En församling med mycket "go" i sig

För 45 år sedan var vi en grupp ungdomar som var mycket engagerade i Filadelfia Sundbyberg. Lasse Wäfors och ungdomarna, sa man om oss trots att Lasse endast var tre, fyra år äldre än oss.
Vi var ofta ute och sjöng och spelade, vittnade om vår tro och hade trevligt tillsammmans.
Igår gästade jag Sala Pingstkyrka för att tala över ämnet "Vad gör kyrkan då främlingen knackar på dörren?"
Mötesledare var Lasses fru Gittan och hennes dotter Camilla. Gittan är ordförande i församlingen och lika engagerad, entusiastisk och fylld av livsglädje som för 45 år sedan. Hon påminde mig om sommaren då jag nyss tagit körkort och skaffat en liten Bubbla (Volkswagen) Två gravida unga kvinnor och jag åkte runt till Sundbybergs lekplatser och hade barnmöten med flanellografundervisning, lekar, tävlingar och mycket härlig sång. Gittan var en av de höggravida kvinnorna som jag skjutsade runt en sommar. Vi nådde många barn med det glada budskapet om Jesus. Gittan berättade igår hur jag fick köra allt närmare sandlådan allt eftersom veckorna gick och hennes mage blev större och större.
Mycket har hänt sedan dessa år. Livet har inneburit en hel del kamp, sjukdom, ja även död. Lasse och Gittans son dog vid 36 års ålder. Gittan berättade vilket meningsfullt och kärleksfullt liv som sonen fått leva trots sin sjukdom. Våra söner brukade alltid innesluta Christoffer i sina böner då de bad aftonbön.

Pingstkyrkan i Sala är en livaktig församling. Man har många verksamhetsgrenar och är en församling "mitt i byn". Kvällen innan var kyrkan fylld av olika band som spelade jazz m.m. I caféet fick församlingens medlemmar knyta kontakter med besökarna på (jag tror det var) Kulturnatta. Församlingen är delaktig i Hela Människans arbete, man besöker fängelset, har barn- och ungdomsgrupp och mycket mycket annat. Nu vill man satsa på integration och välkomnande av asylsökande/flyktingar. Det fanns folk med som jobbade med ensamkommande flyktingbarn och Röda Korset.
Här är några kort från igår:



Från samlingen som hölls i caféet




Entrén



Gittan Wäfors med dotter Camilla och barnbarn



Huvudentrén



Trummor, elpiano m.fl instrument i stora salen


”De sparkar oss som stenar”


”De sparkar oss som stenar” Visst! Så upplever de sin situation, våra romer från Balkan.
Här rör det sig om människor med ande kropp och själ, där alla delar brutalt har skadas
i kriget mellan serber och albaner, i vilket romer använts som sköldar. Så inleder Kerstin Rosendahl sin skakande berättelse om de romer som hon och henns vänner tagit hand om och som så brutalt väcktes av poliser med hundar som kom för att utvisa dem. Kerstin är flyktingombud i Svenska Kyrkan i Malung.
Fortfarande, långt efter det krig, som vilken dag som helst kan blossa upp i fullstyrka igen, är romerna ständigt utsatta; betraktade som syndabockar för att ha tillhört den stridande motparten beroende av var de vid krigsutbrottet befann sig. (Något intresse att föra krig fanns ju inte hos dem som inget eget land hade att försvara.)
Det är grymt och starkt oetiskt att kasta dem tillbaka till dessa länder trots upprepade varningar från Europarådet att upphöra med detta. Och sättet som de gör det på är i högsta grad ovärdigt demokratiska länder.

Det behövs inga väldiga polispatruller med hundar som bryter sig in till redan utmattade, helt kraftlösa människor. I vår familj, som just utsatts för detta, var alla sjuka avvaktande medicinsk och psykiatrisk hjälp.

Den retraumatisering som följt på oförståelsen av skyddsbehovet vid asylansökan är upphovet till den maximala stress som gett upphov till skilda slag av utslagning. Ibland tar den sig formen av de uppgivenhetssymtom som allmänt tal kallats apati.

