Kyrkornas praxissamling



Journalisten Agneta Gustavsson presenterade i måndags i Uppsala sina slutsatser av asylsystemet efter att ha tagit del av ett 60-tal gripande berättelser om flyktingar.
Agneta ansåg att
1. Bedömningen av situationen i olika länder är svår och långsam att förändra. Barnkonventionen som i oktober i år firar 20 år ÄR INTE SVENSK LAG.
2.Människor som flyr urskillningslöst våld ges sällan asyl.
3. Det finns en bristande förståelse av religion som asylskäl. Jag har tidigare berättat om ett iranskt par som blivit förföljda i Iran för att de konverterat till kristendomen. Som bevis hade de bland annat skickat in kort från samlingar i kyrkan. Migrationsverket svarade att de inte trodde de blivit kristna utan endast besökt en kyrka som "turister" eftersom de inte sågs delta i någon religiös rit. Personerna på korten satt i en ring med biblar uppslagna. Man satt och samtalade och bad, men detta fattade eller ville inte Migrationsverket fatta!
4. Det finns en bristande kompetens vad gäller bedömningen av utsagor.
5. Det finns en obalans i att Migrationsverket har enorma resurser att överklaga migrationsdomstolarnas beslut. Agneta frågade om man måste gå en kurs i hur man söker asyl. Många advokater är dåliga och hinner inte sätta sig in i ärendena. Nämndemännen som ska avgöra mål får INTE TID ATT SÄTTA SIG IN I ÄRENDENA. Ibland får man 15 minuter på att läsa in sig på ett asylärende som rör liv och död!!!
6.Bristande humanitära hänsyn, speciellt vad gäller barn.



Syster Karin från Alsike kloster berättade om hur de satt ner skyltar där de utropat området SOM EN FRISTAD. Polisen gick in på området och tog med sig gömda flyktingar för några år sedan. Syster Karin berättade engagerat och gripande hur barnen är föredömen i skolan. De får MVG i de flesta ämnena och är goda kamrater i skolan. Syster Karin efterlyste fler FRISTÄDER dvs stiftsgårdar och kristna gårdar där man kan skydda flyktingar.
IDAG ÄR DET TILLÅTET FÖR POLISEN ATT GÅ IN OCH HÄMTA FLYKTINGAR I EN KYRKA EFTER AVSLUTAD GUDSTJÄNST. Så länge gudstjänsten pågår får man dock inte avbryta, så det gäller att ha långa gudstjänster och bönenätter om man tagit emot gömda flyktingar!


Den 23 november presenteras den fullständiga rapporten som Sveriges Kristna Råds 28 medlemskyrkor skall ställa sig bakom. Ärkebiskopen skall underteckna rapporten som vi hoppas skall utgöra ett startskott till ETT NYTT UPPROP liknande PÅSKUPPROPET. Aktioner planeras i varje län/stift.
Jag kommer att informera mer om detta senare.
Jag planerar även att skriva debattartiklar om hur Migrationsverket behandlar kristna iranier och irakier. Det är skandal och fruktansvärt inhumant att Sverige tillåter myndigheter att hetsa och hota asylsökande och med tvångsmetoder skrämma dem till att ge upp. Att psyka dem så att de måste få vård på sjukhus och hetsa dem till att vilja ge upp.


Glad ung man blev döpt

Jag har så mycket att berätta, men ska skriva senare idag.
Igår döpte vi en man som blev så jätteglad för att han fick bli kristen och lära sig gå på "Jesusvägen". Han har verkligen sett fram emot den dagen då han skulle få börja ett helt nytt liv. När vi åkte hem igår berättade han att han skulle berätta för ALLA vad han varit med om.
Det var så roligt att det kom flera till vår samling trots att det var både basgrupp i Filipstad och stort gemensamt möte i Hällefors. De som kom till vår dopgudstjänst visade en sån värme och kärlek till den nydöpte mannen att jag rördes djupt. Det var som om Guds stora varma kärlek omsvepte oss alla på ett förunderligt sätt.

Tänkte också skriva något från dagen i Uppsala Domkyrkokansli då präster, journalister och människorättsaktivister från hela Sverige deltog i en heldag om det hårdnande klimatet för flyktingar.
Där finns mycket att berätta.
EN SAK som gjorde mig uppmuntrad var att alla stannade kvar på den avslutande andakten, trots att dagen varit lång och intensiv. Jag fick leda några lovsånger och hålla en personlig andakt. Blev så rörd av att alla visade sån respekt och deltog i andakten trots att alla kanske inte alls var kyrkligt aktiva. Denna respekt möter man inte alltid vid våra "frikyrkliga" dagar. Då har man brått att komma iväg och många sticker från andakten.

Nu ska jag träffa en journalist som gör en studie över gömda flyktingar.

Skriv till Migrationsverket

Vill du vara med och påverka för att två iranska familjer ska få stanna i Sverige kan du skriva en vädjan och skicka till dan.eliasson@migrationsverket.se
Skriv ärendenummer för de BÅDA iranska familjerna.
MIG:s ärendenummer 10-382208 m.fl
Rafiee Siamak och Narges Salimi samt barnen Pooya född 051209 och Artin född 070913.
Ärendenummer för familjen med arbete och bostad som heter Mohammed Jafar och Sahar:9-880024 och 9-880025

Här publicerar jag två vädjanden som inkommit sedan Kanal 10 sände ett program där en av de iranska familjerna medverkade i TV-studion.

Bäste Generaldirektör,
Fick igår se på kanal 10 se ett tv program gällande en iransk familj, två vuxna samt liten flicka på 3,5 år med ärendenummer
9-880024. Väntat i Sverige på uppehållstillstånd i nu 6,5 år. Deras enda "brott" är att de konverterat från Islam till Kristendomen.
Jag som egen företagare blev SÅ upprörd över att vi inte behandlar dom med människovärde. Jag skämdes över att vara svensk. Dom hade fått NEJ i alla instanser och nu senast även i Kammarrätten och här UTAN MOTIVATION!! Varför? Jag ber er att ta detta ärendenummer på största allvar och omedelbart ge dom asyl oavsett tidigare beslut. Tusentals svenskar såg säkert detta programinslag som sannolikt kommer att gå vidare till fler tv kanaler samt tidningar och berätta deras story. Kommer dessutom reportage om denna familjs situation i tidningen Inblick denna vecka.
Denna familj såväl som säkert många andra iranier med hög utbildning är en tillgång för vårt land!

Brev nr. 2
 
Bäste Dan Eliasson.
Jag deltog igår i ett tv program på kanal 10 kl 21.00 gällande en iransk familj med ärendenummer 9-880024.
Jag har som företagare engagerat mig i detta fallet eftersom jag har sett att de har utsatts för en huvudlös behandling från svenska myndigheter. Med de kontakter jag har med mediavärlden kommer jag att verka för att myndighetspersonerna ska offentligt ta sitt ansvar. Varje beslutsfattare har nämligen ett "ansikte". Nu igen, men på ett mer fördolt sätt, fängslar, torterar och dödar man de hatade kristna konvertiterna. De dör i fängelser, försvinner, omkommer i olyckshändelser, "begår självmord" eller blir oskyldigt anklagade och avrättade för narkotikabrott eller liknande. Om inte samhället direkt fullföljer sharialagen, så har grannar, arbetskamrater, familjen möjlighet att, utan negativa konsekvenser, fullfölja sharialagens krav på dödsstraff. Den kristna konvertiten blir fredlös i en totalitär, islamistisk teokrati. I den kyrka som detta par kom till som faktiskt startades av en svensk för drygt 50 år sedan har flera försvunnit, torterats och även dödats. En av dom som tvingats fly landet nyligen var mina vänners närmaste pastor. Om dessa skickas tillbaka till Iran grips dom, torteras och om detta inte leder till döden så tar de religiösa grupperna över med sharialagen som stöd. Denna lagen står i Iran "över" rikets lag. Vi kommer ihåg vilken uppståndelse det blev när den svenska regeringen sände tillbaka 2 egyptier som blev torterade. Denna typ av misstag får inte upprepas av ett land som internationellt talar högt och allvarligt om att värna mänskliga rättigheter.
Jag vädjar nu till Dig att oavsett tidigare beslut verka för att ge denna familjen asyl omgående.
 


PÅ MÅNDAG SKA JAG TRÄFFA SVERIGES KRISTNA RÅDS MIGRATIONS- OCH INTEGRATIONSGRUPP I UPPSALA DÅ DESSA OCH LIKNANDE ÄRENDEN SKALL PRESENTERAS FÖR MEDIA. Då hoppas jag få veta mer om aktiviteter för att uppmärksamma Barnkonventionens 20-årsjubileum.
Det är dags att Sverige lever upp till Barnkonventionen i praktiken. Kanske dags att Barnkonventionen ska bli svensk lag? Det tycker t.ex Rädda Barnen.

Svar från migrationsministern

Jag sitter och funderar på hur man ska tolka migrationsministerns svar på mitt brev om en svårt lidande iransk familj, där migrationsverket och polisen med tvångsmedel försöker utvisa familjen.
Han hälsar genom sin sekreterare att "jag har tagit del av dina synpunkter".
Är det någon som kan tolka för mig?

