GOTT NYTT ÅR!

Minibussen är hämtad och står på gården. Snart ska vi samlas för att åka till vår kyrka i Hällefors. Där står borden dukade och vi är ett 30-tal personer som ska möta det nya året tillsammans. Det blir festligt och en härlig gemenskap då vi alla bidrar på olika sätt med sång, musik, dikter, pjäser, lekar, tävlingar, filmer och en andakt.
Jag kommer att berätta om några av årets höjdpunkter bland annat dagen då jag fyllde en minibuss med flyktingar som varit mycket länge i Sverige utan att ha fått uppehållstillstånd. Dagen då jag skjutsade dem till Migrationsverket i Örebro kommer för alltid att framstå som ett mirakel. ALLA fick permanent uppehållstillstånd direkt utskrivet den dagen. Det som avgjorde saken var förmodligen barnen som kunde svara så bra på alla frågor och berätta om den svenska skolan och hur de anpassat sig till Sverige.
Jag kommer också berätta ikväll om något som jag gjort de senaste dagarna. En grupp människor i ett land långt borta har bestämt sig för att bli kristna. Jag har förmedlat kontakter till en pastor och en kyrka i landet. Gruppen har haft samtal med en av de flyktingar som jag hjälpt och som i sin tur haft vänner i landet de kommer ifrån. Gruppen är så trött på våld och krig och söker efter FRIDSFURSTEN JESUS. De har sett kärleken hos de kristna och längtar så efter att få lära känna en kärleksfull Gud.
Jag säger inte att det enbart är kristna som är kärleksfulla. Humanister, buddister, muslimer och "vanliga" svenskar m.fl visar också ofta stor kärlek, men SÅ ÄLSKADE GUD VÄRLDEN ATT HAN GAV OSS SIN ENFÖDDE SON, PÅ DET ATT VAR OCH EN SOM TROR PÅ HONOM INTE SKALL FÖRGÅS UTAN HA EVIGT LIV. Guds utgivande kärlek är så stor och den räcker till för alla!

Tankar inför 2009

Det är helt uppenbart att vi går mot den här tidens avslutning. Läs bibeln och följ med i nyhetsflödet. Ta del av andra nyhetskällor än de svenska ensidiga nyheterna som oftast speglar t.ex. krisen i Mellersta Östern ur enbart ett perspektiv.
Gå gärna in på tidningen Dagens hemsida och läs om Gaza och Israel. Bibeln talar om att i den yttersta tiden kommer alla länder att vända sig emot Israel. Bibeln talar om fruktansvärda krig, men hur Jesus kommer att uppenbara sig för hela världen. När allt ser totalt hopplöst ut för Israel kommer de att upptäcka att Jesus är Messias.

Om svensk kristenhet skall överleva måste vi nå ut till vanligt folk. I söndags talade jag om detta i kyrkan. Att nå ungdomar genom pannkakskyrka eller som vi brukar göra; gå ut med Bullgerillan och bjuda ungdomar på bullar, saft och kaffe och prata. Vi behöver anordna dialogkvällar och alfha-kurser då vi sitter ner i skön gemenskap och låter folk få ställa alla slags frågor om kristen tro och livsfrågor. Vi behöver inbjuda till café-möten och odla vänskapsband, dela vår tro i vardagen samtidigt som vi sprider böcker och tidningar till dem som vi har en relation till.

Varje församling behöver satsa mycket på barn och ungdomar. Många är så vilsa och hungriga efter någon som visar kärlek och bryr sig om deras situation. Våra hemgrupper (basgrupper) har en viktig funktion i målmedveten bönegemenskap, samtal och relationsbyggande samvaro.
Vår second handbutik är en mycklet viktig del i hela vår församlings arbete. Vi odlar arbetsgemenskap tillsammans med varandra och är öppna för att ta emot folk från olika myndigheter och organisationer. I början av januari tar vi emot två nya personer bland annat en man från Migrationsverket.
 Vi får många kontakter med folk när butiken är öppen. När vi är ute på hämtningar och utkörningar får vi många fina samtal. Barnen och människorna i de länder dit vi skickar pengar, kläder och skor blir välsignade. Genom den vinst som också kommer församlingen till del kan vi också hjälpa människor i länder som Pakistan, Bolivia, Bangla Desh, Nagaland, Lettland, Urdmurtien, Indien och Sri Lanka. Vi kan också hjälpa flyktingar och svenskar som hamnat utanför samhällets olika skyddsnät.

Genom de kontakter som församlingen har, får vi vara med och leda nya människor fram till kristen tro. I dagarna har jag fått kontakt med folk i länder långt bort från Sverige. Genom kontakters kontakter har en längtan efter att bli kristen vuxit sig starkare och starkare. Nu sitter jag och försöker hitta kyrkor i dessa länder för att förmedla kontakter. I några länder innebär det livsfara att konvertera till kristen tro och därför måste vi förmedla dessa vänkontakter med stor försiktighet.

Jag sörjer över att en del människor har så lite av målmedvetenhet och så liten uthållighet. När vi för något år sedan fick möjlighet att hyra Pingstkyrkan i Filipstad var det många nya människor som kom till mötena och bönesamlingarna. Vi hade ju tidigare samlingarna i Filipstad på Erikshjälpens café eller på Folkets Hus. Många sa att om vi bara fick en egen kyrkolokal också i Filipstad (som vi har Betel i Hällefors) så skulle det bli fart i verksamheten. Ja, det höll i sig i en eller två månader. Sen minskade antalet deltagare markant. En del människor är ständigt ute och söker efter häftiga upplevelser, häftiga predikanter och spektakulära gudstjänster. Kanske att man skulle ägna mer tid åt att gräva sig en egen brunn att hämta det friska vattnet ifrån, jag menar ägna tid åt den egna andakten och uppbyggelsen. 

Inför det nya året önskar jag se mer av överlåtelse till Jesus Kristus och Guds församling. Jag söker efter ledare för olika uppgifter och efter folk som är villiga att ställa sina liv till förfogande för att bygga upp det som Gud vill göra i våra bygder. Gud vill ge folket i Filipstad och Hällefors framtidstro, mening och ett hopp mitt i en mörk och hopplös tid. Jag är helt övertygad om att vi kan få se kyrkorna fyllas av folk. Att vi kan få se hur de andliga gåvorna får ge liv i gudstjänsterna och människor får uppleva helande till ande, själ och kropp. Folk skall bli upprättade och få se hur deras trasiga liv helas, relationer helas och familjer i kris får uppleva frid och harmoni. Barnen blir trygga och funkar bättre i skolan och bland kompisar.

Inför 2009 kommer vi att sats mer på att visa Jesusfilmen på olika språk och dela vår tro på ett naturligt sätt med folk som vi möter. Vi tackar Gud för det år som snart är slut och ber om kraft, vishet och nåd inför 2009. Herre, ta det vi har och använd och välsigna det och föröka det så att Ditt rike växer i vår region.

Har du frågor om kristen tro skriv gärna till församlingen via:
bengt_sjoberg@telia.com

Vill du hjälpa mig att sprida kunskap till Migrationsverket, Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen om konvertiters behov av skydd får du gärna skicka en gåva. Boken HEMLIG FRIHET kostar 150 kronor. Den skickar jag till olika handläggare tillsammans med annan litteratur för att de skall förstå hur farligt det är att avvisa dem som gjort en ärlig konvertering till kristen tro. Skriv en rad så skall du få gironummer att sätta in pengarna.

Jag önskar Er alla ett GOTT NYTT ÅR!!!

Alisa heter hon

Igår och idag har vi haft många barnbarn hos oss. De har alla varit så snälla, trevliga och skötsamma. Farfar och farmor har fått så många goda kramar.
Idag kom Joel och Shkurte med dottern Andrea. Joel ville att Andrea skulle berätta vad lillasyster ska heta, men Andrea var till en början mer intresserad av att veta om det fanns några julklappar under granen. När hon sprungit ner i källaren och kollat kom hon upp för trappan och vi började en gissningslek. Vi gissade och gissade, men alla namn var fel. Till sist fick pappa Joel berätta att de stannat för ALISA. Hon är redan en liten personlighet som trivdes både i farmors och farfars knä. Hon log till och med och vi fick ögonkontakt. I alla fall inbillar jag mig det.






Andrea fick en docka i julkapp som skriker så fort hon inte får nappen. Det gäller att nappen inte kommer bort.

GOD JUL!

Det är julaftons morgon. Min bror Stanley ringde tidigt och önskade god jul. Han har nyligen kommit hem från Indonesien. Vi syskon brukar ringa varandra på julafton. Jag har också tre systrar som heter Ann-Marie, Runa och Siw.
Idag kommer vår äldste son Josef hem till oss och firar jul. Hans fru heter Maria och de har fyra söner. Tänk att fira jul med Josef och Maria. Det låter väl bibliskt.

Jag ska snart laga Janssons frestelse. Det brukar vara en av mina uppgifter. 
Maud och jag gav oss själva en julklapp igår eftermiddag. Vi satte på centralvärmen och öppnade dörrarna till alla rum. Annars sparar vi på energin genom att bara vistas i en del rum, men under julhelgen behövs utrymme. Mysfaktorn är stor idag jämfört med den värme som luftvärmepumpen har lyckats förmedla. Idag kan jag också sitta och spela piano i "finrummet". Pianot blir lite ostämt på grund av att det fått stå i kylan.

Igår var jag ute med julgrupper till några av församlingens äldre medlemmar. Det var en trevlig dag och mycket givande att få sitta ner och hinna prata lite mer med dem som man vanligtvis bara hinner prata lite grand med i samband med kyrkkaffet. 


Här är vår kyrka, Betel i Hällefors. Jag var in och åt en hamburgare i kyrkan innan jag drog vidare till några äldre medlemmar.

Mina tankar går idag till flera av flyktingarna som jag engagerat mig för. Flera av dem lever i ständig fruktan. En ung pojke har gått in i en psykos och ser och hör saker som absolut inte finns i verkligheten. Han är just nu intagen på sjukhus. Jag ska ringa på patienttelefonen och försöka uppmuntra honom. Jag tänker också på I som går och väntar på att polisen ska komma och prata med honom om utvisningen. När jag var med honom i sommar till polisen sa de att de skulle skicka en kallelse för återvändandesamtal inom en månad. Nu har det gått sex månader. Han får inga pengar och lever sedan ett och ett halvt år på 0 kronor/månaden. Hans fru har en inkomst långt under existensminimum. 
Jag tänker också idag på hur det gick för den avvisade gravida kvinnan Sazgar och hennes man Ardeshir. Vi har ännu inte fått någon rapport om hur avvisningen gick till och om de kom fram till Irak.