Hos oss har flera barn på detta sätt berövats flera år av sina liv - somliga av dem även efter att deras liv tryggats.

Undrar hur det gick för vår flicka som var nära att drabbas av uppgivenhetssymtom redan innan chocken av polisingripandet med hundarna, av att inte få ta någonting med sig, inte ens sin käraste leksak, av att bli dumpad på Belgrads flygplats utan pengar, så att mamma måste sälja sina guldringar för att de skulle kunna ta sig till den redan trångbodda släktingen och komma till de farliga människorna som orsakade familjens flykt till Sverige och bland annat utsatt storebror för en skenavrättning .

En liten tid av deras liv fick vi vara deras famnar till hjälp och tröst. Något gott har det säkert haft med sig på deras svåra resa genom livet. Så måste vi alla som bistått dem tänka!

De och alla deras olyckskamrater med samma flyktingskäl:statslösa, fördrivna, etniskt förföljda osv som vänt sig till oss och andra EU-länder måste få det skydd som de i enlighet med vår Utlänningslag och konventioner för mänskliga rättigheter är berättigade till.


Måndagen den 23 april 2012 - själv befinnandes på resa högt ovan molnen med full service som vi vanliga resenärer är föremål för - är mina känslor blandade av upprördhet och sorg över hur ovärdigt somliga av våra medvandrare behandlas och av att ha mist våra vänner samt av tacksamhet över att ha fått lära känna dem, av att ha fått tillhöra den utvalda skara som fått ha "änglarna" hos oss.

I bibeln står att vi skall visa gästfrihet, att det kan visa sig att vi haft änglar till gäster.

Påfrestande och stökiga, ja visst! Och det vore väl konstigt annars med deras sargade bakgrund och all och den ångest de tvingas leva med. Våra bakgrunder är så skilda. Änglar och medmänniskor är de, dessa romer som definitivt hör till de främlingar som är i största behov av det skydd de sökt hos oss. Utslagningen hos dessa romer, i vilka drastiska former de än visar sig, är det främsta bevisen därpå.
Kerstin Rosendahl

Polishundar bet flyktingaktivister

Jag läser idag på http://www.flyktingbloggen.org

där jag är regelbunden skribent att polisen bussat hundar på aktivister i samband med en blockad där man försökte förhindra utvisning till Irak. Se den hemska bilden nedan. Då kan jag tåla att jag idag blev mycket illa bemött på grund av mitt engagemang för flyktingar.

Citat från Flyktingbloggen:"Men allt är inte bra samtal såklart. Efter att jag läst att aktivisterna vid vår systerblockad i Flen blivit såväl hundbitna som pepparsprejade så gick jag till de poliser jag tidigare pratat med och sa:

”Jag har fått veta att mina vänner i Flen blivit bitna av polishundar. Ni har väl inga hundar med er? Jag skulle hata att bli hundrädd.”

De förklarade att de hade de inte, och sedan stod vi och pratade, tre poliser och jag. Om livet, moral och u-länder. Någon ropar till borta vid blockaden, så jag springer dit.

Och då skäller någon av poliserna. Vov vov. Naturtroget dessutom, jag hann bli rädd och vända mig om förrän jag insåg att det var… tja… ett skämt kanske man kan kalla det?

 

Sedan visade jag denna bild på den hundbitne i Flen, och en polis kommenterar:
”Ni begår brott. Då får ni ta konsekvenserna. Ett hundbett kanske är en sådan konsekvens, vi vet inte vad som hände. Han [aktivisten] kanske vägrade släppa sina kompisar eller sparkade till, då biter en hund. En hund är ett djur”.

Visst är vi beredda att ta konsekvenserna. Men jag hade förväntat mig att straff skulle komma efter en rättegång, inte på gatan. Jag tycker inte att det är motiverat att bussa hundar på två aktivister.


