Hur hanterar vi tiggare i Sverige?

 

Det var sent på kvällen i Linköping. Jag skulle gå och köpa en hamburgare och sen gå tillbaka till hotellet för att sova. Dagen efter väntade föreläsningar för diakoner, stödpersoner och människor i ett asylnätverk som ville lära sig mer om ”vad kyrkan gör då främlingen knackar på dörren”. När jag kom ut på gatan höll jag på att snava på en ung flicka som satt och tiggde. Hennes vädjan om hjälp överrumplade mig och denna gång kom jag mig inte för att lägga en slant i hennes pappmugg.

Tiggarna finns över allt i nästan hela Sverige. Vad gör vi på kort sikt och vad gör vi mer långsiktigt för att hjälpa dem?

När jag är ute och besöker olika nätverk och kyrkor får jag lyssna till många uppmuntrande berättelser. Just i Linköping i Ryttargårdskyrkan ställde sig en äldre herre upp och berättade, att han tagit med sig några av tiggarna ut i skogen. Där hade de hittat 150 liter trattkantareller som de kunna sälja.

På andra orter har jag mötts av engagerade medmänniskor som tagit med sig tiggarna in i kyrkan där de fått duscha och äta sig mätta. Sen har man åkt till kyrkans second hand där de fått kläder, men även fått en möjlighet att bidra med att sortera kläder, packa upp inkomna saker och diska och putsa föremål som ska ut i butiken.

På en ort fick en av kyrkorna god kontakt med en grupp tiggare. Ute på samhället talades det om kriminella gäng som höll ihop, men kyrkans folk som lärde känna gruppen fick veta, att det var en storfamilj med morfar, mormor, flera barn med familjer. Totalt 17 personer. Genom att visa medmänsklighet och bygga relationer skapades förtroende och öppenhet. Efter en tid åkte några i den romska gruppen tillbaka till Rumänien för att närvara på en begravning. Kort därefter fick några av dem arbete i Spanien där de skulle plocka frukt. Nu kunde övriga återvända till sitt kära hemland eftersom försörjningen var tryggad.

I Göteborg får tiggarna komma in i en kyrka och sova, men på morgonen efter frukost får de göra nytta genom att sälja de hemlösas tidning.

Det mest inspirerande exemplet hämtar jag från Gnosjö, detta samhälle som är så präglat av företagsamhet och sammanhållning.

Det som frivilliggruppen i Gnosjö kommun lyckats med är, att få tiggarna att resa på sig - bokstavligen - från marken där de suttit och tiggt till att stå och stolt sälja bröd, som de fått hjälp att baka, och ved som folk i gruppen skänkt.

Att lägga pengar i koppen löser inte problemet, det bara skjuter det framför sig. Det måste till entreprenörskap och företagande och ett nytt sätt att tänka, genom att försörja sig.  Nu har de blivit arbetare och businessfolk istället för att vara tiggare.

Romerna har även sålt kantareller och lingon som de fått.

De klyver även ved och packar den och det är strykande åtgång.

Detta var några exempel på akut nödvändig hjälp. Vi måste även hitta mer långssiktiga vägar, annars permanentar man deras situation. Vad kan man då göra?

I veckan träffade jag ett nätverk som hjälper romer i södra Serbien. Där får romska barn lära sig serbiska för att senare kunna börja i den vanliga skolan. På olika sätt försöker man lyfta det romska samhället genom att man är med och tar ansvar och visar att man har en egen kraft att ta tag i sin situation. Med hjälp av pengar från EU och olika hjälporganisationer skapas trovärdiga och långsiktiga samarbetspartners som ser till att inga medel försvinner i egna fickor utan kommer till dem som verkligen behöver det. Genom att medvetandegöra och stärka självkänslan och ingjuta mod och motivation, att börja lyfta sig själv, starta olika företag, gå samman och samverka och vara med och jobba för ett gemensamt mål lyfts ett helt samhälle. Romerna som jag träffade berättade om hur många människor fått sina liv förvandlade då de tagit emot Jesus i sina liv. Stora församlingar har startats och drogmissbruk och kriminalitet har upphört eftersom människorna fått hopp och ett mål att leva för. Denna långsiktiga hjälp till självhjälp vill jag vara en del utav.

