"Rädda dem som orättvist döms till döden"
Igår när jag läste i Bibeln var det några verser i Ordspråksboken som talade till mig. Det är kapitel 24 där det står i vers 11-12
"Rädda dem som orättvist döms till döden. Stå inte bara och se på när det händer! Försök inte att smita ifrån ansvaret genom att säga att du inte kände till det. Gud som känner alla hjärtan, känner också ditt och han vet att du visste det! Han kommer också att belöna var och en efter vad han gjort."
När jag läste dessa verser kunde jag inte släppa tankarna på några flyktingar som i dagarna fått negativa beslut. Det är för mig obegripligt och fullständigt felaktigt. I de två fall det gäller har jag haft en dialog med Migrationsverkets handläggare och trott att de lyssnat på de läkare, psykologer och tagit till sig de argument som jag skrivit ner. Nu inser jag att den medkänsla som handläggaren tycktes visa endast var ett spel. Nu är frågan hur vi ska agera. Ska vi gå med på att acceptera utvisning till våld, diskriminering, hot, tortyr och död? Finns det nätverk som skulle kunna upprätta FRISTÄDER för att ta hand om flyktingarna en tid i väntan på nya möjligheter att ansöka om asyl?
Jag har under lång tid kämpat för regler för konvertiter. Trodde att vi hade nått en viss framgång när Migrationsverkets rättschef uttalade att "ingen konvertit skall skickas tillbaka till Afghanistan". Föga anade jag att Migrationsverkets strategi går ut på att underkänna de bevis som lämnats in om att en person blivit kristen. När myndigheterna skriver att "ingen vet att du blivit kristen" och personen skickar in en lång lista på namn på personer från Afghanistan skrivit på att de vet att han har blivit och är kristen, svarar Migrationsverket med att "ingen i AFGHANISTAN vet att du blivit kristen" Man verkar leka med ord.
Nu börjar sommarledigheter och vi letar efter turistmål, fritidsaktiviteter, sol och bad. Andra lever i daglig skräck för när polisen ska komma och hämta dem till ett väntande plan som för dem tillbaka till deras land. Tänk om vi också kunde tänka och planera för dessa människors framtid. Kanske kan vi göra något tillsammans?
Jag kan inte heller släppa tankarna på den unga muslimska flickan som fastar och ber att Gud ska hjälpa henne att slippa bli tillbakaskickad till hedersvåld, hedersmord och kanske bli gift med en gammal krigsherre. Hon talar med värme och kärlek i rösten om profeten Issa/Jesus. Jag är övertygad om att Gud även hör hennes många böner och har en utväg också för henne. Frågan är om vår kärlek till Jesus får praktisk betydelse enligt bibelordet här ovan?
"Rädda dem som orättvist döms till döden. Stå inte bara och se på när det händer! Försök inte att smita ifrån ansvaret genom att säga att du inte kände till det. Gud som känner alla hjärtan, känner också ditt och han vet att du visste det! Han kommer också att belöna var och en efter vad han gjort."
När jag läste dessa verser kunde jag inte släppa tankarna på några flyktingar som i dagarna fått negativa beslut. Det är för mig obegripligt och fullständigt felaktigt. I de två fall det gäller har jag haft en dialog med Migrationsverkets handläggare och trott att de lyssnat på de läkare, psykologer och tagit till sig de argument som jag skrivit ner. Nu inser jag att den medkänsla som handläggaren tycktes visa endast var ett spel. Nu är frågan hur vi ska agera. Ska vi gå med på att acceptera utvisning till våld, diskriminering, hot, tortyr och död? Finns det nätverk som skulle kunna upprätta FRISTÄDER för att ta hand om flyktingarna en tid i väntan på nya möjligheter att ansöka om asyl?
Jag har under lång tid kämpat för regler för konvertiter. Trodde att vi hade nått en viss framgång när Migrationsverkets rättschef uttalade att "ingen konvertit skall skickas tillbaka till Afghanistan". Föga anade jag att Migrationsverkets strategi går ut på att underkänna de bevis som lämnats in om att en person blivit kristen. När myndigheterna skriver att "ingen vet att du blivit kristen" och personen skickar in en lång lista på namn på personer från Afghanistan skrivit på att de vet att han har blivit och är kristen, svarar Migrationsverket med att "ingen i AFGHANISTAN vet att du blivit kristen" Man verkar leka med ord.
Nu börjar sommarledigheter och vi letar efter turistmål, fritidsaktiviteter, sol och bad. Andra lever i daglig skräck för när polisen ska komma och hämta dem till ett väntande plan som för dem tillbaka till deras land. Tänk om vi också kunde tänka och planera för dessa människors framtid. Kanske kan vi göra något tillsammans?
Jag kan inte heller släppa tankarna på den unga muslimska flickan som fastar och ber att Gud ska hjälpa henne att slippa bli tillbakaskickad till hedersvåld, hedersmord och kanske bli gift med en gammal krigsherre. Hon talar med värme och kärlek i rösten om profeten Issa/Jesus. Jag är övertygad om att Gud även hör hennes många böner och har en utväg också för henne. Frågan är om vår kärlek till Jesus får praktisk betydelse enligt bibelordet här ovan?
Kommentarer
Trackback