Smålandsposten om tron inte bara är en mysfaktor

Läser i Smålandstidningen en intervju med professor emerita Eva Hamberg om Migrationsverkets brister i att förstå religion som grund för asyl. Hon menar att handläggarna kanske har en uppfattning som denna: "Religion är något man har för att det ska vara trevligt. Man går till kyrkan vid jul. Det är inte något som syns i vardagslivet och skulle det orsaka problem är det bara att lägga av, eller dölja det." Har man den uppfattningen är det inte så konstigt att man uppmanar asylsökande att återvända och hålla tyst om sin tro. Nej, den kristna tron är något som påverkar vår hela livssituation. Det är ingenting som man bara plockar fram på söndag förmiddag.
Det är två hela uppslag i tidningen den 14 april med intervjuer med rättschef Mikael Ribbenvik, några asylsökande, religionspsykologen Önver A Cetrez och mig.

http://www.smp.se lördag 14 april Svårt bedöma vad någon tro på-men det går
samt artikelar om "Man måste vara väldigt försiktig med kunbskapsfrågor"
och Ali och Ramin ska också skickas hem

Rätten att få vara en enad familj


Förra veckan deltog jag i Sveriges Kristna Råds migrations och integrationsmöte. Ett av ämnena som vi talade om var alla de tusentals barn som finns i olika flyktingläger i länder som Etiopien, Kenya, Tanzania m.fl länder och som har sina förälrar i Sverige. Nu finns en chans att de skall kunna förenas med sin far eller mor. Det handlar om liv eller död för många av dessa barn.

Det kommer att krävas ett stort ideellt arbete att hjälpa somalierna att fylla i ansökningshandlingarna.
För varje person som flyttar till vår kommun får vi ett statsbidrag på 50 000kronor/år. Naturligtvis kostar det att integrera dessa familjer, men låt oss hjälpas åt ideella krafter såväl som myndigheter. Jag har idag haft en genomgång med representanter för den somaliska föreningen i Filipstad.

Uttalandet/pressmeddelandet kommer inom kort. Den text som jag hade här var ännu inte antagen av SKR. Jag ber om ursäkt att jag var för ivrig att lägga ut texten.


Efter 8 år i Sverige ska familjen utvisas

När jag för några år sedan träffade den romska familjen G kom de med andra romer och hjälpte till att tolka. Vi träffades flera gånger på Erikshjälpen Second Hands café. Eftersom familjen pratade bra svenska och barnen gick i skolan tänkte jag att de nog har uppehållstillstånd. De hjälpte andra familjer med handlingar, översatte brev och visade vägen till både vårdcentralen, polisen och banken. Men för något år sedan kom de ensamma och berättade att de fått utvisningsbeslut, men att det ännu inte fanns något land som var villigt att ta emot dem. När de flydde för åtta år sedan var inte Kosovo en egen stat utan hörde till Serbien. Månader och ett år gick och nu för några veckor sedan kom ett meddelande från Kosovo. Handläggaren på Migrationsverket meddelade att de nu kunde utvisas till Kosovo.

Familjen består av fem barn. Tre av dem är födda i Sverige. Föräldrarna frågade om det inte fanns något mer att göra för dem. Kanske blir det någon amnesti eller någon ny lag 1 juli? Jag tittade in i mammans förtvivlade ögon och förklarade att det inte finns något som kan hjälpa dem. Den uppgörelse som Miljöpartiet träffat med regeringspartierna blev väldigt tunn och där finns inget som kan förhindra deras utvisning.

I Kosovo väntar trakasserier, arbetslöshet och diskriminering.Att registrera sina barn, så de får börja skolan kan också vara svårt för romer. Igår kom pappan för att säga farväl. Han var helt knäckt. Han har inte ätit på flera dagar och ramlade ihop på golvet när han kom in till mig. Jag frågade vad han tänker göra när han kommer till Kosovo. "Vi vet inte. Vi har inget att återvända till, nästan alla vänner och släktingar är borta. Kanske man kan få jobba några timmar. Vi kanske måste sova på gatan i början. Migrationsverket har sagt att ”Kosovo accepterar och tar hand om er”, men i brevet han visade mig stod endast att "Kosovo inte har något emot att familjen återvänder". Migrationsverket sa att "ni kan ju gå till Röda Korset, de kanske hjälper er".Pappa i familjen är en duktig arbetare, men har sällan fått chansen att bevisa sin duglighet. Han har hjälpt oss på Erikshjälpen att lasta kläder och varit ute och hämtat möbler och prylar. Se kort!

