Bengt Sjöberg

Påvens ofelbarhet aktualiserad...på nytt i ny bok.

Jag har precis läst ut boken "Anden - Gud här och nu" som nyligen getts ut på Libris förlag. Författare är den katolske biskopen Anders Arborelius och pingstpastor Sten-Gunnar Hedin med förord av Peter Halldorf och efterord av Wilfrid Stinissen. Denna bok ingår i en pastorsfortbildning som pastorer erbjuds genom bokförlaget Libris. Som förkunnare är det viktigt att hålla sig ajour med olika strömningar i tiden. Det är viktigt att känna till hur olika ledare och samhällsdebattörer tänker för att vi som förkunnare skall kunna behandla aktuella frågor i vår förkunnelse. 

Det finns många bra avsnitt i boken om den helige Ande och den längtan som de båda förkunnarna ger uttryck för delar även jag. Det är en längtan efter enhet genom Andens verk i oss, samt en längtan efter att på nytt få se vårt land bli berört av Gud och hans ord.

Det finns dock ett avsnitt som gör mig beklämd och frågande. Anders Arborelius ger uttryck för den katolska dogmen om Marias syndfrihet och skriver: "I Jungfru Maria som den obefläckade och av synden oberörda ser vi att den helige Ande vill bevara oss från syndens fasansfulla verklighet. På ett unikt sätt blev Jungfru Maria bevarad helt och hållet fri från arvssynden och den personliga synden. Kristi frälsningsverk räknades henne till godo i förväg, för att hon skulle bli en värdig boning till Guds människoblivne Son". Vidare skriver Arborelius om Påvens betydelse: "Denna klippfunktion går i arv till Petri efterträdare, påven genom tiderna. Det är den helige Ande som garanterar, att Petrus inte sviktar i tron utan bevarar den ren och obefläckad. Som människa är Petrus lika svag som alla andra, men genom Kristi löfte och Andens hjälp får han styrka sina bröder i tron och bevara trons skatt obesmittad och ofelbar genom historiens virvarr och stå emot heresiernas störtflod".

Här presenteras två katolska läror: Maria som alltigenom syndfri och påven som Petrus efterträdare och Kristi ställföreträdare på jorden. Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt att Sten-Gunnar Hedin och Libris förlag ger utrymme för dessa synsätt som är mycket främmande för oss inom "frikyrkan". Det är särskilt uppseendeväckande eftersom det sker i en tid då det finns ledare inom "frikyrkan" som står bakom katolska kyrkans syn på enhet och vill att vi alla ska enas under påven. Peter Halldorf som skrivit förordet till boken är kanske den som varit allra tydligast med detta. Han har för övrigt skrivit boken "Doften av helgon" som också skickades till dem som är med i Libris pastorsfortbildning. I boken skriver Halldorf om betydelsen av katolska sakramentalier som ikoner och rökelse som enligt katolska kyrkan förmedlar Guds nåd.

Om man som ledare från två skilda sammanhang ska skriva en bok tillsammans borde man väl skriva om det man har gemensamt. Man kan också tycka att påvens ställning och Maria som syndfri inte riktigt hör till bokens ämne.

Jag har inga problem med att olika kyrkoledare träffas för att ha dialog och skriva böcker tillsammans. Nyligen skrev Christer Sturmark och Stefan Swärd en artikel med anledning av att rektorn i Lund ifrågasattes. Det tycker jag var ett bra initiativ. Jag är för allkristet samarbete och har vänner (inte minst invandrare) i de flesta samfund som jag tycker mycket om och jag har inga problem med att fira gudstjänst tillsammans med dem i olika traditioner. Samtidigt som vi möts till gemenskap behövs det större urskiljning i lärofrågor utan att vi för den skull tar avstånd från varandra.

Jag tycker att det är viktigt att bygga enheten på rätt grund. Den grunden måste vara Kristus och Bibeln.