Men Abdullah känner jag ju

Den unge mannen stod och ondgjorde sig över alla invandrare som "väller in i Sverige". Nej, ut skulle dom, eller som han uttryckte det repatrieras.
Någon bland åhörarna frågade den unge mannen hur han kunde vara så god vän med Abdullah, en arabisk kille som äger biljardhallen i stan, när han var så emot invandrare.

- Ja, men honom känner jag ju, blev svaret.

Ja, så är det. När man lär känna en annan människa som man hårdhänt slängt in i ett fack, inser man att vi är alla lika inuti. Vi har samma känslor och rädslor, samma drömmar, visioner och samma längtan efter att bli sedda och bedömda för den vi innerst inne är.

Det berättas i boken "Jag är inte rabiat. Jag äter pizza" om sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson och hur han besvarade en närgången fråga.
En student ber Jimmie föreställa sig ett scenario där Sverige plågats av krig och att han och hans familj tvingats lämna landet och att det välfärdsland som hans familj flytt till stängt dörren för honom.
-Hur skulle du känna det då? Det undrade studenten.
- Eh.......jag skulle kanske tycka....inleder sd-ledaren och funderar en stund. Alla elever i aulan sitter spända och lyssnar ivrigt. Hur skulle han själv känna det om han blev avvisad som flykting.
- Jag skulle bli besviken, svarar Jimmie och tillägger:
- Om det bara är jag som kommer och knackar på dörren, då tror jag faktiskt att de skulle släppa in mig. Om det inte handlar om 100 000-tals så ökar chansen.

Ja. Hur var det Jesus sa egentligen? ALLT VAD NI VILL ATT MÄNNISKORNA SKA GÖRA MOT ER, DET SKA NI OCKSÅ GÖRA MOT DEM.

I propagandan mot invandring sprids felaktiga påståenden om att vi har en massinvandring av 250 000 flyktingar per år. Sanningen är att det mellan 2004 och 2008 är knappt 13 000 per år. Den största gruppen invandrare är gruppen hemvändande SVENSKAR.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0