Ordning var det ja

När novemberkylan svepte in över landet kastade Migrationsverket ut den unge mannen som varit 8 år i Sverige. Inte ut ur landet eftersom han inte kan utvisas, men ut från sitt boende. Undrar hur de tänkte om de nu tänkte alls. Var skulle han sova på natten i landet "där det är ordning och reda i asylmottagandet" enligt de flesta politikers uttalanden råder.
Ja, inte skedde avhysningen i den ordning som lagen säger, men det kanske inte är så noga när det handlar om asylsökande?
Mannen kom med en svensk vän. Vi hade precis plockat undan alla kaffetermosar och bullarna var nästan slut i kyrkan. Vi tänkte precis börja med studiecirkeln "Vänner emellan" när de kom in.
Jag lyssnade till mannens berättelse och blev upprörd. Skrev brev och ringde till Migrationsverket, Polisen, Kronofogden och för ordningens skulle även till Justitieombudsmannen. Det ska ju vara ordning och reda tänkte jag. Det är nämligen så, att en avhysning ska gå till på ett visst sätt och inte genom att från en dag till en annan kasta ut någon i vinterkylan.
Flera veckor gick och vi hörde ingenting. Mannen fick bo hos några snälla svenskar. (Det finns många, men de håller på att gå in i väggen efter allt slit och kamp med myndigheterna)
Plötsligt damp det ner det ena brevet efter det andra. Mannen ska inte utvisas, i alla fall inte än på ett tag. Pengar ska han få och nytt LMA-kort bara Migrationsverkets personal får se att han finns. Jo, han finns svarade jag, men de menade att de ville se själva att han finns. För så gör man i landet där det råder ordning och reda.
Mannen åkte till Karlstad och visst fick han sitt ID-kort och pengar och bevis på att han inte ska utvisas ifall han skulle bli stoppad av någon polis som kollar att allt är i ordning. Men ingen bostad. Inte ens i Kiruna eller Nordingrå. Så var skulle han bo tänkte de? Tur att de snälla svenskarna inte gett upp ännu.
JO har inte hört av sig. Jag måste nog skriva en rapport att det tycks ordna sig i landet där ordning och reda upprätthålls i mottagandet av asylsökande.

Finns det hopp?

Fnns det något hopp? Ungdomarna satt kring bordet tillsammans med nätverket som försökt att hjälpa dem. Samtalet hade pågått en stund.
-Finns det inget hopp för oss mer?
Ungdomarna tittade på oss vuxna runt bordet. Jag mötte deras blick, men var tvungen att säga, att vi försökt allt och nu kunde vi inte göra något mer. Så fruktansvärt svårt att säga dessa ord, men också nödvändigt ibland. Vi lämnade dem inte utan att ha försäkrat dem, att vi fortsätter att stötta dem och vill förmedla kontakter till andra som kanske har någon lösning.
For vidare till ICA för att posta några viktiga brev. I kön bakom mig får jag en knuff i sidan av Johan. Han frågar:
-Tror du Bengt, att det finns något hopp?
-Jo, visst svarar jag. Johan lyser upp och tackar och skyndar glad vidare. Johan möter mig ofta på stan. Han kom ofta in i vår second handbutik och ställde då ofta en kort fråga, drack en slät kopp kaffe och skyndade vidare. Ständigt rastlös, darrande som ett asplöv och hade många oroliga tankar. Han tycktes dock bli lugn för en stund om han fick byta några ord med någon av oss i butiken.
Kassörskan på ICA nickade åt mig och log.
-Jo, det finns hopp, sa hon.

Christian Mölk om hur konvertiter blir behandlade

http://www.christianmolk.se/2018/01/politiker-sa-som-ni-behandlar-konvertiterna-sa-behandlar-ni-aven-oss
 
Mycket bra skrivet! 

Hur mår civilsamhället idag?

