Bengt Sjöberg

Vi är många som i över ett år väntat på ett vägledande beslut kring frågan om asyl för dem som konverterat från främst islam till kristen tro. I förra veckan kom det efterlängtade beslutet, som innebar att en afghansk man som säger sig mött Jesus och funnit trygghet, tro och lugn i sin kristna tro, enligt MIGÖD inte betraktas som trovärdig och därför inte heller skall beviljas asyl och skydd i Sverige. Mot detta står vittnesmål från en äldre landsman och församlingens ordförande och pastorer som möter mannen regelbundet i kyrkan.

 Vid en första anblick av domen kan man känna vanmakt och missmod, men jag menar att domen ändå ger hopp om att de som tillägnat sig en gedigen bibelundervisning, deltar i församlingslivet och vittnar om sin kristna tro för andra, skall betraktas som ”verkliga” konvertiter. MEN jag hävdar med bestämdhet att det finns fullt godtagbara orsaker till varför man måste se till de individuella skälen. Bibeln sätter inte upp någon intelligenskvot eller kunskapsnivå innan man får bli kristen och döpt. Jesus sa att vi ska bli som barn för att kunna ta emot Guds rike. Det finns också reella orsaker till varför en asylsökande kan ha svårt att delta i gudstjänster.

 MIGÖD motiverar bland annat sitt avslag med att mannen angett olika tidpunkter för hur han blev kristen. Mannen vittnar om att det var först en vecka efter dopet som han hade blivit en övertygad kristen. Vad MIGÖD inte tycks förstå är att vägen fram till en tro är en process där tron prövas och befästes och utvecklas. Vid dopet brukar församlingen be om att den helige Ande skall vila över personen och påminna, lära och förhärliga Jesus Kristus för den nydöpte. Det är i denna process som man kommer alltmer nära Gud. Detta är naturligtvis svårt för en svensk myndighet att förstå och över huvud taget kunna göra trovärdighetsbedömning om. Här vill vi från de kristna församlingarna att Migrationsverket och domstolarna mer skall lyssna till väl underbyggda intyg från pastorer och präster.

 MIGÖD menar att mannen blivit kristen för sent i asylprocessen, ja efter att han fått sitt utvisningsbeslut. Vad man då går emot är en grundläggande rättighet för alla människor. Var och en har rätt att när som helst i livet omfatta en religiös övertygelse vilket innebär att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor. Dessa rättigheter återfinns  i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och i Europakonventionen.

 Det som vi ändå kan ta fasta på när det gäller denna dom är att MIGÖD fastställer vissa fakta som man kan utgå ifrån när man bedömer asylskäl. Man menar att det finns en generell risk för förföljelse och för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av konvertiter i Afghanistan. Om en asylsökande kan göra sannolikt att hans konversion är genuin ska han  vara berättigad till uppehållstillstånd med stöd av 5 kap 1 § i utlänningslagen. Frågan är bara hur myndigheterna skall  bedöma detta. Enligt domen ska myndigheterna även ta hänsyn till hur andra i omgivningen ser på personen. Är man till exempel medlem i en församling uppfattas man som kristen. Domen slår även fast att svenska myndigheter inte får tvinga någon att dölja, ändra eller ta avstånd från sin tro i syfte att undgå förföljelse. Vi får hoppas att det blir slut på migrationsmyndigheternas uppmaningar att konvertiten skall hålla tyst om sin tro och inta en låg kristen profil! Man får även hoppas att man förstår att om man tillhör en evangeliskt kristen församling innebär det att man vittnar för andra om sin tro i vardagslivet. Det är ett naturligt utflöde av ens kristna liv.

 Jag är mycket kritisk till domstolens resonemang kring att den sökande inte har uppgett hur han tänkt utöva sin kristna tro i Afghanistan. Hur ska en person i Sverige kunna ha kännedom om de eventuella cellgrupper av kristna i Afghanistan, som kan tänkas träffas för att stötta varandra i sin tro, när vi vet att det är förenat med dödsstraff att till och med äga en bibel i Afghanistan.

Det finns mycket att lära kring frågor om religion som grund för asyl. Även i våra kristna församlingar behöver vi mer kunskap i hur vi vägleder asylsökande till en kristen tro. Det är viktigt att de får gedigen undervisning och att riskerna för en konversion noga övervägs. Pastorer och styrelsemedlemmar behöver lära sig hur man skriver intyg om en konvertits väg fram till kristen tro.

Vi behöver också be för dem som har den svåra uppgiften att försöka göra en trovärdighetsbedömning av konvertiter. Vi i kyrkorna måste också ha en beredskap att fortsätta att ta hand om, stödja, vägleda och hitta fristäder för de kristna bröder och systrar som eventuellt trots allt får ett utvisningsbeslut.