Ingen ska kunna säga: "Jag visste inte"

Här är en mycket ovanlig inlaga till Migrationsverket. Jag brukar verkligen inte skriva så här.

Begäran om human behandling av S,Medborgare i Syrien med ärendenummer…………………………………………..
Ombud: Bengt Sjöberg
Jag har ingen lagparagraf att hänvisa till. Jag känner till Dublinförordningen och jag känner till att varje EU-land skall ha likartad behandling av migranter. Att EU-länderna håller varandra om ryggen och inte kritiserar varandra. Att principen om första asylland är till för staterna och inte för människorna. Att Ni kan känna er fria av att ha uppfyllt Era skyldigheter och att ingen kan fälla Migrationsverket eller Migrationsdomstolen för något formellt fel. Ni gjorde bara som man ska enligt lagen.
Jag vet att jag skriver denna inlaga i onödan. Beslutet om att överföra S lär redan vara fattat. Biljetten ligger på bordet. Hans väskor med alla hans personliga saker lovade ni att skicka till honom. Sin medicin skulle han också få, men när vi pratades vid i torsdags hade ingenting ännu kommit. Kanske hinner den fram tills han ska skickas iväg.
Jag skriver ändå denna VUT för att man kanske någon gång i historien kommer att titta på alla de ärenden med människor som vädjade om medlidande och om förbarmande. Som vädjade för sina liv och som berättade de mest hemska berättelser från Grekland, Bulgarien, Ungern och Italien. Medan de med darrande stämma och oro och ångest i blicken målade upp de mest hemska bemötanden som de varit med om. Fängslade utav den enda anledningen, att de flydde från krigets Syrien. Slagna och sparkade av poliser. Bortjagade av ilskna rasister och beskjutna av galna nationalister. S blev opererad, men två dagar efter operationen kastades han ut på gatan där han fick klara sig bäst han kunde. Där låg han blödande, hungrig och törstig. Folk gick förbi och ögnade honom knappast en blick. Till sist kom en muslimsk man fram till honom och erbjöd ett rum i hans lilla lägenhet. Där fick han vila och återhämta sig några dagar.
Jag skriver detta för att ni ska veta, att vårt sista samtal på telefon, slutade med att S berättade att han gett upp. Han vill inte vara i Europa utan återvänder hellre till krigets och fasornas Syrien! Vi vädjade till honom. Vi försökte tala mod och styrka in i hans förtvivlade sinne.
När vi träffades i kyrkan för två veckor sedan visste vi inte att vi inte skulle ses mer. Jag kände ändå något märkligt när vi satt och pratade. Plötsligt var det som om himlen landade i rummet på kyrkans expedition. Jag fick en tanke att jag skulle berätta om Jesus och den frid och glädje man kan få uppleva genom tron på Jesus. Jag berättade att han kunde få ta emot Jesus i sitt hjärta och att han inte behövde vänta på dagen för dopet som han hade sett fram emot. Han kunde redan nu kalla sig kristen eftersom han bjudit in Jesus i sitt liv. Vi läste några bibelord och sen bad jag tolken och S att vi skulle ta varandra i händerna och gemensamt be för vår vän. Just då kändes det som om Gud själv kom till oss. Det är genom tron på Gud som jag hoppas att S skall kunna räddas undan våld, krig och död.
Jag inser att det inte går att hänvisa till något avsnitt i Utlänningslagen och att situationen är nattsvart för min vän. Men nu kan ni inte säga att Ni ingenting visste om hans situation. Tänk två år på flykt genom hela Europa och ingen vill ge honom ett värdigt liv. Två år av sjukdom, lidande och trauma. Två år allt medan han hör nyheter om vilka som dött och fått halsarna avskurna i hans hemland. Två år av oro och ängslan för föräldrar och släktingar och vänner. Två år som kändes som en evighet.
Det enda som jag kan hänvisa till är om det finns någon chans att visa medmänsklighet och låta S få stanna av humanitära skäl. Han planerade att låta döpa sig och bli medlem i en kyrka. Där skulle han få hjälp med att integrera sig och bli en ansvarstagande svensk medborgare.
Filipstad den 24 januari 2015
Bengt Sjöberg

Kom till Korskyrkan i morn (lörd)

 
Stefan Björk skriver om sitt besök i Hällfors i morgon. Välkommen med!
Vi har annonserat och skrivit en liten artikel i Nerikes Allehanda.

IMORGON ÄR EN UNDERBAR DAG!
Jag och Niclas har i flera år förberett oss att när Niclas blir fri ska vi åka ut och vittna och inspirera människor i olika sammanhang.
Niclas har tillbringat 20 år bakom lås och bom i fängelse.
Vi är nu under våren bokade på ett flertal platser och börjar med att besöka Korskyrkan i Hällefors.
Detta blir en fantastisk dag!
Välkommen!
Stefan
-----------------
MÖTESTIDER!
24 jan kl Möteskväll med Stefan Björk och Niclas Löfdahl:
kl 15 Seminarie, hur vi delar evangelium med våra vänner och grannar
kl 18 Väckelsemöte


Hjälpa människor på flykt

Att hjälpa människor på flykt är något av det viktigaste som vi kan göra.
Med dessa ord inleddes ett upprop från 380 kristna ledare några dagar före jul. Uppropet fick stort massmedialt utrymme. Här en länk till tidningen DAGEN 
http://www.dagen.se/debatt/380-pastorer-flyktingpolitiken-inte-f%C3%B6r-gener%C3%B6s-1.306400
Vi skrev i inledningen: ”Sverigedemokraternas valframgång i senaste valet och deras ambition att göra invandringen till en huvudfråga i ett nyval gör oss mycket bekymrade.
Många myter och förenklingar om invandringen sprids i dag via främlingsfientliga hemsidor. Invandringen och invandrare lyfts fram som en viktig orsak till ett antal svenska problem, som ökad arbetslöshet, ökad kriminalitet, ökad islamisering och ökad gettoisering av vissa områden i våra större städer, med mera. Sorgligt nog så har dessa tankar även fått ett fäste ibland kristna.”

Så drog debatten igång ännu mer trots eller tack vare jul- och nyårsledigheter. Jag tror att jag aldrig mått så dåligt av alla skriverier och hätska utfall mot invandring, muslimer och att vi som kristna ledare blandat oss i samhällsdebatten. Jag kan inte vara tyst när jag ser hur Sverigedemokrater delar upp folk i grupper som inte får räknas in i nationen Sverige. När jag sett hatet från rasister, upplevt klappjakten mot de värnlösa barnen, när jag fått hatbreven, sett rädslan hos flyktingarna då gäng kastat in stenar på nätterna i asylboendet. Jag har hört pensionärerna skrika åt mig på gatan. Jag har fått brev från människor som visat sitt hat mot muslimer, när jag försökt bygga broar till andra religioner. Jag har suttit i kommunfullmäktige då en sverigedemokrat la en motion om att repatriera, dvs skicka tillbaka 90 procent av våra invandrare. Det skulle i vår församling betyda halva församlingen. NEJ, sånt går direkt emot den kristna tro som jag lärt känna.