Regeringen och olika politiska företrädare har gång på gång prisat civilsamhället för enastående engagemang för flyktingar och deras integration i samhället. Utan ideella organisationer, kyrkor och olika aktionsgrupper hade vi inte klarat den stora flyktingströmmen 2015-2016.
Men hur mår det civila samhället idag? Vad tänker de om politikernas kovändning i migrationspolitiken?
Vi har engagerat oss, lärt känna flyktingarna, undervisat i svenska, tolkat beslut och kallelser som enbart skrivit på svenska, hjälpt till att ringa myndigheter, besökt kontor, sjukhus och psykologer. Bjudit hem på fika och mat. Försökt vara en god lyssnare när ångesten och förtvivlan gripit tag i våra vänner från Syrien, Afghanistan och Irak.
Många av våra vänner har fått avslag på sin asylansökan. De har inte blivit trodda av dem som kanske träffat dem några timmar medan vi träffat dem under två år, ibland dagligen. När de äntligen fick komma till den stora asylintervjun och till domstolen har de fått höra att ”vi har bara två, högst tre timmar på oss”. Hela deras liv stod på spel under dessa timmar.
De senaste månadernas flyttkaos, när våra vänner måst flytta långt från nätverk, skola, kyrka, förening och vänner, har tärt hårt på oss alla. Den senaste tidens uppskrivningar av åldern på våra ungdomar har inneburit att många av oss öppnat våra hem eftersom ungdomarnas hela värld rasat samman. Många av oss har engagerat oss i att skriva verkställighetshinder, överklagat, sökt läkare och psykologers alternativa bedömningar, men oftast har ingenting hjälpt. Hur ska vi orka engagera oss i fortsättningen? Hur ska vi finna en mening i det vi gör då benen rycks undan och allt faller ihop? Hur ska vi kunna känna tillit och förtroende längre? Hur ska vi få förtroende för politiska partier som gjort helomvändning? Hur ska vi kunna rösta på er när ni vänt barnen och de unga ryggen? Hur ska vi återfå förtroendet för myndigheters rättssäkerhet när vi ser hur misstag, felaktiga beslut, missförstånd, tolkningsmissar och okunskap om kultur, religion och landinformation inte rättas till? Finns det några som vågar bryta mönstret och stå upp för en human flyktingpolitik? Finns det hopp om att rakryggade politiker bryter partipiskans hämmande och låsta positioner? Vilka skall få våra röster i höst?
Här är några uttalanden där civilsamhället prisas, men vad betyder det nu?

Lena Nyberg, generaldirektör, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, 2016-09-30
”Tack vare omfattande insatser av organisationer som Röda Korset, Refugees Welcome, Fryshuset och Hej främling kunde Sverige ge många flyktingar ett bättre mottagande under det senaste årets flyktingsituation än vad offentlig sektor hade kunnat på egen hand.Nu måste vi ta tillfället i akt och skapa långsiktiga förutsättningar för civilsamhället att vara en inkluderande kraft i samhället. För det krävs bättre samverkan mellan civilsamhället och offentlig sektor.
Att stärka civilsamhället är att stärka demokratin och ett öppet och inkluderande Sverige. Att värdesätta och främja kunskap om det civila samhället och dess villkor borde vara ett centralt mål för beslutsfattare på alla nivåer. Vi måste med gemensamma krafter ge goda förutsättningar så att alla kan etablera sig i samhället.”
”I den pågående flyktingkrisen har det civila samhällets organisationer klivit fram Det civila samhället och trossamfunden visar, inte minst i flyktingkrisen, hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor.” Det skriver Jakob Forssmed, Kristdemokraterna. 30 september 2016
Jakob fortsätter: ”Sverige har tagit ett stort ansvar i den humanitära katastrof som pågår. Det är vi stolta över. Under hösten har historiskt många sökt asyl i vårt land och mottagningssystemet har varit mycket ansträngt.
Vi hade helt enkelt inte kunnat hantera höstens flyktingkris utan frivilligas hjälp människa till människa. Och på samma sätt kommer vi inte klara integrationen och välkomnandet till vårt samhälle av de som kommit, utan civilsamhället.Vi blir återigen påminda om att det är i civilsamhället som grunden läggs inte bara för demokrati och ett fungerande samhälle, utan även för medmänsklighet och solidaritet.
Trossamfunden gör stora samhällsinsatser genom stöd till utsatta grupper och utgör ett unikt bidrag i integrationsprocessen. Förutom praktiska insatser bidrar de också på ett unikt sätt till större förståelse, kunskap och respekt för olika trosinriktningar i vårt land, något som tjänar integrationen väl.
Det civila samhället och trossamfunden visar hur viktigt det är med en livskraftig ideell sektor. Om den kraften försvagas kommer hela samhället att försvagas. Det civila samhället ska uppmuntras och ges goda förutsättningar. Det är en politik för ett samhälle som håller samman.”
Stefan Löfven på besök i Bro utanför Stockholm.
Statsministern bjuder in till den nationella samlingen Sverige tillsammans för att samla alla krafter som kan och vill bidra till att förbättra nyanländas etablering.
”Flyktingsituationen kräver en kraftsamling för att skapa de jobb, bostäder, utbildningsmöjligheter och den samhällsgemenskap som krävs, så att vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans”, säger Stefan Löfven. Han menar att volontära krafter är en viktig del för att skapa trygghet i samhället.
”Vi måste stödja civilsamhället som är ett av de starkaste kitten där många människor är engagerade”, sade han avslutningsvis.


