Mycket bra helg tillsammans med Ljus i Öster
Jättebra möte på pingstdagen i Korskyrkan, Hällefors. Bra predikan om den helige Andes kraft och om det namn som är över alla andra namn, makter, omständigheter, svårigheter och till synes omöjliga problem, nämligen Jesus Kristus som lovat vara med oss alla dagar. Mycket duktig sångare från Halden, Norge. Profetiska hälsningar om helanden som människor gensvarade till. Roligt att se unga iranska flickor vara med och be för folk. Visst är det märkligt att precis när en av våra afghanska tolkar flyttar, så kommer ännu en ny och superduktig afghansk tolk till oss i lilla Hällefors/Filipstad.
Till nästa helg laddar vi om och tar emot Teen Challenge samt en grupp från New Wine med John Derneborg i spetsen. Reservera lördag mellan 14-21 för seminarier och möten då vi kommer att få se Guds kraft beröra människor.
En av våra invandrarflickor behöver en cykel. Hon är 15 år.
Sen har vi ett akut behov av en liten lägenhet (rum och kokvrå eller kök) i två månader för en höggravid mamma med litet barn som behöver lugn och ro inför förlossningen. Någonstans i Värmland/Örebroområdet???? "Vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig" Citat av Jesus.
Till nästa helg laddar vi om och tar emot Teen Challenge samt en grupp från New Wine med John Derneborg i spetsen. Reservera lördag mellan 14-21 för seminarier och möten då vi kommer att få se Guds kraft beröra människor.
En av våra invandrarflickor behöver en cykel. Hon är 15 år.
Sen har vi ett akut behov av en liten lägenhet (rum och kokvrå eller kök) i två månader för en höggravid mamma med litet barn som behöver lugn och ro inför förlossningen. Någonstans i Värmland/Örebroområdet???? "Vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta, det har ni gjort mot mig" Citat av Jesus.
Safirbröllopsparet
Safirbröllop nu i pingst.
Vi gläder oss åt 45 år som gifta.
Vi tackar Gud för våra tre söner och våra sju barnbarn.
Safirbröllop
På pingstdagen är det 45 år sedan Maud och jag gifte oss i Filadelfiakyrkan i Dala-Järna med broder Stanley som vigselförrättare och syster Siw och Stellans döttrar som brudtärnor. Svärfar Nogi med sönerna Lewi och Aron spelade folkvisor från Dalarna och Mauds syster Sonja med sin Lennart var tärna och marskalk. Lasse Wäfors sjöng solo. Dagen innan hade jag tagit lärarexamen i Falun och Maud var färdig tandsköterska.
Utflyttade hälleforsare fick uppleva mirakler
I förrgår tog vi med barnbarnen och hälsade på en familj som nyss köpt hus i Örebro. De har eget företag med anställda och ett av barnen har nyss fått arbete efter avslutade studier. För cirka tio år sedan kämpade vi i åratal för att de skulle få uppehållstillstånd. De hade då varit på flykt i 15 år i olika länder. Vi blev bjudna på jordgubbar, vindruvor, choklad och kakor från Libanon/Syrien m.m. Så fantastiskt roligt att höra dem berätta om det ena miraklet efter det andra när det gäller jobb, svår sjukdom och dörrar som öppnats för dem på olika sätt. Deras tro på Gud har betytt mycket under alla dessa svåra år, men även nu när det vänt och lyckans sol lyser över hela familjen.
En bild från Örebro EFKs nätverksdag
Det var folk från flera olika samfund representerade. Roligt att få möta ett par präster också samt en broder från Rwanda som bott i Filipstad.
Domkyrkan i Uppsala
Det var skönt att sträcka på benen och gå ut i det vackra Uppsala
En trasig "bil" blev hel
Sagt i Migrationsdomstolen idag: "Innan jag blev kristen var jag som en trasig bil med trasiga delar som låg lite här och där. När jag tog emot Jesus i mitt hjärta sattes alla delar på plats och "bilen" fungerade. Innan dopet var jag mycket orolig och spänd, men när vattnet omslöt mig kom en frid och ett lugn i hela min kropp". Nog förstår ni att man blir rörd och gripen av ett sånt vittnesmål.
Bloggande under sjukdomstid
Under åtta veckor har jag haft problem med bronkit, hosta, stämbandsinflammation, astma och feber. Fyra olika läkare har kollat upp mig på vårdcentralen och sagt att alla värden är bra och att det bara är virus. Ändå har jag den senaste veckan haft högre feber. Igår sa läkaren att det kan ta en vecka innan det vänder. Jag har varit så dålig att jag inte orkat skriva på bloggen. Jag får försöka koncentrera mig på att bli frisk.Det känns jobbigt att vecka för vecka ringa och meddela att jag inställer olika engagemang.
I onsdags var jag med på Erikshjälpen Second Hand, men jag låg på en soffa i ett angränsande rum. Orkade inte hjälpa till i butiken. Fick under tiden som jag låg på soffan träffa några personer som vi bett för och som nu upplevt bönesvar, ja faktiskt i ett fall ett mirakel. Det var glädjande.
Roligt också att vi har sån stor hjälp av Peter Johansson, vår anställde pastor. I onsdags hade han svenska för invandrare (SFI) i Korskyrkan i Hällefors. Han tyckte att det var så roligt och meningsfullt.
Ni får gärna be för mig.............våren är på ingång och det ska väl vända snart när det gäller sjukdom också.
I onsdags var jag med på Erikshjälpen Second Hand, men jag låg på en soffa i ett angränsande rum. Orkade inte hjälpa till i butiken. Fick under tiden som jag låg på soffan träffa några personer som vi bett för och som nu upplevt bönesvar, ja faktiskt i ett fall ett mirakel. Det var glädjande.
Roligt också att vi har sån stor hjälp av Peter Johansson, vår anställde pastor. I onsdags hade han svenska för invandrare (SFI) i Korskyrkan i Hällefors. Han tyckte att det var så roligt och meningsfullt.
Ni får gärna be för mig.............våren är på ingång och det ska väl vända snart när det gäller sjukdom också.
Inshallah
Tack vare denna fras, får jag många tillfällen att berätta om Guds stora kärlek till oss människor, när jag träffar muslimer. I var och varannan mening hörs uttrycket " In šaʾ Allāh (إن شاء الله; arabiska "om Gud vill". Jag brukar berätta att jag tror verkligen att Gud vill allt det goda som du önskar. Sen förklarar jag, så gott jag kan kampen mellan det onda och det goda, och därefter visar jag på hur Jesus kan hjälpa och hur vi får be i tro och förvänta oss bönesvar genom det Jesus gjort och gör för oss. Har haft såå många fina samtal bara genom att förmedla detta enkla budskap. Nu senast idag då jag vittnade för två somaliska kvinnor som strålade av glädje. Kom ihåg: Gud vill hjälpa även dig, min vän.
Ännu ett kort från Korskyrkan, Hällefors
Här en bild på delar av serveringslokalen. I kyrkan finns även barn- och ungdomslokaler, kontor, samtalsrum och pingisrum m.m.
Vi är så tacksamma för den fina och ändamålsenliga kyrkan.
Korskyrkan i Hällefors-några bilder
Nästa söndag ska jag predika och vi ska även ha en liten fest för en av våra medlemmar som i veckan fått sitt permanenta uppehållstillstånd efter mer än fyra års väntan och nervpåfrestande kamp.
Allvarlig trafikolycka idag
Min bror Stanley, tillsammans med sin fru och svägerska, var idag nära döden. De var på väg till missionären Birgitta Almebys begravning. Det var hon som mördades i Pakistan. Vid olyckan idag törtnade en lastbil med släp in i deras bil. Läs hans egen berättelse här nedan. Be gärna för dem.
Jag är tacksam att vi överlevde idag
Postat 11 januari, 2013 av Stanley
Vi var på väg till begravningen efter Birgitta Almeby som blev skjuten till döds av talibanerna i Pakistan. I baksätet i vår kombi fanns en vacker krans med ord om tacksamhet för Birgittas trohet och uthållighet, in i martyrskapets död. Så hände det en olycka. Vägen var isig, det regnade så att vindrutan blev isig. Något hände som senare måste utredas. En långtradare med släp törnade in i vår bil. Det var sekunder och så låg vi i ett dike med bilen upp och ner, rutorna krossade och vi satt fastspända med våra säkerhetsbälten.
“Kerstin – lever du”, frågade jag… “Lena – lever du”, undrade jag. Båda svarade att de var vid liv och medvetna. Jag greps av panik. Tänk om bilen tar eld. Men inom några ögonblick fanns en vän där och fick upp en dörr, drog ut mig som satt närmast, sedan Kerstin och till sist Lena.
Ambulanser kom, brandkåren, räddningstjänsten och polisen. Kerstin togs till akuten i Västerås som har mer utrustning då man var rädd att hon hade skadats i sin rygg. Lena – min svägerska, Kjells fru, fördes med en annan ambulans till Avesta. Vi undersöktes, våra fantastiska döttrar kom och vår vän som drog ut oss stannade kvar hos Kerstin. Hon var också på väg till begravningen. Hanna levde nära Birgitta och är en av stödjarna till flickhemmet i Pakistan.
Ambulanspersonalen menade att vi hade haft änglavakt. Om långtradaren hade törnat emot oss några sekunder tidigare hade vår bil kraschat ändå värre och vi hade kanhända inte överlevt.
