Hon blev en del av bönesvaret.
Fantastiskt glädjande integration
Nyligen hade vi ett efterlängtat kärt och trevligt besök av Ofelia Namazova Vennemann och hennes söta flickor. Ofelia bodde i Filipstad och Hällefors. Hon och hennes familj kom hit som flyktingar från Azerbajdzjan.
Den 15 november 2005 kl. 8.00 gick vi in till Migrationsverket i Filipstad och där stod personalen och välkomnade Ofelia som fick ta emot sitt uppehållstillstånd. De bad oss att snarast åka och hämta hennes föräldrar och lillebror så att de också skulle få beslut att få stanna i Sverige.
Ofelia studerade i rekordfart och har arbetat som jurist och på statsrådsberedningen på regeringskansiet. Nu arbetar hon på en tankesmedja med framtidens sjukvård. Vilken tjej! Hatten av för henne!
Vinn kriget mot oron
Jag har läst en mycket bra bok. Den heter Vinn kriget mot oron. Boken handlar om att leva med frid i hjärtat och tillförsikt i tankarna.
Den här våren är det meningen att jag ska göra tre olika operationer. Det kan vara lätt att tankar av oro smyger sig in trots att vårsolens härliga strålar värmer och ger nytt ljus och energi. Ett citat från boken: ”Oron är som ett tunt flöde av fruktan som rinner genom vårt tankeliv. Om vi inte gör något åt den gräver den en ränna som alla andra tankar samlas upp i”. (Artur Somers Roche)
Jag väljer att tro och lita på att den Gud som jag tror på är större än det som jag oroar mig för just nu. Många gånger snurrar tankarna kring tänk OM…….men då kan man få kraft och frid till att i stället tänka även om.
Paulus skriver i Filipperbrevet 4:6 ”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.” Detta brev skrev Paulus då han satt i fängelse. Ändå kunde han uppmuntra andra med att skriva: ”Gläd er alltid i Herren”. För varje orostanke som vi försöker att andas ut kan vi andas in Guds kärlek, frid, glädje och trygghet i en förvissning om att Han har omsorg om oss och leder oss dag för dag. Guds fullkomliga kärlek i oss gör att vi kan andas ut vår oro, leva i nuet i Hans trrygghet och omsorg.
Jag vill varmt rekommendera boken som efter varje kapitel har sidor med förslag på samtal och reflektioner och en bön som du kan be. Gör din beställning redan idag. Gå till webbbutiken eller ring 019186010. Då kanske du får prata några ord med vår son Johannes. Lycka till!
www.sjobergsforlag.se
Profetiska hälsningar
När jag växte upp i ett pastorshem med äldre bröder (Kjell och Stanley) som i unga år gick ut som evangelister och senare blev pastorer och missionärer fick jag ofta frågan om inte också jag skulle bli pastor. Jag svarade att jag ville bli lärare och tjäna Gud i församlingen på fritiden. Som tonåring deltog jag i gudstjänster och bönesamlingar, ibland även bönenätter. Då kom det profetior om att mitt liv skulle bli olyckligt om jag inte gick Guds väg och sa ja till kallelsen. Jag började känna en press. Och det skavde i mitt inre att jag inte upplevde att profetiorna stämde med vad jag kände i mitt inre var Guds väg för mig.
När jag blev lärare var min fru och jag engagerade i olika verksamheter i församlingen. Men mycket ofta diskuterade jag med min fru om jag verkligen levde i Guds vilja. Jag hade svårt att leva i nuet och slappna av. Jag kände mig som en svikare och när folk fortsatte att ”profetera” och jämföra mig med mina bröder funderade jag till och med på att byta efternamn. Bara för att mina bröder var "stora evangelister och missionärer" var ju inte min väg densamma. Den dåliga självkänslan och osäkerheten väckte oro och mindervärdeskomplex. Profetiorna jag mottog, av personer som säkert ville väl, bidrog till en känsla av prestationsångest och gav upphov till mycket grubblerier kring om jag var på rätt plats i livet.
Efter många år växte jag naturligt in i mer av engagemang i form av undervisning i kyrkor och kampanjer och när jag fick en kallelse från en församling att vara pastor gick jag in i den tjänsten. Det kändes naturligt och som en fortsättning på något jag redan var engagerad i. Det blev flera intressanta och berikande år men efter fem, sex år upplevde jag att jag rörde mig i en begränsad sfär och jag saknade skolan och alla kontakter i samhället som jag haft då jag även hade varit kommunpolitiker.
Jag fick en lärartjänst men fortsatte att hjälpa till i församlingen.
