Dragspel, gitarr, ukulele och elpiano
Jesus ber att vi som tror på honom ska vara eniga
Idag fokuserar vi på Jesus bön om enhet. Jesus bad för dig och mig strax innan han for upp till himlen, att vi som tror på honom ska ha kärlek till varandra, visa respekt, medkänsla, tala gott om varandra och tyda allt till det bästa. Att vi ska älska våra medmänniskor med samma kärlek som Jesus har älskat oss.
Idag ber vi att vi ska få dra åt samma håll. Vi ber om enhet mellan församlingar och enskilda.
Lyssna till sången som jag lägger i kommentarsfältet. Here I come to worship (Jag kommer för att tillbe)
https://www.youtube.com/watch?v=rvedIwyOnhw
LJUSET SKA BRYTA IGENOM.
Bilden är tagen av fotograf Andreas Andersson
Påskens budskap dag 2
Idag kan du "tvätta någons fötter" genom att ringa till någon gammal person, någon ensam. Lyssna och fråga om du kan hjälpa till med något
Påskens budskap Palmsöndagen
En annorlunda påsk
Jag vill berätta, att den kristna påsken handlar om seger över ångest, nattsvart mörker och t.o.m. död.
När vi går in i det man kallar för "Stilla veckan" skulle jag vilja ta dig med på Jesu lidandes historia och den största seger och triumf som någonsin skett, nämligen Jesu uppståndelse.
Jag kommer läsa från ögonvittnet Johannes som berättar hela historien. Varje dag ska jag också spela en sång som förmedlar hopp. Jag gör det på Facebooksidan Korskyrkan Filipstad-Hällefors (gå dit och "gilla" sidan) och på min blogg. bengtsjoberg.blogg.se
Välkommen att lyssna fr.o.m. i morn.
Lovsång med Bengt
Josef berättar från Pakistan
Vår son Josef är kvar i Pakistan. Osäkert när och hur han kan komma hem, men han är bland vänner i de församlingar som han besökt under så många år.
Just nu får han vara delaktig i utdelning av mat till de allra mest fattiga. Han skrev så här i morse:
"På grund av denna två veckors "lock down" får jag rapporter varje dag från mina vänner om att bl a daglönearbetarna har det mycket svårt eftersom de inte kan jobba och därför inte kan köpa mat. Har fått en del gåvor till Pakistanhjälpen som vi just nu distribuerar via våra kontakter. På bilden nedan en änka och hennes barn som fick hjälp igår. Daglönearbetarna har jobb som hembiträden, rikshaförare, tegelbruksarbetare mm."
Josef har fått förmedla hjälp från Sverige.
Idag den 2 april skriver Josef så här:
Tack för de affärer som är öppna, alla varutransporter som fungerar och bönderna som håller oss vid liv! Kanske får vi en större uppskattning för det senare yrket i en tid som denna? Nedan bilder från den lokala mataffären där man byggt en mur av läsk vid kassan för att förhindra smittspridning.
Läser på morgonen att "lock down" förlängs till den 14 april. Allting är fortsatt stängt förutom mataffärer och vissa banker. Går inte att resa till andra städer då bara de som kommer från den staden släpps in. Fick också reda på nyss att man förlänger flygförbudet in och ut ur landet (med några få undantag) till den 11 april. Hade precis fått en ombokning till den 9 april.
Uppenbarelseboken 18
Judisk författare som bodde i Storfors
För drygt tio år sedan kom en judisk författare och asylsökande till busstationen i Filipstad.När jag mötte honom hade han en väska med sina tillhörigheter, men jag la märke till att han gick barfota. Åkte hem och hämtade ett par skor som var lite för stora, men han blev så glad och tacksam.
Mannen blev en god vän och han fick hjälpa mig med bokavdelningen på Erikshjälpen Second Hand. Vi följdes åt till kyrkor och till Torpkonferensen utanför Örebro/Kumla och han hälsade på i vårt hem.
Jag blev hans juridiska ombud och försökte hjälpa honom då han fick avslag genom att han bytte spår och sökte få stanna i Sverige pga arbete. Han hade TRE jobb och tjänade bra mycket mer än de 13 000:- som var gräns. Han fick avslag eftersom lagen föreskriver att man ska ha ETT arbete.
Vi lyckades till sist hitta ETT arbete med bra lön, så min vän fick 2 års tillfälligt arbetstillstånd. Han skaffade lägenhet och blev gårdskarl i bostadsföreningen. Så levde han med tillfälliga tillstånd, men det tog tio år! innan han fick permanent uppehållstillstånd. Tyvärr fick han endast leva en månad med denna trygghet. Sjukdom slog till och idag fick jag veta att han avlidit.
Vet att jag ska få träffa honom i landet "där ovan" där vi båda har uppehållstillstånd. Vila i frid Michael.
