Bengt Sjöberg

Migrationsverkets rättschef, Mikael Ribbenvik, har idag skickat sitt sk rättsliga ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering. Det är ett mycket efterlängtat dokument som kommer att ligga till grund för bedömning av konvertiter. Det är en fråga som jag varit engagerad i mer än 20 år, de två senaste åren bland annat som ledamot i SKR och EFK-gruppen Forum för mångkultur och religionsmöte. Nu ska jag tillsammans med andra studera och analysera dokumentet, men har valt att lägga ut delar av det redan nu med några kommentarer. Det finns flera iranier och afghaner som kommer att beröras av hur detta dokument kommer att tillämpas.

Jag återkommer med mer fullödiga kommentarer även om denna text är alldeles för lång för de flesta läsare. Mina kommentarer står med fet stil inom parentes. Det är mina markeringar med fet och understruken text.

 1 Sammanfattning

I detta ställningstagande klargörs metoden för prövning och utredning

av religion som asylskäl.

Initialt poängteras behovet av att ha tillgång till korrekt och aktuell landinformation innan utredning.

Som en andra punkt ges rekommendationer för bedömningen av om grunderna för ansökan uppfyller kraven om förföljelse, varvid hänsyn även måste ta till att en person kan tillskrivas en religiös uppfattning, som han/hon inte har.

Som tredje punkt ges rekommendationer för trovärdighetsbedömningen, vari rekommendationerna är att trovärdighetsbedömningen individualiseras efter de enskilda förutsättningar som råder i ärendet. (Det är oftast på denna punkt som det varit problem vid konvertering till kristen tro)

Även om en person inte gjort sannolikt att han tillhör en viss religion eller att han konverterat till en ny religion bör nästa steg i bedömningen vara om personen ändå skulle tillskrivas en religiös uppfattning vid ett återvändande.

Därefter ges rekommendationer för prövningen av den framåtsyftande risken varvid särskilt poängteras att den sökande inte ska behöva dölja sin religiösa tillhörighet om han/hon inte väljer att göra det av personliga skäl. (MV har ofta skrivit i sina avslagsbeslut att ”han/hon kan återvända och ligga lågt med/hålla tyst om sin kristna tro)

Slutligen ges rekommendationer om prövning av myndighetsskydd och internflykt.

2 (9)

2. Bakgrund

Tillämpliga lagrum - 4 kap 1 § utlänningslagen samt 12 kap 19 § utlänningslagen

Av 4 kap 1 § utlänningslagen framgår bl.a. att med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av religiös uppfattning och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.

Svensk praxis

UM 7850-10: Migrationsöverdomstolen har i dom den 30 november 2011 konstaterat följande. Det har betydelse för prövningen av huruvida ett behov av internationellt skydd uppstått sur place om sökanden redan i hemlandet haft, och kanske gett uttryck för, den religiösa övertygelse han eller hon kommit att öppet bekänna sig till i mottagarlandet. Sökandens agerande i det land där han eller hon söker asyl kan då anses spegla hans eller hennes genuina religiösa övertygelse. Vid prövningen av om en persons konversion är äkta i den bemärkelsen att den grundar sig på en genuin personlig, religiös övertygelse måste en individuell bedömning göras i enlighet med UNHCR:s handbok och riktlinjer. En samlad bedömning ska göras av de omständigheter under vilka konversionen kommit till stånd och av om personen vid en återkomst till hemlandet kan antas komma att leva som konvertit.

3 (9)

