Vila, ro och frid i själen
Min bror Stanley skriver här ett inlägg. Observera att han inte menar att vi som är kristna ska ägna oss åt buddism. Det han skriver om är viktigt, för vi som är engagerade i kyrkan kan ibland uppleva att vår "vilodag" blir fylld av stress och kyrkliga akktiviteter, mer än stillhet, "laddning av batterier" och vila och harmoni.
Sä här skriver Stanley: Jag läser i Svenska Dagbladet om ”mindfullness”. Det handlar om stillhet, tystnad, meditation som en väg till inre helande. Motsatsen är stress, motorljud, radiokanaler, TV-program, högt sorlande röster på en restaurang eller i kyrkan, pappershögar med uppgifter som väntar, tidningar, böcker, brev, e-mail, telefonsamtal, sms och mycket annat. ”Mindfullness” sammankopplas med zenbuddism och meditationsrörelsen får stöd av Dalai Lama. Det som erbjuds möter ett behov bland västerlandets människor. Reaktionen bör inte vara negativ. När Israel firar sabbaten är det också ”mindfullness”, med tystnad, stillhet, eftertanke och avstängda mobiltelefoner, nedsläckta TV-mottagare och parkerade bilar. När vi i Sverige tog vår kristna tro på fullt allvar tillämpades principen med stillhet, varje söndag. I vårt hem hade maten lagats innan helgen. Ingen fick spela fotboll, snickra, sticka eller arbeta med något annat. Bönder lät skörden vänta och vilodagen praktiserades och gav människorna ”mindfullness” inför nästa arbetsvecka. Det är inte all konstigt att många är kroniskt trötta när man ”kopplar av” med att snickra på sommarstugan, göra i ordning båten inför semestern, eller ha göra så mycket annat som man inte hinner med under veckan. Många reser i helgen till släktingar, vänner och utflyktsmål. Man kommer hem på söndagskvällen, trött, för att innan sängdags ”ladda” inför arbetsveckan, med förberedelser, några samtal, koll i almanackan och lite annat. Vi som har en kristen tro måste ta vara på Bibelns vägledning till inre frid, istället för att ”gå över ån för att hämta vatten” med en meditationsteknik från buddismens idé om stillhet.
Så långt Stanley. Ta vara på det goda i dessa tankar. Att bli lagisk och återinföra de stränga föreskrifterna är inte rätt väg att gå. Men tänk vilken utveckling det blivit. Dagens köpcentra har blivit vår tids megakyrkor där kommersen är livlig och tempot högt. Prylar ersätter inte det inre livets uppbyggnad. Ser fram emot en skön helg tillsammans med JESUS.
Jag tror att det är viktigt att vi återupptäcker den frid och glädje det är att vi är många som samlas i kyrkan och delar med oss av vittnesbörd, sånger, bibelord och upplever en kravfri samvaro där ALLA har något att bidra med. Inte en gudstjänst där några skall stå för programmet och resten vara konsumenter. De första kristna firade gudstjänst i uppriktig och äkta glädje. De åt tillsammans och var och en bidrog med något, förmodligen även när det gäller bröd och mat.
Sä här skriver Stanley: Jag läser i Svenska Dagbladet om ”mindfullness”. Det handlar om stillhet, tystnad, meditation som en väg till inre helande. Motsatsen är stress, motorljud, radiokanaler, TV-program, högt sorlande röster på en restaurang eller i kyrkan, pappershögar med uppgifter som väntar, tidningar, böcker, brev, e-mail, telefonsamtal, sms och mycket annat. ”Mindfullness” sammankopplas med zenbuddism och meditationsrörelsen får stöd av Dalai Lama. Det som erbjuds möter ett behov bland västerlandets människor. Reaktionen bör inte vara negativ. När Israel firar sabbaten är det också ”mindfullness”, med tystnad, stillhet, eftertanke och avstängda mobiltelefoner, nedsläckta TV-mottagare och parkerade bilar. När vi i Sverige tog vår kristna tro på fullt allvar tillämpades principen med stillhet, varje söndag. I vårt hem hade maten lagats innan helgen. Ingen fick spela fotboll, snickra, sticka eller arbeta med något annat. Bönder lät skörden vänta och vilodagen praktiserades och gav människorna ”mindfullness” inför nästa arbetsvecka. Det är inte all konstigt att många är kroniskt trötta när man ”kopplar av” med att snickra på sommarstugan, göra i ordning båten inför semestern, eller ha göra så mycket annat som man inte hinner med under veckan. Många reser i helgen till släktingar, vänner och utflyktsmål. Man kommer hem på söndagskvällen, trött, för att innan sängdags ”ladda” inför arbetsveckan, med förberedelser, några samtal, koll i almanackan och lite annat. Vi som har en kristen tro måste ta vara på Bibelns vägledning till inre frid, istället för att ”gå över ån för att hämta vatten” med en meditationsteknik från buddismens idé om stillhet.
Så långt Stanley. Ta vara på det goda i dessa tankar. Att bli lagisk och återinföra de stränga föreskrifterna är inte rätt väg att gå. Men tänk vilken utveckling det blivit. Dagens köpcentra har blivit vår tids megakyrkor där kommersen är livlig och tempot högt. Prylar ersätter inte det inre livets uppbyggnad. Ser fram emot en skön helg tillsammans med JESUS.
Jag tror att det är viktigt att vi återupptäcker den frid och glädje det är att vi är många som samlas i kyrkan och delar med oss av vittnesbörd, sånger, bibelord och upplever en kravfri samvaro där ALLA har något att bidra med. Inte en gudstjänst där några skall stå för programmet och resten vara konsumenter. De första kristna firade gudstjänst i uppriktig och äkta glädje. De åt tillsammans och var och en bidrog med något, förmodligen även när det gäller bröd och mat.
Kommentarer
Trackback
