Igår kom ett chockerande besked. En situation uppstod som krävde en snabb åtgärd och förändring. Det var kväll och vi skulle precis gå och lägga oss. Den första reaktionen var att gå upp i varv och söka lösningar trots den sena timmen, men plötsligt kom ett lugn över hela mig. Jag skrev ner namnet på tre personer på en lapp och gick och lade mig. Sov gott och vaknade och åt frukost. Skrev avslutningen på en överklagan till Migrationsverket och for ner till "posten" för att skicka iväg brevet till Migrationsverket.

I postkön stod mannen vars namn jag skrivit ner kvällen innan. Jag frågade om han hade tre minuter och jag framförde min fråga. Omedelbart fick jag ett jakande svar som senare bekräftades av ytterligare ett samtal.
Det var bara att sätta igång och förbereda för förändringen.

Några timmar senare satt vi alla i en lastbil och var på väg bort från Värmland.
Vid ankomsten på den nya orten väntade en man som välkomnande visade oss till rätta.
Kanske blir det som hände idag ett kapitel i en bok. "Han där uppe" måste ha planerat denna dag. Nu är jag bara trött och glad och vet att Gud välsignar, visar på nya vägar, leder och hjälper och styrker oss då vi ger Honom vår tro och tillit. Tack!

Även i år hade jag glädjen att få vara med på Jesusmanifestationen i Stockholm. Det är en fantastisk upplevelse. Vilken atmosfär! Vilken gemenskap! Vilken glädje att få stå upp för Jesus tillsammans med kristna från hela Sverige.
Ibland hör jag folk kommentera att de inte ska åka på något sånt eftersom de inte tycker om den och den kyrkan. Borde man inte kunna bortse från olikheter och göra gemensam sak med alla dem som älskar Jesus och har en ärlig vilja att följa Jesus utifrån den förståelse man har av Bibeln.
Jag kände en underbar närvaro av Gud där jag rörde mig omkring Kungsträdgården efter att ha deltagit i morgonbönemötet i Filadelfiakyrkan. Efter en kopp kaffe utanför min barndoms kyrka var jag redo att gå till Gospel Media monter där jag tillsammans med sönerna och min bror Stanley (som efter gudstjänsten signerade sin memoarbok) sålde böcker och samtalade med människor.
Gudstjänsten i Kungsträdgården var koncentrerad och fokus var hela tiden på den relation som vi kan ha med Jesus. Det var underbar sång och lovsång. Min systerdotters son Kevin spelade trummor och Daniel Viklund ledde en grupp sångare från Frälsningsarmén.
Roligt att olika böneinitiativ och manifestationer sprider sig till andra städer och länder.
Glädjande att barnen fick ta del i festen och att det ordnades med aktivitteter för dem också. Vårt barnbarn Samuel var med hela dagen och han fick åka tunnelbana med mig vilket var premiär för honom. Han var så glad för den Sportbibel som han fick under dagen.
Du kan läsa både i Dagen www.dagen.se och Världen Idag www.varldenidag.se om Jesusmanifestationen.

Här är ett par kort från förra årets manifestation. Jag glömde batterier till kameran i år.

Jesus-troende i Kungsträdgården






Arabisk grupp som vittnade om Jesus på Stortorget



Kristna på Medborgarplatsen sjöng och berättade vad Jesus betyder för dem. Alla kort är från föregående år.

Gång på gång får jag frågan hur man som en vanlig medmänniska kan hjälpa en flykting. Jag brukar svara att det är just genom att vara medmänniska och stödperson som du ger den bästa hjälpen.

Den asylsökande behöver någon att prata med, någon som har tid att lyssna och vara ett bollplank. Ibland får vi följa med till sjukhuset, advokaten, skolan, banken eller tandläkaren. Det är inte lätt att hitta rätt alla gånger och då kan man följa med och visa vägen den första gången, men vi bör se till att vi inte tar över den asylsökandes egna ansvar. Har de kunnat ta sig hit från avlägsna länder är det viktigt att vi inte passiviserar dessa människor utan uppmuntrar dem att ta tag i sin vardag och de utmaningar som de möter.