 

 

 


Greklandsbesök på söndag

På söndag klockan 11 kommer flera grekiska gäster till Vasakyrkan i Filipstad. En av dem är Paul Demetriades som förestår Greklands största pingstkyrka. Paul kommer att tala, men han är även konsertpianist och ska både spela och sjunga tillsammans med sin fru i gudstjänsten på söndag. Församlingen i Thessaloniki bedriver ett omfattande socialt arbete sedan krisen eskalerade i Grekland. Det var med anledning av detta som församlingen tog kontakt med några kyrkor i Sverige bl. a Korskyrkan i Filipstad-Hällefors och Pingstkyrkan i Karlstad. Min far, Tage Sjöberg arbetade i slutet av 50-talet i Grekland och var med om att starta pingstkyrkan i Thessaloniki, staden och området som först nåddes av den kristna tron genom aposteln Paulus.
Senare på eftermiddagen har de grekiska gästerna en gudstjänst i Pingstkyrkan i Karlstad.

Hjärtligt välkomna!

 

 

 
 
 

 


Bön för Bergslagen

Under många år har vi samlats till något som vi kallar för BÖN FÖR VÄRMLAND/BERGSLAGEN. Nu på lördag är det åter igen dags för en sådan dag i Hagfors på Hotell Monica i Centrumkyrkans regi. Detta är, mitt i all politik och valrörelse, en av de viktigaste dagarna för mig i höst. Tänk att kristna från många olika kyrkor och riktningar kan och vill samlas för att be för vårt land. För familjer, ungas uppväxtförhållanden, äktenskap, vårt samhälle och för fred i Europa och Mellanöstern. Att be och engagera sig för förföljda och lidande människor i Syrien och Irak. Det känns viktigt och inspirerande. Bön OCH arbete för våra medmänniskor måste gå hand i hand. Fina ord om kärlek från Gud hand i hand med att räcka en hand till en drogmissbrukare, en som mobbats och en som inte längre orkar att hålla modet uppe. Tack Morgan Carlsson för att du bjuder in till denna viktiga dag. Hoppas det kommer mycket folk från hela Bergslagen och Värmland. (Brukar komma folk från Sveriges näst bästa landskap också=Dalarna!!!)

NWT och FT- en presentation inför valet

Del av artikel i NWT och FT
 
Känner inte motvind

Numera har han fyllt 67 och tillhör veteranerna inom kommunpolitiken. Han sitter i fullmäktige och kämpar på som ensam kandidat för sitt parti. Han hoppas att KD ska få tillbaka det mandat partiet förlorade i förra valet nu, och tror att det kan gå.

Så du känner inte motvind nu när det är så het debatt om asylmottagningen?

– Nej då. Jag tror naturligtvis att det kan bli en skräll för SD, men jag tror också att det finns många människor som uppskattar att det finns någon som ser också till de mjuka värdena och försöker hitta en balans där, mellan hjärta och hjärna.

Hans drivkraft inom politiken handlar mycket om den balansen, och att lyfta fram etiska frågor i debatten:

– De etiska grundvärderingarna – det behövs människor som håller upp dem. Mitt engagemang är inte beroende av hur många motioner jag får igenom, utan att jag får möjlighet att berätta och visa olika frågor och belysa dem utifrån etiska värderingar, säger han.

 

Och lite längre ner i artikeln som du kan läsa i sin helhet genom att klicka på länken nedan:

 

Att han trivs i politiken är uppenbart:

– Jag tycker det är en naturlig del av allt annat jag står för. En möjlighet att praktiskt visa omsorg och vara med och bygga ett samhälle.

Nu är han redo att göra det på tre plan. Han står på listorna i såväl kommunvalet som i valet till landstinget och riksdagen. Landstings- och kommunpolitik går att kombinera, men skulle valet bära honom ända in i riksdagen måste han välja.