Nu har vi någon vecka på oss innan flyget avgår. Pappan kom för att se om vi hade några resväskor i second handbutiken. Han fick med sig en mindre väska. Vi kunde även ge en liten gåva från församlingen för att de skall kunna klara sig den första tiden. Jag hoppas kunna samla in mer pengar och några resväskor och kanske fylla dem med kläder. Ska även försöka sälja ett par högtalare åt dem. Kanske du som läser detta vill vara med och ge ett bidrag? Då kan du sätta in en gåva på församlingen Kristen Gemenskaps flyktingfond Swedbank 5489-1536

En annan romsk ung man som utvisades förra året och som fick sova i en busskur de första veckorna innan några släktingar förbarmade sig över honom och hans fru. Nedan ett par kort på två av romerna som hjälpt oss att lasta kläder till andra länder.


Idag gästbloggar jag på Kyrkkaffebloggen


http://kyrkkaffe.libris.se/?p=4371



Ett blogginlägg om den romska familjen som ska utvisas efter 8 år i Sverige.

Läs och det finns en möjlighet för dig att ge ett bidrag till vår församlings Flyktingfond, så kan vi förmedla en gåva till familjens start i sitt gamla hemland, Kosovo.

Daniel 5 år pratar med farfar



5-årige Daniel Sjöberg ringde på Skype från Pakistan. Han ville att farfar (jag) skulle gå runt i huset och visa allt, TV:n, leksakshyllan, elpianot och korten på honom och bröderna som sitter i köket. Ja, allt. Det har nu snart gått fyra månader sen vi sågs. En gripande stund när jag gick runt med datorn.



Daniel och Samuel förra sommaren

Utvisas från Sverige efter 8 år!


Torsdag kväll:

En familj med fem barn som varit 8 år i Sverige ska komma och säga farväl i morgon. Tre barn är födda i Sverige. Familjen har inget att återvända till. Romerna i landet har näst intill 100% arbetslöshet. Nu ska vi fylla väskorna med kläder, några kastruller, en stekpanna m.m. men HUR SKA DE KLARA SIG? Svårast blir att se barnens frågande och sorgsna ögon. De kämpade så enormt i skolan med att lära sig svenska och lyckades riktigt bra. Om nån vill ge en slant, hör av er bengt_sjoberg@telia.com


Fredag eftermiddag:
Romske pappan som kom för att säga farväl idag var helt knäckt. Han har inte ätit på flera dagar och ramlade ihop på golvet när han kom in. Efter 8 år i Sverige med tre barn födda här (som pratar värmländska) frågade jag vad han hade tänkt göra när han kom till Kosovo. "Vi vet inte. Vi har inget att återvända till, nästan alla vänner och släktingar är borta. Kanske man kan få jobba några timmar. Vi kanske måste sova på gatan i början." Miggan hade sagt att Kosovo accepterar och tar hand om er, men i brevet han visade mig stod endast att "Kosovo inte har något emot att familjen återvänder". Miggan sa att "ni kan ju gå till Röda Korset, de kanske hjälper er".

Jesus uppstod och lever idag!


Här är några "stolpar" från min påskdagspredikan. Läs gärna bibelorden som står angivna. Då förstår du också bättre mina kommentarer.

1 Kor 15:Vers 3 ”Kristus dog för våra synder enligt skrifterna. Han blev begravd och han uppstod på tredje dagen enligt skrifterna och han visade sig för Kefas/Petrus och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång. (Paulus skriver inget här om kvinnorna, men det gör evangelierna.) Det var kvinnorna som först fick gå med det glada budskapet om att Jesus lever. Hade lärjungarna tänkt ut en plan för att lura folk att tro på Jesus, hade de inte tänkt ut att kvinnorna skulle få denna uppgift. Nej, här har vi att göra med verkliga händelser som profeterna förutsagt och som var Guds fullständigt suveräna plan.