När den asylsökande har en advokat kan man hjälpa till att få fram aktuella rapporter från olika NGO-organisationer och bevaka nyheter från den asylsökandes land.

När det kommer en kallelse till återvändarsamtal kan det vara livsviktigt att följa med till Migrationsverkets handläggare och ta reda på hur återresan planerats och om det går att lämna in en ny ansökan om verkställighetshinder. Kan man hjälpa personen om utvisningen genomförs? Hur kan man få kontakt med till exempel Röda Korset eller någon annan NGO-organisation i den asylsökandes hemland?

Många gånger har jag förvånats över hur annorlunda tjänstemän och handläggare agerar då det finns någon svensk som följer med. Då går det plötsligt så lätt att ordna fram det där intyget, sjukjournalen och remissen till psykologen som vår vän förgäves försökt att få komma till i flera månader.

I vår önskan att hjälpa en flykting kan vi skriva en vädjan. Det är ett personligt brev där du berättar om din vänskap med den asylsökande. Du berättar vilken anknytning hon fått och hur väl barnen smält in i skolan. Du kanske berättar hur den asylsökande familjen kommer på föreningens möten och hur de brukar hjälpa till. Många asylsökande som jag har kontakt med hjälper till i kyrkornas second hand-butiker och är med och tar ansvar i kyrkan för olika verksamheter. Där lär de sig prata svenska och de får vänner och blir hembjudna till svenskar, vilket annars är mycket ovanligt. Till kyrkorna kommer asylsökande som är intresserade av kristen tro. Det är viktigt att någon från kyrkan skriver väl underbyggda intyg om den asylsökandes väg till en tro, dop och vidare undervisning. Hur har undervisningen gått till? Har man kanske gått en Alpha-kurs eller deltagit i någon annan studiecirkel? Går personen regelbundet i kyrkan och hjälper han till i kyrkan på något sätt? Lever man ut sin tro och försöker man sprida den till andra? Viktiga fakta som kan visa att den asylsökandes intresse är varaktigt och ärligt menat.

Jag har kontakt med kvinnojourer och organisationer som hjälper kvinnor som är utsatta för den så kallade hederskulturen. Terrafem har flera gånger varit till stor hjälp och avlastning och de har hjälpt kvinnorna att förstå att de inte är ensamma i sina svåra upplevelser.

Bör man ställa upp och gömma en flykting? Är det olagligt och straffbart? Detta är frågor som jag också ofta möter. Det är definitivt ingenting som man kan svara generellt på. Att gömma någon är civil olydnad och alltså inte straffbart och kriminellt förutsatt att den man inte gömmer begått någon brottslig handling. Jag anser att man kan gömma människor i avvaktan på att få fram handlingar eller något annat som leder fram till en lösning. Att bara gömma människor år ut och år in är bara nedbrytande och oerhört psykiskt påfrestande.

Jag upplever även att man ibland gömmer personer för snabbt. Det är bättre att invänta sista beslutet och delta i återvändandesamtalet och se hur Migrationsverket lyckas få fram resehandlingar och ID-handlingar som t.ex. pass. I en dialog med MV och ibland med polisen kan man invänta olika steg i processen och kanske skriva en ny ansökan om verkställighetshinder om det inträffar dramatiska förändringar i hemlandet eller med den asylsökande. I möjligaste mån bör man uppmana de asylsökande att samarbeta med MV:s handläggare, annars överlämnar de ärendet till polisen för verkställighet. Många gånger har vi lyckats hitta andra lösningar.

 

Det finns många andra sätt som vi kan hjälpa. Vår medmänsklighet och kärlek hittar idéer och finner möjligheter. Ibland kan en namninsamling, ett upprop eller en manifestation betyda en hel del. Vårt engagemang behöver ibland större insatser där vi får uppleva glädjen och styrkan av att vara många som drar åt samma håll och på så sätt är med och förändrar lagar och praxis.

