En sjöman har nått hemmahamnen
Min äldsta systers man Gunnar begravdes i fredags. Gunnar blev 84 år och han jobbade in i det sista i sin städfirma som bl. a ansvarade för städningen av Storkyrkan i Stockholm och Centrumkyrkan i Sundbyberg. Gunnar hade planerat att jobba fram till sin 90-årsdag!Vi minns Gunnar som en solstråle, ett orginal med envishet, stor generositet, plikttrogenhet och stor kärlek till familj och sin alltmer växande och fördjupade tro på Gud. Gunnar kom in i vår religiösa släkt med sitt naturliga, äkta och fräscha sätt som vi uppskattade.
Begravningshögtiden och den efterföljande minnesstunden i Centrumkyrkan gav många olika minnesbilder och med den hela bilden av Gunnar framstår han som en mycket noggrann, punktlig, ansvarskännande företagare och människa som levde i en förtrolig gemenskap med Gud främst genom sina långa och tidiga morgonpromenader som ibland varade i två timmar. Då gick han runt i Viksjöområdet och talade med Gud och välsignade och bad för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, sin släkt och den församling som han tilllhörde.
Min bror Stanley var officiant. Här defilerar begravningsgästerna den vackert dekorerade kistan.
Gunnar hade förmånen att få vara frisk ända mot slutet av sitt liv. Den sista månaden drabbades han av flera sjukdomar. När Gunnar jobbade på slutet klarade han till och med av att klättra på höga stegar och hänga ut från fönster på de övre våningarna, något som de yngre medarbetarna sa sig bli yr i huvudet av.
Gunnar hjälpte till med mycket praktisk inom församlingen som han tillhörde. Vännen Harry Edström berättade hur de som unga familjer startade en söndagsskola i Viksjö som efter en tid fick glädjen att ha cirka 100 barn. Gunnar fixade allt som skulle ställas i ordning i den inhyrda skolans klassrum. Gunnar var också den som sist såg till att allt stod på sin rätta plats och att allt var rent och snyggt.
Flera av talarna citerade bibelordet om de sista som ska bli de första och ställde frågan om inte en man som Gunnar skulle få en framträdande plats vid "de himmelska borden" när festen i himlen börjar.
Nu tänker vi på syster Ann-Marie som lämnats ensam kvar, men som har fint stöd av sina barn som alla bor i närheten.
Vi minns Gunnar med värme, stor kärlek och glädje.
Gunnar var i unga år sjöman och han kunde berätta om resor på de sju haven. Nu har han seglat in i den lugna hamnen. Tack Gunnar för vad du betytt för mig.
Gunnar skötte mina föräldrars och morföräldrars grav varje vecka. Hans önskan att få vila i deras grav har hörsammats. Graven ligger på Duvbo kyrkogård någon kilometer från det hus där vi alla bodde förr i tiden och det hus som morfar byggde.
Begravningshögtiden och den efterföljande minnesstunden i Centrumkyrkan gav många olika minnesbilder och med den hela bilden av Gunnar framstår han som en mycket noggrann, punktlig, ansvarskännande företagare och människa som levde i en förtrolig gemenskap med Gud främst genom sina långa och tidiga morgonpromenader som ibland varade i två timmar. Då gick han runt i Viksjöområdet och talade med Gud och välsignade och bad för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, sin släkt och den församling som han tilllhörde.
Min bror Stanley var officiant. Här defilerar begravningsgästerna den vackert dekorerade kistan.
Gunnar hade förmånen att få vara frisk ända mot slutet av sitt liv. Den sista månaden drabbades han av flera sjukdomar. När Gunnar jobbade på slutet klarade han till och med av att klättra på höga stegar och hänga ut från fönster på de övre våningarna, något som de yngre medarbetarna sa sig bli yr i huvudet av.
Gunnar hjälpte till med mycket praktisk inom församlingen som han tillhörde. Vännen Harry Edström berättade hur de som unga familjer startade en söndagsskola i Viksjö som efter en tid fick glädjen att ha cirka 100 barn. Gunnar fixade allt som skulle ställas i ordning i den inhyrda skolans klassrum. Gunnar var också den som sist såg till att allt stod på sin rätta plats och att allt var rent och snyggt.
Flera av talarna citerade bibelordet om de sista som ska bli de första och ställde frågan om inte en man som Gunnar skulle få en framträdande plats vid "de himmelska borden" när festen i himlen börjar.
Nu tänker vi på syster Ann-Marie som lämnats ensam kvar, men som har fint stöd av sina barn som alla bor i närheten.
Vi minns Gunnar med värme, stor kärlek och glädje.
Gunnar var i unga år sjöman och han kunde berätta om resor på de sju haven. Nu har han seglat in i den lugna hamnen. Tack Gunnar för vad du betytt för mig.
Gunnar skötte mina föräldrars och morföräldrars grav varje vecka. Hans önskan att få vila i deras grav har hörsammats. Graven ligger på Duvbo kyrkogård någon kilometer från det hus där vi alla bodde förr i tiden och det hus som morfar byggde.
Kommentarer
Trackback