Se brevet som jag skrev och som jag lagt in här på bloggen. Leta efter inlägget "Jag skriver till migrationsministern".

Den bedrövades längtan efter Gud

Psalm 42 i Psaltaren

1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.

2 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud
3 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"
5 Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara.

6 Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor går fram över mig.

9 Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till min livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"

12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.


KLIPPA DU SOM BRAST FÖR MIG

KLIPPA DU SOM BRAST FÖR MIG MED VESTAL GOODMAN.
"Rock of Ages" Featuring The Crimson River Quartet
23 834 visningarCrimsonRiverQuartetIdag på YouTube
"Till The Storm Passes By" By Vestal Goodman113 703 visningarhoover4000
"There Is A Fountain" By David PhelpsTILL DESS ATT STORMEN HAR PASSERAT GÖMMER DU GUD MIG I DIG.

 
hoover4000

Ja till Livet! Debatt om människovärdet.

Som medlem i JA TILL LIVET och opinionsbildare får jag information om abortfrågan. Jag publicerar här material som jag fått ikväll från Ja till Livet.

Allas rätt till fullvärdig vård!
2009-09-23 20:42
 

 

 

 

Allas rätt till fullvärdig vård!

Torbjörn Tännsjö har i Läkartidningen argumenterat för föräldrars "rätt" att besluta om avbrytande av livsuppehållande behandling för barn med extremt för tidig födelse.

Kritik har var för sig lämnats av Stellan Håkansson, överläkare samt ordförande i neonatalsektionen inom Svenska barnläkarföreningen, Gunnar Björs, överläkare vid neonatalkliniken, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala, Elisabeth Rynning, professor i medicinsk rätt, juridiska institutionen, Uppsala universitet samt Tomas Seidal, docent och överläkare, Länssjukhuset Halmstad.

Tomas Seidal, också medlem i styrelsen för Ja till Livet, skriver:

"Säkert finns det flera skäl till ifrågasättandet av vården av för tidigt födda barn. Dels är den en ganska ny företeelse; åtskilliga av dem som deltar i debatten har säkert hängt med dåligt i neonatalvårdens snabba utveckling. Det politiska motståndet mot ändrad gräns för när ett barn också ur folkbokföringsteknisk synvinkel ska benämnas just »barn« illustrerar detta. Förändringen utgör en anpassning till Världshälsoorganisationens rekommendationer på området och skedde mycket sent i Sverige, jämfört med omvärlden; ändringen trädde i kraft den 1 juli 2008."

"Dels spelar med all säkerhet också den svenska abortsynen en betydande roll för många debattörer och politiker. Just i fråga om de sena aborterna, de som sker efter vecka 18, finns det en obenägenhet att ompröva praxis. Professor Marc Bygdeman, i Socialstyrelsens rättsliga råd, har i flera sammanhang betonat att det inte finns skäl till förändring, trots att det bevisligen hänt mycket vad gäller för tidigt födda barn sedan nuvarande praxis etablerades för mer än 30 år sedan."

"Denna ovilja att på något sätt modifiera den i Sverige rådande abortsynen kommer även till uttryck i det politiska motståndet mot det förslag som utredaren Anders Milton presenterat rörande ett abortregister, något som Socialstyrelsen tidigare föreslagit."

"Man får intrycket att allt som på något sätt kan leda till att nuvarande praxis kan ifrågasättas reflexmässigt avfärdas. Detta trots att hittills förd politik lett fram till att Sverige konstant befinner sig i Europatoppen när det gäller antal aborter och tonårsaborter. Åtgärder som syftar till att minska antalet oönskade graviditeter, och därmed antalet aborter, måste tydligen följa väl uppkörda spår, trots att de alldeles tydligt inte haft avsedd effekt."

"Denna politiskt betingade handlingsförlamning drabbar både kvinnor och barn, både ofödda och, sannolikt, även de barn som föds för tidigt. Såvitt jag kan bedöma är det en kraftigt bidragande orsak till att utilitarister som Torbjörn Tännsjö kan peka ut en grupp, dessutom dåligt definierad, som skulle undantas från fullvärdig vård."

---

Bakgrund:
När lagen om fri abort röstades igenom i Sverige 1974 kunde man rädda barn i graviditetsvecka 28 varvid den övre gränsen för abort efter prövning, sattes till vecka 24. Nu, 35 år senare kan barn räddas precis kring slutet av vecka 21/början av vecka 22; ändå har gränsen för abort med prövning inte justerats ner mer än till 21 veckor och 6 dagar. Felmarginalen är utraderad.

Lagstiftningar:
Sverige är den enda land i hela Europa som tillämpar fri abort, abort utan prövning, längre än till graviditetsvecka 12. I Sverige är aborten fri fram till vecka 18. 85% av ansökningar om abort efter vecka 18 beviljas av Socialstyrelsens rättsliga råd.

Länkar:
Debattartikel av Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, Stockholms universitet
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12386

Debattsvar av Stellan Håkansson, överläkare, docent, Barn och ungdoms-kliniken, Norrlands universitetssjukhus, Umeå; ordförande i neonatalsektionen inom Svenska barnläkarföreningen
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12488

Debattsvar av Gunnar Björs, överläkare, neonatalkliniken, Akademiska barnsjukhuset, Uppsala
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12487

Debattsvar av Elisabeth Rynning, professor i medicinsk rätt, juridiska institutionen, Uppsala universitet
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12489

Debattsvar av Tomas Seidal, överläkare, docent, klinisk patologi och cytologi i Halland, Länssjukhuset, Halmstad och medlem i styrelsen för Ja till Livet
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12798

Kommentarer till Tännsjös artikel:
http://www.lakartidningen.se/includes/07showComments.php?articleId=12386#2839


Andrae Crouch sjunger egna sånger

Through It All Andrae Crouch 

Jag har nyligen läst om hur Andrae följde med sin far till den lilla kyrkan där hans far var pastor. När ingen annan kunde spela på pianot bad pappan att Andae skulle sätta sig vid instrumenttet och spela trots att han inte kunde spela. Andrae var bara en ung tonårsgrabb, men Gud gav honom gåvan och förmågan att kunna spela och sjunga när han i tro satte sig vid pianot och tog några enkla ackord. Lyssna och grips av dessa sånger somn verkligen är födda i djupet av hans hjärta.

"Garagebön" och några funderingar.

I morgon, torsdag klockan 19 blir det "garagebön" i Holmedal, Årjäng. Det är bilhandlaren och transportföretagaren Sven-Åke Oscarsson som byggt ett garage på sin tomt där han inrett ett stort rum för BÖN FÖR VÄRMLAND. Jag brukar åka dit någon gång och i morgon ska jag vara med när vi ber utifrån Psaltarens olika böner, lovsånger fyllda av glädje och tacksamhet till Gud för Hans stora under och gärningar, men även rop till Gud om hjälp i svåra situationer.
Idag har flera barn och ungdomar i Filipstad undrat varför vi inte kört igång med Onsdagskul och ungdomssamlingar. Bra att de frågar och att våra samlingar betyder något för dem. Trodde nästan att ingen märkt att vi inte börjat.
Jag förklarade att vi är för få ledare och att det är mycket i en församling som måste fungera. När det är för få som ställer sina liv till förfogande för att hjälpa till inom olika områden blir de aktiva trötta och orkar inte. Tänk om flera medlemmar ville engagera sig och ge sig själva för en stimulerande uppgift. Jag tror att det kristna livet skulle bli mer rikt, meningsfullt och välsignat om fler tog aktiv del i arbetet. Jag tror på bön OCH ARBETE. Att ro med endast EN ÅRA gör att vi endast snurrar runt. Vi måste inse detta i olika sammanhang. Gud HAR gett oss olika gåvor, andlig och naturlig utrustning. Vi behöver ANVÄNDA det, annars sinar källan och det blir trist och enahanda.
Läste idag om hur Migrationsministern vägrar träffa apatiskt sjuka barn. Vill han inte se sanningen? Bryr han sig inte om Barnkonventionnens vackra ord? Vill att inte inse verkligheten?
Jag har i natt varit på akuten på lasarettet i Karlskoga. En ny upplevelse. Fick hjälp vid 3-tiden. Hade en allergisk reaktion eventuellt beroende på ny medicin mot den fruktansvärda värken i ryggen. Tackar Gud för att han hjälper för varje dag.
Det var också denna gång en läkare från ett annat land än vårt. Läkaren frågade när jag tagit min Betapredkur om jag hade några barn. När jag svarade att vi har tre söner och sju barnbarn utbrast hon: "Vad du är rik! Oj, vad rika ni är! Vad roligt! Gratulerar!"
Ja, våra kulturer är lite olika. Vi borde kanske ändra en del av våra materialistiska värderingar.

Två sånger med Donnie Summer

http://www.youtube.com/watch?v=owa_U7vhOqg


"Thanks To Calvary" By George Younce And Donnie Sumner  

http://www.youtube.com/watch?v=XROjwhFW2ZY

Gripande sånger om hur Jesus kan förvandla och ge ett helt nytt liv.