Om bedömningen leder till att personens konversion bedöms som genuin kan det medföra att hans eller hennes rädsla för förföljelse vid ett återvändande ska anses välgrundad eller att det finns grundad anledning att anta att han eller hon då skulle löpa risk att utsättas för sådan behandling som ger upphov till ett alternativ skyddsbehov. Om bedömningen istället utmynnar i att personen inte har konverterat av religiös övertygelse torde han eller hon inte ha för avsikt att leva som konvertit och därmed inte heller löpa risk för förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling efter sin hemkomst. Den prövning som ska göras innefattar en bedömning av den bevisning som åberopats och av trovärdigheten i den berättelse som en person lämnat avseende sin konversion. När konversionen, såsom i förevarande fall, åberopats som asylskäl en kort tid efter det att utvisningsbeslutet vunnit laga kraft och själva dopceremonin genomförts några dagar efter att Migrationsverket beslutat att inte bevilja en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd bör särskild uppmärksamhet riktas mot trovärdigheten i uppgifterna om konversionen. Den åberopade bevisningen i form av dopbevis, skriftliga intyg och vittnesförhör visar att A genomgått en dopceremoni och att han samma dag upptagits som medlem i den kristna församlingen. Det finns inte skäl att ifrågasätta att han efter dopet deltagit regelbundet i gudstjänster eller att han varit aktiv i församlingen på det sätt som uppgetts. Det förhållandet att vittnena uttalat att de anser att A är kristen ger också ett visst stöd för hans talan men sådana allmänna uttalanden kan inte tillmätas något avgörande bevisvärde. Migrationsöverdomstolen finner vid en sammantagen bedömning att A inte enbart genom den förmått göra sannolikt att hans konversion är genuin. För att avgöra om så är fallet måste det därför även göras en bedömning av trovärdigheten i hans berättelse. Att övergå från en religion till en annan får anses vara en stor förändring i varje människas liv. Att överväga att överge islam till förmån för kristendomen får, i ljuset av vad som är känt om inställningen i Afghanistan till konvertiter, anses vara något mycket ingripande i en afghansk människas liv. Det förhållandet att A inte redan under behandlingen av hans asylansökan berättat om sitt intresse för den kristna religionen är därför ägnat att förvåna. Migrationsöverdomstolen finner därefter att A:s berättelse om sin konversion och om sin nya religion är mycket vag och allmänt hållen. Domstolen gör därför bedömningen att A inte gjort sannolikt att hans konversion är genuin. Slutligen prövar domstolen om A möjligen kan ha gjort sannolikt att han kommer att tillskrivas en religiös uppfattning när han återvänder och att han därför kommer att utsättas för förföljelse. Domstolen finner inte att A gjort detta sannolikt.

Av UNHCR:s Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning punkterna 72 – 73 framgår bl.a. följande. Religionsfrihet innefattar en persons frihet att byta religion samt frihet att utöva den offentligt eller enskilt, genom undervisning, andaktsövningar och gudstjänster eller enskilt genom iakttagande av religiösa sedvänjor. Förföljelse på ”grund av religion” kan anta olika former. Till exempel kan det röra sig om förbud mot medlemskap i ett religiöst samfund, mot enskild eller offentlig gudstjänstutövning eller mot religiös undervisning eller allvarliga diskrimineringsåtgärder riktade mot personer på grund av att de utövar sin religion eller tillhör ett visst religiöst samfund.

Av UNHCR, Guidelines on International Protection: ”Religion-Based Refugee Claims”, 2004 framgår bl.a. följande. Begreppet “religion” kan innehålla ett eller flera av följande element:

a) religion som tro (inkluderat icke-tro);

b) religion som identitet;

c) religion som ett sätt att leva.

Religion, som tro, identitet och ett sätt att leva anses vara så fundamentalt för den mänskliga identiteten att ingen ska tvingas dölja, ändra eller avsäga sig denna för att undvika förföljelse.

Restriktioner som gäller rätten att manifestera sin religion kan godtas om de föreskrivs i lag och är nödvändiga för att skydda allmän ordning, allmän säkerhet, hälsa, moral eller andras fundamentala rättigheter eller friheter. Även om diskriminering av religiösa skäl är förbjudet är det inte all diskriminering som når upp till den nivå som krävs för flyktingstatusförklaring. Särskild uppmärksamhet bör ges till kön vid bedömning av religionsbaserade asylansökningar eftersom kvinnor och

5 (9)
män ofta löper olika risker för förföljelse. När individer konverterar efter det de lämnat det land där de varit bosatta kan sur place-skäl uppkomma. I dessa situationer uppkommer ofta trovärdighetsfrågor och en djupgående utredning av omständigheterna och genuiniteten av konversionen måste göras. En sådan utredning bör inkludera karaktären av tron, kopplingen mellan tidigare tro och den nu antagna tron, eventuell ovilja mot den tidigare tron, hur den sökande kommit i kontakt med den nya tron, hans erfarenhet av denna religion, hans mentala status och existensen av bevis gällande medlemskap i den nya religionen. Konversion i syfte att få uppehållstillstånd ger inte en välgrundad fruktan för förföljelse om detta syfte är uppenbart för alla, även hemlandets myndigheter och det inte kan komma att leda till allvarliga konsekvenser vid ett återvändande.