Till sist ett litet minne från julafton när jag var fem eller sex år. Vi bodde i Duvbo villasamhälle i Sundbyberg. Morfar och mormor bodde på nedre botten. De två övriga våningarna huserade vi i. Det var mina systrar och mamma och jag. Min pappa var ofta ute på resor och när han var hemma satt han ofta i flera månader och skrev på sina böcker och artiklar. Även Kjell och Stanley hade börjat resa runt i Sverige för att predika och ha kampanjer. Nu var alla hemma och hade tid att umgås. När det blev dags för julklapssutdelning efter att pappa läst Julevangeliet och vi sjungit några sånger till mamma Helgas pianospel, kom tomten. Jag blev så rädd och förstod inte alls att det var Stanley som var tomte. Jag började gråta och vågade inte sitta med de andra kring julgranen. Då tog Kjell hand om mig. Han tog fram ett paket och jag fick gissa vad det var. Han öppnade lite på paketet och bad mig blunda. Sen tog han lövsågens blad och strök dem mot min hand. Jag skulle gissa vad det var. När jag sen tog fram lövsågen och skulle börja såga de olika figurerna glömde jag bort att vara rädd för tomten. Stanley kom och visade tomtemasken och förklarade, men jag tittade bara förskräckt på masken. Det var sista julen som vi hade någon tomte. Stanley var då 17 år och hade redan då kostym och vit skjorta med slips.

Jag önskar alla bloggläsare en fridfull och trevlig jul!

Finns det rum för en nyfödd kusin till Jesus?

Julevangeliet berättar om Jesu födelse. Maria och Josef letade efter en plats att föda Jesusbarnet. Hotell och härbärgen var överfulla och den enda plats som man kunde erbjuda var ett stall eller en grotta där djuren höll till.
På denna lilla enkla plats föddes Konungarnas Konung, vår Frälsare Jesus.

Mina tankar går idag till en palestinsk familj som nyligen fått sitt tredje barn här i Sverige. Jag har skrivit flera gånger om Ayman som jobbar som föreståndare på Erikshjälpen i Dala-Järna. De har bott här i sex år. Pappa Ayman kom och arbetade i vår butik här i Filipstad. När föreståndaren slutade i Dala-Järna fick Ayman rycka in. Familjens lilla flicka Lina har så här dagarna före jul nekats uppehållstillstånd i Sverige. Vid ett återvändande riskerar hennes föräldrar att dödas konstaterar Migrationsverket. Ändå skriver de några rader längre ner i sitt beslut att det med tanke på barnets bästa ändå är bäst att hon utvisas tillsammans med sina föräldrar. Det finns inte plats för henne i Sverige.

Det blir allt kallare i Sverige. Jag tänker inte på Celsius eller Farenheit utan på empatin och kärleken mellan människorna. Svenska myndigheter stöter bort fridsbudskapet genom Jesus. Här ska enbart förnuft, vetenskap, kommersialism och kapitalism gälla. I finanskrisens kalla klimat då BNP och tillväxtindex hotas måste vi tänka på oss själva och kan inte ge plats för ett litet barn. Ett barn av Abrahams folk, det folk som Gud rikligt välsignat. Visst borde det finnas plats för lilla Lina i Sverige när hennes syskon anpassat sig till Sverige och när pappa Ayman försörjer hela familjen. Ayman har låtit skattskriva sig på Skattekontoret och betalar själv sin och familjens hyra. Han är omtyckt i det lilla samhället i Västerdalarna och Erikshjälpens butik och café betyder mycket för bygden och dess sammanhållning.

Jag är helt övertygad om att Gud älskar palestinier, araber och judar lika mycket som svenskar. Det måste finnas plats för dem i vårt land.

Hos svenskarna tänds lyktor, stjärnor och hemtrevliga ljus. Kanske kommer det någon och knackar på deras dörr och vill in och smaka på julens goda gemenskap. Det börjar blåsa ute och temperaturen stiger flera grader över noll. En varm vind drar in över Sverige.

Migrationsverket och de kristna i Mellanöstern

Tidningen DAGEN skriver idag om detta ämne. Jag har gjort följande kommentar på artikeln som kan läsas om du klickar på länken nedan.

Sverige kan naturligtvis inte ta emot alla kristna från Mellanöstern, men vi har många som varit här i flera år och som inte tas på allvar när de framför sina asylskäl. Migationsverket förstår inte att de oftast inte kan få hjälp av sitt lands myndigheter eftersom kristna diskrimineras.
Vi har i vår barngrupp flera familjer från t.ex Libanon som alla går i svensk skola och föräldrarna har arbete (dock inte heltid) men de skall utvisas efter tre till fem års vistelse i vårt land.
Konvertiter tas heller inte på allvar utan uppmanas att ligga lågt med sin tro. Det måste väl vara en rättighet att få leva ut sin kristna tro.
Inför denna julhelg är det flera asylsökande som förtvivlat knackar på kyrkans dörr och vill ha hjälp.

Idag skriver jag till Migrationsdomstolen angående en ung man som blivit kristen i Irak. Han är analfabet, men har gått på bibelundervisning i Sverige och efter moget övervägande döpt sig. Migrationsdomstolen förstår inte hur hans tro skulle kunna innebära problem för honom. Jag ska skicka boken HEMLIG FRIHET (utgiven på GOSPEL MEDIA )www.gospelmedia.se samt ett antal dokument från Freedom in the world, Open Doors m.fl organisationer.

Ett nätverk som jag är med i försöker påverka Migrationsverkets handläggare att ta med den kristna trons betydelse i asylutredninggar. Hittills har intresset från Migrationsverket varit svalt. HBT-rörelsens argument har dock Migrationsverket förstått och börjat agera efter.


www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161356

Egna erfarenheter av mobbning

Jag har ofta engagerat mig starkt för elever som blivit mobbade. Jag tror att upplevelser som jag haft i min barn- och ungdom kan vara en orsak till att jag reagerar med en sån kraft när jag möter mobbning. Jag har blivit mobbad inte bara av mina klasskompisar utan även av en lärare. Det senare var när jag gick på svenska skolan i Numazu i Japan. En av lärarna trakasserade mig ofta. Hon vägrade ibland att svara på mina frågor och hon visade på flera sätt att hon inte gillade mig och min far. En gång sa hon något som etsade sig in i mitt innersta. När jag växte upp skulle jag enligt henne bli en stor fet klump som inte skulle duga till någonting. Det jobbiga var att alla elever bodde på skolan i veckorna och var hänvisade till två lärare och en husmor. Husmor försökte ställa till rätta och hon brukade vara extra snäll när jag och min kamrat åt kvällsmat. Vi var äldst på skolan och fick några extra förmåner av husmor. Jag gick då i årskurs 6 och 7. Orden från läraren följde mig sedan ända upp i vuxen ålder och gång på gång har jag känt de vassa orden att jag inte duger till något. Mitt självförtroende var i många år fruktansvärt dåligt och jag var oerhört rädd för att våga tala eller försöka mig på nya saker.

Innan vi flyttade till Japan bodde jag ett halvår i Edsbyn. Mina föräldrar reste till Pakistan under ett halvår och då fick jag bo hos sångaren och musikern Calle Öst. Det var jättetrevligt och en stor upplevelse för mig att få lyssna till hans fiolspel och gitarrspel. Calle och hans fru Greta hade inga egna barn, men hade adopterat en pojke från Norge och en pojke från Finland. Vi trivdes bra tillsammans och ibland fick vi följa med på turné. Ibland medverkade vi med sång på tältmöten och i olika kyrkor.
Men skolan i "byn" var inte någon behaglig upplevelse för mig. Jag blev retad för att jag pratade stockholmska. På rasterna satte de större killarna krokben för mig och kastade hårda snöbollar i ansiktet, de mulade mig med snö och brottade ner mig och skrev fula ord till mig. När rasterna var slut var jag ibland helt blöt och satt och huttrade. Fröken Lindh märkte vad som var på gång och placerade mig längst fram vid katedern. Där trodde hon att hon hade uppsikt över mig, men vi ska aldrig tro att en lärare ser allt som sker i ett klassrum eller på rasterna.
En rast rann sinnet på mig när cirka tio pojkar hade knuffat ner mig på marken och börjat mula mig med snö. Jag fick en sån styrka som jag nog aldrig haft. Jag brottade ner varenda kille och la dem alla i en hög på backen. Just som jag brottade ner den värste av mina plågoandar tittade rektorn ut från sitt fönster. Han öppnade fönstret och röt att jag skulle komma upp till hans expedition. Där sa han åt mig att sluta slåss och jag fick ett straff. Jag hade inte en chans att berätta att de andra retat mig i flera veckor och att jag till sist inte kunde behärska mig.

  Vid senaste sammanträdet i Barn och Utbildningsnämnden i Filipstad, tisdagen den 16 december, tog jag upp en del frågor som blivit aktuella i samband med ett ärende med en elev på en skola i Filipstad som varit mobbad i flera år.

Eftersom ärendet behandlades informellt är jag osäker om de frågor som är av principiell betydelse kommer att redovisas av nämnden.

Jag önskar därför att BUN tar upp frågorna till behandling och fattar formella beslut.


1.     Jag anser att nämnden ska fatta principbeslut om att all misshandel som sker på högstadiet och gymnasieskolan som rör minderåriga skall polisanmälas.

2.     Jag anser även att nämnden ska framhålla, att det vid överlämnande av elever mellan de olika stadierna alltid redovisas tidigare problem med upprepad mobbning.

3.     Om en skola inte kommit till rätta med mobbning och en elev väljer att byta skola anser jag att skolan skall stå för resor till och från den nya skolan.








 


Min vän Ayman berättar för Dala-Demokraten

Ayman som jobbar på Erikshjälpen i Dala-Järna har blivit intervjuad av DD med anledning
av den nya lagen om arbetskraftsinvandring som trädde i kraft den 15 december.

Det sista hoppet var inget hopp för Ayman Saleh och hans familj.


