Bengt Sjöberg

En person som kallar sig Spik Harry har reagerat på en artikel i DAGEN om att fler asylsökande barn blir apatiskt sjuka igen.
www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174784 (Dagen-artikeln)

Han menar tydligen att familjerna bluffar och att alla blev friska snabbt efter att de fått positiva beslut. Jag som vakat vid tre olika barn i den svåra sjukdomen kan berätta att tillfrisknandet absolut inte gick så fort. Flera år efter de låg sjuka får somliga av de apatiskt sjuka barnen fortfarande gå i terapi och stödsamtal.
Här är ett par inlägg från tidigare bloggposter:

Elisabeth Höglund skriver i Expressen varför hon slutade på Aktuellt. Hon menar att journalisterna undanhöll fakta kring de apatiskt sjuka barnen. Hennes artikel innehåller dock inga som helst bevis för att föräldrarna manipulerade sina barn. Nu rapporteras om nya fall av apatiskt sjuka barn. Det har varit lugnt en period. Jag vet också att fler och fler asylsökande gömmer sig eftersom det blivit allt svårare att få uppehållstillstånd.
Många barn mår mycket dåligt. De har sett sina föräldrar bli misshandlade i sina hemländer och de bryts ner av den fortfarande långa asylprocessen. En flicka har dessutom råkat ut för rasister som slagit och våldfört sig på mamman här i Sverige. Flickan vågar inte gå ut och har svåra trauma.

Jag har erfarenhet av tre flickor som var sjuka under mycket lång tid. Vi besökte dem ofta på oregelbundna tider. Vi var ett nätverk från Röda Korset, kyrkorna i Filipstad samt folk från Erikshjälpen second hand. Vi såg aldrig att flickorna var uppe och sprang och åt mat. De blev heller inte friska direkt när de fick PUT (permanent uppehållstillstånd) En flicka låg ovetande om världen i flera veckor efter PUT och  fick börja om livet från början. Hennes första ord som 16-åring var "mamma". Några månader efter den långa sjukdomstiden kunde hon med mödosamma steg gå de cirka 500 metrarna från hemmet till Erikshjälpen för att hälsa på. Mager och blek, men med ett stort leende kom hon för att ge en kram som tack för månader av intensiv kamp.

De apatiska flyktingbarnen hade fruktansvärda trauman med sig när de kom till Sverige.
Den slutsatsen drar Rädda barnen efter en klinisk studie av 33 barn. DAGEN skriver mer om detta. Se:

www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=160189


Jag kan hålla med om att barnen haft svåra förhållanden i sina hemländer utifrån de egna erfarenheter som vi har här i Värmland. Flera av de barn som vi mötte hade i sitt land varit med om att någon nära släkting dödats eller våldtagits och familjerna levde under dödshot. Dessa familjer var verkligen hårt sargade i sina länder. Barnen hade sett alldeles för mycket av våld och terror. En flicka kom från Tjetjeniens blodiga inbördeskrig. Vad den familjen gått igenom kan ingen ana.
Dessa barn var absolut inte uppe och sprang om nätterna. De åt inte mat. En flicka kunde inte ens sondmatas eftersom hon inte hade någon sväljreflex.
Att träffa dessa familjer nu och se deras glädje är underbart. Barnen har fortfarande behov av stöd och hjälp. En av flickorna tog studenten i somras med höga betyg och siktar på att bli läkare. Hennes väg har inte varit lätt åren efter det att familjen fick löfte om att få stanna i Sverige. Det tog flera veckor efter det positiva beskedet innan hon vaknade.
Många frågar sig om det finns apatiskt sjuka barn i Sverige idag. Läs här ett utdrag av ett mail som jag fick förra veckan från en lärare:

"Jag har sett flera gånger hur barn blir apatiska när de får avvisning.
De kurdiska barnen låg bara och sov, när vi träffade dem i början.
De kunde sitta på en stol och somna mitt i ett samtal, de liksom bara
stängde av. Ett sätt att fly en för jobbig verklighet.
De sov när som helst på dygnet under sådana perioder, glömde de att äta
och försvann liksom bort. Ett sätt att överleva rent kroppsligt när
psyket inte orkar mer.
Den sveska modellen av asylhantering är verkligen inte human". 2008-11-18