1 Kor 15:Vers 54 ”Döden är uppslukad och segern vunnen”. Vers 57 ”Men Gud vare tack som GER OSS SEGERN genom vår Herre Jesus Kristus”

Lukas 24:1-12 Tänk på att Lukas var läkare och journalist och en högt studerad man. Hans efterforskningar om Jesus kan vi lita på.

Även ögonvittnet Johannes var villig, liksom de övriga apostlarna att vittna om att de sett Jesus efter uppståndelsen. Ja, de var villiga att dö för denna sin tro.
Joh.20:11-23
Maria förstod inte att det var Jesus. 

Det kom en kvinna på en new-agemässan som hade haft en dröm. Hon kom fram till de kristna (bland annat min son Joel) som hade en monter och frågade vad det kunde betyda att hon sett en person som knackade på hennes hjärtas dörr. De kristna fick berätta om att det är Jesus som knackar på hennes dörr och vill komma in. Hon var villig att bjuda in Jesus. Hon var andligt hungrig och öppen som många inom New Age är.
Lärjungarna var rädda och hade låst om sig. Guds församling har på många ställen låst in sig. Dags att GÅ UT! Joel och Gospel Media på nyandlighetens mässa. Många, många ville ha förbön och flera tog emot Jesus till frälsning. Några upplevde också helande efter det att min son Joel och hans vänner bett för dem i Jesus namn.

En man kom fram till montern och stod och tittade. Man frågade honom om han hade haft någon dröm under natten som han ville få uttydd. Nej, svarade han, men de kristna frågade vidare om igen om han inte haft en dröm. Till sist säger han att han drömde att han fick 24 sms med budskapet att gå till Hillsong. Han frågade Joels kamrat vad det kunde betyda. Jo, Hillsong är en kyrka som har mycket lovsång och tillbedjan. Många ungdomar möter Jesus där. Då sa mannen att han nog skulle gå dit. Ja dessa kristna på new agemässan fick tjäna Gud med den helige Andes gåvor och mottagligheten var stor.
DÅ kom Jesus!
Sätt människor fria! Det är vår uppgift som kristna.

”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”
Gud, ge oss Din syn på människor. Visa kärlek, respekt och förlåtelse. Ge ny chans. Se med nya ögon. Mura inte in någon i hans/hennes misslyckanden och felsteg. För personen till Jesus så personen får bli EN NY SKAPELSE I JESUS KRISTUS. I min predikan idag berättade jag från tidningen Världen Idag om Nils Holmström som hade tänkt att ta livet av sig i fängelsecellen, men NÅGON knackade på hans axel och han avbröt planerna att hänga sig. Senare fick han undervisning och fick uppleva en serie av märkliga händelser som ledde till att han tog emot Jesus och blev fri från droger och fick ett helt nytt liv.
Luk.24:13-35 om Emmausvandrarna.
Jesus själv kom. De kände inte igen honom
Hög bekännelse och tro, men misströstande och deppiga. Jesus sa de var tröga....
Vad kan vi lära oss?

Graven var tom
Den döda kroppen sågs aldrig mer
Fler än 500 ögonvittnen såg Jesus
Vi kan själva få möta Jesus
Jesus vunnit seger över synden, döden och djävulen
Jesus lever nu och du kan tjäna Gud genom de gåvor som den helige Ande ger just Dig
Jesus lovat vara med oss ALLA DAGAR
Det finns trovärdiga bevis utanför evangelierna om att Jesus funnits och att den historiske Jesus är trons Jesus. Texter har INTE förvanskats
Lärjungarna blev frimodiga och var villiga att dö för sin tro
Söndagen (dagen då Jesus uppstod) blev gudstjänstdag
Vetenskapen bekräftar Skrifterna
Jesus bröt brödet....DÅ öppnades deras ögon. Nattvarden har stor betydelse.
De blev övertygade och fick nytt mod. ”Herren har verkligen uppstått.”
Jesus har köpt dig fri!
Du är försonad och förlåten om du VILL tro och ta emot
Du får evigt liv
Du kan få ett vidrörande av Jesus just idag till hälsa, förnyelse, nytt mod, hopp, frid, helade relationer, meningsfylld vardag.
JESUS KOM IN I MITT LIV. VÄLKOMMEN!