Det sista hoppet var inget hopp för Ayman Saleh och hans familj.
Den 15 december trädde den nya lagen om arbetskraftsinvandring till Sverige i kraft.
För den avvisningshotade barnfamiljen i Järna har den nya lagen ingen som helst betydelse.
- Nu tvingas vi med stor säkerhet att åka tillbaka till Jordanien och söka på nytt, säger en bedrövad Ayman Saleh.
För snart sex år flydde han och hustrun Nasseem till Sverige från Jordanien efter att ha utsatts för dödshot på grund av deras kärlek. Familjen bor sedan fyra år i en lägenhet på Storbyn i Järna och Ayman har fast arbete på Erikshjälpen. Deras tre barn är födda i Sverige.
- Hade vi kommit för några månader sedan hade den nya lagen gällt även oss, säger Ayman Saleh.

Ett dråpslag

Han tycker det är mycket märkligt med tanke på att han har fast arbete sedan många år och inte ligger samhället till last på något sätt. I våras fick familjen besked från Migrationsverket om att man skulle förbereda sig för att återvända till hemlandet. Men samtidigt föddes deras yngsta barn och det gav ytterligare en tidsfrist då man kunde ansöka om asyl på nytt. Men förhoppningarna om att den nya lagen skulle öppna dörrarna för familjen blev istället ett dråpslag.
- Jag tog upp den här frågan när jag träffade migrationsminister Tobias Billström och undrade om man inte kunde göra några undantag för de människor som faller mellan stolarna i den nya lagen, men det blev ett blankt nej, säger Maud Granberg, integrationssamordnare i Vansbro kommun. Hela hanteringen av barnfamiljen har upprört många människor i kommunen. Kommunalrådet i Vansbro, Torsten Larsson, har i klartext uttryckt sin upprördhet över beslutet att Ayman Saleh och hans familj ska utvisas. Han tycker också att avvisningen är absurd med hänsyn till att Vansbro kommun nyligen tecknat ett avtal om flyktingmottagande, samtidigt som en familj som på ett bra sätt integrerats i samhället ska avvisas. Han menar att det enda rimliga vore att frysa avvisningen av invandrare med stadigvarande arbete i Sverige.

Dödshot

- Vi är inte papperslösa flyktingar och har hela tiden spelat med öppna kort, säger Ayman Saleh.
Han berättar att skälet till att han och hustrun flydde till Sverige är att de har ett dödshot vilande över sig i Jordanien.
- Det grundar sig på att min frus familj inte accepterar mig på grund av att de ville gifta bort henne med en släkting, säger Ayman Saleh.

www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=48432&epslanguage=sv
www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2008-12-15&Artikel=2508065

Migrationsverkets julklapp

Idag har flera personer som jag känner fått uppehållstillstånd. Det har i samtliga fall varit en fruktansvärd kamp som krävt mycket tålamod, kraft och energi och mycket lidande för de inblandade.
Den förste som ringde idag var en romsk ung man som varit mer än sju år i Sverige. Han och hans föräldrar har nu fått permanent uppehållstillstånd. Han var så glad, men samtidigt ledsen över att hans mor är så nedbruten och sjuk. Hon kan ännu inte ta till sig att hon äntligen får stanna i Sverige. Så här skrev jag för något år sedan om den unge mannen:

"Mina bästa år

Jag träffade en asylsökande ung romsk man igår. Han är 27 år och har varit asylsökande i sex år i Sverige. Han kommer från Kosovo. I Kosovo har han sett död, våld och mycket fattigdom. Vintrarna har varit hårda eftersom familjen nästan saknat tak över huvudet.
I Sverige har han skött sina sjuka föräldrar och levt i ständig skräck för att sändas tillbaka till Kosovo eller Serbien. Familjen har fått många avslagsbeslut på sina ansökningar. Huset de bor i är nedslitet. Min romske vän har inte fått gå i skolan mer än några månader här i Sverige. Han brukar ibland åka till sin bror i södra Sverige som har familj och uppehållstillstånd. Annars har han inte så mycket att göra. Han har inte så många vänner. De vänner som han haft har antingen utvisats eller fått beslut om att de får stanna i Sverige och då har de flyttat till andra orter i Sverige.
När jag sitter med min vän på väg till soptippen utanför Filipstad säger han något som rörde mig djupt. "Åren som asylsökande i Sverige har varit mina bästa år i livet!"

I Kosovo höll han på att bli dödad när han var i bilverkstaden och arbetade. Några av hans arbetskamrater skulle gå och äta lunch, en var hemma och var förkyld och de andra var kvar och jobbade i verkstaden. Min vän var med dem som jobbade. De som gick för att hämta sin mat blev dödade av en bomb. Nu väntar Z på att få uppehållstillstånd. Hans högsta önskan i livet är att få börja jobba och hitta en fru. Jag hoppas att hans lidande snart är över".

Jag har också fått sms och telefon från några glada flyktingar. Sen ett mail från en svensk kvinna som kämpat för en familj som blev skickade till Tyskland enligt Dublinförordningen. Idag kom glädjebesked.

Hejsan och God JUL
Jag hoppas du ska få en skön julhelg.
Jag kan ge dig en första julklapp.
Igår talade jag med våra kurdiska vänneri Tyskland.
De har fått asyl och mamma har fått Tyskt pass.
Barnen väntade fortfarande på sina pass. Men när de får dem kommer
de och hälsar på oss. Detta är ett under och eftersom du varit en del i det underverket,
vill jag åter igen framföra mitt tack.

 Julhälsningar från Elisabeth i Småland



 


Fler tvångsavvisningar att vänta 2009

Tusentals ska tvångsavvisas nästa år, skriver Svenska Dagbladet

Redan så här före jul verkar det vara febril aktivitet. Spänningen stiger bland avvisningshotade flyktingar. Det som skär djupast inom mig är alla dem som ska avvisas till Grekland och dess inhumana asylhantering.

"Regeringen kräver nu ett högre tempo i avvisningarna av tiotusentals tidigare asylsökande. Polisen tänker satsa på specialchartrade plan.

- 2009 blir ett tungt år för många människor, säger Migrationsverkets chef Dan Eliasson.

I tisdags landade ett svenskt chartrat flygplan i Bagdad med tolv personer ombord som fått avslag på sin asylansökan i Sverige. De hade inför resan förts till Arlanda från Örebro, Gävle, Malmö, Västerås, Växjö och Stockholm.

Resan var den första i sitt slag till Irak. För någon vecka sedan gick en liknande transport till Ulan Bator i Mongoliet med 42 passagerare.

- Vi kommer att göra fler insatser av den här typen. Regeringen har sagt att 2009 ska vara återtagandeåret, och då har vi krav på oss att verkställa fler människor till respektive hemland, säger Peter Nilsson, chef för gränspolisen i Stockholms län.

Hittills har avvisningar oftast genomförts en i taget, när det varit möjligt med reguljära flyg. Men kaptenerna i flygbranschen vägrar ta med personer som bråkar när de ska ombord.

- Det har många lärt sig. Det här är människor som inte återvänder frivilligt. Det är därför vi gör den här typen av samlade resor, för det blir både säkrare, värdigare och mer samhällsekonomiskt, säger Peter Nilsson.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson räknar också med ett arbetsamt 2009, särskilt för polisen.

- Många som fått nej på sin ansökan ska då åka hem, och många av dem vill inte det. Det kan man förstå, för de återvänder ofta till ett liv med besvärliga förhållanden. Polisen har ett mycket svårt uppdrag. Jag förväntar mig en kraftfull ambitionsökning, och den är på väg, säger Eliasson.

Vare sig polisen eller Migrationsverket vill säga hur långa avvisningslistorna är".


Landstinget trycker på om Familjecentral i Filipstad

Den 12 maj i år ställde jag en fråga till kommunalrådet i Filipstads kommun som handlade om FAMILJECENTRAL I FILIPSTAD
Svaret som jag fick var delvis positivt. Kommunalrådet delade min åsikt om betydelsen av förebyggande insatser. Frågan var egentligen om vår kommun har råd med en Familjecentral eftersom det i så fall även måste öppnas en ÖPPEN FÖRSKOLA.
Igår på Barn och Utbildningsnämndens möte fick vi information om de samtal som landstinget för med kommunen om Familjecentral (Fc) Arbetet är på gång meddelade barnomsorgschef Lena Kåräng som också berättade att landstinget trycker på. I de nya lokalerna vid sjukhuset kommer socialkontoret att husera. Där skulle även en Fc kunna vara. Lena Kåräng menade att en öppen förskola inte får ha för liten lokal eftersom det kommer så mycket folk dit! Jag blev verkligen glad när jag hörde detta. Behovet är alltså stort och som jag skrev i interpellationen betyder en öppen förskola mycket för barn och föräldrar, inte minst för våra nysvenskar som söker integrera sig i det svenska samhället.
Nu fortsätter kontakterna och vi får hoppas att kommunen inser vikten av att satsa förebyggande. Så här skrev jag till kommunen den 12 maj i år:

När får Filipstad en familjecentral?


Kristdemokraterna har drivit frågan om inrättande av Familjecentraler (Fc) sedan slutet av 1990-talet, i riksdagen, landstinget och i ett flertal kommuner. För en tid sedan motionerade vi om detta i Filipstads kommun. I Örebro län finns ett stort antal familjecentraler. Nyligen fick också Hällefors en familjecentral.

En familjecentral är en mötesplats för familjer. Hur verksamheten ser ut beror till stor del på barnfamiljernas behov och önskemål. Basen är den allmänna mödra- och barnhälsovården i samverkan med öppna förskolan samt en förebyggande individ- och familjeomsorg (socialtjänst). Målet för verksamheten är att utifrån hela familjens livssituation främja en god hälsa hos barn och föräldrar genom att:

· vara tillgänglig som en öppen mötesplats

· stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar

· skapa arbetsformer där föräldrar och barn är delaktiga

· erbjuda lättillgängligt individuellt stöd

• vara ett kunskaps- och informationscentrum och utveckla god service

Forskning visar att vänner och socialt nätverk är väsentligt för barns hälsa. Att barns hälsa hänger samman med hur familjen mår. Genom Fc byggs en struktur för att stärka kända friskfaktorer för de yngre barnen.

Familjecentralen är en verksamhet som är hälsofrämjande och generell, tidigt förebyggande och stödjande samt riktar sig till föräldrar och barn. En Fc bör minst innehålla mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst med inriktning mot förebyggande arbete.

