång känt oss vara utanför. När innegänget snackar och när man skulle välja lag i skolan. Det kan kännas hårt att inte vara accepterad eller att inte duga. Många människor lever med en självbild av mindervärdeskänslor. Man jämför sig med andra och tycker att alla andra är så mycket bättre, mer självsäkra och mer inne. Vi skulle bara veta hur dem som vi betraktar med avund själva kämpar med sina funderingar om att räcka till. Varför inte inse att vi är bäst på att vara oss själva och att vi inte behöver jämföra oss med alla andra.
De som kanske har svårast att komma innanför i dagens Sverige, är våra nyanlända. Jag vet om forskare och studenter vid universitet som aldrig blivit hembjudna. De har aldrig fullt ut blivit accepterade och ändå kanske de i framtiden kommer att ha inflytelserika poster i sitt hemland. Tjänster och uppdrag som har betydelse för vårt lands förbindelser, handel och utbyte av tjänster. Den senaste tiden har vi hört talas om Invitationsdepartementet http://www.invitationsdepartementet.eu/about-1/ Jag tycker det är ett enkelt och genialiskt exempel på att bjuda in människor i vardagen och dela en måltidsgemenskap.
Under midsommarhelgen har jag medverkat på Torpkonferensen. Den samlar 10-15 000 deltagare och har på gått hela midsommarveckan . Falun, Rinkeby, Fellingsbro, Storfors och Filipstad lyftes fram som goda exempel vid ett av seminarierna. Exempel på samverkan, inkluderande gemenskap i församlingar som med enkla metoder arrangerar möten med nyanlända flyktingar. Möten utan ”vi och dom”-tänkande. (Finns säkert mer att göra) I Falun tar kyrkan med sig ungdomar upp i pulkabacken, ut på grillning och andra aktiviteter. Fler och fler engagerar sig. I lilla Fellingsbro har kyrkan blivit den naturliga samlingsplatsen så gott som varje dag för de asylsökande som bor på andra sidan gatan. Jag hade med mig Thu Nu Thu, ungdomsledare från Storfors, som berättade om hur karener och chin sätter sin prägel i en församling i Storfors som verkligen är inkluderande och fylld av mångfald. Dessa kyrkor hade inga stora och märkvärdiga program och inga projektpengar och personal. Man lade bildligt talat rälsen medan tåget rullade igång. Med glädje och entusiasm bygger man vidare och SER MÄNNISKAN. Inte bryr man sig om vilken hudfärg personen har som sparkar bollen, bara man är med i laget och gör mål. Inte bryr man sig om vilken etnicitet medlemmarna i gospelkören har, bara de kan hålla tonen. Inte bryr man sig om vilket kön eller vilken sexuell läggning personen har när det behöver bres smörgåsar och kokas kaffe till kvällens uteaktiviteter på stan.
I vår kommun och på fler och fler orter startas grupper för mångfald och mot rasism. Förra veckan bildade vi ETT FILIPSTAD FÖR ALLA. Vårt nätverk ingår i Tillsammansskapet. http://tillsammansskapet.se/
Vi ska ha en manifestation senare i höst. Vi känner oss taggade inför detta viktiga arbete och hoppas att även du som läser detta vill inspireras och göra något för att de människor som känner sig utanför ska välkomnas. När jag hade en gitarrgrupp i vår kyrka för några år sedan bjöd jag in oss till medlemmar på fika. I början var folk reserverade och sa att de inte vågade och inte kunde prata engelska. När jag berättade att vi naturligtvis skulle prata svenska och att våra invandrare skulle få en chans att praktisera svenska, då lossnade det och vi fick fika hos många medlemmar. Ha en skön och berikande sommar!



