Thriller i Filipstad
Idag var det en oerhört spännande dag för en asylsökande familj. De skulle hämta sina biljetter på Migrationsverket. Utvisningsbeslutet hade framförst muntligt, men gälle ett land dit familjen inte var medborgare i.
Jag satt sent igår kväll och skrev en överklagan och idag klockan tio följde jag med familjen till MIGAN. Lugnt och sakligt redogjorde jag för vad lagen säger och lämnade in min överklagan till den vänlige och korrekte handläggaren. Han tittade i datorn om det fanns någon reaktion nere i Göteborg angående den skrivelse som jag författat och faxat in igår kväll, men det syntes ingenting.
På eftermiddagen ringde jag till en av cheferna på Migrationsverket i Göteborg och han berättade då att överklagan hade registrerats. Jag argumenterade en del och berättade och kollade fakt.
Några timmar senare när jag står och leker med barnen på ONSDAGSKUL kommer pappan i familjen in i kyrkan. Han såg jätteglad ut och berättade att familjens advokat fått ett fax från MIGAN att de iNTE skall utvisas. De skall få en normal asylprocess.
Jag blev så glad att jag tog glädjeskutt och ropade Halleluja. Alla barnen tittade på mig och undrarde vad det var för en lek som jag börjat leka.
Annars var det väl knappast en halleluja-dag. När jag var ute på stan på eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal som berättade om en mamma som blivit svårt sjuk. Hon behövde ambulans och nu var problemet uppe på vårdcentralen vad man skulle göra med hennes andre son. Minsta sonen ammades och måste följa med i ambulansen, men personalen på BVC brydde sina hjärnor var de skulle göra av lille tre-åringen. När jag stegade in på BVC och berättade att en av våra familjer i församlingen skulle kunna ta hand om den lille pojken blev de både glada och en smula förvånade. Efter en stund kunde jag skjutsa pojken till familjen. Tack Christopher och Emilia! Ni är fantastiska!
Thrillern för Ahad från Afghanistan fortsätter. Igår demonstrerade cirka 300 personer i Karlstad för att han och Juma (också han från Afghanistan) skall få stanna i Sverige. Det var en mäktig demonstration och 300 personer är starkt att få ihop. Tack alla hängivna och engagerade ungdomar på folkhögskolan i Molkom. Det var så roligt att träffa er, lära känna er och se hur väl ni organiserade allt. Ahad har flera vänner som ställer upp för sin kompis och jag ska nu samla ihop allt som skrivits och skicka till Migrationsverket, AHAD och JUMA SKA FÅ STANNA UI SVERIGE!!! Juma har också starkt stöd i sin idrottsklubb.
Jag satt sent igår kväll och skrev en överklagan och idag klockan tio följde jag med familjen till MIGAN. Lugnt och sakligt redogjorde jag för vad lagen säger och lämnade in min överklagan till den vänlige och korrekte handläggaren. Han tittade i datorn om det fanns någon reaktion nere i Göteborg angående den skrivelse som jag författat och faxat in igår kväll, men det syntes ingenting.
På eftermiddagen ringde jag till en av cheferna på Migrationsverket i Göteborg och han berättade då att överklagan hade registrerats. Jag argumenterade en del och berättade och kollade fakt.
Några timmar senare när jag står och leker med barnen på ONSDAGSKUL kommer pappan i familjen in i kyrkan. Han såg jätteglad ut och berättade att familjens advokat fått ett fax från MIGAN att de iNTE skall utvisas. De skall få en normal asylprocess.
Jag blev så glad att jag tog glädjeskutt och ropade Halleluja. Alla barnen tittade på mig och undrarde vad det var för en lek som jag börjat leka.
Annars var det väl knappast en halleluja-dag. När jag var ute på stan på eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal som berättade om en mamma som blivit svårt sjuk. Hon behövde ambulans och nu var problemet uppe på vårdcentralen vad man skulle göra med hennes andre son. Minsta sonen ammades och måste följa med i ambulansen, men personalen på BVC brydde sina hjärnor var de skulle göra av lille tre-åringen. När jag stegade in på BVC och berättade att en av våra familjer i församlingen skulle kunna ta hand om den lille pojken blev de både glada och en smula förvånade. Efter en stund kunde jag skjutsa pojken till familjen. Tack Christopher och Emilia! Ni är fantastiska!
Thrillern för Ahad från Afghanistan fortsätter. Igår demonstrerade cirka 300 personer i Karlstad för att han och Juma (också han från Afghanistan) skall få stanna i Sverige. Det var en mäktig demonstration och 300 personer är starkt att få ihop. Tack alla hängivna och engagerade ungdomar på folkhögskolan i Molkom. Det var så roligt att träffa er, lära känna er och se hur väl ni organiserade allt. Ahad har flera vänner som ställer upp för sin kompis och jag ska nu samla ihop allt som skrivits och skicka till Migrationsverket, AHAD och JUMA SKA FÅ STANNA UI SVERIGE!!! Juma har också starkt stöd i sin idrottsklubb.
Kommentarer
Trackback
