Lurad av Gränspolisen

”John” som torterats i sitt hemland skulle gå på samtal hos Gränspolisen idag. Min nya ansökan har inte fått avslag, så vi trodde att det skulle bli ett samtal om förberedelser OM han skulle få avslag. En vän från kyrkan skulle få sitta med som stöd. Vi fixade fullmakt och fick löfte att det skulle gå bra.

När den asylsökande mannen och hans vän kom fick inte vännen från kyrkan komma in med motivering: Coronan. I stället kom fyra poliser in i rummet och tog med sig vår vän till arresten. De höll inte avstånd utan drog ut honom ur rummet till arresten. Detta är så UPPRÖRANDE, att bli lurad på detta vis. Mannens "brott" är att han inte ville ange sina kristna vänner i Turkiet till Erdogans hemliga polis. Detta händer idag i Sverige, vårt land som har skrivit på konventioner om att inte skicka tillbaka flyktingar till tortyr.

Polisen har rätt enligt lagen att agera på olika sätt tills Migrationsverket meddelar inhibition=att verkställigheten ställs in, men i liknande ärenden har det alltid gått att föra en dialog och polisen har avvaktat det egentliga beslutet. I detta fall känner vi oss förda bakom ljuset och vi är mycket upprörda.

John är medlem i Timrå pingstförsamling. De anordnar bön i morgon, fredag den 28 augusti och deras pastor skriver så här på sin Facebook:

 

”Vi behöver be för vår John. Imorgon fredag är kyrkan öppen (självklart med corona-restriktioner) mellan 17 och 19. Kom gärna och be tillsammans för ett Guds ingripande. / Pastor Maria”.

 

 

Röra om i "grytan" på Migrationsverket

Jo, det blev en hink lingon idag, men det är inte om den aktiviteten jag tänkte berätta.
Ni kommer ihåg den afghanske pojken vars tolk inte ville tolka det han citerade från Bibeln. Jag skrev en överklagan och gjorde en JO-anmälan (och vi har fått ett ärendenummer) men skickade även mail till Migrationsverkets generaldirektör och dess rättschef. Brevet till generaldirektören har besvarats av hans sekreterare och sen ser jag i mailkonversationen, att ärendet gått från den ena avdelningen till den andra med olika kommentarer samt med önskemål om återkoppling. Ser att handläggarna och juristerna även skickat brev till Migrationsdomstolen. Bra att röra om i "grytan" lite.
Sen har jag reagerat och agerat i ett annat akut och viktigt ärende. Sverige får inte utvisa någon till tortyr, men denna vecka är en man som utstått svår tortyr i sitt hemland, kallad till svensk polis för att prata om sin utvisning. Har haft ett flertal samtal med polisen. Vi har skickat in en omfattande ny ansökan. Gränspolisen verkar inte förstå, vilket trauma det är för en person, som torterats av sitt lands polis, att besöka ett svenskt poliskontor. Med de erfarenheter han har blir det som att återuppleva tortyren. Nu hoppas vi på inhibition=att verkställighet ställs in och att man tittar på de nya skäl vi skickat in.
Tack för allt stöd som vi får från människor runt om i Sverige. Det ger mod och uthållighet och glädje i arbetet.
              
 
 
 