Brev från vår "utpost" i Bolivia

Våra missionärer i Bolivia (Violetta och David Larsson) har skickat ett brev. De har varit utsatta för ett inbrott där tjuvarna stulit datorer och annat som behövs för att upprätthålla verksamheten. David skriver ändå positivt och berättar hur arbetet växer genom att nya medarbetare tränas. Roligt att familjens son också gör en insats i församlingen. Läs här Davids brev.

Boken med lärjungaskapsträning är nu snart färdig, och den blir riktigt bra. Vi har 100 tränade medlemar som bara väntar på att få sätta igång med arbetet att nå ut med evangelium. Många fantastiska vittnesbörd om hur Herren verkar i hemmen och hur uppmuntrade folket blir av att arbeta på detta sätt.

Våra elever i andra och tredje året predikar och undervisar nu och vi är så glada att se en sådan hög kvalitet av nya tjänare på väg ut i Herrens Rike. I Punata går bibleskolan bra och den lilla grupp med elever där växer och mognar till.

Vi räknar nu med runt 50 predikanter i tjänsten här och nya arbeten planeras att startas allteftersom dessa får uppenbarat vad Gud har för planer för var och en. Vi har varje fredag runt 20 stycken av dessa i vår predikant tränings kurs. Här slipas gåvor till och vänskap för livet knyts i en härlig atmosfär av bön och gemenskap.

Ett behov som vi har i församlingen är att vi ligger efter med vår hyra. Två månader ligger vi efter och under Oktober måste vi också betala dubbel hyra enligt vårt avtal. (Vi fick vänta med den första hyran eftersom vi hade så mycket reparationer att göra i lokalen) Hyran ligger på 1000 USD. Vi har under året investerat mer än 100 tusen Svenska kronor i förbättningar. Vi har två år kvar att hyra lokalen och den är mycket bra för arbetets framtid. (Efter detta vill vi se om det finns möjlighet att köpa loss den)

Vi vill be er titta över om ni kan hjälpa församlingen här i Bolivia med hyrhjälp just nu. Om det går så skulle detta hjälpa oss så mycket att kunna gå vidare in i den spännande tid som ligger framför. Totalt behöver församlingen ett belopp på runt 20.000 Svenska kronor...

Gud välsigna er i allt som ni står i och vi hoppas kunna höras av mycket snart igen med en rapport...



Familjen Larsson med en kusin som just nu bor hos dem i Cochabamba.

Var med och bed ikväll

Klockan 21-22 på Kanal 10 ber vi för iranier som konverterat till kristen tro.
http://www.kanal10.se/

Kanal 10 ber för kristna konvertiter från Iran

I morgon kommer Mohammeds och flera andra kristna iraniers ärenden att vara föremål för förbön i KANAL 10 förbönsprogram. Man kan också skriva en vädjan och protestera mot Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas behandling av kristna iraniers avvisningsbeslut.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson.
dan.eliasson@migrationsverket.se
 
Annan adress till generaldirektör Dan Eliasson
E-post: migrationsverket@migrationsverket.se
Telefon 0771-235 235
Skriv även till Migrationsmionister Tobias Billström
Rosenbad, 
Regeringskansliet
103 33 Stockholm
Växel 08-405 10 00

Kammarrätten i Stockholm (Tog inte upp Mohammeds familjs ärende, se inlägget här under på bloggen, till prövning och motiverade inte sitt beslut)
Box 2302
103 17 Stockholm

Mohammed fann Jesus

Jag har kopierat en text som jag fått för påseende från tidningen INBLICK. Artikeln handlar om en iransk familj där jag är juridiskt ombud och kämpar för att de ska få stanna i Sverige.
Läs deras fantastiska vittnesbörd. Gå in på Kanal 10 och Inblicks hemsidor. Håll utkik efter repris av caféprogram där Mohammed vittnar om hur han kom till tro på Jesus och om deras kamp för att få stanna i Sverige.
Mohammed har arbete och har till och med köpt ett hus. De har kommit in i det svenska samhället. Ändå får de inte uppehållstillstånd och de kan inte utvisas. Läs artikeln längst ner också om deras asylärende.


http://www.tidningeninblick.se/Default.aspx?ID=59


http://www.kanal10.se/

Någon hade lagt en bibel i taxin. Den ledde mig till Jesus. Jag upptäckte Guds kärlek och fick en relation med Jesus. Men hans nyfunna tro gillades inte i hans hemland Iran.

Mohammed och S har båda vuxit upp i Irans huvudstad Teheran.

-Jag kommer från en strängt muslimsk familj, och för mig var tron jätteviktig. Jag sökte verkligen efter Gud, och läste Koranen, men den är så svår att förstå. Jag gick till mullorna och imamerna med mina frågor, men de hade inga svar, berättar Mohammed.

Mohammed sökte vidare och började med meditation, hypnos och yoga. Efter en tid blev han meditationslärare och fick egna klasser med elever.

En dag fick han en Bibel av en medresenär i en taxi.

– Till skillnad från Koranen var den lätt att läsa och förstå, och det jag läste gjorde mig verkligt intresserad.

En natt fick Mohammed en dröm.

– Jag såg Jesus på ett berg. Han stod och bjöd människor till sig. Jag ville gå dit, men kunde inte. Då såg Jesus på mig och bjöd in mig, och i samma stund kunde jag gå upp till honom.

Mohammed bestämde sig för att följa sin dröm och gå till kyrkan. Den första kyrkan han kontaktade ville inte prata med honom. Att vittna om Jesus är nämligen farligt i Iran. Men i Pingstkyrkan i Teheran blev han välkomnad med öppna armar.

– Jag trodde att pastorn skulle tala ungefär som en imam, en utläggning om religionen. Men det handlade om kärlek och att vi kan ha en relation med Jesus. Trots att det var 300 personer där kändes det som om pastorn talade rakt till mig. Jag fick svar på alla mina frågor.

Mohammed bestämde sig för att lämna sitt liv till Jesus. När han kom hem berättade han om sin nya tro för hustrun S. Andra gånger, när han kommit hem och pratat om meditation och hypnos, hade hon varit helt ointresserad. Men nu blev S genast positiv. Hon följde med till kyrkan och bestämde sig för att bli en kristen. Så småningom vågade hon berätta en hemlighet som hon burit på sedan nio års ålder.

– När jag var nio år gammal hittade jag ett kors i gräset i en trädgård i Teheran. Det korset blev väldigt viktigt för mig. Jag visste att Jesus dog på ett kors, men enligt Islam var han bara en profet, och alla jag frågade menade att korset inte var viktigt, att det inte hade någon speciell betydelse.

Ofta sov S med korset under huvudkudden. Men när hon gifte sig vågade hon inte berätta om korset – Mohammed var ju sträng muslim.

Paret gick en Alphakurs för att lära sig mer om den kristna tron. De gick med i en cellgrupp och upplevde dopet i helig Ande.

– Jag var ju meditationslärare och kurserna var i full gång. Men jag avbokade alla nya elever. Och på de kurser jag måste slutföra berättade jag för mina elever vad jag varit med om. Om kärleken, förlåtelsen och de fantastiska Bibelord jag ständigt upptäckte. Jag var så full av ord att jag bara måste berätta för andra.

Men alla blev inte glada över förändringen. Mohammed tvingades sluta på sitt jobb. Och familjen blev arg.

– När vi kom på besök diskade de våra tallrikar tre gånger. I deras ögon var vi orena, berättar Mohammed.

Han fick nytt jobb, men en dag fick han höra att polisen besökt hans arbetsplats.

– Lyckligtvis var jag inte där då, annars hade jag gripits direkt. Men nu förstod vi att vi måste gömma oss. Enligt Koranen har man rätt att döda en person som konverterat från islam till kristendom.

Under en månads tid gömde sig makarna. Sedan fick de hjälp att fly utomlands. Valet stod mellan England och Sverige.

– Vi ville helst till England, där vi åtminstone kunde göra oss förstådda. Men plötsligt fick jag för mitt inre öga se Jesus med en stav i handen. När jag sa Sverige slog han med staven i marken. Det betyder ja, och det gjorde att vi bestämde oss för Sverige, berättar S.

– På flyget hade vi varsin väska. Jag hade en Bibel i handen och S en i sin väska. Att vi kom igenom alla säkerhetskontroller är ett rent mirakel, säger Mohammed.

I Sverige skickade Migrationsverket makarna till en liten enrumslägenhet med kokvrå i T utanför A-stad. De kände ingen, men sökte sig till en pingstkyrka.

I fem år bodde de i enrumslägenheten. Familjen växte och 2006 föddes dottern N.

Förra året fick familjen kontakt med makarna Tommy och Elisabeth  i X-stad.

– Jag fick se en artikel om familjen i en tidning, men bläddrade snabbt förbi. Då hörde jag Gud tala till mig och säga: backa och läs. Jag läste artikeln och pratade med Tommy. Vi behövde anställda folk i företaget och Mohammed hade rätt utbildning, så vi tog kontakt och erbjöd jobb.