Kyrkor vädjar för flyktingar

https://www.svd.se/uppgorelsen-racker-inte--vi-ar-oroade-over-asylpolitiken Spännande att ta del av hur det kommer att gå med uppgörelsen mellan S och Mp om de ensamkommande barnen och ungdomarna. L och Kd har sagt nej och C verkar också tveka. Blir det förhandlingar och någon uppgörelse som gynnar humanitet och kärlek? Varför och hur kan Kd agera som man gör?

Nyanlända gör andliga upplevelser

Våra nyanlända som kommer till kyrkan får göra andliga upplevelser. Några berättar om reella bönesvar t.ex afghanske pojken som bad för sin mor som var döv på ena örat. När han senare ringde till sin mor hade hon hörsel på båda öronen. Pojken berättade att det var genom bön till Gud i Jesu namn som hon blivit helad. Någon berättar om att mardrömmarna försvann efter dopet. En annan kan vittna om en inre frid och trygghet som han inte haft sedan dagen då han såg sin far mördas. Kvinnan kände en varm ström gå genom hennes kraftigt värkande rygg och värken försvann. Veckan därefter kom hon rak i ryggen till vår samling och hade inga problem att sitta under bibelstudiet. Många av våra nyanlända har haft drömmar och uppenbarelser om att de skulle få veta vägen till Gud. När de kommit till församlingen och fått undervisning, förbön och samtal har de ”hittat hem”. Den helige Ande har gett dem svaren på deras innersta tankar och frågor. Efter flera år på flykt då deras hjärtan skrikit på hjälp har de nu fått en ny familj i församlingen. De har fått vänner, någon som bryr sig, en ”farmor, morfar” eller ”bror och syster”. Det är liknande berättelser vi skickar in ibland till Migrationsmyndigheterna, men kanske uppfattas våra berättelser som religiöst tok. Kanske någon som läser detta också avfärdar allt jag skrivit, men för oss som tror är detta verkligheter.

Gissa landet

Förhörsledaren pressar den kristne mannen varför han blivit kristen. När mannen citerar Bibeln blir förhörsledaren otålig och fortsätter förhöret och säger att mannen inte får svara genom att citera Bibeln. Förhöret fortsätter med likartade frågor den ena timmen efter den andra. Polisen stoppar en annan kristen man på gatan och sätter honom i häkte. Hans jurist bedyrar att det finns beslut att han inte får utvisas och att ett nytt ärende är upprättats enligt Utlänningslagens 12:19.polisen meddelar att mannen ska hållas i förvar. Detta hände nyligen. Domstolen vägrar lyssna på prästen och själavårdaren och avfärdar deras intyg som partsinlagor. I landet spärras de kristna ungdomarna in i flyktingfängelserna (förvaren) trots att de enligt Utlänningslagens 12 kapitel och 19§ har nya skäl som måste prövas. Är det Nordkorea, Saudi-Arabien eller.......Sverige? Rätt svar: Sverige!

Konferens för iranier o afghaner

Helgen den 20-21 maj har vi en konferens för iranier och afghaner. Det kommer en grupp iranier från Sollentuna som sjunger, spelar, berättar om hur de kom till tro på Jesus och de ska undervisa från Bibeln. På lördag är det två samlingar som båda är på persiska/farsi. (Lördag 20 maj kl. 15 och 18 i VASAKYRKAN, FILIPSTAD) På söndag den 21 maj kl.11 i KORSKYRKAN, HÄLLEFORS är mötet på SVENSKA OCH PERSISKA. Vi bjuder in iranier och afghaner från hela Värmland och andra orter som Kopparberg, Ställdalen, Nora, Örebro och Vansbro, Malung m.fl orter.
Det finns iranier och afghaner som bor på små orter. Tänk om ni som läser detta ville ta kontakt med dem och skjutsa dem till någon/några av dessa samlingar. HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Gruppen som sjunger i klippet är INTE den grupp som kommer till oss.
Welcome to our Christian conference for afghans and iranians 20-21 of May. In Filipstad and Hällefors.
Invite your friends and ask someone to drive you (if you cant come here by bus or own car) to our services. The iranian Church in Sollentuna will sing, play, give testimonies and teach from the Bible. You are heartly welcome!
 