Efter en missionsresa i Estland tillsammans med våra tre söner besökte min fru och jag en ekumenisk gudstjänst. Helt plötsligt avbröts gudstjänsten av en man som talade i tungor och profeterade om en person som gått sin egen väg och att Herren skulle straffa honom. Det var som om knivar skar i magen och det var med tunga steg och sorg vi gick hem från det mötet.
På en retreatgård fick jag mycket gedigen själavård där en av ledarna fick se en bild som han på ett respektfullt och ödmjukt sätt förmedlade och frågade om det han sa gav genklang inom mig. Ledarna bad sedan för mig och det kändes underbart och läkande. Denna bild och tolkningen av den var precis det som löste upp knutar inom mig.
När jag på senare år undervisat om den helige Ande och de andliga nådegåvorna har jag betonat, att vi inte ska förakta profetior, men vi ska pröva allt och behålla det goda. Men hur prövar vi och när görs denna prövning? Vi bör kontrollera om det stämmer med Guds ord. Budskapet måste även harmoniera med det inre vittnesbördet. Se även vad det blir för frukt. Gud talar om försoning och visar på en väg till frid och förlåtelse. Om det finns förtroende för den som bär fram de profetiska orden, finns det förutsättningar för att dessa ord också faller i rätt jord och bär god frukt. Profetian ska bygga upp, ge chans till korrigering, uppmuntra och visa på möjlighet att förändras.
När någon ger ett ord från Gud kan det få stor betydelse och bli till välsignelse. Men exemplen är tyvärr alltför många där ”profetia” präglas av människors idéer, tankar, förhoppningar, och i värsta fall utgör den ett redskap för manipulation.
Paulus är angelägen om att det som sker i gudstjänsten ska vara begripligt för alla (1 Kor.14:20–25). Inte enbart för de troende utan även för de icke-troende, som han självklart tycks utgå från finns med i gudstjänsten. Om då någon bär fram profetiska ord från Gud förstår alla att ”Hos er finns verkligen Gud” (14:25). Genom det profetiska talet blir Guds närvaro uppenbar.
När ska man framföra profetian? Det behöver inte ske omedelbart i en gudstjänst. Prata med mötesledaren. Den som får ett tilltal kan välja tidpunkt och sätt. Enskilt eller inför alla i gudstjänsten.
I många sammanhang har en profetia åtminstone historiskt brukat börja med: ”Så säger Herren…” Men jag tror att det är mycket sundare att säga: ”Jag upplever att…” eller: ”Jag tror att Herren vill säga något”. När jag fört fram dessa tankegångar i församlingar har de flesta hållit med, men några har menat att vi riskerar att släcka Andens eld och att vi ska ha förtroende för ”det som Gud gör”.
Gud vill tala till oss, ge oss uppmuntran och korrigeringar, men Gud trycker aldrig ner en person utan lyfter oss och ger oss mod och kraft att leva i gemenskap med honom och hans ord och leva i harmoni och trygghet i vår tjänst.
Min bror Kjell hade en stark profetisk gåva
Föräldrarnas bön inspirerade
Testa att be
Kjell Sjöberg-Guds bönegeneral
Jag har skrivit en bok om min bror. Den senaste tiden har jag återvänt till delar av Kjells undervisning om bön och då hittade jag hans bok "Res upp ett bönealtare".Så här berättar han om hur han kom till tro och direkt förstod hur viktigt det är med bön.
Kjell Sjöberg tog starkt intryck av sina föräldrars böneliv
Kjell såg vilka föredömen mamma och pappa var när det gäller bön. När familjen bodde i Finland var det krig. Pappa var inne i huvudstaden Helsingfors. Men mamma och barnen var ute på en ö. Där ordnade mamma sa att hon varje förmiddag kunde ta tid i bön. Det gick en liten stig bort från huset och in i skogen. Kjell var bara 7 år när han såg hur mamma gick in i skogen och upp på ett litet berg. Där hade hon en fin utsikt över havet. Och där började mamma be ivrigt. Hon var då 34 år och fyrabarnsmamma. Hon hade sin böneplats i skogen och dit gick hon varje dag. Det var en vacker plats med härlig utsikt.
Kjell blev kristen. 1951. Då föddes han rakt in i en böneväckelse. Den ungdomsgrupp som han tillhörde brukade samlas för att be. Första lördagskvällen efter det att han blev frälst blev början på en väckelse i den stora Filadelfiakyrkan i Stockholm där pappa nu var pastor. Man var i bön ända fram till kl. 6 på söndagsmorgonen.
