Främlingsfientlighet i kyrkan-finns det?
Tillsammans med mina vänner Gjohn-Marko Berisha och Markus Sand ska jag delge erfarenheter från cirka 20 års arbete med invandrare och asylsökande. Gjohn-Marko kommer från Kosova och Markus är pastor i Rinkeby internationella församling. Tillsammans emd sin fru och dotter bor de mitt i Lilla Mogadishu och bygger relationer och en mångkulturell församling med förskola och ett barnarbete som kallas för Rinkeby Kids.
Finns det rädsla inom frikyrkan för människor med annan bakgrund än den svenska? Vad menas med kulturrasism? Finns det rädsla för islam? Hur kommer det sig? Hur kan man möta och överbrygga rädslan? Kan en kristen rösta på det främlingsfientliga Sverigedemokraterna? De säger sig ju stå upp för kristen tro och de är för familj, äktenskap och mot homosexuella. De är även för Israel. Ja, som du ser kan det bli ett intressant och livligt utbyte av tankar i det efterföljande panelsamtalet.
Främlingsfientlighet ja....
Ordet främmande i det svenska språket talar om något positivt. ”Vi ska få främmande ikväll. Lägg på en ren och fin duk på bordet!” Något kittlande och spännande t.ex. Carolas ”Främling vad döljer du för mig…..
Här får ni ett annat litet klipp från mitt tal:
Jag har gjort en helt ovetenskaplig undersökning genom att fråga 25 pastorer, evangelister och aktiva inom olika församlingar med flykting- och invandrararbete. 20 av 25 säger att de mött främlingsfientlighet inom kyrkor och församlingar. Två personer uttrycker själva ett våldsamt avståndstagande mot muslimer. Övriga berättar om när kollektboxen passerade de kurdiska pojkarna, blev en äldre herre irriterad för han tyckte att de höll i boxen för länge…..En person berättar om en missionskonferens där inledningsordet lästes av en afrikan. Senare i mötet predikade en annan afrikan varpå en äldre man böjde sig fram och sa: ”ska de ha två negrer som talar i samma möte?” En annan vän sörjer över att svenskarna tycks så upptagna med sitt eget och de bara pratar med sina kompisar. En klapp på axeln får hon för att hon ”håller på med de där invandrarna”. Andra uttrycker hur församlingen är likgiltig till flyktingars nöd. Om hon behöver hjälp frågar hon hellre organisationen Ingen människa är illegal än sin egen församling. ”De skulle aldrig engagera sig”, säger hon med förtvivlan i rösten.
Sverigedemokraterna använder positivt laddade ord som folk och fosterland som får tjäna som klangbotten för en uppdelning av folk. Man hänvisar till bibeln när man säger att nationerna har en skapelsegiven plats på jorden. Det var så Hitler motiverade sin tes om livsrum för tyskarna och den ariska rasen. I detta livsrum fanns inte plats för judar, romer, handikappade och homosexuella. Sverigedemokraternas idealbild är Astrid Lindgrens Bullerbyn; en nostalgisk sentimental bild av ett samhälle utan konflikter vars motpol är dagens mångkulturella och brokiga verklighet. Den drömbilden går inte att återskapa. I sin strävan att verka för en enhetlig kultur jämför man det bästa i det ”svenska” med det sämsta hos de ”andra”.
Att inte se vardagsrasism som rasism gör att de personer som utsätts för sådan rasism görs personligt ansvariga för den. De betraktas som "överkänsliga", att de "överreagerar", eller som "paranoida", dvs. i stället för att företeelsen betraktas som ett samhälligt problem görs den till ett individuellt problem för den drabbade. Så var det nyligen i Malmö när hetsjakten gick mot judarna.
Observera att detta INTE är ett partipolitiskt seminarium, men en viktig fråga i samhället som kommer att få sin belysning utifrån vad Bibeln säger om invandraren och främlingen.
Idag har jag haft utdelning av kläder till flera flyktingfamiljer som dels är gömda eller som trakasseras av Migrationsverket bland annat genom att deras bidrag sänks och barnfamiljer vars ärenden överlämnats till polis som KAN komma och knacka på dörren klockan 5 eller 6 någon morgon för att utvisa till Hizbollahs, Hamas eller andra terrorgruppers våld, hot och trakasserier. Det är dags för humanitet och äkta kristen kärlek i fosterlandet Sverige!