Så nära evighetens gräns lever vi. Men jag är tacksam att få ännu en tid som jag vill förvalta på bästa sätt.
Vi skickade en hälsning till minnesstunden där 170 gäster, många kolleger fanns med. Kanhända berättar de om detta och då vill jag föregripa eventuella rykten som kan beskriva en ändå större dramatik. Vi tror att vi ska må bra. I morgon vet vi bättre om det är blåmärken eller andra följder som visar sig. Men vi tackar Gud för alla goda människor, polisen, ambulanspersonalen, alla vanliga människor och fram för allt vår vän HANNA!
Med stor tacksamhet
Stanley Sjöberg
Svensk missionär skottskadad i Pakistan
http://www.dagen.se/nyheter/svensk-missionar-svart-skottskadad-i-pakistan/
Be för våra missionärer i Pakistan!
Min pappa började på 50-talet resa till Pakistan för att hjälpa de två kvinnorna Carin Cometh och Astrid Eriksson. Sen kom min bror Kjell till Pakistan och gav elva år av sitt liv i tjänst för landet. Även min bror Stanley har verkat där i tre år+ gjort flera resor till landet.
Vår äldste son med familj bor och verkar i landet just nu.
Birgitta har jobbat mycket med hjälp till föräldralösa barn.
Vi tror att kärleken ska segra.
Vi ber för landet och folket.
Vi ber för de kristna församlingarna.
Be för våra missionärer i Pakistan!
Min pappa började på 50-talet resa till Pakistan för att hjälpa de två kvinnorna Carin Cometh och Astrid Eriksson. Sen kom min bror Kjell till Pakistan och gav elva år av sitt liv i tjänst för landet. Även min bror Stanley har verkat där i tre år+ gjort flera resor till landet.
Vår äldste son med familj bor och verkar i landet just nu.
Birgitta har jobbat mycket med hjälp till föräldralösa barn.
Vi tror att kärleken ska segra.
Vi ber för landet och folket.
Vi ber för de kristna församlingarna.
Adventsfirande utan Gud?
Skolverkets generaldirektör skriver, att adventsfirande i kyrkan är okey, bara man INTE har något inslag om Gud!
Ska vi finna oss i detta? NEJ! Det är fullständigt orimligt. Som att fira någon, något, ett jubileum, en vinst, att någon vunnit guldmedalj, men man får inte nämna något om det man firar, hyllar o.s.v OBS! Det är INTE muslimerna som klagar. Har många exempel på det. De går gärna till kyrkan, nej det är ateister och medlemmar inom Förbundet Humanisterna.
Välsignad dag
Har idag kämpat mot stelbent byråkrati och lyckats forcera en mängd hinder. Gläds dessutom över ett enormt bra samarbete med diverse myndigheter och Svenska Kyrkan som idag visat prov på en verklig generositet och välvilja att stötta mig i arbetet med att besöka och försöka hjälpa några asylsökande.
Måste även uttrycka tacksamhet till en handläggare på Migrationsverket som idag berättat att han ska ge uppehållstillstånd för de tre barnen som fastnat i Syriens inbördeskrig då föräldrar, vänner och barn skildes åt på ett mycket tragiskt sätt utan att kunna fly tillsammans. Nu ser det ut som om mor och barn kan återförenas, men om pappan lever eller är död vet ingen.
Denna välsignade och spännande dag började med att Maud och jag hade en bönestund då vi bad att allt skulle få gå smort idag. Tack för bönesvar+ extra välsignelse!
Måste även uttrycka tacksamhet till en handläggare på Migrationsverket som idag berättat att han ska ge uppehållstillstånd för de tre barnen som fastnat i Syriens inbördeskrig då föräldrar, vänner och barn skildes åt på ett mycket tragiskt sätt utan att kunna fly tillsammans. Nu ser det ut som om mor och barn kan återförenas, men om pappan lever eller är död vet ingen.
Denna välsignade och spännande dag började med att Maud och jag hade en bönestund då vi bad att allt skulle få gå smort idag. Tack för bönesvar+ extra välsignelse!
Sveriges kristna råds uttalande om religion som grund för asyl
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige:
En flykting är enligt FN:s flyktingkonvention den som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Trots att förföljelse på grund av religiös tillhörighet är en av grundpelarna i flyktingkonventionen så finns det uppenbara tillkortakommanden vad gäller kunskap och förståelse för religion som asylskäl hos svenska migrationsmyndigheter.
I rapporten ”Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet” (Sverige kristna råd 2009) påpekades att det finns något som kan liknas vid en religiös analfabetism på många håll i det svenska samhället, vilket även kan skönjas hos svenska migrationsmyndigheter. Flera av de konkreta fall vi lyfte fram i rapporten handlade om människor vars religiösa tillhörighet ifrågasatts av svenska myndigheter, eller där den förföljelse de riskerade bagatelliserats. Ofta handlar det om religiösa minoriteter. Ibland handlar det om konvertiter.
Det nyligen uppmärksammade fallet i Fellingsbro med de iranska kvinnorna Amireh Alirezaei och Zeinab Zawar, mor och dotter, som konverterat till kristendomen och ändå riskerar utvisning till Iran är ännu ett i raden av fall som illustrerar en påtaglig brist i den svenska rättssäkerheten på religionsfrihetens och asylrättens område.
Frågor om bedömning av religiös övertygelse är inte enkla, och vi är medvetna om att svenska migrationsmyndigheter har ett svårt uppdrag. Vissa steg framåt har också tagits sedan rapporten ”Skilda världar” kom, inte minst av Migrationsverket som har tagit fram ett rättsligt ställningstagande om religion och asyl, delvis utifrån Migrationsöverdomstolens dom från november 2011. Men det finns fortfarande områden där en fördjupad analys kan behövas.
I en dom från EU-domstolen i Luxemburg den 5 september 2012 konstateras att religionsfriheten är en av grundvalarna i ett demokratiskt samhälle och utgör en grundläggande mänsklig rättighet. En kränkning av religionsfriheten kan vara så pass allvarlig att den kan jämställas med brott mot rätten till liv eller brott mot förbudet mot tortyr, fastslår EU-domstolen. Domen handlar om tolkningen av EU:s skyddsgrundsdirektiv, d.v.s. grunderna för att bedömas som flykting eller skyddsbehövande i övrigt i relation till två konkreta fall där religion som grund för asyl åberopats. Av domen framgår att begreppet religion omfattar även deltagande i offentliga gudstjänster, enskilt eller tillsammans med andra och att ett förbud mot detta kan medföra en sådan förföljelse som grundar ett skyddsbehov. Domen betonar att det strider mot EU-rätten att avslå en asylansökan med uppmaningen att den sökande inte ska utöva sin religion offentligt och därigenom undvika förföljelse. I domen står det följande: ”När det har fastställts att den berörde vid återvändandet till sitt ursprungsland kommer att utföra religiösa handlingar som innebär en verklig risk för förföljelse, ska vederbörande tillerkännas flyktingstatus enligt artikel 13 i direktivet. Den omständigheten att vederbörande kan undvika risken genom att avstå från vissa religiösa handlingar saknar i princip relevans.” (EU-domstolen 5 september 2012 i de förenade målen C‑71/11 och C‑99/11). Domen fastställdes efter att Amireh och Zeinab hade fått sitt lagakraftvunna utvisningsbeslut.
I Amirehs och Zeinabs fall ifrågasatte Migrationsdomstolen i Göteborg inte att konvertering till kristen tro är ett allvarligt brott i Iran som kan innebära dödsstraff. Det ifrågasattes heller inte att de båda kvinnorna har döpts eller i övrigt deltagit aktivt i församlingens verksamhet. Dock bedömde domstolen att deltagandet mer hade fyllt en social funktion än att vara uttryck för en genuin kristen tro. (UM 448-12, 15 maj 2012)
Vad är en genuin kristen tro? Vem är kapabel att avgöra det? Pastorn från kvinnornas församling i Fellingsbro har liksom många andra uttalat sig till stöd för Amireh och Zeinab och vittnat om äktheten i deras kristna tro och engagemang i församlingen. Migrationsdomstolen i Göteborg hävdar dock i sin dom att ”det vittnesmål som har lämnats och de inlagor om Amirehs engagemang i kyrkliga sammanhang som har getts in har mer karaktär av partsinlagor”. Som kyrkoledare och biskopar är vi kritiska mot detta synsätt. I så fall är även Migrationsverkets synpunkter partsinlagor inför domstolen.
För Migrationsdomstolen liksom för Migrationsverket verkar kvinnornas bristande kunskap om kristen tro ha varit avgörande för avslagen. Amireh kunde till exempel inte svara på frågan hur många böcker det finns i bibeln eller vilka som är de tio budorden. Att hon berättar att Jesus döper i den helige andens och Guds namn och kan namnge många personer i bibeln anses inte tillräckligt. Amireh fick också frågan om varför hon inte istället konverterat till judendomen och hennes svar att det var den kristna kyrkan hon mött och även kände till sedan tidigare, och att hon inte mött någon judisk församling var enligt Migrationsverket skäl för att se hennes konvertering som ”slumpmässig”.
