Mångkulturella församlingar-en modell för integration
Guds församling skall vara ”staden på berget”, ett föredöme för vårt samhälle. I församlingen ser vi hur gemenskapen utvecklas genom att medlemmarna odlar en djup gemenskap som bygger på den nyfödelse som skett i deras liv. 2 Kor 5:17 ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.”
I vår gemenskap bygger vi något nytt som får vara en försmak av det himmelska där gränser sprängs och motsättningar och fördomar överbryggas.
Gal.3:26-29 ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.”
Nu är vi inte längre i första hand svenskar, iranier, afghaner, romer, kurder. Vi är gudsmänniskor och Jesu efterföljare. Vi har fått en helt ny identitet genom vårt liv i gemenskap med Jesus Kristus. Det nya livet innebär överlåtelse till Jesus, men också till våra bröder och systrar i tron. Många av våra nysvenskar har lämnat hus, hem, släkt och familj och är mycket ensamma i Sverige. Vi behöver alla gemenskap och nära relationer både i kyrka och i hemmiljö. Vi skulle definitivt kunna ta emot fler nykristna i våra församlingar om det fanns fler medvandrare och fler som ville öppna sina hem för gemenskap. Att dela en enkel middag eller fika i ett hem får många människor att känna sig accepterade och inlemmade i vårt sociala nätverk.
Visst är det svårt att bygga en mångkulturell församling. Visst blir det kulturkrockar, missförstånd och jobbiga situationer, men jag förmodar att Jesus också hade en hel del göra med att forma lärjungar av sin brokiga skara av 12 utvalda män från de mest skiftande sammanslutningar och bakgrunder. Medlöpare, publikaner och enkla fiskare skulle nu börja samarbeta. Alla hade olika bakgrunder och teorier om hur samhället skulle formas, men nu sändes de ut till ett och samma uppdrag. Jesu kärlek formade dem. Guds rikes framväxt satte deras hjärtan i brand för samma mål och vision.
Jesus talar i Johannes 10 om sig själv som den gode herden. Han ber att de ”alla skall vara ett, för att världen skall tro att du har sänt mig.” I samma kapitel talar han om ”en hjord och en herde”.
Visst kan våra invandrargrupper mötas till egna samlingar där ingen tolkning behövs och där man sjunger sina egna sånger till rytmer och musik som man är van vid. Samlingar där man kan släppa loss i vilda handklappningar, jubel och mängder av ”amen” och ”halleluja”-tillrop på förkunnarens olika påståenden. Men kanske vi stela svenskar behöver fira gudstjänst tillsammans med våra vänner från Afrika och Latinamerika. Kanske behöver våra kulturer mötas för att vi tillsammans skall finna de rätta vägarna att nå ut till sekulariserade svenskar såväl som gudstroende invandrare. Kanske vi behöver smittas av entusiasm och kanske vi kan förmedla struktur, målmedvetenhet, tålmodigt och långsiktigt evangelisationsarbete.
Det som kan tyckas vara tungrott och opraktisk, är kanske Guds väg, att för det svenska folket visa på ett gott exempel på integration. Ett exempel på hur samverkan, förståelse och arbetsgemenskap kan växa fram i ett samhälle där polariseringen och egoismen mer och mer griper tag om människorna. Vi är ”staden på berget”, församlingen som visar vad en gemensam tro på Jesus Kristus kan åstadkomma. Vi är med och pekar på Guds rike och hur människan var innan syndafallet och innan människorna byggde tornet i Babel. Den mångkulturella församlingen är välbehaglig i Guds ögon och något som vi bör eftersträva i en tid då hatet och rädslan slår sina klor i människors sinnen. En sammansvetsad mångkulturell församling kan bli ett starkt redskap till en ny väckelse i Sverige till välsignelse för hela vårt land.
Nedan: Några kort från ett knytkalas i Pingstkyrkan vid jultid för ett par år sedan.