Fråga om liv eller död avgörs på några få timmar

Tänk dig att du blivit mobbad under hela din barndom och ungdomstid. När du börjar bli vuxen blir det en fråga om liv eller död. Du tvingas fly och under en lång tid och under svåra umbäranden lyckas du nå Sverige. Under din tid på flykt blir det många kulturkrockar. Hela din världsbild förändras. Du möter kärlek och omtanke och det är omtumlande för dig. Människor som du lärt dig att se som dina fiender visar sig vara kärleksfulla och accepterande.
När du kallas till intervju hos Migrationsverket förstår du, att de 2, 3 eller 4 timmar du har på dig att beskriva varför du flydde, kan vara de viktigaste timmarna i ditt liv.
Vid intervjun får du en tolk som inte talar samma dialekt som du och många ord är inte alls lika. Tiden går och till sist ber din advokat om en paus. Advokaten säger till Migrationsverkets utredare, att det hör funkar inte. Då ringer utredaren en telefontolk som hastigt får rycka in den sista timmen. Du får börja om med att förklara varför du var tvungen att fly. När det är dags att avsluta har du inte fått säga allt och nu förstår alla inblandade att det måste hållas ett kompletterande förhör.
En månad senare får du träffa en annan tolk Utredaren gör en sammanfattning av förra intervjun som visar att hon inte alls förstått det du sagt förra gången. Du blir upprörd, men förhöret börjar. Denna tolk förstår inte ord som hör ihop med din kristna tro och tolken sitter och letar efter ord och uttryck. När du citerar ord från Bibeln vägrar tolken att översätta. Utredaren tycker inte du kan förklara bra och du berättar att du är outbildad och inte är van att analysera och reflektera över händelser som inträffat under din tid i Sverige. Utredaren börjar diskutera olika perifera frågor inom religionen och ber dig ge din syn på dem. Du vill berätta om hur ditt liv totalt förändrats från hopplöshet, fruktan och ångest till att känna hopp, förtröstan och kärlek. Du berättar att du blivit "född på nytt" och fått ett helt nytt liv. Då är tiden slut. Efter någon tid kommer ett beslut, att du inte kunnat redogöra för dina asylskäl och därför ska utvisas.
Om du orkat läsa ändå hit, förstår du kanske varför jag överklagat och varför jag tänker göra en JO-anmälan eftersom pojken inte fått en chans att förklara sin situation.

Nu flyr människor från Sverige

VILKET SLÖSERI MED MÄNNISKOLIV OCH MED MÄNSKLIGA RESURSER

Flera gånger i veckan får jag förtvivlade frågor från människor som bott i Sverige i flera år. Några har tagit studenten eller blivit erbjudna arbete. De har lärt sig svenska och fått vänner och nätverk i vårt land. De skulle kunna bli mycket fina exempel på lyckad integration, men något i deras asylprocess har hindrat dem från att få uppehållstillstånd. En siffra i passet saknades eller några hundratals kronor på lönebeskedet.

Konvertiters asylskäl avslås näst intill regelbundet med motiveringen, att den sökande inte kunnat påvisa att konversionen varit genuin. Nu har de varit på återvändarsamtal och några personers ärenden ligger hos Gränspolisen för verkställighet. Några hotas av tortyr, våld, misshandel och död och Sverige får inte utvisa någon som kan komma att torteras eller dödas. Ändå sker det. Det verkar som om fler och fler utvisas till Afghanistan och regeringen trycker på de länder som under många år inte tagit emot sina egna medborgare. De länderna är Eritrea, Somalia, Libanon, Iran och Irak. Genom påtryckningar hoppas den svenska regeringen kunna genomföra många utvisningar.

Det verkar som om många av våra asylsökande börjat ge sig av till andra länder i Europa nu när länderna öppnat upp sina gränser mer och mer. Man vet att risken är stor att skickas tillbaka till Sverige för att sättas i förvar. Ändå tar man risken och flera har berättat om hur de fått en ny asylprocess trots att man hittat dem i den europeiska databasen Eurodac. Några av våra konvertiter har berättat om hur det nya landet sagt att de inte skickar tillbaka dem till Sverige eftersom man inte litar på att Sverige respekterar non refoulement. Principen om non-refoulement är en internationell princip som ska tillämpas av stater i samband med flyktingar. Principen ska skydda flyktingarna mot utvisning eller avvisning när deras liv eller frihet är i fara. Några av våra vänner har fått stanna i Tyskland och Frankrike i ett år, någon längre tid. En kristen familj som vi jobbade mycket med för att hindra att de skulle skickas tillbaka till ett land som tillämpar hädelselag som kan ge dödsstraff om man smädat Koranen eller Mohammed. Den familjen har fått stanna i Italien som enligt familjen sagt att de välkomnar kristna familjer.