Folkrättsexperten Michael Kagan vid Amerikanska universitetet i Kairo visar i sin studie från 2009 av eritreanska pingstvänners asylansökningar i Egypten att kunskapstest för att bedöma trovärdighet i religiös konvertering inte är effektiva och riskerar att leda fel. Istället föreslår Kagan att fokus i utredningar om religion som grund för asyl bör ligga främst på ”förövarens betraktelsesätt” (the eye of the persecutor) och vad som kan trigga igång förföljelse. Flyktingstatus ska bedömas utifrån hur konverteringen eller den religiösa tillhörigheten uppfattas av de aktörer som förföljer konvertiter eller personen från den aktuella religiösa gruppen. Genom att flytta fokus från personens kunskap om till exempel kristen tro och motiv för att konvertera till hur personens religiösa praktik skulle uppfattas vid en utvisning till sitt forna hemland, flyttas fokus till mer objektivt bedömbara kriterier.
I februari i år kom Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering (RCI 06/ 2012). Dokumentet innebär en tydligt höjd ambition och ger en mycket bra utgångspunkt för att förbättra förståelsen och bedömningen av ärenden där religiös tillhörighet finns som grund för en ansökan om asyl. Rättschefen betonar i ställningstagandet vikten av trovärdig, aktuell och exakt landinformation och att förföljelse kan drabba även den som tillskrivs en religiös uppfattning utan att ha den – något som kan sägas återspegla samma synsätt som Michael Kagan ger uttryck för i studien som redovisas ovan. I ställningstagandet framgår även tydligt att den sökande inte ska uppmanas att dölja sin religiösa tillhörighet vid en utvisning för att därigenom undvika förföljelse – en viktig markering gentemot en i Sverige allmänt spridd uppfattning att religion är något enbart privat. Denna markering är helt i samklang med den nyligen avkunnade EU-domen.
Vi beklagar att Migrationsöverdomstolen inte beviljat prövningstillstånd i Amireh och Zeinabs ärende. Den färska domen från EU-domstolen är en viktig ny omständighet som vi gärna skulle se prövas i Migrationsöverdomstolen. Det skulle kunna utveckla svensk rättspraxis utifrån de viktiga principer som EU-domstolen har slagit fast och förtydliga den bedömning som Migrationsverkets rättschef rekommenderar vad gäller bedömningen av asylärenden där religion åberopas.
Ett vägledande rättsligt ställningstagande och en dom i överdomstolen räcker dock inte för att säkerställa kloka och korrekta bedömningar av religion som asylskäl. Som påpekades i rapporten ”Skilda världar” behövs det en omfattande satsning på utbildning av Migrationsverkets anställda i frågor om religion och tro och asyl, utbildningar där man får analysera olika konkreta fall, ges vidgad förståelse för frågorna och vägledning när det gäller konkreta tillvägagångssätt i bedömningen. Vad vi känner till har det under de senaste tio åren bara ordnats en sådan utbildning vid ett tillfälle, något som är uppenbart otillräckligt på en stor myndighet som Migrationsverket. Vi anser det likaledes av högsta vikt att migrationsdomstolarna satsar på fortbildning kring frågekomplexet religion och asyl. Även exempelvis advokater och tolkar bör vidga sina professionella färdigheter på detta område. Vi bidrar gärna med expertis i en sådan utbildningssatsning, vi har också själva mycket att lära oss, och ser fram emot fortsatta samtal om detta.
I ”Skilda världar” föreslogs även att Migrationsverket bör föra statistik över vilka konventionsgrunder som åberopas i asylansökningar – till exempel hur många som anför religion som en grund för sin ansökan. Det är viktigt inte minst för att synliggöra de här fallen och kunna följa upp hur de hanterats och vårt förslag kvarstår.
Vi uppmanar alla ansvariga parter att ta de här frågorna på högsta allvar! Grundläggande rättigheter som religionsfrihet och asylrätt får inte sättas på undantag! Särskilt inte när en människas liv kan stå på spel. Vi som kyrkoledare i Sverige kräver att beslutande myndigheter måste ha tillgång till teologisk/religionsvetenskaplig kunskap. Och här står vi gärna till tjänst!
Undertecknare:
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Anders Wejryd, ärkebiskop för Svenska kyrkan
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift
Martin Modéus, biskop i Linköpings stift
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift
Thomas Söderberg, biskop i Västerås stift
Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift
Antje Jackelén, biskop i Lunds stift
Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift
Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösands stift
Hans Stiglund, biskop i Luleå stift
Sven-Bernhard Fast, biskop i Visby stift
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
Anders Arborelius, biskop Stockholms Katolska Stift
Anders Blåberg, missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan
Torbjörn Freij, Vineyard Norden
Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst – Fria församlingar i samverkan
Mats Joelsson, Vineyard Sverige
Kjell Larsson, missionsföreståndare Svenska Alliansmissionen
Pál Molnár-Veress, Ungerska Protestantiska kyrkan
Dositej Motika, biskop Serbiska Ortodoxa kyrkan
Bobby Sjölander, missionsföreståndare Adventistsamfundet
Lasse Svensson, kyrkoledare Trossamfundet Gemensam Framtid
Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén
Länk till PDF med uttalandet:
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige
Läs vidare:
Sveriges kristna råd (2009): Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet:
http://www.skr.org/shop/skilda-varldar-kyrkornas-verklighetsbeskrivning-av-det-som-brister-i-det-svenska-asylsystemet/
EU-domen från 5 september 2012: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?docid=126364&mode=req&pageIndex=1&dir=&occ=first&part=1&text=&doclang=SV&cid=1141025
Michael Kagan (2009): Refugee credibility assessment and the “religious imposter” problem, American University in Cairo: http://www.aucegypt.edu/GAPP/cmrs/Documents/KaganReligiousImposters.pdf
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om religion som asylskäl från 17 februari 2012: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26959
Migrationsöverdomstolens dom i mål nr UM 7850-10 från 30 november 2011: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26334
http://www.skr.org/nyheter/sveriges-kyrkoledare-kraver-att-svenska-myndigheter-utbildas-i-religion/
En flykting är enligt FN:s flyktingkonvention den som känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Trots att förföljelse på grund av religiös tillhörighet är en av grundpelarna i flyktingkonventionen så finns det uppenbara tillkortakommanden vad gäller kunskap och förståelse för religion som asylskäl hos svenska migrationsmyndigheter.
I rapporten ”Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet” (Sverige kristna råd 2009) påpekades att det finns något som kan liknas vid en religiös analfabetism på många håll i det svenska samhället, vilket även kan skönjas hos svenska migrationsmyndigheter. Flera av de konkreta fall vi lyfte fram i rapporten handlade om människor vars religiösa tillhörighet ifrågasatts av svenska myndigheter, eller där den förföljelse de riskerade bagatelliserats. Ofta handlar det om religiösa minoriteter. Ibland handlar det om konvertiter.
Det nyligen uppmärksammade fallet i Fellingsbro med de iranska kvinnorna Amireh Alirezaei och Zeinab Zawar, mor och dotter, som konverterat till kristendomen och ändå riskerar utvisning till Iran är ännu ett i raden av fall som illustrerar en påtaglig brist i den svenska rättssäkerheten på religionsfrihetens och asylrättens område.
Frågor om bedömning av religiös övertygelse är inte enkla, och vi är medvetna om att svenska migrationsmyndigheter har ett svårt uppdrag. Vissa steg framåt har också tagits sedan rapporten ”Skilda världar” kom, inte minst av Migrationsverket som har tagit fram ett rättsligt ställningstagande om religion och asyl, delvis utifrån Migrationsöverdomstolens dom från november 2011. Men det finns fortfarande områden där en fördjupad analys kan behövas.
I en dom från EU-domstolen i Luxemburg den 5 september 2012 konstateras att religionsfriheten är en av grundvalarna i ett demokratiskt samhälle och utgör en grundläggande mänsklig rättighet. En kränkning av religionsfriheten kan vara så pass allvarlig att den kan jämställas med brott mot rätten till liv eller brott mot förbudet mot tortyr, fastslår EU-domstolen. Domen handlar om tolkningen av EU:s skyddsgrundsdirektiv, d.v.s. grunderna för att bedömas som flykting eller skyddsbehövande i övrigt i relation till två konkreta fall där religion som grund för asyl åberopats. Av domen framgår att begreppet religion omfattar även deltagande i offentliga gudstjänster, enskilt eller tillsammans med andra och att ett förbud mot detta kan medföra en sådan förföljelse som grundar ett skyddsbehov. Domen betonar att det strider mot EU-rätten att avslå en asylansökan med uppmaningen att den sökande inte ska utöva sin religion offentligt och därigenom undvika förföljelse. I domen står det följande: ”När det har fastställts att den berörde vid återvändandet till sitt ursprungsland kommer att utföra religiösa handlingar som innebär en verklig risk för förföljelse, ska vederbörande tillerkännas flyktingstatus enligt artikel 13 i direktivet. Den omständigheten att vederbörande kan undvika risken genom att avstå från vissa religiösa handlingar saknar i princip relevans.” (EU-domstolen 5 september 2012 i de förenade målen C‑71/11 och C‑99/11). Domen fastställdes efter att Amireh och Zeinab hade fått sitt lagakraftvunna utvisningsbeslut.
