Bengt Sjöberg

I förrgår fick jag en liten bok av Karl-Erik Appelfeldt. Karl-Erik har fått uppleva en radikal förvandling i sitt liv. I unga år kom han in i alkohol och drogmissbruk vilket ledde honom in på brottets bana för att få ihop pengar till sitt missbruk. Men Jesus kom in i hans liv och nu ger han ut av all sin energi, kärlek och empati för alla slags människor. Karl-Erik reser i många länder och berättar om Jesus. Min bror Kjell har berättat för mig hur Karl-Erik gick omkring på en smutsig soptipp nere i Sydamerika och kramade om barn som letade bland soporna samtidigt som han vittnade för barnen om Guds stora kärlek. Karl-Erik inte bara pratar, han gör något konkret också.
Som missionär i Ecuador blev han en gång tillfångatagen och bunden av en indianstam. De gillade inte hans kristna aktivitet. De tänkte slänga honom i floden, bunden till händer och fötter. Plötsligt kom en våldsam fruktan över honom, men han ropade ut: "Släpp ditt grepp Satan, du ande av fruktan". Han blev lugn och bad indianhövdingen om att få säga farväl till stammen. När han började tala blev han mer och mer frimodig, glad och fylld av kärlek och det hela slutade med att man lossade på rep och knutar och släppte honom fri.

Jag blev så inspirerad av hans bok att jag gärna rekommenderar den. Boken kan beställas per mail till [email protected]
eller Liveredsvägen 36, 466 95 Sollebrunn
Tel. 0322-45420

Här är några citat från boken:

"Lärjungarna ropade endräktigt till Gud (Apg 4:24) och så står det längre ner, i vers 32, att de var ett hjärta och en själ. Detta är en gemenskap som vi föds in i. Vi föds in i dessa relationer och då är vi beredda att lägga ner allt vårt eget. I en tid av splittring, där egoismen är så framträdande, är det viktigt att vi inser att överallt där det finns ett skeende av Gud finns också en ödmjukhet. Den helige Ande skapar en sann ödmjukhet. En frukt av gemenskap i Anden blir alltså att självupptagenheten bryts. Filipperbrevet 2:1 "Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden....var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva".

I en sådan atmosfär kan Gud göra konkreta mirakler. Carlos berättar från Cuba, dit han reser då och då. Där är en ung flicka ett av redskapen som Gud använder. Rullstolsburna och folk med kryckor börjar gå, blinda får sin syn, enorma tecken och mirakler börjar ske överallt. Vid ett tillfälle sa Herren att de skulle bygga en plattform på den största gatan-15000 personer samlades, helt utan affischering, i ett land där det är förbjudet enligt lag att predika på gatorna!