Brand i Filipstad

Idag när vi satt och åt mat ute i trädgården och hade sammanträde i Kristen Gemenskap fick vi se en kraftig rökpelare stiga mot skyn. Jag klättrade upp på taket! men såg bara att röken kom från området där Wasabröd ligger.
Snart hörde vi sirenerna och förstod att räddningstjänsten var på väg. Nu bolmade det tjock svart rök från området. Efter ett tag hörde vi hur räddningstjänsten även från Hällefors dånade in i stan med påslagna sirener.
Efter sammanträdet och en stunds vila cyklade jag ner mot stan. Det var inte Wasabröd utan ett närliggande magasin nära järnvägen som hade brunnit. När jag kom fram såg det ut så här:


I bakgrunden ser man Wasabröds fabrik.



Det mesta av förrådet brann ner. Vad som orsakade branden är i denna stund okänt.

Regeringen och Miljöpartiet i samarbete om migration



www.dn.se/opinion/debatt/regeringspartierna-och-mp-fortsatter-att-samarbeta-1.899853



Dagens Nyheter skriver idag om ett samarbete mellan regeringspartierna och Miljöpartiet. Mp:s Mikaela Valtersson ska leda en utredning som ska  leda till utökad arbetskraftsinvandring, även från länder utanför EU.
Man ska peka på de goda effekterna av migration.

En stilla önskan: att stelbentheten kunde bli något mindre. Nu finns t.ex flera asylsökande som har bott i Sverige i sex, sju år och har jobb och betalar skatt och lever ett ordnat liv, men som skall tvingas tillbaka till sitt land för att söka arbetstillstånd. En resa som kan innebära deras död eller att de sätts i fängelse på grund av att de en gång ha sökt asyl i Sverige. I vissa fall kan det bli omöjligt att återvända till Sverige trots att arbetet väntar på dem. Jag vet om ett sånt ärende där en kvinna utvisades och som nu lever gömd i sitt eget land.



Ofelia fick max antal röster

Jo, Ofelia blev invald i Kristdemokraternas partistyrelse med 237 avgivna röster av 237 möjliga. Hon blev intervjuad bland annat av SVT 24 Direkt:s Karin Andersson. I intervjun berättade Ofelia Namazova om det stöd hon hade från skolan i Filipstad samt av församlingen Kristen Gemenskap Filipstad-Hällefors under det år som familjen levde som gömda.
Jag lyckönskar Ofelia och säger som jag ofta sagt: Bränn inte ut dig. Vila ibland!

Här gratulerar Ofelia mig på min 58-årsdag. Ofelia längst till vänster. Hon levde då som gömd, men vågade sig ut på en biltur.





www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173080 DAGEN om partiledningen som valdes idag.

Barns utsatthet i Sverige


Svenska barn: exempel

På Almedalsveckan ska man behandla barns utsatthet i Sverige. De 385 000 barnen till missbrukande föräldrar samt de mobbade barnen är två ämnen som står i focus. Bra! Barnkonventionen måste efterlevas! Nu är vi över 200 medlemmar i gruppen på Facebook.

Asylsökande barn: ett exempel

Jag ska om en liten stund träffa en frustrerad och vilsen flyktingfamilj. Pappa och mamma är döva. De två tonåringarna talar svenska, serbiska, en och teckenspråk. Familjen har inte förstått asylprocessen. Regeringen har ett program för döva asylsökandes asylprocess, men de hann inte komma med i programmet. Barnen gråter och är förtvivlade. De har högsta betyg från svenska skolan. Nu ska de utvisas om inte vi kan hitta en lösning.........

Levde gömd-nu yngste partistyrelseledamoten?

 
"Vår" Ofelia, Offa, har varit med på TV flera gånger idag. Ofelia bodde i Filipstad som asylsökande. Fick flera avslag och gömde sig i åtta månader. Hon var den första att få en ny chans november 2005 när de gömda familjerna kom fram från sina gömställen. Klockan 8 på morgonen följde jag med Ofelia till Migrationsverket i Filipstad där den trevliga personalen nästan stod i givakt på en lång rad och tog sig an den nya uppgiften att registrera alla som varit gömda. Enhetschefen Jan-Olov Morén nästan skrämde ihjäl oss när han upplyste om att vi var tvungna att omedelbart komma med brorsan Etibar och pappa och mamma annars skulle polisen ta dem trots den nya lagen. Det blev ilfärd till Hällefors där vi letade upp Etibar i ett klasrum. Med bävande hjärta for vi sedan tillbaka till Filipstad.
Dagarna före julafton kom sen beskedet om att hela familjen fick sitt PUT (permanent uppehållstillstånd)
Familjen flyttade till Örebro där Offa tog studenten och sedan ett år studerar hon rättsvetenskap. Om hon blir advokat, jurist eller något annat återstår att se. Det kanske blir en spikrak politikerbana och det skulle inte förvåna mig om hon blir minister.
Som ordförande i KDU för hela Örebro län och med uppdrag inom partiet är det starkt marscherat för en 21-årig flicka från Azerbajdzjan.  Hon är otroligt engagerad och skaffar sig vänner överallt. Hon är fortfarande medlem i Kristen Gemenskap.

Från SVT 24:
Hon kan bli yngsta ledamoten i KD


Idag samlas alla Sveriges kristdemokrater i Västerås för det årliga rikstinget. Ofelia Namazova från Örebro är en av dem som är på plats.

Play

I tre dagar ska kristdemokraternas konferens pågå och på lördag är det dags att välja ny partistyrelsen. Med sina 21 år kan Ofelia Namazova bli den yngsta ledamoten i Kristdemokraternas partistyrelse.

På lördag får hon besked om hon blir invald eller inte. Och väljs hon in kommer hon framförallt att strida för ungdoms- och flyktingfrågor.
- Jag vill göra skillnad. Det var därför jag gick med i partiet för två år sen, säger Ofelia Namazova.

Att hon är ung tjej är inget som Ofelia Namazova tror kommer vara henne till last, det trots att Ella Bolin blev omsprungen av Alf Svensson i Eu-valet.
- Det är inte lätt att ha Alf Svensson som motkandidat. Men jag tror att har man kompetens så kan man komma långt, säger hon.

Blir Ofelia Namazova invald blir hon dessutom den tredje från Örebro som valts in i partistyrelsen.



http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173080 Dagen skriver om presidiet som valdes idag. Läs här.

Migrationsverket vill hjälpa barn stanna

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2926793

Frpn Sveriges Radio hemsida

 

Migrationsverket i Stockholm. Foto: Henrik Montgomery/Pressens bild.
Det är för svårt för barn att få asyl i Sverige, anser Migrationsverket. Foto: Henrik Montgomery/Pressens bild.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson tycker att det borde bli lättare för barn som söker uppehållstillstånd att få stanna Sverige.


Facebook om Barnkonventionen engagerar fler


Barnkonventionen måste efterlevas!