https://www.youtube.com/watch?v=sswk8Tm74hI
 

Inte så farligt på pensionärsmöte

Maud och jag har varit på vårt första möte för pensionärer. Det var en samling för ett 100- tal ledare, pastorer och missionärer inom Evangeliska Frikyrkan. Samlingarna hölls på Götabro kursgård och på den stora konferensanläggningen vid Torp.
På en samling fick vi lyssna till ett missionärspar från Brasilien som jobbar med att starta församlingar i Sverige!!! De berättade om hur de börjat samla människor i deras hem i ett bostadsområde i Falun. Där samlas man och äter, fikar, hjälper varandra och delar livet. Man sjunger, läser i Bibeln och samtalar. Alltså bygger de kyrka med RELATIONER OCH GEMENSKAP. Gruppen växer och man har fri tillgång till kvarterslokal och ungdomsgård. Många barn samlas och de ingår i gemenskapen och är delaktiga i det gemensamma aktiviteterna.
På kvällen var det gammaldags strängmusik med gitarrer, dragspel, saxofon, bas, piano och trumpet. Våra vänner från Ludvika som en gång utgjorde "Ludvikaungdomarna"sjöng och spelade (Stig Jirenius, Roland Lövgren och Kjell Rhodheim) I slutet av mötet kom ungdomarna som går på Götabro fram till estraden och varje ungdom fick en äldre förebedjare som välsignade dem. Stafettpinnen går vidare, men vi pensionärer tänker inte lämna in ännu. Vi ska fortsätta vår tjänst och fortsätta sprida kärlekens och det glada budskapet ( Evangeliet) till varje generation och till alla nyanlända som behöver få uppleva Guds kärlek, frid, glädje och stöd att bli en medborgare i det nya landet.
Solen sken fortfarande när vi åkte över närkesslätten, men vid Kilsbergen gick solen ner i ett rödgult intensivt ljus. Det kändes inte såå främmande att vara på pensionärsmöte.

Fotboja på asylsökande? I Sverige???

Förslaget om fotboja för de asylsökande som fått laga kraftvunna utvisningsbeslut

Jag anser att det är ett mycket dåligt förslag. Enligt Migrationsverkets egen utredning finns brister i en stor del av besluten.
Som jurist för konvertiter blir jag förtvivlad eftersom vi i kyrkorna i Sverige ser hur Migrationsverket och domstolarna missbedömer och misstror de kristna konvertiterna.
Jag har tidigare varit med om att undervisa MVs jurister i kristen tro i de kurser som SKR arrangerade i samverkan med Sveriges Kristna Råd. Tyvärr har inte MV velat fortsätta utbildningen.
DET tycker jag man skulle trycka på för att göra asylprocessen rättssäker.
Förslaget om fotboja är orealistiskt ur många synpunkter. Vet de som förespråkar fotboja, att många asylsökande med laga kraftvunna
beslut INTE TAS EMOT AV SINA HEMLÄNDER. Så är fallet för iranier utan pass, eritreaner, en del palestinier m.fl. De lever här
i Ingenmansland ibland ända upp till 12-13 år.
Har träffat flera bland annat från Libanon. (kristna från södra Libanon där
Hizbollah tog över deras hus för att skjuta mot Israel)