4. Rättschefens bedömning

De internationella instrument, som beskrivs ovan, ger en god vägledning till hur metoden för prövningen ska göras, men besvarar inte alla nödvändiga frågor. Migrationsöverdomstolens praxis har också varit mycket välkommen men är begränsad till frågor om konvertering efter lagakraftvunnet utvisningsbeslut och ger därför inte heller en heltäckande bild.

Mot bakgrund därav lämnas följande rekommendationer för utredningen och prövningen:

1. Inhämtande av landinformation

Initialt och helst före utredning bör relevant och aktuell landinformation inhämtas för att fastställa om den aktuella gruppen i personens hemland är utsatt för övergrepp som till sin natur och sin omfattning utgör skyddsgrundande förföljelse och om den aktuella gruppen kan få ett effektivt skydd av myndigheter eller annan organisation.

Eftersom religiösa bruk, traditioner eller seder kan variera mellan olika församlingar och mellan olika länder och regioner är det viktigt att få fram trovärdig, aktuell och exakt landinformation. Man måste också beakta att förföljelse ofta kan grunda sig på mer än ett skäl och att religion ofta på grund av sin koppling till såväl identitet och levnadssätt ofta även är anknutet till frågor om kön, politik, ras, etnicitet och kulturella normer. Inhämtad landinformation bör därför även beakta dessa aspekter.

2. Tillräcklighetsprövning

Vid utredning och bedömning av den sökandes berättelse ska initialt bedömas om det, som den sökande åberopar når upp till kraven för förföljelse samt om detta är kopplat till de krav som i övrigt uppställs i 4 kap 1 § utlänningslagen.

6 (9)I denna bedömning ska speciellt beaktas att såväl troende som icke-troende kan utsättas för förföljelse på grund av religion samt att förföljelse även kan drabba den som tillskrivs en religiös uppfattning utan att ha den. Vidare kan en tillhörighet till grupp tillskrivas såväl den som utför vissa handlingar som den som avstår från att utföra vissa handlingar som är kopplade till en dominerande eller statsbärande religion. Utredning av grupptillhörighet måste alltså även göras för den som inte påstår sig ha en religiös uppfattning men ändå påstår att han/hon utsatts för förföljelse på grund av religion.

Eftersom förföljelse inte behöver utgå från staten är det viktigt att även noggrant utreda förföljelse från icke-statliga aktörer.

I de fall sökanden åberopar att han/hon eller någon närstående innan avresan drabbats av förföljelse eller skyddsgrundande behandling ska detta utredas och prövas. En sådan utredning bör ha som mål att försöka få fram fakta om vad som faktiskt inträffat och vem som är förföljare. En diskussion bör även tas om den sökande har försökt få skydd av myndigheterna.

Begreppet förföljelse kräver åtgärder som med en viss intensitet riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet. Som exempel nämns i de internationella instrumenten förbud mot religionsutövning, allvarliga inskränkningar i personens rätt att tjäna sitt levebröd, utöva sin religion eller få tillgång till utbildning, fysiskt våld eller straff. Fysiskt våld bör i normalfallet bedömas vara tillräckligt för att utgöra förföljelse. Olika typer av diskriminering kan dock vara svårare att bedöma, jämför MIG 2008:21 ovan. När det gäller religiös diskriminering konstaterar Migrationsverket att enbart det faktum att det i hemlandet inte existerar platser för tillbedjan, att vissa religiösa riter inte får utföras (på grund av att de strider mot allmän ordning och säkerhet, egen eller andras hälsa och moral, andras fundamentala rättigheter och friheter), att viss klädsel eller hårbeklädnad är påbjuden/förbjuden, att identitetskortet i hemlandet inte innehåller rätt uppgift om en persons religion, att man inte kan antas till vissa arbeten/utbildningar eller att andra troende inte finns på hemorten normalt sett inte är tillräckligt för att grunda förföljelse. Dessa omständigheter kan dock få betydelse som en del av en sammanvägd bedömning om effekterna av dem tillsammans med annan allvarlig diskriminering anses vara en inskränkning av det religiösa uttryckssättet som utgör en allvarlig risk för personens frihet och fred.