Rädda barnen skriver om barns asylskäl

Här kommer mer "kött på benen"
Alla nya medlemmar på Facebook hälsas hjärtligt välkomna! Varje dag kommer det nya medlemmar till gruppen BARNKONVENTIONEN MÅSTE EFTERLEVAS.

Jag har hittat information från Rädda barnen om hur barns asylskäl kommer fram i asylprocessen.

Barns egna asylskäl finns med i asylprocessen, men myndigheterna tar dem inte på allvar. Det visar Rädda Barnens nya kartläggning av hur Migrationsverket och migrationsdomstolarna behandlar barns asylskäl efter ett år med den nya instans- och processordningen.

Rädda Barnen har granskat 107 ärenden.

Kartläggningen visar att de flesta barn har fått komma till tals på något sätt, men oftast indirekt, till exempel genom att föräldrarna tillfrågats om barnets skäl eller genom intyg från sjukvård eller skola.

Undersökningen visar att barnets rättigheter fortfarande inte tas på allvar i asylprocessen. Det kan innebära att Sverige inte lever upp till sina internationella åtaganden, men också till katastrofala följder för de barn som söker asyl i Sverige. Regeringen har det yttersta ansvaret att se till att dessa brister i rättssäkerheten åtgärdas snarast, säger Lars Olsson på Rädda Barnen.

Barn kan utsättas för förföljelse av samma skäl som vuxna. Men de kan också förföljas och kränkas av skäl och på sätt som är specifika för att de är just barn. T ex kan barn utsättas för våld och trakasserier i skolan, eller helt stängas ute från utbildning. En del barn är rädda att bli kidnappade eller att tvingas bli barnsoldater. När barnen söker asyl kommer de här sakerna ofta fram i kontakt med svenska myndigheter.

Drygt hälften av barnen i undersökningen fick uppehållstillstånd, men mindre än en tredjedel av dem på grund av flykting- eller skyddsskäl. Inget av barnen i familj fick stanna på grund av barnspecifika flykting- eller skyddsskäl.

Kartläggningen visar att barns asylskäl finns med i asylprocessen, men att myndigheterna inte tar dem på allvar. Rädda Barnen uppmanar därför regering och riksdag att med hjälp av lagstiftning garantera att barnets situation blir fullständigt belyst i asylprocessen.

Denna artikel är skriven av Lars Olsson på Rädda Barnen
Jag har kortat ner artikeln som i sin helhet kan läsas på:
http://www.facebook.com/l/;http://www.rb.se/press/nyheter/Pages/nyrapportasylskal.aspx

Jag behöver nu förslag på hur vi kan jobba inför Barnkonventionens 20-årsjubileum i oktober.

Kanske jobba tillsammans med VÄRLDENS BARN och arrangera manifestationer med sång och uppträdanden av barn, artister och opinionsbildare?
Kom gärna med synpunkter och förslag. Skriv helst kommentarer på bloggen eller skriv e-mail:
bengt_sjoberg@telia.com

Lyckad plantering

Idag när jag klippte gräsmattan tänkte jag på det lilla trädet som vi planterade för tre år sedan. Det har vuxit mycket bra. Det är så fint och blommar så vackert.
Tänk om vår andliga och själsliga inre tillväxt skulle få växa riktigt ordentligt i sommar.
Jag ser fram emot böcker att läsa och tid att studera Guds ord, bibeln ännu mer. Sommaren kan innebära mer tid att meditera och be för att hämta kraft, så att man har något att ge vidare till medmänniskor.








Aktionsgruppen Barnkonventionen måste efterlevas

Ett brev som gått ut till medlemmarna i gruppen på Facebook idag:

För en tid sedan kom 8 poliser till Allegatan i Filipstad kl. 7.00 och gick direkt in till en sovande familj. Mamma gravid och sjuk, pappa och en 8-årig flicka som jag lärt känna på vårt Onsdagskul i kyrkan. Poliserna beordrade alla att packa ihop allt de ägde och sen skulle de utvisas. Jag kom dit efter någon timme. Mamman kunde knappt gå. Jag frågade om de hade medicinsk personal som tog ansvar om mamman skulle få missfall.
-Ja, det fixar vi i Märsta, fick jag till svar.
I tumultet som uppstod såg inte poliserna att pappan kom till min bil för att visa en lapp att hans dotter hade tid hos läkaren samma dag. Pappan lyckades sticka iväg..........
Poliserna körde mamman och dottern till Märsta förvar (flyktingfängelse) Mamman blev sjukare och fördes till Danderyds sjukhus och fick ligga med dropp. Flickan var då ensam på fängelset! En 8-åring! När jag fick reda på detta såg jag till att pappan kom till sin dotter. Efter några dagar på förvaret utvisades familjen.

Visste ni att barn kan hållas i förvar i Sverige i 72 timmar som kan förlängas i ytterligare 72 timmar? Jag trodde inte det.

Vi är nu över 70 medlemmar i gruppen på FACEBOOK BARNKONVENTIONEN MÅSTE EFTERLEVAS och jag vet att flera av er påverkar andra som t.ex en deltagare som skriver och pratar med alla i hennes politiska ungdomsförbund m.fl Bra!Stort tack! Vi jobbar på.

I

Händelseutvecklingen i Iran


www.expressen.se/Nyheter/1.1613937/neda-dor-framfor-kameran



Mina iranska vänner skickar mig e-mail och klipp från upproret i Iran. De ringer och berättar att regimen anlitat araber från olika länder i Mellanöstern för att skjuta på det iranska folket. Fruktansvärt upprörande!
Världen måste få veta vad som händer.
Iranska ungdomar skriver sina testamenten och lämnar till sina föräldrar innan de går ut på gatorna och kämpar för friheten. Mullornas tyranni kväver ett helt folk.

Många kristna iranier ber i dessa dagar om frihet för evangeliet. Det finns många husgrupper som samlas i hemmen för att läsa bibeln och be. De ser på sattelitkanaler och lär sig mer och mer om kristen tro. Den frihet och glädje de får uppleva genom Jesus kan de inte behålla för sig själv. Fler och fler börjar berätta för sina vänner om vad de upplevt med Jesus. 

Läs artikeln i Expressen om den unga kvinnan som kallblodigt sköts ihjäl av regimens män med ett välriktat skott direkt mot hjärtat. Följ CNN och andra kanaler för att få en mer allsidig bevakning, men framför allt-be för det iranska folket och be om fred i Mellersta Östern. Be för Israel som vill leva i fred med sina grannar och inte hetsas av självmordsbombare som är understödda av den iranska regimen.

Familjefest på Torpkonferensen

Förutom spännande, informativa och engagerande seminarier, gudstjänster i Ladan, underbar lovsång och tillbedjan, missionsmöten, barnmöten och panelsamtal är Torpkonferensen möte med Gud, Jesus och medmänniskor. Det är förbön, själavårdssamtal, bokköp och påfyllnad av cd-skivor, missionsprojekt och matos från hamburgergrill och glada barn som stojar och leker. Vädret var ömsom sol, ömsom regnskurar och kyliga vindar för att växla till varm och skön sol.
De båda tårtor som vi hade med oss gick åt som smör i solsken och glada barnbarn slickade i sig av resterna på tårtfatens kanter.
Här är några bilder från gårdagen.
Barnmötet vi deltog i leddes av Jalla Kids (se deras hemsida http://www.jallakids.se/ ) De kommer för övrigt till Filibjurveckan i Filipstad den 26 juli på eftermiddagen. Se mer info längst ner i detta inlägg från Jalla Kids hemsida.