– Skulle jag komma in i riksdagen måste jag släppa allt annat.

Och om du skulle bli kommunalråd – vad blir din första åtgärd?

– Jag skulle vilja samla alla kommunanställda – ja, det går inte att samla alla samtidigt, men i avdelningar eller områden – och hålla ett tal och lyssna på hur de vill jobba tillsammans i öppenhet och med kraft för att göra en rejäl nystart för Filipstad. Jag skulle vilja vara en ledare och verkligen visa för hela organisationen att nu måste vi ändra riktning, hela landsbygden måste få leva och hela Filipstad blomstra. Jag skulle vilja hålla ett inspirerande tal och säga att nu är alla välkomna med nya idéer och förslag. Vi måste få ny kraft och vitalitet. Det är så jag känner.

http://nwt.se//filipstad/article1633360.ece
 
 

Hårdrockarens frimodiga vittnesbörd

I onsdags intervjuades Ulf Christiansson i P4 Extra med omkring 1,5 miljoner lyssnare. Det blev en intressant intervju som handlade om livet, rocken och inte minst tron på Gud. Jag tänkte att Ulf kan verkligen tala om Jesus på ett naturligt sätt. Hans liv blev förvandlat och han har verkligen upplevt mycket tillsammans med Jesus. En hel del inom den kristna församlingen har han upplevt som jobbigt, men ständigt kunnat gå vidare med Jesus.
Klicka här för att höra intervjun:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=5931210&playaudio=5035401&utm_campaign=cmp_324011&utm_source=getanewsletter

Det var värt alltihop!

Ulf Christiansson är känd långt utanför kyrkväggarna som rockmusiker, låtskrivare och preacher.

”Det var värt alltihop” är inte någon tillrättalagd biografi som berättar en polerad framgångssaga. Det är en bok som speglar Ulf Christianssons liv – som det har varit. Med framgångar, motgångar och allt där emellan! Det är personligt, rakt på och intressant!

http://www.sjobergsforlag.se/bocker/biografier/det-var-vart-alltihop-ulf-christiansson?utm_campaign=cmp_324011&utm_source=getanewsletter


Ny bestseller hos Sjöbergs?!

Ögonblicket efter att islamisternas bomb exploderade stod Samaa Habib mitt framför Jesus!

Attentatsmännen hade infiltrerat församlingen för att kunna gömma fyra bomber i kyrkan. Bomber som skulle döda och föröda och förstöra kristnas­ möjligheter att verka i det muslimska landet.
Tonårsflickan Samaa Habib, hängiven i sin kristna tro och förföljd och misshandlad av sin muslimska familj, stod alldeles intill ett brandskåp där en av bomberna exploderade. Hon fick smaka döden och mötte Jesus ansikte­ mot ansikte i den himmelska världen. Men han sände henne tillbaka till den jordiska verkligheten för att vittna om himlens verklighet och vikten av att vara förberedd på hans återkomst.
Samaa Habibs berättelse om sin väg till kristen tro och sitt liv som kristen­ skildrar ingen idyllisk pilgrimstur. Det är en berättelse om våld och krig, och om de fruktansvärda trakasserier och förföljelser som drabbar många kristna i Mellanöstern. Men också om under och tecken, drömmar, syner och uppenbarelser. Och om ett mod som bara den helige Ande kan ingjuta i en människa.
”Mitt mandat på jorden är att väcka kyrkan och uppmana kristna att tala om de goda nyheterna”, skriver Saama Habib. Och den här boken är inte bara spännande läsning, den är ett väckelserop rakt in i en slumrande västerländsk kristenhet.
http://www.sjobergsforlag.se/bocker/livsberattelser/ansikte-mot-ansikte-med-jesus-samaa-habib-och-bodie-thoene




Ett Filipstad för alla. Foton

 
 
 
 

Ett Filipstad för alla!


