Bengt Sjöberg

Fortfarande, långt efter det krig, som vilken dag som helst kan blossa upp i fullstyrka igen, är romerna ständigt utsatta; betraktade som syndabockar för att ha tillhört den stridande motparten beroende av var de vid krigsutbrottet befann sig. (Något intresse att föra krig fanns ju inte hos dem som inget eget land hade att försvara.)
Det är grymt och starkt oetiskt att kasta dem tillbaka till dessa länder trots upprepade varningar från Europarådet att upphöra med detta. Och sättet som de gör det på är i högsta grad ovärdigt demokratiska länder.

Det behövs inga väldiga polispatruller med hundar som bryter sig in till redan utmattade, helt kraftlösa människor. I vår familj, som just utsatts för detta, var alla sjuka avvaktande medicinsk och psykiatrisk hjälp.

Den retraumatisering som följt på oförståelsen av skyddsbehovet vid asylansökan är upphovet till den maximala stress som gett upphov till skilda slag av utslagning. Ibland tar den sig formen av de uppgivenhetssymtom som allmänt tal kallats apati.

Hos oss har flera barn på detta sätt berövats flera år av sina liv - somliga av dem även efter att deras liv tryggats.

Undrar hur det gick för vår flicka som var nära att drabbas av uppgivenhetssymtom redan innan chocken av polisingripandet med hundarna, av att inte få ta någonting med sig, inte ens sin käraste leksak, av att bli dumpad på Belgrads flygplats utan pengar, så att mamma måste sälja sina guldringar för att de skulle kunna ta sig till den redan trångbodda släktingen och komma till de farliga människorna som orsakade familjens flykt till Sverige och bland annat utsatt storebror för en skenavrättning .

En liten tid av deras liv fick vi vara deras famnar till hjälp och tröst. Något gott har det säkert haft med sig på deras svåra resa genom livet. Så måste vi alla som bistått dem tänka!

De och alla deras olyckskamrater med samma flyktingskäl:statslösa, fördrivna, etniskt förföljda osv som vänt sig till oss och andra EU-länder måste få det skydd som de i enlighet med vår Utlänningslag och konventioner för mänskliga rättigheter är berättigade till.


Måndagen den 23 april 2012 - själv befinnandes på resa högt ovan molnen med full service som vi vanliga resenärer är föremål för - är mina känslor blandade av upprördhet och sorg över hur ovärdigt somliga av våra medvandrare behandlas och av att ha mist våra vänner samt av tacksamhet över att ha fått lära känna dem, av att ha fått tillhöra den utvalda skara som fått ha "änglarna" hos oss.

I bibeln står att vi skall visa gästfrihet, att det kan visa sig att vi haft änglar till gäster.

Påfrestande och stökiga, ja visst! Och det vore väl konstigt annars med deras sargade bakgrund och all och den ångest de tvingas leva med. Våra bakgrunder är så skilda. Änglar och medmänniskor är de, dessa romer som definitivt hör till de främlingar som är i största behov av det skydd de sökt hos oss. Utslagningen hos dessa romer, i vilka drastiska former de än visar sig, är det främsta bevisen därpå.
Kerstin Rosendahl