En dag då debattens vågor gick höga var min fru och jag ute på en resa.
Vi stannade bilen för att köpa spolarvätska. När jag stod på parkeringen kom en man emot mig. Jag kände igen honom som en av de anställda på Migrationsverket. ”Håller du fortfarande på med att hjälpa invandrare”, frågade mannen. Många tankar for genom mitt huvud. Jag mindes möten på hans kontor då stämningen var fruktansvärt jobbig. De asylsökande som skulle utvisas grät och var desperata. Jag visste att han inte var den person som var ansvarig för besluten, utan bara ansvarade för att verkställa fattade beslut, men visst hade vi argumenterat en hel del……”Jo, men jag är inte så engagerad i enskilda ärenden, utan fungerar oftast som rådgivare till andra och jag föreläser en del för olika nätverk”, blev mitt svar. ”Du Bengt, sluta aldrig med att hjälpa dem” sa han och gjorde en gest mot hjärtat. Vi fick ett fint samtal där på en parkering någonstans i Sverige. Den lilla episoden blev till uppmuntran och inspiration.

Inspiration att orka hålla ut kan behövas när man som jag varit engagerad för flyktingar i snart 30 år. I torsdags hade vi språkcafé i kyrkan. Det kom cirka 90 personer! En av dem som jag är juridiskt ombud för, berättade att han skulle åka till Migrationsverket för att förnya sitt LMA-kort. Han var livrädd att polisen skulle komma och ta honom eftersom han hade fått avslag på asylansökan. Jag kollade hans ärende och skrev ett brev till MV att vi förberedde en begäran om verkställighetshinder. Jag fick lugnande besked från en handläggare och rekommenderade mannen att åka in till Migrationsverket. När han kom dit ringde handläggaren polisen som kom och tog honom och förde honom till förvaret. Dagen efter ringde jag och pratade med handläggaren och undrade varför hon inte berättat att ärendet hade överförts till polisen. Hon svarade då, att jag inte ställt just den frågan! Jag fick igår hans dossier på 100 sidor och ska skriva en inlaga. Mannen ska överföras till Italien där han nyopererad och med blödande sår kastades ut på gatan för att klara sig bäst han kunde. På grund av fler akuta asylärenden hinner jag inte skriva mer i denna bloggpost. Kampen går vidare för medmänsklighet, kärlek och respekt för människovärdet.

Församlingen utvärderas

Blev lite förvånade då vi svängde in på kyrkans parkering och såg att det knappast fanns någon mer parkeringsplats ledig. Vad lockade så många att komma denna kväll? Jo, utvärdering av två år som ny församling i Hällefors-Filipstad. Vi tittade tillbaka, analyserade grundligt var vi befinner oss och tittade framåt med stor glädje och inspiration. Vi har delat ut en enkät som vi ska studera ytterligare, sammanställa och sätta in lämpliga åtgärder för förnyelse, korrigeringar och nya utmaningar samt visioner. Efter smörgåsar, te/kaffe blev det spontan bön då många ville ta emot mer av den helige Ande. En riktig glädjestund då vi blev rustade att gå ut och möta våra medmänniskor.

Möte på parkeringen

Vi stannade bilen för att köpa spolarvätska. När jag stod på parkeringen kom en man emot mig. Jag kände igen honom som en av de anställda på Migrationsverket. "Håller du fortfarande på med att hjälpa invandrare", frågade mannen. Många tankar for genom mitt huvud. Jag mindes möten på hans kontor då stämningen var fruktansvärt jobbig. De asylsökande som skulle utvisas grät och var desperata. Jag visste att han inte var den person som var ansvarig för besluten, utan bara ansvara...de för att verkställa fattade beslut, men visst hade vi argumenterat en hel del......"Jo, men jag är inte så engagerad i enskilda ärenden, utan fungerar oftast som rådgivare till andra och jag föreläser en del för olika nätverk", blev mitt svar. "Du Bengt, sluta aldrig med att hjälpa dem" sa han och gjorde en gest mot hjärtat. Vi fick ett fint samtal där på en parkering någonstans i Sverige för bara några dagar sedan.

Dags att tala om religionsfrihet

Jag tror det skulle vara nyttigt för en del som uttalar sig mot andra religioner och särskilt mot islam, att läsa på om de mänskliga rättigheterna och religionsfriheten som gäller i vårt öppna och demokratiska samhälle. Det förefaller som om en del vill införa förbud för andra religionsutövare. Man uttalar sig hatiskt och jag blir både förvånad, ledsen och upprörd när till och med kristna sällar sig till dem som ropar på förbud för moskéer och kulturföreningar. Vill man inte ha ett öppet samhälle? Hur tror man det skulle fungera att vrida klockan tillbaka till den tid då enbart den lutherska Svenska Kyrkan var tillåten. Till en tid då baptister sattes i fängelse om de tillämpade troendedopet av vuxna.
Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har varje människa rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor. Dessa rättigheter återfinns även i artikel 18 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt artikel 9 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen om mänskliga rättigheter).
Religionsfriheten skyddar inte bara rätten att tro utan även rätten att inte tro. Denna rätt är absolut och kan inte inskränkas genom lag.
Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning, till exempel genom iakttagande av religiösa sedvänjor, kan däremot under vissa förutsättningar inskränkas. Enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter kan friheten att utöva sin religion inskränkas endast om inskränkningen är föreskriven i lag och är nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen, hälsa och moral samt andras fri- och rättigheter. Inskränkningar i friheten att utöva sin religion får endast tillämpas på ett sådant sätt att de är i proportion till det syfte som ska uppnås. Det vill säga om det är nödvändigt att inskränka någons frihet att utöva sin religion med hänsyn till allmän ordning får inskränkningen inte gå längre än vad som krävs för att upprätthålla allmän ordning. Inskränkningarna får inte heller tillämpas på ett diskriminerande sätt.
Religionsfriheten är grundlagsfäst i Sverige och kampen mot diskriminering på grund av bland annat religion är en mycket högt prioriterad fråga för regeringen. Se vidare avsnittet om skydd mot diskriminering.
Det som under året gjort mig mycket ledsen och beklämd är när jag sett och upplevt hur människor visat sitt hat mot invandrare och särskilt de som är muslimer. Jag är förfärad över att man fördömer alla muslimer efter vad man ser att extremister gör. Tänk om man skulle döma alla kristna efter vad vissa extrema kristna i USA eller Uganda har för sig. Förstår man inte att våra ord påverkar? Att de ord som uttalas är en sådd? En sådd av hatbrott och negativa handlingar. Det är en skrämmande utveckling då ord får handling och gudstjänstlokaler börjar attackeras och sätts i brand. Nu är det tid för besinning! Jag undrar vad man gör med Bibeln och Jesu ord om att älska sina fiender, förlåta, samt bibelordet om att ”allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni göra mot dem” och om att behandla främlingen som en infödd, ja älska främlingen! Vidare ”vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig.” Jag vill bygga broar och visa kärlek. Jag är inte blåögd som en del hävdat, men jag tror inte på konfrontation och hatiska budskap. Jag tror på dialog samtidigt som jag står för min kristna tro och övertygelse.
Jag kan inte vara tyst när jag ser hur Sd delar upp folk i grupper som inte får räknas in i nationen Sverige. När jag sett hatet, upplevt klappjakten mot de värnlösa barnen, när jag fått hatbreven, sett rädslan hos flyktingarna då gäng kastat in stenar på nätterna i asylboendet. Jag har hört pensionärerna skrika åt mig på gatan. Jag har fått brev från "kristna" som visat sitt hat mot muslimer som jag försöker bygga broar till för att visa på Jesus och Hans kärlek. Jag har suttit i kommunfullmäktige då Sd la en motion om att REPATRIERA=dvs skicka iväg 90 procent av våra invandrare. Det skulle i vår församling betyda halva församlingen. NEJ, sånt går på direkt kollissionspunkt mot den kristna tro och den Jesus som jag lärt känna.
Det senaste året har fler och fler börjat skylla de flesta problemen i samhället på invandrarna. Så har det varit i min hemkommun där jag sitter med i kommunfullmäktige, Barn och Utbildningsnämnd samt budgetberedning. Det hjälper inte att socialchefen och kommunchefen m fl hävdar att vi har stora problem med missbrukare och andra grupper. Vissa pekar ändå alltid och i alla sammanhang ut just invandrarna.
Vi har problem att lösa i vårt land, men vi måste samarbeta. Vi måste lära oss leva med varandra. Ibland ropar man att vi är PK (politiskt korrekta) Men ska vi inte uppträda korrekt mot varandra? Ska vi inte försöka se det goda i de medmänniskor som vi möter. Ska vi inte behandla andra som vi själva vill bli behandlade? Ska vi inte försöka leva i försoning. Man behöver verkligen inte vara blåögd och naiv för att man tror på att försöka leva på ett sånt sätt som Jesus gjorde. Hans exempel att leva i kärlek kommer att fortsätta att inspirera mig. Visst gör vi fel ibland, men hans exempel är uppfordrande och värt att följa i alla lägen.


