Bengt Sjöberg

Han var så förtvivlad och sjuk när han fördes i ambulans till sjukhuset. Sju års väntan i Sverige tär hårt på kropp och psyke, speciellt när man är analfabet och inte riktigt vet vad som händer kring en.
Väl inne på sjukhuset greps han av panik och sprang iväg. Under flera dagar har vi och hans vänner letat efter honom. Dagen efter han avvek från sjukhuset fick han permanent uppehållstillstånd!!! och det gick inte att få tag på honom för att ge det positiva beskedet.
Idag började jag ringa olika sjukhus och avdelningar. tack vare att jag är mannens juridiska ombud gick det bra att få prata med sjukhuspersonalen. Plötsligt på eftermiddagen fick vi kontakt. Jag kunde berätta de fförlösande orden just när mannen var på väg in till en kirurg. "DU FÅR STANNA I SVERIGE! DU HAR FÅTT PERMANENT UPPEHÅLLSTILLSTÅND!
Jag hörde tvekan och mannen upprepade gång på gång frågan om papperen hade kommit. "Ja, jag har ditt beslut hemma", sa jag. Efter att ha upprepat orden några gånger verkade de ha sjunkit ner och jag hörde en lättnadens suck.
"Bli frisk snart och kom hem till Filipstad".
"Ja, tack Bengt", svarade mannen.
Ofta när vi träffats på stan har han stannat mig och kramat mina händer och jag har fått en puss på kinden och handen. Han har liksom tytt sig till mig. Ensam i sju år borta från barn, fru och släkt. Sett hur ALLA försvunnit av dem som kom för sju år sedan. Bara han ensam kvar i huset på .........gatan.
Så fort som beslutet vunnit laga kraft blir jag bjuden på en extra, extra stor och god pizza.
Ännu en gång får vi tacka Gud. Ännu en gång har det omöjliga inträffat. Ännu en gång fanns det en väg att gå.
Glad, men rätt så trött ska jag somna ikväll. Min vän kanske blir frisk snart och kan komma hem.