Jalla Kids! är ett nätverk av personer och församlingar med en passion att ta Jesus till Sveriges barn. Initiativet togs av barnledare och pastorer från tre församlingar i Stockholm: Rinkeby Internationella Församling, New Life & Husbykyrkan.

Sverige har förändrats snabbt och antalet barn som kommer till kyrkorna har snabbt minskat. Detta skapar ett behov av förändring och förnyelse. Vi måste hitta nya vägar att ta budskapet om Jesus till barn som aldrig kommer till kyrkan och inte får höra om en kärleksfull Gud. Inte minst tror vi att vi som kristenhet i Sverige på allvar behöver hitta vägar att ta kyrkan till vanligt folk och att nå ut till alla nya svenskar, med ursprung i många olika länder.

Syftet med Jalla Kids! är att:

  • vara en röst som lyfter fram frågor som berör barn och unga och skapa engagemang.
  • vara en resurs för andra genom att träna och inspirera ledare, skapa nätverk och sprida information.
  • väcka ett intresse för kristen tro hos barn och familjer.
  • verka för gemenskap mellan människor och motverka etnisk och kulturell isolering.
  • skapa en meningsfull och utvecklande fritid för barn och ungdomar i förorten.

Detta tar sig konkreta uttryck i att vi:

  • Sprider information genom t.ex. nyhetsbrev, hemsida och artiklar
  • Inspirerar och tränar ledare genom ledardagar och träningsdagar såsom "Mina Minsta" och "Smaka på Rinkeby Kids"
  • Är en resurs för församlingar genom att coacha och handleda i olika barnverksamheter & evangelisationsevenemang
  • Erbjuder församlingar att hyra vår mobila scen, partytält m.m.
  • Försäljning av litteratur, inspirationsmaterial och undervisningsmaterial
  • Arrangerar studieresor till t.ex. Metro Ministries i New York

Varför Jalla Kids!?

Jalla Kids! betyder "kom barn!" och vår önskan är verkligen att barnen ska få komma och möta Jesus. Jesus själv sa: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte!" Tyvärr kan vi konstatera att det idag finns många hinder för barn idag att möta Jesus. Vår önskan med Jalla Kids! är att hinder ska tas bort så att Sveriges barn verkligen får en chans att möta honom som han verkligen är.

Ordet "jalla" kommer från arabiskan och betyder utöver "kom" även "skynda" och indikerar något som är brådskande. Ordet "kids" är engelska och betyder "barn". Genom att kombinera dessa ord vill vi indikera att Jesus gäller alla barn - barn från öst, likväl som barn från väst.


Barnkonventionen 20 år....mer förslag


Jag startade en grupp på Facebook spontant, men har tänkt på ämnet en tid. Jag uppmanade först och främst kyrkor att engagera sig och uppmärksamma Barnkonventionens 20-årsdag. Vi måste vidga visionen till att  försöka få med ideella organisationer och deras medlemmar t.ex. Rädda Barnen, Röda Korset, BRIS m.fl
Det står er alla fritt att bjuda in era vänner och kontakter, skapa arrangemang och komma med förslag.
Fick veta att vi idag har mellan 30-150 ensamkommande barn som gömmer sig i Sverige efter att de fått avslag på sin asylansökan.
I Österrike startades en aktion mot inhuman flyktingpolitik genom att folk ställde ut en stol på gatan för att visa att det fanns plats för en människa till.......
Du som inte är med i Facebook, gå in på www.facebook.se och registrera dig. Det kostar ingenting och det är enkelt.

Barnkonventionen 20 år i höst

FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den också kallas, antogs av FN:s generalförsamling 1989. Det är ett rättsligt bindande, internationellt instrument som innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. UNICEFs uppgift är att kämpa för att dessa regler efterlevs både internationellt och nationellt.
Den 20 november firar Barnkonventionen 20-årsdag. Jag vill dra igång en aktion för att värna om flyktingbarnen. Sverige lever absolut inte upp till lagen när man utvisar apatiskt sjuka barn, sätter barn i förvar, nonchalerar intyg från läkare och psykologer och inte beaktar barnens asylskäl.

Domkyrkan i Linköping planerar att ha en manifestation för att uppmärksamma Barnkonventionen och ensamkommande flyktingbarn. Jag skulle önska att alla Sveriges kyrkor hängde på.
GÅ IN PÅ FACEBOOK OCH GÅ MED I GRUPPEN. REGISTRERA DIG PÅ FACEBOOK OM DU INTE REDAN ÄR MED.


Barndomshemmet

Idag har jag deltagit i Sveriges Kristna Råds migrationsgrupps möte på Caritas kontor i Stockholm. Ska berätta lite om vad vi pratade om i morgon. Är rejält trött ikväll, men lägger ut några foton som jag tog då jag passerade Sundbyberg och Duvbo där jag växte upp.
Det var min morfar som byggde huset. Morfar och mormor bodde i bottenvåningen och vi bodde i resten av huset.




Här är skolan som jag gick i från klass1 tills jag flyttade till Edsbyn i klass 5 och sen flyttade vidare till Japan.
När vi kom hem från Japan gick jag i Lötskolan klass 8 t.o.m. att jag tog studenten.
Längst ner en bild från graven där mina föräldrar och morföräldrar är begravda i Duvbo.


Torpkonferensen har många bra seminarier

Den stora kristna Torpkonferensen har dragit igång. Igår deltog jag i flera seminarier om ledarskap och om islams många ansikten. Det var Ferro Mehmedovic som själv varit muslim som föreläste. Han berättade om de olika riktningarna och strömningarna inom islam. Det finns många olika grupper som tolkar koranen på olika sätt. Detta är mycket viktigt att tänka på så man inte drar alla muslimer över en kam. Ferro avslutade sitt mycket innehållsrika seminarium med att visa på ord i koranen som öppnar upp för oss kristna att frimodigt visa på Jesus Kristus som ORDET, att Gud är mäktig att göra allt vad han vill och då kan han också uppenbara Guds väsen som Jesus. Vi får frimodigt berätta för muslimerna att vi kan få visshet om att våra synder är förlåtna och att vi blir frälsta genom Guds nåd.
På kvällen satt jag i ett panelsamtal där vi svarade på folks engagerade frågor kring hur vi möter muslimer.
Arrangörerna räknar med cirka 15 000 besökare. Årets tema är I ANDENS KRAFT. Flera seminarier handlar om målmedveten bön för Sverige och fastans betydelse. Ämnen som Vem får vara med egentligen, Kärlek livet ut eller tills lusten tar slut, Kyrkan utan väggar, Att lyssna in Gud och betjäna människor samt författaren Magnus Malms seminarium Ett hjärta större än världens.
Idag ska jag besöka ett seminarium där man får lära sig hur man använder internet som t.ex bloggande på ett mer effektivt sätt att föra ut evangeliet och ha dialog med folk. På kvällen ska jag delta i ett seminarium där jag ska delge erfarenheter av att försöka nå ut till det mångkulturella samhället.
Jag mötte barnbarnen Daniel, Samuel, Nathanael och Emmanuel igår också. de hade varit på barnmöte och kom rusande mot faffa. Lille Daniel, 2 år frågade när han såg sig runt omkring fammo, fammo då? Jo, fammo kommer senare i veckan.