En solskenshistoria

Ungdomsledaren i kyrkan frågade om jag var villig att träffa en familj som fått sitt sista utvisningsbeslut och polisen kunde snart komma för att hämta dem. I hemmet fanns en pojke som var svårt sjuk och apatisk. Läkare och övrig sjukvårdspersonal hade förgäves vädjat för pojken. Familjen var uigurer, ett turkiskt folk som är förföljda och trakasserade i flera länder. Vi gick ner i ungdomsrummet och jag insåg att det var bråttom. En handskriven fullmakt fick duga och senare samma dag skrev jag en begäran om verkställighetshinder och faxade in till Förvaltningsprocessenheten på Migrationsverket tillsammans med intyg från läkare, psykolog och kurator på kommunen. Sen följde år av avslag, avslag och avslag allt medan pojken pendlade mellan svår sjukdom och tillfälliga förbättringar. Familjen fick efter en tid hjälp av Anita Dorazio i Stockholm, en oerhört engagerad kvinna som hjälpt många i liknande situationer. Hon kan mycket om uigurerna som till största delen är bosatta i Xinjiang i västra nuvarande Kina. Det finns även uiguriska samhällen i Kazakstan, Kirgizistan, Mongoliet, Uzbekistan, Turkiet, samt en mindre grupp i Hunanprovinsen i södra Kina.

Under en tid har jag inte hört något från familjen, men igår kväll ringde en strålande glad mor i den uigurska familjen och ropade: Mister Bengt, vi har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige! Telefonsamtalet kom som en uppmuntran på en för övrigt mycket jobbig dag.

Tage Danielsson om mångkultur

En kom hit för att fly från nöden.
En kom hit för att undgå döden.
En kom hit av terror tvungen,
en kom hit för att gifta sig med kungen.
Dom är tyskar, iranier, greker och turkar,
mest är dom snälla andra är skurkar.
En del är ärliga andra är skumma,
en del är genier andra är dumma.
Mest är dom fredliga andra vill slåss,
med andra ord dom är som oss.
En fel söker lugnet istället för bråket,
det enda vi svenskar kan bättre är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam och Eva,
som inte är svenskar - men ja må dom leva!

Bloggen

Som besökarna till bloggen märker skriver jag inte så mycket här nu för tiden. Det kan bli mer framöver.
 
Jag skriver mest på Facebook, (Forum för mångkultur och religionsmöten, Kristdemokraterna i Filipstad, Filipstad för mångfald samt Diskutera Filipstad)  Twitter och på bloggar som t.ex Flyktingbloggen och på Evangeliska Frikyrkans blogg (Forum för ........)
 
Jag anser att det är viktigt att finnas med i samhället och delta i det offentliga samtalet. Samhällsengagemang och politiskt arbete är viktigt. Varför överlåta det till dem som har helt andra åsikter än att de kristna värderingarna ska vägleda samhället? Kommer ihåg från vår tid i Dalarna hur man i församlingarna alltid lyfte upp dem som satt i kommunala nämnder och styrelser och bad för de frågor som skulle tas upp. Det spelade ingen roll att vi tillhörde olika partier. Om vi jobbade för bygdens bästa, till exempel goda förhållanden för skolor och stöd till ungdomsgårdar m.m. fick vi förbön och uppmuntrande ord. Det ansågs inte fult att vara politiskt engagerad. Man bad och välsignade och uppmuntrade dem som jobbade för jordbruk, företagande och goda livsvillkor för landsbygdens fortlevnad.
Däremot ska det inte finnas partipolitik i kyrkan, men vi som kristna församlingar ska vara väl insatta i hur samhället fungerar. Då kan vi be och arbeta och vara ljus och salt på den ort där vi bor.
 
Önskar dig en skön sommar!
Jag tänker läsa Bibeln och litteratur i klimatfrågan denna sommar plus några andra bra böcker från SJÖBERGS förlag. Ha det gott!
 
 

Hur ofta "måste" man gå i kyrkan?

