Endast "driftiga flyktingar" ???

Med fagra ord och med ett leende på läpparna presenterar migrationsministern förslaget om att endast "driftiga människor" Ska få skydd och utses till kvotflyktingar dvs det slags flyktingar som FN anser vara i störst behov av skydd. Det är skrämmande och upprörande. Hur lågt och hur långt från medmänsklighet har inte Tidöpartierna fört Sverige. Ogillar skarpt!

Vad är detta? En vän som hjälper många flyktingar i Värmland skriver på facebook

Kvotflykting är enligt UNHCR de människor som är i störst behov av skydd.

Regeringen föreslår att bara driftiga människor ska få skydd i Sverige.

Tänk dig in i vad det betyder för en människa i nöd.

(Tänk dig att du mist allt i en översvämningskatastrof och ligger skada någonstans. Du få inte bli kvotflykting eftersom du inte orkar att resa dig upp. Eller kan resa dig eftersom du är traumatiserad och svårt fysiskt skada )

Regeringen ger helt orimliga diriektiv.

 
 

 


Traumatiska minnen, nu många positiva hälsningar

Så här i sommartid får jag en del hälsningar från människor som bott i Filipstad förut. Några berättar om arbeten, giftermål och studier. Blir så glad då jag får positiva hälsningar från dem som haft svåra fysiska och psykiska trauma. Nu mår de bra.
Några av dessa personer har berört mig så pass mycket att jag inte kan bli kvitt de hemska händelser som utspelade sig för 15-20 år sedan. Ibland återupplever jag händelser i mardrömmar och undrar om de verkligen hände.
Ett minne plågade mig extra mycket. Det var den gången då jag hann före ambulansen och då en kvinna hängt sig i badrummet. Vi försökte få loss kvinnan som ännu var vid liv. Ambulanspersonalen lyckades inte och situationen blev kaotisk. Jag började be till Gud och använde mig även av det språk man kan kommunicera direkt till Gud med vid svåra tillfällen. Ett andligt språk.
När jag började be kom ett lugn in i badrummet och nu kunde man skära ner kvinnan och åka med henne till sjukhuset.
Efter en tid började jag tvivla om det var en verklig händelse eller en mardröm. Då jag en dag mötte ambulanssjuksköterskan frågade jag om det var verkligt det vi var med om. Hon bekräftade utan att gå in på detaljer, att jag uppfattat situationen precis så som det var.
Bild: Ambulans – Wikipedia
 
GOOGLE.COM
Bild: Ambulans – Wikipedia
Hittades på Google från sv.wikipedia.org

Vår familj upplevde krigets fasor

Mina föräldrar och syskon upplevde kriget i Finland. Det var mycket dramatiskt. Ryska fallskärmsjägare landade vid en bondgård dit mamma, pappa och mina syskon trodde sig ha hittat en lite mer trygg plats än inne i Helsingfors. Det blev strid. Pappa och mamma tog varandras händer och sa farväl till livet, men finska soldater och bonden lyckades oskadliggöra de ryska soldaterna.
Mamma Helga födde 6 barn innan jag kom som ett "sladdbarn". Ann-Marie och Kjell föddes i Sverige. Ett barn dog vid födseln. Stanley föddes i New York då familjen bodde i USA. Runa och Siv föddes under 2:a världskriget då familjen bodde i Finland, men mamma och en finsk kvinna åkte båt till Sverige för att föda. Pappa och den kände förkunnaren Frank Mangs tog bilvägen genom hela Finland och ner i Sverige för att se på den nyfödda Runa. När de tog båten tillbaka till Finland var det så kallt att båten frös fast. Då kom ryska bombplan och attackerade båten, men den klarade sig. Min syster Siv fick också födas i Sverige då familjen bodde i Helsingfors, Finland.
Dramatiskt, men livet gick vidare och jag föddes i Stockholm och då bodde familjen i Sundbyberg.
Bilderna: Mor Helga samt morfar och mormor med Ann-Marie och Kjell. Morfar hade byggt ett stort hus i tre våningar och där fick mamma och barnen vara i säkerhet.
Huset i Duvbo som morfar Fridolf Eriksson byggde. Där hade de bageri. Vi bodde där när jag växte upp. Morfar och mormor bodde längst ner och vi i de två andra våningarna. På tomten fanns många fruktträd, bär och grönsaksland.
Morfar, mormor, Ann-Marie och Kjell, mina äldsta syskon som inte finns i livet längre
 
 

Leva med ständig smärta

43 år sedan jag första gången fick hjälp. Då på Falu lasaretts uppvakningssal. Fick testa två stora el-plattor som skulle avleda smärtimpulser från ländryggens diskbråck.
Idag 25 år sen jag senast var i Karlstad på smärtkliniken. Då fick jag en modern TENs apparat samt en medicin som har viss effekt på långvarig nervsmärta.
Idag handlar det om att lära sig leva med ständig smärta. Borde vara fullärd nu.
Kan vara en bild av sjukhus, dörr, korridor och kontor
 
Alla reaktioner:
159Sonja Ljung, Lois Steen och 157 andra
 
 

RSS 2.0