Seminarierna hålls på olika platser. Här är vi i SION-TÄLTET. Andra platser är matsalen på Götabro, stora matsalen på Torp, Ladan o.s.v. Deltagarna antecknade flitigt.



Efter seminariet kändes det gott med hamburgare, sallad, bröd och en dricka.



Församlingen-en resurs för ensamkommande flyktingbarn

Den kristna församlingen kan vara en resurs för ensamkommande flyktingbarn
Under de senaste två åren har det kommit många flyktingbarn till Sverige. De flesta är pojkar mellan 16-17 år. Oftast ordar Migrationsverket i samarbete med socialtjänsten ett gruppboende och varje individ får också en god man som ska hjälpa dem med det ekonomiska och företräda dem inför olika myndigheter. En god man har samma juridiska ställning som en förälder. Det utgår en ersättning från kommunens överförmyndare till dem som är god man.

Vi kan som församlingar berätta om de behov som samhället har och inspirera folk att anmäla sitt intresse.

Ensamkommande barn och ungdomar - lite statistik

Under maj 2009 anlände 146 asylsökande barn och ungdomar utan vårdnadshavare till Sverige.

Totalt under 2009 hittills har 715 ensamkommande barn och ungdomar sökt asyl i Sverige. Under 2008 kom totalt 1 510 ensamkommande barn och ungdomar. Motsvarande siffra 2007 var 1 264 och 2006 var antalet 820.

Under maj kom de största grupperna från följande länder:

Land

Antal

Somalia

65

Afghanistan

45

Irak

8

Vid slutet av månaden fanns sammanlagt 1 199 barn och ungdomar inskrivna i kommunernas boende för ensamkommande asylsökande barn

Vi kan som kristna församlingar förutom att enskilda medlemmar går in som god man, hjälpa till med allt från psykiska till mer praktiska problem. Vissa behöver enklare stöd. Någon vill ha en lektion i hur man bokar tvättid eller använd­er olika köksredskap, en annan får hjälp att skriva en meritförteckning, en tredje behöver stöd vid ett telefonsamtal till Försäkringskassan och en fjärde vill prata av sig lite. Andra har större bekymmer och kanske behöver få hjälp att hitta en professionell själavårdare. De flesta smälter snabbt in i det svenska samhället och lär sig svenska språket förvånansvärt snabbt. Det kan röra sig om sex månader. För andra är anpassningen betydligt svårare, beroende på traumatiska händelser i ursprungslandet.

Det kan handla om unga som har svårt att få ihop vardagen. De kan ha hög frånvaro i skolan eller ekonomiska svårigheter. Många flyktingungdomar hamnar i köpfällor. De tackar ja till "gratis" mobilabonnemang utanför snabbköpet, luras av telefonförsäljare att prenumerera på strumpor eller tidskrifter som låter billiga.

Meningen är att hjälpa dem att själva ta tag i sina problem. Det är så lätt att ringa åt dem till myndigheter i stället för att bara coacha. Men det är bättre att finnas bredvid och säga "blir det problem - ge luren till mig så hjälper jag dig".

När ungdomarna klagar över att de inte vågar kan man påminna dem om deras driftighet och inneboende kraft. Om de har kommit hela vägen från Afghanistan, gått över berget, skyddat sig från gerillan - då kan de klara uppgiften. Vi får uppmuntra dem och säga: Du kan visst!".

Denna termin har vi haft ungdomssamlingar då flera av de ensamkommande flyktingbarnen deltagit. De har smält in i samlingarna mycket bra och vi har tagit med dem på utflykter, grillkvällar och ungdomssamlingar i kyrkan då vi spelat biljard, pingis och sjungit och läst bibeln och samtalat om livsfrågor. De har varit mycket öppna och intresserade av att veta mer om den kristna tron.

Brev från Migrationsverkets högsta ledning

Denna vecka har jag fått brev från Migrationsminister Tobias Billström och generaldirektören för Migrationsverket Dan Eliasson. De besvarar mitt brev angående en iransk ung man som varit på flykt i 8 år allt sedan han var 16 år. Norge har två gånger försökt att utvisa honom utan att lyckas eftersom Iran inte vill ta emot sina landsmän som sökt asyl och inte självmant vill återvända. Mannen har rest mellan Norge och Sverige minst åtta gånger, men Sverige skickar honom tillbaka till Norge gång på gång. Jag ville i mitt brev få stöd för tanken att Sverige skulle göra ett avsteg från Dublinförordningen och ta upp mannens asylansökan i Sverige.
Svaret från ledningen är att några sådana avsteg inte kan göras. Dan Eliasson skriver ett trevligt och förklarande brev, men migrationsministern skriver genom sin sekreterare som vanligt ett kort intetsägande svar där han förklarar att han som minister inte kan agera i några enskilda ärenden. Jag menar att det ärende som jag beskrivit är unikt och skulle kunna vara ett exempel på hur en human rättsstat skulle kunna visa medkänsla och empati.I Norge får den unge mannen bo på ett väntemottak och han får inga pengar utan bara lite mat. Hela hans ungdom är förstörd och han har mycket starka intyg från läkare att han behöver en fast och trygg förankring i tillvaron för att kunna tillfriskna.

Gud finns! Humanisternas kampanj får mothugg


Humanisterna med Christer Sturmark i spetsen har nyligen startat en stor kampanj i Sverige under parollen "Gud finns nog inte". Med stöd av medlemmarnas donationer, bland annat från Abba-medlemmen Björn Ulvaeus, har man gjort stora annonser och ett webbtest som pekar ut att religionen har för stort inflytande i samhället. Roger Arnfjell, tidigare pingstpastor och numera egenföretagare och internetkonsult, läste om kampanjen och har nu startat en positiv kampanj för Gud.
Adressen till Roger Arnfjells blogg är
www.gudfinnsnog.nu

Låt oss sprida kännedom om denna kampanj. Skicka gärna in bönesvar och livsberättelser om gudsingripanden i ditt liv.
Du kan även sända in bidrag till mig, så ska jag förmedla till Roger Arnfjell.
bengt_sjoberg@telia.com


Tass Saada talade i Filipstad



Det kom mycket folk till mötet i Pingstkyrkan med Tass Saada.

