Det är viktigt att kristendomens särställning belyses i skolplanen (GY2011). Hela vårt västerländska samhälle är präglat och har sin grund i den kristet- judiska religionen. Kristendomens påverkan på vår kultur är stor. Det är viktigt att skolan söker kulturens rötter och ger en allsidig belysning av kristendomens särställning. Viktigt att informera om religionens innersta väsen och hur kristendomen formar och format generation efter generation i vårt land. För att bli trygga i vår egen kultur och i vår tro är det viktigt att väl känna till våra egna rötter. Då kan vi också tillgodogöra oss kunskapen om andra religioner trosuppfattningar. Skolan skall ha en objektiv undervisning, men inte skygga för hur kristendomen haft stor betydelse för vårt samhällets sociala omsorg, för sjukvården och för skolan m.m.  

Skolverket föreslår att religionskunskapsämnet släpper kristendomens särställning och dess grundläggande betydelse för vårt land och folk. Det får inte ske.

Sverige är numera multietniskt och multireligiöst, men det kristna arvet har format det svenska samhället. Kristendomens värderingar är av största betydelse för ett gott samhälle

Läs mer i Världen Idag och DAGEN  Alla har möjlighet att snarast skicka in sin mening om detta till Skolverket. Gå in på deras hemsida och se mailadress o.s.v.

http://www.skolverket.se/sb/d/165
 
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=6640&Itemid=29

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=193670

Idag har jag besökt Kungsportskyrkans visionsgudstjänst tillsammans med min son Johannes som bor i Jönköping. Redan när jag gick in i entrén blev jag välkomnad med ett vänligt leende och en folder där gudstjänstens innehåll presenterades.
Några personer höll på att sätta upp ballonger, barn sprang omkring och lekte och lite längre bort i entrén satt en man och spelade piano. Caféet såg inbjudande ut, men jag gick förbi en sal där en hel del människor redan var i bön för dagens gudstjänst.Inne i stora salen övade en barngrupp på det drama som de skulle framföra alldeles innan predikan.
Rickard Sundström ledde lovsång och han hade en utomordentligt proffsig orkester och två duktiga sångare till sin hjälp.
En film på dagens och årets tema visades och alla sånger och allt i gudstjänsten förstärkte temat som är 2010-ett år av KÄRLEK
Innan predikan började gick barnen iväg till Kungalandet. Johannes berättade att det ibalnd kan vara mellan 80-90 barn som samlas i olika grupper.

Henrik Steen var mötesledare och Hans Jansson predikade och intervjuade några av församlingens medlemmar bland annat om hur de som nyblivna medlemmar och mötesbesökare blev mottagna i församlingen. Omsorgen och gemenskapen kan alltid utvecklas, men man måste också själv ge för att få underströks gång på gång.

På församlingens hemsida kan man läsa:
"Kungsporten är en församling i Huskvarna. Vår vision är ”En församling som växer i kärlek till Gud, varandra och världen”. Vi vill att vår församling ska vara äkta, varm och relevant".



Församlingens målsättning inför 2010 är:

1. Församlingen vill se kärleken till Gud, varandra och världen öka under 2010

2. Att kärleken leder till och flödar från fördjupade relationer till Gud, varandra och världen.

3. Att kärleken och relationerna leder till att Gud blir förhärligad genom att människor dras till Gud i församlingens gemenskap.

I predikan framhölls att kärleken är aktiv. Vi ska omsätta det vi läst och vet i handling. Det vi tror på, det GÖR VI.

I slutet av gudstjänsten kom alla församlingsledare upp på estraden tillsammans med sina respektive. Även en grupp förebedjare kom fram och lade händerna på ledarna. En man började tala tungomål och fick bära fram ett budskap från Gud. Lovsången och tillbedjan steg i den fullsatta kyrkan. Mannen började dansa av glädje när han profetiskt såg hur människors liv kommer att förvandlas i bygden och hur Gud kommer att låta sin helande kraft verka i männsikor både kroppsligt och andligt. Alla stod upp och tog varandras händer och bad och tog emot välsignelsen. När vi gick ut fick vi alla församlingens vision med bibelord samt en knapp med ett hjärta att bära. kanske folk frågar vad det betyder och då kan man berätta om visionen och kanske fråga om man får tvätta bilen åt personen som frågar, eller stryka tvätten, handla eller göra nåt praktiskt för att visa Guds kärlek genom oss.

I församlingen finns en mängd grupper och man satsar på olika kategorier. Församlingen har en stor fitness-anläggning med en helt unik metod att genom massage ge lugn, avslappning och välbefinnande. Min son Johannes brukar hjälpa till i en grupp som ägnar sig åt styrketräning bland annat. Andra är engagerade i dans, musik, drama, second handarbetet Bra och begagnat m.m.

Till sist en liten sak att fundera över:
Jesus säger att han är mitt ibland oss om två eller tre är samlade i hans namn. Frågan är om detta räknas?

