Bengt Sjöberg

Är vi villiga att betala priset för att nå unga med Jesus? – Dagen

Jag läste denna debattartikel i DAGEN idag och tycler att dentar upp en viktig synpunkt. Det gäller särskilt mindre församlingar på landsbygden. Ofta samlas nästan enbart medlemmar som är äldre än 70 år. Hur ska ungdomar som är nyfikna på Jesus hitta vad de söker?

"Vid det här laget har nog ingen missat att Jesus spås bli en av trenderna bland unga 2025 enligt Ungdomsbarometern. Men huruvida det sker eller ej hänger till stor del på oss som kyrkor. För även om många säger att de vill nå unga med Jesus, saknar de flesta av oss förmågan och, om vi ska vara ärliga, viljan att betala priset.

 Å ena sidan har vi onekligen ett smashläge, då Jesus kan ge det hopp och kyrkan den gemenskap många söker. Men å andra sidan undrar jag om vi är rustade för det? För om den unga generationen ska få tag i Jesus sker det inte av sig självt. Som församlingar har vi tuggat på i samma hjulspår länge nu och ska vi vara ärliga har inte horder av unga strömmat in i kyrkan de senaste decennierna. Det kommer inte heller att förändras bara för att en trendspaning nämner namnet Jesus. Nej, om det ska ske krävs en radikal förändring. En kursomläggning."

Jag tror på Ungdoms-Alpha eller helt enkelt bara inbjudan till fika och samtal om livsfrågor. 

Läs hela artikeln i DAGEN och kom gärna med synpunkter.

Förra veckan var lite märklig. Jag har haft fem olika kontakter med sjukvården. Väntar på höft och knäoperationer, men den ena infektionen efter den andra slår till och då flyttas operationerna fram två månader. Har svår värk, men humöret är okey. Samtliga läkare är nysvenskar som möter den vårdsökande med empati, respekt, omtanke och stort kunnande. Alla pratade med tydlig och korrekt svenska som var lätt att förstå.
Tacksam för några dagar med mycket intressanta samtal och bra hjälp. Känns som om jag fått tillbaka av det engagemang som vi lagt ner under många år. Inför en ny vecka känner jag lugn och en stilla förtröstan.

Sönerna har varit på tältmötena i Jönköping och har mycket positivt att berätta från den stora tältkampanjen där. Tusentals människor har samlats och många har bjudit in Jesus i sina liv. Man har haft samlingar för socialarbetare och Sebastian Stakset m.fl har fått berätta om hur Jesus förvandlar kriminellas liv.

Nattvarden-Guds rike manifesteras över alla gränser

Att fira Herrens nattvard är verkligen en välsignad handling. Det ska alltid ske värdigt, respektfullt och med stor glädje och tacksamhet för vad Jesus gjort för oss genom sin död och uppståndelse. I nattvarden gestaltar vi en gemenskap som går tvärs över alla gränser. Redan som tonåring blev jag alltid fylld med helig Ande då jag mottog nattvarden.

När vi började få besökare på våra gudstjänster från främmande länder inbjöd vi alla som tror på Jesus och som vill ta emot Honom i sina liv att delta i förbundsmåltiden. Vi hade människor från länder i Afrika och Asien som flytt från förföljelser på grund av sin kristna tro. De tillhörde olika samfund och riktningar men hade nu hittat en församlingsgemenskap där de kände sig trygga.

Vid ett tillfälle inbjöd vi som vanligt alla som tror på Jesus att komma fram för att ta emot Honom i brödet och vinet. En muslimsk kvinna som under en lång tid suttit längst ner i kyrkan vågade sig fram. Hon räckte fram sina händer och tog emot. Då lyfte hon plötsligt upp sina händer och började tacka Gud. Hon berättade hur Guds kraft gick igenom henne och hon blev helad. Vi fick senare fortsätta att undervisa och leda kvinnan och hennes man vidare in i Guds församling. Detta är endast ett av flera vittnesmål om hur Jesus mött med människor på ett påtagligt sätt i samband med nattvardsfirande.

Söndagen då kvinnan tog emot Jesus och tog del av nattvarden var en mycket speciell dag. Jag hade fått ett budskap om att förbereda sig för en ny tid. De som ville tjäna Gud erbjöds att komma fram och få förbön samt bli smorda med olja för tjänst i Guds rike. Nästan hela församlingen gensvarade, även samtliga afghaner och iranier som deltog i gudstjänsten. Jag visste inte då att nästan alla asylsökande kort därefter förflyttades till andra orter och att några utvisades. Jag undervisade en grupp afghanska män om att de kunde vara kristna i Afghanistan även om de inte kunde gå till en kyrka. Jag sa att de kunde samlas i hemmen så som de första kristna gjorde. Där i hemmen kunde de läsa Bibeln, be och fira Herrens nattvard. Jesus skulle vara med dem och i dem.

I samband med nattvardsfirandet brukar vi ge tillfälle till förbön och samtal. Så kan vi fortsätta att undervisa och inspirera deltagarna att vandra vidare i tron och mer och mer fyllas av Guds helige Ande.

Vid ett annat tillfälle kom en iransk kvinna till kyrkan. Hon berättade att hon såg en man i vita kläder som stod utanför vår kyrka. Mannen hade ett stort bröd i handen och han bröt en bit från brödet och gav till alla som strömmade in i lokalen. Kvinnan frågade vad synen betydde och fick veta att Jesus är Livets bröd som erbjuds alla fritt och för intet. Kvinnan svarade att hon ville ta emot Jesus. Det är uppenbart att vi som församling inte kan hindra dem som vill ta emot brödet och vinet och få ingå förbund med Frälsaren, Läkaren och den som förlåter synder och som upprättar människan.

I Apostlagärningarna 10:44–48 läser vi om hur hedningar blev uppfyllda av den helige Ande innan de döpts. Jag tycker att det visar på Guds vilja att gensvara när människor öppnar sina hjärtan för honom. Petrus frågade: ”Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?” Om Gud fyller människor med sin Ande trots att de inte ännu döpts, borde inte vi hindra människor som överlåtit sig till Jesus att få möta honom i nattvarden. 

Vi ska inte begränsa Jesus och vad den helige Ande gör genom sitt ord, bönen och nattvarden. Jag är övertygad om att Jesus står med öppna armar och välkomnar alla in i hans öppna famn och gemenskap. Vi behöver alla den kraft som vi får genom brödet och vinet, ja av Herren Jesus själv.

Nyligen hade vi ett efterlängtat kärt och trevligt besök av Ofelia Namazova Vennemann och hennes söta flickor. Ofelia bodde i Filipstad och Hällefors. Hon och hennes familj kom hit som flyktingar från Azerbajdzjan.

Den 15 november 2005 kl. 8.00 gick vi in till Migrationsverket i Filipstad och där stod personalen och välkomnade Ofelia som fick ta emot sitt uppehållstillstånd. De bad oss att snarast åka och hämta hennes föräldrar och lillebror så att de också skulle få beslut att få stanna i Sverige.

Ofelia studerade i rekordfart och har arbetat som jurist och på statsrådsberedningen på regeringskansiet. Nu arbetar hon på en tankesmedja med framtidens sjukvård. Vilken tjej! Hatten av för henne!