Toppenbra dag och kväll med manifestationen "Ett Filipstad för alla". Cirka 300 kom och deltog och mer än 250 personer gick i marschen runt centrum. Kommunfullmäktiges ordförande och många duktiga och engagerade talare och fantastiska musiker och sångare medverkade. Läkaren och entreprenören Lokman Atroshi som startat Filipstads Nya Vårdcentral och byggt ett sjukhus i Kurdistan var en uppskattad talare. Blueass Bluesband rockade loss och det blev en härlig gemenskap och dans. Tidningar, radio och TV var på alerten och vi har gjort något som får genomslag i hela Värmland. Med kärlek, respekt och medmänsklighet ska vi bygga ett bra sammanhållet och öppet Filipstad där alla ska känna sig hemma, trygga och inkluderade

Innanför eller utanför?


Det finns olika definitioner på begreppet utanförskap, men alla har vi kanske någon gång känt oss vara utanför. När innegänget snackar och när man skulle välja lag i skolan. Det kan kännas hårt att inte vara accepterad eller att inte duga. Många människor lever med en självbild av mindervärdeskänslor. Man jämför sig med andra och tycker att alla andra är så mycket bättre, mer självsäkra och mer inne. Vi skulle bara veta hur dem som vi betraktar med avund själva kämpar med sina funderingar om att räcka till. Varför inte inse att vi är bäst på att vara oss själva och att vi inte behöver jämföra oss med alla andra.
De som kanske har svårast att komma innanför i dagens Sverige, är våra nyanlända. Jag vet om forskare och studenter vid universitet som aldrig blivit hembjudna. De har aldrig fullt ut blivit accepterade och ändå kanske de i framtiden kommer att ha inflytelserika poster i sitt hemland. Tjänster och uppdrag som har betydelse för vårt lands förbindelser, handel och utbyte av tjänster. Den senaste tiden har vi hört talas om Invitationsdepartementet http://www.invitationsdepartementet.eu/about-1/ Jag tycker det är ett enkelt och genialiskt exempel på att bjuda in människor i vardagen och dela en måltidsgemenskap.
Under midsommarhelgen har jag medverkat på Torpkonferensen. Den samlar 10-15 000 deltagare och har på gått hela midsommarveckan . Falun, Rinkeby, Fellingsbro, Storfors och Filipstad lyftes fram som goda exempel vid ett av seminarierna. Exempel på samverkan, inkluderande gemenskap i församlingar som med enkla metoder arrangerar möten med nyanlända flyktingar. Möten utan ”vi och dom”-tänkande. (Finns säkert mer att göra) I Falun tar kyrkan med sig ungdomar upp i pulkabacken, ut på grillning och andra aktiviteter. Fler och fler engagerar sig. I lilla Fellingsbro har kyrkan blivit den naturliga samlingsplatsen så gott som varje dag för de asylsökande som bor på andra sidan gatan. Jag hade med mig Thu Nu Thu, ungdomsledare från Storfors, som berättade om hur karener och chin sätter sin prägel i en församling i Storfors som verkligen är inkluderande och fylld av mångfald. Dessa kyrkor hade inga stora och märkvärdiga program och inga projektpengar och personal. Man lade bildligt talat rälsen medan tåget rullade igång. Med glädje och entusiasm bygger man vidare och SER MÄNNISKAN. Inte bryr man sig om vilken hudfärg personen har som sparkar bollen, bara man är med i laget och gör mål. Inte bryr man sig om vilken etnicitet medlemmarna i gospelkören har, bara de kan hålla tonen. Inte bryr man sig om vilket kön eller vilken sexuell läggning personen har när det behöver bres smörgåsar och kokas kaffe till kvällens uteaktiviteter på stan.
I vår kommun och på fler och fler orter startas grupper för mångfald och mot rasism. Förra veckan bildade vi ETT FILIPSTAD FÖR ALLA. Vårt nätverk ingår i Tillsammansskapet. http://tillsammansskapet.se/
Vi ska ha en manifestation senare i höst. Vi känner oss taggade inför detta viktiga arbete och hoppas att även du som läser detta vill inspireras och göra något för att de människor som känner sig utanför ska välkomnas. När jag hade en gitarrgrupp i vår kyrka för några år sedan bjöd jag in oss till medlemmar på fika. I början var folk reserverade och sa att de inte vågade och inte kunde prata engelska. När jag berättade att vi naturligtvis skulle prata svenska och att våra invandrare skulle få en chans att praktisera svenska, då lossnade det och vi fick fika hos många medlemmar. Ha en skön och berikande sommar!



