Bengt Sjöberg

-Ja.

-Kan de utvisa oss i sommar? Kan vi känna oss lugna och slappna av och sova på nätterna, eller kan polisen komma klockan 6-7 på morgonen?

-Min erfarenhet är att det kan vara precis lika mycket aktivitet som vanligt, så ni kan tyvärr inte slappna av.

 -Jag har så ont i huvudet och är så nervös. Att leva så här dag efter dag, vecka efter vecka gör mig tokig.

-Vi kanske kan göra en liten utflykt några dagar till en sommarkonferens där det finns massor med aktiviteter för era barn. Sen ska vi ju skicka in en ansökan om verkställighetshinder. De hot ni fått från ert lands agenter i Sverige måste man ta på allvar. I ert land har flera bloggare satts i fängelse och du har ju varit mycket aktiv att kritisera ditt lands regim. Vi får kämpa på…….

Ja, så kan ett samtal utspela sig sommaren 2011.

Denna sommar hade min fru och jag för avsikt att verkligen koppla av och samla krafter. Man måste ladda batterierna och tänka på sig själv, familjen och de sju barnbarnen som längtar efter att få fiska med ”faffa”.

Men även under sommaren blir gömda asylsökande sjuka och man måste kontakta rätt vårdcentral eftersom alla inte tillämpar samma regler för vård av gömda/papperslösa. Några gömda behövde även förflyttas till säkrare ställe och i en värdfamilj blev det sjukdom.

Förutom asylsökande med laga kraftvunna utvisningsbeslut, asylsökande som inte får tag på sin advokat och behöver råd och tips, asylsökande som behöver intyg från läkare, psykolog och präst och allt möjligt annat har jag denna sommar uppsökt gång på gång av förtvivlade och frustrerade somalier. De har sina barn i svältkatastrofens länder, visserligen utanför Somalia, men i ytterst svåra förhållanden. Någon har sin man i Etiopien medan en annan söker kontakt med sin man och barn som befinner sig i Kenya. Alla har problem med familjeanknytning och att ingen godtar deras id-handlingar. Många har inte födelsebevis eftersom de fött sina barn hemma utan registrering och godkända intyg i ett land där hela statsapparaten brakat samman.

Den 14 januari 2010 uttryckte Anders Sundquist, Rådgivningsbyrån för asylsökande, Elisabeth Dahlin, Rädda Barnen, Ulrika Årehed-Kågström och Katarina Olofsgård, Sociala Missionen oro över att barn som ansöker om familjeåterförening, vid svensk beskickning, riskerar att av formella skäl aldrig få sin ansökan prövad. ”Detta då de i avsaknad av legal ställföreträdare inte kan anhängiggöra sin ansökan” Anhängiggöra=att inleda ett mål vid en domstol eller ett ärende vid en myndighet sin ansökan.”

Dessa organisationer påtalade då att de anser att en sådan ordning strider mot FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt mot artiklarna som stadgar att ett barns ansökan om familjeåterförening ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt samt att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet.

Migrationsministern svarade i brev daterat den 14 april samma år att ett arbete pågick för att se över om ändringar i regelverket var nödvändiga.

Gång på gång denna sommar har jag testat olika vägar, men insett att det är stopp för att familjerna skall kunna förenas. När jag kontaktat riksdagsmän och talespersoner för olika partier får jag veta att frågan är under behandling och att resultatet av den uppgörelse som Miljöpartiet och regeringspartierna dröjer. När jag presenterat angelägna ärenden som typexempel möts jag av tystnad från politiker inom det egna partiet medan medkännande handläggare på Migrationsverket och olika integrationssamordnare ute i kommunerna sliter sitt hår med människor som desperat försöker hålla liv i sina nära och kära allt medan de prövar olika juridiska vägar.

Ytterst handlar det om huruvida det hårda passkravet väger tyngre än EU-direktiv, internationella barnkonventioner och familjens rätt till återförening. Tidigare var det möjligt att göra undantag för passkravet om familjens berättelse var trovärdig, och efter dna-prov. Men en dom i Migrationsöverdomstolen sa att sådana undantag var omöjliga, vilket fick Migrationsverket att ändra praxis så att somalier inte ens får sin anknytning prövad.

Nätverket för rätten till familjeåterförening skriver i ett uttalande den 10 juni 2011 om tre viktiga krav som jag helt och fullt ställer mig bakom och vill ta med mig till vårt möte i Sveriges Kristna Råds migrationsgrupp idag den 23 augusti på Caritas i Stockholm.

• Vi kräver att regeringen agerar skyndsamt i frågan om familjeåterförening
• Vi kräver att regeringen tillkännager vilka åtgärder man ämnar vidta och en tidsplan för lösningarna som avses i den migrationspolitiska överenskommelsen i mars 2011
• Vi kräver att undantag från nuvarande praxis verkställs omgående genom att barn och föräldrar erbjuds bevisa familjebanden med DNA, som alternativ till kravet på styrkt identitet under tiden frågan utreds.

Ps. Jag hann med fiske med barnbarnen och läsning av flera bra böcker liksom lata dagar att ”bara vara”