Splittrad familj får hjälp

Min vädjan igår för en splittrad flyktingfamilj fick ett stort gensvar. Från djupet av mitt hjärta. TACK! Pappan berättar hur han i förrgår natt hade en märklig dröm. Han drömde att hans mor kom till honom och sa: " oroa dig inte min son. Gud är stor och kan göra allt. Han kommer inte att överge dig eller hålla dig i ovisshet." Han vaknade och visste inte vad han skulle göra annat än be till Gud, " det mest naturliga för mig och Gud hörde verkligen mina böner."
Nu har det kommit in pengar till hyran och dessutom något till andra behov som en mor och 2- årig son kan behöva. Jag kan dessutom fortsätta ge matkasse då och då när den ensidiga ägg, lök och nudelmenyn behöver utökas. Stort tack ännu en gång.

Hazarer måste få skydd

I fredags i Afghanistan dödades 9 gruvarbetare som tillhörde den etniska gruppen hazarer. Alla hzarer som satt i bussen beordrades att gå ur bussen. Där blev de skjutna. De är svårt förföljda både i Afghanistan, Pakistan och Iran. Det ena sprängdådet efter det andra riktas mot denna folkgrupp. I staden Quetta i Pakistan har det hänt att man går runt på gatorna och skjuter hazarerna. Många av dem har kommit till Sverige och sökt skydd.
Jag satt med några av dem i kyrkan idag. Vid fikat visade de bilder och berättade om hur fruktansvärt illa de blir behandlade.
Jag lovade att skriva ett brev till Migrationsverkets högste jurist och förmedla några aktuella händelser. Det har jag gjort nu.
För ett tag sedan kom nyheter om att de som fått avslag skulle få en ny chans genom att hävda verkställighetshinder. Men vinterkylan består, både den politiska och den mänskliga kylan. Känslan av hopplöshet och förtvivlan ökar bland de tusen asylsökande som håller sig undan en utvisning. De har berövats sin plats på asylboendet och de får 0 kronor till mat. Några jobbar svart 12 timmar per dag för 100 kronor. Andra säljer sin kropp till en äldre man eller kvinna. Inte konstigt att många väljer självmord vid en sådan situation.
Är det talibanska ordspråket i Afghanistan på väg att besannas? ”Tadzjiker ska till Tadzjikistan, Uzbeker till Uzbekistan och Hazarer ska till Goristan (kyrkogården)”! Medan det sker, vad har vi för ansvar? Vad har vi för möjlighet? Vad har vi för skyldigheter gentemot dessa människor? Många söker sig till våra kyrkor. Hur kan vi hjälpa? Hur kan vi påverka politikerna? Nu när få asylsökande kommer, borde vi inte kunna ge dessa människor andrum och ge dem trygghet i vårt land?

Att få natta sin son

Förlåt. Jag kanske skriver för mycket om mitt engagemang för flyktingar. Nu har jag ännu ett angeläget ärende som jag delar här. Men jag är ju också far och farfar som spelar Yatzi och leker med bilar med barnbarnen. Jag är engagerad i landstinget där jag bland annat är med i en framtidsgrupp som tittar på hur vi kan öka möjligheterna att få kontakt med sjukvård och tandvård. Jag bryr min hjärna med kommunal budget i kommunfullmäktige och jobbar med skolfrågor i Barn och Utbildningsnämnden. Jag predikar i kyrkan och skriver böcker och artiklar. I jul och nyår har vi haft det väldigt lugnt och skönt, men hela tiden har jag tänkt på en av våra unga män från Afghanistan. Han skulle också vilja leka med sin 2-årige son. Han skulle vilja dricka te med sin fru och prata om hur dagen varit. Han skulle också vilja natta sin son, men under flykten till Europa skildes de från varandra. Trots tre försök att ta sig till Europa tillsammans skildes deras vägar. Frun och sonen befinner sig i ett främmande land i Asien. Pappa är i Sverige. Flera gånger har han tänkt att ge upp. Med nuvarande hårda regler kanske han aldrig kan få se sin son växa upp. Kanske han aldrig får krama om sin fru. Vi jobbar juridiskt, men vi kanske inte lyckas. Kanske FN kan hjälpa? Vi kollar med UNHCR. Men just nu är läget mycket akut. Frun har snart ingen bostad/rum. Hyrestiden går ut och det saknas 5 tusen kronor för att betala årshyran. I kyrkan har vi samlat in 2 tusen, så det återstår tre tusen kronor. Mannen får 1800 kronor i månaden att leva på. Då får han bekosta maten själv. Han lever mest på ägg, lök och nudlar. Kanske det finns några av mina Facebookvänner som kan ge en gåva? Du kan skicka till Korskyrkan Filipstad-Hällefors på 891-8302 eller swisha till nr. 123 427, 29 02.
Tusen tack! Och förlåt att jag skriver så ofta om svåra frågor och jobbiga saker.