Familjen flyttade till en lägenhet och arbetet flöt på bra. En dag när S och N gick till lekplatsen fick S se Jesus.

– Han stod och pekade på ett stort fint hus, och liksom visade vägen till huset. Jag förstod att han menade att vi skulle bo där, men huset var inte till salu. Men så efter en månad såg vi en bild på huset hos en mäklare.

Tillsammans med Tommy och Elisabeth åkte de och tittade på huset. De fick bra kontakt med ägarna, som bestämde sig för att sälja huset just till dem, med möbler och alla inventarier.

– När vi satt och gjorde upp affären fick mäklaren ett telefonsamtal med ett högre bud. Men de gamla ägarna sa nej. Huset skulle gå till Mohammed och S.

Nu bor de i sitt drömhus, har jobb och en församling att gå till. Men inget uppehållstillstånd.

– Det är jättesvårt att leva med en ständig osäkerhet. Vi vet ingenting om framtiden och kan inte planera någonting. Men på ett sätt ser framtiden jätteljus ut – för vi har Jesus, säger Mohammed.

EVA RUDERSTAM

 Sex års kamp för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. I Iran hotas de av dödsstraff för att ha konverterat till kristen tro.

Skrivelser och ansökningar, bilagor och beslut. Kontakterna med Migrationsverket har varit många under familjens år i Sverige. Men det har blivit nej till uppehållstillstånd i alla instanser. Senaste beslutet kommer från kammarrätten som sa nej, helt utan motivering.

– Myndigheterna anser att vi kan vara kristna, men bo i Iran och ligga lågt med vår tro. Men det går inte. Jag har fått två kallelser att inställa mig hos revolutionsdomstolen i Teheran. Om jag återvänder till Iran kommer jag definitivt att gripas, säger Mohammed J.

Enligt den islamska sharialagen, som står över all annan lagstiftning, kan man avrätta en person som konverterat från islam. Enligt en ny parlamentslag, som har godkänts i alla instanser utom en, jämställs konvertering med krigsförbrytelser eller landsförräderi eller krigsförbrytelser, brott som ger långa fängelsestraff eller dödsstraff.

 

Familjen har fått hjälp i sin kamp, både av Elisabeth och Tommy och av det juridiska ombudet Bengt Sjöberg i Filipstad.

– De har väntat i sex och ett halvt år utan att få komma in i det svenska samhället. De fick bara läsa svenska i ett halvår och  kan inte få någon förskoleplats. Hur går det med hennes språk när hon inte får gå i förskolan, undrar Elisabeth.

– Svenska myndigheter och stjärnadvokater kan lägga ner hur mycket tid som helst på tvivelaktiga människor som råkat bli svenska medborgare. Men Sverige kan inte ta sig an de iranier som kommer hit, sköter sig och bara vill göra rätt för sig, säger Tommy och tillägger:

– Är myndighetspersonerna köpta av det islamska samhället eftersom det är omöjligt att komma in i det svenska samhället när man har blivit en kristen?

 

Bengt Sjöberg har kontakt med flera iranska familjer med samma problem. Flera har varit i Sverige i sex, sju eller åtta år, utan att få komma in i det svenska samhället. Men Bengt vägrar ge upp kampen.

– Jag har skrivit ett brev till migrationsministern och frågat vilken princip Sverige har för iranier som konverterat till kristen tro och sökt asyl i Sverige. Det kan inte vara rimligt att unga och välutbildade iranier ska ruttna bort i ingenmansland och varken kunna avvisas eller komma in i det svenska samhället.

Nu finns Mohammeds fall också med Sveriges Kristna Råds agenda. De ska ta fram en bok med exempel på muslimer som konverterat till kristendom. Förhoppningsvis leder det till en diskussion i riksdagen om de kristna iraniernas situation. 2005 ledde en sådan debatt till att gömda flyktingfamiljer med barn fick stanna i Sverige.

– Nu är det dags för en liknande aktion, säger Bengt Sjöberg som bland annat fått stöd i sin kamp från den kristdemokratiska riksdagsledamoten Annelie Enochson.

Kanske kan den nya parlamentslagen i Iran göra skillnad för iranierna i Sverige.

– Om lagen går igenom i sista instansen borde det innebära ett nytt skäl för iranierna att få stanna. Jag ska följa frågan mycket noga, säger Bengt Sjöberg.

EVA RUDERSTAM


Länktips: Stanleys webbkyrka

Besök min bror Stanley Sjöbergs webbkyrka. Klicka på länken här:


http://www.webbkyrkan.com/



Kommunen och superiet

Allt fler unga kvinnor fastnar i alkoholmissbruk.
Situationen är så allvarlig att det öppnats en speciell kvinnojour bland annat i Karlstad.

 Alkoholkonsumtionen har ökat markant de senaste åren.

Även kvinnor dricker mer alkohol än för cirka 20 år sedan.
Det finns inga färska undersökningar som visar hur stort problemet med missbrukande kvinnor är i Värmland, men en sammanställning på riksnivå visar att antalet unga kvinnor som uppsökt sjukvården efter att ha blivit akut alkoholförgiftade mer än tredubblats mellan 1987 och 2004.


Alkoholmissbruk är ett globalt problem, vilket kommer att tas upp av WHO:s generalförsamling.
Minst 2,3 miljoner människor dog av alkoholrelaterade sjukdomar under 2002, enligt rapporten. Det utgör 3,7 procent av alla dödsfall i världen. Alkoholkonsumtion är också kopplat till 4,4 procent av alla sjukdomsfall.

I industrivärlden är alkohol nu den tredje viktigaste riskfaktorn till sjukdom och för tidig död efter rökning och högt blodtryck.

Psykiska sjukdomar är överlägset vanligast när det gäller alkoholrelaterade sjukdomar, följt av olycksfall och skrumplever, enligt WHO. Hjärt- och kärlsjukdomar och cancer är också ofta en följd av alkoholmissbruk.

De sociala och ekonomiska kostnaderna för drickandet i världen är också enorma. Alkoholmissbruket kostade mellan 210 000 och 665 000 miljoner dollar under 2002. Det motsvarar mellan 0,6 och två procent av världens samlade BNP. Den tyngsta kostnaden är sjukdomsbördan, följt av för tidig dödlighet, rattfylleri, arbetsfrånvaro, arbetslöshet samt kriminalitet, enligt rapporten .

De skadliga följderna av alkohol väntas öka i framtiden över hela världen om inte mer görs, konstaterar WHO.

Europa är en särskilt drabbad region, enligt WHO. I Västeuropa är nära elva procent av alla manliga dödsfall alkoholrelaterade. Och av alla manliga sjukdomsfall i Europa beror 16,7 procent på alkohol. Det är betydligt högre siffror jämfört med andra regioner i världen, enligt rapporten.

 Fenomenet med råsupande bland unga håller på att spridas över hela Europa. Det är mycket oroande för ungdomarnas långsiktiga hälsa. Dryckesvanorna håller på att bli desamma över hela Europa, trots olika kulturella och historiska traditioner.

Andelen unga män som dricker så mycket alkohol att de riskerar att bli beroende har nästan fördubblats på fyra år, enligt färska siffror.

Även de alkoholrelaterade skadorna har ökat, enligt en kommande rapport från Folkhälsoinstitutet (FHI) Mest påtagligt är att många fler unga män i åldrarna 20-29 år dricker så mycket att de riskerar att bli beroende.

Filipstads kommun har ett drogpolitiskt program, men frågan är hur vi lever upp till det när till exempel olika utskänkningstillstånd ska behandlas i socialnämnden.

Hur ser socialnämnden på alla tillstånd för starkölsförsäljning vid olika arrangemang som t.ex Nationaldagen, Filibjur och andra festligheter?

Har socialnämnden analyserat den samlade bilden av alla tillstånd som beviljats? Får i princip alla ja som söker tillstånd att servera alkohol?

Hur följer kommunen upp hur tillstånden sköts? När och hur sker kontroller?

Är det inte mycket vanligt att berusade personer ändå får köpa mer alkohol trots att de enligt föreskrifterna skall nekas mer alkohol?

Vilken konkret strategi har socialnämnden för att minska alkohol- och övrigt drogmissbruk?

 


Den Gud som är i höjden är också med i dalen


De glömda barnen

 Vilken beredskap har skolan och socialtjänsten för barn till drogmissbrukande föräldrar? Detta är frågor som jag jobbat med under ett par dagar. Jag ska ta upp detta med kommunen samtidigt som jag ska undersöka hur kommunen tänker då man ger utskänkningstillstånd för starköl vid så gott som samtliga festligheter i stan. Måste det alltid vara alkohol och måste det alltid vara starköl när det är fest i vår idylliska lilla småstad? Hur sköter kommunen översynen av givna tillstånd är också en fråga som är intressant. Som kristen församling får vi ofta göra en insats när allt gått snett och vi får jobba med att skrapa ihop resterna av liv som gått i krasch. Som kristen medmänniska, församling och som kommuninvånare är det viktigt att vi också ser till att FÖREBYGGA och att vi som församling ser till att vi är en alkoholfri zon dit människor kan gå och umgås utan att riskera att få återfall i eventuellt tidigare missbruk.