I Amirehs och Zeinabs fall ifrågasatte Migrationsdomstolen i Göteborg inte att konvertering till kristen tro är ett allvarligt brott i Iran som kan innebära dödsstraff. Det ifrågasattes heller inte att de båda kvinnorna har döpts eller i övrigt deltagit aktivt i församlingens verksamhet. Dock bedömde domstolen att deltagandet mer hade fyllt en social funktion än att vara uttryck för en genuin kristen tro. (UM 448-12, 15 maj 2012)
Vad är en genuin kristen tro? Vem är kapabel att avgöra det? Pastorn från kvinnornas församling i Fellingsbro har liksom många andra uttalat sig till stöd för Amireh och Zeinab och vittnat om äktheten i deras kristna tro och engagemang i församlingen. Migrationsdomstolen i Göteborg hävdar dock i sin dom att ”det vittnesmål som har lämnats och de inlagor om Amirehs engagemang i kyrkliga sammanhang som har getts in har mer karaktär av partsinlagor”. Som kyrkoledare och biskopar är vi kritiska mot detta synsätt. I så fall är även Migrationsverkets synpunkter partsinlagor inför domstolen.
För Migrationsdomstolen liksom för Migrationsverket verkar kvinnornas bristande kunskap om kristen tro ha varit avgörande för avslagen. Amireh kunde till exempel inte svara på frågan hur många böcker det finns i bibeln eller vilka som är de tio budorden. Att hon berättar att Jesus döper i den helige andens och Guds namn och kan namnge många personer i bibeln anses inte tillräckligt. Amireh fick också frågan om varför hon inte istället konverterat till judendomen och hennes svar att det var den kristna kyrkan hon mött och även kände till sedan tidigare, och att hon inte mött någon judisk församling var enligt Migrationsverket skäl för att se hennes konvertering som ”slumpmässig”.
Folkrättsexperten Michael Kagan vid Amerikanska universitetet i Kairo visar i sin studie från 2009 av eritreanska pingstvänners asylansökningar i Egypten att kunskapstest för att bedöma trovärdighet i religiös konvertering inte är effektiva och riskerar att leda fel. Istället föreslår Kagan att fokus i utredningar om religion som grund för asyl bör ligga främst på ”förövarens betraktelsesätt” (the eye of the persecutor) och vad som kan trigga igång förföljelse. Flyktingstatus ska bedömas utifrån hur konverteringen eller den religiösa tillhörigheten uppfattas av de aktörer som förföljer konvertiter eller personen från den aktuella religiösa gruppen. Genom att flytta fokus från personens kunskap om till exempel kristen tro och motiv för att konvertera till hur personens religiösa praktik skulle uppfattas vid en utvisning till sitt forna hemland, flyttas fokus till mer objektivt bedömbara kriterier.
I februari i år kom Migrationsverkets rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering (RCI 06/ 2012). Dokumentet innebär en tydligt höjd ambition och ger en mycket bra utgångspunkt för att förbättra förståelsen och bedömningen av ärenden där religiös tillhörighet finns som grund för en ansökan om asyl. Rättschefen betonar i ställningstagandet vikten av trovärdig, aktuell och exakt landinformation och att förföljelse kan drabba även den som tillskrivs en religiös uppfattning utan att ha den – något som kan sägas återspegla samma synsätt som Michael Kagan ger uttryck för i studien som redovisas ovan. I ställningstagandet framgår även tydligt att den sökande inte ska uppmanas att dölja sin religiösa tillhörighet vid en utvisning för att därigenom undvika förföljelse – en viktig markering gentemot en i Sverige allmänt spridd uppfattning att religion är något enbart privat. Denna markering är helt i samklang med den nyligen avkunnade EU-domen.
Vi beklagar att Migrationsöverdomstolen inte beviljat prövningstillstånd i Amireh och Zeinabs ärende. Den färska domen från EU-domstolen är en viktig ny omständighet som vi gärna skulle se prövas i Migrationsöverdomstolen. Det skulle kunna utveckla svensk rättspraxis utifrån de viktiga principer som EU-domstolen har slagit fast och förtydliga den bedömning som Migrationsverkets rättschef rekommenderar vad gäller bedömningen av asylärenden där religion åberopas.
Ett vägledande rättsligt ställningstagande och en dom i överdomstolen räcker dock inte för att säkerställa kloka och korrekta bedömningar av religion som asylskäl. Som påpekades i rapporten ”Skilda världar” behövs det en omfattande satsning på utbildning av Migrationsverkets anställda i frågor om religion och tro och asyl, utbildningar där man får analysera olika konkreta fall, ges vidgad förståelse för frågorna och vägledning när det gäller konkreta tillvägagångssätt i bedömningen. Vad vi känner till har det under de senaste tio åren bara ordnats en sådan utbildning vid ett tillfälle, något som är uppenbart otillräckligt på en stor myndighet som Migrationsverket. Vi anser det likaledes av högsta vikt att migrationsdomstolarna satsar på fortbildning kring frågekomplexet religion och asyl. Även exempelvis advokater och tolkar bör vidga sina professionella färdigheter på detta område. Vi bidrar gärna med expertis i en sådan utbildningssatsning, vi har också själva mycket att lära oss, och ser fram emot fortsatta samtal om detta.
I ”Skilda världar” föreslogs även att Migrationsverket bör föra statistik över vilka konventionsgrunder som åberopas i asylansökningar – till exempel hur många som anför religion som en grund för sin ansökan. Det är viktigt inte minst för att synliggöra de här fallen och kunna följa upp hur de hanterats och vårt förslag kvarstår.
Vi uppmanar alla ansvariga parter att ta de här frågorna på högsta allvar! Grundläggande rättigheter som religionsfrihet och asylrätt får inte sättas på undantag! Särskilt inte när en människas liv kan stå på spel. Vi som kyrkoledare i Sverige kräver att beslutande myndigheter måste ha tillgång till teologisk/religionsvetenskaplig kunskap. Och här står vi gärna till tjänst!
Undertecknare:
Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd
Anders Wejryd, ärkebiskop för Svenska kyrkan
Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift
Martin Modéus, biskop i Linköpings stift
Åke Bonnier, biskop i Skara stift
Hans-Erik Nordin, biskop i Strängnäs stift
Thomas Söderberg, biskop i Västerås stift
Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift
Antje Jackelén, biskop i Lunds stift
Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift
Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift
Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösands stift
Hans Stiglund, biskop i Luleå stift
Sven-Bernhard Fast, biskop i Visby stift
Eva Brunne, biskop i Stockholms stift
Anders Arborelius, biskop Stockholms Katolska Stift
Anders Blåberg, missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan
Torbjörn Freij, Vineyard Norden
Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst – Fria församlingar i samverkan
Mats Joelsson, Vineyard Sverige
Kjell Larsson, missionsföreståndare Svenska Alliansmissionen
Pál Molnár-Veress, Ungerska Protestantiska kyrkan
Dositej Motika, biskop Serbiska Ortodoxa kyrkan
Bobby Sjölander, missionsföreståndare Adventistsamfundet
Lasse Svensson, kyrkoledare Trossamfundet Gemensam Framtid
Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén
Länk till PDF med uttalandet:
Uttalande med anledning av religion som grund för asyl i Sverige
Läs vidare:
Sveriges kristna råd (2009): Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet:
http://www.skr.org/shop/skilda-varldar-kyrkornas-verklighetsbeskrivning-av-det-som-brister-i-det-svenska-asylsystemet/
EU-domen från 5 september 2012: http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?docid=126364&mode=req&pageIndex=1&dir=&occ=first&part=1&text=&doclang=SV&cid=1141025
Michael Kagan (2009): Refugee credibility assessment and the “religious imposter” problem, American University in Cairo: http://www.aucegypt.edu/GAPP/cmrs/Documents/KaganReligiousImposters.pdf
Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om religion som asylskäl från 17 februari 2012: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26959
Migrationsöverdomstolens dom i mål nr UM 7850-10 från 30 november 2011: http://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=26334
http://www.skr.org/nyheter/sveriges-kyrkoledare-kraver-att-svenska-myndigheter-utbildas-i-religion/
DAGEN har redan lagt ut en artikel på nätet liksom flera andra tidningar.
Guds församling-ingen intresseklubb
Guds församling är något mycket större än vad vi kan ana och tänka. Det är Guds arbetsmetod för att utbreda Guds rike. Församlingen har inte spelat ut sin roll utan den kommer att få stor betydelse i den tid som vi lever i. När andligt mörker, fruktan, otrygghet, våld och meningslöshet breder ut sig visar Guds församling på ett annorlunda rike fyllt av kärlek, nåd OCH sanning.
Under tre söndagar har jag undervisat om FÖRSAMLINGEN. Detta är några punkter som jag talade om idag.
Församlingen består av en grupp människor som hör ihop genom sin relation till Jesus.
Bibeln talar inte om att man kan vara privatkristen. Vi tillhör varandra och Jesus.
Apg 2:42-47 De första kristna höll fastr vid brödsbrytrelsen, bönerna, gemenskapen och undervisningen. De samlades i templet OCH i hemmen.
Församlingen har en kallelse att vara utåtriktad.
Matt.28:18-20 (Missionsbefallningen)
För att rätt fungera utåt behövs ett väl fungerande inre liv.
Församlingens identitet består inte av byggnader och verksamhetsformer utan i livet med Gud och varandra.