Efter att han varit frälst bara några veckor bestämde sig Kjell och fyra vänner att de skulle träffas för att be varje dag under en vecka. De gick direkt från sina jobb till en lägenhet i Stockholm. Det bad på eftermiddagarna och kvällarna. Bön betydde mer än mat för dem. Under den böneveckan uppenbarade Gud för dem alla att de hade en kallelse att tjäna Gud och de anmälde sig till en bibelskola. Det året var det cirka 500 ungdomar som gick på bibelskolan.
Kjell och hans bror Stanley gick därefter ut som evangelister trots att de var endast 15 och 17 år gamla. Många av de ungdomar som gick ut bibelskolan har tjänat som evangelister, pastorer och missionärer. Åren efter det året hör till några av de mest segerrika åren i Pingströrelsens historia i Sverige.
Lite nostalgi
Helgen då vi minns våra kära
Endast "driftiga flyktingar" ???
Med fagra ord och med ett leende på läpparna presenterar migrationsministern förslaget om att endast "driftiga människor" Ska få skydd och utses till kvotflyktingar dvs det slags flyktingar som FN anser vara i störst behov av skydd. Det är skrämmande och upprörande. Hur lågt och hur långt från medmänsklighet har inte Tidöpartierna fört Sverige. Ogillar skarpt!
Vad är detta? En vän som hjälper många flyktingar i Värmland skriver på facebook
Kvotflykting är enligt UNHCR de människor som är i störst behov av skydd.
Regeringen föreslår att bara driftiga människor ska få skydd i Sverige.
Tänk dig in i vad det betyder för en människa i nöd.
(Tänk dig att du mist allt i en översvämningskatastrof och ligger skada någonstans. Du få inte bli kvotflykting eftersom du inte orkar att resa dig upp. Eller kan resa dig eftersom du är traumatiserad och svårt fysiskt skada )
Regeringen ger helt orimliga diriektiv.
Traumatiska minnen, nu många positiva hälsningar
Vår familj upplevde krigets fasor
Leva med ständig smärta
Ordning och reda, Ja, men så här får det inte gå till
Ordning och reda-JA! Men kan man inte gå mjukare fram?
Så här får det inte gå till!
Informera. Skicka brev innan man sätter in tre polisbilar och sex poliser som våldför sig på en skötsam ung man
Tycker ni detta verkar rimligt?
Klockan 9 på kvällen kommer flera polisbilar till ett hyreshus i Filipstad och 6 civilklädda poliser går direkt in i en lägenhet, utan att knacka och beordrar innehavaren att svara på en mängd frågor. Två poliser håller mannens händer, två poliser tar bilder och river fram papper, dokument och mediciner m.m. Två vaktar dörren. Poliserna ryter och skriker åt mannen att han ska få fängelse i sex månader.
Poliserna fotograferar allt i lägenheten t.o.m. toaletten, schampo, toapapper, kokvrå, hyreskontrakt, anställningsavtal, lönelistor m.m. Den unge mannen som äger bostaden och har arbete och lever ett lugnt och skötsamt liv blir vettskrämd, ledsen och upprörd när han får veta att han riskerar sex månaders fängelse!!! för att han inte anmält sin nya adress till folkbokföringen. Inte förrän efter kl. 23 lämnar poliserna lägenheten.
Är det den nya folkräkningen eller är det så här polisen jobbat under några år? Har ni hört om något liknande?
Den unge mannen och jag har kontaktat media och har författat ett yttrande med anledning av förundersökningen. I den hittade vi flera oriktiga uppgifter bland annat förhör med hyresföreningen.
Den unge mannen heter Anders.........nej jag menar Ali Ahmad.
Ali har blivit sjukskriven efter denna händelse. Han mår mycket dåligt. Han har inte kunnat sova på flera dygn och han är enormt stressad. Mycket som han haft i sin ”ryggsäck” av trauma från sitt liv i Afghanistan och Pakistan har kommit upp till ytan och nu har allt rasat för honom.
På bilden står Ali och tittar på sin arbetsplats på servicehemmet dit han tyvärr inte orkar gå. Ali har uppehållstillstånd och fast arbete.
Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson var skriven i ett fritidshus samtidigt som hennes familj var folkbokförd i en bostadsrätt i Stockholm, avslöjar TV4-nyheterna.
Enligt dokument från riksdagen fick Svantesson sammanlagt 50.000 kronor om året för det dubbla boendet.
”Jag har följt de lagar och regler som gäller för riksdagsledamöter”, skriver Svantesson på sin Facebook.
Fick hon också påhälsning av 6 poliser?
Likhet inför lagen?
https://www.expressen.se/.../elisabeth-svantesson-fick.../