Fortsätt att be för iranske pastorn



Pastor Yousef Nadarkhani har nu varit

mer än 900 dagar i fängelset. Så här

i påsktider, då vi tänker på vad Jesus

led och dog för oss, låt oss be för

vår broder som fortfarande riskerar

att dödas för sin kristna tro.


 

Yousef Nadarkhani

Nadarkhani, whose first name also can be spelled “Youcef,” was able to visit with a son on on the son’s birthday Monday (April 2), according to the American Center for Law and Justice, which is closely monitoring the case. His 900th day in jail occurred in late March.

For weeks now, rumors have floated on Facebook and Twitter that he has been executed, with a picture of a body often accompanying the post. But that picture was taken well over a year ago of another person, and it’s highly unlikely Iran would take a picture of Nadarkhani if he was executed, says Jordan Sekulow, executive director of the American Center for Law and Justice.

“We’re able to confirm that he’s alive pretty regularly, at least weekly,” Sekulow told Baptist Press.


Allas rätt till arbete

Tänker skriva ett brev till alla riksdagspartier om allas rätt till arbete. En asylsökande som fått avslag på asylansökan kan byta spår och söka arbetstillstånd om vissa villkor är uppfyllda senast två veckor efter sista beslutet (Kammarrätten) MEN det finns människor som hittar riktiga jobb efter dessa två veckor. Flera av dem KAN INTE UTVISAS, men de får ändå inte söka arbetstillstånd. De måste ...först återvända frivilligt till sitt hemland (eller annat land där de har rätt att vistas) och på svensk ambassad lämna in sin ansökan om jobb. DÅ får de komma hit och jobba och de får då ett tillfälligt uppehållstillstånd. Varför kan de inte få söka I SVERIGE? Varför måste de RISKERA SINA LIV vid ett återvändande? Tycker du också att detta är tokigt? Skriv då till partierna, din riksdagsledamot, tidningar, skapa facebookgrupper, skriv insändare och reagera och arbeta för en förändring av lagen. Jag vet flera människor som lever år efdter år i INGENMANSLANDETS hemska tristess i bara väntan på.......ingenting. Du hittar riksdagsledamöterna på www.riksdagen.se
Visa mer
www.riksdagen.se
På avdelningen Kontakta hittar du information om kontaktvägarna till Riksdagsförvaltningen och riksdagens ledamöter och partier.

Jag fick reda på igår att möjligheten att söka från svenska ambassaden i Oslo nu slutat. Man tar inte längre emot ansökningar om arbetstillstånd.
Nu måste vi trycka på hos de politiska partierna att de ändrar reglerna. Den som vill jobba och hittat ett jobb ska inte behöva riskera sitt liv genom att återvända och söka från hemlandet där personen kan bli dödad eller fängslad.

Sveriges största vårdskandal?!

Så säger bland andra Läkarförbundets etikansvarig Thomas Flodin om frågan om vård för papperslösa.

Rosengrenska stiftelsen ser dagligen hur folk far illa - asylsökande, papperslösa och folk som jobbar i vården genom att Sverige fortsätter att vara ett av de sämsta länderna i Europa på att ge vård till denna lilla ömtåliga grupp.
Det är nu 10 månader sedan den statliga utredningen om vård för asylsökande och papperslösa lämnades till socialminister Göran Hägglund.

Vårduppropet, http://www.vardforpapperslosa.se pågick 111114 till 120205 och samlade 12 060 namn, 62 organisationer och ganska mycket uppmärksamhet i media.
Trots detta har inte utredningen "Vård efter behov och på lika villkor - en mänsklig rättighet"
SOU 2011:48 skickats ut på remiss. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/169815

Det är en bra utredning och vi får fortsätta påverka så att den skickas ut på remiss, alltså diskuteras i samhället, annars blir det ingen lagändring!

Politiker och andra beslutsfattare får inte glömma denna fråga, media får fortsätta skriva...

RSS 2.0