Församlingen ser som sin kallelse att engagera sig i olika samhällsfrågor och medverka till samhällets förbättring. Matt 5:13-15 Vi är kallade att vara jordens salt och världens ljus. Vi ska vara ”staden på berget” som har en tilldragande härlighet och som pekar på Jesus.
Sök den stadens bästa där ni bor Jer.29:7 Vi har ett ansvar att be för den ort där vi bor och välsigna staden, tala gott och engagera oss för ortens bästa.
Matt.6:9-15 Bönen Fader vår. Vi ber: tillkomme Ditt rike, låt Din vilja ske, såsom i himmelen, så också i Filipstad och Hällefors och.....
Vi ska göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd.
Presentera Jesus.
Ge bibelkunskap.
Leda till Jesus.
Forma lärjungar. En process där vi växer tillsammans.
Församlingens ledare får inte uppträda som några slags herrar utan skall vara tjänare!
Matt 20:26-28 , Apg.20:28-32
Ef.4:11-13,1 Tim.3:1-13,
Tit.1:5-9, 1 Petr 5:1-4
Församlingens målsättning är att ledarteamet ska fungera som ett visionärt ledarskap. Ett ledarskap som är öppet för förändringar och som uppmuntrar församlingen till andlig tillväxt och utveckling. För att detta skall uppnås fordras ett strategiskt tänkande och en långsiktig planering.
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Jesus är inte bara en av vägarna. I ödmjukhet får vi visa människor till Jesus.
Vi tror på allt Guds ord och försöker omsätta det i praktisk handling för vår tid.
Vi samarbetar fullt ut med den helige Ande och erkänner vårt fulla beroende av Honom
Vi ser hur Andens alla gåvor och frukter finns alltmer i församlingen i rikt mått. VI LÄR OSS SÄTTA MÄNNISKOR FRIA FRÅN ALLT SOM BINDER DEM FRÅN ATT VARA DET SOM JESUS TÄNKT.
Vi vill vara ett andligt hem med en kärleksfull och uppmuntrande atmosfär.
Vi ser hur alla medlemmar växer i sin tro, kärlek och i de andliga gåvor som Gud gett och fortsätter att ge.
Vi ser hur fler och fler som tidigare haft kontakt med församlingen kommer tillbaka och blir inneslutna i församlingens modersfamn och fadershjärta.
Bibeln är vårt verktyg liksom den helige Ande som gör ordet levande
Hebr.4:12 Ty Guds ord är levande och verksamt.....
Vi kan i tro vittna för våra vänner, nära och kära, arbetskamrater och grannar. Vi kan dela ut tidningar, böcker och traktater i full förvissning att Gud ska ge växt och skörd, men det viktigaste är att vittna med våra liv och uppträda trovärdigt, kärleksfullt och vara äkta i vår tro.
Under tre söndagar har jag undervisat om FÖRSAMLINGEN. Detta är några punkter som jag talade om idag.
Församlingen består av en grupp människor som hör ihop genom sin relation till Jesus.
Bibeln talar inte om att man kan vara privatkristen. Vi tillhör varandra och Jesus.
Apg 2:42-47 De första kristna höll fastr vid brödsbrytrelsen, bönerna, gemenskapen och undervisningen. De samlades i templet OCH i hemmen.
Församlingen har en kallelse att vara utåtriktad.
Matt.28:18-20 (Missionsbefallningen)
För att rätt fungera utåt behövs ett väl fungerande inre liv.
Församlingens identitet består inte av byggnader och verksamhetsformer utan i livet med Gud och varandra.
Församlingen ser som sin kallelse att engagera sig i olika samhällsfrågor och medverka till samhällets förbättring. Matt 5:13-15 Vi är kallade att vara jordens salt och världens ljus. Vi ska vara ”staden på berget” som har en tilldragande härlighet och som pekar på Jesus.
Sök den stadens bästa där ni bor Jer.29:7 Vi har ett ansvar att be för den ort där vi bor och välsigna staden, tala gott och engagera oss för ortens bästa.
Matt.6:9-15 Bönen Fader vår. Vi ber: tillkomme Ditt rike, låt Din vilja ske, såsom i himmelen, så också i Filipstad och Hällefors och.....
Vi ska göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd.
Presentera Jesus.
Ge bibelkunskap.
Leda till Jesus.
Forma lärjungar. En process där vi växer tillsammans.
Församlingens ledare får inte uppträda som några slags herrar utan skall vara tjänare!
Matt 20:26-28 , Apg.20:28-32
Ef.4:11-13,1 Tim.3:1-13,
Tit.1:5-9, 1 Petr 5:1-4
Församlingens målsättning är att ledarteamet ska fungera som ett visionärt ledarskap. Ett ledarskap som är öppet för förändringar och som uppmuntrar församlingen till andlig tillväxt och utveckling. För att detta skall uppnås fordras ett strategiskt tänkande och en långsiktig planering.
Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Jesus är inte bara en av vägarna. I ödmjukhet får vi visa människor till Jesus.
Vi tror på allt Guds ord och försöker omsätta det i praktisk handling för vår tid.
Vi samarbetar fullt ut med den helige Ande och erkänner vårt fulla beroende av Honom
Vi ser hur Andens alla gåvor och frukter finns alltmer i församlingen i rikt mått. VI LÄR OSS SÄTTA MÄNNISKOR FRIA FRÅN ALLT SOM BINDER DEM FRÅN ATT VARA DET SOM JESUS TÄNKT.
Vi vill vara ett andligt hem med en kärleksfull och uppmuntrande atmosfär.
Vi ser hur alla medlemmar växer i sin tro, kärlek och i de andliga gåvor som Gud gett och fortsätter att ge.
Vi ser hur fler och fler som tidigare haft kontakt med församlingen kommer tillbaka och blir inneslutna i församlingens modersfamn och fadershjärta.
Bibeln är vårt verktyg liksom den helige Ande som gör ordet levande
Hebr.4:12 Ty Guds ord är levande och verksamt.....
Vi kan i tro vittna för våra vänner, nära och kära, arbetskamrater och grannar. Vi kan dela ut tidningar, böcker och traktater i full förvissning att Gud ska ge växt och skörd, men det viktigaste är att vittna med våra liv och uppträda trovärdigt, kärleksfullt och vara äkta i vår tro.
Inspirerande möte med kyrkornas flyktingrådgivning i Borås
Jag har aldrig mött så många och så engagerade människor som igårkväll i Borås i kyrkornas flyktingarbete. Till dagens sista samling kom ett 80-tal personer. Tidigare på dagen träffade jag en grupp eldsjälar som har ett imponerande nätverk av läkare, sjuksköterskor, lärare, SFI-lärare, tolkar, diakoner, präster, pastorer, aktivister, folk från Röda Korset, Rädda Barnen m.m. Det de gör skulle kunna vara en modell för flera större städer i Sverige. Imponerad, inspirerad och utmanad. Tänk om det skulle gå att få till något liknande i Örebro till exempel.
Arbetet som Kyrkornas flyktingrådgivning gör är positivt och viktigt. De behövs som ett komplement till det kommunen har att erbjuda i Borås. Arbetet som de gör betyder jättemycket för de enskilda individer som behöver hjälp och stöd på olika sätt. Framför allt vill jag lyfta betydelsen av mötesplatsen "Porten" där det erbjuds gemenskap, servering och klädutdelning och hjälp med att komma i kontakt med sjukvården.
Daniel Uddling (bilden), flyktingsamordnare inom Svenska kyrkan, säger i en tidigare tidningsintervju i tidningen DAGEN:
Vi ser att det ofta behövs en tredje part i att ge personligt stöd och hjälp i kontakt med myndigheterna. Många asylsökande har inte heller någon sysselsättning i väntan på Migrationsverkets beslut. Det är viktigt att tiden i Sverige fylls med mening och innehåll, och där fyller Kyrkornas flyktingrådgivning en viktig funktion. Flyktingskap är en central del i många av Bibelns texter. Det är en del av den kristna tron som vi har att förvalta. Daniel läste från 1 Moseboken 4 frågan som Kain ställde: ”Ska jag ta vara på min broder?”
Nätverket i Borås har också nyligen slagit larm om att allt fler konvertiter avvisas. Det var om detta vi prratade mest på eftermiddagen igår.
Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås larmar om att allt fler kristna konvertiter avvisas till länder där de riskerar förföljelse. Representanter för ett femtontal församlingar står bakom den i Sverige unika ekumeniska satsningen på stöd för asylsökande och papperslösa flyktingar.
- Jag anser att ribban för att få stanna i Sverige höjts otroligt. Det handlar om politiska beslut, och inte längre om att bedöma enskilda människoöden, säger Annika Beckung från Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås.
Nu finns det en dom i EUROPADOMSTOLEN som säger att skyddsdirektivet är bindande för alla medlemstater och följande grundprinciper måste därför hedras av varje medlemsstat;
a)den enskilda ska inte enbart kunna utöva sin tro privat utan även kunna leva som kristen offentligt. De ska kunna säga att de är kristna. Prövningen måste därför utgå från hur sökande skulle behandlas i sådant fall och det är därför lagstridigt att kräva att konverteringen skulle behöva vara känd i hemlandet innan sökandes återvändo.
b)de nationella myndigheterna kan inte rimligen anta att sökande skulle avstå från att visa sin kristna tro, vilket står i direkt motsats till den praxis som utvecklats nationellt i Sverige på sistone.