Advokat Gabriel Donner har skrivit en artikel som jag vill rekommendera. Viktiga fakta om de gömda asylsökande/flyktingarna. Vi har samarbetat i många konvertitärenden. Längst ner i artikeln kan ni läsa om fotboja)
De senaste dagarnas debatt om de gömda flyktingarna har kretsat kring ett påstående att det skulle finnas 12 500 personer som lever gömda i Sverige samt att gärningsmannen på Drottninggatan skall ha levt gömd. När fakta och fiktion blandas tävlar våra politiker igen om att lösa ett fiktivt problem istället för att koncentrera på orsakerna till att regeringens satsningar mot våldsbejakande islamism är ett totalt misslyckande.
”12 500”
Först måste vi vara klara över att 12 500 anmälda som avvikna inte alls betyder att det skulle röra sig om lika många som lever gömda. Många som nekas asyl i Sverige söker sig vidare till andra länder, men, de glömmer att säga adjö innan de lämnar landet. Utav angivna 12 500 kan det röra sig om uppemot 4 000 som inte alls finns i Sverige. Den riktiga siffran är således betydligt lägre.
Nya omständigheter
En viss del av de s.k. ”12 500” är personer med pågående ärenden om verkställighetshinder. Dessa behandlas hos polisen som avvikna och hos Migrationsverket som personer vars nya skäl kan eventuellt berättiga dem till skydd. Denna grupp har vuxit lavinartat under senaste halvåret när det blivit allt vanligare att placera dem i förvar i avvaktan på prövningen av deras sak. De som är i förvar har också mycket svårare att föra sin talan.
Asylhandläggningen
I asylärenden rör det sig om personer som hävdar att de är i behov av skydd och att de i hemlandet riskerar sina liv, eller att utsättas för omänsklig behandling. Rättsligen är kravet att de ska visa att det är mer sannolikt att de är skyddsbehövande än att så inte vore fallet. Man förväntar sig normalt att bedömningen av denna risk ska vara statisk och att asylsökanden ska behandlas lika. Men, under nuvarande regering har personer nekats asyl som för fem år sedan skulle beviljats asyl och antalet beviljade asylfall är idag lägre än under normalår.
Rädslan
Det krävs inte mycket fantasi för att inse att ett påtagligt antal nekade flyktingar gömmer sig utav rädsla. De har anledning att fly. De är rädda för sina liv. De fruktar tortyr m.m. men fick ingen fristad i Sverige. Tanken att skickas åter till hemlandet driver dem till att gömma sig. Denna grupp som upplever en verklig fruktan för att återvända till hemlandet utgör självklart ingen fara för vårt samhälle. Men, hur stor är den. Om vi tar sikte på den ändrade viljan att erkänna skyddsbehov kan det röra sig om uppemot 1/3 av alla som är gömda.
De kristna som erbjuds martyrdöden
Sedan har vi kristna konvertiter från länder som Iran och Afghanistan som numera nekas asyl under de mest fantastiska argument man kan tänka sig. Migrationsverkets egna landinformation uppger att kristna konvertiter behöver skydd och alla kristna konvertiter som nekas asyl är just konvertiter. De är döpta och aktiva i sina församlingar och församlingarna bedömer att de är genuint troende.
Den svenska bedömningen av tro har utvecklats i en riktning som skiljer sig allt mer från den syn som finns i länderna de flyr från liksom från församlingarnas bedömning där de också är mest väl kända. Vi vet att kristna afghaner inte kan leva i hemlandet och, vi vet att uppemot 90% av alla konvertiter förblir trogna sin kristna tro, men, kan återstående 10% verkligen motivera en vägran att skydda de troende?
Rättvisa utan rättvisa
En missionerande afghan som på allehanda sätt inte bara visar sin tro utan uppmuntrar landsmän att konvertera nekades asyl med motivering att man inte skulle behöva vara kristen för att missionera för Jesus. En annan konvertit nekades asyl med motivering att han vid dopet inte kunde hela Nya Testamentet och därför inte skulle kunna vara kristen. Senast, nekades en konvertit därför att han trots sin tydliga kristna tro inte kunde svara på frågan vad hans församling tyckte om HBTQ personer. Antalet gömda kristna konvertiter torde uppgå till dryga 1 000, dvs någonstans mellan 12 – 15% av alla gömda flyktingar.
Lag eller förföljelse
Lagen består av rättigheter och skyldigheter, rättigheten att få en objektiv och opartisk process utifrån gällande lag, och en skyldighet att rätta sig efter beslut och dom. Men, hur är det med skyldigheter om rättigheterna inte respekteras?
Vi ser att en stor del av de som lever gömda i Sverige gör det därför att Sverige inte följer det europeiska Skyddsgrundsdirektivet och inte följer UNHCR:s riktlinjer trots att båda är lag i Sverige. Tyvärr ägnar sig inte Migrationsöverdomstolen åt rättsvård och de juridiska bristerna i asylprocessen stadfästs i en atmosfär att rättslig likgiltighet. Det är därför svårt att förklara för de kristna konvertiterna och andra med giltiga asylskäl att de skulle ha en skyldighet att medverka till att de skickas till sitt hemland . Gränsen mellan rätt och förföljelse kan ibland vara hårfin.
Fotboja m.m.
Fotbojan som är vårt medel för att tillse att brottslingar följer de anvisningar som de får för att leva bland oss är nu föreslagen som ett medel mot de som fått avslag. Om man då besinnar att Migrationsverket på sistone kallat många på samtal för återvändande trots att saken överklagats till Migrationsdomstolen blir förslaget lätt ett instrument för något vi bör noga med att förstå innan förhastade åtgärder föreslås och kanske blir beslutade.

