Asylsökande blir kristen och döpt och får PUT. Är det så enkelt eller?
På Flyktingbloggen skriver flera politiker, läkare och opinionsbildare och människor som är engagerade för mänskliga rättigheter. Jag har lovat att skriva en artikel i månaden.
Det finns en missuppfattning bland en del människor att asylsökande från muslimska länder som blir kristna (konverterar) nästan automatiskt får permanent uppehållstillstånd. Så är det absolut inte. Ett exempel är den iranske mannen Sassan som i 9 år nu väntat på besked om han får stanna i Sverige eller inte. Hans fall är definitivt inte unikt. Många konvertiter har dessutom fått avslag och deras ärenden ligger hos polisen för verkställighet. De uppmanas att hålla tyst om sin kristna tro när de återvänder till länder som t.ex. Afghanistan där det är dödsstraff på att inneha en bibel.
Sassan från Iran döps av Bengt Sjöberg i Betelkyrkan i Hällefors. Sassan är döv och därför var det extra smärtsamt för honom att läsa i beslutet från Migrationsverket att han kunde återvända till Iran om han var tyst om sin kristna tro. Sassan har godkänt att finnas med i media.
Hos Migrationsöverdomstolen ligger nu ett konvertitärende för avgörande. Det handlar om en afghansk man. Beslutet i MIGÖ kommer att bli vägledande för andra konvertiter. Även Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik jobbar med ett rättsligt ställningstagande för konvertiter.
I höstas var vi tre personer från Sveriges Kristna Råds migrations- och integrationsgrupp som mötte Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik och Christina Ström, beslutsfattare inom asylprövning i Solna. Michael Williams, Sv. Kyrkan och Farr samt George Joseph, Katolska kyrkan och Caritas och jag som representant för ”frikyrkorna” i Sverige.
Sedan drygt ett år tillbaka har vi i vår grupp intensifierat arbetet med att belysa problematiken med religion som grund för asyl och frågan om konvertiter. Det handlar om mänskliga rättigheter och samvets- och åsiktsfrihet. Varje asylärende måste behandlas individuellt där olika grunder måste gås igenom.
Vid mötet med Ribbenvik överlämnade jag ett försök till regler för hur en konverterings äkthet skulle kunna säkerställas. Naturligtvis är det endast hållpunkter och ingenting som är 100% säkert att bevisa. Jag reagerade starkt när Migrationsverket i ett ärende skrev att personen inte skulle komma att fortsätta leva som kristen. Jag undrade hur de kunde avgöra en människas inre andliga process. För att både församlingar och myndigheter skall få en klar bild av hur seriös en konvertering är skulle man kunna besvara ett antal frågor som till exempel:
Vilka skäl angav konvertiten för att bli kristen och vilka upplevelser ledde fram till konverteringen? Vilken undervisning har meddelats och av vilka? Hur gick dopet till och vilka var närvarande vid dopet? Hur utövar personen sin kristna tro? Hur kan församlingen fortsätta att stödja och hålla kontakten med den nykristne? Finns några i församlingen som tar ett personligt ansvar för att stödja den som konverterat? Hur lång tid har förflutit sedan omvändelsen, dopet och församlingstillhörigheten? Vad talar enligt församlingen för att konverteringen skett av övertygelse och personlig upplevelse av Gud? Rättschefen tyckte att förslaget var konstruktivt.