Svensk praxis avseende kristna konvertiter från Afghanistan har å andra sidan under senaste året ändrats utan att vare sig Skyddsdirektivet eller Utlänningslagen ändrats. Ovan citerade dom pekar på att denna utveckling inte är förenlig med lag. Praxis visar på en lång rad fall där kristna konvertiter har beviljats ny prövning just på den grund att de är uppenbart kristna och kan inte nekas asyl. Därmed måste också Migrationsverket medverka till att rättelse sker.
Arbetet som Kyrkornas flyktingrådgivning gör är positivt och viktigt. De behövs som ett komplement till det kommunen har att erbjuda i Borås. Arbetet som de gör betyder jättemycket för de enskilda individer som behöver hjälp och stöd på olika sätt. Framför allt vill jag lyfta betydelsen av mötesplatsen "Porten" där det erbjuds gemenskap, servering och klädutdelning och hjälp med att komma i kontakt med sjukvården.
Daniel Uddling (bilden), flyktingsamordnare inom Svenska kyrkan, säger i en tidigare tidningsintervju i tidningen DAGEN:
Vi ser att det ofta behövs en tredje part i att ge personligt stöd och hjälp i kontakt med myndigheterna. Många asylsökande har inte heller någon sysselsättning i väntan på Migrationsverkets beslut. Det är viktigt att tiden i Sverige fylls med mening och innehåll, och där fyller Kyrkornas flyktingrådgivning en viktig funktion. Flyktingskap är en central del i många av Bibelns texter. Det är en del av den kristna tron som vi har att förvalta. Daniel läste från 1 Moseboken 4 frågan som Kain ställde: ”Ska jag ta vara på min broder?”
Nätverket i Borås har också nyligen slagit larm om att allt fler konvertiter avvisas. Det var om detta vi prratade mest på eftermiddagen igår.
Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås larmar om att allt fler kristna konvertiter avvisas till länder där de riskerar förföljelse. Representanter för ett femtontal församlingar står bakom den i Sverige unika ekumeniska satsningen på stöd för asylsökande och papperslösa flyktingar.
- Jag anser att ribban för att få stanna i Sverige höjts otroligt. Det handlar om politiska beslut, och inte längre om att bedöma enskilda människoöden, säger Annika Beckung från Kyrkornas flyktingrådgivning i Borås.
Nu finns det en dom i EUROPADOMSTOLEN som säger att skyddsdirektivet är bindande för alla medlemstater och följande grundprinciper måste därför hedras av varje medlemsstat;
a)den enskilda ska inte enbart kunna utöva sin tro privat utan även kunna leva som kristen offentligt. De ska kunna säga att de är kristna. Prövningen måste därför utgå från hur sökande skulle behandlas i sådant fall och det är därför lagstridigt att kräva att konverteringen skulle behöva vara känd i hemlandet innan sökandes återvändo.
b)de nationella myndigheterna kan inte rimligen anta att sökande skulle avstå från att visa sin kristna tro, vilket står i direkt motsats till den praxis som utvecklats nationellt i Sverige på sistone.
Svensk praxis avseende kristna konvertiter från Afghanistan har å andra sidan under senaste året ändrats utan att vare sig Skyddsdirektivet eller Utlänningslagen ändrats. Ovan citerade dom pekar på att denna utveckling inte är förenlig med lag. Praxis visar på en lång rad fall där kristna konvertiter har beviljats ny prövning just på den grund att de är uppenbart kristna och kan inte nekas asyl. Därmed måste också Migrationsverket medverka till att rättelse sker.
Sherine och Ahmeds förbjudna kärlek
Denna berättelse är sann, men namnen är fingerade. Jag har skrivit denna text för FLYKTINGBLOGGEN där jag skriver en gång i månaden.
Telefonen ringde och det var en familj från Azerbajdzjan som nu bodde i Örebro som sökte mig. Vi hade hjälpt dem att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu bodde de grannar med ett kurdiskt par som hade problem med att Migrationsverket inte insåg allvaret i deras asylberättelse. De hade bott i Sverige i flera år och hade lärt sig svenska och båda hade själva ordnat arbeten inom en städfirma. Det var vita jobb med avtalsenlig lön med fackets godkännande, men nu skulle paret utvisas efter flera år i Sverige. Sherine, som frun hette, var gravid i sjunde månaden. Våra azeriska vänner hade berättat om mig för sina grannar som nu ville ha hjälp i sin svåra situation. De hade ingen advokat. Den nya lagen om arbetskraftsinvandring hade nyligen trätt i kraft, så de skulle försöka söka uppehållstillstånd på grund av sina arbeten.
Jag förberedde en ansökan för dem. De skaffade godkännande från facket, arbetsgivaren skrev anställningsbevis och de betalade 2000 kronor var till Migrationsverket. Lönen var betydligt mer än de föreskrivna 13 500 kronor som var Migrationsverkets minimikrav. Jag gjorde i ordning alla papper och skickade in. Efter några dagar fick jag ett telefonsamtal och en förtvivlad röst hördes i luren. Polis hade slagit till och hämtat mannen och fört honom till förvaret i Flen. Förvar är ett slags fängelse för asylsökande där polisen kan hålla människor i fångenskap i månader och år utan rättegång i avvaktan på utvisning. När Sherine fick veta vad som hänt hennes man blev hon fruktansvärt rädd och förtvivlad. Hon fick ångest och panik och detta drabbade hennes foster. Hon började blöda och svimmade. Ambulans tillkallades och hon fördes till sjukhus där hon blev inlagd. Efter några dagar slutade problemen med underlivet, men hennes ångest och psykiska tillstånd förvärrades i takt med att hon pratade med sin man från förvaret. Hon förstod att Migrationsverket förberedde deras utvisning. Det fanns risk att man skulle komma och ta henne också för att föra dem ut ur landet.
Jag skrev olika inlagor och försökte få förvarsbeslutet ändrat till att Ahmed skulle få gå till polisstationen tre gånger i veckan för att anmäla sig. De hade ju ingen chans att gömma sig. Under tiden försökte jag få förtur hos Migrationsverket för handläggningen av arbetstillstånden, men chefen på Migrationsverket i Norrköping var benhård på att inte varken bevilja förtur eller frångå regeln att man måste söka tillstånd från sitt hemland eller något annat land där man har tillstånd att vara. Med hjälp av tidningar och Radio Örebro som engagerat sig i fallet försökte vi argumentera för att det var livsfarligt för Sherine att åka till Irak och söka därifrån.
Hederskulturen i Mellanöstern är mycket utbredd och polis, domstolar och övriga myndigheter tycks ha en ”låt-gå-mentalitet” som innebär att brott som anmäls inte tas på allvar. En månghundraårig kultur som det visat sig svårt att frångå. Observera att hederskulturen förekommer både inom islam och bland kristen befolkning.
Man skulle kunna tycka att Migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte inom olika svenska myndigheter. Det är en kultur som sitter bergfast och som man inte kan förvänta sig att de lokala myndigheterna skall gripa tag i. Frågan om hedersrelaterat våld i Sverige har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Ahmed och Sherines kännedom om ”hedersmord” och ”hedersvåld” gjorde att de såg ingen framtid i sitt land. Det spelar ingen roll vart de än flyttar i landet. Irak är uppbyggt på tillhörighet i olika klaner, religiösa grupperingar och etnisk tillhörighet. Om en person flyttar till ett annat område blir han eller hon genast föremål för ingående undersökning varifrån man kommer och till vilken grupp man har tillhörighet till. Det skulle vara uteslutet att starta ett nytt liv med en ny identitet tillhörande en annan grupp.
Sverige har undertecknat en mängd avtal där vi framhåller vikten av att följa de mänskliga fri och rättigheterna. I det läget måste vårt land också ta på sig sitt ansvar att ge dessa förföljda skydd och säkerhet. Man flyr inte från sitt land om man som Ahmed och Sherine skaffat sig en bra utbildning om man inte tvingats fly på grund av hot och förföljelse.
I Sverige talas det hela tiden om hedersrelaterat våld och om hur alla dessa unga kvinnor är utsatta i svenska samhället. Mer och mer har vi svenskar förstått hur allvarligt detta problem är även i Sverige. Vi börjar lära oss att tyda tecken, förebygga, ställa frågor, agera och lyssna på de unga flickorna. Att i det läget utvisa en kvinna till en säker död måste ju anses som dubbelmoral i allra högsta grad. Här har Sverige faktiskt en möjlighet att sträcka ut en hand och hjälpa detta par, skrev jag i en av mina inlagor till Migrationsdomstolen dit ärendet hade kommit.
I januari 2001 antog FN:s generalförsamling en resolution (55/66) om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Resolutionen fastslog att hedersrelaterade brott mot kvinnor är en fråga som berör kvinnors mänskliga rättigheter och att det åligger medlemsstaterna att förhindra och utreda sådana brott, samt ställa förövarna inför rätta. Staten är skyldig att ge offren skydd. Statens underlåtenhet att skydda offren utgör i sig en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
I april 2002 antog Europarådet en rekommendation (Rec 2002, 5) om skydd mot våld mot kvinnor, som även innehöll särskilda rekommendationer till medlemsländerna beträffande hedersmord.