En märklig händelse

Ikväll satt jag och tänkte tillbaka på året som gått. Då mindes jag en obehaglig händelse som hade kunnat sluta illa.
Jag hade hyrt en kärra för att åka och hämta ett stort lass med björkved. Jag hade lastat kärran och var nu på väg till ett missionshus någonstans i Värmland. Om 40 minuter skulle vi ha en kvällsgudstjänst där jag skulle spela, sjunga och tala. Jag befann mig nu på E18. Plötsligt brakade det till och kärrans ena däck flög av. Det blev tungt och svårt att köra. Jag letade efter en plats att köra åt sidan, men det var vajerräcken på båda sidorna. Tungt lastade fordon dånade förbi och jag mötte bussar och bilar i mängd. Körde en bit utan däcket för jag insåg att jag absolut inte kunde stanna. Då riskerade jag att lastbilar skulle köra på mig. Kärran var full med björkved och det gick trögt att köra, men cirka 800 meter framåt såg jag en chans att styra av vägen och in på en liten väg. Det rasslade om kärran när jag körde utan däck.
Med hjärtat rejält pumpande och rätt så andfådd gick jag ut och tittade på kärran. Precis då kommer en ung man emot mig. Han frågar vad som hänt och erbjuder sig att gå och leta efter däcket. Efter en stund kommer han tillbaka med däcket. Han tar fram några verktyg och tittar på det däck som sitter kvar på kärran. Han drar den första muttern ett varv samt ytterligare tre varv. Muttern satt helt lös. Så gör han lika dant med de andra muttrarna. De satt alla helt lösa och det andra däcket hade också kunnat ramla av när som helst. Han skruvar fast det ordentligt, men vi hittar inga muttrar att skruva fast det andra däcket med. Vi såg också att det hade punktering.
Nu börjar det bli dags för mötet i kyrkan några kilometer bort åt skogen till. Jag vänder mig om för att tacka killen, men då är han redan på väg bort. Vem var det? Han dök upp som en räddande ängel, men varifrån kom han och hur hittade han däcket där långt borta i mörkret?
Efter gudstjänsten hade klockan blivit cirka 21.45. Jag åkte tillbaka till kärran och undrade hur jag skulle göra. Kärran stod rätt så dumt till på sidovägen. Jag ringde till macken i Filipstad. Där hade man upptäckt att alla kärror hade alla muttrar lösa. Jag bestämde mig för att åka hem de 16 milen och skaffa ett nytt däck och ta med mig dagen därpå.
Tidigt dagen efter for jag iväg. Macken bjöd på en tankning bensin som plåster på såret för vad som hänt.
Resan tillbaka med nytt däck på kärran gick bra och veden lastades av. Jag kände mig trots allt tacksam och lugn och trygg. Men tankarna gick av och an hur alla muttrar och däck hade kunnat sitt lösa och vad orsaken kunde varam


Tankar inför ett nytt år.


