Bengt Sjöberg

När jag var 15 år började allt elände. Min far blev dödad på grund av en markstrid. En klanledare ville även ta livet av mig. Mamma sålde vårt hus och en del mark och ordnade så att jag kunde fly till Sverige. När jag kom hit fick jag bo på ett hem för ensamkommande barn i X-stad. Man trodde inte på den ålder som jag hade sagt utan man gjorde en handröntgen. Läkarna sa att röntgen kunde slå fel på två år, men Migrationsverket bestämde helt enkelt att jag skulle vara 17 år trots att den ansvarige läkaren gick emot beslutet.

Efter något år fick jag en dag ett meddelande från en vän att min mamma och mina småsyskon hade dödats. Jag var ensam kvar i livet från vår familj. Jag blev fruktansvärt ledsen och hela min värld rasade samman. Jag försökte ta livet av mig, men någon hittade mig och skickade efter en ambulans. I tre dagar kämpade läkarna för mitt liv. När jag vaknade var jag fruktansvärt deprimerad och jag skickades till psyket. Efter en vecka fick jag komma tillbaka till hemmet, men jag hade panikångest och kunde inte sova om nätterna. Allt var kaos i mitt huvud.

En vän till mig som nyligen tagit emot Jesus i sitt hjärta berättade för mig om Jesus och den kristna kyrkan. Min vän sa att han blivit så lugn och trygg sedan han började gå på mötena. Min vän ordnade så att jag fick träffa pastorn. Där förklarade pastorn om vägen till Gud och vi läste några verser om Guds kärlek och vad Jesus gjort för oss.

Jag fortsatte att komma till pastorn och senare skjutsade han oss till möten på en annan ort.

Jag gick en alphakurs och jag började gå på bönemötena som församlingen hade. Där fick man samtala och be och jag kände det så skönt.

Efter några månader sedan jag tagit emot Jesus ville jag bli döpt.

När jag döptes var flera av mina vänner med. Efter dopet bad församlingen för mig. Då kände jag en sådan stark kraft som kom in i mitt hjärta. Det var den helige Ande. Sedan dess är jag lugn och trygg och jag sover bra på nätterna. Jag tycker också att det går bättre i skolan. Jag hoppas få gå på ett gymnasieprogram.

I församlingen har jag fått som en ny familj. Jag blir alltid så glad och lugn när jag går på möten och då jag ber och läser bibeln. Det jag tycker bäst om i bibeln är Johannes 14 kapitel, speciellt vers 1 “Känn ingen oro, tro på Gud och tro på mig” säger Jesus.