Tass visade bilder från sitt hjälparbete. Ett dagis och skolundervisning bland annat i engelska. Som ung i Gaza växte Tass upp med hatet och han fick lära sig hantera olika vapen. Nu arbetar han för fred och försoning mellan kusinfolken judar och palestinier/araber.
Joel Sjöberg tolkar Tass.


Denna bild är från stora salen. Längst fram Ronny Axelsson från Grängesberg som sjöng flera sånger under mötet. Även lilla salen fick tas i anspråk för att kunna bereda alla sittplats.

Hälsa nya medborgare välkomna!

Jag har idag skickat denna motion till kommunfullmäktige i Filipstad


Ceremoni för invånare i Filipstads kommun som fått medborgarskap.



I flera kommuner uppmärksammas invandrare som fått medborgarskap genom en enkel ceremoni i samband med firandet av nationaldagen den 6 juni. I några kommuner gör man en utflykt för att titta på sevärdheter och intressanta kulturmiljöer m.m. Efter information om kommunen bjuds de församlade på en middag. Vid det högtidliga offentliga firandet får invandrarna ta emot ett diplom och välkomnas till kommunen.


Jag föreslår att Filipstads kommun på något sätt skall fira och hälsa nya medborgare välkomna till samhället.




Bilagor:

Ale kommun hälsade svenskar som fått svenskt medborgarskap under år 2006 välkomna till Ale kommun med en medborgarceremoni. Nio nya alebor kom på ceremonin, den yngsta var bara fem månader. Dagen började på Ale gymnasium med smörgås och kaffe. Sedan följde en guidad busstur genom Ale kommun med stopp på Vikingagården. Tillbaka på Ale gymnasium väntade en god middag, underhållning av musikskolan, samt tal och utdelning av diplom.

- Det var mycket lyckat. Vi kommer att ha det här som tradition i fortsättningen, att hälsa nya svenska medborgare välkomna till Sverige med en medborgarceremoni, säger Inga-Lill Andersson, Kommunfullmäktiges ordförande.

Nästa medborgarceremoni blir fredagen den 6 juni 2008, Sveriges nationaldag.


Emmaboda kommun har sedan 1999 uppmärksammat de nya svenskar som valt att bosätta sig i kommunen. Detta har skett inom ramen för nationaldagsfirandet hos vissa av kommunens hembygdsföreningar.

I år bjuder Vissefjärda hembygdsförening och Emmaboda kommun in till nationaldagsfirande och medborgarskapsceremoni i Vissefjärda den 6 juni 2008. Ett diplom och en mindre gåva delas ut till dem som blivit nya svenska medborgare i Emmaboda kommun under 2007 och valt att anmäla sig till ceremonin.

Medborgarskapsceremonin i nationaldagsfirandet äger rum vid Kyrkstallarna i Vissefjärda klockan 16.00.
Hembygdsföreningens nationaldagsfirande börjar vid klockan 15.00.


LÄS HUR MAN GÖR I ANDRA KOMMUNER:

Ale kommun hälsade svenskar som fått svenskt medborgarskap under år 2006 välkomna till Ale kommun med en medborgarceremoni. Nio nya alebor kom på ceremonin, den yngsta var bara fem månader. Dagen började på Ale gymnasium med smörgås och kaffe. Sedan följde en guidad busstur genom Ale kommun med stopp på Vikingagården. Tillbaka på Ale gymnasium väntade en god middag, underhållning av musikskolan, samt tal och utdelning av diplom.

- Det var mycket lyckat. Vi kommer att ha det här som tradition i fortsättningen, att hälsa nya svenska medborgare välkomna till Sverige med en medborgarceremoni, säger Inga-Lill Andersson, Kommunfullmäktiges ordförande.

Nästa medborgarceremoni blir fredagen den 6 juni 2008, Sveriges nationaldag.


Emmaboda kommun har sedan 1999 uppmärksammat de nya svenskar som valt att bosätta sig i kommunen. Detta har skett inom ramen för nationaldagsfirandet hos vissa av kommunens hembygdsföreningar.

I år bjuder Vissefjärda hembygdsförening och Emmaboda kommun in till nationaldagsfirande och medborgarskapsceremoni i Vissefjärda den 6 juni 2008. Ett diplom och en mindre gåva delas ut till dem som blivit nya svenska medborgare i Emmaboda kommun under 2007 och valt att anmäla sig till ceremonin.

Medborgarskapsceremonin i nationaldagsfirandet äger rum vid Kyrkstallarna i Vissefjärda klockan 16.00.
Hembygdsföreningens nationaldagsfirande börjar vid klockan 15.00.


Här nedan ser du bilder från välkomnande av nya medborgare i Solna.
Kommunfullmäktiges presidium välkomnar de nya svenskarna med ett välkomstbevis. Här är det Jay Hauge från USA som välkomnas av Erik Meyer (till höger), kommunfullmäktiges vice ordf.


Solnabor svenska medborgare. Ett fyrtiotal av dessa hade hörsammat inbjudan till en medborgarceremoni.


Det har blivit en tradition att Solna stad välkomnar nya svenska medborgare som bor i Solna. Detta sker vid en högtidlig ceremoni på Confidencen - Solnas egen stadsteater - under nationaldagen.
Det tillhör också traditionen att Kjerstin Dellert, teaterdirektör, primadonna och operasångerska medverkar tillsammans med någon av Confidencens stipendiater. I år var det tenoren Daniel Johansson som sjöng




Modevisning på Erikshjälpen

 


Onsdag 10 juni kl.11.30

på baksidan av butiken



                                                   Elever från Ferlinskolan visar kläder från Erikshjälpen Second Hand


Hjärtligt välkomna!


Erikshjälpen Second Hand


Tass Saada till Filipstad tisdag kl.19

http://www.kristengemenskap.nu/tass_saada.htm Om du klickar här ser du bilder på Tass Saada m.fl samt turné-plan

Hjärtligt välkomna till Pingstkyrkan i Filipstad tisdagen den 9 juni kl. 19 Arr:Kristen Gemenskap
Det blir ett unikt och säkerligen mycket intressant möte.