En solskenshistoria

Ungdomsledaren i kyrkan frågade om jag var villig att träffa en familj som fått sitt sista utvisningsbeslut och polisen kunde snart komma för att hämta dem. I hemmet fanns en pojke som var svårt sjuk och apatisk. Läkare och övrig sjukvårdspersonal hade förgäves vädjat för pojken. Familjen var uigurer, ett turkiskt folk som är förföljda och trakasserade i flera länder. Vi gick ner i ungdomsrummet och jag insåg att det var bråttom. En handskriven fullmakt fick duga och senare samma dag skrev jag en begäran om verkställighetshinder och faxade in till Förvaltningsprocessenheten på Migrationsverket tillsammans med intyg från läkare, psykolog och kurator på kommunen. Sen följde år av avslag, avslag och avslag allt medan pojken pendlade mellan svår sjukdom och tillfälliga förbättringar. Familjen fick efter en tid hjälp av Anita Dorazio i Stockholm, en oerhört engagerad kvinna som hjälpt många i liknande situationer. Hon kan mycket om uigurerna som till största delen är bosatta i Xinjiang i västra nuvarande Kina. Det finns även uiguriska samhällen i Kazakstan, Kirgizistan, Mongoliet, Uzbekistan, Turkiet, samt en mindre grupp i Hunanprovinsen i södra Kina.

Under en tid har jag inte hört något från familjen, men igår kväll ringde en strålande glad mor i den uigurska familjen och ropade: Mister Bengt, vi har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige! Telefonsamtalet kom som en uppmuntran på en för övrigt mycket jobbig dag.

Tage Danielsson om mångkultur

En kom hit för att fly från nöden.
En kom hit för att undgå döden.
En kom hit av terror tvungen,
en kom hit för att gifta sig med kungen.
Dom är tyskar, iranier, greker och turkar,
mest är dom snälla andra är skurkar.
En del är ärliga andra är skumma,
en del är genier andra är dumma.
Mest är dom fredliga andra vill slåss,
med andra ord dom är som oss.
En fel söker lugnet istället för bråket,
det enda vi svenskar kan bättre är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam och Eva,
som inte är svenskar - men ja må dom leva!

Bloggen

Som besökarna till bloggen märker skriver jag inte så mycket här nu för tiden. Det kan bli mer framöver.
 
Jag skriver mest på Facebook, (Forum för mångkultur och religionsmöten, Kristdemokraterna i Filipstad, Filipstad för mångfald samt Diskutera Filipstad)  Twitter och på bloggar som t.ex Flyktingbloggen och på Evangeliska Frikyrkans blogg (Forum för ........)
 
Jag anser att det är viktigt att finnas med i samhället och delta i det offentliga samtalet. Samhällsengagemang och politiskt arbete är viktigt. Varför överlåta det till dem som har helt andra åsikter än att de kristna värderingarna ska vägleda samhället? Kommer ihåg från vår tid i Dalarna hur man i församlingarna alltid lyfte upp dem som satt i kommunala nämnder och styrelser och bad för de frågor som skulle tas upp. Det spelade ingen roll att vi tillhörde olika partier. Om vi jobbade för bygdens bästa, till exempel goda förhållanden för skolor och stöd till ungdomsgårdar m.m. fick vi förbön och uppmuntrande ord. Det ansågs inte fult att vara politiskt engagerad. Man bad och välsignade och uppmuntrade dem som jobbade för jordbruk, företagande och goda livsvillkor för landsbygdens fortlevnad.
Däremot ska det inte finnas partipolitik i kyrkan, men vi som kristna församlingar ska vara väl insatta i hur samhället fungerar. Då kan vi be och arbeta och vara ljus och salt på den ort där vi bor.
 
