Gud svarar på bön
För en tid sedan kände jag en kallelse att be för somalier. Under cirka 20 år har jag haft kontakt med invandrare och asylsökande från cirka 35 länder. Jag konstaterade att jag inte lärt känna just några somalier. Jag tror att Gud la en nöd på mitt hjärta för somalier och jag och några andra personer började be för dem.
Efter ett tag fick jag träffa en kristen somalier. Därefter började jag möta somalier så gott som varje vecka.
En ung pojke har besökt mig vid flera tillfällen. Han har inga föräldrar i livet och han har inte kontakt med någon släkting. I kommunen där han bor känner han ingen som han kan prata med på sitt språk. Han har dock lärt sig svenska mycket snabbt.
När jag lovade att jag ska försöka hjälpa honom med en del kontakter och vara ett stöd för honom tog han min hand och medan tårarna kom i hans ögon tog han min hand och tackade.
Så har det fortsatt. En ung somalisk flicka som gått igenom mer i livet än vad många svenskar varit med om i hela sitt liv har också besökt mig tillsammans med en vän. Idag kom också några somalier och undrade om de fick ställa några frågor. Jag såg möjligheter att hjälpa dem direkt och förstår nu att det måste vara Gud som svareat på bön och planerat våra möten.
Min äldsta systers dotter har varit sjuksköterska i Somalia och hon gjorde nyligen en resa till landet för att träffa några av dem som blev hennes vänner för cirka 15 år sedan. Hon kunde inte resa fritt i landet, men med sina vänner kunde de besöka en del platser.
Jag ber att Gud ska ge mig vishet och kunskap och kärlek att vara ett stöd och kanske också få en möjlighet att visa på den person som visat oss mest om kärlek och som kom hit för att visa oss Guds kärlek. Vem? Jo, Jesus.
Här är en bild från förra veckan då vi firade vårt yngsta barnbarns ett-årsdag. Alisa fick besök av flera kusiner som gratulerade henne så hjärtligt. Vad konversationen handlade om här förtäljer inte historien.
Alisas storasyster Andrea fick också en present.