Hur ofta "måste" man gå till kyrkan för att räknas som kristen? Migrationsverket tycks veta svaret minsann. De skriver, att två helger i månaden (ungdomssamling på lördagen och gudstjänst på söndagen)=fyra samlingar/månad inte räcker!!! och anser att det tyder på att personen INTE HAR EN GENUIN TRO OCH ÖVERTYGELSE!!! Den senaste tiden har jag läst ett flertal beslut där Migrationsverket ägnar sig åt en massa tyckande utan att ta reda på fakta. Dessutom motiverar man sina beslut på ett sätt, som gör det totalt omöjligt att överklaga och få till stånd ny prövning. Det syntes gå åt rätt håll förra våren i samband med att vi från Sveriges Kristna Råd inledde en föreläsningsserie för MVs jurister. Nu har MV stoppat den fortsatta utbildningen med motiveringen att det kommer så många syrier och att MV måste anställa fler jurister, så man hinner inte med fortbildning detta år. Samtidigt finns klara riktlinjer för hur man ska jobba med frågor om religion, trovärdighet och bedömningar av konversion. Men det gäller endast dem som kommer nu och ska få sin sak prövad. För den som t.ex blivit kristen "sent i asylprocessen" eller efter att ha fått "laga kraftvunna beslut" tycks det endast finnas minimal chans att få sin sak prövad på ett rättvisande och juridiskt korrekt sätt. På detta sätt skickar Sverige tillbaka människor till tortyr, fängelse och död. Ibland känner man sig maktlös. Flera asylsökande med helt klara så kallade "sur-Place-skäl" har tvångsutvisats och befinner sig nu i en svår situation. Några har flytt vidare efter att ha dumpats i Afghanistan. Sitter med några svåra ärenden just nu och ska ändå göra mitt bästa med överklagan, men frågan är vad MV och Mig-domstolen hittar på vid nästa beslut/dom. Be gärna en bön, att myndigheterna ska inse att de måste ta frågan om konvertiter som har kyrkornas fulla förtroende på större allvar.

Flyktingstatus till äldre iransk kvinna

Migrationsdomstolen: När den äldre kvinnan deltog i demonstrationer i Iran sommaren 2009 blev hon uppmärksammad av de iranska myndigheterna. Nu beviljas hon flyktingstatus i Sverige och får permanent uppehållstillstånd.
Migrationsverket beslutade att utvisa en nu 84-årig kvinna till Iran, men Migrationsdomstolen ändrar och låter henne stanna i Sverige.

Migrationsdomstolen konstaterar att kvinnan har blivit uppmärksammad i hemlandet som motståndare till regimen, vilket ska bedömas enligt det nu försämrade läget för oppositionella i Iran. Enligt Migrationsdomstolen finns det risk för att hon som äldre sjuklig kvinna i Iran kan komma att utsättas för förföljelse i utlänningslagens mening på grund av sina politiska åsikter. Hon beviljas därför permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring.

Gud gör under idag!

Eventuella ateister och agnostiker. Kolla in detta! Idag på vår gudstjänst kom fyra personer fram för att de ville berätta vad Gud gjort i deras liv. Helad från många års migrän och astma. Helad från tio års ständig huvudvärk. Totalt bunden av hat mot person som lurat av en person en stor summa pengar försvann och byttes ut mot frid, försoning och frihet i sinnet. Helad från värk i ben och knän.
Detta var bara början av vår gudstjänst idag.

När man nått vägs ände


För några dagar sedan plockade jag ihop en hög med beslut och domar samt andra handlingar och begav mig till en familj som nått vägs ände. Inom ett par dagar skulle de lämna landet. Utvisas. När jag kom in i lägenheten, hade de packat ihop vad de ville ta med sig efter fem års vistelse i Sverige. De båda barnen som är födda här lekte som vanligt. Mina tankar gick till sommaren då mamman skulle utvisas, trots att hon var gravid i åttonde månaden. Hon satt med sin dotter i Stockholm på ett transithotell och väntade på att utvisas. Men dagarna och veckorna gick och ingenting hände. En dag då vi pratade med varandra, var kvinnan extra rädd och orolig. Hennes pappa som har uppehållstillstånd i Sverige blev sjuk. Jag sa till kvinnan, att hon kunde åka hem och besöka sin far. Det fanns ett vandrarhem i närheten där hon kunde bo tills barnet var fött. Under tiden kunde hon hälsa på sin far.