Bruce Clark, från annat inlägg på facebook)
Kanske bör förslagsställarna sätta sig in i vilka förutsättningar få fotboja kräver? Tror inte de vet detta nämligen,
1. Bojan är kopplad till sändare i bostaden där telefon finns. Alltså måste den som har boja ha fast bostadsadress.
2. Sändaren larmar central enhet när bojan inte längre är uppkopplad, alltså kan den DÖMDA till fotboja inte vistas utanför sändarens räckvidd. Sändaren är programmerad att inte larma de tider den DÖMDE har tillstånd gå ut för utföra vissa ärenden. Alltså är den som DÖMTS till boja i princip DÖMD till husarrest.
3. Konsekvensen av denna DOM är att 12 500 asylanter som inte får stanna i landet måste ha en fast bostad där de måste vistas större delen av sin dygnsvistelse.
Slutligen innebär bojan ett STRAFF för ett BROTT som bara kan utdömas av domstol och verkställs av Frivården.

Sätta fotboja på kristna konvertiter?

Migrationsverket har bestämt sig. De tror inte på vår vän. De tror sig veta att vår medlem inte kommer att fortsätta att vara kristen om han utvisas och OM han nu är kristen som han säger.
Migrationsverket skriver vidare att det är så få i Afghanistan som har internet, så det är inte så många som kan läsa och känna till att han blivit kristen. De A4 sidor med hotelser och kommentarer vi skickat in, bortser man helt ifrån och menar att vår vän inte kommer att tillskrivas en religiös uppfattning.
Det känns fullständigt omöjligt att kämpa mot en myndighet som kör över folk på detta fruktansvärda sätt.
Och tänk.....migrationsmyndigheterna är påhejade av Sd, Kd, M, L, S och Mp. Partiföreträdarna från dessa partier hävdar gång på gång, att " har man fått ett avslag, då SKA man ut ur landet" processen ska skyndas på. Ingen eftertänksamhet och tid gör korrigering. Hur har det kunnat bli så här? Vi som skulle följa Barnkonventionen och vi som inte skulle utvisa folk till död och tortyr. Hur har det kunnat bli så, att en stor procent av alla asylutredningar har brister? Och hur kan vi tycka att det är normalt och inget att skriva om?
Förr i tiden kunde jag sitta uppe halva natten och faxa och maila och skriva inlagor och ha kontakt med journalister som engagerade sig och skrev och ringde makthavarna. Nu är det knäpp tyst. Till och med våra kristna husorgan reagerar inte alls på nyhetstips och artiklar. Det är för många liknande fall. Inget nyhetsvärde och när de skriver något fylls inkorgen av arga mail från främlingsfientliga och rasister.
Vi slutar reagera och utvisning till döden blir normalt. Vi vänjer oss.
Ska lägga mig nu. I morn ska jag möta 800 kristdemokrater på kommun och landstingsdagar i Karlstad. Tänk om det kunde bli ett brett stöd för Ali och hans medbröder och systrar.
JA, DETTA VAR MIN FÖRHOPPNING, MEN I STÄLLET KOM IGÅR FÖRSLAGET OM ATT SÄTTA FOTBOJA PÅ DEM SOM ÄR SÅ FÖRTVIVLADE OCH FRUKTAR SÅ MYCKET FÖR ATT BLI DÖDADE, ATT DE FINNER INGEN ANNAN UTVÄG ÄN ATT GÖMMA SIG. DET ÄR ETT TOTALT FELAKTIGT OCH HORRIBELT FÖRSLAG. ATT BETRAKTA ASYLSÖKANDE SOM BROTTSLINGAR. JAG ÄR BEDRÖVAD

Är tron en privatsak eller?