Jag fortsatter att skriva fran mitt hotellrum i Jonkoping. Darfor inga prickar pa a och o.
Idag har jag deltagit i tva seminarier. Ett handlade om integration. Det ska jag beratta mer om nar jag kommer hem. Jag kan redan nu saga att jag fatt manga bra argument och faktauppgifter for att bemota alla befangda ideer. Tank att det tydligen finns skronor om att sa fort som en flykting anlander till Trelleborg star en Mercedes och vantar.
Seminariet Den sista ljuva tiden var hogintressant. StaffanLundstrom forelaste. Han ar lakare vid Stockholms sjukhem. Dit kommer manniskor som oftast ar helt medvetna om att de har en dodlig sjukdom. Vid inskrivningen far de redogora for sin situation, sjukdom, radslor, psykiska maendet, sin eventuella dodsangest, fruktan. Dar finns personal som ser till hela manniskan, inte bara nagon expert som kollar pa njuren och en annan som kollar hjartat. Nej, dar ser man till ande, sjal och kropp. Genom perfekt smartlindring och samtal och annan medicinsk behandling far patienten en vardig dod, ofta omgiven av sina narmaste.
Apropa den pagaende debatten om aktiv dodshjalp berattade Staffan att det hander att patienter kommer till honom fyllda av dodsangest. De vill bli nersovda for att slippa uppleva sin dod. Nar de far hora vad sjukhemmet kan gora for dem slappnar de av. Nagon kanske far veta att  genom en viss medicin kan den berorde fa uppleva tre dagar dar personen nastan mar lika bra som en fullt frisk peson. Vad vill du gora under dessa dagar? fragar Staffan. Nagon kanske sager sig vilja se sitt sommarhus annu en gang. En annan vill aka till sin son for att samtala om sadant som kanske aldrig blev sagt tidigare i livet. Nagon ber om forlatelse och forsonad kommer patienten tillbaka och sager sig absolut inte langre vara radd for doden. De ar trygga i att de far smartlindring. De har fatt frid i sitt sinne. De kan lugnt invanta det slut som vi alla vet ar oundvikligt.

Genom att fokusera pa hela manniskan och utga fran individens onskemal kanske man utesluter viss jobbig provtagning, man gor inte kostsamma ingrepp som egentligen inte ar nodvandiga. Genom att patienten ar lugn och trygg kan sjukvarden ocksa spara in kostsamma och onodiga ingrepp.
Vi som deltog i seminariet vill arbeta for att mojligheterna till ett emningsfullt liv ska finnas hela livet, oavsett om livet ar langt eller kort eller var i landet vi bor.

I dodshjalpsdebatten maste hela manniskans livssituation beaktas. Aven nara anhorigas angest och skuldkanslor maste bearbetas. Den kristna forsamlingen har en stor uppgift att fylla och vi kristna kan vara en rost i samhallet som forkunnar hopp, trost, barmhartighet, men ocksa vardighet, respkt och odmjukhet.

Val fungerande palliativa enheter borde finnas geografiskt utspritt i hela landet sa att alla som sa onskar skall kunna fa avsluta sitt liv antingen i hemmet med all tankbar hjalp eller pa ett hemliknande palliativt boende.

Jag befinner mig pa ett svenskt hotellrum dar jag fosoker skriva pa ett tangetbord som a kopplat till en dator. Jag har inte hittat vara sista bokstaver i alfabetet. Kanske det ar enkelt, men detta ar sa nytt for mig.
Tillsammans med cirka 1000 personer har jag lyssnat till Goran Hagglund och Acko Ankarberg m.fl.
I morn ska jag vara med pa ett seminarium som lockat over 50 deltagare. Det handlar om integration.
Pa vagen hit fick jag tel fran bade en advokat och en pastor. De ville att jag skulle forsoka agera for att hjalpa en utvisniungshotad afghan dar migrationsverkets rattschef uttalat att den asylsokande mannen som blivt kristen INTE KOMMER ATT UTOVA SIN TRO NAR HAN KOMMER TILL SITT LAND. Hur kan han veta det? Prasten som haft undervisning innan dopet betygar att det varit en lang process. Advokaten berattade om en gang da migrationsverket forsokte bedoma om en person verkligen var kristen. Man bad personen att lasa upp trosbekannelsen utantill. Mannen klarade halva. Jag skulle inte klara mer an tio procent. Ar inte jag kristen da? Tank om jag flydde till USA och fick samma fraga......

Jimmy Swaggart är en pastor som med all rätt kan sjunga om bortkastade år (Wasted years). Han är ett exempel på att det går an att ta nya tag även om man gjort allvarliga misstag. Gud förlåter och man får bli upprättad. Med förhoppningsvis större ödmjukhet kan man gå vidare i livet.
När jag lyssnade på Marias enmansorkester blev jag kvar på Youtube och hittade flera gamla godingar.
Håll till godo!

