Halleluja-moment. Frisläppt ur förvaret!
Igår vid vår adventsgudstjänst bad vi för en irakisk man som varit på förvaret i Flen i några veckor.
Mannen riskerade att utvisas och i förra veckan tog polisen honbom med till irakiska ambassaden för att göra i ordning resehandlingar. Mannen vägrade dock att skriva på papper om hans "frivilliga" återvändande till död och terror. Polisen behandlade honom mycket illa och slog honom. Han fick åka till sjukhuset för omplåstring.
Jag pratade med mannen i fredags kväll och fick då även tillfälle att prata med pastor Jean från Kongo (som det stått mycket om i olika tidningar, bland annat i DAGEN) och någon ytterligare. Igår bad vi för de intagna, vars enda brott består i att de sökt asyl i Sverige. Sökt skydd undan våld, hot och terror och död. Och tänk! Idag kom sms om att han åter är en fri man. Den irakiska ambassadpersonalen menade att visst tar vi emot våra medborgare, men det får inte ske på detta tvingande vålsamma sätt. Det måste ske under ordnade former.
Tänk vilket härligt bönesvar! Nu behöver mannen endast gå och skriva sitt namn två gånger i veckan på polisstationen. Sen får vi fortsätta att be för honom så han får stanna i Sverige. Idag ver en bra början på veckan, ett riktigt halleuja-moment. Tack Gud i Jesus namn!
Mannen riskerade att utvisas och i förra veckan tog polisen honbom med till irakiska ambassaden för att göra i ordning resehandlingar. Mannen vägrade dock att skriva på papper om hans "frivilliga" återvändande till död och terror. Polisen behandlade honom mycket illa och slog honom. Han fick åka till sjukhuset för omplåstring.
Jag pratade med mannen i fredags kväll och fick då även tillfälle att prata med pastor Jean från Kongo (som det stått mycket om i olika tidningar, bland annat i DAGEN) och någon ytterligare. Igår bad vi för de intagna, vars enda brott består i att de sökt asyl i Sverige. Sökt skydd undan våld, hot och terror och död. Och tänk! Idag kom sms om att han åter är en fri man. Den irakiska ambassadpersonalen menade att visst tar vi emot våra medborgare, men det får inte ske på detta tvingande vålsamma sätt. Det måste ske under ordnade former.
Tänk vilket härligt bönesvar! Nu behöver mannen endast gå och skriva sitt namn två gånger i veckan på polisstationen. Sen får vi fortsätta att be för honom så han får stanna i Sverige. Idag ver en bra början på veckan, ett riktigt halleuja-moment. Tack Gud i Jesus namn!
Kommentarer
Trackback