3. Trovärdighetsprövning

 Om de åberopade skälen för asylansökan i sig bedöms vara tillräckligt allvarliga för att grunda rätt till flyktingstatus bör förutom trovärdigheten av åberopade händelser i hemlandet i normalfallet även en trovärdighetsbedömning göras av sökandes tillhörighet till den grupp som riskerar förföljelse på grund av religion.

7 (9)Det är den sökande, som har bevisbördan för att göra sannolikt att han eller hon tillhör en grupp som riskerar förföljelse på grund av religion. Om den sökande inte gör detta sannolikt kan han/hon inte bedömas vara flykting på denna grund.

Trovärdighetsbedömningen kan vara mer eller mindre utförlig beroende av olika faktorer. För den som är född in i en tro och där det inte finns anledning att ifrågasätta personens religiösa uppfattning kan trovärdighetsbedömningen göras förhållandevis grund. För den som konverterat eller påstår sig tillhöra en för etniciteten eller för nationaliteten ovanlig religiös tro eller det i övrigt finns anledning att ifrågasätta personens religiösa uppfattning bör trovärdighetsbedömningen göras mer ingående.

Skriftlig bevisning om medlemskap i en viss församling och vittnesuppgifter om att den sökande har en viss tro ger en presumtion för att de åberopade uppgifterna är korrekta om det inte finns anledning att ifrågasätta bevisningens äkthet eller riktighet. Enbart innehavet av skriftlig bevisning, som inte kan ifrågasättas, är dock inte tillräckligt för att styrka tillhörigheten till gruppen, utan även den sökandes egna muntliga uppgifter måste bedömas.

En trovärdighetsutredning av religiös övertygelse bör inkludera detaljer om vilka möjligheter som generellt sett finns att utöva religionen i hemlandet, hur sökanden i hemlandet haft och gett uttryck för sin religiösa övertygelse samt hur sökandens religiösa övertygelse uttrycks i det land där han eller hon söker asyl. Vidare bör information inhämtas om karaktären av sökandes trosuppfattning, sökandens religiösa erfarenheter; såsom hur hans/hennes tillbedjan genomförs, vilka ritualer som han/hon engagerar sig i inom sin religion, betydelsen av religionen i hans/hennes vardagsliv, vilka värden religionen ger individen etc. När det gäller sökandens kunskap om sin religion måste beaktas att inte alla troende känner till detaljer inom religionen. Speciellt dålig information har den som aldrig fått någon religionsundervisning och fötts in i tron. För dessa bör dock ändå huvuddragen i religionen vara kända. En religiös ledare, en person som fått religiös undervisning och en person som åberopar sig vilja missionera vid ett återvändande till hemlandet bör ha större kännedom om detaljerna i sin religion.

En trovärdighetsutredning efter konvertering bör även inkludera utredning om eventuell koppling mellan tidigare tro och den nu antagna tron (likheter/skillnader), eventuell ovilja mot den tidigare tron, hur den sökande kommit i kontakt med den nya tron, genomgångna riter inom den nya religionen, hans/hennes erfarenhet samt kunskap om denna religion och existensen av bevis gällande medlemskap i den nya religionen. (En del av dessa punkter är sådant som vi inom SKR:s migrations- och integrationsgrupp samtalat om. Det kommer att vara viktigt hur pastorer/präster utformar sina intyg. Det gäller att noga pröva dem som önskar konvertera, ge dem ordentlig undervisning, klargöra de risker som finns med att låta döpa sig och efter betänketid, undervisning, bön och församlingsgemenskap ge allt stöd för att konvertiten skall få del av gemenskapen och sedan få ett väl underbyggt och fullödigt intyg till stöd för sin välgrundade övertygelse och vägen fram till en tro.)

8 (9)

4. Tillskriven religiös uppfattning

Om utredningen kommer fram till att en person inte är trovärdig gällande sin åberopade religiösa uppfattning eller sin konvertering måste även prövas om sökanden ändå har gjort sannolikt att han/hon ändå kommer att tillskrivas en religiös uppfattning när han/hon återvänder till hemlandet eller om sökanden av någon anledning skulle kunna uppfattas som att ha avsagt sig tidigare religiös uppfattning (apostasi).