I Sverige anser de flesta att en eventuell kristen tro är en privatsak. Man går inte runt och berättar om sin tro och Jesus är förpassad in i "garderoben". Olika partiers företrädare vill förhindra att man ber till Gud och har andakt till och med på kristna friskolor. Men som asylsökande kristen förväntas du av migrationsmyndigheterna att hålla en betydligt högre profil. Annars kan du inte göra din kristna tro sannolik och du blir ifrågasatt om din tro är genuin.
Ett par exempel på detta vill jag berätta om. M har haft en blogg om kristen tro som stängts ner av myndigheterna i hemlandet. M har gått på bibelstudier, gudstjänster, blivit döpt och berättar för andra landsmän om sin kristna tro. Men enligt Migrationsmyndigheterna har "M på ett ingående sätt beskrivit det kristna budskapet, men berättelsen saknar personliga reflektioner som relaterar till budskapet".
F går på gudstjänster, bönesamlingar och ungdomsmöten tre gånger i veckan.Han är döpt och medlem i en kristen församling. Migrationsdomstolen underkänner hans kristna tro "eftersom han inte kunnat beskriva hur hans kristna tro påverkat hans liv"!!!!
Titta på bilden. den visar bland annat hur religion och värderingar påverkar våra liv. Sverige ligger längst upp till höger, vilket illustrerar att vi är mycket litet påverkade och religionens roll i det vardagliga livet betyder inte så mycket för oss. Är det någon mer som inte får det hela att gå ihop. Jag ser nu hur Migrationsmyndigheterna i Sverige underkänner kristnas tro på löpande band. Församlingar och enskilda är förtvivlade.
Kulturkartan är ett av de mest kända resultaten av World Values Survey. Den är baserad på ett urval frågor ur studien och visar hur olika länder i världen placerar sig utifrån medborgarnas värderingar.
Länderna placeras ut efter sina värden på två axlar. Den undre axeln, x-axeln, mäter synen på livet i en rangordning från ren överlevnad till livskvalitet, tillit och självförverkligande. Ju längre högerut ett land placerar sig, desto viktigare är individens frihet. Den vänstra axeln, y-axeln, mäter traditionella värderingar där religiösa föreställningar och respekt för auktoriteter hamnar långt ned och sekulära, rationella, hamnar högre upp på skalan.

Att hoppas när allt hopp är ute


Flera samtal under veckan och den senaste tiden har handlat om att förklara för människor, att ”allt hopp är ute. Det finns inget mer man kan göra. Vi har prövat allt och nått vägs ände”. På andra sidan bordet sitter människor som vi lärt känna, blivit våra vänner, vi har kämpat tillsammans, men ingenting har hjälpt. Myndigheterna har varit kallsinniga, nonchalerat väl underbyggda argument och inte velat ta till sig det som vi med kraft och skärpa framhållit. Besluten står fast: ”Ni ska ut ur landet!” Hem till våldet, hatet, attentaten och diskrimineringen, ja kanske döden.
Även jag måste berätta: ”vi kan inte göra något mer. Det har blivit så hårt och svårt att få stanna i Sverige.”
Sådana samtal tar oerhört hårt på psyket. Man går hem och känner sig usel och eländig och brottas med alla möjliga negativa och deprimerande tankar. Man vet, att man gjort allt och verkligen brytt sig och ändå. Det känns alldeles tomt i sinnet. Man orkar inte mer. Men längst där inne i hjärtat finns det någon som viskar: ”du har inte sett slutet ännu. Gud överger aldrig och Han som är underbar i råd, väldig Gud, evig Fader och Fredsfurste, Hans kraft och råd har inte tagit slut”.
Finns det något att hoppas på när allt hopp är ute? Människan kommer i situationer som tycks hopplösa. Situationer som kan krossa livsmodet. Vi vet, att utan hopp slutar vi att leva. Dilemmat är att vi inte kan förneka realiteterna och vi kan inte ljuga för oss själva. Vi är inga blåögda fantaster. (jag är brunögd…..)
Paulus skriver om Abrahams situation och säger: Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde. (Romarbrevet i Bibeln kapitel 4:18-25) Det betyder inte att Abraham var mera optimistisk än andra. Men han hade lärt känna Fadern, vår Gud och skapare.

