Bengt Sjöberg

Psalm 42 i Psaltaren

1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.

2 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud
3 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"
5 Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara.

6 Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

7 Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor går fram över mig.

9 Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till min livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"

12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.