Tass Saada från Mellanöstern dödade för Arafat.
Idag arbetar han för fred och försoning.   Tass Saada kämpade som gerillasoldat för Arafat. Redan som sjuttonåring utförde han sitt första uppdrag. I kikarsiktet fanns PLO:s fiender. Den unge mannen blev en kallblodig mördare. Han vägrade böja sig för någon. Men en dag tvingades han kapitulera för något han aldrig hade kunnat vänta sig...   Taysir Aba Saada föddes 1951 under en tältduk i ett flyktingläger utanför Gaza. När staten Israel utropades 1948 vändes hans föräldrars komfortabla liv uppochned. De arabiska myndigheterna gav order om att de måste ge sig av och FN tryckte in deras familj på ett överfullt lastfartyg. De tranporterades till Saudiarabien.   Som sjuttonåring bestämmer sig Tass för att ansluta sig till Arafats organisation. Hans far sympatiserade med beslutet men tyckte det var för tidigt. Tass och några av hans vänner bestämde sig därför för att rymma till Fatahs huvudkvarter i Damaskus. Tass fick en ny identitet och började kallas för Jazzar, "slaktaren" Träningen var stenhård - en föreberedelse för skarp strid. Tass fick snart sitt första uppdrag som krypskytt. Det första i raden av många.   Tass blev senare Arafats personlige chaufför. Men han deltog också i flera räder mot israeliska mål och fungerade som krypskytt. Han tränade andra unga killar för gerillakrigföring och stred tillsammans med dem. På eget initiativ försökte han lönnmörda Jordaniens kronprins och i rent hat kastade han in handgranater i kristna hem.   Han övertygades senare att återvända till sin familj för ett besök. Tass far arrangerade via kontakter så att hans pass beslagtogs. Den unge krigaren kunde inte återvända till Arafats armé. Under tre år försökte Tass få myndigheterna att kasta honom ur landet. Till sist blev situationen ohållbar. Man beslöt att Tass skulle studera i utomlands. Han valde USA där han kunde bo hos en släkting.   Efter många år av hat vändes bitterhet och hat till kärlek och respekt. Det skedde när han öppnade sitt hjärta och tog emot Guds kärlek och förlåtelse genom Jesus. Förvandlingen var påtaglig. Trots att hans familj lovat att döda honom för att han övergett islam återvänder han till Mellanöstern för att möta sin familj. Ett dramatiskt möte som kunde ha slutat mycket illa. Han möter också sin forne ledare - Yassir Arafat och får berätta om sitt nya liv.   Idag jobbar Tass och hans fru för att sprida kärlek och förståelse genom humanitära insatser som förser hopp åt folket i Gaza. Tass känner en stark kärlek till araber och judar - det folk han en gång såg i kikarsiktet.   Saadas bok "Jag stred för Arafat" gavs ut på svenska i december förra året av Gospel Media. Den andra upplagan på svenska har redan tryckts.  

Nationaldagsfirande i Filipstad

Mitt tal på Nationaldagen vid Stora Torget i Filipstad den 6 juni 2009

  

Mamma skickade iväg mig till söndagsskolan och kollade att jag hade med mig min 25-öring. Vi var rätt så fattiga, men något skulle jag ha att lägga i sparbössan, till barnet från Afrika, som bockade så snällt varje gång man la i någon slant.

Ibland kom pappa hem och berättade från resor som han gjort i Turkiet, Grekland, Libanon, Pakistan och Bangladesh. Jag minns speciellt dockorna han satte fram på ett bord. De hade så vackra folkdräkter.

Engagemanget för andra länder väcktes tidigt i mitt liv. Ibland hände det också att vi tog emot besök från avlägsna länder. Planer för sykurser och införskaffandet av symaskiner diskuterades, liksom planer för läs- och skrivkurser, rullande dispensärer med sjuksköterskor och mediciner, tramporglar till kyrkor och mycket annat planlades i vårt hem. Där grundlades det internationella engagemanget. Namn som Demetriades, Petro Shimatsi, Slobodan och orter som Pinga, Walikale och Bujumbura kändes så främmande att jag tog dem gång på gång på mina läppar och upprepade dem. Nu har jag träffat invandrare i vår stad från dessa platser.


Jag är tacksam och glad för Sverige och att jag är svensk. Jag tycker absolut vi ska fira vår nationaldag och den svenska flaggan ska vi låta vaja stolt mot dunkla skyar. Jag är tacksam för friheten, freden, yttrandefriheten och våra sociala skyddsnät. Två av mina syskon är födda i Finland under andra världskriget. De växte upp med minnen om krig som fortfarande ibland skär som knivar i deras sinnen.

Jag älskar våra skogar med möjligheter att plocka bär och svamp eller att bara ta lugna promenader på stigar där folk gått och vallat sina kor, får och getter i århundraden. Jag älskar våra sjöar dit jag ofta tar med mig mina barnbarn för att fiska, eller ska jag säga försöka fiska och reda ut ihoptrassslade linor, krokar och flöten som fastnar i tallar och björkar. Jag blir alldeles lugn och fylls av ro och frid när jag någon gång besöker vårt fjällområde och står och tittar ut över milsvida fjäll, snövidder och oändliga skogar.

Visst är det viktigt att slå vakt om våra seder och traditioner, men vi måste också leva med vår tid. Vårt land har förändrats och berikats. Med den trygghet och gemenskap som vår historia och vårt gemensamma arv ger kan vi också med öppenhet, kärlek och värme möta andra människor från andra länder och kulturer. Vi kan vara med och göra en insats för dem som behöver en fristad undan våld, krig och trakasserier. I stället för att blygas och tala illa om den kristna tron, kan vi söka de äkta rötterna och få uppleva att tron på Gud betyder mycket även i vår tid. Allt är inte relativt i det postmoderna samhället. Jag hävdar att det finns absoluta värden och värderingar som ger en trygghet som gör att vi vågar möta andra värderingar och åsikter.



Jag är också glad och stolt för att vi i Sverige gått före övriga Europa när det gäller att visa solidaritet och medmänsklighet med den tredje världen. Uppväxt med det internationella engagemanget tänker jag på hur min mamma städade hos sjuka och gamla för att skicka ut pengar till olika projekt i Pakistan och på Sri Lanka. Där byggde mina bröder i samarbete med Erikshjälpen yrkesskolor och kyrkor och ordnade läs- och skrivkurser för kvinnor som annars aldrig hade en chans att komma ut utanför hemmet och tjäna egna pengar och kunna bli självständiga. Jag gick runt och sålde Erikshjälpens tidning "De sjukas vän" och jag fick träffa den blödarsjuke "farbror" Erik Nilsson som då bara var i 30-årsåldern, men som byggt upp en organisation för att hjälpa och uppmuntra alla svenska barn som var tvungna att besöka ett sjukhus eller en läkarstation.

Inte kunde jag ana att jag skulle få vara med om att starta en second handbutik i Erikshjälpens regi i Filipstad 45 år efteråt.

Vi har under de år som butiken funnits regelbundet delat ut 100 000-tals kronor varje år till barn, unga och äldre i länder som Estland, Lettland, Rumänien, Bolivia, Pakistan, Indien, Bangladesh, Sri Lanka, Nagaland, Urdmurtien samt katastrofhjälp till Cambodja, Kosovo, jordbävningsoffer i Armenien och mycket annat. Erikshjälpens motto är att förändra världen genom att ge liv åt barns drömmar. Vi verkar för att barn och familjer ges förutsättningar att genom egen drivkraft utvecklas under goda levnadsvillkor.


Nu ökar också behovet av att hjälpa och stötta ungdomar i Sverige som hamnat i arbetslöshet, människor som hamnat i utanförskap, skolbarn som inte får det stöd och den hjälp som de borde få. Jag upprörs också när jag hör om äldre som inte får komma ut fastän solen skiner och de ljumma varma vindarna smeker hud och hår i en rodnande kvällssol. Nog borde de äldre få komma ut och glädja sig. Jag förstår naturligtvis kommuner som inte får budgeten att räcka till, men jag undrar om inte några av oss skulle kunna ta ett ansvar. Att besöka någon äldre och ta dem med på en promenad, läsa en bok eller tidning och småprata en stund skulle säkert pigga upp båda parter och livet skulle bli rikare och mer meningsfullt.