Inget tycktes dock hjälpa och Sherine blev åter igen mycket sjuk. Hennes psyke kollapsade och hon fördes till ett sjukhus i Mälardalen där hon skrevs in för sluten psykiatrisk vård. Eftersom hon var höggravid och inte åt eller drack satte man in dropp. Jag hade nu kontakt med flera journalister inom media och dagligen rapporterade jag på min blogg om händelseutvecklingen. Jag kunde väl aldrig tänka mig att det skulle bli en så hemsk upplösning på detta drama. En läkare hade skrivit ett väl underbyggt och allvarligt intyg, men domstolen avfärdade det och gick på Migrationsverkets linje om utvisning.
Det gick några dagar och jag hade kontakt med Ahmed som hade fruktansvärda dagar på förvaret. En diakon från Svenska kyrkan besökte honom och vi försökte hålla modet uppe på Sherine som låg allt mer apatisk. Plötsligt en dag trängde sig några poliser in på sjukhuset. De gick in på den psykiatriska avdelningen och in på rummet där Sherine låg med dropp. Trots personalens avrådan togs dropp och diverse sladdar bort och man förde Sherine med våld ut till en väntande minibuss med poliser och vakter. I ilfart åkte man mot förvaret i Flen och hämtade upp Ahmed som fördes ut till minibussen. Sen åkte man mot Arlanda flygplats. Jag fick veta detta genom ett kort telefonsamtal innan poliserna tog ifrån Ahmed telefonen med våld. Jag ringde asylgrupper och Expressens journalist som jag haft kontakt med de senaste dagarna. Jag ringde advokaten och jag försökte få kontakt med Robert Cederholm på Ekot i Sveriges Radio P1. Han nappade på nyhetstipset, men minibussen kom fram till Arlanda, där polisen förhandlade med kaptenen. Förmodligen fick kaptenen inte veta hur långt gånget graviditeten var och Sherine var både chockad och apatisk. Ahmed försökte skrika och hålla emot när poliserna förde in dem i flygplanet. Folk tittade och undrade vad det var för kriminella passagerare som de ska åka tillsammans med. Vid mellanlandningen i Paris blev det mer förhandling, men efter en stund lyfte flygplanet mot Bagdad i Irak.
När paret landat försöker de ta sig mot Kurdistan där de gömmer sig i avvaktan på att det blir dags att föda. De har kontakt med en läkare som gömmer dem i en bergsby där han kan följa de sista veckorna av graviditeten. Jag får några sms, men sen blir det totalt stopp. Jag ringer och skickar sms, men får inget svar. Veckorna och månaderna går och snart har det gått ett helt år utan att jag fått veta något om vad som hänt den lilla familjen. Det går inte en vecka utan att jag tänker på Sherine och Ahmed. Vad hände med barnet? Vad hände med dem? Kunde de ta sig till svenska ambassaden i Teheran för att därifrån söka arbetstillstånd? Jag försöker med sms, men får inget svar. Så helt plötsligt för några veckor sedan hände något. Då får jag veta av Ahmed att Sherines pappa fått tag på dem och hotat med att döda dem om de inte separerade. För att skona sin frus liv begav sig Ahmed långt bort för att söka sig en framtid utan sin fru och deras lille son. Han var fruktansvärt ledsen och upprörd. Hans liv förflöt som i en dimma. Han kunde inte heller ha någon som helst kontakt med sin fru som han älskar och deras gemensamma barn. Sherine bor i en liten by där det varken finns telefon eller internet. Där lever hon avskild från yttervärlden och ständigt övervakad av sin far och sina kusiner som genom det inträffade gått med på att skona hennes liv, men ändå på något sätt upprätthålla familjens heder. Tyvärr kan jag inte ta reda på hur Sherine mår psykiskt. Jag kan förstå att det liv som hon lever är totalt annorlunda mot de drömmar hon hade om akademiska studier och jobb i Sverige. Hennes snabba anpassning till det svenska samhället, språket och levnadssättet med jämlikhet och öppenhet har förbytts i nattsvart mörker och hat mot självständiga kvinnor och värderingar från det västerländska samhället. Jag frågar mig om kärleken kan överbrygga allt detta motstånd eller om de för alltid måste gå skilda vägar. Stackars lilla familj som krossades av ett uråldrigt manssamhälle utan kärlek och empati
Telefonen ringde och det var en familj från Azerbajdzjan som nu bodde i Örebro som sökte mig. Vi hade hjälpt dem att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu bodde de grannar med ett kurdiskt par som hade problem med att Migrationsverket inte insåg allvaret i deras asylberättelse. De hade bott i Sverige i flera år och hade lärt sig svenska och båda hade själva ordnat arbeten inom en städfirma. Det var vita jobb med avtalsenlig lön med fackets godkännande, men nu skulle paret utvisas efter flera år i Sverige. Sherine, som frun hette, var gravid i sjunde månaden. Våra azeriska vänner hade berättat om mig för sina grannar som nu ville ha hjälp i sin svåra situation. De hade ingen advokat. Den nya lagen om arbetskraftsinvandring hade nyligen trätt i kraft, så de skulle försöka söka uppehållstillstånd på grund av sina arbeten.
Jag förberedde en ansökan för dem. De skaffade godkännande från facket, arbetsgivaren skrev anställningsbevis och de betalade 2000 kronor var till Migrationsverket. Lönen var betydligt mer än de föreskrivna 13 500 kronor som var Migrationsverkets minimikrav. Jag gjorde i ordning alla papper och skickade in. Efter några dagar fick jag ett telefonsamtal och en förtvivlad röst hördes i luren. Polis hade slagit till och hämtat mannen och fört honom till förvaret i Flen. Förvar är ett slags fängelse för asylsökande där polisen kan hålla människor i fångenskap i månader och år utan rättegång i avvaktan på utvisning. När Sherine fick veta vad som hänt hennes man blev hon fruktansvärt rädd och förtvivlad. Hon fick ångest och panik och detta drabbade hennes foster. Hon började blöda och svimmade. Ambulans tillkallades och hon fördes till sjukhus där hon blev inlagd. Efter några dagar slutade problemen med underlivet, men hennes ångest och psykiska tillstånd förvärrades i takt med att hon pratade med sin man från förvaret. Hon förstod att Migrationsverket förberedde deras utvisning. Det fanns risk att man skulle komma och ta henne också för att föra dem ut ur landet.
Jag skrev olika inlagor och försökte få förvarsbeslutet ändrat till att Ahmed skulle få gå till polisstationen tre gånger i veckan för att anmäla sig. De hade ju ingen chans att gömma sig. Under tiden försökte jag få förtur hos Migrationsverket för handläggningen av arbetstillstånden, men chefen på Migrationsverket i Norrköping var benhård på att inte varken bevilja förtur eller frångå regeln att man måste söka tillstånd från sitt hemland eller något annat land där man har tillstånd att vara. Med hjälp av tidningar och Radio Örebro som engagerat sig i fallet försökte vi argumentera för att det var livsfarligt för Sherine att åka till Irak och söka därifrån.
Hederskulturen i Mellanöstern är mycket utbredd och polis, domstolar och övriga myndigheter tycks ha en ”låt-gå-mentalitet” som innebär att brott som anmäls inte tas på allvar. En månghundraårig kultur som det visat sig svårt att frångå. Observera att hederskulturen förekommer både inom islam och bland kristen befolkning.
Man skulle kunna tycka att Migrationsverket, med tanke på dess uppdrag och ansvar, redan borde ha haft en tydlig bild av hur problemet ser ut. Men trots att begreppet vid det här laget börjar få ganska många år på nacken i var mans medvetande är det först under senare tid vi kan konstatera att det har skett ett tankeskifte inom olika svenska myndigheter. Det är en kultur som sitter bergfast och som man inte kan förvänta sig att de lokala myndigheterna skall gripa tag i. Frågan om hedersrelaterat våld i Sverige har ansetts känslig och många har av rädsla för den överutnyttjade rasiststämpeln försökt få det hedersrelaterade våldet att framstå som vilken kvinnomisshandel eller barnmisshandel som helst. Men rätten att göra sina egna livsval, bli kär i vem man vill och annat som har med den individuella friheten att göra kan knappast vara förbehållet kvinnor med svenskfödda föräldrar.
Ahmed och Sherines kännedom om ”hedersmord” och ”hedersvåld” gjorde att de såg ingen framtid i sitt land. Det spelar ingen roll vart de än flyttar i landet. Irak är uppbyggt på tillhörighet i olika klaner, religiösa grupperingar och etnisk tillhörighet. Om en person flyttar till ett annat område blir han eller hon genast föremål för ingående undersökning varifrån man kommer och till vilken grupp man har tillhörighet till. Det skulle vara uteslutet att starta ett nytt liv med en ny identitet tillhörande en annan grupp.
Sverige har undertecknat en mängd avtal där vi framhåller vikten av att följa de mänskliga fri och rättigheterna. I det läget måste vårt land också ta på sig sitt ansvar att ge dessa förföljda skydd och säkerhet. Man flyr inte från sitt land om man som Ahmed och Sherine skaffat sig en bra utbildning om man inte tvingats fly på grund av hot och förföljelse.