 

 

 

 

 

 

Jag tycker om att spela och sjunga. När våra barn var yngre spelade vi in flera kassetter och reste runt i kyrkor och spelade och sjöng. Josef spelade fiol och synth. Johannes gitarr och Joel trummor. Min fru spelar gitarr och jag piano och gitarr. När barnbarnen kommer på besök går de ofta in till pianot och klinkar. Pianot har jag fått ärva av min mor. Det är så roligt att höra vårt äldsta barnbarn, Emanuel spela och improvisera på pianot som en gång stått i sångarfursten Einar Ekbergs hem. Emanuel är musikalisk och spelar även fiol som sin far.

Nu närmar sig skolavslutningar och sommarens stora kristna konferenser. Jag har ofta tänkt vilken mäktig sång det borde bli när så många människor samlas. Filipstads kyrka fylls flera gånger avslutningsdagen, men det är väldigt få som sjunger med i sångerna. Om jag klämmer i på Den blomstertid nu kommer, tittar folk på mig som om jag kom från en annan planet. Då tänker jag att det kanske borde vara bättre sång på stora konferenser som t.ex. Torpkonferensen. Men nej, även där sitter folk oftast och tittar rakt fram medan lovsångsbandet eller orkestern med försångare försöker få igång publiken. Alla har tillgång till texten som finns på stora monitorer runt om i lokalen.

Jag förstår faktiskt inte varför inte fler är engagerade i sången. Det krävs ju ingent Vg i sång för att få häva upp sin stämma i ladan på Torp. Tycker man inte om sångvalet? Är det okända melodier? För mycket eller för lite lovsång/psalmer? Ibland är det enkla körer/lovsånger som upprepas flera gånger, så man borde hinna lära sig melodin.

Över huvud taget borde man se mer av engagemang. Om man inte kan sjunga skulle man väl kunna ge sig mer hän i lovsången/lovprisningen genom att be till Gud under lovsångsdelen. Man kan lyfta sina händer mot himlen och prisa och tacka Herren för fred, frihet, mat, kläder och allt gott vi får ta del av. Man kan fyllas av tacksamhet och glädje över all bra undervisning man får i gudstjänster, på seminarier och bibelstudier.

På fotbollsmatcher kan man ibland höra mäktig sång. Jag tror att England är det bästa exemplet på kraftig, engagerad och mäktig allsång. Jag kollade med en kollega på skolan en gång och frågade hur det är i England i kyrkorna. Han påstod att man sjunger av hjärtans lust i såväl kyrkor som på fotboll.

Inför årets konferenser och skolavslutningar hoppas jag få höra och uppleva lite mer engagemang. Vi skulle alla inspireras mer och vi vågade höja våra röster och ta del i sången.



Emanuel spelar fiol på julfest i Salemkyrkan i Mullhyttan

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=260736

DAGEN skriver idag om de hungerstrejkande iranierna i Göteborg som vill uppmärksamma det faktum att iranier som själva inte vill återvända inte kan utvisas till Iran. De får heller inte uppehållstillstånd utan hamnar ofta i INGENMANSLAND, ett fruktansvärt tillstånd där många befinner sig år efter år. Jag vet om iranier som väntat i 9, 10, ja ända upp till 12 år utan att vare sig få jobba, studera eller lämna väntans psykiska påfrestningar och malande oro.

I vissa ärenden har MV utövat påtryckningar för att iranierna själva skall vilja återvända. Det värsta jag varit med om som juridiskt ombud för iranier är när man satte ner bidraget och hotade att ta ifrån den lilla familjens lägenhet eftersom föräldrarna var inlagda på psykiatrisk klinik. De flesta iranier med laga kraftvunna utvisningsbeslut har sänkta bidrag för att MV verkar vilja svälta ut dem.