Jag är tacksam för det gångna året. Jag har rest en hel del och talat över ämnet ”Vad gör kyrkan då främlingen knackar på dörren?” Jag har haft seminarier och möten i Närpes i Finland, Karlstad, Kristinehamn, Karlskoga, Örebro, Linköping, Arboga och Årjäng. Jag är mycket glad över det stora engagemang som finns att integrera våra nyanlända. Jag har tagit del av fantastiskt bra initiativ även när det gäller att göra en insats för tiggare. Det som under året gjort mig mycket ledsen och beklämd är när jag sett och upplevt hur människor visat sitt hat mot invandrare och särskilt de som är muslimer. Jag är förfärad över att man fördömer alla muslimer efter vad man ser att extremister gör. Tänk om man skulle döma alla kristna efter vad vissa extrema kristna i USA eller Uganda har för sig. Förstår man inte att våra ord påverkar? Att de ord som uttalas är en sådd? En sådd av hatbrott och negativa handlingar. Jag undrar vad man gör med Bibeln och Jesu ord om att älska sina fiender, förlåta, samt bibelordet om att ”allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni göra mot dem” och om att behandla främlingen som en infödd, ja älska främlingen! Vidare ”vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig.” Jag vill bygga broar och visa kärlek. Jag är inte blåögd som en del hävdat, men jag tror inte på konfrontation och hatiska budskap. Jag tror på dialog samtidigt som jag står för min kristna tro och övertygelse.
Under året har vi haft flera val och jag blev invald i kommunfullmäktige och i landstinget (som ersättare) I kommunen är jag dessutom invald i Barn och Utbildningsnämnden och i kommunstyrelsen (ersättare). Jag är tacksam att det inte blev något extra val.
Under året har jag skrivit klart min biografi ”Flyktingpastorn berättar”. Den kommer förmodligen ut i januari eller februari. Tack Tomas Dixon, Kerstin Hugosson, min bror Stanley, min fru Maud och mina söner för bra synpunkter på texterna.
Jag är inte längre pastor i församlingen, men jag är ordförande och föreståndare. Till vår hjälp har vi Peter Johansson och två ungdomar från Teen Challenge. Det är Daniel Anderälv och Jonathan Norin. Så här kan en vecka i församlingen se ut: En vanlig vecka i Korskyrkan, är den så vanlig egentligen för en församling på landsorten? Jag skulle nog inte tro det? Det börjar med gudstjänst på söndagen, antingen i Vasakyrkan eller i Korskyrkan. På tisdag kväll är det dags för barnsamling på Träffpunkten och bibelgrupp i Vasakyrkan. Samtidigt är det bönemöte i Korskyrkan. Alltså en församling med tre olika samlingar på en och samma dag. Det fungerar just nu tack vare vårt ungdomsteam från Teen Challenge som bor i Vasakyrkan och som jobbar i våra två församlingar.
På onsdag bär det iväg till Öppen Kyrka med språkcafé och Onsdagskul i Korskyrkan. På torsdag är det Öppen Kyrka med språkcafé i Vasakyrkan och senare på kvällen bönesamling på Träffpunkten. På fredagar och lördagar kan det vara ungdomssamlingar både i Filipstad och Hällefors eller kontaktskapande verksamhet på Ungdomens Hus eller på stan. Naturligtvis är jag inte med på alla dessa samlingar. Jag brukar mest vara med på Språkcaféet samt på söndagarnas gudstjänster.
Under mer än tio år har vi varit engagerade i Erikshjälpen Second Hand i Filipstad. Jag har brukat vara där för att jobba med böcker samt hjälpa till med att stå i kassan på onsdagseftermiddagarna och en lördag i månaden. Under detta år har jag inte alls varit på Erikshjälpen. Sen vi bildade församlingen Korskyrkan har vi väntat på ett nytt samarbetsavtal mellan Erikshjälpen och församlingen. Tyvärr har det efter två år ännu inte kommit till stånd. Jag inser att vi avslutat en epok som innehållit mycket välsignelser, enormt många möten med människor av alla slag, svenskar såväl som människor från ett 50-tal länder. Vi har sålt för miljoner och vi har kunnat ge bistånd till ett tiotal länder. Vi har delat ut matkassar till behövande svenskar m.fl. Många har kommit för att skänka saker, handla, jobba och hjälpa till på olika sätt. Vi har som församling också haft samlingar i caféet som samlat 30-50-tal personer på tisdagskvällar. Vi har haft Öppen Gemenskap och tittat på Jesusfilmen och andra filmer, sjungit, läst Bibeln och samtalat med människor. Människor har kommit och jobbat hos oss som senare blivit våra vänner för livet. Arbetsförmedlingen, socialkontoret, Migrationsverket, Frivården m.fl har placerat människor hos oss. Allt har sin tid och vi tänker med tacksamhet tillbaka på allt roligt som vi haft på Erikshjälpen.
Under året har vi fått vårt åttonde barnbarn. Joel och Shkurtes lille pojke Leo är så fin och go. Vi önskar honom och alla våra barnbarn allt gott. Vi är också så glada för att vår son Josef med familj flyttat tillbaka till Sverige efter två år i Pakistan.
Det viktigaste inför det nya året är min relation med Gud genom Jesus. Att få ha en mening och ett mål med mitt liv. Att få leva i försoning och förlåtelse och möta varje ny dag med hopp, positiva tankar och framtidstro. Det ger livsenergi.
Nu hoppas jag att vi skall få vara friska och att vår kommun, Filipstad, ska få en positiv utveckling. Vi har många utmaningar framför oss. Jag ber och hoppas att vi ska få fler arbetstillfällen och att kommunen skall blomstra.
JAG ÖNSKAR ER ALLA ETT GOTT NYTT ÅR!


Anders Lundin, vi talar visst om Jesus

Jesus aktuell i juletid
I programmet "Allt för Sverige Julspecial" 2014 yttrade Anders Lundin att ingen nämner Jesus vid julfirandet och att julen i Sverige är helt sekulariserad. Anders talar nog här mot bättre vetande. Kyrkorna är överfulla i advents och jultid. Många skolklasser besöker kyrkornas julspel om Jesu födelse.
Anders fru Kerstin Ryhed är uppvuxen i Filipstad där familjen gick till Vasakyrkan. Den kyrkan är idag fylld av människor från ett 15-tal länder som sjunger och talar om Jesus.
I tiotusentals hem läser man och sjunger om Jesus innan man delar ut julklapparna. Så gör vi till exempel då barn och barnbarn samlas.
Önskar Dig Anders med familj en god jul och ett gott nytt år.

En efterlängtad julklapp

Pappa, åh pappa!!! Vi har fått uppehållstillstånd idag!!!Vilken julklapp!!!! Flickan som nu snart ska fylla 18 år jublar i telefonen. MÅNGA år på flykt och flera år i ovisshet i Sverige. Ja, ett av de mest dramatiska och segslitna asylärendena har fått sin positiva lösning idag. Familjen har varit här i flera år och för ett par år sedan höll allt på att sluta i katastrof. Poliser som fyllde i felaktiga uppgifter i en rapport, god man som motarbetade den som skulle ha fått hjälp, JO kritiserade Migrationsverkets olika enheter som inte visste vad den andra enheten gjorde. Alltså kaos på alla områden. Nu glädje, men till vilket pris? Flickan var nära att ge upp livet flera gånger, men vi har kämpat och kämpat. Jag säger tack till många som sträckt ut en hjälpande hand, men tackar också Jesus. Nu stor glädje!!!

380 kristna ledare skriver idag

”Hjälpa människor på flykt är bland det viktigaste vi kan göra”

Sverigedemokraternas valframgång i senaste valet och deras ambition att göra invandringen till en huvudfråga i ett nyval gör oss mycket bekymrade.
Många myter och förenklingar om invandringen sprids i dag via främlingsfientliga hemsidor. Invandringen och invandrare lyfts fram som en viktig orsak till ett antal svenska problem, som ökad arbetslöshet, ökad kriminalitet, ökad islamisering och ökad gettoisering av vissa områden i våra större städer, med mera. Sorgligt nog så har dessa tankar även fått ett fäste ibland kristna.

På vissa områden kan den sverigedemokratiska retoriken låta fin, med hänvisningar till kristen historia och kultur. Men det är viktigt för oss kristna att se igenom och bakom den ytan. Det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen. I enskilda värderingsfrågor kan man tyckas ha en vettig politik, men när man ser på vad som är den röda tråden och vad som präglar och genomsyrar deras människosyn och deras politiska förslag, så borde det vara uppenbart för var och en att de står oerhört långt från Jesu ord: "Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig, jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig" (Matt 25: 35-36). Detta är riktmärket för oss kristna, både för hur vi lever som församlingar och för hur vi vill påverka politiken.

Vi anser att talet om massinvandring är en myt som Sverigedemokraterna sprider. Under 2013 var, enligt Migrationsverkets egen officiella statistik, den totala invandringen till Sverige 116 600 personer. Den största gruppen var antingen adoptivbarn, hemvändande svenskar eller personer som kommit hit genom den fria rörlighet vi har inom EU för att studera eller arbeta. Endast en dryg tredjedel av totala invandringen var flyktingar inklusive anhöriga till dem, totalt 40 000 personer. Den största delen av så kallad invandring till Sverige är naturlig migration som sker runt om i världen, även svenskar flyttar till andra länder för att arbeta, studera eller på grund av giftermål. Det är riktigt att antalet asylsökande har ökat kraftigt i år, framförallt beroende på en snabb ökning av asylsökande från Syrien, 29 000 hittills i år. Man bör dock komma ihåg att 4-5 miljoner är på flykt från Syrien så det är bara en bråkdel av dessa som kommer till Sverige. Flyktinginvandringen på 40 000 bör ställas i relation till utvandringen från Sverige som är cirka 50 000 per år. Under senare år har närmare hälften av alla asylsökande fått uppehållstillstånd.