 Alkoholkommittén är en statlig kommitté som arbetar för att förebygga alkoholskador. I sitt arbete talar kommittén om att det är ”dags för barnen”. Syftet är att skola och sociala myndigheter skall samarbeta mer aktivt. Man menar att varje grundskola skall ha en skriftlig handlingsplan för hur de ska bemöta och stödja barn till missbrukande föräldrar.

Idag växer minst 200 000 barn och ungdomar upp i hem där den ena eller båda föräldrarna missbrukar alkohol och andra droger. Det motsvarar 2-3 barn i varje grundskoleklass. Många av dessa barn är inte kända av de sociala myndigheterna. Missbruk är i många fall en väl bevarad familjehemlighet.

Barnens behov av stöd har många gånger glömts bort när samhället sätter in insatser mot föräldrarna. Att inte sätta in insatser mot barnen är ett brott mot Barnkonventionens princip om att barnens bästa skall komma i främsta rummet. Samhället måste garantera barns rätt att leva sina liv i trygghet och ge dem stöd när alkohol eller droger förmörkar föräldrarnas relation till sina barn.

 Använder grundskolorna i Filipstads kommun en skriftlig policy, handlingsplan eller liknande för att upptäcka, bemöta och ge stöd till barn vars föräldrar har alkohol och andra drogproblem?

 Hur fungerar samarbetet med socialtjänsten och sjukvården i dessa frågor?

 Behövs mer ekonomiska resurser eller är behovet mer engagemang från politiker eller andra aktörer t.ex polis  och sociala myndigheter?


Några upplyftande sånger

The King Is Coming
"It Is Finished" By The Gaither Vocal Band 
"It Is Finished" By The Gaither Vocal Band
Gaither The King is Coming
"Because He Lives" By The Gaither Vocal Band/Ma...
What a day that will be - gaither vocal band 
What a day that will be - gaither vocal band
At The Cross - Gaither Vocal Band

Viktig dag för er som jobbar med flyktingar

Det är många som kollar denna blogg som jobbar och är engagerade i flyktingar och asylsökande. Här ett tips på en dag där vi kan mötas och lära oss mer och utbyta erfarenheter. Jag ska delta som representant för Evangeliska Frikyrkan. Du är välkommen att anmäla dig oberoende om du är kyrkligt engagerad eller inte.

En ”kyrkornas praxissamling”

Som många av er känner till så beslutade Svenska kyrkans Kyrkomöte i oktober 2008 att ”intensifiera arbetet för att flyktingar från krigsdrabbade länder samt länder vars säkerhet bedöms som osäker ska få stanna i Sverige”. Mot bakgrund av kyrkomötesmotionen och den politiska öppning som kan komma p.g.a. regeringens utvärdering av den nya utlänningslagen och den nya instans- och processordningen, så har Svenska kyrkan beslutat att anställa frilandsjournalisten Agneta Gustavsson för att sammanställa en ”kyrkornas praxissamling”. Där vill vi samla och analysera illustrativa exempel som påvisar brister i formuleringar eller tillämpning av utlänningslagen och instans- och processordningen. Materialet kommer att presenteras vid en hearing eller öppet seminarium senare under hösten.

I mitt senaste nyhetsbrev (juni 2009) uppmanade jag alla som har illustrativa exempel att ta kontakt med Agneta! Agneta håller nu på att systematisera den information som hon fått in och hon tar väldigt gärna emot fler exempel! Du kan skicka e-post på adressen agneta_gustavsson@hotmail.com. Lämna även dina egna kontaktuppgifter i ditt meddelande så att Agneta kan ta kontakt med dig om hon behöver ytterligare information. Se i slutet av det här brevet vilka områden som vi vill prioritera i vår praxissamling.

 

Nätverksmöte den 28 september

Vi vill också ge alla en möjlighet att möta Agneta innan den slutliga produkten färdigställs. Därför bjuder vi in till ett nationellt nätverksmöte den 28 september på Kyrkokansliet i Uppsala. Då kommer Agneta att presentera de slutsatser hon dragit av det material som kommit in och det kommer ges tillfälle till en gemensam diskussion. På eftermiddagen kommer vi att få ta del av Svenska kyrkans internationella psykosociala arbete – något som ger bra verktyg också för oss som arbetar i Sverige. Slutligen blir det ett samtal kring att upplåta fristad till gömda flyktingar. Det blir en viktig dag då jag hoppas att många har möjlighet att komma – trots att inbjudan tyvärr kommer med kort varsel.

 

Program

9.15 Ankomst, kaffe & fralla

9.30 Välkomna! Morgonbön, presentationsrunda och inledning

10.00 Agneta Gustavsson presenterar sina slutsatser hitintills. Gemensam diskussion

12.30 Lunch

13.30 Psykosocialt arbete – vad kan vi lära av Internationella avdelningens kompetens kring att möta människor med svåra upplevelser? Else Berglund, psykosocial tematiker hos Svenska kyrkan delar metoder och erfarenheter

15.00 Kaffe & kaka

15.30 Erfarenheter av att upplåta fristad åt gömda flyktingar – vilka lärdomar har vi med oss från tidigare? Hur ser förutsättningarna ut idag? Håkan Sandvik, präst i Svenska kyrkan, inleder. Gemensamt samtal.

17.00 Avslutande andakt

Det utgår inga kostnader för dagen och Kyrkokansliet bjuder på lunch och fika. Anmälan görs till Kristina Hellqvist, e-post kristina.hellqvist@svenskakyrkan.se, senast den 21 september.

 

Områden vi vill prioritera i ”Kyrkornas praxissamling”

1. Bedömningen av situationen i olika länder är svår och långsam att förändra

Det finns idag mer av ett strömlinjeformat beslutsfattande med stor förutsägbarhet. Det är på ett sätt bra men samtidigt tas ingen eller mycket begränsad hänsyn till individuella omständigheter. Alla från ett visst område eller land bedöms efter samma mall. Det tar allt för lång tid att få Migrationsdomstolen eller Migrationsverket att ändra sina bedömningar när situationen i ett område eller ett land förändras. Vi vill också lyfta fram hur liten vikt som ges till UNHCR:s riktlinjer eller lägesbeskrivningar från tunga instanser som t.ex. Amnesty International.

2. Människor som flyr urskillningslöst våld ges sällan asyl

Är det etiskt försvarbart att skicka människor till länder där krigsliknande tillstånd råder? Genom att den nya utlänningslagen kopplat svåra inre motsättningar till krav på individuell förföljelse så har utrymmet för skydd snävats in. Alltför stor bevisbörda läggs på den enskilde att bevisa vem som utsätter en för hot och hur det kan komma att yttra sig i framtiden. För hög tilltro ges också till staters förmåga att ge skydd. Vi har också hamnat i en situation där allt för mycket fokus läggs på juridiska hårklyverier kring betydelsen av ”väpnad konflikt” istället för att se till lagstiftarens intention - ett slags paragrafhysteri.

3. Bristande förståelse för religion som asylskäl

Det finns en brist på kunskap och insikt om tro och religion som identitetsuttryck, om situationen för religiösa minoriteter, om konvertiter och om hur förföljelse på religiös grund kan ta sig uttryck.

4. Bristande kompetens vad gäller värderingar av utsagor

Alla människor som söker asyl i Sverige är inte akademiker som på ett analytiskt och snabbt sätt kan återge sitt behov av skydd. Det finns en urban och akademisk mall som få asylsökande kan passa in i. Behöver man gå en utbildning för att bli asylsökande?  Idag finns också en bristande interkulturell kompetens i bedömningarna av de asylsökandes utsagor.

5. Obalansen i tvåpartsystemet

Migrationsverket har stora resurser för att begära prövningstillstånd och överklaga beslut till Migrationsöverdomstolen till skillnad från den enskilde sökande. Vi är också kritiska till att Migrationsverkets tar liten hänsyn till Etiska rådets yttrande om att inte överklaga Dublinfall som fått rätt att prövas i Sverige.

6. Bristande humanitära hänsyn speciellt vad gäller barn

Tolkningen av synnerligen ömmande omständigheter är för snäv, speciellt vad gäller barn. Paragraf12.18 - 3 om medicinska verkställighetshinder används ytterst sällan. Beslut tas ofta som strider mot barnkonventionen. Är det etiskt försvarbart att vi skickar tillbaka människor ”i paket”? Att vi skickar tillbaka människor med svåra sjukdomar som de inte har råd att få vård för i hemlandet?

Med varma hälsningar

Kristina Hellqvist
Handläggare för flykting- och integrationsfrågor
Avdelning för Kyrkoliv och Samhällsansvar
018-16 95 86
070-609 83 69
kristina.hellqvist@svenskakyrkan.se

 

Ett kort från ett möte med flyktingar från Irak som kom till kyrkan för att be för sitt land och de lidanden som många upplever. Denna dag kom både muslimer och kristna för att be för dem som förföljs och dödas på grund av sin religion.