Inför detta nationaldagsfirande har jag skrivit några brev till flyktingar som bott i stan ett eller fler år. Jag vill avsluta med några meningar från ett par av dessa flyktingar.



Jag kan säga att min tid som flykting i Filipstad var rolig och jag lärde mig många saker. Trots oro, ovishet och frustration inför besked från migrationsverket hade jag och mina kompisar en fantastisk period.

Vi kände oss bra och har roliga och oförglömliga minne från Filipstad och gemenskapen i kyrkan.

Jag tackar Filipstad för att ni tog emot mig, jag tackar migrationsverket för att ni bemötte mig med respekt, jag tackar Folkets Hus och mina språklärare där som lärde mig svenska med kärlek. Jag tackar vårdcentralen för att jag kunde praktisera där.

Det har gått några år sedan dess, men jag kommer att alltid minnas den här tiden  

Idag jobbar jag som läkare och gör mitt bästa för att vara en positiv individ i mitt nya land.

Tack till Sverige och hjärtliga  gratulationer på Nationaldagen!




Min tid i Filipstad var svår när man inte visste något om morgondagen. Jag är så tacksam till folket som accepterade mig och som hjälpte mig att få ett arbete. Jag kände mig hemma i Filipstad och återvänder då och då till er vackra stad för att hälsa på vänner.




Flera "nysvenskar" deltog i firandet  


Tack media för effektiv draghjälp!!!

I flera år har jag påtalat de människoovärdiga lägenheterna i "Pizzahuset" på Bronellsgatan i Filipstad. Ingenting har hänt tills helt nyligen då Värmlandsnytt ringde mig och frågade om jag visste hur asylboendena i Värmland såg ut. Jag berättade att jag tycker att det är värst i Karlskoga, men att "Pizzahuset" är mycket illa nerslitet. Senare på kvällen samma dag vällde kloakvatten upp ur en diskho när en svensk familj kom på besök för att äta hos en familj. Sen rullade det på och idag kom Migrationsverket och kommunen överens om att huset skall rivas och de asylsökande skall få bättre bostäder. Tänk att Migrationsverket "fattade mod" och vågade påtala husets stora brister när media kopplades in. Annars har det varit rätt så tyst trots att jag tog upp dett i kommunfullmäktige och gick runt mellan Filipstadsbostäder, Migrationsverket och kommunens fastighetsavdelning utan att någon ville ta ansvar. Alla bara skyllde på den andre....
Jag vill ändå framhålla till kommunens fördel att kommunen flyttat ut flera asylsökande till "vanliga" lägenheter och kommunen har renoverat liknande asyllägenheter i andra hus och gjort om till jättefina lägenheter och boenden för ensamkommande flyktingbarn. I det här fallet behövde man dock en stark påverkan från media för att reagera.

Se text från Värmlandsnytts hemsida:



Nu ska flyktingfamiljerna i det kritiserade rivningshuset på Bronellsgatan i Filipstad flytta till lägenheter med bättre standard.

Webb-tv

Asylboende i Filipstad

- Vi flyttar bort våra asylsökande till andra lägenheter i Filipstad. Vi ska lösa problemet och ta vårt ansvar, säger Jan-Olov Morén, enhetschef Migrationsverket Filipstad.
Tidigare i veckan kunde Värmlandsnytt avslöja att nio flyktingfamiljer i Filipstad bor i lägenheter i en fastighet som är i uselt skick och som egentligen skulle rivas.
Trots det hyr kommunen ut fastigheten till Migrationsverket för drygt en halv miljon kronor per år.
I dag kom Filipstadskommun och Migrationsverket överens.
- Vi har pratat om att teckna lite längre kontrakt med Migrationsverket med längre långsiktighet. Jag är nöjd, säger kommunalrådet Per Gruvberger (S).
Han menar att det inte blir några ökade kostnader för kommunen.
Nu ska flyktingarna informeras om planerna och sedan ska flytten ske så snart som möjligt


Oväntade möten

Den som har gjort en resa har alltid nåt att berätta.

I onsdags morse reste jag iväg på en längre resa i Sverige. Vi dvs min afghanske vän och jag närmade oss målet, men hade ingen anings om vägen. Min inbyggda gps funkar dåligt och platser ligger inte där jag tror att vi är på kartan. Vad göra? Jo, det stod en man vid en busshållplats. Vi stannade och frågade om han visste vägen till X-torget i Y-stadsdelen. Det visade sig att han var på väg just dit.
-Hoppa in i bilen och visa vägen, sa jag.
Mannen hoppade in och dirigerade oss genom det ena bostadområdet till det andra. Vänster, höger och höger så var vi äntligen framme.
Vi gick och tog en kopp kaffe och trodde att vi kommit till Mogadishu. De flesta pratade somaliska eller arabiska.
Efter en stund gick vi till vår mötesplats. Inne i  caféet var det trångt och livat. Plötsligt fick jag se Sassan komma emot mig glädjestrålande. Han gav mig en snabb kram och pekade och viftade med armarna. Jag tittade efter honom, men förstod på hans tecken att han skulle hämta sin bror. Efter cirka 20 minuter kom Daniel och vi satte oss ner och skrev till varandra. Vi hade inte planerat att mötas och jag hade inte en aning om att de bodde i närhheten av caféet. De hade mycket att berätta om sitt nya liv. De brukar följa med här på bloggen, så de visste redan alla nyheter om oss och Kristen Gemenskap.
De hälsar så varmt till alla i Filipstad och Värmland. De båda döva brröderna har det bra. Sassan jobbar och Daniel spelar vattenpoolo i elitserien och målar.


Efter ett tag kom det flera som bott i Filipstad, Storfors och Karlstad. Det blev kramar och hjärtliga handslag.
Efter en stund avtar sorlet i caféet och det blir nästan tyst. Plötsligt blir det full fart och många reser sig fort upp och går mot ett bord där man ställt stora påsar med bröd. Den ena familjen efter den andra tar påsar och skyndar iväg.
Några hämtar mediciner och andra får hjälp att träffa en advokat. Jag ser en lång kö ringla sig utanför byggnaden och blir imponerad av personalens ordning och organisation i kön och i rummen som är fyllda av människor i alla åldrar. Människor med otroligt dramatiska öden. Kyrkan och organisationerna som står bakom denna verksamhet gör verkligen stor nytta.
Behoven är stora. Kanske ni kan starta något liknande i era trakter, säger personalen. Ja, kanske. På vägen hem åkte vi förbi en av de entusiastiska människor som jag känner som ivrar för en mer human flykting och asylpolitik i detta land. Familjens hem låg underbart vackert och på deras gård odlades de flesta vanliga och många ovanliga grönsaker. Där fanns utrymmen, ekonomibyggnader och inhägnade områden där kaniner, höns, grisar, kor och andra djur levde omgivna av en storslagen natur. Vi fick smaka på årets första jordgubbar och äta squasch-soppa och fläskfilé med potatis och rödkål blandad med äppelmos. Verkligen gott.
Resan hem tog tid bland annat eftersom vi fick stå länge på en väg för att det skett en bussolycka. Vi kom dock lyckligt och väl hem.