En Fc är en samverkan mellan kommun och landsting med flera olika yrkeskategorier runt barnfamiljen. Förutom barnmorskor, sjuksköterskor, förskollärare och socialsekreterare kan det även finnas familjerådgivare, fritidsledare, psykologer,


På sikt bör familjecentralens verksamhet vara öppen också för skolbarnen och deras föräldrar.

Då behöver också skolhälsovården finnas med i verksamheten


Samverkan mellan de olika yrkesgrupperna är en förutsättning för en fungerande Fc. Den främsta vinsten med samverkan mellan många yrkeskategorier kring barn och barnfamiljer är att den ökar förmågan att upptäcka och tillgodose behov bland barnfamiljer i ett upptagningsområde. Samverkan innebär också att man får bättre förutsättningar att skräddarsy lösningar för ett specifikt behov, hos både blivande och nyblivna föräldrar.


En invändning mot samverkan brukar vara att yrkesrollerna riskerar att flyta ihop. Men det har i stället visat sig att yrkesrollerna blir tydligare. Det beror på att man kan remittera vidare istället för att ikläda sig en yrkesroll man kanske inte behärskar. Alla kan istället koncentrera sig på sin egen yrkesroll. Genom att arbeta så nära andra yrkeskategorier, framstår den egna yrkeskompetensen tydligare.


Det är viktigt att komma överens om hur det ekonomiska ansvaret skall fördelas mellan huvudmännen.


Kristdemokraterna anser att det är hög tid att ta ett samlat grepp omkring dessa frågor. När socialkontoret planerar att förlägga stora delar av sin verksamhet vid vårdcentralen vore det mycket bra om kommunen även planerade för en familjecentral vid vårdcentralen. Behovet av förebyggande insatser är stora och samordningsvinsterna bör även tala för en satsning på en familjecentral.



Kristen Gemenskap bjöd 37 personer på julbord ikväll



Här är det "någon" av medarbetarna på Erikshjälpen Second Hand i Filipstad som smakar på efterrätten på julbordet på Hammarns Vägkrog i Hällefors. Jag har nog sällan ätit ett så gott julbord. OBS jag knaprade inte på bordet, men smakade av de flesta läckerheter. Det som ni ser på bilden är en hemgjord ostkaka med hjortronsylt.
Till och med köttbullarna var hemlagade. Allt smakade perfekt.
Församlingen är mycket glad över att vi kunde bjuda alla dem som troget kommer varje vecka för att ställa i ordning i butiken, diska, städa, prismärka, stå i kassan, köra ut sålda möbler, hämta delar av hus och hem och mycket, mycket annat.
Dessa kontakter som vi får genom arbetet i second handbutiken betyder perhört mycket för församlingen.
TACK ALLA MEDARBETARE OCH VI ÖNSKAR ER ALLA EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!
(Jag har inte lagt ut några bilder på personerna kring borden eftersom jag inte hunnit fråga om de vill vara med och visa upp sig ut i den stora bloggvärlden)

Sista livstecknet från Sazgar är från Amman

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1403039/har-utvisas-hon-till-doden

Sazgar och henns man hade igår kontakt med Expressens journalist som varit med Sazgar den senaste tiden. Här i artikeln har hon fått en fingerat namn.
Senaste livstecknet var från Jordaniens huvudstad Amman.
Jag återkommer när jag vet mer.
Vi ber och jobbar för att de skall klara livet där de befinner sig-

Kristna dödas i Nigeria för sin tro

Vi har flera medlemmar i Kristen Gemenskap som kommer från Nigeria. Vi brukar följa utvecklingen i deras land och be om fred och försoning. Vi har även skrivit brev och kort för att uppmuntra dem som sitter i fängelse och dem som förlorat en far eller mor.
Sex pastorer har dödats och ett 40-tal kyrkor har förstörts. Läs mer i internationella förebedjarrörelsens rapport.

NIGERIA: SIX PASTORS KILLED, 40 CHURCHES RAZED IN JOS VIOLENCE
As smoke clears, mayhem ignited by Muslim attacks leaves 25,000 people displaced.   The murderous rioting sparked by Muslim attacks on Christians and their property on Nov. 28-29 left six pastors dead, at least 500 other people killed and 40 churches destroyed, according to church leaders.
More than 25,000 persons have been displaced in the two days of violence, according to the National Emergency Management Agency (NEMA).   What began as outrage over suspected vote fraud in local elections quickly hit the religious fault line that quakes from time to time in this city located between the Islamic north and Christian south, as angry Muslims took aim at Christian sites rather than at political targets. Police and troops reportedly killed about 400 rampaging Muslims in an effort to quell the unrest, and Islamists shot, slashed or stabbed to death most of more than 100 Christians.   Among Christians killed was Joseph Yari of the Evangelical Church of West Africa (ECWA), Angwan Clinic,Tudun-Wada in Jos. On Nov. 28, his wife Mary Yari told our correspondent, he had returned from his workplace along Ibrahim Taiwo Road saying he was going to a Baptist church that Muslims were setting on fire.
"Shortly after my husband left, I heard anguished cries, only to be told that my husband had been shot dead on the premises of the church," Yari said.
Her grief notwithstanding, she said she had forgiven the killers, as "they were ignorant of the crime they have committed because they do not know Jesus Christ."   The Rev. Emmanuel Kyari, pastor of Christ Baptist Church, Tudun-Wada, told our correspondent that Joseph Yari died helping other Christians who repelled Muslim fanatics bent on burning down his church building.
"Yari was standing beside my wife when he was shot by Muslims," Rev. Kyari said. "In addition to Yari who was killed, there were also three other Christians who were shot, and two died instantly."   Among the six slain pastors was the Rev. Ephraim Masok, pastor of the ECWA Church in the Rikkos area of Jos, who had moved his family out of harm's way and was returning to the church premises when Muslim fanatics attacked and killed him. Rev. Masok was buried on Saturday (Dec. 6).   A Church of Christ in Nigeria (COCIN) leader in the Chawlyap area identified only as Pastor James was killed in the rioting that left Jos skies covered in smoke, as was the Rev. Bulus Tsetu of an Assemblies of God church. Names of the other three slain clergymen from Roman Catholic, Baptist and Deeper Life Bible churches were not readily available, but their deaths were confirmed, according to church leaders.   Rev. Kyari and the Rev. Benjamin Nasara of ECWA Plateau Church provided the casualty figures to our correspondent.
Among the 40 destroyed churches in Jos, they said, was the ECWA Church, Rikkos; Kaunar Baptist Church, Rikkos; Christ Baptist Church, Tudun-Wada; Nasarawa Baptist Church; Adebayo Street First Baptist Church; Sarkin Mangu COCIN Church; ECWA Church Kunga; Victory Baptist Church, Gofang; Deeper Life Bible Church, Ungwar Rimi; and Emmanuel Baptist Church, also at Ungwar Rimi.   Other Christians killed by Muslims in the rioting, the church leaders said, were Nenfort Danbaba of the ECWA Plateau Church and Oluwaleke Olalekan Akande of the Anglican Church from Ibadan, in southwestern Nigeria, who was on duty with the National Youth Service Program in Jos at the time of the crisis.   At the funeral service of Akande on Tuesday (Dec. 9), the Rev. Joseph Olatunde Alamu of the Cathedral Church of St. David, Kudeti, Ibadan, said young Christian men killed in the violence did not die in vain.
"Like the blood of Abel cried out for justice, they will not die in vain," he said. "God will revenge."   Akande's parents also spoke at his funeral service.
"God knows why it happened that way," Akande's father, 84-year-old Pa J.A. Akande, said. "Oluwaleke, you will be remembered always for your love, steadfastness, courage, obedience and other attributes of your life with which you were endowed by your Maker. Sleep well in the bosom of your Maker."   Akande's mother, Madam Akande, told those attending the funeral that her 28-year-old son was too young to die.
"Little did I realize that your telephone call to me on Thursday, the 27th of November, 2008 would be our last conversation," she said. "No leaf can fall from the tree without the authority, power and knowledge of God. And so I believe you shall rest peacefully in the bosom of our Lord Jesus."   Akande was a graduate of physics/electronics at The Polytechnic, Ibadan, doing his one-year mandatory national service to Plateau State when he was murdered.
Rev. Nasara of ECWA Plateau Church told our correspondent that church history shows "the blood of the martyrs brings about the birth of the church. We see these ones who have gone ahead of us as the seeds that God is using to make the church in Jos North and Plateau state to germinate."   Pre-Meditated Violence?
Rioting erupted in Jos in the wee hours of Nov. 28 while results of local council elections held the previous day were still being awaited. In the Nov. 27 elections, according to reports, Muslims in Jos North who suspected vote fraud - specifically, the late arrival of election materials to polling sites - raised a lament, and by 1 a.m. on Nov. 28 Muslim youth had begun burning tires, schools and churches.   The killing of non-Muslims followed in the early morning. Muslims began attacking Christians in areas such as Nasarawa Gwong, Congo-Russia, Rikkos, Ali Kazaure, Bauchi Road, Dutse Uku, Ungwar Rimi, and Tudun-Wada. Commands to defy authorities and join the "jihad" blared from a mosque loudspeaker in the Dilimi area, according to advocacy group Christian Solidarity Worldwide, including instructions to ignore a night-time curfew and attack anew.   Authorities' efforts to halt the rampage, including a Muslim assault on a police barracks, accounted for the estimated 400 corpses reportedly deposited in a key mosque, according to CSW, citing security sources.   Christians tried to defend their lives and properties, and non-Muslim youths reportedly began retaliatory attacks on Muslims, mosques and Muslim houses in the early morning. The Nigerian military arrived before noon to try to rein in the mayhem, which continued into the night.   At the end of two days, hundreds of persons from both sides of the religious divide were killed, with others injured and hospitalized at Jos University Teaching Hospital, ECWA Evangel Hospital, OLA Hospital and Plateau State Specialist Hospital.   More than 25,000 displaced persons have taken refuge at Rukuba Military barracks, NDLEA (Nigerian Drug Law Enforcement Agency) Barracks and Police Headquarters and Barracks, according to NEMA.   Rev. Nasara said the displacement of people who have lost their homes has had a severe affect on Jos churches.
"Right now I have two families and some Christian students from the university here, making up a total of 12 persons, who were displaced, and I have to take them in here in my house," he said.   The Most Rev. Ignatius Kaigama, Roman Catholic archbishop of Jos Archdiocese and Plateau state chairman of the Christian Association of Nigeria, said in a statement that fanatical Muslims ignited the violence by attacking Christians.   "We were greatly taken aback by the turn of events in Jos - we thought it was a political issue, but from all indications it is not so," he said. "We were surprised at the way some of our churches and properties were attacked and some of our faithful and clergy killed. The attacks were carefully planned and executed. The questions that bog our minds are: Why were churches and clergy attacked and killed? Why were politicians and political party offices not attacked, if it was a political conflict?"   Businesses and property of innocent civilians were destroyed, he added.
"We strongly feel that it was not political but a pre-meditated act under the guise of elections," Kaigama said.   Plateau Attorney-General and Commissioner for Justice Edward Pwajok said in a statement on Tuesday (Dec. 9) that 500 persons had been arrested in connection with the violence, and that they will appear for trial at the High Court of Justice and Magistrates Courts.   On Sept. 7, 2001, religious conflict in Jos resulted in more than four years of bloodshed, killing thousands of people and displacing thousands of others. In 2004 an estimated 700 people died in Yelwa, also in Plateau state, during Christian-Muslim clashes.   --  --  --  --  --  
THE CENTRALITY OF THE CROSS
Jessie Penn-Lewis   "It is because we Christians get away from the ‘fixed point' of the Cross, that we wander into all kinds of cul-de-sac places, where we lose the balance and right perspective of truth.  At this opening chapter we will gather around this fixed point - the Cross of Christ - so that we may get to know more of the Christ of the Cross.  From this the Holy Spirit will enable us to open out other aspects of truth in their relationship to the Cross."   Eight chapters to be obtained on request.   Tell us if you want to receive this item as text in
an ordinary e-mail or as a MS WORD file via e-mail.
mhtml:{5ACB76FE-100B-48AB-A8C7-01960DD977F6}mid://00000443/!x-usc:mailto:Intercessors.Network@Comhem.se   --  --  --  --  --  
BLOGS   Blogs to be used to present vital prayer items within the primary target area of the Network:   ENGLISH BLOG:
http://intercessors.wordpress.com/