Läsa Bibeln
Denna tid kan bli en tid då vi läser igenom Bibeln från pärm till pärm, eller koncentrerar oss på en bok, gärna med bibelkommentarer. Jag läser varje dag i KÄRNBIBELN som har mycket bra förklaringar. Kärnbibeln finns att köpa på www.sjobergsforlag.se
Kjell Sjöbergs bön
Jag har skapat en Youtube-kanal idag
Bevara mig som din ögonsten, Gud
Ett vänligt ord
Mellanrum-daglig betraktelse
Pingstledaren Daniel Alms hälsning till församlingarna
Håll ett rum i ordning! - En hälsning och predikan av vår föreståndare Daniel Alm denna coronasöndagen.
Många församlingar möts och firar gudstjänst tillsammans som vanligt, samtidigt sänder flera församlingar sina gudstjänster på nätet för de som inte kan komma och några församlingar har valt att ställa in sina gudstjänster.
Låt inte ensamhet och utsatthet blir det som märker denna söndag även om många måste stanna hemma, låt oss fira gudstjänst där vi är och låt dagen märkas av tro, hopp och kärlek!
Särskilda råd till församlingen med anledning av coronaviruset
|
Dagen då två familjer fick uppehållstillstånd
Vi hade kämpat i flera år för två familjer. Andra familjer fick besked om att få stanna i Sverige, men inte dessa.
Handläggaren i Göteborg ringde en dag och frågade om jag kunde åka till Göteborg och ta med mig båda familjerna för djupgående förnyade intervjuer. Jag svarade att vi gärna ville, men att jag har kronisk svår ryggvärk, så en resa fram och tillbaka till Göteborg skulle jag inte klara. Handläggaren föreslog då att vi skulle mötas på Migrationsverket i Örebro dit det bara är tio mil. Det gick bättre, så jag hyrde en minibuss och så drog vi iväg mot Örebro. Familjen i Filipstad klev först på och i Storfors hämtade vi upp den andra familjen.
Samtalen i Örebro var tuffa och långa. Barnen blev inte hörda, men deras lek i väntrummet hördes in där vi satt och blev "manglade". Ett av barnen hade autism och han var mycket orolig och hans höga rop trängde in där vi satt.
Handläggaren bad den andra familjen att komma in och även här blev det många frågor om identitet och id-handlingar. Vi tog en fikapaus och sen frågade handläggaren om han och jag kunde ta en promenad. Han skulle röka.
När vi gick på gatorna frågade handläggaren mycket om familjerna och hur de brukade bete sig i kyrkan och om jag visste vilka vänner de hade. Om vännerna var från X-landet eller Y-landet. Jo, alla deras vänner är från X-landet, så vitt jag vet svarade jag.
När vi kom tillbaka från promenaden tänkte jag att det skulle bli en fortsatt tuff dag, men handläggaren kallade in familjernas barn och ställde några frågor till dem om skola och vänner. De svarade på svenska mycket bra. Därefter vände handläggaren till sin sekreterare som satt vid datorn. Han sa till kvinnan:
-Skriv ut permanenta uppehållstillstånd till alla! Båda familjerna får PUT!
Gissa om vi var glada då vi åkte hem. Vi stannade i Karlskoga och gick på Mac Donalds och åt god mat. I bilen hem somnade barnen och de båda föräldraparen lutade sig kärleksfullt och lycksaligt mot varandra. Jag styrde hem i regnet, medan glädjen bubblade i mitt inre. Den dagen glömmer jag inte så lätt.
Sverige-ett land man flyr ifrån
Det är måndag förmiddag och den bistra verkligheten slår emot mig då telefonen ringer och det plingar i telefonen då mail och sms kommer. Flera kyrkor och enskilda berättar om ungdomar som lämnat Sverige och söker skydd i Tyskland och Frankrike. Efter 4- 5 år i Sverige med skolgång, klarade kurser i svenska och engelska, praktik och sommarjobb har deras asylprocess nått vägs absoluta ände. De blir inte trodda och Sverige vägrar dem skydd. Nu flyr de från vårt humana land.
Andra frågar om familjer där barn är svårt sjuka, flicka med hjärntumörer och en pojke så sjuk att han måste sondmatas anses alla ”transportabla” och ska utvisas då de visst klarar en flygresa. Mamman med TBVC och lungförändringar hostar och kan inte sova om nätterna. Barnen vakar kring sängen, men den sjuka mamman är också kvalificerad för att klara en flygresa.
Aldrig trodde jag att Sd och Kd skulle sjunga duett och skandera om ”vuxna män utan asylskäl”, ”de ska ut, de ska ut” och att ”familjeåterförening ska ske i hemlandet” (läs landet där krigets fasor skördar offer varje dag). Aldrig trodde jag att Kd skulle lägga försörjningsbördan på BARNEN om deras familj skulle få nåden att förenas i Sverige. Aldrig trodde jag att Kd skulle skicka fram en präst som talesperson i asyl och migration som förkunnade att man måste tjäna 35 000:- för att få byta spår och få stanna i två år på grund av arbete. Nu ska Kd städa upp och alla de kyrkor, företagare och föreningar som till exempel ordnat med vita jobb åt konvertiter, nu ska det sättas stopp för detta. Man tror inte det är sant! Vad säger ni som var mina vänner inom Kd? Hur klarar ni av att ta del i denna hårdhet? Jobbet som vännerna i kyrkan ordnat skulle ge en lön på 17 000:- men nu säger ni att det inte räcker.