Gudsnärvaro

Ikväll hade vi en bönekväll då vi på ett särskilt sätt upplevde Guds Rike och Guds kärlek. Det var som om någon format oss till en enhet i kärlek. En atmosfär av härlighet, glädje och frid kom över oss.
Vi firade att en familj fått uppehållstillstånd och blivit döpta. Vi firade att en annan fått flera bönesvar. Vi firade Jesus som vunnit seger över allt ont. Vi hyllade Jesus som ger oss av sin helige Ande. Vi tackade och sjöng lovsånger till Gud som ger oss en källa med friskt vatten i våra hjärtan. En källa som vi får dricka ur varje dag.
Vi tackade Gud för den helige Ande som är vår HJÄLPARE0, vår advokat som ger oss de rätta orden för varje situation.
Någon tackade Gud för släktingar som blivit helade och barn som fått jobb. Någon bad till Gud för en jobbintervju. Vi bad också för er som skrivit till vår församling via hemsidan. Vi bad att ni skulle få uppleva en konkret vändning i det som är ert problem. Genom Jesu sår är vi helade. Av NÅD ÄR vi frälsta.
Gud HAR försonat oss och gett oss sin frid.
Gud välsigne Dig!

Döva iranska bröderna

I morn får de iranska bröderna Sassan och Daniel en ny chans att söka asyl. Jag ber till Gud och hoppas att allt ska gå bra. De har varit cirka sju år i Sverige. Daniel spelar vattenpoolo i Elitserien och Sassan har arbete. De är så duktiga och skötsamma. Migrationsverket vet att de inte kan utvisas till Iran, speciellt när de blivit kristna och döpta i Sverige.
Varför låta två unga män pinas år ut och år in i oviss mardrömslik väntan?
Migrationsverket har både skrivit och ringt till mig flera gånger denna vecka och verkligen bjudit till att ta emot dem i morn på ett bra sätt med tolk och de verkar se till att allt ska fungera inför deras nya asylintervju.
Många människor i Sverige följer detta ärende med stort intresse.
Sveriges Kristn Råds integrations- och migrationsgrupp, journalister och politiker i flera partier.
Jag vet att de kommer att få en advokat också som jag kan samarbeta med.
Lycka till och Gud välsigne Er.

En iransk familj som har arbete, eget hus och kommit in i det svenska samhället, tillhör en kristen församling och har fått många svenska vänner har fått nej från Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Kammarrätten och Förvaltningsprocessenheten och .....och.... Ändå KAN de inte utvisas. De har jobb och betalar skatt och har små barn. Vad är det för ett land vi lever i? Vad är det för minister som inte bryr sig om att svara på mina brev ordentligt? Varför tror de att vi svenskar som engagerat oss för dem inte förstår någonting? Vad menar man med Barnkonventionen? Betyder den ingenting? Vad menar Sveriges regering med humanitet? Varför reser sig inte kristdemokraternas ledamöter och gemensamt ropar ut i riksdagen varför dessa ärliga och uppriktiga flyktingar med starka asylskäl skall ruttna bort i meningslös väntan?
Jag blev blev rejält upprörd igår när jag tittade på NorgeVisjon, en kristen TV-kanal där pastorn stod och öste galla över flyktingar och prisade Fremskrittspartiet, detta främlingsfientliga parti som linnnar vårt Sverigedemokraterna. Samtidigt i programmet rapporterade man att någon ringt in till kanalen och blivit frälst. Sen fortsatte man med sin politiska propaganda. Denna blandning av religion och främlingsfientlig politik där man skickade sina motståndare till helvetet gav mig en rejäl avsmak. Hur kan man be någon fara till helvetet när man förestår en kanal som skall hjälpa folk att hitta kärlekens Gud?


En samlingshelg för församlingen

Denna helg hade vi besök av Tommy Larsson i vår församling. Det blev en mycket givande och välsignad helg.
Det blev en inre samling för församlingen. Vi hade mycket lovsång, förbön, dop och härlig fridfull gemenskap. Tommy uppmuntrade oss verkligen med sin predikan idag och han berättade också om vad som händer i Elsborgskyrkan i Falun som han tillhör. Trots en relativt nybyggd kyrka är den på tok för liten och det finns planer på utbyggnad. Barn, ungdomar och äldre fyller kyrkan och man får hälsa många nya medlemmar välkomna.

Vi hade hoppats att få kontakt med några av de nyinflyttade studenterna i Grythyttan-Hällefors, men just denna helg kom det inte några. Det pågick ju marknad i Hällefors och den lockade mycket folk. Vi tror att det kommer folk till kyrkan senare som ett resultat av denna helg och den annonsering som vi gjort.

När jag precis kom hem från mötet idag fick jag telefon från Kristinehamn. Det var en man som hade en hälsning från Gud. Han representerade en grupp som varit i bön för oss. Nu hade han uppmuntrande hälsningar som stämde så väl in på de tankar som jag hade precis när jag promenerade hem. Detta bekräftade vår tro i församlingen på att vi kommer att få betyda mycket för människor som mår dåligt och behöver få uppleva Guds frid, harmoni, trygghet och glädje i sina liv. När jag öppnade telefonen läste jag ett sms från paret som döptes idag. De skrev: "Vi tackar Gud och er alla kristna så mycket för den kärlek som ni visat oss idag. Vi älskar verkligen Jesus och allt kristen folk. Vi jätteglad nu för döpa oss idag. Ni alltid finns i vårt hjärta. Gud välsigne r på Jesus namn! Vi ses i morn".



Vi hoppas på nya mötesbesökare

NY I HÄLLEFORS-GRYTHYTTAN?

Denna helg har vi som målsättning att lära känna några av de cirka 800 studenter som börjat studera på någon av skolorna i Hällefors kommun. I Grythyttan finns många studenter som studerar hotell och restaurang och matkultur m.m. Alla känner väl till Carl-Jan Grankvist och hans betydelse för bygden.

Vi tror att det finns flera kristna som skall lära känna vår församling och som kan ta med sig sina kompisar till kyrkan. Just nu har vi ingen regelbunden ungdomsverksamhet, men vi hoppas kunna komma igång med det.

Ett brev ska skickas till en del bibelskolor med förfrågan om de har några pionjärer som skulle vilja satsa ett år i Hällefors.

Ikväll är det café-möte med trubaduren, företagaren (vd för Mockfjärdsfönster) och evangelisten Tommy Larsson. Vi som församling lärde känna Tommy genom boken om hans äventyrliga resa till Sudan, en resa han gjorde på motorcykel.
I morgon klockan 11 har vi gudstjänst med Tommy då vi även ska ha dop. Det är två personer som ska döpas. Ytterligare en man har anmält sig till dop, men det msåte ske på hans lediga dag som är tisdagar. Vi har förut haft dop på våra bönesamlingar, så det skall säkert gå bra att ordna. Roligt när folk vill följa Jesus.

Välkommen till Betel, Pihlvägen 2 i Hällefors ikväll kl.19 och på söndag kl.11.


Skördetid



Det är skördetid. I skogen finns massor med lingon och fina gula kantareller och massor med trattkantareller. Lite mindre med äpplen i år, men otroligt många plommon.
Igår var vi samlade i Betel och hade en gemensam bönekväll med pingstförsamlingen. Det kändes underbart bra och enigt och fint. Vi tror också på en skördetid i den andliga världen. Det var om detta vi bad och samtalade.
Vi tror att människor har en längtan efter Gud.



Här en bild från ett av våra plommonträd på gården. Trots att jag plockade två 10-liters hinkar fulla med nedfallna plommon i morse finns det fortfarande många plommon kvar i trädet.
Tillsammans med några äpplen från vår tomt gjorde jag en paj som vi avnjöt ute på gården i eftermiddags tillsammans med vaniljsås och nybryggt kaffe.




Jag skriver till migrationsministern idag

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176970 Annelie Enochsson, Kd kämpar också för att iranier som blivit kristna ska få skydd i Sverige.

Jag publicerar idag en inlaga som jag skrivit till Migrationsverket. Jag har avidentifierat ärendet trots att familjen vill att media skall veta om deras svåra belägenhet. Jag har även skickat detta brev till migrationsminister Tobias Billström tillsammans med ett förklarande brev. (se längst ner)

Till Förvaltningsprocessenheten i Stockholm

 Jag begär permanent uppehållstillstånd för denna mycket hårt drabbade familj.

Som framgår av intyg och sjukjournaler är båda föräldrarna föremål för psykiatrisk behandling (under viss tid sluten psykiatrisk tvångsvård) på sjukhus. Upprepade självmordsförsök har förekommit. Barnen är omhändertagna av socialtjänsten i X kommun och placerade i familjehem.

