Bengt Sjöberg

Jag har förut skrivit om vad som hände i Migrationsdomstolen torsdagen den 15 september i Göteborg. Jag var där med en afghansk ung man som blivit kristen, döpt och är troget med på möten och arbetar i second hand-butiken m.m.

Efter det att jag vittnat fick jag sitta ner i salen och lyssna vidare. Min vän talade mycket bra med starkt engagemang. Migrationsverket tog vid senare och menade att jag påverkat honom och att han var lättpåverkad pga att hans mor och syskon dött under tiden som han var i Sverige. Konverteringen var inte ärligt menade de och han skulle gladeligen kunna återvända om han höll tyst om sin kristna tro. Detta är något som Migrationsverkets högsta ledning sagt att de inte får säga längre om HBT-personer! Jag tror inte heller det är tillåtet att förvägra någon att ha en religiös uppfattning. Det är en mänsklig rättighet enligt FN och Europakonventionen, artikel 9, ICCPR artikel 18 (Frihet att välja, byta och lämna sin religion eller övertygelse samt frihet att utöva en religion eller övertygelse)

Jag frågade då domaren mycket försynt och lugnt om jag fick komma med en sakupplysning. (Tänkte berätta att det är straffbart i Afghanistan att bara äga en bibel) Domaren blev arg på mig och sa att om jag inte höll tyst så skulle han låta lyfta ut mig ur salen! Jag bad om ursäkt och svarade att jag bara frågade om jag fick yttra mig. Jag fattar inte varför han röt i så, men det kanske är okey om personen är en frikyrklig pastor?

Idag kom beslutet. 2-2 för avslag beroende på att domaren fällde utslaget.

I domstolen fick vi höra att domen skulle faxas till advokaten idag den 28 september klockan 15. Afghanske mannen och jag började ringa till advokaten strax efter 15. 15.30 skulle vi vara med i Radio Värmland och berätta om situationen för konvertiter och om hur den unge mannen blev kristen.

16.15 fick vi tag i advokaten som blev irriterad för att vi ringde honom. Han sa att han inte jobbade idag och kanske inte i morn heller......Han hade ingen förståelse för att vi ville ha reda på domen. Finns det ingen som helst empati? eller är jag alldeles för empatisk eftersom jag sa till min vän att jag ville vara vid hans sida den stund då han skulle få domen.

Vi fick reda på beslutet genom att ringa till domstolen, men vi har bara hört själva beslutet läsas upp för oss. Vi har inte läst domen och motiveringarna.

Nu kommer ärendet upp i Migrationsöverdomstolen/Kammarrätten, men det brukar vara mycket svårt att få prövningstillstånd.

Det som gör mig så fundersam är att nyligen fick två exakt liknade ärenden positiva beslut. Ser fram emot att läsa motiveringen. Till dess får jag ta fasta på min väns ord innan vi tog farväl: "Bengt, Jesus tar hand om mig. Det är det viktigaste att jag har en tro på Jesus. Jag är lugn."