Vad gör kyrkan då främlingen knackar på dörren?


Det verkar som om engagemanget för asylsökande och flyktingar har ökat det senaste året. Jag märker det mycket tydligt. Varje vecka ringer mellan 7-8 församlingar och frågar vad man kan göra för att hjälpa i olika situationer. Även många privatpersoner ringer och mailar. För många är frågor kring asylprocessen och Migrationsverkets praxis helt nytt. Det finns en vilja att engagera sig, men behovet av kunskap är stort. Jag är ute och föreläser i kyrkor, församlingshem och skolor. Det är roligt och glädjande att märka, att det är många deltagare från olika organisationer och politiska partier som är med på samlingarna och i nätverken. Tillsammans med Röda Korset, Rädda Barnen m.fl organisationer utför man ett enastående berömvärt arbete. Denna vecka pågår kyrkornas globala vecka ”Bered plats” med symbolen den tomma stolen, som visar att här finns det plats för främlingen. www.globalaveckan.se

Många minns kyrkornas Påskupprop år 2005 som samlade ett rekordstort antal namn för en mer human flyktingpolitik. Hela 157 251 underskrifter och 64 olika organisationer ställde sig bakom uppropet. Många gömda barnfamiljer fick efter lång kamp uppehållstillstånd. På besök på olika orter i vårt land det senaste året märks ett ökande och ibland frustrerande och otåligt, men målmedvetet engagemang som med beslutsamhet och ihärdighet tar nya tag, men som även söker vägar att gå vidare. Vad kan göras mer för att påverka politikerna? Hur kan man upprätta talande och positiva exempel? Hur kan vi vässa argument, aktivism och motstånd mot främlingsfientlighet och liknöjdhet? Hur blir vi mer effektiva och utnyttjar exempelvis de sociala mediernas möjligheter att snabbt dra igång aktiviteter, samla in pengar och kanske samla in vinterkläder för frusna flyktingar? Ungdomar bidrar med sin entusiasm och sitt kunnande.
– Säg storlek och om det gäller en flicka eller pojke, så skickar vi ut ett sms till vårt nätverk, svarade en ung man. Inom någon timme har vi vinterkläder för den romska familjen, som förgäves ansökt om extra pengar för vinterkläder hos Migrationsverket.

I en annan församling som jag besökte sa pastorn att om de behövde en plats för en familj som måste gömma sig, i avvaktan på att skaffa fram bevis från hemlandet, räckte det med att han skickade ut ett sms till församlingens flyktingnätverk, så hade han fem eller sex personer som anmälde sig att bereda plats för den traumatiserade familjen. Några var till och med villiga att själva flytta ut ur sin lägenhet för att ge plats åt en främmande flyktingfamilj. Jag ska villigt erkänna att sådana positiva exempel nog tillhör undantag, även om det finns mycket av kärlek och medmänsklighet. Det finns tyvärr församlingar som inte ger någon som helst hjälp i asylfrågor. Man skriver ut ett dopintyg på två rader, men har inte tid, kunskap eller vilja att skriva ett ordentligt intyg, trots att man borde ha lärt känna den person som man döpt vid samtal och vid den undervisning som man förmedlat inför dopet.
På en annan ort samlades ett 15-tal personer två timmar innan min föreläsning skulle börja för att lära sig mer om konvertiter och om religion som grund för asyl. Det var diakoner, präster och aktivister. På kvällssamlingen kom ett 80-tal personer från ortens kyrkor, men även från Vänsterpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Någon berättade om kvällar då hela kyrkan förvandlas till allaktivitetshus. I en del av kyrkan finns kläder att hämta medan andra delar ut matkassar. Läkare från sjukhuset kommer till kyrkan efter avslutad tjänstgöring och är med och ger medicinsk hjälp och ställer diagnoser. Psykologer och diakoner ger samtalshjälp, stöd och råd medan andra ger juridisk hjälp. Här jobbar alla tillsammans. Ingen frågar vilken ideologi, tro eller avsaknad av tro man har. Alla finner mening, gemenskap i sin utgivande kärlek. Glädje och tårar blandas när äkta empati förmedlas.

Min vision, när jag ser det ökande engagemanget är, att få se nya ”Rosengrenska center” växa fram i städer som Örebro, Umeå och Karlstad. Jag har gett utmaningar och kommer att fortsätta tala om detta då jag besöker olika orter. Tillsammans kan flyktingrörelsen ta nya tag och vara med och påverka Sverige i en tid då det på vissa områden dragit in kalla vindar och snålblåst råder. Tillsammans kan vi inspireras och känna hur ny kraft och kärlek strömmar till.

När jag i veckan besökte Göteborg kom en kvinna fram som jobbar på ett studieförbund. Hon önskade en bok eller ett häfte om asylfrågor med svar samt råd hur man kan engagera sig och hjälpa till. Jag berättade att jag har mycket material i min dator och även skrivit en hel del på min blogg. Jag berättade om Farrs Goda Råd. Jag ska försöka sammanställa och skriva en bok, men vänta.....nu ringer telefonen igen. Någon vill veta vad som menas med Dublinförordningen och vad som kan göras efter att en person fått laga kraftvunnet utvisningsbeslut..........Det kanske blir en bok.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0