Nya lagen gäller inte för alla asylsökande

www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2008-12-15&Artikel=2508065

Sveriges Radio rapporterar om den nya lagen om arbetskraftsinvandring som börjar gälla idag.
Jag har tidigare skrivit om Ayman som jobbat tre år som affärsföreståndare på Erikshjälpen i Dala-Järna och som ändå inte omfattas av denna lag. I stället kan det hända att någon helt ny person i något land utanför Europa kan komma och få hans jobb. Läs i arkivet om Ayman.

Senaste nytt om Sazgar o Ardeshir

Eskilstunakuriren  och Dagen skriver här:

www.eskilstunakuriren.se/link.php?id=775409

www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161085

Parets ombud i förvarsärendet skriver detta:

"Migrationsverkets förvaltningsprocessenhet har i fredags åter igen beslutat om ej inhibition då fler ombud genom yttrande begärt detta.


Migrationsdomstolen har på sen eftermiddagen/kvällen i fredags med anledning av det överklagande som jag per fax tillställt domstolen beslutat att ej inhibera verkställigheten.


Överklagande angående förvar har jag ännu inte erhållit  någon dom från Migrationsdomstolen. I och med att verksällighet tyvärr nu har skett så innebär detta att domstolen kommer att avskriva målet som rör polismyndighetens beslut om förvar".

Ombudet och jag kommer att få en rapport från polismyndigheten hur avvisningen gått till. Jag ska försöka återkomma med en uppföljning om vad som händer med paret.


Rapportinslag om Sazgar och Ardeshir Luciakvällen


En av dem som skrev på uppropet mot avvisningen av Sazgar är Tugba Tunc. Läs om henne här och gå gärna in på hemsidan
http://www.pelafadime.se/

Kommer Sazgar att möta samma öde?

Tugba Tunc

Tugba Tunc är en svensk tjej som utsattes för ett hedersrelaterat mordförsök i Turkiet under sommaren 2006, efter att hon vägrat gifta sig med en släkting, men som inte får någon rättshjälp i Sverige. Tugba är idag förlamad i nedre delen av kroppen och vårdas fortfarande på sjukhus. Tugba och hennes familj är bland annat skyldiga UD över 50 000 kronor för sjukvårdskostnader i Turkiet. Familjen tvingades också låna 30 000 kronor till blodplasma som behövdes i vården efter den svåra skottskadan.










OM paret har avvisats uppkommer många frågor.
Hur kommer de att klara sig undan "hedersvåldet"? Robert Cederholm på Rapport som jag varit i kontakt med under dagen ville att vi skall berätta och följa upp vad som händer.
Paret fick inte ta med sig något från lägenheten i Vivalla. Personliga tillhörigheter, minnen från flera år i Sverige, dokument och saker som de köpt under de år som de arbetat och tjänat sitt levebröd.
Ofelia Namazova som bott granne och vars föräldrar bor granne med paret kommer säkert att hjälpa till.
Vi har dock ännu ej fått bekräftat att avvisningen genomförst. Mycket kan hända på den långa resan med den gravida kvinnan. Hon hade blödningar idag. Flyget går till Frankfurt och vidare till Amman i Jordanien. Sen bär det iväg till Iraks huvudstad Bagdad för vidare resa till Erbil i norra Irak i Kurdistan.
Svenska myndigheter tänkte tydligen att alla skulle sova eller fira Lucia idag, men vi i nätverket har varit mycket aktiva. Sara på föreningen GAPOF har skickat 80 sms. Andra har ringt många telefonsamtal och massor med mail har skickats. Många politiker har kontaktats.
I kväll drar också Musikhjälpen igång, ett stort arrangemang där SVT uppmärksammar och samlar in pengar till världens flyktingar. Se programmet här:

www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3286


Sazgar åter på Förvaret

Det är unikt i Sverige att polisen går in på en psykiatrisk klinik och hämtar ut en gravid kvinna i behov av vård som dessutom haft en blödning under dagen. Anita Dorazio på Farr, som i dagarna utsetts till Årets svensk, blev både förvånad och upprörd över att höra om Sazgar.
I skrivande stund (klockan 16.30) vet vi ingenting om vad som händer med paret. Jag får titta på Rapport och läsa på Expressen. Sazgars telefon är avstängd.
Jag vet att många personer är aktiva på olika sätt just nu för att stödja paret och försöka förhindra denna avvisning.

Polis gick in på psyket och tog Sazgar 11.00

Jag har varit med om det förr. Helger, midsommar, juldag och nu Luciadagen. DÅ tror polis och Migrationsverk att ingen bryr sig.
Sazgar och hennes man har ringt till mig och berättat att polisen tog Sazgar för att åka med henne till Förvaret i Flen där hennes man väntar. Sen bär det iväg till Arlanda där ett Lufthansflygplan ska ta dem ut ur landet.
Media är igång. Rapport är på väg till Förvaret. Expressen, Radio Örebro och Ekot i P1 har jag pratat med flera gånger.
MÅNGA är engagerade och sover INTE ruset av sig efter lucianatten! Många är upprörda och ringer till olika myndigheter.
Fortsättning följer.
Jag återkommer.


Luciadagen 9.17

Sazgar ringer. Hon frågar:"Får polisen verkligen komma in på ett psykiatriskt sjukhus och förhöra en patient"? Personalen säger att de inte kan neka.
Utanför dörren vid sjukhuset sitter Expressenjournalisten och bevakar vad som händer.

Uppdatering Sazgar och Ardeshirs avvisning

Luciamorgon.....Sazgar ringer förtvivlad och gråter. "Jag blöder, men en sköterska som undersökt mig idag på morgonen säger att det är normalt". Normalt? NEJ! Det kan vara början till missfall.
Jag ringer på nytt Rapport och Dagens Eko. Mailar Radio Örebro och ringer föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Ann Kristin Bladh på GAPF är djupt skakad av den planerade avvisningen och hon känner starkt för Sazgar som hon är i kontakt med gång på gång. Hon har jobbat på TT och anser att detta är en nyhet som inte hör till de vanliga. Därför borde media berätta om det som händer.
Utanför psyket i Eskilstuna sitter redan Expressen.
Polisens besked som skulle komma klockan 8 vet jag inget om ännu.

Sazgar o Ardeshirs utvisning genomförs i morn?

Sazgar befinner sig på Eskilstuna psykiatriska klinik. Hon är gravid i sjätte månaden, mår dåligt kroppsligt och somatiskt och har ett läkarintyg som säger att det finns risk för både foster och mor om hon inte får vård.
Ikväll fick Sazgar besök på sjukhuset av två vakter/poliser som meddelade att hon och hennes man skall sättas på ett Lufthansa-flyg vid Arlanda för färd till Frankfurt-Amman-Bagdad och Erbil. Klockan 8 kommer ett nytt besked från polisen eller migrationsmyndigheterna.
Jag har varit engagerad i 20 år med att hjälpa flyktingar och har inte upplevt en så hård attityd mot en gravid kvinna förut. Visst har jag bevittnat avvisningar med 13 poliser, sjuksköterskor och vakter som till och med drogat tonåriga barn för att utvisningen skall gå lugnt till, men detta tar nog det inhumana värstingpriset. En skam för Sverige.
Det handlar om ett högutbildat par som försörjt sig de senaste åren genom att städa och studera. De talar svenska och har anpassat sig till vårt land. En ny lag om arbetskraftsinvandring börjar gälla den 15 december i år. Den gäller inte för dem.
Över 1000 namn finns på protestlistor bland annat en kvinna som själv blivit offer för hedersvåld och som nu sitter i rullstol är en av dem som skrivit på. Hon heter Tugda Tunc och man kan läsa om henne på Glöm aldrig Pela och Fadime.
I morn bitti blir det mediapådrag bland annat utanför Eskilstuna psykiatriska klinik avdelning 15.
Vi vädjar till Sverige att INTE UTVISA SAZGAR OCH ARDESHIR.

JULKLAPPSTIPS FRÅN GOSPEL MEDIA



Julen närmar sig och här kommer några intressanta julklappstips! Beställ senast söndag kväll så bjuder vi på frakten!  Det går dock bra att beställa ända fram till 19 december och få varorna innan jul. Du kan beställa genom att svara på detta mail eller gå in på http://www.gospelmedia.se/ Under bilden hittar du en kort beskrivning av produkterna.   Trevlig helg och en välsignad jul önskar vi på Gospel Media! 