I Sverige talas det hela tiden om hedersrelaterat våld och om hur alla dessa unga kvinnor är utsatta i svenska samhället. Mer och mer har vi svenskar förstått hur allvarligt detta problem är även i Sverige. Vi börjar lära oss att tyda tecken, förebygga, ställa frågor, agera och lyssna på de unga flickorna. Att i det läget utvisa en kvinna till en säker död måste ju anses som dubbelmoral i allra högsta grad. Här har Sverige faktiskt en möjlighet att sträcka ut en hand och hjälpa detta par, skrev jag i en av mina inlagor till Migrationsdomstolen dit ärendet hade kommit.
I januari 2001 antog FN:s generalförsamling en resolution (55/66) om avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn. Resolutionen fastslog att hedersrelaterade brott mot kvinnor är en fråga som berör kvinnors mänskliga rättigheter och att det åligger medlemsstaterna att förhindra och utreda sådana brott, samt ställa förövarna inför rätta. Staten är skyldig att ge offren skydd. Statens underlåtenhet att skydda offren utgör i sig en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
I april 2002 antog Europarådet en rekommendation (Rec 2002, 5) om skydd mot våld mot kvinnor, som även innehöll särskilda rekommendationer till medlemsländerna beträffande hedersmord.
Inget tycktes dock hjälpa och Sherine blev åter igen mycket sjuk. Hennes psyke kollapsade och hon fördes till ett sjukhus i Mälardalen där hon skrevs in för sluten psykiatrisk vård. Eftersom hon var höggravid och inte åt eller drack satte man in dropp. Jag hade nu kontakt med flera journalister inom media och dagligen rapporterade jag på min blogg om händelseutvecklingen. Jag kunde väl aldrig tänka mig att det skulle bli en så hemsk upplösning på detta drama. En läkare hade skrivit ett väl underbyggt och allvarligt intyg, men domstolen avfärdade det och gick på Migrationsverkets linje om utvisning.
Det gick några dagar och jag hade kontakt med Ahmed som hade fruktansvärda dagar på förvaret. En diakon från Svenska kyrkan besökte honom och vi försökte hålla modet uppe på Sherine som låg allt mer apatisk. Plötsligt en dag trängde sig några poliser in på sjukhuset. De gick in på den psykiatriska avdelningen och in på rummet där Sherine låg med dropp. Trots personalens avrådan togs dropp och diverse sladdar bort och man förde Sherine med våld ut till en väntande minibuss med poliser och vakter. I ilfart åkte man mot förvaret i Flen och hämtade upp Ahmed som fördes ut till minibussen. Sen åkte man mot Arlanda flygplats. Jag fick veta detta genom ett kort telefonsamtal innan poliserna tog ifrån Ahmed telefonen med våld. Jag ringde asylgrupper och Expressens journalist som jag haft kontakt med de senaste dagarna. Jag ringde advokaten och jag försökte få kontakt med Robert Cederholm på Ekot i Sveriges Radio P1. Han nappade på nyhetstipset, men minibussen kom fram till Arlanda, där polisen förhandlade med kaptenen. Förmodligen fick kaptenen inte veta hur långt gånget graviditeten var och Sherine var både chockad och apatisk. Ahmed försökte skrika och hålla emot när poliserna förde in dem i flygplanet. Folk tittade och undrade vad det var för kriminella passagerare som de ska åka tillsammans med. Vid mellanlandningen i Paris blev det mer förhandling, men efter en stund lyfte flygplanet mot Bagdad i Irak.
När paret landat försöker de ta sig mot Kurdistan där de gömmer sig i avvaktan på att det blir dags att föda. De har kontakt med en läkare som gömmer dem i en bergsby där han kan följa de sista veckorna av graviditeten. Jag får några sms, men sen blir det totalt stopp. Jag ringer och skickar sms, men får inget svar. Veckorna och månaderna går och snart har det gått ett helt år utan att jag fått veta något om vad som hänt den lilla familjen. Det går inte en vecka utan att jag tänker på Sherine och Ahmed. Vad hände med barnet? Vad hände med dem? Kunde de ta sig till svenska ambassaden i Teheran för att därifrån söka arbetstillstånd? Jag försöker med sms, men får inget svar. Så helt plötsligt för några veckor sedan hände något. Då får jag veta av Ahmed att Sherines pappa fått tag på dem och hotat med att döda dem om de inte separerade. För att skona sin frus liv begav sig Ahmed långt bort för att söka sig en framtid utan sin fru och deras lille son. Han var fruktansvärt ledsen och upprörd. Hans liv förflöt som i en dimma. Han kunde inte heller ha någon som helst kontakt med sin fru som han älskar och deras gemensamma barn. Sherine bor i en liten by där det varken finns telefon eller internet. Där lever hon avskild från yttervärlden och ständigt övervakad av sin far och sina kusiner som genom det inträffade gått med på att skona hennes liv, men ändå på något sätt upprätthålla familjens heder. Tyvärr kan jag inte ta reda på hur Sherine mår psykiskt. Jag kan förstå att det liv som hon lever är totalt annorlunda mot de drömmar hon hade om akademiska studier och jobb i Sverige. Hennes snabba anpassning till det svenska samhället, språket och levnadssättet med jämlikhet och öppenhet har förbytts i nattsvart mörker och hat mot självständiga kvinnor och värderingar från det västerländska samhället. Jag frågar mig om kärleken kan överbrygga allt detta motstånd eller om de för alltid måste gå skilda vägar. Stackars lilla familj som krossades av ett uråldrigt manssamhälle utan kärlek och empati
Näthatet sprider sig
De senaste månaderna har jag läst mycket fördomsfullt, rasistiskt och främlingsfientligt på Facebook och på olika bloggar samt länkar till artiklar i både profan och kristen press.. En del av de lögner som spridits och gillats handlar om romer och somalier, grupper som av somliga tycks helt okey att sparka på. När jag delat mina erfarenheter med andra som lever nära dessa medmänniskor, har jag styrkts i min uppfattning och erfarenhet, att det är rena lögner som sprids på nätet. Man ser också hur hatet och kommentarerna blir mer och mer hånfulla och fientliga. Folk tror på lögner och drar förhastade och felaktiga slutsatser. Någon påstod t.ex att många som påstår sig vara somalier, men kommer från andra områden, ändå får permanent uppehållstillstånd. Det stämmer absolut inte! Tänk efter vad det är som sås ut. Vad blir skörden?
Vårt land ser inte ut som förr. Någon skrev i Världen Idag att förr i tiden var alla ärliga, man kunde lita på människor och det förekom inga gruppvåldtäkter o.s.v. Insändarskribenten tycktes ge skulden till invandrarna.
Det som jag undrar över är om alla dessa som sitter hela dagarna och lägger ut allt negativt de kan hitta om invandring, muslimer, romer och andra människor som inte lever och tror precis som de, om de gör NÅGOT för att lära känna någon "av dom där andra". Har de försökt visa kärlek? Har de försökt få till en relation och utifrån den relationen kunna påverka i frågor om vår värdegrund, den kristna etiken?
Jag är ingen högröstad apologet, bara en enkel medmänniska som med ett personligt exempel försöker visa på vad Guds kärlek kan resultera i.
Jag blev mycket glad och tacksam för ledaren i DAGEN igår där Elisabeth Sandlund skrev om den enda framkomliga vägen, kärlekens väg.http://www.dagen.se/opinion/ledare/det-finns-ingen-annan-vag-an-karlekens/
De som kritiserat mig har anfört att Jesus blev arg och slog omkull affärsmännens bord i templet och han röt till över orättfärdighet. Ja, det gjorde han, men jag tror att han gjorde det främst mot dem som utgav sig för att vara religiösa, men som hade tappat kärleken och han vände sig emot dem som använde religionen till att trycka ner människor i slaveri och bundenhet. Jesus proklamerade frihet och ett nådens år. Jesus gav kraft till att en förändring kunde ske. Jesus gav människor en inre styrka som gjorde att man ville följa Gud och omvända sig från det onda.
Vårt land ser inte ut som förr. Någon skrev i Världen Idag att förr i tiden var alla ärliga, man kunde lita på människor och det förekom inga gruppvåldtäkter o.s.v. Insändarskribenten tycktes ge skulden till invandrarna.
Det som jag undrar över är om alla dessa som sitter hela dagarna och lägger ut allt negativt de kan hitta om invandring, muslimer, romer och andra människor som inte lever och tror precis som de, om de gör NÅGOT för att lära känna någon "av dom där andra". Har de försökt visa kärlek? Har de försökt få till en relation och utifrån den relationen kunna påverka i frågor om vår värdegrund, den kristna etiken?
Jag är ingen högröstad apologet, bara en enkel medmänniska som med ett personligt exempel försöker visa på vad Guds kärlek kan resultera i.
Jag blev mycket glad och tacksam för ledaren i DAGEN igår där Elisabeth Sandlund skrev om den enda framkomliga vägen, kärlekens väg.http://www.dagen.se/opinion/ledare/det-finns-ingen-annan-vag-an-karlekens/
De som kritiserat mig har anfört att Jesus blev arg och slog omkull affärsmännens bord i templet och han röt till över orättfärdighet. Ja, det gjorde han, men jag tror att han gjorde det främst mot dem som utgav sig för att vara religiösa, men som hade tappat kärleken och han vände sig emot dem som använde religionen till att trycka ner människor i slaveri och bundenhet. Jesus proklamerade frihet och ett nådens år. Jesus gav kraft till att en förändring kunde ske. Jesus gav människor en inre styrka som gjorde att man ville följa Gud och omvända sig från det onda.
