Kristna afghaner fick PUT efter lång prövotid
Jag har i flera år haft kontakt med afghaner i Sverige som tagit emot Jesus i sina liv och blivit kristna. Efter grundlig bibelundervisning och samtal om vad det innebär att konvertera från islam till kristendomen har de också blivit döpta genom nedsänkning i en dopbassäng enligt det dopsätt som vi tillämpar inom de evangeliska fria kyrkorna i Sverige (till exempel Pingstkyrkan, Evangeliska Frikyrkan, Trosrörelsen och Baptistkyrkan). Det innebär att man döps på egen begäran när man bekänt sin tro på Jesus.
Eftersom man i de flesta muslimska länder riskerar att dödas om man byter religion är detta ett stort och livsavgörande steg i en människas liv. Det sker helt på den enskildes egen vilja och vi som döper måste försöka säkerställa att dopet sker på grund av en ärlig vilja, att resten av livet leva som kristen. Församlingen bör även hålla tät kontakt med dem som kommit till tro. I de fall då de nydöpta flyttar från orten försöker vi hitta någon lämplig församling som kan fortsätta undervisningen i kristen tro och upprätthålla gemenskapen.
I slutet av förra veckan fick jag två glädjebesked inom loppet av några timmar. Det handlade om unga män från Afghanistan som haft laga kraftvunna utvisningsbeslut och där Migrationsverket inte trott att de nykristna gjort sin omvändelse av inre övertygelse utan endast för att förstärka sin asylansökan. Migrationsverket trodde inte heller att personerna skulle fortsätta att leva som kristna. Man underkände även deras kunskaper i den kristna tron. De frågor man ställde var frågor som endast handlade om yttre förhållanden och berörde inte kristendomens kärna och innersta väsen. Frågan som de fick att förklara gällde bland annat treenigheten. Vanliga församlingsmedlemmar med svensk bakgrund skulle ha uppenbara problem att på ett tillfredsställande sätt förklara denna teologiska dogm. Ja, vem över huvud taget kan förklara treenigheten?
Efter försök att överklaga fattade beslut och skicka in redogörelser för hur de unga männen utövar sin kristna tro, vittnesmål från församlingsmedlemmar och vädjanden blev det ändå avslag. I ett ärende där jag var juridiskt ombud överlämnades den unge mannens akt till polisen för verkställighet, vilket betyder att polisen när som helst kunde gå in i hans lägenhet och ge honom någon timme på sig att samla ihop allt det nödvändigaste som han samlat på sig under flera års vistelse i Sverige för att sedan föras till sitt hemland där fängelse, misshandel, tortyr och död väntar.
I det läget höll sig den unge mannen borta från sin lägenhet. Han flyttade runt till kamrater och församlingsmedlemmar. Jag ringde den ansvarige polismannen och faxade en del nya handlingar till honom och begärde inhibition= att utvisningsprocessen skall stoppas i avvaktan på nytt beslut. Polisen var mycket avog och menade att de visst skulle fullfölja sitt uppdrag vilket de även gjorde på ett för mig ovanligt nitiskt sätt. De gick runt till flera församlingsmedlemmar på orten och frågade om mannen var i deras hus. Läget var förtvivlat och man kan inte fortsätta att leva på ett sådan sätt för någon längre period. Jag vädjade till pastorn och församlingsmedlemmarna att skriva nya intyg eftersom jag fick rapporter om att den unge kristne mannen var ivrig att berätta för andra afghaner om sitt nya liv med Jesus. Han var så lycklig och kände ett sånt lugn. Han upplevde den frid som Jesus ger. Han hade med sig JESUS-filmen som finns på hans språk och den visade han till och med på flyktingförläggningen. Några av hans kamrater blev arga medan andra tog till sig budskapet om Jesus.
Så fick den unge mannen en kallelse att komma till Migrationsverket för att få sitt dagbidrag och några av hans vänner i församlingen följde med honom. Mannen kallar dem för sina mostrar och sin mamma! Jag som juridiskt ombud bad att få svart på vitt på vad som låg till grund för detta eftersom jag ännu inte fått något beslut om att inhibition fattats. Men det kom inget beslut alls. Frågan var nu om vi skulle lita på att polisen inte skulle komma och genomföra en tvångsutvisning.
Efter en tid får mannen en kallelse att komma till Migrationsverket för att bli intervjuad på nytt om sin kristna tro. Tolken, mostrarna, mannen och utredaren sätter sig till rätta och förhöret börjar. När tolken har svårt att översätta de kristna termerna tar min klient över samtalet på näst intill flytande svenska, med viss daladialekt! Han berättar om hur Jesus förvandlat hans liv, hur han läser i bibeln och vad de gör i församlingen på gudstjänster och bönesamlingar. Utredaren lutar sig tillbaka i stolen och utbrister efter en stund att nu räcker det. Han lyckönskar mannen och lovar att ett nytt beslut skall komma inom en månad. Den månaden går oerhört långsamt, men djupt i våra hjärtan finns en övertygelse om att allt skall sluta med en underbar seger. För någon vecka sedan besökte min fru och jag orten där församlingen kämpat så föredömligt och med en så stor kärlek. Vi var med på ett möte i en fullsatt lokal. Där blev det kort information om läget för den unge afghanske mannen och jag fick tillfälle att berätta lite om hur Migrationsverket bedömer liknande ärenden. Vi hade även en förbönsstund.
I förrgår fick jag besked att vår käre vän nu fått permanent uppehållstillstånd och Migrationsverket TROR PÅ HANS BERÄTTELSE OM HUR HAN TAGIT EMOT DET NYA LIVET GENOM JESUS.
Dagen efter kom beslutet för en annan afghansk ung man som även han kom hit som minderårig, men där Migrationsverket fastställde hans ålder till över 18 år.
I hans positiva beslut som kom efter fem avslag! kunde man läsa om hur Migrationsverket ser på förhållandena i Afghanistan för kristna som tidigare varit muslimer. Jag citerar:
”Enligt företrädare för Office of the Special Representative of the European Union for Afghanistan (EUSR) kontoret i Kabul är konvertering från islam till en annan religion en non-issue i Afghanistan och det är oklart huruvida konvertering förekommer i landet. Konverteringen är inte tillåten enligt islam och belagt med dödsstraff. De eventuella konvertiter från islam till kristendom som skulle förekomma, och som inte frivilligt lämnar kristendomen för återgång till islam efter samtal med muslimska rättslärda, skulle löpa en överhängande risk för allvarliga repressalier eller till och med att dödas i Afghanistan. (Migrationsverket Lifos 22135)
Med beaktande av situationen för kristna konvertiter i Afghanistan finner Migrationsverket att du på grund av att du konverterat, vid ett återvändande dit skulle riskera att utsättas för sådan förföljelse som konstituerar flyktingskap i enlighet med utlänningslagen 4 kap 1 § och du beviljas därmed permanent uppehållstillstånd i Sverige. (PUT)”