 Socialsekreteraren YY skriver i sitt intyg gällande barnen att moderns hälsa var totalt nedbruten och att modern därför inte klarade av barnen. Även pappan beskrivs i intyget oförmögen att ta hand om barnen och därigenom äventyras barnens psykosociala utveckling. Barnen var sjuka och undernärda. När barnen kom till familjehemmet hade de mardrömmar och upplevdes som helt slutkörda. Modern har varit gränslöst öppen kring familjens avvisningsbeslut och de har levt i ständig skräck för att när som helst bli utvisade. A är fortfarande intagen på psykiatrisk avdelning, men har börjat besöka barnen i familjehemmet. Det finns en planering om återgång till förskolan, Barnen har knutit an till familjehemmet och känner sig trygga där. Det är därför viktigt att de kan finnas med i fortsättningen. Mamman är fin och omtänksam, men har på grund av sitt mående inte haft förmåga att ta hand om sina barn. Barnen har farit mycket illa och familjen måste få känna sig trygg i sin situation i Sverige, vilket de ej gör som asylsökande.

 I sjukjournaler gällande B skriver läkaren på psykiatriska kliniken ”sammantaget bedömer jag att patienten har en allvarlig psykiatrisk störning i det här läget, mot bakgrund av depression med kraftigt ångestinslag och suicidageranden. Behöver heldygnsvård. Patienten kan inte ta ett grundat ställningstagande till vårdbehovet. Bedömer sammantaget att villkoren är uppfyllda för LPT.”

 Vidare citerar jag en daganteckning 090427: ”Pat. Önskar gå hem. Detta är dock inte aktuellt i nuläget. Hans hustru och barn skulle fara mycket illa av att se honom i det här tillståndet.  Rent medicinsk behandlas pat. nu både med antidepressiva, antipsykotika och ett flertal lugnande läkemedel. Anafranildroppet är avslutat. Resultatet av den medicinska behandlingen har varit magert. Utvisningshotet innebär helt klart ett retraumatiserande av tidigare tortyrupplevelser och så svårt att se att vi kan komma så mycket längre med medicinsk behandling.”

 Vid ett tillfälle i somras får jag ett nödrop från föräldrarna. De berättar att Migrationsverket planerade att säga upp deras lägenhet ”eftersom de var på psyket och sen skulle avvisas”. De var fruktansvärt förtvivlade och blev mycket upprivna. De fick dock behålla sin lägenhet och de har ett hopp om att bli en hel och frisk familj med en trygg framtid i Sverige. Migrationsverket försöker dock tvinga iväg dem genom att dra ner på deras ekonomiska bistånd.

 Det är mycket väl känt av Er att personer som avvisats till Iran inte tas emot om de inte själva vill in i landet. Därför menar jag att det är ovärdigt ett demokratiskt samhälle att år ut och år in förlänga denna familjs pina. Man kan inte leva som kristen i anonymitet i Iran. Det är en omöjlighet, dels på grund av den kristna trons väsen, men också därför att man avslöjas så fort man sätter sig vid matbordet på grund av de religiösa reglerna för vad som får ätas o.s.v. Om man dessutom inte följer de regelbundna bönetimmarna visar det sig direkt att man inte är muslim.

 Islam genomsyrar det iranska samhället vilket innebär att religionen präglar arbetslivet, det sociala livet och familjelivet. Var och en som inte deltar i den offentliga bönen noteras och löper risk att rapporteras till myndigheterna. Medborgarna kontrolleras av islamiska kontrollanter som har rätt att stoppa människor på gatan och förhöra dem. Vid ansökan till skolor, universitet, armén och vid anställningar i statliga verk måste man uppge sin religiösa tillhörighet. Att behålla sin kristna tro blir då en fråga om ständig rädsla för upptäckt. Rapporter från bland annat UNHCR visar att konvertiter "försvinner" och sannolikt dödas. Ser man till den totala bilden där repression, förtryck och mord utövas mot oliktänkande på alla nivåer i samhället kan avsaknaden av offentliga avrättningar av konvertiter inte rimligen sägas bevisa en existerande rättstrygghet för den som konverterar.

Gång på gång har jag läst beslut där Migrationsverket och Migrationsdomstolarna uppmanar asylsökande att ligga lågt och hålla tyst om sin nyfunna kristna tro. Detta synsätt strider helt emot själva kärnan i den kristna tron. Jag är med i ett nätverk som jobbar med konvertitärenden och jag är även med i Sveriges Kristna Råds migrations- och integrationskommitté som bland annat uppmärksammat detta ärende i en rapport som kommer att publiceras genom Sveriges Kristna Råd senare i höst. Även R L på Migrationsverkets rättsenhet är informerad om detta och ett annat liknande ärende som rör iranier som konverterat till kristen tro. Jag kommer även att skicka detta brev till riksdagsmän och till migrationsminister trots att han inte får agera i enskilda ärenden. Jag menar dock att han kan ta upp det principiella med att iranier som konverterat tycks få leva i ett Ingenmansland år ut och år in. De kan inte avvisas, men de får heller inte uppehållstillstånd i Sverige. Jag vet om iranier som varit här i sex, sju och åtta år. Några betydligt längre utan att få komma in i samhället. Ofta är de högutbildade och skulle snabbt kunna komma in i arbete och göra en insats i samhället i stället för att ”ruttna” och passiviseras i en fullständigt nedbrytande psykisk terror initierad av Migrationsverkets personal där det uppenbart saknas insikt i religionen som grund för asyl.

Migrationsverket bör ta hänsyn till den långa vistelsetiden, svårigheten att genomföra avvisningen samt ta i beaktande att familjen under hela asylprocessen samarbetat med myndigheterna och uppträtt öppet och inte hållit sig undan Migrationsverket och polisen. Jag hänvisar till Mål UM 626-08 Avdelning 3 som rör en man som vistats öppet i Sverige under lång tid och där Migrationsverket inte kunnat avvisa mannen. Han fick permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Om inte Migrationsverket beviljar permanent uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov hemställes om att bevilja familjen PUT på grund av synnerligen ömmande omständigheter, humanitära skäl.

Konvertiter i Iran anses som förrädare mot såväl landet som mot Allah själv och befaras vara mycket farliga och smittsamma. 

Det är, som bekant, belagt med dödsstraff för en muslim att konvertera enligt sharialagen, och sharialagen är överordnad den statliga lagen.

Med den nye presidenten, Mahmoud Ahmadinejad, islamisk fundamentalist och diktatorisk extremist, har nu läget blivit katastrofalt för alla slags oliktänkande.

Mullorna anser, att konvertiterna både hädar islam som religion och hotar regimen, som helt bygger på islam och håller därför på sharia-lagens straff.

Nu igen, men på ett mer fördolt sätt, fängslar, torterar och dödar man de hatade kristna konvertiterna. De dör i fängelse, ”försvinner”, omkommer i ”olyckshändelser”, ”begår självmord”, eller blir oskyldigt anklagade och avrättade för narkotikabrott eller liknande.

Om inte samhället direkt fullföljer sharialagen, så har grannar, arbetskamrater, familjen möjlighet att, utan negativa konsekvenser, fullfölja sharia-lagens krav på dödsstraff.

Den kristne konvertiten blir fredlös i en totalitär, islamistisk teokrati.

Vi önskar en överprövning av Migrationsverkets och Migrationsdomstolarnas beslut. Den senaste tidens utveckling i Iran bör ge upphov till en ny prövning av avvisningar till Iran.

 

Till Migrationsminister Tobias Billström

 

 Jag ber att ministern tar upp PRINCIPEN hur Sverige skall göra med iranier som konverterat till kristen tro och sökt asyl i Sverige.

Jag skickar med ett ärende som ett EXEMPEL, men vet att ministern inte får och inte kan gå in i enskilda ärenden.

Jag menar dock att det är viktigt att ta upp principen eftersom jag bestämt hävdar att Sverige inte kan avvisa dem som själva inte vill återvända till Iran. Jag har fått detta bekräftat från flera tjänstemän på Migrationsverket och nu ber jag ministern att ta tag i denna fråga.

Jag menar att det går att kvalitetssäkra konverteringen tillsammans med kristna kyrkor i Sverige.

Det kan inte vara rimligt att unga och välutbildade iranier skall ”ruttna bort” i Ingenmansland och varken kunna avvisas eller komma in i det svenska samhället.