Att ryckas upp från sitt nätverk

Våra afghanska ungdomar har nu fått tak över huvudet på annan ort.
 
 

Just nu är det många flyktingar som flyttar runt i Sverige. Många rycks hastigt upp från vänner, svenska vänfamiljer, nätverk typ Tillsammansskapet eller kristen församling. På en del orter finns väl fungerande nätverk. På andra platser blir det jättesvårt att ensam möta kalla, undrande och ibland fientliga blickar. Kanske dömer någon endast efter utseendet och glömmer att det bakom ett blygt leende finns en bror eller syster, en ny vän, ett fotbollsproffs, en musiker eller bara någon som vill vara en vän.
På den ort dit pojkarna kom vet jag att det finns en fungerande gemenskap och många öppna hjärtan. Men hur är det i den vita kyrkan med stort torn? Eller kapellet i byn? Skulle DU våga gå in där och möta allas nyfikna blickar. Hur hög är tröskeln? Hur täta är innecirklarna? Går det att komma in? Gå in på vår hemsida här på Facebook eller på nätet.
Öppna kyrkan heter den. På internet hittar du den på www.efk.se
Lycka till med att bli vänner i det verkliga livet!

SVT om kristna på asylboende

 http://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/hemlosa-efter-hot-pa-asylboenden?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20170203%3Ahemlosa-efter-hot-pa-asylboenden%3Anyh

 

 

Fyra kristna afghanska flyktingar har känt sig tvungna att lämna sina asylboenden i Filipstad efter att de hotats och trakasserats på grund av sin tro. Men Migrationsverket har inte kunnat ordna något nytt boende åt dem och därför är de i nuläget hemlösa.

Runt ett bord i en av Korskyrkans lokaler i Filipstad sitter fyra afghanska killar, Ehsan, Mohammad, Khodadad och Mohamed, och fikar. Den här lokalen har varit killarnas hem sedan två dagar tillbaka eftersom alla fyra känner sig otrygga i de boenden de varit placerade.

– De andra på förläggningarna respekterar inte oss. Varje gång de går förbi oss använder de ett väldigt grovt språk, berättar Ehsan Husseini.

Hotas av andra boende

Alla fyra vittnar om hur de trakasserats men också hotats av andra på boendet. Anledningen ska vara att de konverterat från islam till kristendomen och det har vissa personer svårt att acceptera.

– Vår situation är inte bra. Vi kom hit för att få känna oss fria. Vi skulle ha haft yttrande- och religionsfrihet men trots att vi är här så har vi problem, säger Mohamed Reza Fasihi.

Bengt Sjöberg är pastor i Korskyrkan och har i många år engagerat sig i flyktingarna i Filipstad. För över ett år sedan vände han sig till Migrationsverket för att få dem att hitta andra boenden. Men hittills har inget hänt.

– Jag har skrivit till alla olika enheter, ända upp till högsta cheferna på Migrationsverket. De har skrivit att det i princip är gatan som gäller. Det är fel princip att man flyttar på de mobbade i stället för dem som mobbar, säger han.

”Något som falerat”

Men när SVT Nyheter Värmland ringer Migrationsverkets enhetschef i Karlstad menar han att killarnas situation är helt ny för honom.

– Det är naturligtvis inte bra. Någonstans är det något som falerat. Men jag vill påtala att för mig har detta inte varit känt förrän i går, jag började jobba här 2016, säger Ulf Henriksson som är enhetschef på Migrationsverket i Karlstad.

Men du har själv sett mailkorrespondensen mellan Bengt Sjöberg och andra chefer inom Migrationsverket. Kan det vara så att ni har missat att gå vidare med de här fallen?

– Jag kan inte uttala mig om vad andra gjort och inte gjort. Men jag ska titta närmare på det här nu. Är det någon som känner sig otrygg på sitt boende så ska vi vidta åtgärder.

Hoppas på annat boende

I natt kommer Ehsan, Mohammad, Khodadad och Mohamed att sova på madrasser på golvet i Korskyrkans lokal, men de hoppas på att snart få ett annat boende där de kan känna sig trygga.

– Man ska respektera varandra och på så sätt leva i fred och harmoni, säger Mohamed Reza Fasihi.


RSS 2.0

Frälsaren

En iRing webbring.

Slump

Lista

Nästa


Bloggtoppen.se BlogRankers.com Blogglista.se Religion bloggar Religion