2016-ett omskakande år


I början av juli fick jag besked om cancer och att jag hade en elakartad tumör som måste opereras. Jag började genast förbereda mig för operationen genom att motionera mer, äta nyttigare och inte minst förbereda mig mentalt. Varje dag långa promenader i skogen där jag plockade bär och svamp eller bara cyklade eller gick. Veckorna och månaderna gick och tremånadersregeln överskreds, men den 28 oktober opererades jag. Allt har gått bra och jag är mycket tacksam och glad. 40 år med ständiga inflammationer och långa behandlingar med antibiotika är över.
Årets största händelse: att bli friskförklarad. Ja absolut.
Under våren uppdagades hur vi blivit lurade av en person som vi litade helt på. Visst förlorade vi pengar, men det var inte det värsta. Känslan av att ha blivit utnyttjad, förd bakom ljuset och lurad stack som vassa nålar i hjärtat och sinnet. Sånt har hänt förut också. När man räcker ut en hjälpande hand kan någon bita tag i den riktigt hårt och åsamka rejäl skada. Men att stanna upp och bli bitter och hård förstör bara en själv. Vi ger förlåtelse och går vidare, men visst får man ett stort sår.
Till årets glädjeämnen hör våra barn och barnbarn. Vårt yngsta barnbarn Leo är en riktig solstråle. Korskyrkans persiska grupp är också en källa till stor glädje. Flera iranier och afghaner har under året blivit kristna och döpta. Även en del från andra länder t.ex Albanien.
I kommunen har samarbetet med S, V och Mp fungerat utmärkt och vi har kunnat satsa mycket på integration, praktikplatser och jobb genom Arbetsmarknads och Integrationsavdelningen. Vår kommun har fått många extra miljoner från staten och varenda krona behövs för att möta alla utmaningar.
Nu ser jag fram emot ett år då jag ska fylla 70 år. Det låter helt ofattbart. Lillpojken i Sjöbergs familj-70 år! Han som alltid var yngst jämt och i alla sammanhang. Han som bara gick och längtade efter att bli stor och vuxen. Med trygghet och förtröstan går vi in i ett nytt år. Tron på Gud ger styrka och hopp mitt i en galen värld där krigsbilderna från Syrien aldrig slutar att förskräcka. Vi välkomnar Fredsfursten och ber att friden ska börja i våra hjärtan och sprida sig till dem som vi har i vår närhet och till dem som vi möter i vår vardag. Där vill jag vara ett redskap att komma med Guds frid och fred.
Till sist vill jag önska alla GOTT NYTT ÅR!

Operation

Den 28 oktober opererades jag för prostatacancer.Jag har i många år gått och tagit det sk PSA-provet. Visst var det något högt, men man sa, att det kunde bero på förstorad prostata. Efter att det steg ytterligare gjordes en biopsi. Det var våren 2015. Dagen före midsommar fick jag ett brev från läkaren där han berättade att de inte fanns minsta spår av cancer. Jag kunde fira midsommar i glädje och tacksamhet. Men man skulle följa upp mig inom sex månader igen för en ny biopsi. När det gått nio månader! tog jag kontakt med både vårdcentralen och urologen och undrade vem som skulle kalla mig. Då blev det fart och man gjorde nya tester. Då hittade man en tumör och jag skulle opereras med hjälp av en robot.Efter fyra månader väntan blev jag opererad den 28 oktober i år.
Tiden innan operationen la jag om kosten rejält och köpte en frukt och grönsakspress. Varje morgon gjorde jag juice på cirka ett kilo morötter, rödbetor, selleri, ingefära, citron och diverse gröna blad som t.ex. grönkål.Jag tror jag byggde upp immunförsvaret rätt så bra och genom att jag gick långpromenader varje dag var jag nog i rätt bra kondition.
Operationen gick bra och återhämningen likaså. Nu på måndag ska jag träffa urolog för uppföljning. Då får jag veta om PSA-provet är 0 som förväntat. I annat fall utreds man ytterligare.
Jag är tacksam och glad för alla som bett till Gud för mig, skänkt goda tankar och uppmuntrat mig.
Jag känner mig glad och tacksam och hoppas på en ljus framtid.