Jag stred för Arafat - Tass Saada och Dean Merrill Han var Arafats personlige chaufför och krypskytt inom Fatah-rörelsen, men blev frälst! Fascinerande läsning. Passande julklapp, speciellt för män från 15 år och uppåt. Mjukband, 235 sidor. Pris 189:-

Mirakler - Sheri Stone och Therese Marzalek 66 övernaturliga ingripanden som visar på att Gud griper in i alla möjliga situationer. Inspirerande läsning, inte minst för kvinnor (Bokens två redaktörer är kvinnor).   Mjukband, 256 sidor. Pris NU 149:- (ord 179:-) Lägre pris än vad bilden ovan säger alltså.

90 dagliga andakter - Don Piper Omkring 15.000 svenskar har läst Don Pipers första bok. Minst lika många svenskar har hört honom "live". Nu har du möjlighet att läsa hans undervisande men framförallt själavårdande andaktsbok. Behöver du tröst och uppmuntran? Då rekommenderar vi denna bok.   Passar både män och kvinnor. Inbunden, 304 sidor. Pris NU 149:- (ord 229:-) Du sparar 80:-!

Ordspråksboken för barn I och II - Eduardo Souza Ordspråksboken för barn I och II innehåller roliga och färgrika bilder för barn. Varje bild illustrerar ett ordspråk från ordspråksboken. Genom dessa böcker kan vi förmedla goda värderingar och principer till våra barn! Häftad, 26 sidor helt i färg!  Pris 65:-/st  

Esther - DVD med svensk text Inspirerande och välproducerad film om Gamla testamentets Esther!   118 minuter. Pris NU 149:- (ord 199:-) Du sparar 50:-

Akaine - hennes liv, hennes konst, hennes lyrik Fantastiskt fin bok om underbarnet Akiane. Förra årets julklappssuccé. Har du inte läst den än, eller känner du någon som inte gjort det, så rekomenderar vi denna bok! Inbunden, 142 sidor. 48 sidor med Akianes fascinerande målningar. Pris NU 119:- (ord 189:-) Du sparar 70:- Se film om Akiane    

Besök på Lundsbergs skola

Idag har jag besökt Lundsbergs skola och blev guidad av  marknadschefen Eva Lilliehöök-Hörnberg som även är gift med rektorn på skolan, Staffan Hörnberg. Eva gav oss (en mor och hennes son från Filipstad) mycket tid och berättade med inlevelse och starkt engagemang om skolans visioner, regler och tradition. Vi besökte även skolans kyrka där en grupp elever övade till Lucia. Flera gånger per år samlas elever och lärare till gudstjänst och konserter i kyrkan.
När det var dags att fara hem mot Filipstad blev vi inbjudna att äta lunch på ett av elevhemmen. När vi kom in på elevhemmet blev vi mycket väl omhändertagna. En av pojkarna hälsade "god dag" och tog min rock och halsduk. Alla samlades kring bordet och en av eleverna bad bordsbön. De cirka 20-talet pojkarna uppförde sig mycket väl och vi fick ta del av det bordsskick som man vinnlägger sig om på skolan. Maten smakade utmärkt.

Skolan marknadsför sig på Internet med följande devis:
Kunskap, stil och tradition
Rektorn utvecklar sina tankar om skolan med följande ord:
"Det viktigaste för mig är att skapa en optimal utbildningsmiljö, innebärande trygghet, inspiration och genomgripande utvecklingsmöjligheter.
Jag vill införa all modern teknik på IT-området samt utnyttja de senaste rönen från frontlinjeforskningen inom undervisningsområdet. Nätverkssamverkan med universitet och näringsliv skall effektiviseras. Jag kommer att sträva efter att eleverna dagligen skall få skörda framgång och tillfredsställelse i sitt arbete.

Lundsbergsandan med kunskap, stil och tradition skall bibehållas, och de värderingar skolan står för skall jag slå vakt om".

Skolan ligger mycket vackert och naturskönt. Pojken som jag skjutsade ska delta i undervisningen några dagar för att eventuellt börja studera vid skolan. Fyllda med flera nya intryck for vi på snömoddiga vägar hemåt.

Så här beskriver skolan sig på nätet:

Att gå och bo på Lundsberg innebär:
·Att få klara sig på egna ben men med vuxna som vill en väl i närheten
·Att få leva i gemenskap med närmare 300 jämnåriga kamrater
·Att få tid till idrott och andra fritidsaktiviteter utan att skolarbetet får lida
·Att få vänner för livet
·Att få utvecklas till en vuxen individ i en trygg omgivning
·Att slippa stressen i en storstad eller kanske ständiga flyttar mellan olika länder
·Att få ta del av den svenska skolan när den är som bäst

Gravida Sazgar intervjuas i Radio Örebro

Idag har Radio Örebro gjort en intervju med Sazgar och mig om vad som händer i utvisningsärendet.
Ikväll ordnar föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime en demonstration där parets situations tas upp.
Polisens planer är att genomföra avvisningen i morgon, fredag.
Läkare och psykiatriker varnar för konsekvenser för fostret och kvinnans liv.
Lyssna på hela intervjun här:

www.sr.se/orebro/nyheter/artikel.asp?artikel=2502485


1000 namn till stöd för Sazgar

Nu har jag skickat iväg närmare ett tusen namnunderskrifter till stöd för att paret Sazgar och Ardeshir skall få inhibition och permanent uppehållstillstånd. Det läkarintyg som är inlämnat påtalar mycket kraftfullt att både fostret och Sazgars liv är i fara om planerna på avvisning fullföljs.  
Avvisningsbeslutet som rör gravida Sazgar och hennes make Ardasir har väckt starka reaktioner. På några få dagar har nära tusen personer med sina namn protesterat mot att Sverige inte ger en fristad till en gravid kvinna, hennes ofödda barn och barnets far. Makarna har vistats lång tid i Sverige, arbetat, levt i det svenska samhället, är välutbildade och hade hopp om en framtid för sig och sitt barn. I dag är det 981 personer som med sina namnunderteckningar på denna lista engagerat sig och protester mot att Sverige som rättsstat inte ger makarna skydd. Initiativ till uppropet har tagits av Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime, GAPF  

Gravida kvinnan i förvaret-starkt läkarintyg

Spänningen är olidlig för den gravida kvinnan Sazgar och hennes man Ardeshir som väntar på utvisning till Irak. Sazgar har fått ett mycket starkt intyg av psykiatrisk läkare i Eskilstuna. Läkaren varnar för att kvinnans liv och barnets/fostrets liv också är i fara om avvisningen genomförs.
Jag har sällan sett ett så starkt intyg och jag undrar verkligen om Sverige kan ta ett sånt ansvar som det innebär att sätta dem på ett flyg.
Ikväll ska vi skicka iväg alla namnlistor som kommit in som stöd för dem. Flera "tunga" politiker har skrivit under. Vi får hoppas att myndigheterna lyssnar.

FLER OCH FLER SKICKAR KOMMENTARER TILL MINA INLÄGG. NÅGON UNDRAR HUR FLYKTINGAR SOM VARIT I GREKLAND KAN TA SIG VIDARE TILL SVERIGE. JO, GREKLAND GJORDE INGEN ASYLUTREDNING. GAV INTE FAMILJEN EN TOLK OCH INGEN ADVOKAT. GREKISK POLIS BAD DEM STICKA IVÄG NÄR DE KNACKADE PÅ POLISENS DÖRR OCH FRÅGADE VAD DE SKULLE GÖRA NÄR DERAS BARN VAR SJUKA..
OM DU SOM SKRIVER OCH KOMMENTERAR SKULLE FRUKTA FÖR DITT LIV UNDRAR JAG OM INTE OCKSÅ DU SKULLE FÖRSÖKA RÄDDA DITT LIV.
FAMILJEN SÖKTE ALDRIG ASYL I GREKLAND. DE VAR PÅ VÄG TILL SVERIGE. GREKISK POLIS TOG DEM OCH TVINGADE DEM ATT LÄMNA FINGERAVTRYCK.
VI KANSKE ÅTERKOMMER TILL DETTA ÄRENDE.

Återfunnen flykting nåddes av positivt besked idag

Han var så förtvivlad och sjuk när han fördes i ambulans till sjukhuset. Sju års väntan i Sverige tär hårt på kropp och psyke, speciellt när man är analfabet och inte riktigt vet vad som händer kring en.
Väl inne på sjukhuset greps han av panik och sprang iväg. Under flera dagar har vi och hans vänner letat efter honom. Dagen efter han avvek från sjukhuset fick han permanent uppehållstillstånd!!! och det gick inte att få tag på honom för att ge det positiva beskedet.
Idag började jag ringa olika sjukhus och avdelningar. tack vare att jag är mannens juridiska ombud gick det bra att få prata med sjukhuspersonalen. Plötsligt på eftermiddagen fick vi kontakt. Jag kunde berätta de fförlösande orden just när mannen var på väg in till en kirurg. "DU FÅR STANNA I SVERIGE! DU HAR FÅTT PERMANENT UPPEHÅLLSTILLSTÅND!
Jag hörde tvekan och mannen upprepade gång på gång frågan om papperen hade kommit. "Ja, jag har ditt beslut hemma", sa jag. Efter att ha upprepat orden några gånger verkade de ha sjunkit ner och jag hörde en lättnadens suck.
"Bli frisk snart och kom hem till Filipstad".
"Ja, tack Bengt", svarade mannen.
Ofta när vi träffats på stan har han stannat mig och kramat mina händer och jag har fått en puss på kinden och handen. Han har liksom tytt sig till mig. Ensam i sju år borta från barn, fru och släkt. Sett hur ALLA försvunnit av dem som kom för sju år sedan. Bara han ensam kvar i huset på .........gatan.
Så fort som beslutet vunnit laga kraft blir jag bjuden på en extra, extra stor och god pizza.
Ännu en gång får vi tacka Gud. Ännu en gång har det omöjliga inträffat. Ännu en gång fanns det en väg att gå.
Glad, men rätt så trött ska jag somna ikväll. Min vän kanske blir frisk snart och kan komma hem.