Asyllägenheterna ännu en gång på TV

I Värmlandsnytt ikväll intervjuades enhetschefen på Migrationsverket i Filipstad, Jan-Olov Morén. Han krävde nu en upprustning av rivningshuset annars flyttar Migrationsverket. Han sa att verket inte ställt några krav mot kommunen. Kommunalrådet Per Gruvberger verkade irriterad över situationen med huset.
Det bör noteras att den situation som uppmärksammats inte är någon nyhet. Detta blev mycket uppmärksammat för cirka två år sedan och jag skickades som en jojo hit och dit. Det sönderrostade och mögliga badrumsskåpet "vandrade" än hit och än dit och ingen ville ta ansvar, en situation som är typisk i vårt samhälle, tyvärr.
I Värmlandsnytt rapporterades det om att Migrationsverket och kommunen skall sätta sig ner på fredag och samtala om vad de skall göra med huset och behovet av asyllägenheter i Filipstad.
För några år sedan motionerade jag i kommunfullmäktige om att de asylsökande borde bo integrerade bland svenskarna och inte klumpas ihop i förläggningar något som kommunen och Migrationsverket gått in för i rätt så stor utsträckning.
Att denna fråga är så viktig handlar för mig om människovärdet och grundvärderingen att alla människor är lika mycket värda. Att varje dag mötas av stora flagor och mögel och trasiga väggar blir som ett slag i ansiktet där den asylsökande tycker sig höra att "se så här mycket värderar vi dig och din familj".
Filipstads Tidning intervjuade mig idag. Artikeln kommer förmodligen på torsdag.

Talar fred och försoning i Mellanöstern

Idag inleds turnén med Tass Saada (Taysir Aba Saada)
Tisdagen den 9 juni kl.19 kommer han till Pingstkyrkan i Filipstad.

Länk till info. om Tass Saadas bok: http://www.gospelmedia.se/product_info.php?products_id=165

Intervju idag med Världen Idag kommer på fredag.

Dagen intervjuar på torsdag.


 

Eskilstunakuriren skriver:

http://ekuriren.se/nyheter/flen/1.375163


 

Ordföranden för Fred i Mellanöstern skriver om mötet i judiska församlingen i Göteborg:

http://fredimellanostern.wordpress.com/2009/06/02/f-d-plo-krypskytt-kommer-till-judiska-forsamlingen-i-goteborg/



Tass Saada från Mellanöstern dödade för Arafat. Idag arbetar han för fred och försoning.   Tass Saada kämpade som gerillasoldat för Arafat. Redan som sjuttonåring utförde han sitt första uppdrag. I kikarsiktet fanns PLO:s fiender. Den unge mannen blev en kallblodig mördare. Han vägrade böja sig för någon. Men en dag tvingades han kapitulera för något han aldrig hade kunnat vänta sig...  

Taysir Aba Saada föddes 1951 under en tältduk i ett flyktingläger utanför Gaza. När staten Israel utropades 1948 vändes hans föräldrars komfortabla liv uppochned. De arabiska myndigheterna gav order om att de måste ge sig av och FN tryckte in deras familj på ett överfullt lastfartyg. De tranporterades till Saudiarabien.   Som sjuttonåring bestämmer sig Tass för att ansluta sig till Arafats organisation. Hans far sympatiserade med beslutet men tyckte det var för tidigt. Tass och några av hans vänner bestämde sig därför för att rymma till Fatahs huvudkvarter i Damaskus. Tass fick en ny identitet och började kallas för Jazzar, "slaktaren" Träningen var stenhård - en föreberedelse för skarp strid. Tass fick snart sitt första uppdrag som krypskytt. Det första i raden av många.   Tass blev senare Arafats personlige chaufför. Men han deltog också i flera räder mot israeliska mål och fungerade som krypskytt. Han tränade andra unga killar för gerillakrigföring och stred tillsammans med dem. På eget initiativ försökte han lönnmörda Jordaniens kronprins och i rent hat kastade han in handgranater i kristna hem.   Han övertygades senare att återvända till sin familj för ett besök. Tass far arrangerade via kontakter så att hans pass beslagtogs. Den unge krigaren kunde inte återvända till Arafats armé. Under tre år försökte Tass få myndigheterna att kasta honom ur landet. Till sist blev situationen ohållbar. Man beslöt att Tass skulle studera i utomlands. Han valde USA där han kunde bo hos en släkting.   Efter många år av hat vändes bitterhet och hat till kärlek och respekt. Det skedde när han öppnade sitt hjärta och tog emot Guds kärlek och förlåtelse genom Jesus. Förvandlingen var påtaglig. Trots att hans familj lovat att döda honom för att han övergett islam återvänder han till Mellanöstern för att möta sin familj. Ett dramatiskt möte som kunde ha slutat mycket illa. Han möter också sin forne ledare - Yassir Arafat och får berätta om sitt nya liv.   Idag jobbar Tass och hans fru för att sprida kärlek och förståelse genom humanitära insatser som förser hopp åt folket i Gaza. Tass känner en stark kärlek till araber och judar - det folk han en gång såg i kikarsiktet.   Saadas bok "Jag stred för Arafat" gavs ut på svenska i december förra året av Gospel Media. Den andra upplagan på svenska har redan tryckts.  




Asylsökande är nu svensk läkare

Inför det tal som jag ska hålla på Nationaldagen har jag skrivit till ett 10-tal av de flyktingar som jag hjälpt under tiden som de bodde i Filipstad. Flera har skuickat hälsningar till vårt nationaldagsfirande. Så här skriver Tony som kommer från Afghanaistan och som nu jobbar som läkare.

"Jag kan säga att min tid som flykting i Filipstad var rolig och jag lärde mig många saker. Trots oro, ovishet och frustration inför besked från migrationsverket hade jag och mina kompisar en fantastisk period.

Vi kände oss bra och har roliga och oförglömliga minnen från Filipstad och gemenskapen i Kristen Gemenskap.

Jag tackar Filipstad för att ni tog emot mig, jag tackar migrationsverket för att ni bemötte mig med respekt, jag tackar Folkets Hus och mina språklärare där som lärde mig svenska med kärlek. Jag tackar vårdcentralen för att jag kunde praktisera där.

Det har gått några år sedan dess, men jag kommer alltid att minnas den här tiden  

Idag jobbar jag som läkare och gör mitt bästa för att vara en positiv individ i mitt nya land.

Tack Sverige och gratulationer på Nationaldagen!

 
Foto Ruth Sidblad, Västervik


RSS 2.0