Om apatiska barn
”Och det fanns inte rum för dem i härberget” – inte heller hos oss 2011 år efter Jesu födelse
Jag känner en romsk kvinna från Kosovo som just fått avslag på sin asylansökan. Hon är havande. Nedkomsten är beräknad till den 28:e december.
Men om detta finns inte ett ord i beslutet, trots att hon dessutom lider av mycket djupt gående posttraumatisk stress efter de terrorattacker åtföljda av hot, som hon och maken utsattes för i Kosovo av män som de inte kunde identifiera. Vid minsta antydan om detta händer det att hon handlöst kastas avsvimmad till marken, något som hon inte kan kontrollera, lika lite som de apatiska barnen av egen kraft kan förhindra sina uppgivenhetssymtom. Detta bekräftar att fruktan är välgrundad, det kriterium som enligt Utlänningslagen berättigar till uppehållstillstånd. Men de enda som kan ge den trygghet som är nödvändig för tillfrisknande tycks blunda.
Sverige är det land i Europa näst efter Österrike och Tyskland som nekar flest romer att få stanna.Var finns de rättrådiga makthavare som kan se till att värna lagar för mänskliga rättigheter? De som skyddar flyktingar på samma sätt som åtalade för brott? I det senare fallet betraktas de åtalade som oskyldiga så länge inte motsatsen bevisats. För asylsökande gäller det omvända. De betraktas som skyldiga (utvisningsbara) tills de bevisat motsatsen. Det gör att bevis skall presenteras hur omöjliga dessa än kan vara att få fram i flyktingens utsatta situation. Den goda viljan lyser allt för ofta med sin frånvaro.
Att låta människor drabbas av uppgivenhetssymtom, utan att se till orsaker och vidtaga åtgärder är helt oacceptabelt.Så länge som familjer med apatiska barn eller sönderstressade höggravida kvinnor inte får stanna tvingas man konstatera, att allt tal om individuell prövning endast är ett spel för gallerierna.
Fjärde Advent i Malung
Kerstin Rosendahl
Flyktingombud i Malungs församling Kyrkvägen 14 782 30 Malung
mobil 072 20 123 69