I några fall har vi lyckats lösa situationen genom att man hittat ett arbete och kunnat söka uppehållstillstånd från ett annat land för att få tillfälligt (TUT) uppehållstillstånd som sedan kan förlängas om arbetet finns kvar efter två år.

Iranierna i Göteborg verkar vilja få ett kollektivt beslut att de skall få PUT i den situation som råder. MV vill inte ge såna generella löften eftersom det då kan framstå som om alla iranier som tar sig till Sverige automatiskt skulle få stanna här. Jag har i flera år kontaktat den ene chefen efter den andre för att om möjligt få klara besked om den praxis som råder. Jag har statistik på hur många iranier som utvisats och ser då att det handlar främst om såna som själva önskat åka hem.

Regeln att man får en ny prövning fyra år efter sista beslut i högsta instans skapar tro och hopp, men resulterar ofta i en ny tröttsam och oroande process. MEN under den nya processen har man ju chans att få ett jobb och slipper då att söka arbetstillstånd från ett land utanför Sverige.

Idag hade vi folk från Azerbajdzjan, Iran, Eritrea, Uganda, Algeriet, Finland, Holland, Colombia, Nigeria och all tycktews trivas.



Björn Magnusson sjöng två egna sånger och önskesången Like a bridge over trouble water.




Alla rymdes inte i lilla salen trots att vi ordnat med extra bord och stolar där.
Men de som satt i stora salen fick också kanelbullar och chokladrutor och fick lyssna
till allsång, solo, duett, vittnesbörd och när Eva berättade om det positiva som händer
i vårt barn- och ungdomsarbete i Hällefors. 



Här har Maud lille Emanuel knät.

Tisdagen den 21 juni klockan 13.45-14.45 ska jag intervjuas på Torpkonferensen. Samlingen hålls i MATSALEN på Torp.

Torpkonferensen samlar flera tusen besökare varje dag 20-26 juni.
Det är aktiviteter för barn, tonåringar, konserter, seminarier, gudstjänster och bibelstudier och mycket, mycket annat. De största samlingarna hålls i LADAN, men det finns även tält och olika samlingssalar. En del seminarier hålls på den närliggande gården Götabro som är en kursgård ägd av samfundet Evangeliska Frikyrkan.
 
I programhäftet har det smugit in ett litet fel. Jag har tre söner. Jag har ibland skrivit på Facebook att vår "extradotter" varit på besök. Det är en före detta flyktingflicka/asylsökande flicka som vi hjälpt på olika sätt, därav kanske missförståndet.

Du kan titta på hela programmet på http://www.torpkonferensen.nu/viewNavMenu.do?menuID=49&calendarWeek=25&calendarYear=2011&category=43

Min bror Stanley skickade en kort hälsning på Facebook till alla i Webbkyrkan. Jag tar mig friheten att lägga in hans allvarliga hälsning här på bloggen. Han hade förmånen att predika för tusentals människor som inte låter sig skrämmas av motståndare till kristen tro.

Hemma från Sulawesi - en ö i Indonesien. 70.000 gick genom staden och mer ön 25.000 lyssnade på en stadion. I Jakarta hittades en bomb vid kyrkporten på Påskdagen, 140 kilo stor! En muslimsk ledare försvarade de kristna. Två dagar senare kom ett paket. Två poliser öppnade och fick händer och armar bortsprängda, Vittnesbörden om hur 4000 kristna dödades är ofattbara. Jag lyssnade i tårar.

Vid en samling fick de berätta som nu når dem som aldrig hört evangelium. En man och hustru finns i en region där de är helt ensamma som kristna. De har en minderårig son. Ingen ger dem något. Alla vill fördriva dem. Men de stannar. De har inget underhåll och söker sin mat genom att leta efter rötter och grönt i skogen. En dag hade lillpojken sagt till sin pappa; "Tänk om jag fick en skål med ris, bara en gång...". Föräldrarna svarade att de ville be att Gud skulle ordna det. Två dagar senare kom en muslim till pojken med en skål med ris... det var ett mirakel för dem.