Kvinnan födde barnet och flyttade in till sin far. Efter ett par månader gjorde vi en asylansökan för det nyfödda barnet. Vi hävdade egna asylskäl för barnet och bad åter igen att Migrationsverket skulle ta hela familjens situation under övervägande. Tyvärr blev det nej i alla instanser. Nu ett år senare befann familjen i samma situation som då de var på transithotellet. Vad hade vi vunnit på att dra ut på tiden? Kanske lite tid att planera sitt fortsatta liv. Se över förutsättningarna att klara livet som ensamstående mor med två barn. Leta efter ett arbete och någon trygg plats att bo. Hade jag gett rätt råd? Varför reagerade inte Gränspolisen? Insåg de kvinnans svåra situation? Ja, frågorna malde i huvudet.



Vi tog farväl och jag överlämnade mappen med alla handlingar. Var det värt alla timmar som jag suttit och skrivit? Alla telefonsamtal och alla intyg och sjukjournaler som vi samlat ihop från vårdinrättningar och psykologer. Jag tog cykeln och for hem medan jag tänkte på andra asylsökande som vi kämpat för i flera år utan att lyckas. Några hade klarat sig relativt bra i hemlandet. Visserligen kunde inte far i familjen arbeta och barnen kunde inte gå i någon högskola utan de fick ta enklare arbeten, men de levde i alla fall. Ibland skickade de bilder, där de log och tycktes må bra. De hade satt på sig sina finaste kläder, men av kommentarerna på Facebook kunde jag förstå, att livet var svårt för dem. De kunde till och med höra kriget på avstånd trots att det var i grannlandet. Deras stad fylldes av flyktingar från andra sidan.

Jag tänkte på familjen från ett av ”Stan-länderna” i gamla Sovjet. Vi hade under fyra år gjort allt för dem. På flygplatsen arresterades hela familjen och mannen fördes till ett fängelse där han torterades. Man hängde upp honom med fötterna i taket och slog honom med elkablar. Efter några dagar släpptes han och då lyckades han ringa till mig. Mannen berättade att det stod män från säkerhetspolisen utanför huset där de bodde. Nu trodde han, att de skulle fängsla honom igen. Mannen bad mig ringa till Migrationsverket. Jag lyckades nå handläggaren som i beslut efter beslut förklarat, att familjen kunde återvända till X-stan utan problem. De hade överdrivit sina asylskäl. När jag berättade att mannen blivit torterad svarade han, att jag kunde säga åt honom ”att ringa polisen”. Efter flera telefonsamtal, både till Migrationsverket och regeringskansliet, förstod jag att Sveriges ansvar upphör när en asylsökande lämnat vårt land. Mannen blev fängslad igen för en tid och har en mycket svår situation. Vi har försökt stötta och hjälpa på olika sätt. Vi har bland annat skickat pengar till familjens sjuka pojke som behöver dyr medicin.

Ibland måste vi inse, att vi nått vägs ände och vi får tänka på att vi gjort allt som vi kunnat. Kanske även tänka på de gånger som vi lyckats, men visst smärtar det i sinnet när man tänker på vänner som man lärt känna så där riktigt på djupet. Mina tankar går ofta till dem som hade skäl att få stanna i Sverige, men inte blev trodda.

Nätverksdag kring flyktingar

Lördag 10 maj 2014
Mellringekyrkan
Örebro
Hitta
Stig av vid hållplatsen Trollbärsvägen.
Ingen främling behövde sova på gatan, min
dörr stod öppen för vandraren. (Job 31:32)
Temadagen arrangeras av:
Avgift
250 kr. Betalas på plats. Avgiften inkluderar fika och lunch.
Till lunch blir det en god pastasallad. Ange i anmälan om du önskar
INNANFÖR ELLER UTANFÖR?
En temadag om asylsökande, EU-migranter,
utanförskap och främlingsfientlighet


Vem vill vara utanför? Ordet utanför eller utanförskap ringer negativt i
våra öron. En människa kan vara innanför Sveriges gränser och ändå
vara utanför. Utanför samhället som gömd eller papperslös, utanför en
gemenskap när man inte blir välkomnad in, utanför arbetsmarknaden
fast man kämpar för att komma in, utanför en galleria, tiggande, och
bli misshandlad av ungdomsgäng.
Som kristen församling har vi ett ansvar att öppna våra dörrar för
människor och välkomna människor, oavsett bakgrund. Den här
temadagen vill ge dig kunskap och redskap för att kunna välkomna
och hjälpa människor som vill ”komma in”.