Många av dem som kommer till Sverige som flyktingar är antingen muslimer eller kristna. Flertalet av dessa flyr ifrån miljöer där islamistiska grupper utövar våld för att driva igenom sin tolkning av islam. Vi begår ett stort misstag om vi säger att dessa islamistiska grupper visar på islams sanna natur. Det är ett lika stort misstag som att säga att korstågen under medeltiden visar på den kristna trons sanna natur. Flyktingar som kommer hit vill leva ett liv i fred och trygghet.

Att ta emot flyktingar handlar om ett etiskt vägval, att ett samhälle visar öppenhet och barmhärtighet mot utsatta människor. Det finns plats för fler i Sverige och vi kan förbättra vår migrationspolitik, bland annat genom att skapa bättre förutsättningar för nyanlända att snabbt komma in på den svenska arbetsmarknaden. Eftersom flyktingar på sikt i stor utsträckning integreras på arbetsmarknaden är det fel att bara kalla flyktinginvandringen för en kostnad. Sanningen är att vissa sektorer i Sverige är i dag beroende av invandrares arbetsinsatser.

Vi tycker inte alls att Sverige tillämpar en för generös flyktingpolitik. Det har utkämpats många kamper mot myndigheterna för att övertyga dem om att konverterade muslimer ska få stanna i Sverige.

Vi bör som kristna och som kyrkor vara goda föredömen och aktivt hjälpa flyktingar, verka för integration med mera. Detta kan vi göra på många sätt som kyrkor, vi kan ordna språkundervisning, vi kan hjälpa till med myndighetskontakter, vi kan använda kyrkor och kyrktomter för övernattning, vi kan dela ut mat, vi kan hjälpa till och starta företag som kan anställa flyktingar med mera. Vi gläds åt alla initiativ som tagits av kristna församlingar för att hjälpa både flyktingar och EU-migranter.

Att hjälpa människor i närområden har vi kyrkor ägnat oss åt i alla tider, men det utesluter inte att ha en generös flyktingpolitik på hemmaplan. Även Sverige kan bli ett närområde om Ryssland får större maktambitioner. Om vi då vill och kan ta emot många fler flyktingar än i dag, varför kan vi då inte ta emot mera långväga flyktingar i dag?

Vi behöver vara en opinionsbildande röst i samhället för att värna om generositet och tolerans. Att hjälpa människor på flykt är bland det viktigaste vi kan göra. I en valrörelse där invandring och flyktingar av vissa krafter bara kommer att framställas som ett stort problem, där ska vi höja rösten i protest.

Stefan Swärd
pastor i Elim­kyrkan i Stock­holm, som tillhör Evan­ge­liska frikyrkan/Equmeniakyrkan

Sven-Gunnar Hultman
pastor i Hedvigs­lundskyrkan i Gävle, som tillhör Pingströrelsen


Följade pastorer och ledare har skrivit under uppropet:

Pingströrelsen:
Thomas Henning, Falköping
Görgen Hellman, Vetlanda
Magnus Edforss, Mariestad
Sebastian Tarkiainen, Överhörnäs
Andreas Wessman, Malmö
Stefan Rizell, Lerum
Rolf Gard, Tranås
Henrik Demetriades, Norrköping
Per Hammarström, Härnösand
Mattias Sennehed, Malmö
Paul Orlenius, Stockholm
Christian Kastö, Borås
David Johansson, Sandviken
David Sundström, Luleå
Niclas Nilsson, Mörlunda
Elias Berg, Älvängen
Peter Lewin, Göteborg
Sören Eskilsson, Stockholm
Kjell Eriksson, Delsbo
Pumba Johansson, Mölndal
Patrick Larsson, Avesta
Daniel Alm, Västerås
Krister Hultberg, Lund
Tigleth Malkey, Södertälje
Hans-Erik Bylund, Botkyrka
Sören Perder, Örebro
Johannes Magnusson, Göteborg
Marica Reid, Sollentuna
Stanley Karlman, Karlshamn
Andreas Nielsen, Stockholm
Ulf Sundkvist, Karlskrona
Håkan Nordlund, Bollnäs
Niclas Wiktorell, Nässjö
Malin B Murphy, Gävle
Niclas Forsberg, Östersund
Anders Ekstedt, Linköping
Joakim Appelgren, Gävle
Samuel Rönnbrink, Ärla
Manuel Henriquez, Solna
Allan Ekstedt, Eskilstuna
Robert Bergström, Malmköping
Samuel Wennstig, Bollnäs
Stefan Claar, Norrköping
Jörgen Fahlstedt, Lycksele
Ola Olofsson, Varberg
GertOve Liw, Hudiksvall
Ingrid Andersson, Österfärnebo
Marcus Sönnerbrandt, Linköping
Mattias Edlund, Växjö
Mia Lindgren, Edsbyn
Tomas Höglund, Borlänge
Stefan Beimark, Örnsköldsvik
David Vindlycke, Mariestad
Samuel Hector, Stockholm
Bernt Broberg, Motala
Sven Bengtsson, Skövde
Tommy Sandqvist, Sundsvall
Anders Jansson, Näsviken
Anders Ahlenius, Värnamo
Pär Haglund, Alfta
Tomas Jonsson, Falköping
Kurt Enström, Ljusdal
Samuel Jonsson, Tyresö
Chatrine Carlson, Jönköping
Stig Bomberhult, Växjö
Emil Gillsberg, Mora
Pelle Hörnmark, Föreståndare för Pingst fria församlingar i samverkan

Evangeliska frikyrkan:
Claes Rangsjö, Skara
Daniel Lindqvist, Uppsala
Anna Enberg, Ljungsbro
Bengt Freed, Borensberg Godegård
Peter Samuelsson, Umeå
Joachim Elsander, Borlänge
Eleonore Gustafsson, Linköping
Kevin David, Gävle
Mattias Lindsmyr, Rimforsa
Martin Davén, Sundsvall
Anton Johnsson, Finnerödja
Lars Mörling, Husbykyrkan
Fredrik Lignell, Linköping
Mats Nordén, Västerås
Rikard Edefors, Örebro
Robert Bavington, Göteborg
Kiell Thofters, Heby
Johan Mörlid, Klädesholmen
Jan-Gunnar Wahlén, Örebro
Robert Åkerlund, Örnsköldsvik
Thomas Arvidsson, Aneby
Magnus Lilja, Östervåla
Andreas Tofters, Sala
Linalie Karlsson, Linköping
Håkan Karlsson, Råslätt
Anton Fagerstedt, Östra Ryd
Erik Bryskhe, Götene
Christer Roshamn, Motala
Tomas Wallengren, Hillerstorp
Henrik Steen, Istanbul
Carl Lindahl, Örnsköldsvik
Ingemar Forss, Östersund
Kenneth Hermansson, Östersund
David Axelsson, Huskvarna
Kjell Söderblom, Stockholm
Ivan Lundberg, Älvsbyn
Annika Karlsson, Tingsryd
Richard Hultmar, Luleå
Kjell Waern, Stockholm
Alfred Nygren, Vargön
Mikael Boman, Mullhyttan
Eric Lacabanne, Huskvarna
Karl-Oskar Fredriksson, Djursdala
Waldemar Sjögren, Mariestad
Patricia Ask, Västerort
Per Alexanderson, Örebro
Jan Gustafson, Kisa
Mikael Hallenius, Örebro
Ingemar Fhager, Göteborg
Hans Jansson, Huskvarna
Richard Cruz, Helsingborg
Krister Petersson, Götabro
David Svensson, Skärholmen
Martin Wärnelid, Stockholm
Josefin Lennartsson, Örebro
Urban Gustavsson, Borås
Boris Nilsson, Ljungby
Peter Johansson, Filipstad
Charlotta Aginger, Skärholmen
Maria Furusand, Stockholm
Bengt Sjöberg, Filipstad-Hällefors
Alexander Bervebrink, Malmbäck
Mattias Gustafsson, Malmbäck
Inga-Märtha Isacson, Norrköping
Sofia Bengtsson, Linköping
Samantha Junggren, Korsberga
Sune Nordin, Uppsala
Lennarth Hambre, Linköping
Micael Nilsson, Borås
Conny Thordsson, Tingsryd
Ingrid Thordsson, Tingsryd
Carl-Johan Hultman, Rumskulla
Tord Johansson, Mockfjärd
Daniel Klemetz, Tuve
Lars-Inge Larsson, Asker
Tomas Olsson, Lindesberg
Ingegerd Allansson, Nässjö
Fredrik Wenell, Örebro missionsskola
Mikael Tellbe, Örebro missionsskola
Maritha Vilhelmsson, böne­koordinator Evangeliska fri­kyrkan
Öyvind Tholvsen, Församlingsprogrammet Evangeliska frikyrkan
Daniel Norburg, Missionsdirektor Evangeliska frikyrkan