Nu ser vi fram emot JESUSMANIFESTATIONEN den 21 maj i STOCKHOLM

Utsikt från Kvarnbron strax utanför muséet Kvarnen.




Skillerälven. Gångväg till ICA Kvantum. I närheten ligger Bergsskolan som är en stor tillgång för Filipstad, Bergslagen och skulle jag säga för hela Sverige.

Idag lastade Erikshjälpens personal och frivilliga 725 säckar kläder till Lettland. Vi skickade även med 26 kartonger med sjukvårdsmaterial, en tandläkarstol, en rollator och cirka 40 par kryckor.
Här några kort från idag.



Denna stora lastbil blev nästan helt full-lastad.
Tack alla som hjälpte till!

Tjänaren om Vad säger BIBELN om helgon och saligförklaring?:

Var står det i den heliga Skrift att endast det som står i den heliga Skrift ska gälla/ha stöd?

Med andra ord, Hur motiverar du Bibliskt att allt teologiskt ska ha stöd i Bibeln?

Hälsningar/Tjänaren

Svar av Bengt:
I vår församling och i mitt liv vill vi bygga allt på Guds ord, Bibeln.
Jag vet att katolska kyrkan anser att traditionen och Bibeln är Guds ord, men där skiljer sig våra åsikter radikalt.

Om man i teologin (som betyder läran om Gud) ska baka in människors olika åsikter hamnar vi lätt snett.

Så här skriver min vän Åke:

Matteus 5 : 1 - 11. v.8. saliga är de renhjärtade.

Hur blir man renhjärtad ? Apg. 13 : 38 - 39. Den som tar emot syndernas förlåtelse

genom tron på Jesus Kristus förklaras rättfärdig inför Gud i Kristus Jesus, och är

man rättfärdigt så är man renad från all orättfärdighet och RENHJÄRTAD och för-

klarad SALIG ! 1 Joh. 1 : 9. Förlåten och renad från all orättfärdighet, och därmed

förklarad rättfärdig inför Gud och därmed förklarad renhjärtad och Salig.

Läs också Upp. 19 : 7 - 9. 22 : 14.

Genom vad Jesus har gjort för oss kan vi alla alltså få syndernas förlåtelse och bli rättfärdiga och vi får fröjdas, vara glada och saliga. Halleluja!

I helgen har min fru och jag haft besök av Ofelia Namazova som bodde här i Filipstad i flera år medan familjen väntade och väntade på uppehållstillstånd. Nästan ett år gömde de sig, men Ofelia hade hela tiden kontakt med sin skola här i stan. I samband med att gömda familjer fick amnesti 2005 fick också Ofelia, henns bror och föräldrar det efterlängtade permanenta uppehållstillståndet.

Ofelia och henns pojkvän tyckte det var roligt att besöka olika platser i Filipstad där familjen bodde, arbetade, studerade och hade vänner. Idag är Ofelia jurist och engagerad i Kristdemokraterna och ungdomsförbundet KDU där Ofelia är talesperson i asyl- och migrationsfrågor. Hon studerar internationell rätt i ett barnperspektiv. Vi hade mycket intressanta samtal om tider som varit , men också samtal om engagemang idag som rör barn i asylprocessen, apatiskt sjuka barn och svårt traumatiserade föräldrar.

Paret hann med att besöka Erikshjälpen där Ofelia jobbat i flera år. Det var många som kände igen henne och önskade henne lycka och framgång i fortsättningen.
Här några kort från Valborgsmässoaftonen då vi besökte Munkebergs hembygdsgård där kommunens näringslivschef Agnbeta Svensson talade. Brasan spydde ut svart rök och det var rätt så kyligt så vi promenerade rätt så snart hem för fortsatta samtal och gott kvällste med mackor.