De ”vuxna männen utan asylskäl” var en gång barn. Deras far dödades, några torterades. (jag har sett ärren då pojkarna visat mig söndersargade ryggar, brännsår och knivhugg) De var en gång barn då de fick ansvar att skydda sin mor och syskon. Jo, pojken blev snabbt vuxen och i Sverige blev han helt plötsligt två år äldre bara genom att en handläggare fyllde i ett nytt datum. Han stödde sig på några ovetenskapliga bedömningsmetoder. Nyårsdagen såg jag på Facebook, att jag hade över 50 vänner som alla fyllde år den dagen eftersom det var så Migrationsverket bestämt. De fårade dragen och rynkorna kring ögonen fick pojkarna då de kämpade för att överleva den psykiska press Migrationsverket utsatte dem för. Hur kunde det bli så här?
Fartun skickades iväg till Grekland
För cirka två veckor sedan utvisades Fartun till Grekland.
Det blev som vi befarade. Grekland hade inte gjort någonting för att ta emot Fartun. Hon fick vänta länge på flygplatsen, men ingen tog emot henne. Efter lång väntan tror vi att någon tog henne till ett akutsjukhus. Efter det hörde vi inte av henne på nio dagar. Vi hade ju köpt en telefon till henne, men den var tyst och vi var så oroliga.
Och som ni vet, Sveriges och Migrationsverkets ansvar upphörde då planet lyfte mot Athen. De hade fullgjort sin plikt "att skriva en not". Det var det svar jag fick gång på gång. När jag bad dem förklara vad de menade med "not" fick jag veta......ingenting
Nu har vi fått veta var hon är. På ett sjukhus i Athen. Hon berättar själv att hon inte får någon vård och har bara fått nåt glas mjölk under denna tid. det är fruktansvärt upprörande. I morn ska det komma en person från en kyrka och hälsa på. Han ska försöka skaffa näringsdrycker och någon frukt. Vi hoppas att det ska gå bra. Vi har hört att de grekiska myndigheterna påstår att hon vistas i Grekland illegalt. Jag har idag skrivit till Migrationsverket och bett dem visa oss Fartuns handlingar om hon har tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) eller permanent, PUT. De har vägrat lämna ut dessa handlingar under den tid då jag var hennes juridiska ombud. Hela detta ärenbde är en stor skandal.
Så här skrev jag i ett sista desperat försök att Farttun skulle få stanna i Sverige:
Veckan före midsommar skjutsade jag Fartun till Migrationsverket i Örebro. Vi ville visa Fartun för er så att ni kanske skulle förstå hur svårt det vore om hon skulle överföras till Grekland. Den dagen tror jag vi nog alla vill glömma. Ni sköt ut rullstolen utanför byggnaden och där satt Fartun i regnet och visste inte vad som skulle hända med henne. Jag åkte till Torpkonferensen strax utanför Örebro tillsammans med "Ängen i Hällefors-Yasmin". Ni började ringa eftersom ni inte hittade något boende för Fartun. Ni insåg att hon inte kan klara sig själv och att hon behövde hjälp med i princip allt. Det blev kväll och ni gav henne ingen hjälp utan några som såg henne sitta i sin rullstol i regnet förbarmade sig över henne och gav henne tak över huvudet under natten. Dagen efter kom hon tillbaka till Hällefors.Efter några veckor blev jag inbjuden att träffa er chef. Vi hade ett trevligt och uppriktig samtal. Det slutade med att ni sa att Fartun ska utvisas senast september.Under hösten har vi samarbetat, fyllt i blanketter, förklarat oss villiga att följa era beslut. Ni ordnade med att ett läkarteam skulle undersöka Fartun och Yasmin och jag mötte teamet. Vi fick information om att en utvisning skulle ske några dagar efter besöket. Nu är vi inne i julveckan och Sverige förbereder sig för att fira Fridsfurstens ankomst. Lucia har spridit ljus och värme. Barnens förväntan inför julen stiger för varje dag. Vi köper presenter och handlar mat för festliga dagar.Har ni någonsin tänkt hur det är för Fartun att ligga i sin säng dag efter dag, vecka efter vecka., I samma säng i två år utan att komma utanför dörren utom de gånger hon måste till läkarbesök. Hur kan det kännas att ligga och tänka på att "nästa dag kanske Migrationsverket kommer och hämtar mig och dumpar mig någonstans i Grekland. Min framtid är kanske på en gata i Athen eller en park i Thessalonike". Det måste bli ett slut på denna psykiska terror. Jag ber en sista gång: Låt Fartun få stanna i Sverige. Låt henne få uppleva trygghet och ge henne hopp om en något bättre tillvaro.
Så blev det alltså inte. Hon är i Grekland, men får ingen hjälp, precis som vi befarade. Vad ska hända med henne? Kommer hon överleva?