Vad kan en vanlig medmänniska?

Gång på gång får jag frågan hur man som en vanlig medmänniska kan hjälpa en flykting. Jag brukar svara att det är just genom att vara medmänniska och stödperson som du ger den bästa hjälpen.

Den asylsökande behöver någon att prata med, någon som har tid att lyssna och vara ett bollplank. Ibland får vi följa med till sjukhuset, advokaten, skolan, banken eller tandläkaren. Det är inte lätt att hitta rätt alla gånger och då kan man följa med och visa vägen den första gången, men vi bör se till att vi inte tar över den asylsökandes egna ansvar. Har de kunnat ta sig hit från avlägsna länder är det viktigt att vi inte passiviserar dessa människor utan uppmuntrar dem att ta tag i sin vardag och de utmaningar som de möter.

När den asylsökande har en advokat kan man hjälpa till att få fram aktuella rapporter från olika NGO-organisationer och bevaka nyheter från den asylsökandes land.

När det kommer en kallelse till återvändarsamtal kan det vara livsviktigt att följa med till Migrationsverkets handläggare och ta reda på hur återresan planerats och om det går att lämna in en ny ansökan om verkställighetshinder. Kan man hjälpa personen om utvisningen genomförs? Hur kan man få kontakt med till exempel Röda Korset eller någon annan NGO-organisation i den asylsökandes hemland?

Många gånger har jag förvånats över hur annorlunda tjänstemän och handläggare agerar då det finns någon svensk som följer med. Då går det plötsligt så lätt att ordna fram det där intyget, sjukjournalen och remissen till psykologen som vår vän förgäves försökt att få komma till i flera månader.

I vår önskan att hjälpa en flykting kan vi skriva en vädjan. Det är ett personligt brev där du berättar om din vänskap med den asylsökande. Du berättar vilken anknytning hon fått och hur väl barnen smält in i skolan. Du kanske berättar hur den asylsökande familjen kommer på föreningens möten och hur de brukar hjälpa till. Många asylsökande som jag har kontakt med hjälper till i kyrkornas second hand-butiker och är med och tar ansvar i kyrkan för olika verksamheter. Där lär de sig prata svenska och de får vänner och blir hembjudna till svenskar, vilket annars är mycket ovanligt. Till kyrkorna kommer asylsökande som är intresserade av kristen tro. Det är viktigt att någon från kyrkan skriver väl underbyggda intyg om den asylsökandes väg till en tro, dop och vidare undervisning. Hur har undervisningen gått till? Har man kanske gått en Alpha-kurs eller deltagit i någon annan studiecirkel? Går personen regelbundet i kyrkan och hjälper han till i kyrkan på något sätt? Lever man ut sin tro och försöker man sprida den till andra? Viktiga fakta som kan visa att den asylsökandes intresse är varaktigt och ärligt menat.

Jag har kontakt med kvinnojourer och organisationer som hjälper kvinnor som är utsatta för den så kallade hederskulturen. Terrafem har flera gånger varit till stor hjälp och avlastning och de har hjälpt kvinnorna att förstå att de inte är ensamma i sina svåra upplevelser.

Bör man ställa upp och gömma en flykting? Är det olagligt och straffbart? Detta är frågor som jag också ofta möter. Det är definitivt ingenting som man kan svara generellt på. Att gömma någon är civil olydnad och alltså inte straffbart och kriminellt förutsatt att den man inte gömmer begått någon brottslig handling. Jag anser att man kan gömma människor i avvaktan på att få fram handlingar eller något annat som leder fram till en lösning. Att bara gömma människor år ut och år in är bara nedbrytande och oerhört psykiskt påfrestande.

Jag upplever även att man ibland gömmer personer för snabbt. Det är bättre att invänta sista beslutet och delta i återvändandesamtalet och se hur Migrationsverket lyckas få fram resehandlingar och ID-handlingar som t.ex. pass. I en dialog med MV och ibland med polisen kan man invänta olika steg i processen och kanske skriva en ny ansökan om verkställighetshinder om det inträffar dramatiska förändringar i hemlandet eller med den asylsökande. I möjligaste mån bör man uppmana de asylsökande att samarbeta med MV:s handläggare, annars överlämnar de ärendet till polisen för verkställighet. Många gånger har vi lyckats hitta andra lösningar.


 

Det finns många andra sätt som vi kan hjälpa. Vår medmänsklighet och kärlek hittar idéer och finner möjligheter. Ibland kan en namninsamling, ett upprop eller en manifestation betyda en hel del. Vårt engagemang behöver ibland större insatser där vi får uppleva glädjen och styrkan av att vara många som drar åt samma håll och på så sätt är med och förändrar lagar och praxis.

 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0