Barnfamilj satt i fängelse i Grekland

Ännu en gång har jag skakats av en berättelse om inhuman behandling av flyktingar i Grekland. En afghansk familj som var på väg genom Europa togs av polisen i Grekland. De fick lämna sina fingeravtryck och sattes i fängelse. Mannen blev förhörd utan tolk! Där konstaterade myndigheterna att han kommit  dock klensam till Grekland trots att han var tillsammans med sin fru och sina två barn. Mannen sattes i fängelset tillsammans med 180 andra fångar. De hade endast en toalett. På kvällen fick de soppa och en brödbit kastades in till dem. Frun och barnen var tillsammans med många andra kvinnor och barn.
Efter en tid släpptes familjen ut på gatan med papper som sa att de var tvungna att lämna Grekland inom 30 dager. De sökte sig till en park där många andra flyktingar vistades. Några iranier som jobbade för en kyrka som hade kontakt med USA försökte hjälpa familjen så de kunde få något att äta. Folket i kyrkan gjorde klart att de inte kunde hjälpa dem med asylfrågan. Barnen blev sjuka, men när de gick till polisen föste de iväg dem och beordrade dem att lämna landet.
Igår satt de på Erikshjälpen Second Hand i Filipstad och berättade sin historia. Barnen lekte med en lastbil som jag hämtade från en hylla inne i butiken.
Ännu ett människoöde. Ännu en familj som skall tvingas tillbaka till Grekland där de inte får en rättvis och rättssäker asylutredning vilket vår migrationsminister hävdar. Han och migrationsverket samt migrationsdomstolarna hävdar att Grekland förbättrar sin asylhantering och att hela EU har en rättssäker hantering och att Sverige därför gör rätt som skickar folk tillbaka till första asylland enligt Dublinförordningen. När ska han vakna upp och se verkligheten som den är? Att han lyssnar och tar till sig av de berättelser som Sveriges Kristna Råd sammanställt är en förhoppning inför julens fridsbudskap, men jag tvivlar.

Kan Jesus öppna en väg till fred i Mellanöstern?

Här är några nyheter från GOSPEL MEDIA 

http://www.gospelmedia.se/  
Jag stred för Arafat

Judarna väntar på Messias. Vissa muslimer väntar på den tolfte imamen. Kristna väntar på att Jesus skall komma tillbaka i makt och härlighet och ställa sina fötter på Oljeberget för att proklamera ett fridsrike.
Många har misslyckats när de försökt medla mellan palestinier/araber och judar. Det berättas om organisationer som samlar barn i området och låter dem få lära känna varandra genom olika aktiviteter. Efter en tid slutar de se på varandra som judar, kristna och muslimer för att se varandra som MÄNNISKOR. På nyheterna hör vi mest om terrorattacker, våld och diskriminering.
I en helt fantastiskt intressant bok berättar Tass Saada om sin väg till försoning, fred och kärlek till Jesus Kristus.
Gå gärna in på Gospel Media och hör Joel Sjöberg berätta om de senaste boknyheterna.
Jag fick höra idag att telefonerna går varma på förlaget och alla har fullt upp att packetera och skicka ut bokpaket innan jul och nyår.

Jag stred för Arafat - Tass Saada, Dean Merrill

189kr

Jag stred för Arafat - Tass Saada, Dean Merrill
 

Tass lärde sig tidigt att hata. Som sjuttonåring gjorde han uppror, rymde hemifrån och blev en krypskytt inom PLO och personlig chaufför åt Arafat. Tass fullständigt kokade av ilska och hat och blev snart involverad i gerillakrigföring mot den israeliska armén. Han begick många fruktansvärda våldshandlingar som han idag ångrar djupt. På eget initiativ försökte han lönnmörda en jordansk kronprins och han kastade handgranater in i kristna hem. Som ung kom Saada till USA, där han gifte sig och bildade familj. Han kom till tro på Jesus, fick uppleva en djup förlåtelse och fylldes av Guds kärlek. Det fick till följd att han började försonas med judar. Han återvänder sedan till Mellanöstern för att träffa sin familj som lovat att döda honom eftersom han konverterat. Han träffar också Arafat och berättar om sin nya tro. Dessa möten är både märkliga och starka. Jag stred för Arafat är en fantastisk bok. Läs den och ge den till vänner och släktingar!


Nåd i Las Vegas
 
Jud Wilhite
Obegränsad nåd är det du får av en kärleksfull Gud när alla religiösa typer har gått hem och det lilla hopp du hade på din egen förmåga precis exploderat mitt framför ögonen på dig. Vad kommer du först att tänka på när du tänker på Las Vegas? Kanske glitter och glamour? Eller pokerspel och dansare? Och varför inte? Staden som går under namnet Syndens Stad är en amerikansk ikon - ett "allt-är-okej-skrin" som ger underhållning, pengar, sex och ytterligare ett kast med tärningen. Troligtvis tänker du inte på Guds nåd, när du tänker på Las Vegas. Det gjorde inte heller Jud Wilhite när han fick uppdraget att vara pastor i stans största församling. Men människorna han senare mött har förändrat hans syn. Idag står Las Vegas för något helt annorlunda och förvånande för Jud. För honom är det inte längre Syndens Stad - utan Nådens Stad. Tillsammans med den erfarne journalisten Bill Taaffe, tar Jud oss med bakom neonskyltarna och nattlivet till en annan del av Vegas - där människor som brutits ner av ensamhet, droger och hopplöshet finner hopp och frihet i en vital troende gemenskap. "Nåd i Las Vegas" visar vad som händer när vanliga människor vågar vara ärliga med sig själva och med Gud. Mjukband, 173 sidor. Pris 179:-


Enhet under påven?
Tomas Dixon
En rykande aktuell bok om den senaste trenden i Kyrk-Sverige: det stora intresset bland svenskkyrkliga och frikyrkliga "väckelsekristna" för katolsk och ortodox teologi, liturgi, katolska vallfarter, Jungfrun Maria och påven. "Jag tar inte ställning mot katolicismen. Det vore alldeles för svart-vitt", skriver Tomas Dixon, som jobbat flera år för Katolska kyrkan i sitt andra hemland Österrike och säger att han aldrig upplevt ett så nytestamentligt församlingsliv som i sin gamla katolska gemenskap i Wien på 1980-talet. Men samtidigt varnar han för konsekvenserna av en "enhet under påven". Boken behandlar utförligt "vallfarten på modet" till Santiago de Compostela - innehåller intervjuer med Sveriges katolske biskop Anders Arborelius, Europas "kejsare utan krona" Otto von Habsburg, religionsfrihetskämpen Willy Fautre i Bryssel, pastor Ulf Ekman - och ett prisbelönt storreportage om den nya "karismatiska Mariadyrkan". Enhet under påven? är en bok som vidgar perspektiven och lyfter fram stora och viktiga frågor. Mjukband, 160 sidor. Pris 159:-

Ordspråksboken för barn

Ordspråksboken för barn innehåller roliga och färgrika bilder för barn. Varje bild illustrerar ett ordspråk från ordspråksboken. Genom dessa böcker kan vi förmedla goda värderingar och principer till våra barn! Häftad, 26 sidor helt i färg! Pris 65:- Se också fler produkter i samma serie

Julfest lockade många

Kristen Gemenskaps julfest i Pingstkyrkan lockade ett 70-tal personer trots konkurrens med julmarknad och andra aktiviteter. Ett 30-tal barn från ett 10-tal länder tågade in i kyrkan och hälsade välkommen på sina olika språk. Sedan framförde de en julberättelse med Josef, Maria och Jesusbarnet, herdarna och de vise männen. Barnen sjöng ett flertal glada sånger och spelade på olika instrument. Ledarna Heather Witt, Maribel Jansson och Bengt Sjöberg sjöng sången Källan och Heather avtackades för sitt engagemang i Kristen Gemenskap när hon nu drar vidare till Norge.
Alla barn fick godis och fruktpåse samt en jultidning.
Efteråt bjöds alla på lussebullar och pepparkakor.
Onsdagskul fortsätter i januari med utflykter och samlingar för barn mellan 7-14 år.







Oroliga flyktingar, barnbarn o julfest

Jag ska skriva lite mer utförligt ikväll. Helgen har varit innehållsrik och än är den inte över. Om två timmar börjar Kristen Gemenskaps julfest då barn från ett 10-tal länder ska hälsa välkommen på sina språk och en arabisk kille ska avsluta festen med att läsa välsignelsen på arabiska. Det är Danny som nyligen blev intervjuad på filipstadifolkmun (en blogg) Hans kamrater på skolan ställer upp för honom när han och hans familj fått utvisningsbeslut till Libanon.

En man som jag hjälpt en tid fick permanent uppehållstillstånd i torsdags, men han vet inte om det ännu. Han åkte till sjukhuset eftersom han var så deprimerad och sen lämnade han bara sjukhuset och drog ut i vinterkylan. Nu håller hans kamrater på att leta reda på honom för att han ska få veta att han får stanna i Sverige efter sju års väntan! Hoppas bara att det inte hänt honom något allvarligt.

Igår var vi till våra barn i Mullhyttan och Örebro. Emmanuel fyller 8 år. Han fick ett kastspö. Han är så duktig att fiska och kastar riktigt långt. Nu hoppas vi att det snart blir fiskeväder.
Joel och Shkurtes lilla nyfödda flicka har ännu inte fått något namn, men flera fina namn nämndes och ska få sjunka in och prövas. Hos Joel fick jag tre av Gospel Medias senast utgivna böcker bl. a en bok skriven av en palestinsk man som jobbat för Arafat. Han talar i sin bok om försoning. Mannen har blivit kristen. Den boken kommer jag att välja att läsa denna vecka som första bok. (Jag brukar ha flera bövker på gång samttidigt)

Vi har också haft Johannes hemma med sin dotter Madeleine. Vi har byggt snögubbe, snölykta, lekt med bilar, dockor, hästar, hundar (leksaksdjur) och läst sagor, sjungit, matat änderna och hälsat på på Erikshjälpen Second Hand och myst och haft det så trevligt.

När vi var i Örebro ringde Sasgar från förvaret i Flen. Hon mår mycket dåligt på grund av stark oro för sitt foster. Nu har flera organisationer och enskilda engagerat sig för henne likosm läkare och i morgon ska hon få träffa en psykolog. Vilket ansvar polis och Migrationsverket tar på sig när de låser in en gravid kvinna som mår så dåligt. Vilken risk det innebär för barnet. Föreningen GLÖM ALDRIG PELA OCH FADIMES UPPROP (SE NEDAN HÄR PÅ BLOGGEN) samlar fler och fler underskrifter. Ofelia Namazova har kontaktat mängder av riksdagsledamöter och i morgon ska hon få svar bland annat om Alf Svensson kommer att engagera sig i fallet.