 5. Framåtsyftande bedömning

 …………………Exempelvis bör närmare utredning ske om personen åberopar att han eller hon kommer att missionera vid ett återvändande till hemlandet. Denna utredning bör innefatta såväl om missionerande är ett krav inom den religiösa trosinriktning den sökande tillhör, om den aktuella församlingen har en missionerande verksamhet i det aktuella landet och om den sökande tidigare – i hemlandet eller i det land där han/hon söker asyl har eller har haft en missionerande verksamhet. (Här ser jag ett problem. Vi kan inte vara med och avslöja kristen underjordisk verksamhet i länder som Iran och Afghanistan till exempel. Vi kan inte utlämna våra systrar och bröder som samlas i hemgrupper i dessa länder eller små grupper av människor som samlas för att titta på satelit-Tv-kanaler med kristen förkunnelse och där deltagarna samtalar, studerar och hittar fram till en lokal kristen gemenskap via kontaket med kristna i väst)

Om den sökande gör sannolikt att han/hon kommer att välja att offentligt visa sin tillhörighet till samhällsgruppen måste man fråga sig hur andra (både privat och offentligt) kommer att agera på detta förhållningssätt. Hur personen agerar i olika möten kan variera och därmed kan också risken variera. Frågan är om de förväntade reaktionerna kommer att nå upp till skyddsgrundande förföljelse. Vid bedömningen måste beaktas att den sökande varken kan eller får förväntas dölja en religiös uppfattning, som han/hon inte är villig att dölja. Intressant kan vara att i detta sammanhang diskutera vilka religiösa uttryckssätt personen haft i hemlandet och vilka som personen har i nuläget för att göra en bedömning av om skillnaden

9 (9)beror på rädsla för förföljelse. Enbart det faktum att den sökande inte kan agera på samma sätt i sitt hemland som han kan göra i det land där han/hon söker asyl är inte i sig skyddsgrundande eftersom Genèvekonventionen inte garanterar sökanden samma öppenhet och skydd för mänskliga rättigheter i hemlandet som i landet där han söker skydd. Men om det vid en objektiv och subjektiv bedömning framkommer att den sökande har en välgrundad fruktan för förföljelse är han/hon i behov av skydd även om skälen för att offentligt visa sin religiösa uppfattning bedöms oresonliga.

Om personen anför att han/hon kommer att välja att utöva sin tro endast privat måste nästa steg i utredningen vara att ta reda på varför personen kommer att välja detta levnadssätt. Om det framkommer att orsaken är att det beror på bristen på religiösa samlingslokaler, att det är så han/hon önskar att leva eller att det beror på grund av socialt tryck, t.ex. för att inte oroa sina föräldrar eller för att inte genera sina vänner/arbetskamrater är personen inte i behov av skydd. Socialt tryck av detta slag utgör inte förföljelse. Om – å andra sidan – utredaren kan fastställa att orsaken till att den sökande kommer att välja en diskret tillvaro är att han/hon riskerar en konkret förföljelse måste det bedömas om rädslan är välgrundad.

Även icke-handlingar, såsom att inte delta i de religiösa krav som uppställs i hemlandet, kan utgöra grund för förföljelse om effekten av att inte delta resulterar i handlingar som är tillräckligt allvarliga till sin natur för att innebära en allvarlig överträdelse av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

6. Myndighetsskydd och internflykt

Om personen bedöms vara i behov av skydd på grund av sin tillhörighet till gruppen, som riskerar förföljelse på grund av religiös uppfattning eller tillskriven religiös uppfattning, måste utredningen avslutas med en bedömning av om det finns ett effektivt myndighetsskydd enligt gällande rätt att erhålla vid ett återvändande till hemorten eller ett internflyktsalternativ inom hemlandet.

Internflyktsalternativ skall endast godtas om tillgänglig landinformation stödjer att personer ur den aktuella gruppen är skyddade på den avsedda platsen.

Detta rättsliga ställningstagande är beslutat av undertecknad rättschef efter föredragning av verksjuristen Helene Hedebris. Vid beredningen var även biträdande rättschefen Fredrik Beijer närvarande.

Mikael Ribbenvik

Rättschef