P4 i Sveriges Radio idag
Idag, söndag, sänds programmet ”P4 Granskar”. Det blir det ett reportage om två somaliska pojkar som jag lärde känna för ett par år sedan. De hade då nyss fyllt 18 år och kastades ut i en kall verklighet. Deras gode man, en kvinna i Karlstad trodde på dem och ville fortsätta att stötta dem. Deras problem var att ingen myndighet trodde på att de är från Somalia. Jag måste säga, att när jag först träffade dem och hörde deras berättelse, tänkte även jag att det kanske är lätt att bara säga att man är från Somalia, så blir det lättare att få stanna i Sverige. Efter att ha studerat deras ärenden, tagit del av språkanalyser, lyssnat på andra afrikaner och framför allt fått läsa om Bajuniöarna utanför Somalias kust var jag övertygad om att de verkligen var därifrån som de hävdat hela tiden. På Bajuniöarna talar man inte somaliska utan ett språk som liknar swahili. Detta ville inte Migrationsverket tro på. De hävdade att deras ärende skulle prövas gent emot Tanzania.
När jag tog på mig uppgiften att bli deras juridiska ombud hade de fått avslag i alla instanser och deras ärende låg hos polisen för verkställighet. Där hade de legat i nästan ett år utan att polisen tagit kontakt med pojkarna. Tänk vilken mardröm att gå till skolan varje dag och kämpa med svenska, engelska och alla olika ämnen och inte veta om polisen skall dyka upp när som helst. Dagbidraget sänktes och man gjorde allt för att pojkarna självmant skulle vilja åka till Tanzania.
De levde i Ingenmansland här i Värmland. De fick ”av nåd” gå kvar i skolan, men deras vardag är ständigt fylld av oro, ängslan, stress, trötthet pga att de har svårt att sova på nätterna och en malande oro att polisen ska komma och avvisa dem.
Jag vet att både polisen och Migrationsverket hänvisar till varandra i dessa ärenden.
Ingen tar ett ansvar för att det är två unga liv som slås i spillror.
Före detta gode mannen och jag har vid upprepade tillfällen försökt få Tanzanias ambassad att ta emot oss och pojkarna för att avgöra deras eventuella medborgarskap i Tanzania. Där säger man att det måste vara personal från Migrationsverket som har tillgång till alla handlingar i dossiern som skall följa med pojkarna. Det vill varken Migrationsverkets personal eller polisen göra. När jag begärde och fick ut alla handlingar och förhoppningsfull ringde ambassaden igen blev svaret ännu en gång ett nej. Den ene av pojkarna fick då en blankett från Migrationsverket om Tanzania att fylla i. Eftersom pojken är somalier från Bajuniöarna finns det frågor i enkäten som han inte kan svara på eftersom han inte är från Tanzania. Det hela har utvecklat sig till ett moment 22-syndrom. Detta ställningskrig har nu pågått i cirka två år.
Under tiden har pojkarna och den gode mannen och jag begärt ut språkanalysbanden och låtit auktoriserade tolkar lyssna på banden. Deras bestämda åsikt är att pojkarna inte talar swahili utan det språk som talas på Bajuniöarna som hör till Somalia.
Med medias hjälp hoppas vi nu att vi skall kunna gå in med en ny ansökan så att pojkarna äntligen skall bli trodda och få en chans att komma in i det svenska samhället. Det ska bli intressant att lyssna till programmet och ta del av den granskning man gjort bland annat av språkanalysen och den ovillighet alla inblandade visat att vilja ta ansvar för två unga pojkars framtid.
Du kan lyssna på hela programmet på www.sr.se
och klicka dig vidare till P4 så hittar du inslaget.