Utvisad för fem år sedan

En familj som blev utvisad för flera år sedan under mycket dramatiska former har hört av sig. Vi har av säkerhetsskäl inte kunnat ha så mycket kontakt. Blev mycket glad över att få veta att de lever, även om de har det väldigt tufft utan möjlighet till arbete och pengar. Mannen har kunnat arbeta något under somrarna. En gåva till jul gör det möjligt för dem att köpa medicin till dottern som led av en svår hjärtsjukdom. Mannen skriver att han älskar Sverige där deras son föddes. Han älskar också Jesus som han och hans fru lärde känna här i Filipstad. Han vill ge alla en kram, även dem som kom med rasistiska kommentarer och de som inte ville tro på deras behov av skydd. "Ge dem alla en varm kram från oss", skriver han.

Tredubbel välsignelse

I söndags träffade jag en kvinna i kyrkan som hade något mycket positivt att berätta. Det kommer många människor till oss. Vi hinner inte alltid lära känna dem. Några blir förflyttade till andra orter under tiden de söker asyl. Andra tilldelas boende på andra orter då de fått uppehållstillstånd. Kvinnan berättade, att hon var i vår kyrka för två år sedan. Då avgav hon ett löfte till Gud. Nu kunde hon berätta, att hon fått bönesvar tre gånger mer än vad hon önskat och bett om. Hon ville visa sin stora tacksamhet och kom med en gåva till församlingen. Vi fick hälsningar från en familj som var med oss under ett par år. Nu bor de på annan plats och hjälper till i kyrka och second hand. Mannen är också med och tar hand om människor från Iran och Afghanistan som nyligen blivit kristna. Till vår julfest den 20 december skulle det vara underbart om vi kunde ge vinterskor till våra unga pojkar som går i enkla gympaskor och fryser och blir blöta nu när det kommit en hel del snö. Vi får in kläder och skor för kvinnor, men sällan något till våra pojkar och män. Det vore nåt att önska........

Julupprop för flyktingar

http://www.skr.org/nyheter/idag-inleder-kyrkorna-juluppropet-for-en-human-migrationspolitik/

Långt uppehåll på bloggen

Jag skriver alltmer sällan på bloggen, men desto mer på Facebook.
Det har hänt mycket både personligt, men även i församlingen samt i det politiska engagemanget.
Vi har haft flera dophögtider och mött många nya människor från olika länder. Varje vecka studerar vi svenska språket samt Bibeln på olika språk.
Jag har blivit invald i landstingsfullmäktige, men anade inte hur jag skulle komma att lära känna flera olika verksamhetsområden inom sjukvården i Värmland. Jag har drabbats av flera sjukdomar och fått hjälp och ett bra bemötande. Sedan miidsommar står jag i kö för att göra en prostatacanceroperation. Det är rätt så påfrestande att gå i ovisshet och vänta och vänta på besked när operationen ska bli. Jag känner mig dock trygg och lugn och kämpar på med olika engagemang. Däremot har jag ställt in alla uppdrag ute i landet eftersom jag kan kallas in för operation när som helst. De arrangemang som jag har i Filipstad och Karlstad går ju att ordna med ersättare med kort varsel.
I sommar har vi besökt olika platser från förr i tiden. Nedan en bild på Maud och mig på Waldemarsudde, där vi förlovade oss för 50 år sedan. Även en bild från fiske i Grässjön, Sunnemo.
 
 

Många tar emot Jesus

 

Hösten har varit intensiv. Varit i kyrkan nästan varannan dag. På bilden syns några från civilsamhället som jobbar med kläder till flyktingarna.

