Bengt Sjöberg

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=260736

DAGEN skriver idag om de hungerstrejkande iranierna i Göteborg som vill uppmärksamma det faktum att iranier som själva inte vill återvända inte kan utvisas till Iran. De får heller inte uppehållstillstånd utan hamnar ofta i INGENMANSLAND, ett fruktansvärt tillstånd där många befinner sig år efter år. Jag vet om iranier som väntat i 9, 10, ja ända upp till 12 år utan att vare sig få jobba, studera eller lämna väntans psykiska påfrestningar och malande oro.

I vissa ärenden har MV utövat påtryckningar för att iranierna själva skall vilja återvända. Det värsta jag varit med om som juridiskt ombud för iranier är när man satte ner bidraget och hotade att ta ifrån den lilla familjens lägenhet eftersom föräldrarna var inlagda på psykiatrisk klinik. De flesta iranier med laga kraftvunna utvisningsbeslut har sänkta bidrag för att MV verkar vilja svälta ut dem.

I några fall har vi lyckats lösa situationen genom att man hittat ett arbete och kunnat söka uppehållstillstånd från ett annat land för att få tillfälligt (TUT) uppehållstillstånd som sedan kan förlängas om arbetet finns kvar efter två år.

Iranierna i Göteborg verkar vilja få ett kollektivt beslut att de skall få PUT i den situation som råder. MV vill inte ge såna generella löften eftersom det då kan framstå som om alla iranier som tar sig till Sverige automatiskt skulle få stanna här. Jag har i flera år kontaktat den ene chefen efter den andre för att om möjligt få klara besked om den praxis som råder. Jag har statistik på hur många iranier som utvisats och ser då att det handlar främst om såna som själva önskat åka hem.

Regeln att man får en ny prövning fyra år efter sista beslut i högsta instans skapar tro och hopp, men resulterar ofta i en ny tröttsam och oroande process. MEN under den nya processen har man ju chans att få ett jobb och slipper då att söka arbetstillstånd från ett land utanför Sverige.