Equmeniakyrkan:
Per Marklund, Östadkullebygden
Gustaf Björkman, Fiskebäck
Carl Johan Berglund, Uppsala
Johnny Lithell, Göteborg
Andreas Möller, Uppsala
Mattias Martinson, Öckerö
Magnus Kronberg, Sundbyberg
Lars Gunther, Trollhättan
Johan Arenius, Bromma
Thomas Mark, Rydsnäs
Lasse Andersson, Vrigstad
Niklas Björklund, Gävle
Josefine Arenius, Bromma
Stefan Albinsson, Stockholm
Jakob Olofsgård, Jönköping
Jonas Lund, Värne
Jens Marklund, Falun
David Lomas, Ekenässjön
Thomas Sandin, Hackvad
Daniel Sander, Bankeryd
Anders Svensson, Mölndal
Ulf Eriksson, Jönköping
Lennart Okkonen Johansson, Värmlandsnäs
Jovita Häggmyr, Karlstad
Cecilie B.S. Larsen, Dals-Ed
Andreas Sköldmark, Kaxholmen
Anna-Karin Holmberg, Hudiksvall
John Ahlström, Jönköping
Peter Baric, Fiskebäck
Pär Månsson, Askersund
Johanna Lantz, Mysingsö
Göran Bondesson, Upplands Väsby
Henrik Wernvik, Lindome
Klas Eriksson, Bromma
Robert Eriksson, Sävedalen
Jonas Eveborn, Linköping
Jakob Svensson, Åkerbygden
Linus Brengesjö, Stockholm
Oskar Johansson, Örbyhus
Arne Josefsson, Mariestad
Daniel Strömner, Vännäs
Lasse Vallmoss, Uppsala
Göran Zettergren, Göteborg
Ingrid Svensson, Kållered
Claes-Göran Ydrefors, Stockholm
Kalle Spetz, Skillinge
Samuel Östersjö, Lidköping
Ulla Marie Gunner, Stockholm
Lars-Anders Kjellberg, Jönköping
Elin Alm, Göteborg
Daniel Åkerblad, Falkenberg
Linda Näkne, Jönköping
Urban Gustafsson, Eksjö
AnnaCarin Abrahamsson, Donsö
Pelle Widman, Gävle
Maria Öst, Stockholm
Lena Huld, Styrsö
Urban Elenäs, Örbyhus
Per Knutsson, Rättvik
Emma Rudäng, Bohus-Björkö
Tobias Wahlström, Tranås
Jan-Eric Larsson, Eksjö
Johan Einarsson, Jönköping
Frida Blomberg, Linköping
P-O Sveder Renklint, Arvika
Erling Andersson, Nässjö
Hanna Enbom, Bromma
Andreas Löwkvist, Västerås
Paul Enlund, Örebro
Gunnar Pettersson, Växjö
Jonas Lundkvist, Örebro
Emanuel Georgson, Trollhättan
Gabriel Blad, Eskilstuna
Jessica Elnefred, Borlänge
Per-Henrik Bark, Linköping
Ann Westblom, Bromma
David Norén, Floda
Terése Svensson, Mullsjö
Rut Rydberg, Åsbro
André Bertilsson, Luleå
Pehr Hellberg, Enskede
Carola Störbäck, Lund
Lennart Thorsell, Gävle
Pea Karlsson, Lidköping
Carl Sundberg, Halmstad
Sten Högberg, Furulund/Malmö
Lena Olsson, Torpa
Anna Bendes, Stockholm
Alf Englund, Västerås
Derek Walles, Sösala
Peter Lindroos, Alingsås
David Sirviö, Malmö
Tomas Boström, Visby
Gustaf Danielsson, Horla-Siene
Carin Hemmati, Hallunda
Rebecca Simonsson, Trollhättan
Julia Everstrand, Jönköping
Ulla Svensson, Södertälje
Martin Linde, Örebro
Albin Andreasson, Horla-Siene
Angela Collin, Örebro
Anton Ahlmark, Värnamo
Hanna Bogren, Kaxholmen.
Karolina Rönn, Uppsala
Martin Linde, Örebro
Lennart Karlsson, Säffle
Torbjörn Härlin, Åsbro
Ann-Louise Holmlind, Örebro
Maria Schönning, Fellingsbro
Carina Jarlsbonde, Kumla
Christer Hambre, Equmeniakyrkan Region Svea
Erik Lund, Pastorskandidat
Lotta Geisler, Bromma Folkhögskola
Ida-Maria Brengesjö, Equmenia Region Öst
HannaSara Leonos, Hässelby, pastorskandidat
Bertil Svensson, Internationell koordinator, Equmeniakyrkan
David Lund, Pastorskandidat
Jonathan Lennartson, Pastorskandidat
Joakim Stenmo, Equmenia Region Syd
Josue Leones, Pastorskandidat
John Eidering, Equmenia Väst
Patric Forsling, General­sekreterare Equmenia
Rune W Dahlén, Equmeniakyrkan
Helen Friberg, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Roger Henningsson, Equmeniakyrkan, Region Mitt
Charlotte Thaarup, Equmeniakyrkan, RegionSyd
Jenny Dobers, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Peter Svanberg, samordnare församlingsgrundande Equmeniakyrkan
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan
Olle Alkholm, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan
Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan

Frälsningsarmén:
Ragnhild Granholm, Skövde
Elisabeth Mattila, Nässjö
Christina Vauhkola, Skebobruk
Marcus ”Mackan” Andersson, Umeå
Maud Fennvik, Haparanda
Rolf Karlsson, Alingsås
Turid Bååth, Stockholm
Per-Uno Åslund, Stockholm
Christer Eklöv, Umeå
Johanna Fryk, Visby
Henrik Bååth, Stockholm
Karin Larsson, redaktör Stridsropet
Marie Willermark, samfunds­ledare Frälsningsarmén
Lennart Lundberg, officers­skolan