 

Med vänliga hälsningar

Filipstad den 7 september 2009

Bengt Sjöberg

 


Bullgerillan-det bästa med marken, sa ungdomar

Ungdomarna som kom till vår hjälp igår gjorde en fantastisk insats på Oxhälja marknad i natt. De höll ut ända till cirka 4 på morgonen.
-Alla var så positiva, säger Josef Raskinen, då jag pratar med honom på söndagens eftermiddag.
-De första som kom och ville dricka kaffe, få en bibel och samtala, var några vakter. De ordnade sedan så vi fick ytterligare en kundvagn att ha kaffetermosar, saft och bullar i. Vi hade ju också tidningar, biblar och småböcker med oss.
Ungdomarna hade med sig en "förbönsstol" där man kunde få sätta sig mitt i marknadsvimlet och få förbön om man var sjuk, mådde dåligt eller ville ha hjälp av Gud med något. Josef berättade att det var några som testade förbönen också. Jag tycker det var jättebra och väldigt välsignat.
Det måste ha varit Gud som ordnade med detta besök just det året då vi själva inte kunde gå ut.
Tänkt att det fanns bullar att ta med ut på marknaden. Tack Annie, Bengt och "tanterna" i Vasakyrkan.
Tänk att det gick att ordna med andra praktiska detaljer med så snabb varsel.
O tänk att det fanns villiga ungdomar från andra orter i Värmland som ville komma till oss.
Josef berättade att de bett till Gud om att det inte skulle regna när de var ute. Just innan de gick regnade det och när de slutat och kom hem vid femtiden på morgonen regnade det också, men hela tiden som de var ute var det uppehåll.
Jag vill också berömma ungdomarna för en annan sak. När jag i morse åkte ner till Erikshjälpen för att plocka i ordning allt visade det sig att ungdomarna hade städat och plockat undan allt helt perfekt. Jag behövde bara gå över till Pingstkyrkan med två stora kassar med termosar.
Josef var glad över att alla ungdomar och andra var så positiva till dem. Flera kom fram och tackade och sa att Bullgerillan är det bästa med hela Oxhälja marknad. Det säger nog en hel del om människors andliga längtan idag. Har vi verkligen förstått att många ungdomar idag längtar efter Gud och Guds kärlek och trygghet i sina liv?
Låt oss fortsätta med att gå ut till folket och låt oss inte tappa gnistan och tron på ett påkristnat Sverige.

Oväntad hjälp

Idag kom det ett gäng ungdomar från "Kyrka på stan" i Karlstad. De kom för att evangelisera på marknaden. Jag ska ner klockan 20 och hjälpa dem att brygga kaffe m.m.
De erbjuder förbön och samtal på marknaden. Vi ska lasta Bullgerillavagnen med kaffe, saft, bullar och böcker m.m.
Jag hade bett till Gud om hjälp och blev så uppmuntrad av detta bönesvar. Tack Gud!

Här i bokrummet på Erikshjälpen är ungdomarna som kom till oss idag.





Oxhälja marknad igång



Regnet strilar ner och Oxhälja marknad drar igång i eftermiddag. Jag såg igår hur folk laddade för helgen genom att köpa enorma mängder alkohol. Folk bar på stora bagar med lådviner och flera flak med öl. Jag har aldrig sett nåt liknande. Undrar hur mycket elände och bråk som ska komma ut av allt detta.
Tyvärr är vi för få som kan och orkar vara ute med Bullgerillan i år. I säkert 15 år har vi varit ute med bullar, saft och kaffe och samtalat till långt in på nätterna med ungdomar. Vi har varit med om att avstyra bråk, skjutsat drogade ungdomar hem, tröstat ungdomsgäng som sörjt en kille som berusad blev påkörd och dog, förhindrat knivslagsmål och bjudit bestulna knallar på fika. Vi har fått bedja för människor som mått dåligt och som gått runt på marknaden med en längtan efter ett annat liv fyllt av Guds frid.
Något år har vi haft hjälp från andra församlingar och från andra orter. Vi har delat ut tusentals bullar och massor med tidningar och småböcker.
Glada tillrop och uppmuntrande hälsningar har vi fått från folk som var tonåringar när vi började med Bullgerillan. Nu går de på marknad med sina barn.
I år har vi extra öppethållande på Erikshjälpen Second Hand. Välkommen in i vårt café på lördag mellan 10-16 och prata, drick kaffe och smaka våra smörgåsar. Där finns också tidningen ONE och en del böcker.
Hoppas du får en trevlig Oxhälja marknad med lite sol åtminstone.

Kristna kvinnor inför rätta i Iran

Ett upprop om förbön för två unga kvinnor i Iran cirkulerar i olika media. De anklagas för att ha blivit kristna. De säger sig aldrig ha varit muslimer. Många ungdomar i Iran tar avstånd från islam, men när de får höra talas om en kärleksfull Gud vill de gärna veta mer. Därför är det många männsikor i Iarn som ser på kristna TV-sändningar och de tar emot evangeliet. Det bildas husförsamlingar och fler och fler blir kristna trots förföljelse från den religiösa polisen och släktingar och myndigheter.

DAGEN skriver:
Det är rättegångarnas tid i Iran. Och det är inte bara oppositionella som visat sitt missnöje med presidentvalet som spärras in. Två kristna kvinnor hör också till de anklagades skara.
Det är bråttom med förbönen. Så lyder i alla fall tongångarna på ett flertal kristna hemsidor när de presenterar situationen för de två kristna kvinnorna Maryam Rustampoor och Marzieh Amirizadeh. Bilden som de kristna bönenätverken spridit till omvärlden består av två skinande glada kvinnor, vars glädje utgör en stark kontrast till berättelsen om deras nuvarande situation.

När åklagaren frågar dem om de är kristna svarar de med att "vi älskar Jesus", och när frågan upprepas säger de "ja, vi är kristna".
- Ni var muslimer och nu har ni blivit kristna, fortsatte åklagaren enligt Elam Ministries redogörelse av händelsen. - Vi är födda i muslimska familjer, men vi var inte muslimer, fick han till svar.

De båda kvinnorna vägrar under förhöret att ångra att de blivit kristna, och tar inte tillbaka vad det sagt och gjort. Trots att det är vad åklagaren kräver att de ska göra, både skriftligt och muntligt. När de båda kvinnorna under förhöret hänvisar till att de letts av den Helige ande får de ett argt svar.
 Läs mer och se bild på kvinnorna på Dagens hemsida.


http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176775

Cykelbingo lockade 64 personer

Idag har jag varit i Hällefors och spelat piano på Korpens cykelbingo med start och mål i vår kyrka, Betel. Korpen räknade till 64 betalande deltagare. Efter avslutad cykelfärd fick deltagarna dricka kaffe/te eller saft och smaka på gott kaffebröd. Hela tiden visades ett bildspel om församlingen Kristen Gemenskaps omfattande arbete. Jag satt vid pianot och spelade. Eva, Inger och Tomas serverade och pratade med våra gäster som tycktes trivas bra i kyrkan.
Tomas och Eva hade tillsammans med Jenny ordnat priser och klockan 18 började prisutdelningen. Då fick jag även tillfälle att berätta lite kort om Erikshjälpen Second Hand.
När vi höll på att duka av vid 19-tiden kom ett gäng cyklister som hade blivit lite fördröjda på vägen. De ville också ha kaffe och de slog sig ner vid borden. När jag började spela på pianot uppstod en spontan sångkör och vi klämde alla i med Han är min sång och min glädje.
Det var en trevlig eftermiddag och roligt att få visa hälleforsborna lite om vår församling. Korpen gör en bra insats för motion och deras aktiviteter är positiva även för gemenskap och sammanhållning i bygden.

Snabbt bönesvar

Under en tid har rätt så många medlemmar flyttat till andra orter. Flyktingar som varit aktiva mötesbesökare har fått uppehållstillstånd och flyttat till större orter där de tror sig kunna få arbete. Ofta blir de dock sittande i nån förort isolerade både från vänner, socialt umgänge och kyrka. Andra hittar någon etnisk församling där de finner sig till rätta. Flera av våra asylsökande vänner har blivit förflyttade till mindre orter utanför Filipstad. Förr var det lätt att nå alla genom att sätta upp affischer på alla dörrar på förläggningen.

Andra medlemmar och kontakter som vi haft har gjort andra prioriteringar och har slutat gå på möten och samlingar. Andra skulle vilja komma, men den ekonomiska krisen gör det omöjligt att åka till kyrkan. Man har måst sälja bilen och någon kollektivtrafik finns inte som passar.

När jag i morse funderade på min vilja att tjäna Gud och vad som är bäst att satsa på i detta läge, bad jag om Guds ledning. Efter en stund ringde en man från en annan ort, cirka tolv mil härifrån. Han hade en önskan att få komma och hälsa på och få undervisning hur man blir en kristen. Han kommer från ett strängt muslimskt land. Nu skulle han ta sig till Filipstad, men bussförbindelserna var så dåliga så jag fick åka och hämta honom efter halva vägen. Vi satte oss för att äta och samtala och sedan började vi läsa bibeln. När vi bad att Jesus skulle komma in i hans liv och hjärta kändes en sån underbar atmosfär. Mannen kände verkligen Guds kärlek och Jesu närvaro. "Är det verkligen så enkelt att bli kristen", frågade han. Jag undervisade om dopet och bekräftade att det inte behövs mer än att tro på Jesus, bjuda in honom i sitt liv och bekänna att han är Herre. Då blir man ett Guds barn och får uppleva trygghet och glädje.

Efter någon timme ringde en kvinna från en annan ort. Hon hade kontakt med några män från andra länder som också ville bli kristna. Nu undrade hon om jag hade material, biblar, böcker, filmer och undervisning. Vi samtalade en lång stund och jag fick ge flera tips. Ytterligare en kontakt senare på kvällen bekräftade min bön om att få leda nya människor till en tro på Gud. På den orten planerade man för att nå ut med det kristna budskapet och börja bry sig om de flyktingar som finns på orten.

På kvällen var vi några bedjare samlade för att be för Filipstad och olika behov. Jag hoppas att Gud ska väcka en andlig hunger också i vår kommun.


RSS 2.0