Nu ska vi gå ner till kyrkan och fixa fikat till julfesten. Godispåsar med frukt och russin och tidningen JUST DE ska alla barn få. Hoppas att det blir en bra och stämningsfull fest. Återkommer senare ikväll.

Kyrkan och flyktingen

Apropå artiekl i DAGEN idag:
www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160807

Idag har tidningen DAGEN en artikel från Pingströrelsens predikantvecka där flera deltagare berättat positiva glimtar från arbetet med integration av invandrare och flyktingar. Jättebra att denna fråga lyfts fram på Predikantveckan.
Igår var vi samlade i Örebro inom EFK:s integrations och migrationsråd. Vi samtalade om hur vi skall kunna hjälpa flyktingar, stimulera fler församlingar att börja eller utveckla sitt engagemang i dessa frågor.
Vi pratade om att bygga en hemsida för intresserade församlingar och enskilda och vi pratade om att skapa ett chattforum och en hemsida för dem som har frågor om kristen tro i förhållande till andra religioner, speciellt islam. Vi gick ner i källaren på Olaigatan där vi försåg oss med en mängd tidningar och småböcker på arabiska.
EFK:s grupp vill uppmuntra församlingar att integrera nysvenskarna i det vardagliga gudstjänstlivet och i församlingarnas ordinarie arbete och samlingar, inte att de skall ha sin egen verksamhet för sig själva i någon källarlokal. Vi måste tänka på andra generationens nysvenskar. De måste kunna relatera till sina skolkamrater och ta med dem till kyrkans aktiviteter. Var femte invånare i Sverige har invandrarbakgrund. Det måste visa sig i våra församlingar.
När jag kom hem från Örebro hade jag ett mail från en församling som har kommit i kontakt med flera "papperslösa" invandrare. Nu undrade man hur man skall kunna ge dem råd och hjälp. Bra! Jag har skickat lite förslag och det är just detta som jag märker mer och mer. Fler och fler församlingar vaknar till när en flykting knackar på dörren eller någon flykting som gått i gudstjänsterna plötsligt får ett avvisningsbeslut. DÅ, om inte förr, börjar man fråga sig hur asylsystemet fungerar och varifrån man kan få hjälp och goda råd.
Läs lite lite längre ner här på bloggen om aktuella fall som vi har engagerat oss i just nu. Vi skulle behöva vara fler som räcker ut en hjälpande hand till FRÄMLINGEN SOM KNACKAR PÅ VÅR DÖRR.
ETT TIPS: GÅ IN OCH LADDA NER FARRS GODA RÅD PÅ
http://www.farr.se/

Mediapådrag om Feroz och Danny i Filipstad


Idag har FILIPSTADS TIDNING en stor intervju med FEROZ som kommer från Afghanistan. Jag fick kontakt med honom för drygt en månad sedan. Han hade läst om hur vi försökt hjälpa en annan afghansk kille.
Feroz kommer att få hjälp från olika håll, men ingen vet hur hans framtid kommer att bli. Rådgivningsbyrån, hans advokat och jag skall göra vad vi kan för att hjälpa honom att få stanna i Sverige.
Idag har RADIO VÄRMLAND sänt inslag om honom på nyheterna och ett längre reportage i programmet KONTAKT.
Gå in på www.sr.se/varmland för att lyssna på intervjun.
Filipstads Tidning har också en stor intervju om Danny från Libanon som går på vårt ONSDAGSKUL. Dannys skolkamrater på Ferlinskolan har engagerat sig för honom. De har också demonstrerat utanför Migrationsverket.Danny ska läsa välsignelsen på söndag på arabiska i vår gudstjänst för stora och små (JULFEST)

Filipstad Avvisas på artonårsdagen trots dödshotFeroz Zafar, Foto SR Värmland
17-årige Feroz Zafar, som bor utanför Filipstad, ska avvisas till Afghanistan nästa år så fort han fyllt 18 år. Foto Laila Karlsson/SR Värmland

Feroz Zafar, som bor utanför Filipstad, ska avvisas till Afghanistan nästa år så fort han fyllt 18 år. Detta trots att han är dödshotad i hemlandet och inte har någonstans att ta vägen.

Läs mer  "Smugglaren sa, vi behöver inte längre vara rädda"

Ännu en sjöbergare



Joel och Shkurte har fått en flicka. Det hände igår kväll. Andrea har blivit storasyster.
Vi tackar verkligen Gud för detta under.


GLÖM ALDRIG PELA OCH FADIME!!!

Nu får den gravida kvinnan Sazgar och hennes man Ardeshir hjälp av föreningen GLÖM ALDRIG  PELA OCH FADIME. Jag pratade med parets advokat igår och han berättade att många olika organisationer och enskilda har hört av sig till honom för att fråga hur de kan hjälpa till för att få myndigheterna att förstå att de inte kan utvisa detta par.

Här nedan kan du skriva på protestlista mot avvisningen av gravida Sazgar

Vi protesterar mot beslutet att avvisa gravida Sazgar Esmael som tillsammans med sin make Ardeshir Ahmed skall återföras till irakiska Kurdistan. Där väntar hennes familj för att verkställa det dödsstraff paret hotats med. Sazgars familj och i synnerhet hennes far är djupt religiös och kan av det skälet inte acceptera svärsonen.
Vi protesterar mot att Sverige inte ger de förföljda och dödshotade makarna en fristad.
Ardeshir flydde 2002 till Sverige och sökte asyl. Två år senare kom hustrun sedan hon hotats och familjen försökt tvinga henne till skilsmässa. Med hjälp av makens bror lyckades hon fly och ta sig till Sverige där hon kunde återförenas med sin man.
Makarna är utbildade. Hon är lärare och socionom och har under tiden i Sverige arbetat som städare, läst svenska och förkovrat sig i sina ämnen. Han är ingenjör och har arbetat åt Lernia. Båda har fått klartecken från Örebro universitet för att börja studera där och konvertera sina examina till svensk kompetens.
Förra onsdagen greps makarna av polis och fördes till Migrationsverkets förvar i Flen och underrättades om att de skall lämna landet 12 december. Resan är bokad. Sazgar drabbades av chock vid beskedet och fördes till sjukhus. Hon säger att hon inte kommer att överleva en återförvisning.
Sazgars familj, far, bröder och kusiner, har hotat paret också under åren i Sverige. De har också uppsökt Ardeshirs åldriga mor och hotat döda makarna så snart de återvänder liksom Ardeshirs bror som hjälpte Sazgar att fly till Sverige.
Sazgars far är förmögen, mäktig och har starkt inflytande i sin klan.
Sazgar oroar sig för barnet och hoten. Resan är planerad via Frankfurt, Amman, Bagdad, sedan vidare till Kurdistan.
Ardeshir och Sazgar har gjort bland det mest förbjudna - de har gått emot klanens vilja och vägrat skilja sig.
I Kurdistan har flera uppmärksammade hedersmord inträffat under senare år. Ett av dem var fallet med 17-åriga Duua Khalil som misshandlades, skymfades och stenades av en folkmassa som straff för att hon gift sig mot sin familjs vilja. Beväpnad polis bevittnade händelsen - utan att ingripa. Enligt kvinnorättsorganisationer har hedersmord krävt 30 000 liv sedan 1991.
Vi protesterar mot att Sverige avvisar gravida Sazgar och Ardeshir till en säker död och därmed medverkar till nya hedersmord.

Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime
2 December 2008

Sincerely,


http://www.petitiononline.com:80/GAPF2008/petition.html

The Undersigned


View Current Signatures


Snökaos, men många kom på bönesamling

Ikväll när jag åkte ner till kyrkan tänkte jag att jag blir nog rätt så ensam på samlingen i Pingstkyrkan. Det snöade och blåste och vägarna var oplogade. Den våta snön slog emot ansiktet när jag gick från bilen mot kyrkdörren och låste upp. Efter en stund kom Esko på cykel med hunden springande vid sidan om. Det hördes steg i trappan. Några personer stampade av sig snön. Det var folk från Nykroppa och Filipstad. Solveig kom direkt från 4-årskalas hemma hos Tanya från Angola. Tänk det är fyra år sedan Leonel föddes. Familjen har två barn som är födda i Sverige och deras framtid är ej avgjord ännu. Vi jobbar för att familjen ska få stanna i Sverige.
Efter en stund kom ett helt gäng afrikaner från Storfors. Deras buss var försenad på grund av snökaoset. Två nya afrikanska vänner hade de med sig. Va roligt. de är så härliga, glada, öppna och fyllda av spontanitet och glädje då de sjunger, klappar takten och prisar Gud. Man känner en sån tacksamhet och samhörighet med dem. Jag blir också så glad när jag ser vuilken läångtan det finns att få komma till kyrkans samlingar. Vilket behov av gemenskap, bön, bibelundervisning och samvaro.

Just nu när jag sitter och skriver kommer ett MMS att vår son Joel och hans fru Shkurte fått en flicka ikväll på Örebro lasarett!!! För tio minuter sedan föddes flickan. Barnet skulle ha kommit den 12 december, men föddes alltså just ikväll. Förlossningen gick visst mycket fort. Joel lämnade GOSPEL MEDIA vid halv sjutiden och åkte hem till sin fru. OJ, VAD GLADA VI BLIR! Vårt sjunde barnbarn!

Vilket slut på en dag som innehållit polisanmälan av mobbad elev på Ferlinskolan, intervju med Radio Värmland och Filipstads Tidning om Feroz från Afghansitan som hotas av utvisning. Vi har också haft besök av Mats Ahlberg från Erikshjälpen och vi har tillsammans träffat Arbetsförmedlingen för att eventuellt anställa fler medarbetare i second handbutiken.

Jag tänker skriva mer om Feroz och mobbningen på skolan senare. Jag tänker ta upp likabehandlingsplanen vid Ferlinskolan på Barn och Utbildningsnämnden nästa vecka. Jag efterlyser regler för om skolan själv skall polisanmäla när elever blir misshandlade på skolan. Det är mycket allvarligt att mobbning av denne elev har kunnat pågå i flera år.


RSS 2.0