Migrationsverket hävdade att det är stor procent som blir beviljade asyl på grund av konvertering. Ribbenvik tittade på de fem mappar som jag tagit med mig ( och förstod att verkligheten kan se annorlunda ut) med ärenden där konvertiten fått avslag i alla instanser med uppmaning att återvända till sitt hemland och hålla låg profil. Hade de konverterat i sitt hemland fick de till svar att de ju då kunnat leva som kristen i sitt land. Hade de konverterat i Sverige fick de till svar att de konverterat i syfte att få uppehållstillstånd, att deras tro inte var äkta eller att Migrationsverket ansåg att de trappat upp sina asylskäl. Gång på gång uppmanar Migrationsverket och Migrationsdomstolarna de asylsökande att ligga lågt och hålla tyst om sin nyfunna kristna tro. Då kan de lugnt återvända till länder som Iran och Afghanistan, skriver man i besluten, något som får mig att reagera och påtala att detta synsätt strider helt emot mänskliga rättigheter och själva kärnan i den kristna tron. Migrationsverket har nyligen på sin hemsida berättat om att de startat ett nätverk för att uppmärksamma HBT-frågorna. (homo-, bi- och transsexuella) Ribbenvik sa att det finns uppenbara likheter med behandlingen av HBT-personer. Där finns klara riktlinjer och han ansåg att liknande regler borde införas för konvertiter. Migrationsverket skriver på sin hemsida att ”sexuell läggning kan vara betydelsefullt när verket tar beslut om uppehållstillstånd”. Enligt den nya utlänningslagen ska asylsökande HBT-personer ges större skydd mot förföljelse på grund av sexuell läggning och könsidentitet än i tidigare lagstiftning.
Den brittiska religionsfrihetsorganisationen Barnabas Fund bekräftar att det är ytterst farligt för konvertiter att tvingas återvända till sina forna hemländer. En ny praxis i Sverige från 1996 har fört med sig orimliga konsekvenser och mänskliga tragedier. Migrationsverket påstår att flera asylsökande bluffat om sin konvertering. Därför har man blivit hårdare i sin bedömning.
För en muslim som vet att Sharia-lagen i Iran enligt § 368 dömer den som konverterat till döden kan ett så stort steg absolut inte vara lätt att fatta. Ofta blir konsekvensen av att bli kristen att man avsäger sig den viktiga gemenskapen med släkt och vänner.
Det är inte alltid så lätt att hänvisa till officiell förföljelse då det i flera länder inte längre sker officiella avrättningar av konvertiter. Många dör ”anonymt” i någon arrangerad trafikolycka eller genom arrangerade ”självmord” eller tortyr i fängelse. Att hålla sin kristna tro hemlig, för dem som konverterat från islam, är helt orimligt! Vid ansökningar till skolor, statliga förvaltningar, armé, såväl som för privata näringstillstånd fordras att man anger sin religiösa tillhörighet. Att sitta ner med vänner och äta avslöjar på en gång om man är kristen eller muslim.
Den som byter religion och lämnar Islam i Mellanösterns länder löper stor risk att mista sitt liv. Sverige måste öka sitt stöd för den som förföljs för sin tro. I Iran förbereder regimen nu ett lagförslag där den som haft muslimska föräldrar och formellt lämnat islam kan dömas till döden.
När Migrationsverket ska godkänna ett uppehållstillstånd missar de också alltför ofta hur stora konsekvenserna kan bli av att ha lämnat Islam. Både utredare och tolk har ibland svårt att förstå och tolka ord och uttryck inom religionen. De frågor som utredarna ställer saknar ofta relevans i sammanhanget. Vilken maträtt man äter till påsk, vilken färg duken har på matbordet och hur man förklarar treenigheten har ingenting med det inre andliga liv som den asylsökande börjat upptäcka och utveckla.
Vi samtalade vid vårt möte om de gamla kyrkorna i t.ex Irak jämfört med evangeliserande evangeliska kyrkor där de kristna är mer utåtriktade och på så sätt konfronterar ländernas brist på religionsfrihet eller tillämpningen av densamma.
Jag kunde också berätta för rättschefen om hur asylsökande som skickats tillbaka försöker klara livet genom att gömma sig i sitt land. Kanske endast gå ut på nätterna. De får inte arbete, men försörjer sig på tillfälliga jobb. Några blir dödade av släktingar eller omkommer i bilolyckor där deras bil kanske blir påkörda av en stor lastbil. Förföljelse direkt av staten kanske inte alltid är det värsta, men släkt, vänner och grannar försöker upprätthålla hedern och slår till när någon blivit kristen.
Trovärdighetsfrågan är viktig och jag hoppas att vi från kyrkorna kan ha ett bra samarbete med Migrationsverket. När vi skriver dopintyg och bekräftar att den asylsökande deltar aktivt i församlingens verksamhet borde det väga tungt. Vi följer konvertitfrågan med intresse och ser fram emot vägledande beslut.