Trosrörelsen:
Joakim Lundqvist, Uppsala
Peo Svensson, Sävsjö
Paul John, Falun
Leif Johansson, Uppsala
Sebastian Asklund, Uppsala
Elia Källner, Göteborg
Niklas Strindell, Uppsala
Mats Holmgren, Umeå
Eddie Stigson, Jönköping
Conny Thimberg, Vikarbyn
David Nyrén, Sävsjö
Peder Teglund, Borås
Jan Rosman, Norrköping
Carl-Gustaf Severin, Uppsala
Thomas Nordberg, Örnsköldsvik
Sören Johansson, Bollnäs
Håkan Gniste, Uddevalla
Calle Lilja, Uppsala
Ingrid Lilja, Uppsala
Thomas Lahti, Uppsala
Simon Ahlstrand, Uppsala
Jimmy Patring, Västerås
Per-Olof Eurell, Uppsala
Emil Anderås, Uppsala
Christian Åkerhielm, Uppsala
Jan Blom, Uppsala
Ingmar Aronson, Malmö
Svante Rumar, Uppsala
Mattias Nordström, Uppsala
Robert Johansson, Uppsala
Tormod Flatebö, Sundsvall
Tom Stigson, Sarpsborg
Thomas Wallin, Helsingborg

Övriga:
Daniel Karlsson, Stenungsund, Kristet Center Väst
Torbjörn Freij, Stockholm Vineyard
Andreaz Hedén, Stockholm Vineyard
Johan Skog, Skellefteå Vineyard
Josefin Skog, Skellefteå Vineyard
Jörn Hjort, Ledare Vineyard Sverige
Gunnar Axelsson, Malmö Vineyard
Mats Joelsson, Jönköping Vineyard
Henrik Lindmark, Norrköping Vineyard
Per-Magnus Börefelt, Nyköping Vineyard
Ted Jeans, Stockholm Vineyard
Ulf Dagerbrant, Umeå Vineyard
Tomas Lundqvist, Bankeryd, Svenska alliansmissionen
Kennet Heinevik, Lekeryd, Svenska alliansmissionen
Johan Ström, Älta, Svenska alliansmissionen
Jonas Melin, pionjärkonsulent, Svenska alliansmissionen
Ulf Häggqvist, församlingskonsulent, Svenska alliansmissionen
Carl-Johan R Freed, Skarpnäckskyrkan, SAM/EFK
Eva Albertsson, Bodafors Frikyrkoförsamling
Katarina Halldorf, Bönerörelsen Göteborg
Micael Grenholm, Uppsala, Mosaik
Anders Gerdmar, Uppsala, rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola
Lasse Andersson, Nävekvarn, församlingen Nyckeln
Erling Wennerlund, Rydaholms frikyrka
David Axelsson, Hällestad friförsamling
Torbjörn Aronson, Uppsala, Teol dr, Skandinavisk teologisk högskola
David Nyström, Uppsala, teolog och kyrkohistoriker
Carolina Nilsson, Jönköping, teologistudent, ALT
Andreas Grumsén, Hässleholm, teologistudent, ALT
Johan Danz, Hyssna församling, Svenska kyrkan
Tobias Elof Hadin, Hammar­kullen, EFS/Svenska kyrkan
Christoffer Abrahamsson, Stockholm, EFS
David Åhlén, Stockholm, artist
Maud Cajdert, Gävle, sjukhuspastor
Håkan Englund, Döderhult, Svenska kyrkan
Lennart Åkerlund, Kungälv, Svenska kyrkan
Micael Lundin, Örebro, Kristet Center
Patrik Sandberg, Sverigebönen
Joel Halldorf, Linköping, teolog och kyrkohistoriker
Marianne Andréas, generalsekreterare Sveriges frikyrkosamråd
Kjell Larsson, missionsföreståndare Svenska alliansmissionen
Lars-Gunnar Jonsson, missionssekreterare Svenska Alliansmissionen
Stefan Gustavsson, general­sekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Göran Andreasson, arméledare, Svenska Frälsningsarmén
Jacob Orlenius, Göteborg, föreståndare Linneahuset


Bered väg och plats för Jesus



I söndags talade jag i vår kyrka. Man kan säga att jag predikade. Jag läste från Bibeln följande verser:
Trösta, trösta (hjälp, uppmuntra, inge nytt hopp)till mitt folk säger Gud. Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem………Bered en väg för Herren i öknen (ta bort hinder) bygg en huvudväg i vildmarken för vår Gud. Varje dal ska höjas och varje berg skall sänkas…..Herrens härlighet ska bli uppenbarad och alla människor ska tillsammans se den (på samma gång) Kärnbibelns översättning av Jesaja 40:1-8
Bered plats
a) I ditt hjärta Ut med sopor och skräp i ditt sinne. Ut med vrede, högmod, irritation, stolthet, bitterhet, agg, ilska och avundsjuka. Ge plats för Jesus. Röj undan så att rättvisa, kärlek, glädje, frid och tålamod får plats.
b) I din närhet Be och agera för att Jesus ska bli synlig där du bor, verkar och rör dig. Under de senaste fyra åren har jag bett och försökt att sprida Jesus kärlek till en folkgrupp i Sverige som många människor ser ner på. Jag har försökt visa kärlek och respekt och blivit hembjuden till flera familjer och enskilda. Jag har lärt känna så många fina och trevliga människor och flera av dem säger när de bjuder in mig i sitt hem att, ”mitt hem är ditt hem och du är alltid välkommen här”. Vi har kämpat för att deras familjer ska återförenas efter att ha blivit skilda åt under krig och terrorhandlingar. Vi har hittat familjemedlemmar i olika länder och fört dem samman.
c) I samhället Bereder du en väg för Jesus i ditt samhälle? Eller hur reagerar du på det som händer i vårt samhälle? Stoppar du huvudet i sanden och säger att allt är så eländigt, smutsigt och fult att du inte vill ha något med samhället att göra? Flyter du med strömmen eller försöker du simma mot strömmen? I samma bibeltext står det att ”snart är din krigstjänst över”. Din ständiga kamp för det goda, din iver att berätta om evangeliet, det glada budskapet om ett rättfärdigt samhälle är över.
Varje dal ska höjas. Vilken stor målsättning. Varje berg ska sänkas. De höga och märkvärdiga ska mista sina privilegier och de låga, de fattiga och utstötta ska lyftas. De sjuka ska helas och de sörjande ska få glädja sig. Herrens härlighet ska bli uppenbarad.
En annan föreslagen predikotext (Galaterbrevet 3:21-29) handlar om att i Guds rike är det inte fråga om jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna för ni är alla ett i Kristus. Jag talade om hur viktigt det är att leva sitt liv och tänka på detta bibelord. Då blir det totalt omöjligt att se ner på främlingen och invandraren. Då är det dags att rensa ut alla negativa tankar och ord och inse att i Guds ögon är vi bara MÄNNISKOR som behöver ge Gud större plats i våra liv.