I höst har vi fått be med många som vill ta emot Jesus i sina liv. Ett 20-tal har döpts.

Så här skrev jag på Facebook i början av december.

Barnvälsignelse och troendedop en helt ovanlig tisdagskväll. Mamman vars son välsignades, tittade ut mot salen och sa: Det var en stor välsignelse att flytta hit och hitta en församling som är som en familj. Hon pekade och sa, att där sitter min mamma och där är min pappa och mamma och där är mina vänner som hjälpt mig att komma in i samhället. Nu ser vi fram emot spännande gudstjänster.

Ikväll ansvarade de afghanska och iranska pojkarna för fika, smörgåsar och de tog hand om disken och gjorde snyggt kring alla borden


En dag i taget

One day at a time. Good advice for the new year. I wish you all a good year. We dont know what will take place but our faith in God will provide security  and guidance.

Önskar er alla ett gott nytt år. Detta år har varit omtumlande på många sätt. Bränder, hotelser, livliga möten i kommunfullmäktige och Barn och utbildningsnämnd, överfulla kyrkor, generös allmänhet, civilsamhällets kraft och engagemang, barnbarn som spelar och sjunger, en givmild bror som vill bidra till en positiv integration och glädjen att få leda nya människor in i gemenskapen i kyrkan. Se hur deras liv förvandlas, uppleva deras livsglädje över att ha hittat svar på livsfrågor, men också hjärtslitande livsöden som sargar sinnet när de nyfunna vännerna inte får stanna hos oss. Så hjälp mig att ta en dag i taget och leva i nuet och hämta kraft för dagen

.https://www.youtube.com/watch?v=JhUvFqOY00I&feature=youtu.be

 

 

 


Några bilder

 
En semesterbild från Fänforsen, Björbo i Falarna
 
Bön för Sverige på arabiska konferensen
 
Vi ber för Syrkens och Iraks kristna som förföljs så svårt

Arabisk konferens

I början av Augusti var vi elva personer från församlingen som åkte till den kristna arabiska konferensen i Flen. Det var en fantastiskt bra konferens som samlade kristna från ett flertal länder. Undervisning, sång och musik hade högsta klass. Jag var så tacksam över att våra vänner från Syrien fick undervisning och gemenskap på sitt språk.
Vid den avslutande gudstjänsten hade vi nattvard och bön för Sverige. Många gick fram för att ta tag i de svenska fanorna och lyfta upp vårt land i bön. Svenskar, irakier, syrier, egyptier m.fl välsignade Sverige och tackade för vår öppenhet och generösa mottagande av flyktingar. De arabiska kristna visade sin kärlek tillbaka och sa att de "gift sig med Sverige" och de ville med Guds hjälp arbeta, betala skatt och vara en resurs för vårt land.

Pakistankonferens

igår var vi på en Pakistankonferens på Vekhyttegården utanför Mullhyttan. Det kom folk från flera länder och naturligtvis flera från Pakistan. Även pakistanier som bor i Sverige var med.
Det var mycket intressant att få se flera filmer från arbetet i "de renas land". Vi fick lyssna till föreståndaren för det pojkhem som Birgit Linden startade för många många år sedan på den tiden då min bror Kjell bodde i landet. Föreståndaren kommer till vår kyrka i Hällefors nästa söndag då vi även ska ha besök av Josef Sjöberg och då vi också har glädjen att ha dop.
Min bror Stanley berättade om hur Pingstmissionens arbete började på 1950-talet.
 
Det var även mycket inspirerande att få träffa och lyssna till människor som brinner för att vidskärmen till Pakistans många stammar och etniska folkgrupper.
här några bilder från dagen.
våra barnbarn var engagerade i praktiska göromål, musik och som ljudtekniker. Underbart!
 

Semesterpratare idag i P4 Värmland

http://sverigesradio.se/varmland
Du kan lyssna till mitt sommarprat i Radio Värmland här. Programmet sändes idag och sänds i repris på torsdag denna vecka kl. 15.04
I programmet berättar jag om den kraft som finns i förlåtelse.http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/565033?programid=3727
 
 

RSS 2.0

Frälsaren

En iRing webbring.

Slump

Lista

Nästa


Bloggtoppen.se BlogRankers.com Blogglista.se Religion bloggar Religion