Program
9.30 Fika och registrering
10.00 Inledning
10.15 Innanför eller utanför? Bibeln motiverar.
Theódoros Demetriádes talar.
10.45 Lansering av materialet ”Innanför eller utanför?”
11.00 Romers historia och situation idag
Sara Brunnegård och Daniel Råsberg talar.
12.00 Lunch
13.30 Seminarier
14.30 Fika
15.00 Seminarier
16.00 Storforum med panel
Tid för öppna frågor, delgivning m.m.
17.00 Dagen är slut
Seminarier
1. EU-migranter och romer
På detta seminarium går vi in lite djupare på EU-migranters och romers
situation, när det gäller asyl- och uppehållsrätt och på vilka villkor man
vistas i Sverige som EU-migrant. Vi tar också upp hur vi som kristna och som
kyrkor kan förhålla oss till det och får höra om vad olika församlingar gör.
Daniel Råsberg och Sara Brunnegård medverkar. Går endast första passet.
2. PK, SD M.M.
43% av de som får rösta i Sverige tycker att invandring och integration är en
viktig fråga. För SD är det den viktigaste frågan. Hur ska man som kristen
resonera kring invandring och mångkultur, och hur bemöter vi
främlingsfientlighet? Markus Sand tar sig an dessa frågor.
3. Religion som asylskäl
Många församlingar har tagit emot asylsökande med muslimsk bakgrund
som har kommit till tro, och som riskerar att möta stora svårigheter och
förföljelse om de utvisas till sina hemländer. Hur kan man bäst hjälpa dem
och vilka vägar finns i asylprocessen? Bengt Sjöberg talar.
4. Att möta unga i utanförskap
Ungefär 25% av Sveriges befolkning bor i miljonprogramsområden, som har
en hög andel unga. Utanförskapet är ofta tydligt. Samtidigt är frikyrkan
dåligt representerad i dessa områden. Hur kan vi möta den längtan, de
behov och utmaningar som finns där? Hur kan en vanlig kristen få betyda
något för unga i dessa områden. Marika Lundberg och Carina Svensson
Ohajekwe berättar om sina egna resor och möten med unga i utanförskap
och berättar om hur man kan möta och inkludera dem.

Talare
Sara Brunnegård. Pedagog med inriktning integration i Saronkyrkan Göteborg.
Jobbar även med svenskundervisning för romer och förskola för romska barn.
Daniel Råsberg. Har jobbat i Serbien med romers situation, utsänd av EFK. Är nu
områdesmissionär för Europa.
Bengt Sjöberg. Känd som ”flyktingpastorn” från Värmland med mångårigt
engagemang för asylsökande.
Markus Sand. Pastor i Rinkeby Internationella Församling och ansvarig för EFKs
arbete för mångkultur och religionsmöte.
Marika Lundberg och Carina Svensson Ohajekwe. Är med i New Life i Stockholm
och har jobbat många år bland och för unga i Stockholms förorter.
Theódoros Demetriádes. Jobbat i över 40 år med flykting och invandrarfrågor inom
Örebromissionen/Evangeliska Frikyrkan. Nu pensionär men med samma hjärta.

Anmälan till
Markus Sand
Mobil: 0739-77 06 50
E-post: markus.sand@efk.se
Skypenamn: pastormarkus
Facebook: facebook.com/forummangkultur
Hemsida: efk.se/mangkultur
Blogg: ettnyttsverige.wordpress.com


RSS 2.0

Frälsaren

En iRing webbring.

Slump

Lista

Nästa


Bloggtoppen.se BlogRankers.com Blogglista.se Religion bloggar Religion