Jimmy Swaggart: Wasted Years

219 043 visningar

197 947 visningar

Hallands Nyheter 09-12-16:

Shohreh och sonen Arvin får stanna efter åtta år

FALKENBERG. I ett överraskande beslut gör Migrationsverket en helomvändning och förklarar att Shohreh Eilbeig och hennes sexårige son Arvin ska betraktas som flyktingar. Därmed får de också permanent uppehållstillstånd i Sverige.

I flera år hade Shohreh Eilbeig en avvisning till Iran hängande över sig, en avvisning som polisen hade i uppgift att verkställa. Det skedde aldrig, istället hann hennes ärende preskriberas och därmed gå till en ny prövning. Men varför skedde aldrig någon avvisning?

- Helt enkelt därför att hon inte ville. I ett sådant läge, där någon inte samarbetar, är det oerhört svårt att få Iran att utfärda en resehandling som gör att hon släpps in i landet. I så fall får man ordna en resa på chans, för att se om det är möjligt. Det kanske jag hade gjort om det rört sig om en ensam vuxen. Men jag ordnar inte en resa på chans om det är ett litet barn med i bilden, säger Marianne Paulsson, chef för Hallandspolisens utlänningsrotel som aldrig verkställde avvisningen.

Shohreh Eilbeig hade bakat tårtor i hemmet i Falkenberg eftersom hennes son fyllde sex år i går. Och hon skulle få ytterligare ett skäl att fira, när hon på förmiddagen nåddes av beskedet att hon och Arvin nu får rätt att stanna i Sverige.

- För första gången på många år känner jag mig fri, säger Shohreh efter beskedet.

I och för sig var det inte oväntat att de slutligen skulle få uppehållstillstånd. Hennes gamla avvisningsbeslut hade hunnit preskriberas och sonen Arvin har nu en så stark anknytning till Sverige att det vore inhumant med en utvisning.

- Men det som är oerhört överraskande och som innebär en 180-gradig omsvängning är motiveringen till beslutet, säger Arne Malmgren i Varberg som under senare tid varit Shohrehs ombud.

I beslutet får Shohreh Eilbeig nämligen flyktingstatus. Migrationsverket delar alltså hennes uppfattning om att hon och sonen riskerar förföljelse i Iran.

(...)

Hela artikeln

Hallands Nyheter 09-12-17: Till sist blev hon trodd och får stanna

Inslag i Sveriges Radio Halland

Hallands Nyheter debatt 09-12-17: Inte en dag för tidigt!

Jag växte upp inom pingströrelsen och min far var en av pionjärerna och startade flera församlingar bland annat i Hälsingland. Folk gick man ur huse på 30-talet för att delta i väckelsemötena. Dagens frikyrkor i allmänhet har blivit isolerade och når oftast inte utanför den egna kretsen. Det finns lysande undantag, men vi måste hitta vägar att vara församling som kan engagera dagens människor. Små grupper med gemenskap, alpha-kurser där man samlas för att äta, lyssna på ett föredrag och sedan samtala kring livets frågor, stora gudstjänster där guds ord predikas frimodigt med tillämpningar från dagens vardagsliv.
Ja, det finns mycket att samtala om kring kyrkornas behov av förnyelse. Läs DAGEN-artikeln om de träffar som just nu genomförs inom Pingströrelsen och om hur de söker nya vägar att nå ut med det galad budskapet=evangelium.

Pelle Hörnmark citerade en profetia med ett språkbruk som fått honom att haja till, men med ett budskap mitt i prick: "Skärp er, säger Herren, ni kan bättre!"

- Vårt DNA är mission och det passar oss bättre att vara missionsrörelse än att bygga samfund. Får vi fokus på vårt uppdrag tror jag vi får hälsosamma kyrkor där folk trivs.

En kyrka där folk trivs är uppenbarligen Öresundskyrkan United i Malmö. Kyrkan som startades av Magnus och Gunilla Persson med ett litet team 1999 har en stark tillväxt, mestadels av människor som tidigare inte haft någon erfarenhet av kyrkor.

Tre av ledarna från United fanns med under dagen och deltog i seminarier. "Seniorpastor" Magnus Persson fokuserade på ledarskap och menade att det handlar mindre om att utföra och uppträda, och mer om att utrusta. Att leda ledare som i sin tur leder andra, och att inrikta sig på få saker men göra dem bra utan att jaga efter att bli efterfrågad. En riktig ledare vill bli överflödig, menade han.

- Vi var 22 stycken som startade en kyrka för icke-troende. De ska trivas. En del kom från andra kyrkor men trivdes inte och det var helt okej, bara de som inte var kyrkvana trivdes. I söndags var vi 792 på gudstjänsten.

Läs hela artikeln här:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=200652

Gudstjänsten ska utformas som om din närmaste granne satt på första bänken:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?ID=200651