Svenska myndigheter trakasserar konvertiter
Pappa och mamma är intagna på psykiatrisk klinik med antidepressiv behandling i form av dropp sommaren 2009. Pappan gör upprepade suicidförsök på kliniken. Han skär sig med allt han kan få tag på. De båda barnen har omhändertagits av sociala myndigheter. Socialsekreterarens intyg till Migrationsverket utmynnar i en slutsats att ”utan lugn och ro och en trygg framtid i Sverige äventyras allvarligt barnens psykosociala utveckling”. Migrationsverket å sin sida fortsätter med olika tvångsåtgärder att försöka bryta ner den iranska familjens vilja att stanna kvar i Sverige. Man sänker dagbidraget och hotar med polishämtning och försöker ta ifrån familjen deras lägenhet ”eftersom föräldrarna är på psyket”. Enskilda kristna och en församling i Skellefteå drar igång hjälpinsatser.
Föräldrarna blev kristna i Iran, men Migrationsverket misstror och ifrågasätter deras bevis och menar att deras konvertering inte var äkta bland annat eftersom en vanlig medlem i den iranska församlingen förrättade dopet och inte en präst. Församlingen försökte förgäves få någon utländsk besökande pastor att döpa. Att församlingen inte får döpa fd muslimer och att man tar en oerhört stor risk som ändå gör det är inte något som varken Migrationsverket eller Migrationsdomstolarna bryr sig om. Dessa myndigheter menar att familjen kan återvända till Iran och hålla en låg kristen profil. Alla försök att få en ny prövning för denna familj har misslyckats trots att jag gång på gång av flera handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket fått höra att Sverige INTE kan avvisa dem som inte frivilligt vill återvända till Iran. Myndigheternas tvångsåtgärder skall fortsätta enligt handläggaren på Migrationsverket. Ett utförligt brev till migrationsminister Tobias Billström besvaras kort av hans sekreterare med att ”migrationsminister har tagit del av dina synpunkter”. Jag bad ministern att ta upp den principiella frågan varför kristna iranier får sitta i Ingenmansland i 8, 9 och 10 år utan att vare sig komma in i det svenska samhället eller avvisas.
Jag är juridiskt ombud för två iranska familjer som sökt asyl i Sverige. De har fått nej i alla instanser, men Migrationsverket har inte verkställt avvisningarna. Familjerna har skrivit nya ansökningar till Förvaltningsprocessenheten inom Migrationsverket och åberopat verkställighetshinder. Dels har vi hävdat nya skäl och bevis, men även hänvisat till det nya lagförslaget om dödsstraff för konvertering till kristendomen som arbetas fram i det iranska parlamentet. Att konvertera till kristendomen liknas i Iran med högförräderi och ses som uppror och hädelse mot Allah vilket är en allvarlig förbrytelse som förtjänar dödsstraff. På ett fördolt sätt, fängslar, torterar och dödar man de hatade kristna konvertiterna. De dör i fängelse, ”försvinner”, omkommer i ”olyckshändelser”, ”begår självmord”, eller blir oskyldigt anklagade och avrättade för narkotikabrott eller liknande.
Om inte samhället direkt fullföljer sharialagen, så har grannar, arbetskamrater, familjen möjlighet att, utan negativa konsekvenser, fullfölja sharia-lagens krav på dödsstraff.Den kristne konvertiten blir fredlös i en totalitär, islamistisk teokrati.
Den andra iranska kristna familjen bor i södra Sverige. Mannen har ett arbete och den lilla familjen består av fru och en dotter som är född i Sverige. De har ordnat sin egen bostad. Familjen är aktiva i en kristen församling och i deras hem samlas man till bibelstudier, bön och gemenskap. Nyligen deltog familjen i Kanal10 i ett TV-program där de frimodigt vittnade om sin frälsning. När vi lämnade in bevis för att de blivit kristna i Iran skickade vi in foton från den kyrka i Iran som min far Tage Sjöberg var med om att starta på 60-talet i Teheran. På ett av fotona sitter en grupp kristna i en ring med biblar i händerna. Man sjöng, samtalade och bad till Gud. På kortet syns ett kors i bakgrunden, men Migrationsverket svarade att det lika väl kunde ha varit en bild från ett turistbesök i kyrkan och att ”ingenting på bilderna visade att det förekom en religiös akt eller rit”. Detta uttalande visar på en brist på kunskap om religion som grund för asyl. Just detta ärende har jag skickat till en rättschef på Migrationsverket för granskning, men det har nu gått över ett halvt år sedan hon fick ta del av ärendet och jag har inte fått något svar ännu. I stället kom nyligen ytterligare ett avslag där Kammarrätten i Stockholm inte tycker att det är angeläget att ta upp frågan om familjens avvisning till omprövning. Man har inte motiverat avslaget.
I oktober i år är det 20 år sedan Barnkonventionen skrevs under i Sverige. Barnkonventionen gäller ju inte som lag i Sverige, men i varje beslut som rör barn måste hänsyn tas till barnens bästa. Migrationsverket måste ta med en formulering i varje beslut där barn är inblandade och det brukar stå att ”det är bäst för barnet att följa med sina föräldrar till hemlandet”. En kort formulering som rymmer mycket smärta. Ibland handlar det om barn som fötts i Sverige, hunnit gå i förskola och börjat skolan och rotat sig djupt i vårt land. Barn som talar svenska och hjälpligt förstår sina föräldrars språk.
Frågan om kristna iranska konvertiters möjligheter att få stanna i Sverige är mer angelägen än någonsin inte minst med tanke på den senaste tidens alltmer hårdnande motsättningar mot oliktänkande och den nya lagen mot konvertering från islam. Läget för andra iranier i Sverige är likartat. Jag har hört om iranier som varit mer än 10 år i Sverige utan att de fått uppehållstillstånd eller avvisning. Är det rimligt att låta folk brytas ner psykiskt och ”ruttna bort i Ingenmansland”?
Riksdagsledamöterna Eva Johnsson och Dan Kihlström, Kd har skrivit en motion i riksdagen för att den vägen ta upp frågan. Vi är många som väntar på besked.