Vilket råd ska man ge? Jag kan inte ge råd. Var och en måste själv överväga konsekvenserna och själv fatta sitt beslut.

 

 


Medverkar i sommarprogram i Pingstkyrkan i Karlstad

https://www.youtube.com/watch?v=M2q5DZrrCbc&feature=youtu.be&fbclid=IwAR1WHcz9cWDvXi3HKAiV9_l8_AJshu3d1Tg1YgPxEs_QicsDWJ8y0t6_xWQ
 
 
 
Det är inte ofta som jag berättat om detta, men det handlar om livsavgörande händelser som fått stor betydelse för mig och mitt engagemang för flyktingar.
En gästande pastor i Dala-Järna, där vi bodde på 70 och 80-talet fick i en vision se mig tillsammans med många mörka människor. Många trodde att jag skulle bli missionär, kanske i Afrika, men det var en föraning om något helt annat som Gud ledde mig in i. Ett arbete där jag fått möta tusentals flyktingar från ett 60-tal länder.

En tolk ska tolka! Inte styras av sina åsikter

Jag har varit juridiskt ombud i många ärenden, men det jag läste idag, har jag inte stött på förut.
Den kristne afghanske pojken berättar varför han blivit så starkt berörd av Jesus och kärleken från Gud. Han citerar Johannes 3:16 där det står, att "så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom, inte ska gå förlorad utan ha evigt liv".
Tolken vägrar översätta och säger till utredaren "jag kan inte tolka, det är bibelord".
Ska inte de som jobbar för Migrationsverket vara opartiska?
Utredaren gör också något ovanligt. Hon hugger på pojkens svar och går in i argumentation och påstår att den sökande har fördomar.
Hur ska pojken få en ärlig chans?
............................
Denna helg skriver jag på en ny ansökan. Han måste få en ärlig chans att förklara och motivera sin tro.Har idag läst vidare i pojkens handlingar och ser att det skedde ett kompletterande förhör. Man avbröt den första intervjun därför att man inte förstod varandra, men det står inget i handlingarna att utredaren avbröt pga av tolken vägrade tolka från Bibeln. Det som skedde var helt emot de regler som gäller för tolkning. En tolk får inte blanda in sina åsikter eller känslor. Efter en sån händelse förstår man att pojken måste ha blivit upprörd, osäker och rädd. 
Jobbar för fullt med en ny ansökan som vi hoppas ska bli rättssäker och korrekt.
 
 
 
 
 

Ny bok om flickor på flykt

Idag har jag skrivit sista kapitlet på min kommande bok. Kapitlet handlar om den romska flickan i fönstret vid Skolgatan i Lesjöfors. Migrationsverket hade sagt till henne, att hon och hennes syskon inte skulle få gå i skolan. När jag hörde det, berättade jag att alla barn har rätt att gå i skolan. Sen skrev jag ett brev till skolan och skickade iväg barnen. De blev så vänligt bemötta och redan nästa dag blev de inskrivna och fick börja. Tiden gick och den lyckliga tiden var över.
En tisdagsmorgon kl.3.30 kom Migrationsverket och vakter för att utvisa dem. Sveriges Radio-journalisten Randi Mossige Norheim sov hos familjen de två sista dygnen de var i Sverige för att dokumentera allt.
I hemlandet hade de inget att återvända till utan de fick sova i en busskur innan de drog iväg till ett annat land.
För en tid sedan fick jag kontakt med flickan. Hon bodde då i Italien där hon studerat vidare och hittat ett jobb. Hon hade gift sig och visade mig ett jättefint brudkort. Men nu vill jag inte berätta mer.
Nu ska olika personer läsa igenom manuset och vi ska jobba vidare med redigering m.m.Tänk om vi har en bok lagom till jul. det skulle passa bra.
Här är de böcker som jag skrivit hittills.
 
I denna bok är jag medförfattare tillsammans med Sara Brunnegård, Theodoros Demetriades och Markus Sand

RSS 2.0