Bengt Sjöberg

En afghansk kille har bott länge i Sverige. Med länge menar jag cirka 5-6 år i detta fall. Han har haft TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) med fyra sista viktiga siffror i personnumret. Rätt att arbeta och studera och komma in i svenska samhället.
Sen kommer ett utvisningsbeslut till Kabul i Afghanistan, men inget händer. Det går månader och år. Killen får inga pengar. Man försöker från MIG (Migrationsverket) att få honom att sjävmant ta sig till sitt krigshärjade och mycket oroliga land. Utan vänner, släktingar och kontaktnät är det inte så lätt. Min afghanske vän får 0 kronor i bidrag. Inte lätt att trolla med plånboken och få pengar att räcka till mat, kläder, busskort o.s.v.
Vi åker till MIG samt till polisen och pratar om att samarbeta kring avvisningen. Polisen lovar att höra av sig om en månad. MIG lovar pengar.
Polisen hör aldrig av sig. MIG ångrar sig och ger inget bidrag. Månaderna går. Det blir höst, jul, nyår och januari. En dag drabbas killen av en psykisk kollaps. Han åker till polisen som skickar honom till psyket som skickar ut honom på gatan med en påse tabletter. Nu har han ingen bostad. Har bott hos en person några månader, men det blev problem och han fick flytta. Det tär på psyket att vänta och vänta i ovisshet. Dag ut och dag in. Månad efter månad i en spänd väntan på polis som ska komma och avvisa till krigets, självmordsbombarnas och talibanernas land. Killen bodde i natt hos en vän, men var ska han sova i natt?
Idag när jag ringde till MIG och frågade hur vi skall göra fick jag först till svar att det skulle nog ordna sig med rum och pengar. Nu strax före 16 fick jag besked att killen inte finns! Alltså i deras handläggningslista. Han har inget "öppet ärende". Han "ligger" hos polisen och polisen har sagt idag att de inte kan avvisa honom. Det går inte.De kan inte beställa en hemresa hos Transporttjänst.
Jag frågar om det då inte föreligger verkställighetshinder och att killen i så fall skall få PUT (permanent uppehållstillstånd) Borde han inte få ett rum för natten eftersom han faktiskt finns. Jo, säger handläggaren, MEN DET ÄR INTE MITT BORD. Hon ber mig ringa socialen, men det har vi gjort förut och blivit hänvisade till MIG som hänvisat till polisen som hänvisat till MIG som hänvisat till kommunen som hänvisat till MIG som hänvisat till polisen som
Ja, en dag åkte jag runt till alla dessa myndigheter för att förevisa nummer 9-999999 (fingerat nummer) så att de skulle få SE ATT DET VAR EN MÄNNISKA och alla lovade att de skulle hjälpa honom om jag åkte till polisen och polisen lovade att hjälpa om jag åkte med honom till Migränverket och de lovade att hjälpa till om jag åkte till socialen....och då åkte vi hem.
I morgon väntar en ny runda, men då till ett kontor inom MIG som handlägger verkställighetshinder. Det heter FÖRVALTNINGSPORCESSENHETEN. Vad kommer de att säga?
Nu undrar jag ut i bloggosfären-har avtalet mellan Afghanistan och Sverige löpt ut så att avvisningar generellt inte går att genomföra? Är det nån som vet?
Har MIG och polisen äntligen fått upp ögonen för att det råder en VÄPNAD KONFLIKT i Afghanistan? Vad sa Reinfeldt när han var i Afghanistan?
Vad ska MIG säga i morgon om 9-999999?
Hur botar man migrän?