Önskar dig en skön sommar!
Jag tänker läsa Bibeln och litteratur i klimatfrågan denna sommar plus några andra bra böcker från SJÖBERGS förlag. Ha det gott!
 
 

Hur ofta "måste" man gå i kyrkan?

Hur ofta "måste" man gå till kyrkan för att räknas som kristen? Migrationsverket tycks veta svaret minsann. De skriver, att två helger i månaden (ungdomssamling på lördagen och gudstjänst på söndagen)=fyra samlingar/månad inte räcker!!! och anser att det tyder på att personen INTE HAR EN GENUIN TRO OCH ÖVERTYGELSE!!! Den senaste tiden har jag läst ett flertal beslut där Migrationsverket ägnar sig åt en massa tyckande utan att ta reda på fakta. Dessutom motiverar man sina beslut på ett sätt, som gör det totalt omöjligt att överklaga och få till stånd ny prövning. Det syntes gå åt rätt håll förra våren i samband med att vi från Sveriges Kristna Råd inledde en föreläsningsserie för MVs jurister. Nu har MV stoppat den fortsatta utbildningen med motiveringen att det kommer så många syrier och att MV måste anställa fler jurister, så man hinner inte med fortbildning detta år. Samtidigt finns klara riktlinjer för hur man ska jobba med frågor om religion, trovärdighet och bedömningar av konversion. Men det gäller endast dem som kommer nu och ska få sin sak prövad. För den som t.ex blivit kristen "sent i asylprocessen" eller efter att ha fått "laga kraftvunna beslut" tycks det endast finnas minimal chans att få sin sak prövad på ett rättvisande och juridiskt korrekt sätt. På detta sätt skickar Sverige tillbaka människor till tortyr, fängelse och död. Ibland känner man sig maktlös. Flera asylsökande med helt klara så kallade "sur-Place-skäl" har tvångsutvisats och befinner sig nu i en svår situation. Några har flytt vidare efter att ha dumpats i Afghanistan. Sitter med några svåra ärenden just nu och ska ändå göra mitt bästa med överklagan, men frågan är vad MV och Mig-domstolen hittar på vid nästa beslut/dom. Be gärna en bön, att myndigheterna ska inse att de måste ta frågan om konvertiter som har kyrkornas fulla förtroende på större allvar.

Flyktingstatus till äldre iransk kvinna

Migrationsdomstolen: När den äldre kvinnan deltog i demonstrationer i Iran sommaren 2009 blev hon uppmärksammad av de iranska myndigheterna. Nu beviljas hon flyktingstatus i Sverige och får permanent uppehållstillstånd.
Migrationsverket beslutade att utvisa en nu 84-årig kvinna till Iran, men Migrationsdomstolen ändrar och låter henne stanna i Sverige.

Migrationsdomstolen konstaterar att kvinnan har blivit uppmärksammad i hemlandet som motståndare till regimen, vilket ska bedömas enligt det nu försämrade läget för oppositionella i Iran. Enligt Migrationsdomstolen finns det risk för att hon som äldre sjuklig kvinna i Iran kan komma att utsättas för förföljelse i utlänningslagens mening på grund av sina politiska åsikter. Hon beviljas därför permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring.

Gud gör under idag!

Eventuella ateister och agnostiker. Kolla in detta! Idag på vår gudstjänst kom fyra personer fram för att de ville berätta vad Gud gjort i deras liv. Helad från många års migrän och astma. Helad från tio års ständig huvudvärk. Totalt bunden av hat mot person som lurat av en person en stor summa pengar försvann och byttes ut mot frid, försoning och frihet i sinnet. Helad från värk i ben och knän.
Detta var bara början av vår gudstjänst idag.

RSS 2.0

Frälsaren

En iRing webbring.

Slump

Lista

Nästa


Bloggtoppen.se BlogRankers.com Blogglista.se Religion bloggar Religion