BÖN FÖR SVERIGE

Vårt land befinner sig i en allvarlig politisk situation. Vi uppmanar därför alla kyrkor till bön för vårt land, vår regering och riksdag söndagen den 7 december. Genom att göra detta tillsammans kan våra gemensamma böner välsigna och ge kraft.

Styrelsen för Sveriges kristna råd den 4 december 2014

Bön om ett gott samhälle

Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och förbarmar dig över allt levande. Vi tackar dig för Jesus Kristus, din Son, i vilken din avsikt för varje människa blivit synlig. Genom honom har du väckt vår längtan efter dig och kallat oss till uppbrott, som pilgrimer på vägen genom livet. Tillsammans med hela din kyrka sträcker vi oss mot dig i bön.

Gud, sänd din Ande över vårt land. Vi ber om vishet och vägledning för alla som har ansvar i samhället – regering, riksdag och oss alla som medborgare. Vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.

Uppfyll oss med din helige Ande, som du har sänt till vår förvandling, så att vi kan vittna om dig med och utan ord. Uppliva bönens låga i våra församlingar. Besök vårt land med en andlig vår!

I Jesu namn.
Amen.



Om Karl Oskar utvandrat till 2010-talets Sverige

Jag har läst en mycket bra bok skriven av Per Brinkemo. Den heter ”Mellan klan och stat” och handlar om somalier i Sverige. Eftersom jag engagerat mig mycket för deras integration i vår kommun var jag ivrig att köpa och läsa boken. Jag vill varmt rekommendera den. I boken gör Per en jämförelse med Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Invandrarna som lämnade Sverige för USA.
Han skriver: ”Hur hade det sett ut om Karl Oskar och Kristina hade lämnat 1800-talets Småland för att resa till vårt Sverige? De hade kommit i otidsenliga kläder, särskilt Kristina med sin huvudsjal och fotsida klänning. De hade kommit till folkhemmets Sverige på 2010-talet med avsikten att ”förrätta sina invandra göromål, för att återigen med sina händer gripa i oxtömmar och ploghandtag och i alla de redskap och verktyg, som var dem väl förtrogna”. Men de händer som rymde så mycket kunskap, förvärvad från barnaåren och nedärvd genom årtusenden, skulle ha varit värdelösa i det nya landet.
Efter att ha passerat Migrationsverket, där de sökt och fått asyl, hade de tilldelats var sinn handläggare på arbetsförmedlingen, satts i skolbänken för att lära sig modern svenska, med ord och uttryck som ombudsman, kollektivavtal, lagen om medbestämmanderätt, dator, CV, databas, pensionsgrundande, aktivitetsstöd, trygghetsanställning, socialtjänst, minimilön, kompetensutveckling, bisyssla, kundtjänst.
De hade antagligen varit nöjda med att deras grundläggande behov, mat och tak över huvudet, var tillgodosedda, att deras barn fick gå i skola i många år, och att sjukvården var bra och gratis. Karl Oskar hade känt sig förvirrad och frustrerad över att han, som hittills i livet visat prov på storhandlingskraft och skicklighet i att bruka jorden, inte omedelbart anställdes, utan i stället tilldelades en praktikplats på en gård utanför staden.
Kristina hade plikttroget gått till sfi-kursen……men suttit och tittat på den etableringsplan hon gjort……..och som hon inte förstod. Hon skulle ha längtat till det gamla Sverige, där människor var gudfruktiga, läste sin katekes och gick i kyrkan varje söndag. Inte som här, där folk klädde sig osedligt och verkade så stressade………
Karl Oskar och Kristina fann tröst och en viss hemkänsla i en kyrka, en bit från deras hem. Det var en andaktslokal i en källare där de hade träffat andra utvandrare från Småland…….”
Per skriver vidare om hur glada barnen var att slippa arbetet på gården och att pappa hade varit tvungen att sluta med agan. Däremot kände sig barnen besvärade då föräldrarna skulle på utvecklingssamtal i skolan där det avslöjats att ingen av föräldrarna kunde läsa och skriva särskilt bra. Barnen fick tyda myndigheternas brev och hjälpa föräldrarna att fylla i blanketter och svara i telefon när någon okänd ringde. På kvällarna satt föräldrarna framför TV och följde nästan maniskt vad som hände, men det enda program de såg var Smålandsnytt.
Ja, det var en bra liknelse av Per Brinkemo.


Ny lag gav uppehållstillstånd

Skiljaktigt om särskilt ömmande omständigheter för barn

MIG: 2007 ansökte en familj med två barn om uppehållstillstånd. De fick avslag 2009, men beviljas nu permanent uppehållstillstånd. Det föreligger särskilt ömmande omständigheter vad gäller barnen. Men ordföranden är skiljaktig.


En familj bestående av mamma, pappa och numera fyra barn ansökte den 25 juni 2007 om uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl gentemot Västbanken. Migrationsverket avslog ansökan och beslutade att utvisa familjen. Beslutet vann laga kraft i april 2009. Familjen har efter preskription återigen ansökt om uppehållstillstånd, vilket Migrationsverket avslagit. Två av döttrarna är födda i Sverige.

Familjen uppgav att barnen talar flytande svenska, deltar i flera fritidsaktiviteter och har befunnit sig i Sverige under den absoluta merparten av sina medvetna liv. De har idag ingen som helst anknytning till hemlandet Jordanien. De befinner sig i en känslig ålder och det finns en uppenbar risk att deras psykosociala hälsa och utveckling kan komma att skadas om de idag rycks upp från sin trygga och invanda miljö.

Domstolen konstaterar att genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2014 har bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter i 5 kap. 6 § utlänningslagen ändrats så att barn får beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande.

I förhållande till barnens åldrar, de äldsta är 14 och 11 år, måste deras vistelsetid i Sverige anses vara avsevärd. Att vistelsetiden blivit så lång och till stor del varit illegal har inte heller berott på barnen utan helt och hållet på deras föräldrars agerande. Deras avsevärda vistelsetid tillsammans med deras påtagliga anpassning till Sverige; socialt, kulturellt och språkligt, väger tungt vid en bedömning av om ett återvändande till Jordanien skulle innebära en oproportionerlig inskränkning av de rättigheter de är tillförsäkrade genom artikel 8 i Europakonventionen och genom principen om barnets bästa. Migrationsdomstolen bedömer att en utvisning av barnen till Jordanien inte kan anses proportionerlig. Vid en samlad bedömning av barnens anpassning till Sverige, situationen i hemlandet, deras hälsotillstånd, barnets bästa och övriga omständigheter anser domstolen att det framstår som klart att det avseende barnen föreligger sådana särskilt ömmande omständigheter som avses i 5 kap. 6 § utlänningslagen. De ska därför beviljas permanenta uppehållstillstånd.

Med stöd av principen om familjens enhet ska därför även deras föräldrar beviljas permanent uppehållstillstånd på samma grund.

Men ordföranden är skiljaktig och vill avslå överklagandet.




FAKTA

Identifikationsnr: UM 70-14

Rättsområde: Asyl/Uppehållstillstånd

Källdokument: Dom

Instans: Migrationsdomstolen

RSS 2.0

Frälsaren

En iRing webbring.

Slump

Lista

Nästa


Bloggtoppen.se BlogRankers.com Blogglista.se Religion bloggar Religion